Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen

Varför bli medlem i Svensk-Kubanska Föreningen?

Föreningens målsättning är att stödja den socialistiska revolutionen på Kuba och det kubanska folkets kamp mot imperialismen.

Så inleds stadgarna för Svensk-Kubanska Föreningen. Organisationens solidaritetsarbete har sedan 1966 samlat aktivister från olika svenska vänsterriktningar, och naturligtvis också många utan särskild partitillhörighet. Svensk-Kubanska Föreningens verksamhet har under alla år finansierats helt genom medlemsavgifter och bidrag från medlemmarna.

Den kubanska revolutionens inriktning på jämlikhet och stöd till den antiimperialistiska kampen världen över väckte från första stund mäktiga krafters vrede. Och vreden har bestått.

USAs alltjämt pågående blockad hotar att långsamt strypa Kubas ekonomi. Blockaden leder till enorma fördyrningar. Det är en kollektiv bestraffning av ett helt folk, och därmed ett brott mot folkrätten. Banker i hela världen förhindras av USA att ha utbyte med Kuba. Blockaden leder till lidande och död. Exempelvis kan Kuba inte köpa livsviktiga läkemedel.

Sedan 1959 har USA satsat enorma resurser på att störta Kubas regering. För närvarande anslås mer än 20 miljoner dollar i stöd årligen till USA-köpta grupper på ön. USA fortsätter också den olagliga ockupationen av Guantánamo, som USA omvandlat till ett tortyrläger. Och Trump lovar att pressa Kuba än hårdare så att landets rikedomar kan återgå till miljonärerna i Trumps vänkrets.

Är du emot blockaden, ockupationen av Guantánamo och USAs försök att störta Kubas regering, och stöder du kubanernas rätt att själva bestämma sin framtid är det utmärkta anledningar att gå med i Svensk-Kubanska.

Men det finns många fler skäl: I Kuba mäts ditt människovärde inte av tjockleken på din plånbok. Vänlighet och omtanke, istället för konkurrens och egoism, gäller som norm i den kubanska vardagen. Landet har också satsat på en ekologiskt långsiktigt hållbar utveckling och är enligt Världsnaturfonden WWF det enda land i världen som lyckats kombinera det med ett högt HDI, Human Development Index. Kuba har trots de ekonomiska svårigheterna lyckats hålla hög standard på sin hälsovård, kultur och utbildning, och landet är en dröm för många miljoner människor. Det ger hopp till fattiga och förtryckta. Det är ett samhälle där ingen lämnas utanför. Kvinnor utgör nästan hälften av parlamentsledamöterna och de är i majoritet på landets chefsposter. Kuba bekämpar målmedvetet och aktivt diskriminering, rasism och homo-/transfobi.

Kuba är ett litet land, men en jätte i internationella sammanhang. Landet spelade en avgörande roll i kampen mot apartheid. Idag arbetar tiotusentals läkare och andra specialister i de fattigaste av länder. Kuba delar med sig av det lilla man har.

Kuba försvarar internationell rätt och vågar stå för rättvisa. Det socialistiska Kuba är nödvändigt för Latinamerikas solidariska samarbete. Kuba visar att en bättre värld är möjlig. Det som väcker såväl hat som beundran är att Kuba är det enda land som lyckats stå emot USAs aggression och sabotage i snart 60 år.

Sedan åtminstone 20 år drivs en massiv hetskampanj mot Kuba för att kubanerna vägrar överge sin dyrköpta socialism och välja nyliberalism och kapitalism. Kubas verklighet har ingen plats i de miljonärsägda medierna. Vi försöker bemöta lögnerna. Vår hemsida och vår tidskrift KUBA, som alla medlemmar får, är viktiga redskap i kampen mot högerpropagandans snedvridning av fakta om det kubanska samhällsbygget.

Vi behöver Kuba mer än någonsin i denna hårda tid. Det vore ett dråpslag mot alla progressiva ifall kapitalisterna lyckas återta kontrollen. Ett medlemskap är en viktig handling. Gör skillnad - bli medlem!

http://www.svensk-kubanska.se/cubava/sidor/Bli_medlem_i_Svensk_Kubanska.html

Venezuela: Diskussion med journalist Åsa Welander, Sveriges Radio

Hej Åsa Welander,
Jag undrar över källorna för din enastående ensidiga rapportering om Venezuela. Kanske beror det på språksvårigheter att din rapportering verkar så beroende av källor i Washington och New York, och att du inte kan ta det av information direkt från Venezuela, som visar en totalt motsatt beskrivning av vad som sker.

Så inleds en brevväxling via mail mellan Eva Björklund och Åsa Welander...

Läs hela artikeln här:
http://jinge.se/allmant/venezuela-diskussion-med-journalist-asa-welander-sveriges-radio.htm

Rapporteringen om Venezuela i svenska medier:
ett journalistiskt haveri
Källkritiken offrad på klassinstinktens altare

Nyhetsrapportering ska vara allsidig och saklig, det vill säga faktabaserad. I den mån den ibland kan uppfattas som partisk, ska denna partiskhet vara grundad i fakta.

Allsidighet och objektivitet uppnås genom en journalistiskt professionell strävan och utifrån en professionell källkritisk hållning.

I fallet Venezuela har rapporteringen på ett sorgligt och upprörande sätt misslyckats. Allsidigheten har totalt lyst med sin frånvaro. En organisation som ”Civil Rights Defenders”, med en klar borgerlig och antisocialistisk agenda, har ofta fått fungera som ”expertröst”. Det venezolanska folkets mening har rapporterats genom uppringningar av sympatisörer till högeroppositionen. Hemmaredaktionerna har ställt frågor som framstått baserade i regisserad propaganda. Högeroppositionens våldsvåg har sopats under mattan. Då dödstal nämns har fakta snedvridits genom formuleringar som ”under protesterna mot Maduro-regimen”.

De svenska medierna har basunerat ut exakt den propagandabild som USAs utrikesdepartement och underrättelsetjänster energiskt och under lång tid försökt etablera. Syftet har varit att lägga en opinionsmässig grund för ett våldsamt ingripande. Detta är historiskt inget nytt. Så har många USA-understödda blodiga aktioner i Latinamerika förberetts.

Inte heller är den hatiska kampanjen mot den venezolanska chavismens försök till djupgående samhällsomdaning något nytt i svenska medier. Händelserna 2002 ger därvidlag en god illustration. Innan den USA-understödda militärkuppen mot Hugo Chávez den 12 april 2002, pågick en högröstad kampanj mot honom också i vårt land. Framträdande propagandister då återfinns även nu. Liberala ungdomsförbundet och SILC, liberalernas USA-tillvända organisation för ”demokratibistånd” gick i spetsen. När Venezuelas USA-backade militärer, arbetsgivare, högermedier och militärer kidnappade Chávez, förde bort honom till okänd ort och installerade sig själva i presidentpalatset möttes beskedet med förståelse och glädje inom svensk borgerlighet. Sydsvenska Dagbladets ledare hade den triumferande rubriken ”Adiós, Hugo Chávez”.

Ambassadören för EUs ordförandeland Spanien avlade en gratulationsvisit hos kuppmakarna i det ockuperade palatset, och från CIA och USAs utrikesdepartement utsändes kommentarer präglade av belåtenhet.

Men glädjen över högermilitärernas och de rikas kupp varade bara i två dar. Spontan mobilisering bland Caracas arbetare och fattiga ledde till att de nya makthavarna i presidentpalatset omringades av en enorm mängd människor som var fast beslutna att försvara den demokrati som svenska liberaler ansåg att de gott kunde vara utan.

En frigivning av Chávez tvingades fram, och kuppmakarna tvingades bort. Besvikelsen var nog påtaglig bland våra liberala militärkuppsentusiaster, och värre skulle det bli för dem. På plats i Caracas under de kritiska dagarna befann sig nämligen en grupp dokumentärfilmare från Irland. Deras plan var att göra ett reportage om situationen och utvecklingen i Venezuela. Filmen, vars titel i svensk översättning blev ”Statskupp framför kameran”, inledde med bland annat en utförlig intervju med Hugo Chávez. Och med såväl chavistiska sympatisörer som med representanter för överklassoppositionen. De enorma klyftorna belystes effektivt, liksom överklassens djupa klassförakt gentemot den fattiga delen av befolkningen; och dess lika djupa och rasistiskt färgade hat gentemot Hugo Chávez.

Så kom då kuppen den 12 april. Det irländska filmteamet fanns med överallt. Överklassens och kuppmilitärernas självbelåtna stämning fångades i kameran, liksom sorgen som snabbt utvecklades till beslutsam vrede i arbetarområdena. Den folkliga demokratiska motaktionen drevs fram som en uppåtgående spiral, när människorna förstod att de var många som ville agera. Och många blev fler. Från slummen och arbetarområdena strömmade människorna ner till centrala Caracas där de omringade presidentpalatset.

Denna djupt rörande och bedövande effektiva icke-våldsaktion räddade demokratin i Venezuela. Det irländska filmteamet hade i kuppens inledningsskede i intervjuer med segersäkra ledande mediepersoner kunnat visa att de stora högerkontrollerade medierna inte bara stött kuppen utan också varit med i förberedelserna och under kuppförloppet bidragit sådant som idag kallas ”fake news”. Bland annat uppgifter om att döda personer skjutits av Chávez-anhängare. Filmen visar också på den otroliga cynismen hos kuppmakarna, som medvetet besköt ”sina egna” högersympatisörer för att sedan använda detta som propaganda genom att skylla beskjutningen på demokratiförsvararna.

Efter kuppen behandlades kuppmakarna, inklusive de deltagande medierna, med en förbluffande mildhet. Inga medier stängdes, och de ledande militärerna kunde ta sig till Florida.

Den irländska filmen ”Statskupp framför kameran” kom att sändas av SVT i Dokument utifrån. Budskapet inför visningen var kluvet. Dels presenterades innehållet som ”kontroversiellt”. Dels hyllades den som något i still med århundradets dokumentärfilm.

Filmen bidrog säkert till den märkbara tystnad om Venezuela som under något år rådde bland våra kuppglada liberaler. Men strax började kampanjen ta fart på nytt. Idag har den nått en sådan omfattning att ifrågasättanden regelmässigt stämplas som förkastlig extremism, som bör förvägras utrymme. Detta bidrar naturligtvis till den hatiska konformismen.

Klassinstinkt, karriärism, slöhet, grupptryck och feghet har lagt grunden för det journalistiska haveriet. Resultatet kan ses som ett hån mot den informationssökande allmänheten i Sverige.

Tomas Widén 170731

Venezuela – repris på Pinochetkuppen i Chile

Oppositionsledaren, Folkviljepartiets ordförande, Freddy Guevara, avslöjade i en intervju i tevekanalen Venevision 24 juli att han ser sitt uppror som en repris på statskuppen i Chile 1973: ”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram

När Chile valde socialisten Salvador Allende till president 1970, inledde omedelbart planerna på att störta honom med chilensk militär och borgerlighet. USA saboterade den chilenska ekonomin, borgerligheten hamstrade och skapade livsmedelsbrist för att skapa missnöje. Högern demonstrerade på gatorna. Men folkflertalet stod vid sin president. Så med USAs goda minne genomförde generalen Augusto Pinochet en blodig militärkupp och fängslade och torterade misstänkta socialister i massor. Kollegorna i Argentina följde efter. I Uruguay hade de kuppat strax före Chiles och i Brasilien sedan länge. Mörkret sänkte sig över Latinamerika.

Det bröts när Venezuela valde Hugo Chávez till president. Han drog igång med utbildning hälsovård för alla, deltagande demokrati, livsmedels försörjning mm. Högerns försök att störta Chavez i en kupp 2002 misslyckades. Venezuelas blev ett föredöme och stöd för vänstervågen i Latinamerika. USAs höll på att förlora greppet över sin ”bakgård”. 2014 dog Cháves mycket snabbt av cancer. Socialistipartiets Nicolás Maduro valdes till president och fortsatte Chávez politik. Men oljepriset som finansierat de sociala programmen sjönk och ekonomin försvårades. Högern och USA dammade av receptet från Chile. Ekonomiska sanktioner, undergrävande verksamhet, hamstring, framkallad livsmedelsbrist, valutaspekulation mm för att skapa missnöje som grogrund för ”regimskifte”.

Men folket håller fast vid sin bolivarianska revolution och vill inte låta högern bryta ner den sociala välfärden och berika sig själva. Den USA-stödda högerns kampanj har trappats upp och oppositionens våldsamma gatugäng bränner ”chavister” levande, anlägger mordbrand på förskolor och sjukhus, för att skapa rädsla och kaos. Samma recept som Chile säger högerns företrädare.

Skillnaden är att USA inte har kontroll över Venezuelas militär, så för att uppnå sitt mål måste annan militär anlitas. Faran är överhängande för att Colombias militär kommer att ingripa, planerna ligger färdiga för att med alla medel stoppa det val till en grundlagsförsamling som utlystes 1 maj för att äga rum i söndags 30 juli. Det lyckades inte, när oppositionen försöker genomföra statskupp, organiserar sig chavisterna och blir fler. Även en hel del motståndare röstade som protest mot oppositionens barrikader och oerhörda våld mot misstänkta chavister, kollektivtrafik och offentliga institutioner.

Men oppositionen tänker fortsätta för att med våld och USAs stöd tvinga fram ett regimskifte.

Eva Björklund 170731

Över åtta miljoner venezuelaner deltog i valet
till den Författningsskrivande Församlingen

I delstaterna Tachira och Mérida, andinska gränststater till Colombia,
tvingades de röstande att korsa floder och berg för att utnyttja
sin demokratiska rätt att gå och rösta.

TEGUCIGALPA / 2017-07-30 / Enligt det Nationella Valrådet CNE, var valdeltagandet 41,53 procent, drygt åtta miljoner röstande (8 089 320). Resultatet är imponerande med tanke på att den politiska högeroppositionen har fört ett bokstavligt krig mot regeringen och med våld och fascistisk terror försökt skrämma venezuelanerna att stanna hemma och inte delta i valet.

Den andra faktorn är de utländska stormakterna som i en aldrig tidigare process har utövat en press mot ett val. Den anti-venezuelanska Världsfronten, med Donald Trump i spetsen, har hotat med sanktioner, några har talat om att USA ska upphöra att importera de 700 000 fat venezuelansk olja som dagligen transporteras över Karibien till USA. EU har följt Trump i spåren i en förnedrande underordning av EUs utrikespolitik till State Departement.

De drygt åtta miljoner som röstade kan jämföras med oppositionens okontrollerade ”folkomröstning” den 16 juli som slutade på 7,4 miljoner röster, röster och egentillverkade vallängder som samma kväll brändes av arrangörerna.

Någon kanske säger att de åtta miljoner röstande i dag ändå inte ens var hälften. Men en jämför siffra som ger mer rättvisa åt dagens val är det val till som arrangerade till den Författningsskrivande Församlingen den 25 april 1999, året efter att Hugo Chavez hade valts till president.

Då röstade 4 129 547 venezuelaner eller 37,65 procent av valmanskåren som uppgick till 11 022 031 röstberättigade.

De drygt åtta miljoner som röstade i dag är 41,53 procent av valmanskåren som i dag, 2017, uppgår till 19,4 miljoner röstberättigade venezuelaner.

Dick Emauelsson 170730


	Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk
	TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund, lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två dagarna. Den oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm”, där oppositionen har sin bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt. Läs hela artikeln här: http://dickema.blogspot.se/2017/07/venezuela-totalt-fiasko-for.html
	CIA-chefen arbetar intimt med Colombia och Mexiko för att störta Venezuelas regering
	CIA-CHEFEN Mike Pompeo försäkrar att hans organisation arbetar aktivt tillsammans med Mexiko och Colombia för att störta regeringen i Caracas, även om han naturligtvis inte uttalar sig så exakt och ordagrant. Den slutsatsen drar en rad internationella experter på CIA och USA:s utrikespolitik. Pompeo svarade på frågor från den USA-venezuelanska ´analytikern´ Vanessa Neumann på säkerhetsseminariet arrangerat av Aspen Institute, ett forum som arrangeras årligen i delstaten Colorado, USA. Där samlas representanter för USA:s underrättelse- och säkerhetsnät för att dryfta sina frågor. Läs hela artikeln här: http://dickema.blogspot.se/2017/07/venezuela-cia-chefen-pompeo-arbetar.html Dick Emanuelsson 170726 & 27

Venezuela: USAs ockupation har redan börjat

Exxon Mobile slöt kontrakt med Guyana om infrastruktur, borrning och upplag för att utvinna de enorma olje- och gasfyndigheterna inom det s.k. Liza Project, innanför gränsen för venezolanskt territorialvatten enligt Genèveöverenskommelsen 1966. När de första oljefyndigheterna upptäcktes uppstod en diplomatisk kris mellan Venezuela och Guayana på grund av oljebolagets verksamhet vid Essequiboflodens mynning i Atlanten.

En av det senaste årtiondets största fyndigheter
Enligt Gulf Oil & Gas har holländska holdingbolaget SBM Offshore fått kontrakt med ExxonMobil, ett USA-bolag som äger 45 procent av Stabroek Block vid Essequiboflodens mynning i Atlanten, genom dess dotterbolag Esso Exploration and Production Guyana Limitied Atlantic, där de stora oljefälten Liza-1 och Liza-2 upptäcktes.

Nyligen citerade teleSUR ”U.S Geological Survey” som anger att området inom Liza Proyect är världens andra största obrutna oljefält.

Med sitt senaste kontrakt avser ExxonMobil att producera 120 000 fat olja och 170 miljoner kubikfot naturgas med lagerkapacitet på 1,6 miljoner fat råolja. Sammantaget ockuperar Stabroek Block 26 000 8000 km2 och uppskattas ha 1,4 miljarder olja av hög kvalitet bara i Liza-1-området.

Överhängande geopolitisk fråga
USAs brådska att störta Venezuelas regering är geopolitisk och geoekonomisk, som en grundpelare för en ny politisk, ekonomisk och finansiell uppdelning av världsdelen, som hotar bolagets nästan totala kontroll av områdets energiresurser som det uppnått under 1900-talet. För USAs del var det avgörande att kunna kontrollera denna oljetillgång, som inte bara möjliggjorde deras kapprustning och militära erövringar i Mellanöstern, utan också att vidmakthålla sin globala supermaktsstatus som idag utmanas av rivaler på tillväxt.

Kontrakten på både Liza-1 och Liza-2 stärker Exxons planer på att kontrollera oljeutvinningen hela vägen från Orinoco, genom Essequibo till Atlantkusten.

Oljebolagets planer avser inte enbart energi utan också det politiska och diplomatiska området, och där skulle en ny regering i Venezuela behövas för att nå fram till Atlantkusten.

Misión Verdad kunde för några veckor sedan avslöja hur ExxonMobil finansierar oppositionens våldsamma aktioner, samtidigt som USAs manövrer för att blåsa upp konflikten i Venezuela.

OAS´ senaste utrikesministermöte om Venezuela, före generalförsamlingen i Mexiko avslöjade också hur oljebolaget drar i trådarna för en internationell belägring av landet. Guayanas regering, som är beroende av ExxonMobil, var ordförande på mötet och försökte driva igenom en resolution som de karibiska staterna inte ville gå med på, men som var identisk med USAs tidigare förslag för att fördöma Venezuelas val till grundlagsförsamling, med en ”röd linje” för att vidta aggressiva sanktioner mot Venezuela.

Karibien som strategisk mål
Många viljor möts i Karibien. USA måste ta över Petrocaribe för att bryta Venezuelas allians med Karibien som ger Venezuela stöd mot den diplomatiska belägringen. Exxons mål är att göra de karibiska staterna beroende av USA politiskt och ekonomiskt och stoppa det kinesiska och ryska samarbetet med Venezuela och Petrocaribe som omfattar de karibiska östaterna.

ExxonMobils långsiktiga strategi gäller hela värdsdelen och Venezuela är första steget på vägen. Det är inte en händelse att USAs affärselit har intagit styrande positioner för USAs utrikespolitik. Där finns nyckeln till förståelse av den aggressiva belägringen av Venezuela. Utrikesminister Rex Tillerson kommer från ExxonMobil, där han tidigare var både styrelseordförande och VD.

Misión Verdad 170727
Översättning Eva Björklund


	Venezuelas utrikesminister varnar för CIAs planer att störta regeringen...
	Venezuelas utrikesminister Samuel Moncada bekräftade denna måndag i intervju med TeleSUR att oppositionen planerat upptrappat våld i Venezuela hela denna vecka. I samarbete med utländska agenter. Ministern påpekade att oppositionen, på samma sätt som de gjort tidigare att denna onsdag 26 juli ett nytt sammanträde med OAS i Washington för att tala om Venezuela och göra ett uttalande. Moncada avslöjade att de också har dragit upp riktlinjer för världsdelens regeringars handlande, enligt vad CIA-chefen Michael Richar Popeo i en intervju avslöjade att han haft möten i Colombia och Mexiko för att utvärdera planerna och ”uppnå bättre resultat” i Venezuela. TeleSUR Måndag 24 juli Översättning Eva Björklund
	... och Capriles bekräftar oppositionens plan
	Mirandas guvernör och tillika oppositionsledaren Henrique Capriles uppmanade alla att genomföra partiet MUDs plan för denna vecka. Under sitt framträdande i programmet ”Fråga Capriles” uppmanade han högersympatisörerna att efter den planerade 48 timmars generalstrejken, dra till huvudstaden för att ”inta Caracas” den 28 juli. Han tillade att inte bortse från möjligheten att samlas vid regeringsbyggnaderna, presidentpalatset och riksåklagarämbetet. ”Om folk vill gå mot presientpalatset. Hur skulle de kunna undvika det? Bara genom att packa väskorna och dra […] Alla som kan komma till Caracas på fredag, kom. Om regeringen inte ger sig kommer vi att stanna kvar,” underströk han. Medlemmen i nationalförsamlingen, ledaren för Folkviljepartiet, Freddy Guevara, avslöjade under en intervju i privatkanalen Venevisión att han ser upprorsplanerna för de kommande dagarna som en repris på statskuppen i Chile för nästan 44 år sedan, mot dåvarande president Salvador Allende. Som svar på frågan om han såg någon likhet mellan sammansvärjningen den 31 oktober 1958, förklarade Guevara med eftertryck att snarare Chilekuppen: ”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram!” Resumen Latinoamericano 170724 Översättning Eva Björklund

Tillslag mot fascismen

Titta vilken vapenarsenal de har

24-25 juli gjorde nationalgardet ett stort tillslag mot en terroristgrupp som opererat i delstaten Lara, och anhöll 17 ansvariga. En av dem är Moisés Jiménez, ledare för terroristgrupperna i Lara. De beslagtog också deras omfattande vapenarsenal, 200 000 bolivares (valuta), bilar och marijuana. Sprängmedel, skjutvapen och ammunition, 1 000 molotovcocktail, hemmagjorda granatkastare, bensin, hjälmar, masker, skottvästar, sköldar, och 20 säckar med stenar. Tillslaget ägde rum i det fina bostadsområdet Los Cardones i närheten av ”Patriotiska Polens” högsäte.

”Inta Caracas”
Mirandas guvernör och tillika oppositionsledaren Henrique Capriles uppmanade alla att genomföra partiet MUDs plan för denna vecka.

Under sitt framträdande 24 juli i programmet ”Fråga Capriles” uppmanade han högersympatisörerna att efter den planerade 48 timmars ”generalstrejken”, dra till huvudstaden för att ”Inta Caracas” den 28 juli. Han tillade att inte avstå från möjligheten att samlas vid regeringsbyggnaderna, presidentpalatset och riksåklagarämbetet.

”Om folk vill gå mot presidentpalatset. Hur skulle de kunna undvika det? Bara genom att packa väskorna och dra […] Alla som kan komma till Caracas på fredag, kom. Om regeringen inte ger sig kommer via att stanna kvar” underströk han.

MUDs ledare: ”Som Chilekuppen”
Medlemmen i nationalförsamlingen, ledaren för Folkviljepartiet, Freddy Guevara, avslöjade under en intervju i privatkanalen Venevision att han ser upprorsplanerna för de kommande dagarna som en repris på statskuppen i Chile för nästan 44 år sedan, mot dåvarande president Salvador Allende. Det var som svar på frågan om han såg någon likhet mellan sammansvärjningen den 31 oktober 1958, då han med eftertryck förklarade att snarare Chilekuppen:

”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram!

Resumen Latinoamericano 170724-25
Urval, sammandrag och översättning Eva Björklund

3 dagar av våldsam opposition
Axplock från Resumen Latinoamericano 21-24 juli

20 juli – 7 döda
Oppositionens utlysta ”generalstrejk” torsdagen 20 juli, för att störta regeringen – samma dag som de också genomförde sin ”folkomröstning” - fick dålig uppslutning, men antalet döda blev högt. Inrikesdepartementet rapporterar 7 döda under dagen. Andrés Uxcátegui dog när han skulle utlösa en hemmagjord sprängladdning mot nationalgardet under en våldsam oppositionsdemonstration i delstaten Carabobo. Han skadades i bröstkorgen och fördes till sjukhus, där han dock avled.

Barrikader och skottlossning
Högern högg ner träd och byggde barrikader för att hindra biltrafik på flera huvudleder under ”generalstrejken” den 20 juli. Ronney Tejera (24 år) och Sury Hurtado (34) träffades av flera skott och dog när de närmade sig en barrikad i stadsdelen Santa Eulalia y Los Teques.

Mordbrand i Zulia
Victor Márquez (34) omringades av flammorna när ett våldsam oppositionsgäng satte eld på första och andra våningen på Bostadsstyrelsen i Zulia den 20 juli. Han kastades sig ut genom fönstret och dog av huvudskador vid nedslaget i gatan. De ansvariga arresterades den 22 juli. Det var andra gången som Zulias Bostadsstyrelse blev utsatt för mordbrand, första gången var den 24 maj, då en oppositionsgrupp antände styrelsens huvudbyggnad.

Och två kvinnor dog när ett snabbköp plundrades i stadsdelen Altos de Jalisco i huvudstaden Caracas. De dog när de grep tag i en högspänningskabel i butiken. Myndigheterna utreder också hur en 15-årig åskådare dog vid en våldsam demonstration i delstaten Zulia under generalstrejken.

Väpnat angrepp på solidaritetsbrigad från Brasilien och Argentina
Angreppet den 22 juli riktades mot den internationalistiska brigaden Apolonio Carvaljo från Brasiliens Jordlösas Rörelse. Det väpnade gänget trängde in på jordbrukskooperativet Caquetios i Cabudare, Lara, där de gav sig på och misshandlade de argentinare och brasilianare som arbetade i jordbruket. De stal också utrustning, mat, arbetsmaterial och en bil. Det var inte första gången. Småbrukarrådet i Lara har anmält flera anfall som tillsammans har lett till att hundratals familjer tvingats lämna sina jordlotter.

Angreppen på valen till grundlagsförsamling har börjat
I Mérida har fascister börjat angripa kandidater till grundlagsförsamlingen. Den 23 juli gav de sig på en kandidats bostad med molotovcocktailbomber.

På de antisociala näten sprider oppositionen redan en ny kampanj, för att förmå de skollokaler som ska fungera som vallokaler att inte öppna sina portar den 30 juli, när allmänna valen till grundlagsförsamling ska hållas. De sätter upp plakat på skolorna: ”Stängd vallokal. Här deltar vi inte i valen till grundlagsförsamling”. Twitter sprider uppmaningen till alla skolmyndigheter i landet.

Resumen Latinoamericano 1707221-24
Översättning Eva Björklund

Kuba inte inblandad i korruptionsskandalen Odebrecht

Den brasilianska jättekoncernen Odebrecht är djupt involverad i en rad korruptionsskandaler. Det handlar om mutor på många miljoner. Men finansmagnaten Marcelo Odebrecht framhåller de kubanska ämbetsmännens ”ärlighet”. Brasilianska medier återger uttalanden från Odebrecht i domstol där han säger att de kubanska tjänstemännen, i motsats till så många andra, inte bad om några fördelar vid affärsuppgörelsen. Den f.d. VD:n säger att transaktionerna med Kuba var ”rena” och tillade att ”korruptionen i Kuba är nära noll, vilket visas av att ministrarna lever ett enkelt liv.”

Odebrecht har spelat en huvudroll i konstruktionen av den stora containerhamnen Mariel, väster om Havanna och den speciella utvecklingszonen i samma område. Bara den senare handlar om en investering på ca 900 miljoner dollar. Frihandelszonen spelaren viktig roll för Kubas försök att locka till sig utländska investeringar.

Korruptionsskandalen berör myndigheter och chefer i USA, Argentina, Colombia, Ecuador, Angola, Guatemala, Mexiko, Mocambique, Panama, Peru, Dominikanska Republiken och Venezuela. I dessa länder ska Odebrecht ha betalat stora summor för att vinna mångmiljonkontrakt mellan 2001 och 2016.

Odebrecht har omfattande relationer med Kubas regering, med vilken man tecknat flera stora avtal.

EFE 170708

7 döda under högerns misslyckade generalstrejk

Efter låg uppslutning i oppositionens utlysta generalstrejk torsdagen 20 juli för att störta regeringen, la de ut en rökridå av våld.

Inrikesdepartementet rapporterar 7 döda. Andrés Uxcátegui dog när han skulle utlösa en hemmagjord sprängladdning mot nationalgardet under en våldsam oppositionsdemonstration i delstaten Carabobo. Han skadades i bröstkorgen och fördes till sjukhus, där han dock avled.

Högern byggde barrikader för att hindra biltrafik på flera huvudleder. Det ledde till att Ronney Tejera (24 år) och Sury Hurtado (34) dog när de närmade sig en barrikad i stadsdelen Santa Eulalia y Los Teques, där de träffades av flera skott. Händelsen utreds av myndigheterna.

En person dog när en våldsam oppositionsgrupp angrep Bostadsstyrelsen i Zulia och skadade den västra flygeln, första och andra våningen. Víctor Márquez (34) omringades av eld och kastade sig ut genom fönstret och dog av huvudskador vid nedslaget i gatan.

Myndigheterna utreder också hur en 15-åring dog under en demonstration i delstaten Zulia den 20 juli efter att generalstrejken utlysts. Två kvinnor dog när ett snabbköp plundrades i stadsdelen Altos de Jalisco i huvudstaden Caracas. De dog när de grep tag i en högspänningskabel i butiken.

Källa: Resumen Latinoamericano 170721
översättning Eva Björklund

SR nyhetsmorgon – Fullt av fel och partisk vinkling

Kommentarer till ”Krisen i venezuela – missnöjet bland landets militär kan vara stort”, inslag i SR nyhetsmorgon, publicerat lördag 8 juli kl 10.57, (2:36 min) Åsa Welander.
Eva Björklunds kommentarer till inslaget i kursiv.

Foto: JUAN BARRETO

Intressant foto. På den stenkastande maskerade oppositionsmannens plakat står det ”inga fler övergrepp”. Så vad är det han håller på med, gentemot de människor som träffas av hans stenar?

”Oroligheterna i Venezuela fortsätter och har under veckan eskalerat med flera allvarliga incidenter [..] Över 90 personer har dödats i de regeringskritiska protesterna.”
Av vem har de dödats? Statistiken visar att de flesta dödats av oppositionens gatugäng, bland annat bränts till döds (se separat artikel).

”Philip Gunson är analytiker på International Crisis Group”
(USA-finansierad, med Kissinger och Natos f.d. överbefälhavare, Natos f.d. generalsekreterare, f.d. utrikesminster för EU i ledningen, inte särskilt opartisk analytiker).
”Han säger att regeringen uppenbarligen gett upp tanken på att behålla makten genom fria val.”
Alternativ tolkning av läget: oppositionen – över- och medelklass – vet att den inte kan vinna i fria val, därför vill de med våld stoppa de fria valen till grundlagsförsamling.

”90 personer har dödats under de regeringskritiska protesterna.”
Vem har dödat, och hur?

”Nästa steg för Maduro är den nya nationalförsamling som den 30 juli ska väljas för att skriva om grundlagen. Philip Gunson anser att Venezuela redan är en diktatur men oroas för vad som kommer att hända om församlingen tillsätts som planerat.”
Fel, ingen ny nationalförsamlingen ska väljas, den som är vald fortsätter sitt arbete oförändrat. Det val som ska hållas gäller en särskild grundlagsförsamling, i enlighet med vad gällande grundlag stipulerar för att komplettera eller ändra i grundlagen.

”Då kommer de att få absolut makt, säger han (Philip Gunson).”
Fel igen, valen till grundlagsförsamling ändrar inte maktförhållandena (inte ens om oppositionen vinner). Regering, nationalförsamling (där oppositionen har majoritet) och president påverkas inte.

Eva Björklund 170721

Gammal grym sed, återupplivad av oppositionen
i Venezuela: Att tända eld på folk

Sedan april har extremister inom oppositionen i Venezuela för att störta regeringen satsat på våldsamma gatuaktioner. De har hittills skördat över 80 dödsoffer och över 1 400 skadade, och ovärderliga skador på privat och offentlig egendom. Till de värsta våldsdåden hör att bränna chavister. Att brännas ihjäl bedöms vara ett att de mest smärtsamma sätten att förlora livet.

Att bränna personer för att de ”verkar vara chavister” eller för att de ”vågar” ge sin in i högerns områden, har blivit en av de grymmaste och mest skakande angreppssätten och har både dödat och orsakat oerhört lidande och skador för hela livet.

Att bränna människor förekom redan i biblisk tid. Det vittnar många bibelverser om. Julius Cesar kastade kelter och krigsfångar på bålet. Den spanska inkvisitionen uppskattas ha bränt över 10 000 kättare (många judar) på bål. Och katolska kyrkans häxbränning känner väl alla till. Nu har den venezolanska oppositionens gatugäng tagit upp metoden.

Vad händer med kroppen vid brand?
Värmen och röken bränner ögonfransar, -bryn och hud, sedan halsen och luftvägarna. De som överlever har ofta fått förfärliga skador, stora ärr, förstörda leder, amputation, svåra psykiska följder som rädsla, ångest, depression, raseri och förtvivlan. De flesta behöver mycket hjälp. Svårt brända människor får svårt att överleva.

De som bränts av oppositionens gatugäng i Venezuela under 2017:
1. Carlos Ramírez, angreps med molotovcocktail när han passerade Altamiratorget i Caracas den 18 maj, för ”han verkade vara chavist”. Han fick stora brännskador på ben, armar, överkropp och ansikte.

2. Orlando Figuera, 21 år, blev misshandlad, knivhuggen och bränd levande den 20 maj, också i Altamira, för han ”verkade vara chavist”. Han fick brännskador av 1a och 2a graden på 80 procent av kroppen. Han dog av hjärt- och lungkollaps tio dagar efter överfallet.

3. Henry Escalona, 27 år, och Wladimir Peña, 20 år, angreps den 24 juni av 8 män med svarta huvor, på Libertadoravenyn i delstaten Lara, för att de bodde i ett område som tillkommit genom Bolivarianska Bostadsprojektet. De befinner sig fortfarande på sjukhus.

4. Giovanny González, 24 år, blev våldsamt knivhuggen och bränd av huvklädda män som ”misstog” honom för att vara chavist, den 25 juni, i La Castellana. Han fördes till sjukhus och befinner sig i stabilt tillstånd.

5. José Rodolfo Bauza Bravo, 34 år, brändes i delstaten Zulia, när han arbetade som extraförare i en lastbil och motsatte sig terrorister som försökte råna bilen under det trancazo (trafikstopp) som oppositionen uppmanat till den 28 juni. Han dog senare med 95 procent brännskador. Vid detta tillfälle brändes också chauffören ihjäl och en motorcyklist som körts av vägen och nåddes av lågorna.

De försökte också bränna ihjäl
Den venezolanska journalisten Yasmín Velasco som brändes levande under en protest i huvudstaden för att hon hade röd tröja, den färg som utmärker chavismen.

Något liknande hände USA-journalisten Abby Martin, i början av juni, när hon hotades att bli ihjälbränd om hon rapporterade något annat än västliga mediers version.

Båda dessa journalister överlevde.

Ännu en yngling svårt bränd
Den 19 juli angreps Hilario López i en av tunnelbaneuppgångarna i Altamira av huvklädda män, tillhöriga det så kallade “motståndet”, en av oppositionens stöttrupper för att bränna, förstöra och skapa kaos.

Tunnelbanestationens övervakningskameror fångade allt på bild. López togs om hand av sjukvården i kommunen Chacao, delstaten Miranda. Det påminner om anfallet på Orlando Figuera den 20 maj.

Resumen Latinoamericano 170717
Översättning, sammandrag och redigering Eva Björklund

USAs besynnerliga uttalande mot Bolivars fosterland tillbakavisas

Upptrappning mot Venezuela: USA och EU kräver att president Maduro ska ställa in valet till grundlagsförsamling, Hotar med sanktioner. Oppositionen, MUD, har utsett en egen regering, med USAs stöd. Venezuelas svar/EB

Bolivarianska Republiken Venezuela
Utrikesdepartementet
Kommuniké

USAs besynnerliga uttalande mot Bolivars fosterland tillbakavisas

Bolivarianska Republiken Venezuela tillbakavisar Vita husets oerhörda uttalande som publicerades den 17 juli 2017.

Det är ett aldrig tidigare skådat dokument, som på grund av sin låga nivå och urusla kvalitet gör det svårt att förstå avsändarens avsikter. Uppenbarligen har USAs regering för vana att i sina internationella förbindelser förödmjuka andra nationer och tro att mottagaren som svar som vanligt ska underkasta sig. Den skyttegrav som USA gräver i sitt förhållande till Venezuela gör det svårt för hela det internationella samfundet att på rationell grund förutspå USAs kommande handlande.

USAs regering visar skamlöst sin fullständigt partiska uppslutning bakom det venezolanska politiska livets våldsamma och extremistiska sektorer, som föredrar terrorism för att störta en folklig, demokratisk regering.

Den venezolanska oppositionens moraliska bankrutt har dragit med president Trump att begå ett öppet angrepp mot ett latinamerikanskt land. Vi vet inte vem som kan ha författat, och ännu mindre vem som beordrat ett så begreppsmässigt och moraliska undermåligt uttalande.

Den venezolanska oppositionens tunna demokratiska slöja har fallit och nu avslöjas USA-regeringens starka brutala inblandning och uppbackning av det våld som har drabbat Venezuelas folk de senaste fyra månaderna.

Det är inte första gången som vi fördömer och bemöter så befängda hot som i detta oerhörda dokument.

Vi uppmanar Latinamerikas och Karibiens folk, och alla fria folk i världen, att inse omfattningen av det brutala hotet i detta imperialistiska uttalande, och försvara den internationella rättens grundläggande principer om nationell suveränitet, självbestämmande och oberoende.

Den ursprungliga rätten att beslut om Venezuelas grundlag tillkommer enbart Venezuelas folk. Nationens grundlagsförsamling väljs av folket i Venezuela genom direkt, allmännelig och hemlig röstning, under överinseende av det nationella valrådet i enlighet med vårt rättssystem. Det är en politisk handling i en suverän republik som varken någon eller något kan stoppa. Grundlagsförsamlingen blir av!

Idag är Venezuelas folk fritt och står enat mot ett främlingsfientligt och rasistiskt imperiums oförskämda hot. Befriarens antiimperialistiska ideal är mer relevant än någonsin:

"USA verkar av högre makter fått uppgiften att hemsöka Amerika med elände i frihetens namn”, Simón Bolívar

(översättning Eva Björklund)

USA-presidenten Donald Trumps uttalande om Venezuela

”Igår gjorde Venezuelas folk än en gång klart att de står för demokrati, frihet och laglighet. Men deras starka och modiga handlingar ignoreras fortsättningsvis av en dålig ledare som drömmer om att bli diktator.

USA kommer inte att stillatigande se hur Venezuela faller samman. Om Maduroregimen tvingar fram en grundlagsförsamling den 30 juli kommer USA att vidta starka och snabba ekonomiska åtgärder.

USA kräver än en gång fria och rättvisa val och står med Venezuelas folk i deras strävan för att återföra sitt land till fullständig och välmående demokrati. ”

170717 översättning Eva Björklund

Venezuela har antagligen en av världens mest demokratiska grundlagar. Varför ändra i den?

Förutom fria val till beslutande församlingar på alla nivåer, från kommundelar till hela nationen, så finns också deltagande demokrati, dvs att väljarna även mellan valen ska kunna påverka politiken, särskilt påtagligt på kommun- och kommundelsnivå, där det också är lättare att förverkliga direkt i kontakt med de valda församlingarna.

Men på alla nivåer finns också möjligheten att under löpande mandatperiod återkalla de valdas mandat om de sviker förtroendet. Det gäller även valen till nationalförsamling och president. För att återkalla mandat fordras att halva mandatperioden gått och att minst 1 procent av väljarna med sina namn, verifierade av Valmyndigheten CNE, begär att dra igång processen för återkallande, sedan 20 procent för att genomföra en folkomröstning enligt grundlagen.

Fristående valmyndighet, CNE
Valmyndigheten, som har till uppgift att kontrollera att alla val utlyses, organiseras, genomförs och verifieras i enlighet med vallagen, är ett från både regering och partier fristående organ, bestående av 5 personer, 3 tillsatta av civilsamhället, 1 av juridiska och politiska fakulteterna på Venezuelas universitet, 1 tillsatt av Medborgmakten (en företrädare för Riksåklagaren, Riksombudsmannen och Riksrevisorn tillsammans). Men Nationalförsamlingen kan efter Högsta Domstolens godkännande avsätta CNE.

Oppositionen i Venezuela satte för snart ett år sedan igång en process för att återkalla president Maduros mandat. Av de 195 000 namn (1 procent av väljarna) som oppositionen lämnade in till CNE var 65 000 falska (döda, minderåriga, oregistrerade) och ytterliga ca 40 000 stulna identiteter. Alltså kunde ingen omröstning om Maduros mandat genomföras.

Maktbalans mellan olika folkvalda organ
Venezuela statsskick bygger på maktbalans mellan olika folkvalda organ. I senaste presidentvalet 2014 vann Maduro som därmed bildar regering (samma modell som USA) och kan fatta vissa egna beslut, men de flesta måste godkännas av nationalförsamlingen. I valen till nationalförsamling 2015 förlorade socialistpartiet PSUV majoriteten, men på grund av konstaterat valfusk godkände Valmyndigheten inte 3 av oppositionens ledamöter, vilket oppositionen vägrar godta, liksom den också vägrar erkänna regeringen och den grundlag som antogs och de samhällsreformer som genomfördes under Chavez tid, innan hans plötsliga död.

Klasskamp med hudfärg
Efter att oppositionen misslyckats både med försöket att bli av med presidenten och att få absolut majoritet i nationalförsamlingen (3 icke godkända) har den trappat upp sin kampanj för att göra Venezuela oregerligt och kunna inkalla utländsk militär. Oppositionens stora demonstrationer visar tydligt att det handlar om klasskamp, ljushyllt, välfriserad, välklädd över- och medelklass, jämfört med chavisternas ännu större demonstrationer där mörkhyad arbetarklass dominerar.

Grundlagsförsamling - för att ändra i grundlagen
Den första maj utlyste president Maduro - helt i enlighet med grundlagen - allmänna val till en grundlagsförsamling med 500 ledamöter. Varför behöver då ”världens mest demokratiska grundlag” kompletteras? De förslag som grundlagsförsamlingen ska ta ställning till handlar bland annat om ett nytt socialförsäkringssystem som ska stadfästa många av de samhälleliga framsteg som gjorts under 2000-talet i form av landsomfattandet projekt, kallade Misiones, som husläkarsystem på grannskapsnivå för allmän och gratis hälsovård, skolor för gratis utbildning för alla, bostadsbyggande, kultur, samhälleliga lågprisbutiker m.m. samt att utveckla den mångkulturella identiteten och den deltagande demokratin utifrån kommundels- och kommunförsamlingarna, värna naturens och motarbeta klimatförändringarna, med mera i samma riktning, dvs utveckla demokratin och välfärden, men också att stärka den nationella suveräniteten och införa en ny icke oljebaserad ekonomisk modell.

Oppositionen vågar inte satsa på demokratiska val
Oppositionen vägrar att godta genomförda val, och vågar inte invänta det utlysta valet till grundlagsförsamling 30 juli och kommande regionala och lokala valen i december 2017 och 2018 och presidentvalet i december 2018. I stället för att i demokratisk ordning satsa på att vinna dessa val så har oppositionen med USAs goda minne valt att med ekonomiskt sabotage, våldsamma upplopp, misshandel och mord på chavister och mordbränder på förskolor, sjukhus och offentliga byggnader, samt senast granatangrepp på regeringsbyggnader, göra Venezuela oregerligt för att kalla på USA-trupp att återställa ordningen.

I den andan kallade oppositionen till en egen ”folkomröstning” den 17e juli, på lösa boliner, utan röstlängder och oberoende kontroll, för att föregå de utlysta valen till grundlagsförsamling den 30 juli. De hävdar 7 miljoner deltagare, ungefär 35 % av alla röstberättigade, den siffra de uppnått i tidigare val, och 98 % ja-röster, men visar inga belägg för detta och har redan bränt upp registren så att inget ska kunna kollas.

Att de väljer att försöka sabotera den demokratiska processen i stället för att vinna i den, visar att de vet att i regelrätta val om den bolivarianska modellen kommer de inte att kunna segra, hur mycket de än omhuldas av USA och den internationella mediemakten.

Eva Björklund 2017-07-16

Nordiskt initiativ: Stöd dialogen för fred i Venezuela

Det upptrappade gatuvåldet i Caracas måste upphöra och våldet få ett stopp. Det riskerar att som i Mellanöstern leda till inbördeskrig med oöverskådliga följder. Granatanfallet från en kapad helikopter mot regeringsbyggnader den 27 juni är en varningssignal.

Konfrontationerna mot president, regering och myndigheter måste återgå till fredliga former och fredliga lösningar sökas.

Regering och myndigheter måste visa respekt för de mänskliga rättigheterna och rätten till fredlig kamp för dem, innefattande yttrandefrihet och rätt till fredliga demonstrationer.

Vi stöder alla goda krafter för en fredlig lösning, till gagn för Venezuelas folk och freden i Latinamerika.

Vi uppmanar till stöd för de internationella initiativ som tagits för samtal och fredlig lösning på konflikten mellan opposition och regering,

Vi uppmanar de nordiska regeringarna och politiska partierna att uttala sitt stöd för

* Fredliga samtal för fredlig lösning enligt
UNASURs¹ initiativ till samtal mellan parterna med f.d. presidenterna Leonel Fernández, Dominikanska Republiken och Martín Torrijos, Panama och f.d. statsminister José Luis Rodríguez Zapatero, Spanien, som ledsagare med stöd av Vatikanen och CELAC.
CELACs² utropande av Latinamerika till Fredszon
På sitt toppmöte 2014 beslöt CELAC att utropa Latinamerika och Karibien till Fredszon. Under CELAC-EU-toppmötet 2015 anslöt sig även EU-länderna till detta.

* Respekt för de mänskliga rättigheterna och rätten till yttrandefrihet och fredliga demonstrationer
Genomförda val måste respekteras, liksom kommande val till grundlagsförsamling 30 juli och till de regionala och lokala valen i december 2017 och presidentval i december 2018.

Sveriges Fredsråd 4 juli 2017
Medlemsorganisationer: Kvinnor för Fred, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Artister för Fred, Svenska Fredskommittén, Irakiska Demokraters Förening, Svensk-Kubanska Föreningen, Kurdocide Watch info@frednu.se, www.frednu.se

¹ UNASUR – Sydamerikanska Ländernas Förbund, bildat av 12 länder 2008: Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Suriname, Uruguay, Venezuela
² CELAC – De Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap, bildad 2004-2008-2011 på toppmöten i Mexiko och Venezuela (UNASUR plus Karibien), innefattande alla länder i världsdelen utom USA och Kanada.

Med stöd hittills av
Riksdagsledamöter:
  (mp) Marco Venegas, Valter Mutt
  (s) Faradj Koliev, ersättare
  (v) Jens Holm, Daniel Sestrajcic, Amineh Kakabaveh
Venezuelanätverket
Resocal – Närverket för Solidaritet med Latinamerika

Kuba mitt i hungerspelen

Rosa Maria Payá, Jorge Luis Garcáa ("Antúnez"), Antonio Rodiles m. fl.
Floridakubaner applåderar Trumps nya åtgärder mot Kuba.

”Damerna i Vitt” och andra dissidentgrupper publicerade ett uttalande mot EUs överenskommelse med Kuba om att normalisera de bilaterala förbindelserna. De tänkte pressa Bryssel att återuppta de ekonomiska påtryckningarna på öriket.

En av Joven Cuba-bloggens medlemmar skrev: ”om det någon gång skulle hända att jag känner mig trött, om jag skulle få för mig att det inte längre finns så många skäl för att försvara Revolutionen, behöver jag bara sätta mig och titta på videor om kontrarevolutionen. De är rena lektionerna, de sopar undan varje tvivel och laddar batterierna för att fortsätta kampen.”

Jag skriver detta för jag helt och hållet förstod många kubaners reaktion när de insåg att dessa grupper tänker försöka stänga in dem igen, när Miamis anticastrister och Kubas ”dissidenter” kritiserar Europa och applåderar Trumps poltitik mot den kubanska nationen.

Washingtons åtgärder visar med all önskvärd tydlighet vilka ”fienderna” är, vilket politiskt är till fördel för Revolutionen. Men, de skadar nationen, vars ekonomi – såväl landets som familjernas – blir lidande av nerdragning av förbindelserna med USA.

Det var för bedrövligt att se dessa ”kubanska folkets räddare” applådera Trump och sjunga USAs nationalsång med handen på hjärtat. Det kan bara tävla med den dissident som springande ”paraderade” på Revolutionstorget med USAs fana i höjden.

Kubas regering anklagar dem hela tiden för att vara ”Imperiets legoknektar”, men det måste erkännas att oppositionen ger den rätt. Det skulle också kunna sägas att den officiella propagandan i väldigt liten utsträckning utnyttjar de bilder som dissidenterna skänker dem.

Anticastrismen verkar inte ha några generationsproblem, ungdomar som Rosa María Payá eller Antonio Rodiles fortsätter med samma strategi som 60-talets: att trycka på USA för att störta Revolutionen. Det var inte av en händelse som de satte sig i knäet på de som invaderade Grisbukten.

Bland de dissidenter som var närvarande den 16 juni utmärker sig Jorge Luis García (känd som Antúnez), som applåderade men ändå inte var nöjd. Han tyckte att Trumps åtgärder var för mjuka, som han skrev i ett brev till Vita Huset med krav på hårdare tag.

Antúnez kräver att Ekonomiska Embargot (USAs Kubablockad ö.a.) ska utsträckas till fria händer för Washington att använda ”alla tänkbara påtryckningar” och anta en ”politik mot Havanna utan minsta lilla eftergift”.

Han vill att Kuba ska sättas tillbaka på listan över ”länder som främjar terrorism”, som det ”aldrig borde ha tagits bort ifrån” och uttalar sig mot allt kulturellt utbyte mellan de två nationerna. Jämfört med Antúnez verkar Trump försiktig och måttfull.

Att föreslå ledaren för världens största militära och ekonomiska makt att använda varje tänkbar påtryckning mot ditt eget land är inget nytt, den stämmer precis med den strategi som rått sedan skäggens seger.

Oppositionen satsade hela tiden på att USA på ett eller annat sätt skulle krossa Kubas Revolution och sedan som den goda grannen överlämna nationen åt dem som gåva. Detta resonemang ledde dem till nederlag gång efter annan sedan 1959.

Fortfarande idag anklagar de president Kennedy för att inte ha givit Pentagon order att angripa Kuba när de ”hjältemodiga” medlemmarna i brigad 2506 allihop hade kapitulerat i Grisbukten mindre än 72 timmar efter landstigningen.

Dessa antikommunistiska kämpar är väldigt orättvisa för det var de själva som gjorde att den militära operationen misslyckades när de inte kunde göra motstånd tillräckligt längre. De är dessutom otacksamma för det var JFK som räddade dem genom överenskommelsen med Fidel Castro att utväxla dem mot barnmatskompotter.

Med sådana kompisar är det inte underligt att dissidenterna blir utfrusna, alla kubaner vet att det är de fattigaste, de svagaste, de mest sårbara som ”på köpet” får betala för denna ”påtryckningsstrategi” i dessa hungerspel.

Det ”Damerna i vitt” och Antúnez vill, det som Rosa María Payá och Rodiles kräver är en återgång till trakasserierna mot de kubaner som håller stånd, de som statssekreterare Lester D. Mallory präntade ner i svart på vitt den 6 april 1960, ordern som föreskrev iscensättning av en ”skicklig och diskret” handlingsplan som berövar ”Kuba pengar och leveranser, får att minska deras finansiella tillgångar och reallönerna och framkalla hunger, förtvivlan och att regeringen störtas.”

Fernando Ravsberg, Cartas desde Cuba 170713
Översättning Eva Björklund

Känd ”dissident” vill ha hårdare tag mot sitt land

Den kubanske dissidenten Jorge Luis García Pérez “Antúnez” bad idag president Trump att han vidmakthåller blockaden mot ”regimen i Havanna”. I ett öppet brev till Trump ber dissidenten, förutom att blockaden ska fortsätta, också ”varje form av påtryckning” tills det på ön finns ”en verklig möjlighet att utöva de rättigheter som erkänns universellt”.

”Antúnez” var närvarande och nämndes av presidenten under det tal han höll i Miami i förra månaden i vilket Trump tillkännagav USAs nya (dvs gamla) politik mot Kuba.

”Antúnez” uttrycker sin ”oändliga tacksamhet” för att dissidenter och exilkubaner bjöds in till Trumps tal, vilket var ”ett tydligt erkännande och moraliskt stöd” till oppositionen. Dissidenten tackade också för att Trump gjort slut på ”närmare ett decennium av eftergivenhetspolitik” gentemot Kuba som fördes av Obama.

”Tack så mycket för att tala klart och tydligt till denna grymma och blodtörstiga regim som arkebuserar, fängslar, mördar, låter försvinna; till denna regim som kränker, fängslar och föraktar sitt folk”, skriver ”Antúnez” i sitt brev i vilket han välkomnar att Vita Huset ska införa en ”ny, tydlig och fast politik gentemot Havanna utan den minsta eftergift.”

Han krävde också att Utrikesdepartementet omedelbart upphäver ”visum och rätten att ta emot pengar för regimens funktionärer”, då ”att inte göra det skulle vara att fortsätta att stimulera dubbelmoral och uppmuntra förtryck.” Han refererade till ”det som felaktigt kallas kulturellt utbyte” mellan regeringarna, något som inte är annat än ”en underkastelsens överenskommelse som ger auktoritet åt Havanna att besluta vilken konstnär som får, och vilken som inte får, resa.”

Som dissidenterna tidigare sagt insisterar de på att USA åter ska föra upp Kuba på listan över länder ”som befrämjar terrorism”, en lista från ”vilken det aldrig borde tagits bort på grund av den roll av destabilisering som Castrismen innebär för kontinenten och dess öppna stöd åt undergrävande väpnade grupper och narkoterrorister.”

[Att dissidenterna vänder sig till en utländsk publik är uppenbart. Uttalanden som den från ”Antúnez” ovan har givetvis inget stöd bland kubanerna. De förbannar de fjäskande dissidenterna, som själva lever gott medan de arbetar för en politik som drabbar vanliga kubaner.]

EFE 170707

Att vidmakthålla framsteg i Venezuela

Dr Rogelio Enrique Suárez i kubanska hälsovårdsbrigaden i Venezuela, leder specialistvårdcentralen (CAT) i Mirandalänet. Han berättar om Bolivarianska Revolutionens framsteg och fortsatta motstånd mot den ”okonventionella” krigföringen.

Hettan var pressande på vårdcentralen i Manguito 7, i kommunen Paz Castillo i västra Miranda. Men där var också mycket fridfullt. Vårdcentralen ska utreda patienter som behöver snabb diagnos.

Dr Suárez, 50-årig allmänläkare från Camagüey, och hans kollegor tog emot oss. Han har erfarenheter från många internationella uppdrag, det här är andra omgången i Venezuela. Mellan 2006 och 2008 arbetade han i Honduras på den första ögonkliniken som Kuba satte upp där. Han berättar hur skakad han var över hur svårt det var att få läkarvård, och om alla barn som levde i extrem fattigdom, utan möjlighet att gå i skola. Men också så fint att se hur så många människor med gråstarr återfick sin syn på ögonkliniken, gratis för alla som behövde. Upp till 70 honduraner per dag tog de emot, och många blev också deras vänner.

Det här är andra gången i Venezuela, hur är det?
Vi kom hit i en viktig, intensiv tid. Den Bolivarianska Revolutionen håller ut trots att mycket har förändrats sedan Hugo Chávez dog. Vi är här för att vidmakthålla vad han och Fidel Castro avtalade om inom hälsovården.

De vårdcentraler vi arbetar på är belägna där de största behoven finns. Vi arbetar tillsammans med venezolanerna för att förbättra hälsoläget. Vi tar särskilt hand om de mest sårbara barnen och havande kvinnor. Under samarbetet växer solidariteten, liksom patienternas tacksamhet.

Dr Suárez inledde sin läkargärning i Venezuela som familjeläkare. ”Det var en fantastisk tid i direktkontakt med patienterna, dag efter dag. Det var som att återvända till rötterna, familjeläkarens underbara roll. Och det var fint att se patienternas uppskattning över att bli så noggrant undersökta. Vi tog hand om de som behövde även efter öppettiderna. Sedan blev jag utsedd att leda specialistvårdcentralen.”

Har det varit lätt att få vänner här?
Verkligen. Till att börja med är allt arbete inom Venezuelas hälsovårdssystem grupparbete, vi är alla kuggar i ett maskineri, och för att det ska fungera perfekt måste vi alla göra vårt bästa, så att patienterna när de är färdigbehandlade är nöjda med våra tjänster.

Hur har tiden i Honduras påverkat dig?
Till att börja med ett starkare engagemang för Kuba och Fidels ideal, ett åtagande att upprätthålla alla vår revolutions landvinningar, innefattande allmän hälsovård. Det är ingen lätt uppgift när utmaningarna mot vår revolution ökar.

En annan sak som påverkar oss är att vi har bidragit till att utbilda nya revolutionära generationer. Överallt där vi arbetat har vi också undervisat. När vi drar vidare måste vi lämna efter oss folk som kan fortsätta det arbete vid satt igång.

Hur hanterar ni den pågående politiska destabiliseringen och våldet?
Jag har varit här sedan november 2014, med dagliga förändringar. Landet är utsatt för ett utnötningskrig. Vi kubaner vet vad det innebär. Kanske har inte så många av oss upplevt det personligen, men våra föräldrar har det och har fört över sina erfarenheter till oss. Vi får se direkt vad imperialismen är beredd att göra med en hel uppsättning av metoder, och vi förbereder oss bättre, för denna ”okonventionella” krigföring är något som Kuba upplevt ganska nyligen, även om inte i den extrema form som pågår här.

Venezuela är en riktig skola i ämnet
Våra föräldrar upplevde det under revolutionens första år med USAs Grisbuktsinvasion och angreppen på alfabetiseringskampanjen. För oss här är detta vår skyttegrav. Vi är här inte bara för att rädda Kubas revolution utan Latinamerikas, för Venezuela är avgörande, visar vad som kan gå förlorat. Det angår oss och är lika viktigt som våra andra uppgifter.

Utan rädsla...
Inte av något slag. För med rädsla går det inte att arbeta skapande. En måste ta hand om sig själv och förstå faran, men det är en annan sak, inte rädsla.

Vi är alla inställda på att fortsätta och göra vårt bästa för att upprätthålla de landvinningar som uppnåddes med Barrio Adentro (hälsovårdsutbyggnaden på grannskapsnivå). Detta medmänskliga projekt är, trots de svårigheter som nu finns, en av den Bolivarianska Revolutionens ovedersägliga bedrifter, och det är därför stora ansträngningar görs för att kunna fortsätta utvecklingen.

Vi som arbetar här kommer inte att svika Kubas Revolution, och inte heller den Bolivarianska, och inte svika våra presidenter Raúl och Nicolás Maduro. För det handlar också om att försvara Fidels och Chávez ideal.

Alina Perera Robbio, Granma, 170630
Översättning Eva Björklund

USA ger grönt ljus för att störta Venezuelas regering

TEGUCIGALPA / 2017-07-11 / USA har gått från att utfärda uttalanden om dialog till direkta uppmaningar om att störta den folkvalda regeringen Nicolas Maduro i Venezuela. – Jag uppmanar Venezuelas militärer att störta Nicolas Maduro! Om Nicolas Maduro friger sina politiska fångar, kommer jag förhandla för honom om fri lejd ut från Venezuela.

Så uttryckte sig Amiral Kurt W. Tidd, befälhavare för USA:s Sydkommando (USSOUTHCOM) den 8 april 2017 i en videofilm [1]:

Med all rätt betraktade inte bara regeringen Maduro Tidds direkta uppmaning till en militärkupp, även Latinamerikas folk blev grymt varse om att ”Imperialismen är ingen Papperstiger”.

USA leder oppositionen i Venezuela
Framträdandet från det militära Sydkommandots högste chef, som kan ses och höras på följande video, illustrerar och bekräftar samtidigt USA:s avgörande roll och inblandning i den venezuelanska extrema högeroppositionens 100 dagars försök att störta regeringen. Oppositionsledarna har sedan länge begärt USA:s direkta stöd för att störta Maduro.

I den manual oppositionen följer eskalerar den varje dag terrormetoderna för att skapa det kaos som är nödvändigt för att förklara Venezuela som en stat i förfall, inkapabel att fullfölja sina nationella och internationella åtaganden. I det läget träder OAS, de Amerikanska Staternas Organisation in och fattar beslut om den ”Demokratiska Chartan”. Hittills har USA och dess lydstater som Colombia, Argentina, Mexiko eller Peru inte lyckats få den 2/3-majoritet som behövs för att utfärda Chartan, mycket tack vare de karibiska staterna och ALBA-gruppen.

Det var därför som Amiral Kurt Walter Tidd främst vände sig till dessa karibiska stater i sitt framträdande den 8 april:

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/07/usa-ger-gront-ljus-att-storta.html?spref=fb

Dick Emanuelsson 170711

Venezuela: Terroristernas Plan B

”De är helt enkelt förövningar för det som komma skall i Venezuela,
inte bara i Caracas, det är Venezuela.”

Juan Requesens, ledamot för partiet Primero Justicia (Rättvisa Först) i Venezuelas Nationalförsamling, höll ett tal på Floridas Internationella Universitet i Miami den 5 juli 2017.

I sitt tal säger Requesens bland annat:
• Om regeringen vill ha krig, ska vi ge dem det. Vi ska paralysera Venezuela!
• Den 16 juli är det 14 dagar kvar till Grundlagsförsamlingen, och vi har inget mer att förlora!
• Vi kan inte låta 30 juli komma utan att folks vardagsliv i detta land totalförlamats.
• Det ska inte finnas något företag som håller öppet, inget dit de anställda går, allt ska vara stoppat och de ska inte komma fram!
• Om vi lyckas skapa det klimat av oregerbarhet som vi behöver, kommer vi att vrida av diktaturens fötter!
• Vår folkomröstning* gör det möjligt för oss att rättfärdiga, mer än rättfärdiga, uppnå en sprängeffekt som utlöser en förlamning av hela landet.
• Det viktiga är att vi utropar Timme Noll då Venezuela definitivt paralyseras.
• Allt detta kan ske när vi utropar Timme Noll. Vi måste vara förberedda på att folk ska kunna dra sig tillbaka och återvända.
• Vi anfaller regeringen på fyra flanker.
• För att bryta landets förlamning så får de välja mellan att massakrera oss eller inte. Vi måste tvinga de väpnade styrkorna att välja beslut att fatta.
• Vi har all rätt i världen att paralysera detta land.
• Men för att framkalla en utländsk intervention måste vi gå igenom denna – etapp. Det är självklart.

* Oppositionen planerar att genomföra sin egen folkomröstning om regeringens vara eller inte vara.

Se video reportage: http://albaciudad.org/2017/07/requesens-usaran-el-plebiscito-y-la-hora-cero-para-paralizar-el-pais-y-exigir-una-intervencion-militar-video

Resumen Latinoamericano 170709
Översättning Eva Björklund

Tyst dialog leder till Leopoldo López frisläppande

Högsta Domstolen beslutade i lördags att släppa högerledaren Leopoldo López ut ur fängelset och ge honom husarrest. López dömdes 2015 till fängelsestraff som ansvarig för morden på 43 personer under kravallerna februari-maj 2014 som döptes av oppositionen till ”La Salida” (utgången) med avsikt att störta den sittande presidenten Nicolás Maduro.

Leopoldo López leder högerpartiet Voluntad Popular och är den mest kraftfulla ledaren för oppositionen i landet. Han tillhör överklassen i Venezuela med studier i elituniversiteten Kenyon College och Harvard i USA. Han kommer från en av de rikaste familjerna i Venezuela med flera inflytelserika högerpolitiker under 1900-talet som Eduardo Mendoza och Rafael Lopez, båda ministrar i tidigare högerregeringar. López far är ledande i den största högertidningen El Nacional. Kusinen Lorenzo Mendoza, landets mäktigaste företagsledare, äger det livsmedelsbolaget La Polar. En annan i familjen, Eduardo Mendozas barnbarn, Thor Halvorssen Mendoza är aktivt motståndare till Chávez och nuvarande regering och driver från Norge kampanjstiftelsen Human Rights Foundation.

Läs hela artikeln här:
https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/07/09/tyst-dialog-leder-till-leopoldo-lopez-frislappande/

Nordicvenezuelasolidarity 170709

10 miljoner människor i 30 länder
har lärt sig läsa och skriva tack vare Kuba

Nu överstiger antalet som alfabetiserats i Panama 70 000 personer. I en intervju med Prensa Latina i Panamas huvudstad sade Kubas utbildningsminister Ena Elsa Velázquez att den kubanska metoden ”Yo sí puedo” (Visst kan jag) tillämpas i Panama i samarbete med landets Socialdepartement.

Hon berättade att besökets syfte är att stärka detta alfabetiseringsprogram som fram tills idag har lärt ungefär 10 miljoner människor i 30 olika länder att läsa och skriva. Ministern berättade att programmet med stor framgång tillämpats i Ecuador, Venezuela, Bolivia och Nicaragua. De tre sistnämnda är nu befriade från analfabetism.

Hon framhöll att i Yo sí puedo innefattar ämnen som historia, spanska språket, matematik och naturvetenskap, vilket tillåter deltagarna att klara basnivån på två år. Samarbetet med Panama ska fördjupas. Förutom böckerna på spanska så utarbetas textböcker på de lokala språken för ursprungsbefolkningen, med hjälp av frivilliga som behärskar båda språken. Ministern betonade att utbildningsmaterialet alltid anpassas efter varje land så att användarna känner igen symboler och bilder. Videoinspelningar görs med lokala aktörer.

Alfabetisering är ett viktigt bidrag till utbildning i världen. Men Kuba hjälper också till med att utbilda lärare, validera kvalitet och erbjuder stipendier för att elever ska kunna fortsätta högre studier i Kuba.

Kuba har inte bara gynnat Latinamerika och Karibien utan också länder i Afrika. Där arbetar exempelvis kubanska lärare i Västsahara på en högstadieskola byggd med venezolansk hjälp.

Prensa Latina 170707 (nedkortad)

Terrorism ursäktas när det passar

Trump tillkännagav USAs återgång till en mer aggressiv politik mot Kuba i ett tal i Miami inför jublande veteraner från invasionen i Grisbukten, terrorister av diverse slag, med flera ur extremhögerns skräckkabinett. Trump fick också applåder från de s.k. “dissidenterna” i Kuba, som Vita Huset årligen finansierar med mellan 20 och 30 miljoner dollar.

Efter att under några år ha hamnat i skuggan har dessa “dissidenter” nu kunnat gå på offensiven. Åter får vi höra om “hungerstrejker”, påhejade av Vita Huset och internationella medier.

Ett av dessa medier är Cadena Ser, som tillhör Grupo Prisa (Med spanska dagstidningen El País som flaggskepp). Deras journalist Victoria García driver en propagandakampanj för Jorge Cervantes, medlem av UNPACU, en “dissidentgrupp” som stöder blockaden av Kuba och finansieras från Washington via extremhögern i Miami. I journalistens krönika kan vi läsa groteska och grova anklagelser som att “hans familj vill fördöma övergreppen från en regim som fortsätter att misshandla Damerna i Vitt” och “Castros politiska polis skrämmer och torterar de som höjer rösten.”

Misshandel av Damer i Vitt? Tortyr i Kuba? Var är inspelningarna, fotona, videoupptagningarna? Vad är detta för journalistik som kommer med grova anklagelser utan tillstymmelse till bevis, vars enda vittnesmål kommer från de som arbetar för och betalas av USAs regering?

Varför informerar inte journalisten om vem den s.k. människorättskämpen Jorge Cervantes är? Varför berättar de inte att han dömdes till fängelse för rån 1997? Att han 2011 hamnade i fängelse igen efter våldtäktsförsök?

Men man ska inte bli förvånad över att journalisten Victoria García försvarar sådana personer. Hon är samma journalist som nyligen ansåg att en helikopterpilot, som en del av en påbörjad militärkupp i Venezuela, “skjuter granater på en fest med 80 personer” inte är en terrorist utan en “pilot som gjorde uppror mot regeringen Nicolás Maduro”. Hon nämner inte heller att bland de 80 personerna fanns journalistkollegor till henne. Och hon rättfärdigar detta attentat mot civila för att “Venezuela i praktiken har omvandlats till en diktatur” där “fler än 75 personer dödats av polisen”.

Utan tvekan hade Victoria García suttit i fänglese om hon i sitt eget land, Spanien, hade fått för sig att anklaga landets regering för ett enda av de mord som oppositionen begått. Men när det handlar om Venezuela vet hon att hon har till uppgift att tillskriva regeringen de många morden och lynchningarna, fast de genomförts av den fascistiska oppositionen. Det kan hon göra tack vare den internationella mediecensuren som döljer denna oppositions alla brott.

Vi kan också leka med tanken: om någon kastar några granater på en fest som Victoria Garcías bolag Cadena Ser håller; vad skulle hända då?

Cubainformacion.tv 170706 (med utförliga källhänvisningar i originalet)

Helikopterkapare i Venezuela

”Vi är Gudskrigare och vårt uppdrag är att tjäna folket! Leve Venezuela” Det var helikopterkaparens budskap på Instragram. Med handen sträckt i en hälsning och med stenhård min, uppbackad av sin maskerade skyddsvakt, läser Gudskrigaren sitt budskap innan han startar den helikopter han kapat för att attackera både inrikesministeriet och Högsta Domstolen.

Gudskrigaren vid namn Oscar Pérez är kapten. Det är oklart vilka han representerar men säger själv på en video på Instragram att ”Vi är en koalition av militärer, poliser och civila som söker jämvikt och mot denna kriminella övergångsregering. Vi tillhör ingen politisk riktning eller parti. Vi är nationalister, fosterlandsvänner som stöder institutionerna”.

Gudskrigaren kapade en helikopter från kriminalpolisen Cicpc och flög med sin andrepilot först till inrikesministeriet i Caracas där han besköt med 15 skott på de 80-tal sociala kommunikatörer som samlats på terrassen för att fira Journalistdagen. Sedan fortsatte han till Högsta Domstolen där domarna samlats till möte i Grundlagssalen. Han besköt byggnaden och kastade minst fyra granater mot den – två mot vakterna – varav alla utlöstes utom en. Tack vare vakternas snabba reaktion kunde en tragedi undvikas. Granaterna visade sig vara av israeliskt och USA-ursprung. Gudskrigaren var under granskning på grund av sina kontakter med CIA och USA:s ambassad i Caracas liksom med en f.d. inrikesminister som tidigare offentligt bekräftat sina kontakter med CIA.

Venezuelas regering har fördömt attacken och menar att det är en terroristaktion i ett led i konfrontationen och våldet för att störta president Maduro och för att stoppa valet till en ny grundlagsförsamling den 30 juli. Överbefälhavaren Padrino uppmanar folket att vara på sin vakt inför kuppmakarnas upptrappning. Maduro själv menar att inget och ingen kommer att kunna hejda det kommande valet till grundlagsförsamlingen.

nordicvenezuelasolidarity 170628

Vad hade hänt om ”Venezuelas fredliga demonstranter” hade agerat i Stockholm?

TEGUCIGALPA 2017-06-25 Vad hade hänt om svenska demonstranter, uppbackade av nästan en hel politisk omvärld, i synnerhet alla slags massmedier, hade attackerat (den nu nedlagda) Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby med hemmagjorda granatkastare? Två ordningspoliser skadades allvarligt och svävar mellan liv och död.

Vad hade polisens och militärens reaktion blivit om terrorister hade attackerat F8:s interna skola (för barn i årsklasserna 1-9) med eldvapen och brandbomber? Perforationerna från kulorna i skolans väggar är vittnesmål på den väpnade aktionen.

En mor som har sin 7-åriga dotter på skolan är orolig för att terroristerna inte bara förhindrar sin dotters skolgång utan sätter hennes liv på spel. Brandbomberna tog sikte på hustaket för att lättare antända hela byggnaden.

– I morse frågade min dotter; varför hatar de oss så mycket? Vad har vi gjort dem?

Vad skulle föräldraföreningen har sagt och krävt gentemot svenska myndigheter?

För några veckor sedan attackerade en liknande terroristgrupp Bostadsdepartementets byggnad. Där arbetar 1000 anställda samt förskolelärare och 45 barn på husets dagis. Dessa människor löpte stor risk att gå under i den av terroristerna antända byggnaden. Tänk på vad branden i London kostade i människoliv.

Men det här är inte Stockholm utan Caracas, Venezuela
Det är inte i hela Caracas detta händer utan i de kommundelar där den högerextrema politiska oppositionen utsåg borgmästare i det senaste valet och där denne också är chef för den kommunala polisen. Denna ingriper sällan när terroristerna, som i Dagens Nyheter, STV och Sveriges Radio kallas ”fredliga demonstranter”. De lyfter ju upp sina rena och vita händer mot himlen samtidigt som dessa oppositionsledare ger sina paramilitära grupper på tvärgatorna order om att attackera ordningsmakten och som i fallet i fredags, flygbasen La Carlota.

Rev ned säkerhetsstängsel och besköt flygbasen
Närmare 80 venezuelaner har dödats de senaste två månaderna, bland dem många ur de obeväpnade polisstyrkorna. Dessa besvarar brandbomber, pistoleld och granater från hemmagjorda granatkastare med batonger och tårgas. De är förbjudna att använda eldvapen mot demonstranter.

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/06/vad-hade-hant-om-venezuelas-fredliga.html?spref=fb

Dick Emanuelsson 170625

USAs Kubapolitik är kapad av extremhögern

USAs politik gentemot Kuba, där Trump dragit tillbaka Obamas överenskommelser, begränsat möjligheterna till resor och handel, har kidnappats av en klick Kubaamerikaner som sålt sitt stöd i Kongressen till Trump mot att denne inför nya restriktioner mot Kuba. Dessa individer och Trump har demonstrerat hur korrupt det politiska systemet i USA är. Kan detta system stå som en symbol för ”frihet” för någon i världen?

Kubas medicinska brigader tjänstgör i fler än 100 länder och sörjer för de fattigaste. De var avgörande för att stoppa Ebolaepidemin i Afrika, en framgång erkänd av WHO. Kuba har en av världens högsta antal läkare i förhållande till befolkningen, medellivslängden är jämförbar med USAs och kubanerna åtnjuter gratis hälsovård, utbildning, bostad, pensioner och trygghet till arbete. Kuba har inga knarklangare, knarkgäng, mobb, hemlöshet, analfabetism eller undernäring. Landets framgångar i bioteknik är unika i Latinamerika och står som symbol för vad ett litet land med begränsade resurser kan göra.

Dessa framgångar har uppnåtts trots en 55-årig blockad från världens mäktigaste nation som, förutom den förödande blockaden, också utsatt Kuba för ekonomiskt sabotage, spioneri, mord och militär aggression.

Luis Suarez-Villa, Professor emeritus, University of California, Irvine

”Medan de diplomatiska förbindelserna återupptogs under Obama och begränsade lättnader skedde, så har verkligheten för kubanerna varit en fortsättning på den aggressiva politiken från deras granne supermakten. Medborgare i USA får bara resa till Kuba med speciell licens, internationella företag bötfälls för handel med Kuba och investeringar kvävs av hot om dryga böter mot dem som bryter blockaden.”

Under Obamas presidenttid utdömdes 56 böter på sammanlagt ca 14 miljarder dollar mot internationella företag för att de ska ha brutit blockaden. Sedan den s.k. ”normaliseringen” av relationerna har USA bötfällt 11 internationella företag med ytterligare 2,8 miljarder dollar.

I oktober 2016 antog FN en kubansk resolution som uppmanar till blockadens upphörande. I november 2015 stängde Co-operative Bank kontot för Cuba Solidarity Campaign i Storbritannien som en direkt konsekvens av USAs blockad. Bankens VD Niall Booker bekräftade att stängningen berodde på risken av att utsättas för böter av USA.

[Svensk-Kubanska Föreningen drabbades också nyligen av blockaden när en penningöverföring från Sverige, via Nordea, till banken Credit Suisse i Schweiz annulerades. Pengarna var avsedda för medicinframställning i Kuba. Inte nog med det, bankerna behöll 20 000 kr av våra pengar som ”växlingsförluster”.]

Rob Miller, Director, Cuba Solidarity campaign, The Guardian 170619

Trump vill gå tillbaka, men vi säger:
slå tillbaka mot blockaden!

Ungefär samtidigt som Philandro Castiles mamma stod utanför en domstol i Minnesota och krävde rättvisa för sin dödade son, då hennes sons mördare nyss befanns vara oskyldig, var Trump i Miami och fördömde Kuba för grova människorättsbrott. Han skrev under ett dokument för att stoppa processen för normalisering av relationerna mellan länderna som pågått den senaste tiden.

Philandro Castile var den unge svarte man som mördades i sin bil, med bilbältet på, efter att ha stoppats utan annan orsak än hans hudfärg. Polisen sköt Castile fem gånger på nära håll medan hans flickvän, med sin baby i baksätet, streamade illdådet. Inget liknande skulle kunnat hända i Kuba, medan scener som denna är alltför vanliga i USA.

Trump, med sin förvrängda verklighetssyn, talade till den krympande skaran av förhärdade, ärkereaktionära, anti-kubaner. Trump anklagde Kuba för att sprida ”våld och instabilitet” för att rättfärdiga nya inskränkningar för USA-medborgare att resa till Kuba och stärka blockaden genom att eliminera affärsavtal med kubanska statliga företag som administreras av militären. Detta sägs av en president för ett land vars imperialistiska intressen är engagerade i att hota och destabilisera världen från havet, från luften och från sina hundratals militärbaser som ockuperar områden i fler än 90 länder.

Det Kuba å sin sida sprider i världen är solidaritet genom sina medicinska och utbildningsbrigader. Kuba får ett överväldigande stöd i FN varje oktober i fördömandet av blockaden, vilket visar hur världens länder och folk känner.

Som väntat var Kubas svar på Trumps utfall behärskat och värdigt: ”Den kubanska regeringen avvisar den politiska manipulationen och hyckleriet när det gäller mänskliga rättigheter. Det kubanska folket åtnjuter fundamentala rättigheter och friheter och visar framgångar som vi är stolta över och som i många länder bara är en dröm, inklusive USA. Såsom rätten till hälsovård, utbildning, social trygghet, lika lön för lika arbete, barnens rättigheter, rätten till livsmedel, fred och utveckling. Med sina knappa resurser bidrar Kuba också till förbättringar av mänskliga rättigheter i många delar av världen, trots de begränsningar som påtvingas oss genom att ha en ekonomi som är utsatt för blockad.”

I USA stöder 65 % av befolkningen en normalisering av förbindelserna med Kuba och ännu fler rätten att fritt kunna resa dit. Kommer denna majoritet att stå vid sidan om medan Trump försöker återgå till en politik som straffar Kuba och som varit ett kostsamt misslyckande i över 50 år?

För oss i solidaritetsrörelsen för Kuba, som har genomlevt upp- och nedgångar, behöver vi se denna utveckling som ett tillfälle att stärka vårt arbete och motsätta oss Trump och sådana som honom genom olika aktiviteter. Vi behöver upplysa om Kubas verklighet, ett land som visar att en bättre värld är möjlig, för nya åhörare. Det är vår uppgift.

International Committee for Peace, Justice and Dignity 170618

Trumps hyckleri

Trump: ”Castroregimen har sänt vapen till Nordkorea och underblåst kaos i Venezuela. Medan den fängslar oskyldiga, skyddar det polismördare, flygplanskapare och terrorister. Den har stött trafficking, tvångsarbete och exploatering runt om i hela världen.”

Hyckleriet är otroligt. Under Trump har de civila dödsoffren i kriget mot ISIS skjutit i höjden. Sedan Trump tillträdde har 3 800 oskyldiga dött av USAs bomber, när landets militär, med nya befogenheter, använder alltmer kraftfulla bomber mot civila områden.

Inte nog med det; under de senaste månaderna har Trump offentligt hyllat Filippinernas president Duterte, vars dödsskvadroner slaktat tusentals människor den senaste tiden; hyllat Erdogan i Turkiet som håller tiotusentals politiska fångar och utsätter dem för tortyr och våldtäkt i en etnisk rensning mot kurderna; hyllat kung Salaman i Saudiarabien, som ligger bakom en blockad mot Jemen med miljontals svältande som följd, samtidigt som han med sina i USA inköpta vapen slaktar tusen och åter tusen.

Det är ingen överraskning att Kubas regering omgående pekade på den löjliga dubbelmoralen och slog fast att USA inte har något att lära Kuba vad gäller mänskliga rättigheter.

Washington Journal 170618

Lars Håkansson, en sann Kubavän, till minne

Vi har nåtts av beskedet att Lars Håkansson gick ur tiden den 3 juni, 89 år gammal. Efter pensioneringen för över 20 år sedan förlade han sitt huvudsakliga politiska arbete till Svensk-Kubanska Föreningens Stockholmsavdelning och besökte Kuba flera gånger. Han var en kär och omtyckt kamrat som i många år bidrog till solidaritetsarbetet både praktiskt och ekonomiskt. Så länge hälsan tillät var han ute på gator och torg och möten och pratade med folk – det hade han lätt för - om Kuba som fyrbåk och hopp. Och hade alltid med sig Kuba-tidskriften och flygblad att dela ut där kan kom åt. Och hans hem stod alltid öppet för besökande kubaner. Vi minns särskilt hans stora, ständiga engagemang i den mångåriga kampen för Frihet för De 5 kubanska politiska fångarna i USA, ända från starten. I solidaritetsarbetet för Kuba kunde han förena sitt kulturella, existentiella och antiimperialistiska engagemang. Han var en trofast vän, ständigt uppmuntrande, ständigt beredd att ställa upp när det behövdes.

Eva Björklund

Om Lars Håkanssons liv: Han föddes 1928 i Blekinge. Han växte upp under hårda förhållanden, yngst i en stor syskonskara. Tidig kontakt med litteratur vidgade hans vyer. Han sökte sig till huvudstaden och ut i efterkrigseuropa och lärde känna andra kulturer.

Efter realskolan arbetade han på bank och ett handelsbolag, och tog sedan över ett litet specialmetallföretag. Genom arbetet lärde han känna industrivärlden i Sverige och Europa. Hans inblick i klasskompromissernas välfärdssverige som gjorde honom kritisk till en stagnerad socialdemokrati.

De djupa orättvisor han erfor under sin uppväxt och sökandet efter tankegemenskap ledde honom till socialismen. Han var aktiv i VPK Sölvesborg, där han även var ledamot i kommunfullmäktige, och blev känd som bekämpare av lokal korruption i en kommun som visade socialdemokratins sämre sidor. Han såg socialismen som en frihetsfråga där säkrandet av de materiella grundbehoven skulle frigöra människan. Han var kritisk till konsumtionssamhället och alienationen och bejakade livets goda såsom den klassiska litteraturen, musiken och konsten. Han var medlem i många freds- och solidaritetsorganisationer genom åren. Han var beläst marxist, gentleman och systemkritisk kommunist hela livet och hade vissa ideologiska svårigheter med Vänsterpartiets utveckling till allmänvänster, särskilt utrikespolitiskt.

Minnesceremoni kommer att äga rum på Lidingö Kyrkogård, samlingslokalen Viken, fredagen den 30 juni kl 12. Hans vänner är välkomna (sammandrag ur familjens runa).

Kuba tillbakavisar USAs påbud

Kuba upprepade sin beredskap att samarbeta med Washington samtidigt som man totalt avvisar den fortsatta olagliga blockaden. Kubas regering publicerade ett uttalande i fredags som svar på president Trumps ändrade politik mot den socialistiska ön, i vilket Kuba försvarade landets oberoende.

Trump sa att han kommer att upphäva Obamas “helt ensidiga avtal med Kuba. Vi kommer att kräva ett mycket bättre avtal för det kubanska folket och USA. Vi vill inte att US-dollar ska stödja ett militärt monopol som exploaterar och missbrukar de kubanska medborgarna.” Han tillade att USAs sanktioner inte kommer att upphöra förrän Kuba friger “sina politiska fångar och håller fria val.”

USA kommer nu att skärpa reglerna för USA-medborgare som vill resa till Kuba. De måste delta i organiserade resor som sköts av företag i USA. Den nya politiken förbjuder också de flesta affärsöverenskommelser som är kopplade till kubanska GAESA, som har kopplingar till militären. Men flygbolag och kryssningsfartyg får fortsätta sina turer.

Kuba tillbakavisar den fortsatta illegala blockaden. “Kubas regering fördömer de nya åtgärderna som skärper blockaden. En blockad som är dömd att misslyckas, vilket visats upprepade gånger i det förflutna, och som inte kommer att uppnå sitt mål att försvaga revolutionen och besegra det kubanska folket vars motstånd mot aggression av alla typer och ursprung har bevisats under närmare sex årtionden.” Det sägs också: “Kubas regering upprepar sin beredskap att fortsätta en respektfull dialog och samarbete inom områden av ömsesidigt intresse, liksom fortsatta förhandlingar om bilaterala frågor som väntar på sin lösning.”

Havanna tillbakavisade att USA kritiserar Kuba istället för att ta itu med USAs egna problem. “USA är inte i läge att ge oss några lektioner. Vi är allvarligt bekymrade för bristen på respekt och garantier för mänskliga rättigheter i det landet, där fallen av mord och polisbrutalitet, särskilt mot den afroamerikanska befolkningen, är många; rätten till liv kränks av de många som dör av vapen; barn exploateras i barnarbete och det finns många allvarliga uttryck för rasdiskriminering. USA hotar att begränsa hälsovården ytterligare, vilket skulle göra att 23 miljoner människor saknar hälsoförsäkring; det finns ojämlikhet i löner mellan män och kvinnor; invandrare och flyktingar är marginaliserade, särskilt de som kommer från islamska länder; USA vill resa murar som svärtar ner landets grannar; överge internationella åtaganden som syftar till att skydda miljön och möta klimatförändringarna.”

Telesurtv.net 170616

Kuba ger USA svar på tal

Redan samma dag som Trump höll sitt Kubatal i Miami bland krigsförbrytare, terrorister och misslyckade stofiler, svarade Kuba på Trumps infama anklagelser. Bland annat sades det i uttalandet:

“USA är inte i läge att ge oss några lektioner. Vi är allvarligt bekymrade för bristen på respekt och garantier för mänskliga rättigheter i USA, där fallen av mord och polisbrutalitet, särskilt mot den afroamerikanska befolkningen, är många; rätten till liv kränks av det stora antal som dör av alla dödsskjutningar; barn exploateras i barnarbete och det finns många allvarliga uttryck för rasdiskriminering. USA hotar att begränsa hälsovården ytterligare, vilket skulle göra att 23 miljoner människor helt saknar hälsoförsäkring; det finns ojämlikhet i löner mellan män och kvinnor; invandrare och flyktingar är marginaliserade, särskilt de som kommer från islamska länder; USA vill resa murar som svärtar ner landets grannar; överge internationella åtaganden som syftar till att skydda miljön och möta klimatförändringarna.

Det finns också anledning till oro för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som USA står bakom i andra länder. Bland dem finns de godtyckliga fängslandena av dussintals personer på den av USA illegalt ockuperade Guantánamobasen i Kuba. Här har man också tillämpat tortyr. Utomrättsliga avrättningar och dödsfall bland civila orsakade av bomber och användning av drönare; krigen som utlösts mot länder som Irak, baserade på lögner om innehav av massförstörelsevapen, med förödande konsekvenser för freden, säkerheten och stabiliteten i regionen.

Vi påminner om att Kuba är delaktig i 44 internationella avtal som rör mänskliga rättigheter medan USA bara är det i 18. Vi har mycket att visa, tycka och försvara.

Varje strategi i syfte att ändra det politiska, ekonomiska och sociala systemet i Kuba, oavsett om man försöker uppnå det genom påtryckningar eller påbud, eller genom användning av mer subtila metoder, är dömda att misslyckas.”

Havanna, 170616

USA försöker tvinga Kuba till eftergifter

Under rop om ”mänskliga rättigheter” slår USA ett hårt slag just mot dessa rättigheter. Trump vrider klockan tillbaka till den aggressiva kalla-krigspolitiken gentemot Kuba. Han går därmed emot USAs affärsintressen och majoriteten av sina egna väljare för att tillfredsställa en liten, men rik och mäktig, minoritet bland högerextrema politiker.

Världshistoriens längsta blockad skärps åter. Det är det kubanska folket som drabbas av de nya restriktionerna. USA säger öppet att det vill tvinga Kuba till eftergifter. Det är en politik som misslyckats i årtionden. Det den lyckats med är att hindra landets ekonomiska utveckling och högre levnadsstandard för befolkningen.

Trump sällar sig till det dussintal USA-presidenter som lovat att återföra Kuba under USAs dominans. Liksom de tidigare, kommer han att misslyckas. Kuba förhandlar inte med utomstående om sitt statsskick, ekonomiska och sociala system. Men priset för kubanerna är högt. USAs politik åstadkommer nöd och död. Stormaktens försök att införa sin form av demokrati i länder som Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien osv. är inte lockande. Kubanerna är, av förståeliga skäl, inte intresserade.

Politiker, ”experter” och media i Sverige försöker nu utmåla USAs ändrade politik som en ”gåva till Castro-regimen”. Lika absurt har de länge hävdat att blockaden, som varje år orsakar skador för mångmiljardbelopp på den kubanska ekonomin, gynnar regeringen. Det är förstås lögn och hyckleri. Kubas regering önskar inget annat än normala relationer.

Vanlig mänsklig anständighet kräver att man motsätter sig USAs bestraffning av ett helt folk. Lämna tillbaka Guantánamo och sluta med den undergrävande verksamheten.

Ett bra sätt att protestera mot den människovidriga politiken är att stärka solidaritetsarbetet med Kuba och Latinamerika. Protestera mot USAs självpåtagna rätt att försöka styra och dominera världen. Gå med och/eller värva medlemmar till Svensk-Kubanska Föreningen!

Zoltan Tiroler 170618

Är det slut på tövädret USA-Kuba?

Idag pratar USAs president i Miami, på en teater vars namn påminner om åren av de hårdaste konfrontationer mellan länderna. När man attackerade ön med exilkubaner tränade, finansierade, utrustade och styrda av CIA.

Utan tvekan hade man valt en lämplig miljö för att tillkännage USAs nya planer. Ingen vet om det verkligen handlar om en återgång till det förgångna och Kalla Kriget, eller om det mer handlar om att få stöd av kubaamerikanska senatorer, som innehar nyckelpositioner för andra strider som är viktigare för administrationen. I realiteten har det liten betydelse.

Om Trump går tillbaka och återtar Obamas reformer, är vi tillbaka i samma politik som USA drivit mot Kuba mellan 1959 och 2015, en strategi vars resultat vi känner till.

Blockaden/embargot, Torricelli och Helms-Burton lagarna syftar till att föra det kubanska folket i hunger, fattigdom och desperation, precis som det står i dokumenten från Washington på 1960-talet. Politken hade inte avsedd effekt.

Nu ger man intrycket att relationen med Kuba hårdnar och att administrationen återtar de förändringar Obama införde. Ovissheten kvarstår om hur långt USA är berett att gå, vilka som påverkas. Handlar det “bara” om att slå mot den statliga sektorn, som de insinuerar eller om de vill fortsätta att arbeta för fattigdom bland folket.

Hur kan Vita Huset begränsa resorna till ön utan att detta skulle påverka privata restauranger, barer, inkvarteringsställen, taxichaufförer, hantverkare, kypare, bartender, kockar, turistguider eller fiskare och lantbrukare som förser matställena med förnödenheter?

Hur ska Vita Huset hindra att turisterna från USA utnyttjar vissa hotellkedjor utan att det påverkar de tusentals anställda som försörjer sina familjer med sina inkomster?

Det är cyniskt att påstå att man kan hålla en blockad mot Kuba som enbart påverkar de styrande, utan att det skulle påverka den vanlige kubanen. Dissidenterna, som firar den nya politiken, verkar inte förstå att deras isolering kommer just av att de stödjer Washington gentemot sitt eget folk.

Albert Einstien uppmanade oss att “Om du vill ha annorlunda resultat, gör inte samma sak som du gjort innan”, men han påpekade också att det finns två saker som är ändlösa: “universum och den mänskliga dumheten, och vad gäller universum är jag inte säker.”

Cartas desde Cuba 170616

Spanska El País ljuger mest om Kuba!

Ett stort antal vänskapsorganisationer har tilldelat den spanska dagstidningen El Pais priset för att vara den tidning som ljuger mest om Kuba. Detta unika pris tillkännagavs på den sista dagen av det 14:e Nationella Mötet för Solidaritet med Kuba i Bilbao, Spanien.

De över 200 deltagarna på konferensen ansåg att El Pais har den längsta meritlistan när det gäller förtal, manipulation, förvrängning och lögner mot Kuba och dess revolution.

Det är andra gången El Pais fått utmärkelsen. Förra gången var 2015. Sedan dess har den ultrakonservativa tidningen ABC fått den tvivelaktiga äran. Men ABC har halkat efter i lögnkampanjerna trots en injektion av pengar från utländska investerare.

Prensa Latina 170611

Venezuelas opposition attackerar dagis

Inget som kan förknippas med regeringen undkommer den högerextrema oppositionen i Venezuela. Nu senast attackerades Bostadsministeriet och dess dagis i Chacao, delstaten Miranda. 900 vuxna på ministeriet och 45 dagisbarn på dess dagis var målet för attacken.

Sedan april har de våldsamma attackerna pågått, där molotovcocktails, brandbomber och granater kommit till användning. Säkerhetsstyrkorna har visat stor återhållsamhet. Hittills har våldet, huvudsakligen koncentrerat till östra delen av Caracas, krävt över 70 människoliv. Bland dem finns oskyldiga som träffats av kulor och flera som mördats i hatbrott för att de var svarta och ansågs stödja vänstern.

TeleSur 170612

USA utfärdar nya blockadböter

OFAC, Byrån för kontroll av efterlevnad av sanktioner, en del av USAs finansdepartement, har ålagt det amerikanska företaget Honda Finance Corporation (AHFC), att böta 87 255 dollar för brott mot reglerna i USAs blockad mot Kuba.

Enligt ett dokument som publiceras på finansdepartementets webbplats har ett av AHFCs dotterbolag i Kanada, Honda Canada Finance Inc., godkänt och finansierat 13 avtal gällande leasing av bilar mellan Kubas ambassad i Kanada och en återförsäljare av Honda i Ottawa, mellan februari 2011 och mars 2014.

AHFCs dotterbolag i Kanada, ett finansbolag baserat i Kalifornien, hade redan den 30 mars 2015 vägrat ta emot en betalning från den kubanska legationen för leasade fordon som skulle bytas ut.

Dessa böter spär på den långa listan av USA-regeringens extraterritoriella sanktioner i enlighet med den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba.

I januari 2017, bara en vecka innan president Barack Obamas mandat gick ut, bötfällde USAs finansdepartement den ideella organisationen Alliance for Responsible Cuba Policy Foundation (ARCPF) och den kanadensiska banken Toronto Dominion (TD), imed 10 000 resp 955 750 dollar för brott mot reglerna i blockaden på Kuba.

Sedan 17 december 2014, har den amerikanska regeringen bötfällt sju USA-företag och fyra utländska på sammanlagt 2 842 429 064 dollar.

Under Obamas tid i Vita Huset (2009-2017) utfärdades 56 böter för brott mot sanktionsreglerna mot Kuba och andra länder, på totalt 14 272 985 610 dollar.

Böterna för American Honda Finance Corporation visar på den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockadens och dess extraterritoriella räckvidd, med de negativa konsekvenser detta får för Kubas ekonomiska och sociala utveckling, och på Kubas ekonomiska förbindelser med andra länder.

Cubadebate 170608

Extremhögern till attack mot journalister

Journalisten Adriana Sivori från TeleSur träffades av en kula medan hon bevakade en oppositionsdemonstration genomförd av ultrahögern i Caracas, Venezuela. Tack vare att hon bar en skottsäker väst klarade hon sig från skador av skottet som träffade axeln.

Händelsen inträffade när hon, tillsammans med andra medier, bevakde en demonstration sammankallad av MUD, som är en koalition av ultrahögerpartier i Venezuela. “Västen räddade livet på mig”, säger Adriana. Efter flera tidigare incidenter, när demonstranterna attackerat pressen bar hon både skottsäker väst och hjälm. Ordet “Press” var skrivet i stora bokstäver på västen.

Journalisterna attackerades också med molotovcocktails och Sivori säger att attacken var riktad just mot gruppen av journalister. “Vi hade kameror, som de måste ha sett.“

Sedan de våldsamma demonstrationerna började i april har en rad attacker mot journalister rapporterats. 8 maj dränktes en grupp journalister från Globovision i bensin av demonstranter som tänkte sätta eld på dem medan de rapporterade från protester i östra Caracas. Ett annat exempel är Ricardo González från programmet Zurda Konducta från Venezuelas TV, som blev beskjuten i sitt fordon och fick motta dödshot. Demonstranterna kräver att de inte ska filmas.

Högergrupperna har flera gånger dränkt (misstänkta) meningsmotståndare i bensin och tänt på. Häromdagen dog en 21-åring av sina brännskador i kombination med misshandel.

Cubadebate 170606

En pensionerad CIA-agent berättar

Kubanen Antonio Veciana var spion åt CIA, försökte mörda Fidel Castro och destabilisera Kuba. Nu, vid 88 års ålder, säger han att hans liv är en historia om misslyckande. Men han säger det utan ånger, “Jag var terrorist. Det arbete jag gjorde är det som terrorister gör, men vi kallade det inte så.” I sin bok “Trained to Kill” berättar han sin historia.

Han sitter i dotterns hus i Miami. Bredvid sig har han sin rullator. I händerna håller han boken som berättar hur CIA-agenten David Atlee Phillps, vars täcknamn var Bishop, rekryterade honom 1959 och han tränades för att mörda Castro. “Bishop bjöd mig på lunch. Jag var lättövertalad, han behövde inte övertyga mig om hur farlig kommunismen var för Kuba. Jag tränades att utföra allt arbete jag behövde göra.”

Han arbetade på Kubas Riksbank, men tränades att göra sig osynlig, att planera, att vara hänsynslös och att misstro. “I början handlade det om destabilisering. I länder där det förekommer undergrävande verksamhet så tror folk på rykten. Det var mitt jobb att skapa rykten. Och kubaner tror lätt på vad som helst.” Ett rykte spreds om att Kubas regering skulle ta barnen från deras föräldrar och hjärntvätta dem. Detta skedde med Katolska kyrkans hjälp och det ledde till att närmare 14 000 barn skickades till USA av sina föräldrar. “Många träffades senare, men andra hade hunnit dö eller kunde inte lämna landet.” Denna utvandring gick till historien som Operation Peter Pan. Mellan 1960 och 1962 ombesörjde Katolska kyrkan utvandringen. Barn som reste utan följeslagare togs emot i läger i Florida.

Ångrar sig Veciana för att ha splittrat tusentals familjer? “Nej, egentligen ångrar jag mig inte. Kanske var det oansvarigt, men jag gjorde det av övertygelse. Jag var övertygad om att jag gjorde det rätta, så jag skulle kunna göra om det.”

1961 gick Veciana i exil i USA efter ett misslyckat attentat mot Castro, som ledde myndigheterna att leta efter honom. Senare kontaktades han av Bishop i Miami och grundade den paramilitära gruppen Alpha 66, som under 60- och 70-talen “genomförde kommandoräder och vidmakthöll kampen mot kommunismen. Dessa attacker förstärkte ett hopp. När attackerna fick rubriker var vi euforiska. Folk fortsatte att tro att vi kunde vinna slaget. Men det överdrevs alltid. När man attackerade en båt och på sin höjd sköt ett 20-tal skott på långt håll, så sade vi att vi sköt mer och det på nära håll, samt att vi sårade folk på båten.”

Som många (exil)kubaner i hans ålder, minns Veciana missnöjet med dåvarande president Kennedy, som de ansåg förrådde dem i samband med invasionen i Grisbukten 1961. Detta “förräderi” straffades av CIA. Veciana försäkrar att han sett sin chef, Bishop, i samtal med Lee Harvey Oswald tre månader innan Kennedy mördades i Texas 1963. Men efter mordet sades det officiellt att Oswald var ensam gärningsman.

Ett nytt försök att mörda Castro i Santiago de Chile misslyckades. Flera år senare tvingades Vaciana att överge ytterligare ett planerat attentat. Också försöken att svartmåla Che Guevara efter dennes död i Bolivia misslyckades. CIA lyckades inte hindra att Che blev till en legend och revolutionsikon. “Jag har verkligen försökt att inte tänka på detta, för min historia är en historia om fiasko. När man misslyckas beror det på olika saker, men man känner att man gjorde fel, eller att man hade otur, men man känner sig misslyckad.” 1979 kastade Veciana in handduken.

Cubadebate 170601

Den kubanska oppositionen ber om stöd
från USA, Europa och Latinamerika

Åtminstone tre oppositionsgrupper har bett om ett möte med USAs UD och med utrikesministrarna i Europa och Latinamerika. Grupperna vill presentera sitt projekt och klaga på den behandling de får, enligt spanska nyhetsbyrån EFE.

Det handlar om la Mesa de Unidad de Acción Democrática (MUAD), la Plataforma Ciudadana #Otro18 och Ciudadanos Observadores de Procesos Electorales (COPE). De säger i en kommuniké att de vill undersöka om länderna vill ta emot en delegation som de skickar för att de ska få presentera sina idéer och “förklara mer noggrant den ilska de känner mot såväl de prodemokratiska aktivisterna som det kubanska konstitutionella regelverket.” De tre organisationerna “vill ge det internationella samfundet perspektiv på de senaste stegen som de kubanska myndigheterna tagit mot deras ansträngningar att delta i den politiska processen, de senaste helt inom den konstitutionella ordningen.”

Deras uttalande har undertecknats av Boris González, Manuel Cuesta Morua och Marthadela Tamayo och ber om “solidaritet från det internationella samfundet” till de personer som är beredda att oberoende kandidera i de kommande valen och som tillhör folkliga organisationer, men inte är inskrivna i något politiskt parti, då det enda legala partiet i landet är Kommunistpartiet, PCC.

I de kubanska valen tillåts endast oberoende kandidater i kommunvalen. I valen till Provins- och Nationalförsamling finns en valberedning som fungerar som ett filter för de som inte tillhör PCC.

Inititativet vill skapa en kanal för en demokratisk övergång med tanke på att Raúl Castro avgår som president i februari 2018 och på sikt för att få fria och demokratiska val i Kuba, med direkta val till presidentposten.

[Som alltid söker oppositionen stöd utomlands och betraktas därför med misstro av vanliga kubaner, något som också USAs diplomatiska personal uppgivit. Kuba har personval, inget parti är med i valsystemet och många av de som väljs är inte med i Kommunistpartiet. På kommunnivå sker valen lokalt. Dit kan vem som helst nomineras, men man får inte nominera sig själv. Oppositionen har tidigare misslyckats med att få stöd på lokal nivå, och då är det inte möjligt att bli valbar till högre nivåer. Till provins- och nationalförsamling arbetar en valberedning, sammansatt av de stora folkliga organisationer där så gott som alla kubaner är med. Valberedningarna försöker få till listor med en bred representation av olika grupper. Många hämtas från de direktvalda kommunfullmäktige. Oppositionen förlitar sig nu åter på utländsk hjälp för att nå framgångar i de kommande valen]

Periodico Cubano (USA) 170531

Rapport om mediernas förvanskade bild av Venezuela

Medierna har planterat en bild av vad som pågår i Venezuela som om det vore en fredlig opposition som demonstrerar för demokrati och en regim som våldsamt förtrycker demonstrationerna och har dödat över 50 personer. Det är en förvanskad beskrivning, menar Jorge Martin och Ricardo Vaz i Investig’Action.

– Oppositionen genomför stora demonstrationer, de har pågått nu i nästan två månader och har lockat många människor. Men i de flesta fall har de också urartat i våldsamma konfrontationer, där maskerade grupper använder hemmagjorda skjutvapen och sprängämnen. Dessa våldsamma grupper har också attackerat lärosäten, statliga byggnader, bostadsprojekt och kollektivtrafiken. De har till och med satt upp brinnande barrikader utanför barnsjukhus. Det förekommer också beskjutningar mot passerande civila och mot människor som de misstänker är chavistas, regeringsvänliga.

– En annan sak, och som felaktigt hävdats av medierna, är att dessa protester inte äger rum över hela territoriet, inte ens hela huvudstaden. De är koncentrerade till ett antal delstater och kommuner som styrs av guvernörer och borgmästare som tillhör oppositionen, särskilt i Tachira, Merida, Barinas, Carabobo, Lara och i östra Caracas. Så om du är i Caracas kan du leva ditt dagliga liv utan att någonsin stöta på en oppositionsdemonstration eller våld, som är koncentrerad till Altamira, i Chacao, i östra delen av Caracas, där mellan- och överklassen bor.

– Oppositionen har misslyckats med sitt mål att få människor i fattiga områden att delta i protesterna, och detta undergräver deras berättelse om att protesterna är motiverade av hunger och matbrist. Det finns problem med brist på basprodukter, med maten, men människor från fattiga områden, som drabbas mest av krisen, har kvar sitt stöd till den bolivarianska revolutionen. Människorna i mellan- och överklassområden, som inte påverkas av dessa ekonomiska svårigheter, är de som engagerat sig i demonstrationerna.

–Och en annan sak, som står i kontrast till bilden som media ger, är att det har varit stora pro-bolivarianska demonstrationer. Den 19 april och på 1 majdagen var de mycket stora. Dessa stora demonstrationer har följts av nästan dagliga, mindre demonstrationer. Demonstrationer av kvinnor, bönder, ungdomar etc. för att försvara den bolivarianska revolutionen. Om dessa demonstrationer rapporterar inte medierna. Som vanligt ger medierna en extremt ensidig bild av vad som händer i Venezuela.

– Vi måste därför bryta igenom lögnerna, förvrängningarna, halvsanningarna och manipulationerna angående Venezuela. Som när medierna rapporterar om de som dödats. Exempelvis när BBC World News skriver att “Two more protesters killed in Venezuela. The deaths bring the number of anti-government protesters killed in the last seven weeks to 42”. Det är uppenbarligen inte sant. Det finns människor som dödats av regeringsförtryck, men de är inte majoriteten. Majoriteten av människorna har dödats som ett direkt resultat av oppositionens politiska våld. Till exempel pga av skottlossning som kommit från oppositionens håll.

nordicvenezuelasolidarity 170601

https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com

"Where's my boy? Where's Noriega?"

Manuel Noriega, Panamas förre president,som dog idag, symboliserar hur USA agerat i Latinamerika och betraktat regionen som sin egen bakgård. Noriega var aldrig ett "misstag" i USAs utrikespolitik. Hans karriär i händerna på USA var inte unik. Andra officerare, som Pinochet, gick precis samma väg.

USA både rekryterade Noriega under hans vistelse i Peru och utbildade honom i School of the Americas. Han fanns redan i mitten på CIAs lönelista med en inkomst på 110 000 US-dollar per år. Som informatör såg dåvarande CIA-chefen George Bush till att han klättrade i maktens korridorer. Han blev både chef för Panamas underrättelsetjänst och för försvarsmakten och 1983 de facto Panamas starke man efter mordet på vänsterpresidenten Torrijos (1981). När CIA-chefen Casey 1984 kom till Panama frågade han "Where's my boy? Where's Noriega?".

Noriega gjorde en hel del jobb åt USA. Han var bl a inblandad i finansieringen av Contras krig mot sandinisternas Nicaragua i operationen "Project Democracy". CIA-chefen William Casey hade beordrat Oliver North att finansiera terroristorganisationen Contras med pengar från vapenförsäljning till Iran, under Iran-Irakkriget, men också genom Noriega som hade goda kontakter med knarkkartellerna i Colombia. Även Pablo Escobars son hävdar att hans pappa bidrog till att bekämpa vänsterrörelser i Centralamerika. Noriega lånade ut flygplatser och träningsläger samt bombade på order av CIA både ekonomiska och militära mål som tillhörde sandinisterna. CIAs finansiering av Contras via vapenförsäljning till Iran avslöjades 1986 av den libanesisk tidningen Ash Shiraa och desarmerade till viss del strategin.

Noriega bidrog också till mordet på Arturo Jarrín, ledaren för den ecuadorianska vänsterrörelsen Alfaro Vive Carajo. Noriegas goda kontakter och affärer gjorde honom till en bra kontaktlänk mellan Medellínkartellen och USAs knarkpolis DEA.

I slutet av 1980-talet blev Noriega obekväm för USA. Han hade mycket emot sig och var en farlig typ. Han hade samröre med de fallande colombianska drogkartellerna och han var inblandad i flera hemliga USA-stödda operationer i Centralamerika. Men framförallt ingick han inte i USAs nya strategi för Latinamerika, som gick ut på att göra sig av med obekväma USA-stödda diktatorer som Videla, Pinochet, Stroessner m fl.

USA ville bli av med Noriega. Han fick ett ultimatum men vägrade lämna makten. Han ogiltigförklarade i maj 1989 ett val som USAs nye man Guillermo Endara säger sig ha vunnit. USAs tålamod var slut. I december 1989 invaderade USA Panama med 28 000 marinsoldater. 4 000 människor mördades, majoriteten civila. Noriega sökte sin tillflykt till Vatikanens ambassad men tvingades ge upp i början av januari 1990 och fördes till USA där han dömdes till 40 år för knarksmuggling och pengatvätt. Ett av huvudvittnena var Carlos Lehder, en av grundarna i Medellinkartellen.

Francisco Contreras 170530

Fascisternas våld i Venezuela

Här kommer i kronologisk ordning en rad videoklipp som visar fascisterna våld.

Låt oss inte förledas, se verkligheten!

Video 1
https://www.youtube.com/watch?v=kUoPO9iarbo

Video 2
https://www.youtube.com/watch?v=zCANnYiRgmw

Video 3
https://www.youtube.com/watch?v=yUKYngsvC_8

Video 4
https://www.youtube.com/watch?v=Y-cahixNg48

Video 5
https://www.youtube.com/watch?v=l4yl9cT83k8

Video 6
https://www.youtube.com/watch?v=BM-1gDzvLgg

Ruth Cartaya 170531

I juni tillkännager Trump nya aggressioner mot Kuba

Dåliga nyheter på gång. The Daily Caller, TDC, informerar att ”president Trump är klar för att annonsera en tillbakagång från expresident Obamas politik gentemot Kuba.” Enligt TDC så ligger påtryckningar från Kongressledamöterna Marco Rubio, Bob Menéndez och Mario Díaz-Balart bakom presidentens beslut att vidta åtgärder och avveckla de initiativ som togs under Obama gentemot Kuba. John Kavulich från Handelsrådet USA-Kuba bekräftar informationen från TDC: ”Trumpadministrationen är sedan februari 2017 klara att tillkännage förändringarna, men de har fördröjts av ärenden som inte har med Kuba att göra.”

TDC säger också att ”Rubio och Díaz-Balart har offentligt sagt att Trump ska återta den hårda linjen gentemot Kuba.” Och National Journal skrev i onsdags att Díaz-Balart sagt sig vara 1 000 procent säker på att presidenten ska uppfylla sina löften. Kuba ska behandlas som en diktatur.

Senatorn Rubio från Florida har sagt till El Nuevo Herald: ”Vi har pratat om alla ärenden med presidenten och hans stab, för att vidta de rätta åtgärderna och när han ska göra det.” Förmodligen kommer Trump att offentliggöra sitt beslut under ett planerat besök i Miami i juni.

Kavulich från Handelsrådet sade att administrationen kommer att hindra transaktioner med enheter som tillhör Kubas Väpnade Styrkor, FAR. Det gör att exempelvis Starwood Hotels & Resorts, som har ett hotell som ägs av en enhet under FAR, kommer att bli ifrågasatt.

Progreso Semanal 170530

Vita Husets finansiering av undergrävande verksamhet

President Clinton undertecknar Helms-Burtonlagen 1996

Trumpadministrationen föreslår en nedskärning av programmen för ”regimförändring”, rapporterar Miami Herald. Anslagen till propagandasändningar via radio/TV mot Kuba föreslås sänkas från 28 till 23,7 miljoner dollar. Anslagen för undergrävande aktiviteter i Kuba föreslås tas bort, jämfört med de 20 miljoner dollar som anslogs för innevarande budgetår 2017 och som antogs i maj 2017. [lite konstiga budgetår i USA, vilket kan förklara förvirringen och de motstridiga uppgifterna kring anslagen och deras storlek]

Totalt föreslås drygt 28 miljarder dollar för programmen globalt, en nedskärning från 40 miljarder, vilket är 29% mindre än förra budgetåret.

Kubaexperter i USA säger att radio/TV-sändningarna, trots de höga kostnaderna, når mycket få kubaner. Programmen för regimförändring har i flera fall slagit tillbaka, t.ex. arresteringen av Alan Gross 2009 och resulterat i förödmjukande rubriker i USA när olika projekt avslöjats av grävande journalister som Tracey Eaton och nyhetsbyrån AP.

”Att främja demokratin” i Kuba finansieras enligt Helms-Burton lagarna från 1996. De i Kongressen som stöder dessa program håller nyckelpositioner och de rekommenderade nedskärningarna kommer förmodligen inte att gå igenom i Kongressen när det slutliga budgetförslaget föreligger.

Cuba Central Team 1705226

Sveriges Radio och Lotten Collin

Hundratusentals människor demonstrerar i Brasilien mot den korrupte president Temer, tillsatt i en statskupp förra året. Temers popularitetssiffror ligger på några få procent. Folket kräver den självtillsatte kuppmakarens avgång. Collin är tyst.

I Venezuela har över 60 personer dött i pöbelns angrepp på vänsteranhängare och polis. De välutrustade fascisterna kastar molotovcocktails, brandbomber och granater. De angriper sjukhus, vårdinrättningar, skolor och allmän egendom. Högern vill inte invänta nästa års presidentval, utan kräver den valde presidentens avgång nu. Om inte, försöker de göra Venezuela till ett kaos och sedan ropa på hjälp från USAs militär. Collin rapporterar att allt är vänsterregeringens fel.

Men viktigare ändå, i Collins ögon, är att en grupp kubaner inte släpps in i USA. Sedan början på året gäller nämligen samma lagar för dem som för andra som försöker ta sig till USA. Om de stackars kubanerna, som med hjälp av människosmugglare vill komma till det rika USA, gör Collin ett stort reportage. Men nämner inte med ett ord USAs förödande blockad som håller Kuba i ett järngrepp och fattigdom.

Collin är en lydig megafon för sina uppdragsgivare, där inget tillfälle att angripa Kuba och socialismen, och inget tillfälle att försvara nyliberala regeringar lämnas åt sidan.

Zoltan Tiroler 170530

Trumps budget: inga anslag till ”dissidenterna”

Trump la fram sitt första budgetäskande till kongressen tisdag den 23:e utan några pengar alls till Kubas ”civilsamhälle och mänskliga rättigheter”. Detta har Kuba ju krävt under alla år, men det blev Trump som levererade. Dock har han samtidigt tänkt stänga Obamas små öppningar för USA-företag att handla med Kuba och för US-medborgare att resa. Obamas budget innehöll 20 miljoner US$ i ”bistånd” till Kuba (undergrävande verksamhet), de tar Trump bort. Detsamma gäller 6,5 miljoner till Venezuela med samma rubrik.

Han vill också kraftigt skära ner ”biståndet” till alla Latinamerikas länder och skära ner hela utrikesdepartementets och USAIDs budget med 30 procent. ”Vi måste garantera effektiv användning av skattebetalarnas pengar, vi måste prioritera och fatta svåra beslut.” För att istället prioritera nationell säkerhet.

Budgetäskandet går till kongressen, och där kommer det att möte starkt motstånd från båda partiernas exilkubaner och andra Kubahatare, som ju vill ha kvar Kuba-pengarna för sina behov. Men budgeten får också stöd av de många som kritiserat USAIDs slöseri med pengar på undergrävande verksamhet som inte lett till resultat. Som försöken att omvända Kubas hiphop-rörelse till ett redskap för USA, som i Otpor i Jugoslavien. Eller Twitterkopieringsförsöket med Zunzuneo, och ett antiHIV-projekt där unga latinamerikaner uppträdde som turister för att hitta möjliga ”aktörer för samhällsförändring”, osv.

Men en annan budgetpost, ”Bistånd till utvandrare och flyktingar”, får 51,3 miljoner US$ med förklaringen ”I Kuba kan dessa resurser göra det möjligt för utrikesdepartementet att stödja Utvandringscentrat på Guantánamobasen”. Det ska ta hand om utvandrare som plockas upp på havet, och som behöver hjälp i avvaktan på placering i tredje land.

Kommissionen för Utländska Fordringar får 40 miljoner, en ökning med 2,41 miljoner. USA har erkänt 5 913 privata fordringar på Kuba (nationaliserade sockerbruk, storgods, bolagstillgångar och personliga egendomar mm), till ett nominellt värde av 1,9 miljarder US$ . Med ränta på ränta skulle det idag handla om ca 8 miljarderUS$. Men Kuba riktar också krav mot USA som ersättning för den ekonomiska skada som USAs ekonomiska blockad har orsakat, ersättning till de kubaner som skadats och förlorat familjemedlemmar under Grisbuktsinvasionen, sprängningn av ett kubanskt passagerarplan och de skador andra USA-intrång på Kuba orsakat.

Förhandlingar har pågått i flera år, men för närvarande finns inte mer än ”hoppet om att uppnå en lösning som båda parter kan godta”.

Eva Björklund 2017-05-26
Källa: Cubaencuentro 2017-05-24

FNCA en av finansiärerna av oppositionen i Kuba

Kubansk-Amerikanska Stiftelsen (FNCA) har offentliggjort ett dokument där man beskriver sitt stöd till ”dissidenterna” i Kuba under förra året, 2016. FNCA grundades av president Reagan som paraplyorganisation för de exilkubanska grupperna i Miami. Stiftelsen har gjort sig ökänd för terroraktioner mot Kuba och mot kubaner i USA som inte delar deras uppfattningar.

FNCA har ett brett spektrum av stöd till utvalda grupper, från att finansiera husbyggen, dela ut leksaker och betala politiska grupper, uppger Nuevo Herald i Miami. ”Vi stöder 18 grupper i civilsamhället, vi arbetar i 14 av landets provinser och vi stödjer 500 personer med månatliga bidrag”, förklarade Karinna Alvarez, chef för FNCAs program. Marta Beatriz Roque och René Gómez Manzano, två kända oppositionella, var med vid lunchen som hölls för att uppmärksamma 115-årsdagen av Kubas självständighet (som i praktiken hamnade under USAs kontroll istället för Spaniens 1902; självständighet uppnåddes först i och med revolutionens seger 1959).

Detaljer i rapporten visar att FNCA förra året skickade 15 datorer och 59 mobiltelefoner till Kuba. Man betalade också för 54 000 minuters telefonsamtal på det kubanska nätet. FNCAs budget sägs i huvudsak gå till oppositionella grupper som Damer i Vitt, Unión Patriótica de Cuba, Foro Antitotalitario Unido med flera. Dessutom till ”politiska fångar” och deras familjemedlemmar. FNCA finansierade utlandsresor för chefer i Unión Patriótica de Cuba och den f.d. ”politiske fången” José Daniel Ferrer, liksom ett stort antal resor för oppositionsaktivister för att dessa skulle kunna fördöma situationen för mänskliga rättigheter i Kuba i olika internationella sammanhang. FNCA uppger att de stöder Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional, Cubalex och Asociación Sindical Independiente de Cuba.

245 000 dollar har tilldelats projekt för att stärka olika grupper i civilsamhället. ”Genom att stärka civilsamhället försöker vi inte bara hjälpa Kuba att bli fritt, utan också att förbereda nya företagsledare så att dessa ska kunna använda de resurser som de får på ett effektivt och transparent sätt”, förklarade Alvarez.

Periódico Cubano 170523

Raúl Castro tillbakavisar Trumps Kubakommentarer

Kubas president Raúl Castro tillbakavisade i en TV-sändning energiskt Trumps arroganta och överlägsna fördömande av Kuba. Trump sade att ön var hemvist för ”grym despotism”. Castro kommenterade med att det ”var ett klumpigt och motsägelsefullt uttalande av miljonären och magnaten som blivit president.” Trump återupprepade gamla slitna argument och sade att ”det kubanska folket förtjänar en regering som fredligt försvarar demokratiska värden, ekonomisk frihet, religiös frihet och mänskliga rättigheter. Och min administration lovar att uppfylla denna vision.” Trumps kommentarer kommer två veckor efter att USAs UD hotfullt sagt att Vita Huset kommer att pressa Kuba för framsteg vad gäller mänskliga rättigheter och att man höll på med en omfattande översyn av USAs Kubapolitik.

Raúl Castro å sin sida försäkrade att Kuba kommer att hålla fast vid sina revolutionära ideal. Obama och Raúl Castro inledde en normaliseringsprocess mellan länderna i december 2014. Men Kuba anser att det inte kan vara någon normalisering så länge blockaden mot Kuba fortsätter, så länge USA ockuperar Guantánamobasen och så länge USA inte respekterar Kubas oavhängighet. Trump har visat fientlighet mot den inledda normaliseringsprocessen och tillbakavisat upptinandet av förbindelserna. Han har förordat att processen bör förkastas om inte Havanna accepterar USAs villkor. Castro har intygat att det socialistiska Kuba aldrig kommer att återvända till kapitalismen.

Cubadebate 170521

Kubas hållbara jordbruk – påtvingad omställning

Det har sagts att Kuba är det första landet att behöva anpassa sitt jordbruk till en situation av ”peak oil”, ett uttryck för när oljeproduktionen minskar för att tillslut stanna. När Sovjetunionen föll utsattes landets ekonomi för stora prövningar, vilket tvingat jordbruket att ställa om. Resultatet blev färre maskiner, mer vegetariska livsmedel och begränsad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.

Innan den kubanska revolutionen 1959 var landets ekonomi starkt kopplat till den amerikanska. Mindre än ett år efter den misslyckade Grisbuktsinvasionen (se faktaruta) cementerade dåvarande amerikanska presidenten John F. Kennedy en handelsblockad mot Kuba. Många länder följde det amerikanska exemplet, och Castros regering vände sig till Sovjetunionen som handelspartner.

Samtidigt pågick Kalla kriget, och Sovjetunionen var mycket intresserade av att få åtkomst till land nära den amerikanska gränsen. Länderna utvecklade en nära relation.

Beatrice Rindevall 170425 på Extrakt.se

Läs hela artikeln här: http://www.extrakt.se/jordbruk-och-djurhallning/kubas-hallbara-jordbruk-en-patvingad-omstallning/

Att skylla brotten som Venezuelas opposition begår
på president Maduro -
Upplagt för intervention som i Libyen?

Den samlade världspressen anklagar Venezuelas regering för att undertrycka fredliga protester och ha orsakat 42 döda på drygt en månad. Det är huvudbudskapet i mediekriget mot regeringen Maduro, som presenteras som en brutal diktatur. Det ska rättfärdiga att avlägsna regeringen med våld, antingen genom en militärkupp eller genom utländsk intervention.

Det argumenteras uttryckligen och utan hämningar för båda alternativen i spanska tidningar som El Pais, ABC och i nyhetsbyråernas telegram som Europa Press. Varje nytt dödsfall tillskrivs regeringen och genom sociala medier växer hatet och förföljelsen av de som stöder vänsterregeringen.

Men alltihop är fabricerat. Ett manus som vänder på sanningen. För av de 42 personer som har avlidit mellan 3 april och 16 maj så har den överväldigande majoriteten mördats av oppositionen. 25 av dem, närmare 60 procent, var regeringsanhängare eller poliser. Två var motorcyklister som dog i olyckor orsakade av oppositionens barrikader. 9 dog av elektricitet när de plundrade en affär. Hittills är det bara 3 personer som dött av polisens agerande och de har häktats. Slutligen har tre unga oppositionella dött av vapen som avlossats på mycket nära håll, vilket indikerar att de dödats av sina egna för att skylla på regeringen.

Medierna döljer det extrema våld som demonstranterna utövar och den fascistiska karaktären på många bland dem. Trots det har president Maduro beordrat att polisen inte får bära eldvapen. Videofilmer som visar attackerna på poliser eller helt enkelt på människor som motsätter sig våldet nämns aldrig i de internationella medierna. Märkligt nog inte heller lynchningen av journalister. Inte heller mordbränder mot bostäder där regeringsanhängare bor, eller byggnader som tillhör partier som stöder regeringen, eller överfall på offentliga byggnader inklusive barnsjukhus, vårdcentraler och bibliotek.

Medierna informerar inte om Venezuela. Deras uppgift är att förbereda opinionen på en internationell intervention. Som i Libyen.

För att undvika detta är det nödvändigt med en intensiv och modig mobilisering av solidaritet. Och ett kraftfullt fördömande av den roll som de vulgära förespråkarna för våld och terror spelar. Vi har gått om dem i Sverige, inte minst Lotten Collin på Sveriges Radio.

Cubainformacion 170523 (med källhänvisningar i originalet)

Puerto Ricos frihetskämpe Oscar López Rivera
har frigivits och återupptar kampen!

Den 17 maj blev den puertoricanske frihetskämpen Oscar López Rivera en fri man, efter nästan 36 år i fängelse i USA. Hans frigivning firades i Stockholm den 20 maj vid La Mano. Jeannette Escanilla och Jaldia Abubakra, från Kvinnobåten till Gaza, inledde mötet med en begäran om solidaritet med de hungerstrejkande palestinska politiska fångarna i Israel. Deltagarna godkände enhälligt följande uttalande som skickades till Vita huset och USA:s ambassad i Stockholm:

”Idag, lördagen den 20 maj, 2017, har medlemmar av latinamerikanska och svenska organisationer samlats vid monumentet La Mano i Stockholm (uppfört till minne av de svenska internationalister som kämpade i försvaret av den spanska republiken mot fascismen), för att fira frigivningen av den puertoricanska patrioten Oscar López Rivera. Det 36-åriga orättvisa fängelsestraffet i USA är äntligen över! 36 år i fängelse för att han velat se sitt land fritt och oberoende!

Vi här i Stockholm stödjer Puerto Ricos önskan om oberoende. Det är dags för Puerto Rico att bryta sina kedjor. Vi kräver ett slut på kolonialismen! Vi kräver respekt för Puerto Rico, som ett fritt och oberoende land!

Frigivningen av Oscar López Rivera blev möjlig tack vare det puertoricanska folkets och den internationella solidaritetsrörelsens kamp. Vi tillkännager från Stockholm att vi kommer att fortsätta kampen för frigivningen av de politiska fångarna i USA.

President Trump, gör det rätta: Frige Leonard Peltier, Mumia Abu-Jamal, Ana Belén Montes och Simón Trinidad! Vi ber Er att få ett slut på denna orättvisa!

Vi åberopar Latinamerikas uttalade önskan att utgöra en fredszon! Nej till utländsk intervention! Avskaffa USA:s militärbaser i Latinamerika! Häv den kriminella blockaden mot Kuba! Och vi kräver ett slut på attackerna och hoten mot Venezuela!”

Mötet avslutades med den hälsning som Oscar López Rivera skickade till solidaritetsrörelsen i Sverige:

Kära kamrater!

Jag vill att ni ska veta att jag känner djup tacksamhet gentemot alla kamrater i Sverige som stött kampanjen för min frigivning. Det var denna massiva kampanj som möjliggjorde att President Obama omvandlade mitt straff och att jag sedan den 17 maj kan börja en ny etapp av kamp och motstånd.

Vi vet alla att vi idag mer än någonsin måste stödja de politiska fångarna i USA. För min del kommer jag att göra allt jag kan för att utverka deras frigivning. Jag satt en tid i fängelse tillsammans med några av dem. Jag vet hur de lider för jag har varit fängslad tillsammans med dem. Med tanke på deras ålder och hälsotillstånd är det brådskande att vi stärker och breddar kampanjen för deras frigivning. Jag hoppas att vi alla kan kämpa för och uppnå frigivningen av Mumia, Leonard, Ana Belén Montes, Simón Trinidad och andra fångar.

Jag hoppas en dag få tillfälle att uttrycka min tacksamhet personligen till er alla, antingen i Sverige eller i Puerto Rico.

Starka och kärleksfulla omfamningar till er alla.

Motstånd och kamp!

OLR

Vania Ramírez, Internationella Kommittén för fred, rättvisa och folkens värdighet
(Sverige-avdelningen) 170520

Se pdf med fler bilder

"Venezuela är utsatt för högerterror"

–Tänk om en bråkdel av allt det som högerextremister gjort i Venezuela hade inträffat i något europeiskt land. Då hade omvärlden fördömt det som terrorism, inte talat om politiska protester. Det säger Paul Dobson från Venezuelas kommunistiska parti i en intervju om krisens orsaker och mediernas förvrängda rapportering.

Venezuelas kommunistiska parti (PCV) säger i ett färskt uttalande att vissa delar av högeroppositionen ägnar sig åt terroristaktiviteter. Det är en allvarlig anklagelse och något som inte existerar i svenska mediers skildring av de pågående protesterna

Men för Paul Dobson från Venezuelas kommunistiska partis internationella avdelning är våldet en viktig fråga.

– De senaste veckorna har högerextremister gjort följande: sprängt tankbilar på motorvägar, attackerat sjukhus och bostäder, slumpmässigt avrättat människor oavsett partitillhörighet, angripit nationalgardet, polisstationer och en rad myndigheter, använt krypskyttar som dödat från långt avstånd, kapat elkablar och saboterat det nationella elnätet, lynchat vänsteraktivister, tänt eld på och plundrat privata butiker och bagerier… Är det politiska protester eller är det terrorism?

Paul Dobson ser paralleller mellan dagens våldsvåg och oroligheterna i Venezuela 2014 då 43 personer dödades. Det är samma krafter som ligger bakom nu som då. Men precis som 2014 är det tyst i västvärlden.

– Tänk om en bråkdel av allt det som högerextremisterna gjort i Venezuela hade inträffat i något europeiskt land. Då hade det fördömts som terrorism och solidaritetsmeddelanden från omvärlden hade strömmat in. När det händer i Venezuela talar medierna om folkliga protester mot diktaturen…

Paul Dobson är född och uppvuxen i Storbritannien. De senaste elva åren har han bott i Venezuela och varit aktiv i kommunistpartiet. I staden Merida och dess vackra omgivningar i västra Venezuela arbetar han som turistguide, tar emot internationella solidaritetsbrigader och jobbar som journalist.

Proletären 170517

Läs hela artikeln här: http://www.proletaren.se/utrikes-mellanostern/venezuela-ar-utsatt-hogerterror

Ett avslöjande dokument

Ett avslöjande dokument från december 2016 undertecknat av USAs (Obamas) justitieminister Loretta B Lynch visar hur USA planerar och genomför sin intervention i Venezuela. Svart på vitt kan man utläsa hur USA agerar mot Venezuela.

• Dokumentet bekräftar att USA agerar bakom kulisserna för att "återställa demokratin i Venezuela".

• USA har direkta kontakter med oppositionen för att (som det heter) samarbeta i "spridning av budskap som uppmuntrar till protester".

• Oppositionen tar direkta instruktioner från USA gällande vilket budskap oppositionen ska använda i sina tal, aktioner och publikationer för att generera högsta möjliga konfliktnivå och öka ogillandet mot landets president Nicolás Maduro.

• USA-officerare har försett nyckelpersoner inom oppositionen med alla nödvändiga ekonomiska medel för att täcka logistiska utgifter och kampanjer med syfte att "slutföra det beställda uppdraget".

• USA har en lista på nyckelpersoner inom oppositionen som ska få skydd i en eventuell USA-intervention.

Nordicvenezuelasolidarity 170517

https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/05/17/dokument-avslojar-usas-intervention-i-venezuela/#more-1781

Världsfredsrådet:
Stäng alla utländska militärbaser!

F.d. översten i USAs armé, Ann Dwigt

Världsfredsrådet, Guantánamo, Kuba, 4-6 maj

Internationellt seminarium för fred i världen
och avskaffandet av utländska militärbaser

För 5:e gången kallade Världsfredsrådet fredskämpar från stora delar av världen till Guantánamo för att kräva att alla världens militärbaser på utländsk mark ska avskaffas. I år var det omkring 200 fredsaktivister och antimilitarister från ett 20-tal länder som deltog, och en stor grupp krigsveteraner från USA och Japan.

Invigningstalen hölls av Silvio Platero, ordförande i Kubas Fredsråd, ordförande i Kubas kommunistiska parti José Ramón Balaguer och Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes.

En särskilt uppskattad talare var f.d. översten i USAs armé, Ann Dwigt – hon avgick efter USAs invasion i Irak - som gav en detaljerad redogörelse för USAs och NATOs militärbaser runt om i världen. De viktigaste i Latinamerika finns i Kuba - Guantánamo, Honduras - Soto Cano, Palmerola, i Aruba och Curaçao, Comalapa i El Savador, en handfull i Colombia, och många fler i andra länder. USA har omkring 342 000 soldater utspridda över världen och 587 militära installationer, och dess främsta utländska militära fästen är Tyskland, Japan och Sydkorea.

Ingen plats kan väl vara mer lämpad än Guantánamo för att kräva att utländska militärbaser avskaffas. Och särskilt nu, då USA-imperialismen och de lokala härskarklasserna ökar hoten mot freden i hela Latinamerika och Karibien. ”USA och deras medbrottslingar i NATO tänker tvinga världen att acceptera deras herravälde,” sa Platero och krävde att USA ska upplösa sitt tortyrläger i Guantánamo och återlämna ockuperad mark till Kuba.

Balaguer menade att världsläget är ett av historiens värsta, med ökad fattigdom, främlingsfientlighet, rasism, ultranationalism och fascism i så många länder: ”Denna upptrappning är en fara för freden. I Latinamerika är detta tydligast i Venezuela, där imperialismen avser att med våld störta regeringen. För varje dag blir det alltmer brådskande att få bort USAs alla baser i Latinamerika och Karibien, och Storbritanniens i Malvinerna, Argentina.”

Seminariet ägde rum på Guantánamos Läkarhögskola och rektorn talade om Kubas bidrag till världsfreden med kubansk sjukvårdspersonal runt om i världen. Och på Guantánamos universitet studerar för närvarande 100 stipendiater från fattiga länder, dit de ska återvända färdigutbildade för att ge de fattigaste av de fattiga läkarvård.

Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes talade om hur ”USA praktiskt taget håller hela världen i sin krigsmaskins strupgrepp och att vi måste mångdubbla mobiliseringen för att dra åt bromsen och dessutom se till att NATO upplöses, för att få slut på dessa angrepp på folken.” Hon kritiserade också Argentina inte bara för ockupationen av Malvinerna utan också för planerna att tillsammans med USA och Storbritannien bygga nya militärbaser där.

Den pensionerade kubanska översten Manuel Carbonell tog upp en aktuell rapport från USAs Sydkommando, ”Ny allians för Amerikas länder”, som klargör att för Washingtons aggressiva, expansiva planer gäller det framför allt att säkra ”energitillgången”. Inom en nära framtid räknar USA med att för sin överlevnad behöva 32 procent mer olja och 62 procent mer naturgas. Detta är bakgrunden till USAs aggressiva ingripanden i flera länder i världen. I Latinamerika och Karibien är Venezuela det viktigaste bytet. I Världsfredsrådet är stödet stort och påtagligt för den Bolivarianska Revolutionen och president Maduros regering.

Den andra dagen talade bland annat företrädare för fredsrörelser i Argentina, Nicaragua och Palestina. Det var också premiär för en dokumentär av den colombianska journalisten Hernando Calvo Ospina, ”Hela Guantánamo är vårt”, och på eftermiddagens program stod vittnesmål från veteraner från Okinawa och Sardinien.

170515

Gammelmedia och morden i Venezuela

De våldsamma demonstrationerna i Venezuela har resulterat i mellan 35-54 personer döda, beroende på hur och vem som räknar. I gammelmedia rapporteras om döda, men de låter bli att informera om vilka gärningsmännen varit eller i vilket sammanhang dödsfallen skett. Internationella mediekritiker menar att detta görs avsiktligt för att skapa en bild om att människorna mördats av regeringen. Detta mönster är återkommande i svensk gammelmedia, som i en ledare i SvD eller en notis i SR. Resonemanget lyder ".... i fredliga demonstrationer mot regimen, har skjutits till döds med skott i huvudet" eller "...där hundratals personer skadats och tre personer dött hittills i våldsamma konfrontationer mellan polis och oppositionella demonstranter".

En närmare titt på informationen från såväl oppositionella som regeringsvänliga venezolanska medier visar att de allra flesta som mördats inte var deltaktiga i demonstrationerna, att nästan hälften dött i plundringar av affärer som skett av demonstranterna och att 7 personer som mist livet ska ha tillhört de oppositionella grupperna.

Enligt högermedia i Venezuela som nyhetssajten Efecto Cocuyo har 50 människor mist livet. Av dem sköts 25 ihjäl. 13 deltog i demonstrationer för och emot regeringen, 15-18 passerade antingen barrikader eller demonstrationer, 22 dog i samband med plundringar (som i El Valle där 12-16 personer fick ström i sig) och 2 tillhörde polisen.

Det statliga riksåklagarämbetet rapporterar om 35 döda fram till den 4 maj. Det finns en lista med namn, plats och hur de dött, men det saknas information om de deltagit i demonstrationer eller om politisk tillhörighet. Människorna som dött i samband med plundringar har inte räknats med.

En sammanställning med hjälp av högersajten Efecto Cocuyo och regeringens Ministerio Público, tidningarna El Universal och Ultimas Noticias samt högersajten Runrun.es visar följande.

Totalt 54 dödade fram till den 11 maj. Av dem dog 17 i plundringar. 12 personer passerade en demonstration när de sköts ihjäl. 10 dog i samband med konflikt med oppositionella grupper i barrikader. 7 dog när de deltog i oppositionens demonstrationer. 3 poliser i PNB och GNB mördades, troligtvis av oppositionella grupper. 5 regeringsvänliga personer mördades, troligtvis av oppositionella grupper.

Av de 7 oppositionella mördades en 32-åring av poliser. 14 poliser har häktats för mordet. En 20-årig dog av en bultpistol i Caracas. En maskerad person som finns på film har pekats ut som gärningsmannen. En ung kvinna mördades av en person som är medlem i högerpartiet Vente Venezuela och som "av misstag ska ha skjutit henne" när han sköt på poliser under en demonstration. Gärningsmannen är nu häktad. Två poliser har också häktats för mordet i Carabobo på en 20-årig. En 20-årig blev skjuten i Valencia av en prickskytt och en 27-årig journalist som demonstrerade sköts ihjäl med hemmagjorda kulor och vapen. Det mest uppmärksammade mordet är det på en 17-åring, en violinist i den välkända orkesterrörelsen El Sistema, som deltog i oppositionens demonstrationer. Även dirigenten Dumadel uppmärksammade och fördömde mordet. I början menade både medier och oppositionen att han mördats av polisen, men det visade sig snabbt att det handlade om hemmagjorda kulor och vapen. Den spanska tidningen La Vanguardia skriver att mordet måste ha begåtts av beväpnade grupper i den oppositionella demonstrationen. "Det finns otaliga bevis på att det finns demonstranter som är beväpnade" skriver tidningen.

Tillägg:
Det senaste mordet gäller en chilensk radikal som sköts av en prickskytt när han satt på en restaurang i Caracas och deltog i ett regeringsvänligt möte.

nordicvenezuelasolidarity 170513

Se video på telesur

Kan man skymma en massdemonstration med en flagga?

Kuba överraskar världen varje år med sina 1a majdemonstrationer, som samlar flera miljoner människor runtom på ön. Det är besvärande för maktcentra som försöker fläcka ner och förminska detta faktum genom sina propagandamedier.

I år sprang en man, med USAs flagga, in framför demonstrationen strax innan den skulle börja. Medierna glömde genast de enorma demonstrationerna för att koncentera sig på protesten från en ensam individ. Som överallt annars i världen när någon försöker avbryta en sammankomst där landets statschef och andra ledande personer finns några meter bort, så togs mannen om hand. Men det som på andra ställen skulle förbigås som ett normalt säkerhetsingripande omvandlas när det gäller Kuba till "förtryck". I El Nuevo Herald kan man läsa att "agenter för förtryckarna arresterade och misshandlade mannen" som "utsattes för slag". En version som är våldsamt överdriven, vilket visas av videofilmer från ingripandet.

Samma överdrifter som under åratal förmedlats av medierna var gång polisen i Kuba ingriper, med minimalt våld i jämförelse med hur polisen agerar i andra länder. Sedan följer det vanliga mönstret: Vita Husets talesman Joseph Crook anklagar Kuba för att bryta mot yttrandefriheten för mannen med flaggan och kräver respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta säger han, utan att medierna en sekund reflekterar över att USAs regering lovat att med våld utvisa tre miljoner människor, eller att samma regering ligger bakom en reform som berövar 24 miljoner människor deras nuvarande rätt till hälsovård.

Det är den upp- och nedvända världen de miljonärsägda monopolmedierna presenterar. De förtiger de hundratusentals kubaner som försvarar sin revolution 1a maj, för att fokusera på en enda misslyckad figur, tidigare dömd för stöld. Denne har nu skaffat sig meriter för att få politisk asyl i USA.

Cubainformacion 170511

Inga båtflyktingar från Kuba till USA

Att antalet båtflyktingar från Kuba till USA, länge ett argument för de som är mot Kubas regering, i praktiken upphört när samma regler tillämpas på dem som andra, det tystas förstås ner.

I många år krävde Kubas regering ett slut på den specialbehandling som kubanska emigranter fick av USA för att det uppmuntrade oordnad utvandring som ofta ledde till döden i Floridasundet. Strax innan Obama avgick införde han samma regler för kubaner som andra.

För några dagar sedan kunde man i internationella nyhetsbyråer läsa om detta. AP skrev att antalet båtflyktingar från Kuba har gått ner från 25 om dagen till 20 i månaden, dvs en minskning med mer än 97%. Reuters, å sin sida, skrev om en minskning på 87% och tillade att "folk från Dominikanska Republiken är de som oftast uppbringas till havs."

Båda notiserna bevisar att det man sade från Havanna stämde. Det visar att om kubaner behandlas utan speciella privilegier så blir utvandringen för varje dag alltmer lik de från andra länder.

Under många år har de stora medierna ljugit om den kubanska emigrationen. Enligt Vita Huset uppgår den till 1,2 miljoner människor. Inte två eller tre, som många stora medier påstår. Den drastiska minskningen har inte intresserat de stora medierna, som under många år gjort stor affär av den kubanska emigrationen. Nu är de tysta. Bara i den progressiva mexikanska tidningen La Jornada hittar vi något om detta. Samtidigt mörkar anti-kubanerna i Miami, finansierade av USAs regering, det som hänt. De försöker istället publicera mer anekdotiska historier om snabbgående båtar som används för att plocka upp folk. Och de skriver att "emigration via havet har inte upphört, trots att politiken ändrats." Helt rätt, den har inte upphört. Men det har minskat, även om de inte vill säga det, med ca 90%.

Det är så de informerar oss om Kuba (eller Venezuela) dagligen. De ljuger, de överdriver eller de förtiger.

Cubainformacion 170505 med källhänvisningar i originalet

Kuba bekämpar trans- och homofobi

10:e upplagan av Kubas Möte mot Homo- och Transfobi inleddes i onsdags. Mötet, som kommer att hålla på till 20 maj, inleddes med en presentation av en utbildningskampanj kallad "med mig inkluderad". Årets tema fokuserar på trans/homofobi i skolorna.

"Varför valde vi skolorna? Just för att det är en av de viktigaste institutionerna i samhället", förklarade Mariela Castro Espín, chef för det Nationella Centret för Sexuell Utbildning, CENESEX.

Just för att Kuba har en jämförelsevis låg nivå av denna typ av sociala problem så "betyder det inte att det inte finns." "Enligt vårt sätt att se är inte bara kvantiteten viktig, men också de kvalitativa aspekterna av våra liv. Denna typ av diskriminering är väldigt skadlig. Vår kampanj baseras inte på att homo- och transfobi är stora problem, men de finns och medvetenheten är dålig."

Många sociala, juridiska och medicinska undersökningar fördömer mobbning som en realitet. Många fall sker i skolor och andra utbildningsanstalter, men ofta är det osynligt för samhället runt om. Av denna anledning arbetar kampanjen i nära samarabete med Utbildningsministeriet. Det handlar både om att utbilda befolkningen och undervisa lärare. "Vi vill ge dem metodologiska verktyg som gör det möjligt för dem att hindra detta fenomen i skolorna, den idealiska platsen för barn att lära sig att älska och respektera alla", underströk Castro Espín.

Utöver de kubanska experterna deltar bl.a. Daniela Vega, en transsexuell skådespelare och huvudperson i filmen En fantastisk kvinna. Vega reste till Kuba för att delta i mötet och delge sina erfarenheter. "Jag växte upp i ett kärleksfullt hem och gick i en skola som stödde mig när jag behövde det. Jag är ett resultat av dessa faktorer", sade Vega. "Det är svårt när en stat inte erkänner vissa rättigheter, vilket är fallet i Chile. Det är mycket uppmuntrande att Kuba har institutioner med möjlighet att erkänna mänsklighet och mångfald som giltigt och positivt."

Sådant erkännande kan inte skiljas från det faktum att homofobi, transfobi och machism importerats till Kuba under århundradena av spansk dominans. Diskriminering och lagar som straffade homosexuella infördes långt innan den kubanska revolutionen. Espín: "Samhällen som har drömmar har mycket att göra och när de uppnår något, måste de fortsätta att drömma."

Telesurtv.net 170503

Sveriges Radios hets mot Venezuela

Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin har alltmer utvecklats till talesperson för de USA-stödda högerkrafterna i Latinamerika. USAs, och Collins, fokus är nu på Venezuela, där högern släppt loss hela sin arsenal för att störta regeringen i det oljerika landet. Ett 30-tal döda är saldot i högerns försök att göra landet omöjligt att styra och därmed öppna upp för utländsk invasion.

Collin har inget att säga om högeroppositionens brandbomber, molotovcocktails, mord, vandaliseringar, kidnappningar och sabotage. Inget om att dessa grupper genomförde en misslyckad statskupp 2002, att de försöker torpedera landets ekonomi, att de aldrig godkänner ett enda demokratiskt val när de förlorar.

3 maj får vi ett nytt hårdvinklat reportage i radio då Collin tar sig an media i Venezuela. Det framgår förstås inte att högeroppositionen totalt dominerar mediemarknaden. Collin intervjuar företrädare för högermedia, som ostört får ge sin bild. Det är medier som hetsar till våld och uppmanar att störta regeringen. Det handlar inte om nyhetsförmedling, utan om att organisera upploppen. Som "motvikt" pratar Collin också med en journalist från regeringsmedia. Men det visar sig att hon lyckats hitta en person som också denne klagar på regeringen. Så, ur Collins synpunkt, ett hellyckat reportage, där båda sidor får säga något, men säger samma sak. Bingo!

Den som vill skaffa sig en vederhäftig uppfattning om utvecklingen i Venezuela och Latinamerika måste tyvärr vända sig till andra källor än Sveriges Radio.

Zoltan Tiroler 170503

Venezuelas president kallar till val

President Nicolás Maduro sade att folket, i direkta, hemliga och allmänna val beslutar om landets framtid. Val ska hållas inom de närmaste veckorna för att välja representanter till en Konstituerande Församling.

"Jag överlämnar makten till er för att ni ska besluta om fosterlandets framtid". Han sade också: "folket bör bestämma om de önskar krig eller fred, om de önskar våld eller en Konstituerande Församling och livet."

När Maduro överlämnade dokumenten, enligt Grundlagens artikel 348, utropade han: "Ni vill ha val? Ni ska få val! Vill ni rösta? Vi ska rösta!" Presidenten uttryckte sin önskan att folket beslutar och intygade att det som väljarna beslutar gäller. Han uppmanade alla att arbeta för fred och ett slut på våldet, som medfört över 30 döda i högerns demonstrationer som slutat med vandalisering.

Han uppmanade oppositionen att ställa upp sina kandidater till valen. "De säger att de är i majoritet, låt dem lansera sina kandidater och folket bestämmer." Vidare: "Jag litar på folket, jag litar på er, jag litar på seger i valen till Konstituerande Församlingen."

Att Maduro vill ha val till Konstituerande Församlingen beror på att högeroppositionen vägrar delta i den dialog, som Maduro inbjudit till upprepade gånger. Oppositionen har beslutat att förkasta dialog och försöker få till en statskupp. Under flera års tid har de krävt val till en Konstituerande Församling, när de nu får det är de emot.

Cubadebate 170503

Nya våldsamheter från oppositionen i Venezuela

Oppositionen uppmanar till vägblockader och att begränsa framkomligheten till skolor och vårdcentraler. Det som ett sätt att avvisa president Maduros kallelse till en Konstituerande Församling, en process för att samla sociala och andra organisationer för att göra ändringar i Konstitutionen från 1999. Maduro lade fram förslaget 1a maj för att lätta på de politiska spänningarna efter flera dagar av demonstrationer för och emot regeringen. Men oppositionen betecknade förslaget som en "kupp", och hävdar att det skulle befästa "mer konstitutionellt fusk". Oppositionen uppmanar folket att göra uppror på gatorna. Oppositionsledaren Henrique Capriles varnade att Maduros motståndare kommer att fortsätta kampen mot regeringen.

De senaste veckorna har protesterna resulterat i ett antal våldsamma incidenter som medfört att långt över 20 personer dött och flera hundra skadats. I protesterna har offentliga lokaler som skolor och sjukhus skadats. Affärer har plundrats. På tisdagsmorgonen började protesterande sätta upp nya vägblockader i olika stadsdelar i Caracas.

2013 krävde oppositionen, inklusive Henrique Capriles, Leopoldo López och María Corina Machado, val till en Konstiterande Församling för att avsätta presidenten. Enligt Konstitutionen ska församlingen bestå av 500 medlemmar, valda i direkta val. Maduro sade att hälften av församlingen skulle organiseras av handikapp-, student-, HBTQ-, fack-, bonde- och andra organisationer.

Den nuvarande Konstitutionen togs fram under president Hugo Chávez och betraktas som en av de mest progressiva i världen, där sociala rättigheter garanteras, liksom möjligheter för medborgarna att delta i det politiska beslutsfattandet.

Telesurtv.net 170502

Viktigt förtydligande till medias framställning om Venezuela

President Maduro utlyste igår på en 1:a maj demonstration allmänna val till en ny konstituerande församling som ska göra ändringar i grundlagen. Den nuvarande grundlagen antogs 1999 strax efter att Hugo Chávez valts till president. Enligt Hermann Escarrá, författningsjurist och ledamot i den konstituerande församlingen från 1999, handlar det denna gång om att göra ändringar i nuvarande grundlag. Alltså inte om att skriva en ny grundlag så som internationella medier nu felaktigt rapporterat.

Bland de punkter som den nya konstituerande församlingen kommer få ta ställning till finns ett nytt socialförsäkringssystem som ska bygga vidare på de sociala programmen Misiones, den nationella suveräniteten, sociala rättigheter, en ny ekonomisk modell som ej grundar sig på oljeberoendet, deltagande demokrati som bygger på de kommunala råden, förbättra brottsbalken för att minimera straffriheten och utveckla kulturidentiteten.

Läs mer här:
https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/05/02/val-till-ny-konstituerande-forsamling-utlyst

nordicvenezuelasolidarity 170502

Första Maj i Havanna

I Kuba firades Internationella Arbetardagen som vanligt med jättelika demonstrationståg. I Havanna deltog över 600 000 i marschen och samlingen på Revolutionstorget med José Martístatyn med 1 600 utländska gäster, företrädare för ett par hundra organisationer i 68 länder. Huvudtalare var Fackliga Centralorganisationens generalsekreterare Ulises Guilarte. Han framhöll kubanernas orubbliga uppslutning kring sina revolutionära och antiimperialistiska ideal […] och sin utrikespolitik till stöd för rättfärdiga krav i den nya politiska omgivning som öppnats med förbindelserna med Washington, och Kubas fortsatta uppslutning kring Venezuelas folkvalda regering.

Årets 1 Maj-manifestation tillägnades Kubas lärare, som gick i täten med en jättebanderoll med texten ”Kubas folk kommer att segra” även detta det 55e året efter Alfaberiseringskampanjen.

Eva Björklund 170501 fritt efter Cubanews

Milo och Esteban utsedda till bästa film

På Stockholms filmfestival Junior är det Juniorgruppen som bestämmer vilka filmer som vinner det pristigefulla filmpriset Bronshästen för Bästa Film. I år prisas den animerade franska filmen Milo Månvaktaren och det gripande kubanska dramat Esteban med varsin Bonshäst. Om "Esteban": Regissör: Jonal Cosculluela, Land: Kuba, Längd: 92 min.

Juniorgruppens motivering: En berättelse om vikten av att våga drömma och aldrig ge upp och som på ett träffsäkert sätt genom vackra bilder och enastående skådespel berör och inspirerar. En film som fick oss att reflektera kring ungas utsatthet och den ekonomiska orättvisa som för många barn i världen är en del av vardagen. Vi i juryn vill ge denna film priset för bästa film för att vi anser den vara viktig för alla unga och deras drömmar och ambitioner!

"Esteban" deltar för närvarande i Chicagos filmfestival. Men redan har en mycket krävande publik tilldelat den pris. Juryn består av ungdomar mellan 11 och 19 år som tilldelat filmen priset Bronshästen. Filmen berättar historien om hur pianomusik förför en 9-årig kubansk pojke som, trots stora svårigheter, lyckas uppnå sin dröm och bli musiker.

“Esteban” började med att visas på Festival de Cine Iberoamericano de Huelva, Spanien, där den fick erkännande med juryns specialpris, publikens film för bästa långfilm och ytterligare tre pris för filmen och dess musik av Chucho Valdés.

Stockholm Filmfestival 170425, Cubadebate 170429

Våldsamma maskerade grupper tar över
oppositionens demonstrationer i Venezuela

Oppositionens demonstrationer har alltmer tagits över av våldsamma maskerade grupper som sätter skräck i både fredliga oppositionella demonstranter, journalister och befolkningen i allmänhet. Maskerade oppositionella grupper bränner offentliga byggnader och lastbilar, häller olja på motorvägar, attackerar vårdcentraler och förstör torg och offentliga platser. I huvudsak är det via sociala medier som vi kunnat få information om de våldsamma upploppen. Exempelvis hur en grupp maskerade oppositionella attackerade ett barnsjukhus och hur en oppositionell demonstration urartade i plundringar och 12 personer dog när de fick ström genom kroppen.

Svenska medier, i synnerhet DN och Sveriges Radio, har medvetet undvikit att rapportera om vandalismen och dessa våldsamma grupper. De etablerade medierna verkar inte vilja informera oss om att de flesta av de 29 venezolaner som dött under demonstrationerna antingen är förbipasserande som inte deltagit i demonstrationer, regeringsanhängare eller poliser. De oppositionella dödades av andra oppositionella eller okända gärningsmän. 11 oppositionella dog när de plundrade ett bageri och fick ström genom kroppen.

Nu har nyhetsbyrån Reuters efter nästan fyra veckors våldsamma upplopp uppmärksammat hur maskerade grupper sätter skräck i befolkningen. Den internationella nyhetsbyrån, som är agendasättande i den negativa rapporteringen från Venezuela, beskriver hur de oppositionella demonstrationerna alltmer tas över av våldsamma grupper. Reuters artikel är en varning riktad till oppositionen. Våldet och de maskerade grupperna håller på att förstöra bilden av en ”fredlig opposition” som pumpats ut internationellt via medierna.

De sociala medierna gör att de etablerade medierna inte längre kan bortse från de våldsamma upploppen under oppositionens demonstrationer. Och som en SR-reporter insinuerade i en kommentar: högeroppositionen (vars starkaste kort just nu är stödet från Trump och de latinamerikanska högerregeringarna) kommer inte få stöd från det internationella samfundet om bilden från de ”fredliga” demonstrationerna störs av vandalism, våld och terror.

nordicvenezuelasolidarity 170430

Årets Göteborgare 2010 uttalar sig om Venezuela

Gustavo Dudamel, den världsberömde venezuelanska dirigenten, som korades till årets Göteborgare 2010 när han ledde Göteborgs symfoniorkester 2007-2012, och utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs universitet, uppmanar de politiska ledarna i sitt land att inte låta krisen glida in i en stor inbördesstrid utan att de med brådska måste finna lösningar på demokratisk väg.

Som bekant är det oppositionsledare i Venezuela som brutit förhandlingarna med den socialistiska regeringen. Med USA i ryggen har mäktiga delar av oppositionen iscensatt våldsaktioner, terror och sabotage med sikte på statskupp eftersom de tidigare inte lyckats vinna makten den parlamentariska vägen. De försöker göra som CIA gjorde med Allende i Chile 1973.

Detta är första gången Dudamel uttalar sig om situationen i sitt land. Hans liv som stjärna i den klassiska musiken för honom till konsertsalar runtom i världen. När han var verksam i Göteborg förde han ut musiken till förorterna. Efter Göteborg ledde han Los Angeles filharmoniska orkester och förra hösten turnerade han i Europa med Venezuelas Simon Bolivar symfoniorkester. 21 juni i år har han konsert i Göteborg med Göteborgs Symfoniker. Gustavo Dudamels video 25 april där han uttalar sig finns på twitter: #GustavoDudamel Här är texten på svenska:

”Jag har med stor oro bevittnat händelserna som har skakat mitt land under den senaste tiden. Jag vill uppmana de politiska ledarna att finna de sätt som är nödvändiga för att komma ur denna kris som drabbar vårt älskade Venezuela. Först och främst måste egoism och ideologier lämnas åt sidan. Och vi måste definitivt lyssna till och tänka på vårt folk. Vi måste undvika konfrontation mellan bröder och systrar eftersom en sådan motsättning kan leda till inbördeskrig.

Kära politiska ledare i Venezuela, omedelbara lösningar krävs, som lämnar varje spår av politisk själviskhet åt sidan, och som öppnar dörrarna till ett verkligt hälsosamt och föredömligt demokratiskt samspel. Vi är ett land fullt av ungdom och framtidshopp!”

Martin Österlin 170429

Risken för statskupp i Venezuela ökar

Vi ser i hela Latinamerika en ökande oro efter att högerkrafterna i Venezuela åter har uppmanat att störta den valde presidenten Nicolás Maduro. De uppmanar öppet militären att ingripa innan hans mandatperiod går ut.

Detta följer på USAs beslut att fortsätta sanktionerna mot Venezuela. Donald Trump attackerade Venezuela under sin valkampanj och det finns allvarlig oro för att han kan eskalera inblandningen för att få till en annan regering. Vi uppmanar till respekt för Venezuelas nationella oberoende och ett slut på sådan inblandning.

John Pilger, Richard Gott, Andy de la Tour, Michael Mansfield QC, John Hendy QC, Judith Amanthis, Dr Julie Hearn, Dr Hazel Marsh, Professor Frank Land, Salma Yaqoob

Guardian 170428

USA undersöker kinesiska Huawei för dess affärer i Kuba

Huawei Technologies, en av världens största tillverkare av mobiltelefoner och IT-utrustning, har hamnat under luppen av USA-myndigheter på grund av sina affärer med några länder, bland dem Kuba.
New York Times skriver att USA utökar sin undersökning för att avgöra ifall Huawei brutit mot USAs bestämmelser vad gäller handel med Kuba, Iran, Sudan och Syrien.

Detta ligger i linje med Trumpadministrationens ansträngningar att få Kina att skära ner på sina affärer med vissa länder. Företaget krävs på redovisning av sin teknologi och de tjänster som de erbjudit nämnda länder under de senaste fem åren. Informationen gäller också de personer som deltagit i affärerna. Om USA kommer fram till att Huawei och ZTE brutit mot USAs blockadlagar kan USA neka företagen att köpa elektronikprodukter.

CiberCuba170428

Den största uppoffringen

Tänk dig att behöva förneka allt du själv tror på. Att aktivt arbeta för det du mest av allt hatar och spotta på det du älskar. Att din familj, dina vänner, dina grannar ser på dig med skepsis, avsky och förakt - att leva så vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in. Finns det någon större uppoffring? Den är kubanska säkerhetsagenter beredda att göra när de infiltrerar grupper som samarbetar med främmande makt (USA) för att störta Kubas regering. De är beredda att göra allt som behövs för att skydda sitt land.

Mest kända är de 5 kubaner som infiltrerade exilkubanska organisationer i Florida för att kunna rapportera hem om planerade attentat och därmed förhindra dem och rädda liv. De 5 fick betala med 16 år isolerade i USAs fängelseindustri. De betraktas som hjältar i Kuba, dit de kunde återvända i december 2014 i samband med en omfattande överenskommelse mellan de båda länderna. Och det finns många fler än de 5.

Vid det stora europeiska solidaritetsmötet för Kuba i Stockholm i november 2016 ingick Moisés Rodríguez i kubanska delegationen. Han presenterades som kunnig på relationerna USA-Kuba, vilket visade sig vara en underdrift. Han känner fienden på ett alldeles speciellt sätt. I hans anförande kom det bara en antydan om hans bakgrund som säkerhetsagent infiltrerad i kubanska dissidentgrupper. Jag ville veta mer. Så i en paus satte vi oss ner. Lågmält, kortfattat och odramatiskt svarar Moisés på mina frågor.

Moisés berättar
– Det var 1980, jag var 20 år och gick på universitetet i Havanna när jag blev agent i kubanska säkerhetstjänsten. Jag var med i studentföreningen FEU, jag var inte speciellt politiskt mogen, men jag hade de grundläggande värderingarna och älskade mitt land. Jag erbjöd mig själv, jag blev inte rekryterad. När jag några år senare tillfrågades om att infiltrera den grupp som Elizardo Sánchez höll på att bygga upp så tvekade jag inte. Ärligt talat så tänkte jag inte så mycket på konsekvenserna. Jag insåg inte följderna eller farorna.

– Reagan var president i USA och intensifierade det undergrävande arbetet mot Kuba. Sánchez jobbade då på universitetet, men dömdes till fängelse för kontrarevolutionär verksamhet och CIA-kontakter. Jag blev satt i fängelse 1983 för att kunna bli vän med Sánchez där. I Västvärlden var han under många år en av de mest omskrivna och hyllade dissidenterna. Han var tilltänkt president efter den av Västvärlden så det eftersträvade ’regimskiftet’. Jag blev hans förtrogne. Han grundade ’Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional (CCDHRN Kubanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och Nationell Försoning), som än idag används av många västerländska medier som huvudsaklig informationskälla om Kuba.

Elizardo Sánchez lurade många godtrogna i Sverige och Europa
– Han framställde sig som socialist för att få kontakt med ledande politiska kretsar. Och det fick han. Också många som ansåg sig progressiva - vänster - trodde på honom och stödde hans sak på 1980 och -90-talen* och fortfarande. Efterhand visade han sig alltmer öppet kontrarevolutionär för att kunna bli den ledande USA-agenten i Kuba.

– Jag hade tidigare inte varit politiskt engagerad och det var förstås väldigt svårt att förklara min nya kontrarevolutionära inställning för familjen. Jag ville försvara revolutionen. Jag infiltrerade för allas bästa, för att försvara 10 miljoner kubaner. Visst, det var en stor uppoffring. Mamma försökte hela tiden att övertala mig att komma tillbaka till rätta vägen. Jag var en stor besvikelse för henne. Men för mig var målet viktigast. Jag var nu gift, och vi fick barn 1987, 1990 och 1994. Efter att jag börjat arbeta med Sánchez trodde min fru hela tiden att jag skulle ångra mig men 2000 hade hon fått nog och lämnade mig. Och nej, man får inte skvallra och avslöja vad man håller på med, då är det kört. Beslutet var oåterkalleligt.

USA-diplomater talade om vad vi skulle göra
– Det fanns ögonblick då jag kände tillgivenhet för Elizardo. Han hade ett sjukt barn. Men jag lät mig inte styras av dessa känslor. Han hade egentligen ingen bestämd ideologi. Han hade inget politiskt program. Det var personliga intressen som styrde honom. Han ville ha pengar och få ett bättre liv i lyx utomlands.

– USA bryter ständigt mot internationella avtal. De skapar grupper för att störta regeringar och det fortsätter ännu i Kuba, men delvis med andra metoder. Jag fick en passersedel som gav mig fritt tillträde till USAs Intressekontor (idag ambassad) i Havanna. Där talade de om för oss vad vi skulle göra. Exempelvis upprätta en rapport till FNs Människorättskommisssion i Géneve. De talade också om vad vi skulle skriva: tortyr, polisbrutalitet, försvinnanden, samvetsfångar. De ville att vi skulle göra en lista på politiska fångar och ta fram en karta på ”Kubas Gulag”. Vi var som mest ett 30-tal i gruppen. Aldrig fler.

En enorm lättnad att komma ut
– 2011 bestämdes att sex agenter, varav jag var en, skulle framträda och avslöja vad USA höll på med. Det var förstås en enorm lättnad. Lördagen den 26e februari kallades familjen till mitt hus. Sedan gick vi ut i direktsändning på kubansk TV i programmet ”Razones de Cuba’ – Kubas rätt”. Och det blev ett liv! Grannarna kom in mitt under sändning och hyllade mig. Familjen grät och vi grät och kramades allihop. Barnen var också jätteglada. Men det är klart, vi har gått miste om mycket.

– Idag är jag 55 år och arbetar som tulltjänsteman, men arbetet som agent har präglat mitt liv. Efter avslöjandet var det ingen i Sánchez grupp som hörde av sig. De var med i gruppen för att få visum till USA. Idag är ingen av dem kvar i Kuba, inte Elizardo Sánchez heller.

– Jag tror inte att Elizardo någonsin anade något om mig. Efter att jag framträtt i TV så nekade han till att vi överhuvudtaget arbetat ihop. Å andra sidan så sade han också att han hade misstänkt mig länge.

Blockaden fortsätter, för regimskifte
– Vad gäller USAs inblandning i Kuba idag så förklarade ju Obama tydligt de nya metoderna för att nå samma mål som med de gamla och att de nu inriktar sig på ungdomen. Bland universitetsungdomar, som är ute i samhället om några år, letar de framtida ledare för ’övergången’. Men majoriteten av Kubas ungdom stöder revolutionen. Det vet jag för jag är i ständig kontakt med universiteten. Jänkarnas strategi är väl uttänkt, men de kommer inte att nå sina mål. Kom också ihåg att de flesta besökarna till Kuba från USA inte har några baktankar, men någon enstaka procent försöker samla information till stöd för USAs strategi.

– Nu verkar det som att blockaden kommer att vara kvar och vi måste arbeta för att trots det höja levnadsstandarden. Vi får väl se vad som händer med Trump. Det var delar av de styrande skikten som ville ha honom, inte folket. Men vi kubaner har tålamod.

– Jag är ute mycket och pratar, framförallt med ungdomar. De får alltfler viktiga uppdrag i samhället. De är modiga. Jag varnar för USAs undergrävande verksamhet. På sätt och vis är det svårare nu med ”normaliseringen” mellan länderna, som inte pekar ut fienden lika tydligt. Jag är vän med flera andra exagenter och vi åket ofta tillsammans och talar på olika ställen. Jag får erkännande och uppskattning. 2013 valdes jag till parlamentsledamot. Mina ideal står fast. Vi måste försvara Kuba.”

Zoltan Tiroler
170429 - ur Tidskriften Kuba 1-2017

* I Sveriges riksdag tävlade Pierrre Schori (s) och Margaretha av Ugglas (m) på 90-talet om att vara hans bästa vän. För något år sedan var han inbjuden till Sverige och hade överläggningar med Pierre Schori och Lisa Pelling, Arenaredaktör.

Vad massmedia inte säger om Venezuela

Anledningen till att Venezuela lämnar OAS är organisationens olagliga inblandning i landets inre angelägenheter och öppna ställningstagande för den reaktionära oppositionen. Sveriges Radio och de miljonärsägda tidningarna ger en helt annan bild.

Där pratar man om utträdet som ett försök av regeringen att behålla makten trots protesterna. De säger heller inget om hyckleriet i OAS, som aldrig brytt sig om mänskliga rättigheter i länder med högerregeringar, eller militärdiktatur, men angriper länder med vänsterregeringar.

Den 3 april höll OAS ett extra möte om Venezuela, trots protester från roterande ordförande, Bolivia. Ordföranden hävdade att mötet var ett brott mot Venezuelas självständighet och en inblandning i landets interna angelägenheter. Men mötet genomfördes i alla fall, och man utsåg Honduras högerregering som tillfällig ordförande. Bolivia, Nicaragua, El Salvador, Dominica och Haitis representanter fördömde agerandet som en "institutionell kupp".

Inför mötet 3 april, och efter det, uppmanade OAS Generalsekreterare Luis Almagro till regimförändring och gav stöd till den våldssamma oppositionen. Almagros stöd till utländsk intervention mot en demokratiskt vald regering visar hans ensidighet och partiskhet mot ett medlemsland.

2014 krävde oppositionens våldsamma protester 43 liv. Flera länder i OAS, som Panama och USA, uppmanade till att avsätta president Maduro. De skyllde på Maduro, trots att de flesta dödsfallen berodde på regeringsfientliga demonstranter.

Men 11 april 2002, när förre president Hugo Chávez tillfälligt kuppades bort av högern, så ignorerade OAS regeringens uppmaning om stöd. OAS väntade i flera dagar för att hålla ett möte om kuppen. När det hade sitt möte var Chávez redan återinsatt.

De stora medierna ignorerar också det faktum att OAS står passiv inför övergrepp av mänskliga rättigheter i högerstyrda länder.

Bara under de senaste åtta veckorna har fem journalister i Mexiko mördats, enligt Kommittén för Skydd av Journalister. Fyra bönder som kämpade för sin jord mördades av polis nu i april. Och antalet kvinnomord stiger brant. I Colombia har 35 sociala ledare mördats i år, enligt FN. Under årets två första månader har 3 549 människor, de flesta svarta och indianer, drivits från sina hem. Förra året mördades 59 människorättsaktivister och över 11 000 drevs från sina hem.

Sedan högerkuppen i Honduras 2009, som avsatte vänsterpresidenten, har hundratals aktivister, som representerar svarta, indianer, sexuella minoriteter, lantarbetare, fackföreningar och journalister, systematiskt mördats. Honduras har utsetts till världens farligaste land för de som försvarar jord och miljö av NGOn Global Witness.

Övergreppen mot mänskliga rättigheter i högerstyrda länder som Mexiko, Colombia och Honduras är mångfalt värre än något som Venezuela någonsin anklagats för. Med tanke på detta borde man ifrågasätta OAS dubbelmoral och mediernas medlöperi i den falska och förvrängda nyhetsrapporteringen.

Telesurtv.net 170426

Venezuela lämnar OAS,
de Amerikanska Staternas Organisation

President Maduro betecknar det som "ett gigantiskt steg för att bryta med Imperiets interventioner." Processen för att lämna OAS inleds omedelbart. "Det räcker med övergrepp, inblandning, brott mot legitimiteten. Venezuela är en vagga för befriare och vi kräver respekt", skriver han på Twitter.

Efter att beslutet fattats förklarade utrikesminister Delcy Rodríguez att processen kommer att ta två år tills utträdet är definitivt. Hon sade i en TV-sändning från presidentpalatset att "då de inkräktande, godtyckliga, olagliga och oförskämda aktionerna mot vårt land fortsatt, inleder vi omgående förfarandet för Venezuela att defintivit lämna denna organisation."

Utrikesministern förklarade att "detta är Venezuelas svar på den grupp av regeringar som utgör en fraktion inom OAS, och som har siktet inställt mot Venezuelas självständighet och oberoende." Enligt utrikesministern så är avsikten från dessa högerregeringar att "intervenera och utöva förmyndarskap över venezolanerna, något som aldrig kommer att ske, för deras planer kommer att misslyckas."

Venezuelas beslut togs efter att några av OAS´ medlemmar ville ha ett utrikesministermöte mellan regeringarna som motarbetar Venezuelas regering, något som bryter mot reglerna i organisationen. På Twitter skriver Delcy Rodríguez: "Vi har arbetat för att en multilateral anda skulle råda, men istället härskar en anda av brott mot de heliga normerna i organisationen. Venezuela lämnar OAS av värdighet, för sitt oberoende, sin självständighet, för freden och för vårt lands framtid."

Redan innan det regelvidriga mötet sammankallades hade Rodríguez informerat att "om något möte sammankallas mellan utrikesministrar i OAS, som inte godkänts eller har medgivande av Venezuelas regering, så har jag instruktioner från statschefen, president Nicolás Maduro, att påbörja processen för att Venezuela lämnar denna organisation."

Cubadebate 170426

I VENEZUELA, ¡NO PASARÁN!

Venezuela plågas och lider på grund av fascistiskt raseri som raserar och dödar, inte har några begränsningar, som attackerar skolor och sjukhus, som terroriserar nyfödda och deras mödrar. Nesliga är lögnerna och hatet från det gigantiska monstret förklätt till "medier". Äckligt är de Amerikanska Staternas Organisations (OAS) agerande, en fars med sina förrädare, fläckade av sina attacker på Bolívars och Chávez´ folk, en upprepning av skändligheterna mot Kuba för mer än ett halvt sekel sedan.

Nu som då kommer de att misslyckas. De som drömmer om att återvända till det förflutna tar miste. Det venezolanska folket - miljontals kvinnor och män - som för första gången tillkämpat sig rätten till hälsovård, utbildning, bostad och arbete har äntligen uppnått en värdig och rättvis nation. De gör motstånd och kämpar tillsammans med Nicolás Maduro, arbetaren som är president som de valt fritt och självständigt. Mot dem kommer inte Imperiet, inte heller de korrupta eller förrädarna i oligarkin att segra.

Men handling brådskar, vi får inte förlora en sekund. Den imperialistiska aggressionen är igång och vi måste hjälpa till att besegra den. Faran är överhängande. Vi vet att den obehärskade ignoranten som regerar i Washington kan vara beredd till vad som helst.

Låt oss vända smärtan till omgående solidaritet, militant och effektiv. Måtte ingen missta sig, idag är vi alla Venezuela.

Ricardo Alarcón de Quesada, Nätverk för intelektuella 170424

Och dödssiffran för högerns våld har stigit till snart 30 personer. De materiella skadorna är omfattande.

Hittills 21 döda under våldsamma
demonstrationer i Venezuela

21 personer har dött under de våldsamma demonstrationerna i Venezuela. Etablerade medier rapporterar i vissa fall felaktigt om omständigheterna för morden. Exempelvis skriver DN:s korrespondent att "Hittills har "los colectivos" dödat två studenter. Den senaste var 23-åriga Paola Ramírez som blev skjuten i huvudet". Det visade sig att den unga kvinnan, som deltog i oppositionens demonstration, sköts av en medlem i högerpartiet (tillhörande oppositionen) Voluntad Popular. Mannen är nu gripen och ska åtalas.

Två grupper som återkommer i rapporterna är Colectivos som av oppositionen pekas ut som regeringsvänliga och guarimberos som av regeringssidan pekas ut som oppositionella. En sammanställning gjord på rapporteringen från både oppositionella och regeringsvänliga medier visar att 21 personer har dött i olika omständigheter under de 3 veckors våldsamma demonstrationer.

Tre personer som deltog i oppositionens demonstrationer sköts till döds. En av dem var en ung man i 20-årsålder som ska ha skjutits av två poliser i Carabobo under en demonstration. De två poliserna har nu gripits och kommer att åtalas. En annan är en ung kvinna, 23 år, som sköts av en medlem i oppositionspartiet Vente Venezuela. Mannen har gripits och ska åtalas. En tredje demonstrant ska ha skjutits av poliser i GNB. 14 poliser är nu misstänkta och har gripits.

Fyra personer som passerade eller befann sig nära demonstrationerna (enligt familjerna deltog de inte i demonstrationerna) sköts av okända gärningsmän. Oppositionen pekar på motorcykelkörande grupper, s k colectivos, som skyldiga. Dock finns än så länge inga gripna.

En kvinna dödades av en flaska med is som kastades från en balkong när hon deltog i en regeringsvänlig demonstration. Gärningsmannen har inte gripits.

En äldre kvinna på 86 år dog när hon hindrades av oppositionens barrikader, s k guarimberos, att ta sig till ett sjukhus.

En polis i GNB sköts till döds av en prickskytt.

11 personer dog när en av oppositionens demonstrationer i El Valle, Caracas, urartade i plundringar. 15 affärer ska ha plundrats. 9 personer som deltog i en plundring av ett bageri fick ström i sig och dog. 2 personer, bland annat bageriets ägare, sköts av guarimberos/plundrarna.

nordicvenezuelasolidarity 170424

En gammal Kubavän har gått ur tiden

Pinge Lundberg längst till höger på möte med ICAPs ordförande René Rodríguez, tillika veteran från Sierra Maestra, längst till vänster, på Drottninggatan 89, 1982.

Pinge Lundberg var Svensk-Kubanska Föreningens första anställda sekreterare, då var han bara lite drygt 20 år, och dessutom vår bokhandelsföreståndare - Latinamerikansk Bokhandel - på Drottninggatan 89. Han jobbade där under 70- och 80-talen, och var medlem så gott som livet ut, utom under de sista årens svåra sjukdom.

När han slutade sin anställning på Svensk-Kubanska var det för att ta över antikvariatet Blå Tornet högst upp i Drottninggatsbacken, med fortsatt nära kontakt med Svensk-Kubanska och Latinamerikansk Bokhandel i kvarteret intill, där han ofta tittade in.

Det socialistiska Kuba och gamla och nya böcker var hans livs stora intressen. På det egna förlaget Storken gav han bland annat ut den legendariska kubanska poeten Eliseo Diegos dikter i svensk tolkning – den första gången ett kubanskt diktverk publicerades i sin helhet - samt Nicolás Guilléns Den Stora Djurparken. Vi som var där minns även den intima spelning med Carlos Puebla som Pinge ordnade på Café Branting på Vasagatan.

Pinges önskan var att vännerna skulle tänka på Svensk-Kubanska Föreningen,
pg 40 54 11-0. Se PDF

Eva Björklund 170412

Fler än en miljard böcker
har publicerats sedan revolutionen

Kuba har publicerat drygt 1,1 miljard böcker sedan revolutionens seger 1959. Det genomsnittliga priset för böckerna, som subventioneras för att öka läsandet, har varit knappt fem kronor för en bok.

Ordföranden för Det Kubanska Bokinstitutet ICL, Juan Rodríguez, berättade om den stora spridningen i ämnen och teman för böckerna. Han framhöll också den årliga Kubanska Bokmässan som den viktigaste kulturella händelsen i landet varje år. Vid årets mässa, som avslutas i Santiago de Cuba 16 april efter att ha turnerat runt i landet, har det sålts ca 1,2 miljoner böcker.

Bokinstitutet grundades redan i mars 1959, bara ett par månader efter revolutionens seger. Den första texten var Don Quijote med illustrationer av Gustav Doré och Pablo Picasso. Boken ingick i den massiva alfabetiseringskampanjen 1961, som utrotade analfabetismen i landet.

Myndigheternas strävan har hela tiden varit att föra ut kulturen till de breda lagren och såg därför till att hålla nere priserna. Urval och rådgivning kom från de viktigaste intellektuella för sin epok och den första chefen för det nationella tryckeriet var den framstående författaren Alejo Carpentier.

Cubadebate 170405

Fattig skola i Miami tackar nej till kubansk donation

Den kubanska reggaetongruppen Gente de Zona ville skänka sina Grammypengar till en resurssvag skola i Miami. Men rektorn vägrar att ta emot såväl de 20 000 dollarna som att låta gruppen spela för eleverna.

Enligt rektorn är det oförsvarligt att försvara, godta eller acceptera åsikter som är motsatta de som exilkubanerna i Miami har. En grupp, som enligt rektorn, lidit så mycket. Rektorn säger sig stödja kubanerna i Miami och fördömer allt stöd till den "kubanska regimen."

Diario de Cuba 170403

Högern provocerar fram våldsamma upplopp
i Venezuela

Våldsamma upplopp utbröt i helgen i Caracas och i ett flertal städer i Venezuela. En domstol i Chacao i östra Caracas stormades och sattes i brand av maskerade oppositionella. Promenadgatan Sabana Grande intogs av maskerade ”guarimberos” som plundrade affärer och kastade stenar. Gator och torg i det mer välmående östra Caracas förstördes av våldsamma demonstranter. Även skolor och myndigheter förstördes och sattes i brand. Kravallpoliser stoppade demonstranterna från att ta sig vidare till centrala Caracas.

Enligt den oppositionella tidningen El Universal ska 14 personer ha gripits för förstörelserna och kommer att ställas inför rätta. Tidningen skriver också att 34 personer skadades under våldsamheterna. Ledarna för oppositionen har i en presskonferens meddelat att de kommer att fortsätta med demonstrationerna under påskveckan. En av ledarna för högerpartiet Voluntad Popular Freddy Guevara sa att de inte kan ta ansvar för våldsamheterna och förstörelsen. En borgmästare i östra Caracas från samma högerparti, David Smolansky, påstod via Twitter, riktat till det internationella samfundet, att polisen använde sig av kemiska vapen och gjorde en koppling till USA:s bombning av Syrien nyligen. Högern gör allt för att försöka få till ett internationellt militärt ingripande i Venezuela.

Från flera håll uppmanas nu oppositionen att hålla sig till fredliga former för demonstrationer och att fördöma våldet från maskerade oppositionella. På samma sätt har både regeringen och andra fördömt Smolanskys indirekta ”uppmaning” till USA att bomba Venezuela.

Efter tre dagar med våldsamheter var östra Caracas på söndag lugnt. Men nya protester väntas på måndag. För högeroppositionen är tiden knapp för att få igång protesterna i landet efter en uppmaning från OAS och högerregeringar i Latinamerika om att skapa de interna ”förutsättningarna” för ett utländskt ingripande. Misslyckas de igen kommer USA, OAS och de latinamerikanska högerregeringarna tvingas släppa det hårda trycket mot landet just nu.

nordicvenezuelasolidarity 170410

USA nekar rekordmånga kubaner visum

Enligt USA:s UD har landet nekat visum till fler kubaner än sökande från något annat land under 2016. 82 % av de kubaner som ansökte om visum för turism eller för affärsresor fick avslag. Det är den högsta procentandelen för något land.
Cuba Central Team 170331

Kubanska ungdomar strömmar till Kommunistpartiet

Ungkommunisterna i Kuba har för närvarande drygt 300 000 medlemmar organiserade i tusentals basorganisationer. När USA och Kuba började normalisera förindelserna 2014 var det många som trodde på kommunismens snara död på den karibiska ön. Men partifunktionären Susely Morfa Gonzalez säger att detta tvärtom ökade intresset för kommunismen bland landets ungdomar. Och sedan 2014 har antalet medlemmar i Ungkommunisterna i UJC stadigt ökat. UJC bildades 1965 och är Kommunistpartiets ungdomssektion. "Trots det stora antalet vill vi fortsättaatt rekrytera fler unga människor och idéer. Dessutom fortsätter vi att stärka organisationen och dess politiska processer för att uppmuntra och motivera nya generationer att lära sig mer om Kubas historia på ett mer inkluderande, humant och skapande sätt", säger Gonzalez.

UJC lär ungdomar om socialism och drar med dem i olika kommunala projekt. UJC arrangerar historiska utflykter, sommarläger, workshops och politiska debatter för högstadie- och universitetsungdomar. Man samarbetar också med Småjordbrukarföreningen för att utbilda och stödja unga jordbrukare på landet.

Då arbetsstyrkan i socker- och tobaksindustrin till 65% utgörs av ungdomar så är detta prioriterade områden för UJC. Men också ett ökande antal ungdomar från landets växande privata sektor söker sig till organisationen.

"De av oss som vill försvara, förbättra, skapa och bevara allt det som vi åstadkommit de senaste 55 åren kommer alltid att finnas i UJC", säger Gonzalez. "Vårt mål är att öka deltagandet för att bli en organisation för all, så att alla ungdomar känner större samhörighet med det", tillägger hon.
Telesurtv.net 1704061

Nya lagar kring HBTQ-rättigheter väntas nästa år

Mariela Castro, chef för kubanska CENESEX (ungefärligen en motsvarighet till svenska RFSU) har till journalister sagt att en serie lagar som rör rättigheterna för HBTQ-personer kommer att presenteras för Kubas Nationalförsamling nästa år. Hon gick inte närmare in på innehållet men källor inom CENESEX uppger att förväntningarna är att förslagen ska innehålla reformer som innebär en rad förbättringar vad gäller rättigheter för denna grupp. 17 maj firar Kuba den internationella årliga dagen mot homo- och transfobi för 10:e gången.

Cuba Central Team 170331

Kubanernas användning av sociala medier
växer rekordartat

ETECSA, Kubas telebolag, meddelade 30 mars att priset för att surfa på nätet till hemsidor i Kuba minskar från knappt 2,50 kr till knappt 1 kr i timmen. För att navigera på sidor utanför Kuba är priset tills vidare knappt 15 kr i timmen. ETECSA förutser fortsatta prissänkningar efterhand.

Ytterligare 38 000 hushåll i Havanna ska få tillgång till Internet och ytterligare 180 offentliga wi-fi ställen installeras under året. Av dessa kommer 42 att finnas i Havanna. För närvarande finns 327 wi-fi hotspots runtom på ön. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet.

Amerikanska Rådet rapporterar att Kuba är det land i världen som snabbast ökade användningen av sociala medier 2016. Ökningen uppges till 368 %. Den snabba ökningen beror på det ökande antalet wi-fi hotspots på ön, som mer än trefaldigades under 2016.

Cuba Central Team 170331

Vänstern vinner presidentvalet i Ecuador!

Medan de progressiva krafterna i hela världen jublar över Lenin Morenos vinst i presidentvalet i Ecuador hänger högern läpp. Och som alltid när valresultatet inte passar, skriker de om valfulsk, vill ha utländsk intervention och genomför våldsamma gatuprotester. En av högeranhängarna som är besviken på resultatet är Sveriges Radios pålitliga reporter Lotten Collin. Lika säkert som amen i kyrkan hamnar hon i knät på de mest reaktionära krafterna i Latinamerika. Nu tar hon upp de mest långsökta argumenten från den besegrade högern för att hävda att det förekom valfusk. Något som inte de internationella observatörerna såg. De rapporterar tvärtom om ett exemplariskt val. Men Lotten sprider högerns rykten och desinformation, trogen sitt uppdrag. Redan inför första valomgången, då Moreno vann överlägset, försökte Collin att ifrågasätta resultaten och intervjuade i huvudsak företrädare för högern.

Bland gratulanerna till Lenins (som Collin envisas med att kalla för "Lenny" istället för det han heter, nämligen "Lenin". Men det namnet klarar väl Collin inte av att uttala) seger hittar vi Bolivias president Evo Morales, Argentinas förre president Cristina Fenandez, El Salvadors president Sánchez Cerén, Venezuelas president Nicolas Maduro, Colombias president Manuel Santos, Kubas president Raul Castro och många sociala rörelser och partier.

Desto surare är reaktionerna bland högerns anhängare. Trots sina överlägsna resurser, trots sin totala dominans över medierna, trots sina våldsamma kampanjer förlorade deras kandidat, den korrupte bankiren Lasso valet med drygt 2 procent av rösterna. Nu kör högern sitt ständiga gapande om "valfusk" och försöker framkalla våldsamma protester.

Detta var en mycket viktig seger i ett Latinamerika där högern driver en stenhård offensiv och skördat flera segrar, inte minst statskuppen mot Brasiliens folkvalda president Dilma Rousseff förra året. Men vänstern inom det progressiva ALBA håller emot. Förra året vann Nicaraguas sandinister presidentvalet med god marginal när Daniel Ortega valdes om. Och nu var det alltså ALBA-landet Ecuador där högern misslyckades. Lenin Moreno efterträder den populäre Rafael Correa som under tio år lyckats minska fattigdomen kraftigt och satsat på hälsovård och utbildning.

Telesurtv.net 170403

Uttalande från Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund
i solidaritet med Venezuelas ungdomar

OAS angriper än en gång det venezuelanska broderfolket. Än en gång slår denna "otidsenliga och motbjudande institution", för att använda vår överbefälhavare Fidel Castros ord, mot den bolivarianska revolutionen. Kuba, dess folk och dess ungdomar känner väl strategin för en institution som håller tyst om högerns aggression i Venezuela och den uppenbara kränkningen av de latinamerikanska ungdomarnas mest elementära rättigheter.

Våra farföräldrar uteslöts, våra föräldrar vägrade att återinträda och vi i den yngre generationen av kubaner står fast i vår beslutsamhet att aldrig mer gå med i en organisation som betjänar imperiets och oligarkins intressen.

Den bolivarianska revolutionen har gjort betydande sociala framsteg till förmån för folket, många direkt till riktade ungdomarna: tillgång till utbildning, hälsa, försvar av den kulturella identiteten, stöd till behövande, bättre omfördelning av landets tillgångar till förmån för alla och uppbygget av en bred civil-militär enhet.

Vi låter oss inte luras; vi känner till denna organisations och dess hantlangares verkliga avsikter. OAS har en stor historisk skuld till Vårt Amerika. Vi vet att denna organisation är oförenlig med de latinamerikanska och karibiska folkens mest trängande önskningar, att den är oförmögen att representera och försvara folkens värderingar, intressen och genuina längtan efter demokrati. Vi har sett hur den misslyckats med att lösa problemen med ojämlikhet och skillnader i välstånd.

Till de venezolanska ungdomarna sänder vi vår solidaritet och vårt åtagande att fortsätta att fördöma imperialisternas destabiliserande aktioner. Kubas ungdomar bekräftar den djupa övertygelsen att den bolivarianska revolutionen inte är skyldig ingenting imperiet och dess interventionistiska hantlangare något. Venezuela står inte ensamt; miljoner unga människor står på sanningens, förnuftet och rättvisans sida.

Länge leve fred och solidaritet! Alltid mot segern!

Nationella Styrelsen Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund (UJC)

Kuba skickar katastrofhjälp till Peru

I samband med häftiga regn och översvämningar i Peru skickar Kuba ett team på drygt 20 läkare och hälsovårdsarbetare till landet. De har med sig medicine och förnödenheter som räcker för behandling av flera tusen personer. Översvämningar har medfört att 700 000 personer tvingats flytta och 94 har omkommit. Också infrastruktur och odlingar har lidit skada.

Cuba Central Team 170331

Kuba har bra placering vad gäller
Human Development Index

FN-organet UNDP har släppt den senaste rapporten om "Mänsklig Utveckling". Här mäts förväntad livslängd vid födelsen och perspektiven att leva sunt och länge; genomsnittligt antal år i skolan för att skaffa kunskaper; och bruttonationalprodukten uppdelad per capita för att mäta levnadsstandarden.

Kuba hamnar då på 6:e plats i Latinamerika och 68:e plats av alla länder i världen. Landets resultat dras ner av ett lågt BNP. Kuba hamnar trots det i kategorin "hög" utifrån detta index. Inget land i Latinamerika kvalar in bland de 30 med högst HDI-index och ojämlikheten pekas ut som ett stort hinder för regionens utveckling. UNDP pekar på framsteg i regionen men att dessa "döljer en långsam och ojämlik utveckling bland vissa grupper." I topp ligger Chile och Argentina. Men deras resultat dras ner kraftigt av den stora ojämliketen. I botten i regionen ligger Guatemala och Honduras. Långt efter och sist hittar vi Haiti. I topp i världen enligt UNDP hittar vi Norge, Australien och Schweiz.

Rapporten pekar på att bristen på säkerhet är ett stort problem i Latinamerika och Karibien, med höga mordtal i jämförelse med andra regioner.

Det kan tilläggas att Kuba skulle ha legat betydligt bättre till om inte den förödande blockaden fortsatt efter 55 år. En annan observation är att Världsnaturfonden WWF pekat ut Kuba som enda land i världen som både ligger "högt" på UNDPs HDI-tal och samtidigt är ekologiskt långsiktigt hållbart.

Cartas desde Cuba 170329

De flesta kubaner vill normalisera
förbindelserna med USA

I höstas genomförde Chicagos universitet en opinionsundersökning i Kuba. 840 vuxna kubaner tillfrågades.

* 55 % ansåg att en normalisering av relationera med USA i ”huvudsak är positivt för Kuba.” 3% var rädda för att en normalisering skulle leda till att ”vi förlorar landet, USA skulle ta över.”

* Mer än 50% av de tillfrågade ansåg att Kuba går i rätt riktning.

* Vad gäller de tillfrågades egna önskemål låg internationella resor högst med 67%. 56% ville starta eget och lika många ville köpa en bil.

* Den övervägande majoriteten fick sina nyheter från kubanska medier, medan många, främst yngre, också kollar utländska källor. De som också använde sig av utländska källor var mer positiva till Kubas finansiella och sin egen situation, men också mer kritiska till vissa aspekter av det kubanska samhället.

Cuba Central Team 170324

Tillgången till Internet växer snabbt

ETECSA, Kubas telebolag, har meddelat att ytterligare 38 000 hem kan få tillgång till Internet. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet. Man har nyligen avslutat ett pilotprojekt som nu går in i en ny fas.

Man meddelade också att priserna ska sänkas från 25 till 10 cent i timmen (ca 2,50 respektive 1 kr) och att priserna kommer att sänkas ytterligare längre fram. Ytterligare 180 WiFi-punkter kommer till innan årets slut, varav 42 i parker i Havanna. För närvarande finns 327 WiFi-hotspots runtom i landet.

Ett annat initiativ är att ETECSA givit möjlighet till studenter i ett program som heter "Kuba utbildar" att koppla upp sig mot lärare.

Cuba Central Team 170324

I Spanien är sexturismen utbredd,
men pressen skriver om Kuba

2003 lanserade president Bush en aggressiv kampanj mot turism till Kuba. Under åren dessförinnan hade terroristgrupper med säte i Miami sprängt bomber på hotell, nattklubbar och andra turistinstallationer för att skrämma bort det ökande antalet turister.

Dessa kampanjer misslyckades och de senaste åren har turismen ökat med 15 % per år och drar till sig utländska investeringar. Men media har inte gett upp, utan fortsätter att förtala ön som en destination för turister. Händelser som aldrig blir till nyheter om de händer i Mexiko eller Colombia, får gott om utrymme om de utspelar sig i Kuba.

Exempel är hur spanska turister luras att köpa stulna cigarrer, en kanadensare som blir lindrigt magsjuk, en turist från Brasilien som klagar för att de kubanska myndigheterna vid ankomsten krävde att han var vaccinerad, eller ett bröllop som inte blev av på grund av en liten olycka på hotellet. Allt detta har föranlett reportage och artiklar i pressen.

För några dagar sedan publicerade Spaniens största dagstidning El País ett reportage om sexturism i Kuba. Det kan påpekas att Kuba inte finns med på listan över de viktigaste destinationerna för sexturism [https://informe21.com/actualidad/turismo-sexual-los-paises-mas-populares-para-su-practica och http://ideasqueayudan.com/7-destinos-obligados-para-el-turismo-sexual]

Spansk press påstår också att Kuba är en destination för pedofiler, trots att Kuba inte finns med på den lista som UNICEF publicerat. Bland latinamerikanska länder är det Mexiko, Brasilien, Colombia och Peru som är de huvudsakliga länderna för detta brott, som straffas mycket hårt i Kuba. [http://www.infobae.com/2014/08/09/1586472-america-latina-la-cabeza-del-turismo-sexual-infantil och https://www.publimetro.com.mx/mx/noticias/2017/02/15/mexico-segundo-lugar-nivel-mundial-turismo-sexual-infantil.html]

Samtidigt har Spanien över 1 500 bordeller.

Trots att turism från USA till Kuba fortfarande är förbjudet på grund av USAs blockad, så har antalet besökare från USA ökat med 74% på grund av lättnader i vilka kategorier som beviljas resetillstånd.

Denna boom i turism har föranlett medier att publicera katastrofscenarier om att Kubas hotellväsende håller på att kollapsa på grund av det snabbt ökande trycket. Men bara några månader senare så säger samma medier precis tvärtom. Nu sägs det att den låga efterfrågan har gjort att flera flygbolag från USA lagt ner linjer till ön. Det är något som inte stämmer. Är det brist på efterfrågan om antalet resenärer ökar med 74%?

Sanningen är väl att konkurrensen reglerat marknaden och vissa bolag är kvar medan andra slås ut.

Att förstöra turismen till Kuba är en gammal dröm bland fiender till revolutionen. En dröm som fortsätter att vara orealistisk när det gäller ett land som, i motsats till andra destinationer i närheten, fortsätter att erbjuda en säker miljö, gästfrihet och en välutbildad, välinformerad, vänlig och talför befolkning. Det är så tilltalande och attraktivt att ingen mediekampanj lyckats knäcka det.

Cubainformación 170323 (med utförliga källhänvisnngar)

USAs blockad fortsätter

Ett år efter Obamas historiska besök och 55 år efter att den infördes, är blockaden fortfarande kvar. Under sitt besök träffade Obama Raúl Castro där denne åter krävde ett slut på USAs blockad: "Blockaden är det viktigaste hindret för utvecklingen för det kubanska folket, det är därför elimineringen är av yttersta vikt för en normalisering av relationerna", sade Castro.

Obama å sin sida, i sitt direktsända tal i kubansk TV, sade sig också vilja ha slut på blockaden: "Jag har uppmanat vår Kongress att upphäva embargot. Det är en föråldrad börda på det kubanska folket. Det är en börda på de amerikaner som vill arbeta, göra affärer eller investera här i Kuba. Det är dags att häva embargot."

Men ett år efter besöket och 55 år efter införandet finns blockaden kvar. Enligt Kubas senaste rapport till FN har blockaden kostat den kubanska ekonomin mer än 753 miljarder dollar.

Obama ville inte häva blockaden i omsorg om kubanerna, som lidit under denna aggression i mer än ett halvt sekel. Han sade istället att blockaden "inte fungerar" för att främja USAs intressen. Det visar att det handlar om byte av taktik, inte att man övergett målet att störta Kubas socialistiska regering.

Det målet står kvar. Tre dagar efter att Obama lämnade Kuba avsatte USAs UD ytterligare 754 000 dollar till "unga, kommande ledare för det kubanska civilsamhället". Och det är bara ett av USAs många aktiviteter för att undergräva Kubas regering och statsskick.

Under Obama gjordes flera små framsteg i förbindelserna, bland annat att återupprätta diplomatiska relationer, postgång och flyg. Men det viktigaste - blockaden - är kvar liksom den illegala ockupationen av Guantánamo-bukten.

Trumpadministrationen håller nu på med en översyn av Kubapolitiken. Trump har hotat med att rulla tillbaka de smärre förbättringar som genomfördes under Obama. Flera högerpolitiker, som aggressivt vill motarbeta Kuba, har nyckelpositioner i hans administration.

Cuba Solidarity Campaign 170321

Material från USAs armé hittades i Venezuela

"Venezuela respekterar inte de mänskliga rättigheterna"

Venezuelas armé oskadliggjorde ett läger för högerextrema paramilitärer nära gränsen till Colombia i provinsen Tachira. I lägret fann man bland annat arméuniformer från USA. I samma provins hittade regeringen nyligen en stor penningsumma i venezolansk valuta undangömd. Den utgjorde en del av försöken att sabotera Venezuelas ekonomi.

Bland fynden i lägret fanns stulna venezolanska uniformer och stridsutrustning från Colombias militära styrkor. "Utredning pågår", säger provinsguvernören. Han berättade också att man hittat listor på personer som utsatts för utpressning.

Colombiansk paramilitär är ansvariga för tiotusentals mördade colombianer. De vanligaste måltavlorna är bönder, ursprungsbefolkning, afro-colombianer, människorättsförkämpar och sympatisörer med gerillan och Venezuelas Bolivarianska Revolution.

Fynden i lägret stödjer påståendena om att USA tränar de högerextrema paramilitärerna för att sprida terror i regionen. De stöder också misstankarna att USA-stödda styrkor använder stulna uniformer från Venezuelas armé för att genomföra "false-flag"- attacker.

I tisdags fördömde Venezuelas president Maduro USAs samarbete med högerpolitiker för att destabilisera landet. Likaså fördömde Maduro OAS för organisationens försök att utesluta Venezuela från OAS: "USAs UD har aktiverat alla sina ambassadörer, speciellt i Latinamerika och Karibien, för att pressa alla regeringar att stödja en politisk, diplomatisk och global intervention i Venezuela." Han tillade att Washington vill göra Venezuela till ett slags koloni som styrs utifrån av eliterna i USA.

Generalsekreteraren i OAS, Luis Almagro, har uppmanat till att kasta ut Venezuela från organisationen för påstådda brott mot mänskliga rättigheter. Almagro är sedan länge en svuren fiende till den Bolivarianska Revolutionen och arbetar öppet tillsammans med landets högerextrema opposition för att kräva regimförändring. I måndags var Almagro värd för en presskonferens med de ledande högerpolitikerna i Venezuela.

Telesurtv.net 170322

Folkmakten i Kuba

Det är få internationella medier som rapporterat när valda representanter redogör för väljarna vad de uträttat och ställs inför ansvar. Dessa möten, som äger rum var sjätte månad, genomförs i varje stadsdel och valkrets i landet. Cubainformación följde med Jorge Luis Mazorra delegat för valkrets 69 i stadsdelen Marianao i Havanna. Mazorra är en ung representant i både kommun- och nationalförsamlingen och, som vi märker vid vårt besök, en populär ledare.

Den första erfarenheten som Jorge Luis fick som vald representant var vid 18 års ålder. Nu är han 24. Hälften av delegaterna i kommunfullmäktige i Mariano är under 40 år, de flesta kvinnor. Och Mazorra kommenterar: "Från USA försöker man skapa en klyfta mellan ungdomen och generationen som genomförde revolutionen. Det är något vi inte kommer att tillåta."

Vi pratar också med Yoan Martinez ,38 år, ordförande (borgmästare) för Marianao, som berättar att kommunen har 134 000 invånare. Fullmäktige består av 67 delegater. Varje valkrets består av 24 CDR-kommittéer (Kommittén för Revolutionens Försvar. CDR är kvarterskommittéer).

Amparo Isalgué, sekreterare i kommunfullmäktige, förklarar att fullmäktiges uppgift är att "integrerat organisera det kommunala arbetet" och motivera befolkningen att hitta lösningar på sina egna problem. Det ska dessutom behandla frågor, krav och reklamationer som gäller institutioner och serviceföretag. Hon tillägger att "om det finns en struktur som kan förbättra livsvillkoren för befolkningen så är det just Folkmakten."

Darlys Safora förklarar för oss hur mötena där delegaterna ställs till svar fungerar. Vid dessa ska delegaterna redogöra för sitt arbete under senaste halvåret, som sedan godkänns eller underkänns av väljarna i församlingen. Delegaterna får ingen lön för det arbetet. Det ses som ett förtroende, inte en inkomstkälla. De behåller istället lönen från sitt vanliga arbete, dit de normalt återvänder efter sin mandattid.

Mazorra berättar om kommunvalen, där kommunfullmäktige väljs. Det finns mellan 2 och 8 kandidater till varje post. "Jag föreslogs av en granne och första gången fick jag mindre än 50 % av rösterna. Så valet gick till en andra omgång, mellan de två som fått flest röster. I andra omgången vann jag."

I landets nationalförsamling, som är Kubas riksdag, sitter 612 representanter. Av dessa är 46 % representanter från landets kommunfullmäktige. I nationalförsamlingen är nästan hälften, 48 %, kvinnor.

Cubainformaciontv.net 170314

Kuba stödjer fredsprocessen med 1 000 stipendier

500 f.d. gerillasoldater från FARC och 500 offer för inbördeskriget lovas nu att få studera medicin i Kuba gratis.

Kuba var platsen där förhandlingarna för ett fredsavtal i Colombia framgångsrikt fördes under flera år. Nu vill Kuba hjälpa till med fredsarbetet efter mer än 50 års väpnad konflikt.

Kuba erbjuder 500 fd gerillakämpar och 500 civila krigsoffer stipendier för läkarstudier som en gest av solidaritet från Havanna och för att stärka fredsprocessen. Det handlar om 200 stipendier per år i fem års tid. Hälften av stipendierna delas ut av FARC och hälften av Colombias regering till civila som direkt påverkades av konflikten och tvingades fly m.m. De första 200 kan påbörja sina studier i september i år.

Projektet publicerades i ett brev från Kubas ambassadör i Bogotá till FARCs ledning och fredsförhandlare Iván Márquez. Denne tackade Kubas president för hans stöd och skrev på sitt Twitterkonto: "tack för att (Kuba) fyller Colombia med kärlek och solidaritet." Márquez konstaterade "ni hjälper att skapa fred och ni erbjuder oss läkare. Kubas bidrag i fredsprocessen och i den nuvarande perioden är en gest av ren humanitet."

Kuba har en lång historia av bidrag till fred i Colombia. 2008 skrev Fidel Castro en bok som hette just "Fred i Colombia".

Colombias 52 år av inbördeskrig har kostat ca 260 000 colombianer livet och över 7 miljoner har flytt inom, eller utanför, landet.

Kuba är erkänt i hela världen för den höga standarden på läkarna, landets internationalistiska arbete, medicinsk innovation och vidareutbildning. I Colombia är läkarutbildningen en av de dyraste akademiska utbildningarna.

Cuba Solidarity Campaign 170316

"Kulturen räddar" - det socio-ekonomiska projektet "konsten att drömma"

Vem i Kuba känner inte Irma Sehwerert? Hon är mor till René González, en av de fem kubanska hjältarna som satt orättvist dömda i fängelser i USA i närmare 16 år. Man minns hennes hängivna aktivism för de 5. Men det är färre som känner till hennes intensiva arbete med det lokalprojekt hon leder i sin stadsdel Cotorro i Havanna.

Hennes solidariska arbete i stadsdelen är ett föredöme och projektet tilldelades "Stadsdelspriset" 2015 av den nationella ledningen för CDR (Kommittéerna för Revolutionens Försvar).

Irma och de andra frivilliga på Soñarte arbetar med ungdomar och deras skolor. Men också med personer som kräver speciell uppmärksamhet, som alkoholister, dömda och deras familjer samt andra problembelastade.

Man började hösten 2011. Folk i stadsdelen förde fram förslaget om att satsa på kultur för samarbetet familj-skola-samhälle och arbeta för förbättringar av människan genom att arbeta med konst som verktyg för sociala förändringar. Projektet började på en liten innergård och tog ett stort steg framåt när man fick ett hus som skänktes av en "vän solidarisk med Kuba i USA".

I projektet arbetar man med värderingar. Här handlar det om såväl mänskliga som artistiska kvaliteter, utgående från kulturella uttryck, idrott och anpassat förebyggande arbete, främst inriktat på att stärka familjerna.

För närvarande arbetar man med teater, dans, musik, litteratur, målning och konst.

Tilläggas kan att Svensk-Kubanska Föreningen i Jönköping började att stödja Soñarte i februari. Såväl kontanter som akrylfärger och annat material för målning har lämnats över på plats. Det är ett arbete som Jönköpingsavdelningen planerar att fortsätta.

Cubainformaciontv.net 170307

60-årsdagen av attacken mot presidentpalatset

Den 13 mars 1957 genomförde en grupp revolutionärer under ledning av José Antonio Echevarría ett anfall på Presidentpalatset i Havanna (nuvarande Revolutionsmuséet), och radiostationen Radio Reloj, vilket skakade Batista-diktaturen i grunden. "Vi var inte de första som tänkt angripa presidentpalatset," förklarade Chomón Faure, grundare av Revolutionära Direktoratet och aktionsledare 1957. "Denna idé var en del av Revolutionens taktiska arsenal och det var en fantastisk idé som hade besatt mer än en generation. Under den andra Batistadiktaturen (1952-1958), närde de gamla revolutionärer som börjat konspirera mot diktatorn detta projekt, men skred inte till verket trots att de förfogade över både vapen och andra resurser. Med José Antonio som vår ledare genomförde vi det verkligen, och det var det som var originellt. Palatsattacken var den kubanska ungdomens åtagande gentemot nationen."

Med undertecknandet av det s.k. Mexiko-dokumentet i augusti 1956, hade José Antonio Echevarría lovat Fidel att förena Direktoratets ansträngningar med 26 juli-rörelsens för att störta tyranniet och genomföra den kubanska revolutionen. Med attacken den 13 mars fullbordades en del av detta åtagande. Striden vid presidentpalatset var blodig och revolutionärerna lyckades ta sig ända in till diktatorns kontor, men denne hade flytt. Då situationen försvårades för angriparna pga brist på ammunition och att förstärkningen aldrig dök upp, beslutade man att retirera för att undvika en massaker.

Inte långt därifrån anlände tre bilar med 15 män till Radio Centrum (nu ICRT) för att inta Radio Reloj. Beväpnad med en pistol gick José Antonio in i studion och uppmanade nyhetsuppläsaren att läsa det uttalande som skrivits av Directorio Revolucionario, och informera om anfallet på presidentpalatset och ett förmodat uppror inom militären mot regimen. Några minuter senare hördes studentledarens röst i radion: "Kubas folk, i detta ögonblick har diktatorn Fulgencio Batista avrättats av revolutionärerna. I sin egen håla på presidentpalatset har det kubanska folket gjort upp räkningen med honom. Och det är vi, det Revolutionära Direktoratet, som i den kubanska revolutionens namn har gett nådastöten till denna förtryckarregim. Kubaner som hör mig: Han har precis avrättats ..." Plötsligt bröts sändningen, utan att rebellerna insåg detta. När de lämnade Radio Reloj tog bilen som José Antonio färdades i inte den planerade vägen utan svängde in på gatan Jovellar. Vid gatan L stoppades bilen av en buss som blockerade vägen. När han sprang över körbanan, möttes han av en polisbil och skottlossning utbröt, vilken resulterade i att José Antonio stupade.

Faure Chomón sammanfattade händelserna den dagen: "... om FEUs ordförande inte hade stupat i den strid som utbröt när del två av planen för att nå universitetet inleddes, skulle han ha fortsatt till presidentpalatset, där hans närvaro skulle ha förändrats situationen. Hans revolutionära prestige skulle ha fått alla de spridda krafterna att samlas, fått de osäkra att ta steget eller fått dem att rädda skåpbilen med vapen för stödaktiviteterna. Idag skulle vi i så fall minnas en mycket större strid än den som ägde rum den 13 mars."

Källa: Archivo Nacional 170313

Mediekriget mot Kuba

Den jättelika spanska mediekoncernen PRISA finns i 23 spansk- och portugisisk-talande länder. Flaggskeppet är dagstidningen El País. Sedan flera år driver PRISA ett mediekrig mot det progressiva Latinamerika, främst Kuba och Venezuela.

I en artikel i El País nyligen ifrågasätter tidningen de framgångar Kuba uppnått inom flera områden och som fått beröm från en rad FN-organ. Argumenten i El País är pinsamt dåliga, men tjänar sitt syfte att ifrågasätta det kubanska systemet.

I artikeln påstås att det inte finns aktuell statistik som bekräftar att Kuba har det bästa utbildningssystemet i Latinamerika. Men det gör det faktiskt: UNESCO uppgav nyligen att Kuba är det enda land i regionen som uppnått 100 procent av de mål som satts upp i satsningen "Utbildning för alla 2000 - 2015". Och på FN-organets webbsida kan man läsa att Kuba "visar en utvecklingsnivå inom utbildning (IDE) som ligger på 0,983 och därmed ligger främst i Latinamerika och Karibien."

Men längst vad gäller lögnerna går El País när man ifrågasätter att undernäring bland barn inte förekommer i Kuba. I artikeln sägs att "visserligen har ön fått beröm från UNICEF i en rapport från 2006, men den senaste statistiken visar att det fortfarande finns en undernäring på 7 %."

Men för det första blandar El País samman begreppen "undernäring" och "kronisk undernäring". Det är det senare Kuba utrotat enligt UNICEF.

För det andra säger sig El País basera sig på en mer aktuell statistik än den från 2006. Men när vi undersökte källan visade det sig att El Pais baserade sig på statistik från 2000!

För det tredje så handlar den uppgivna siffran på 7 % inte om "kronisk undernäring", som alltså är den som UNICEF uppger vara utrotad i Kuba. De 7 % hänförde sig till s.k. "stunting" bland barn under 5 år och som har med tillväxt att göra och som inte skiljer på moderata och allvarliga fall.

El País har under de senaste veckorna släppt loss ett batteri med artiklar som attackerar FNs olika organ och Kuba. I en text med titeln "Att mäta desperationen", skriven av den förmögne "dissidenten" Yoani Sánchez i Havanna (när hon inte är i Miami eller Madrid) kritiseras FAO "som mäter kaloriintaget men aldrig räknar med energin som går åt på grund av frustration eller besvikelse."

Vi påminner om att FAO i sin rapport 2014 placerade Kuba i den bästa gruppen, "under 5 %" när det gäller undernäring. Det i jämförelse med 52 % i Haiti eller 15 % i Dominikanska Republiken. Men för en sådan som Yoani Sánchez är det bara en bagatell att Kuba utrotat hunger tack vare medveten politik. Det allvarliga för henne är att FNs "statistik inte registrerar besvikelse eller missmod", faktorer som enligt henne "också förtjänar att tas i beaktande och räknas.

I samma anda har El País givit utrymme till Antonio José Ponte, vicechef på Diaro de Cuba. Det är en antikubansk webbsida i Madrid, finansierad av USA. I den artikeln uppmanas Donald Trump att återinföra den s.k. Cuban Medical Professional Parole, ett program för att locka kubanska läkare i utlandstjänst att desertera till USA och överge de fattiga patienter de behandlar i Tredje världens länder.

I det syftet smutskastas WHO, som i januari tilldelade sitt Hälsovårdspris till Kubas medicinska brigad Henry Reeve, som är den som levererar Kubas medicinska stöd till behövande länder.

Ponte attackerar WHO för att det "välsignar förslavandet" av de kubanska läkarna. Han upprepar dumheter som att dessa läkare "försöker påverka patienter som är röstberättigade". Och att detta skulle vara en "fortsättning av gerillakriget från Castro-regimen med andra medel."

El País, som en gång var en seriös och professionell tidning, har omvandlats till att sprida propaganda för de sämsta mänskliga värderingarna.

Cubainformaciontv.net 170310 (med källhänvisningar i originalet)

Raúl Castro på ALBA-toppmötet i Caracas

(utdrag)

Jag vågar påstå att vi befinner oss på en avgörande punkt i vår historia. En tillbakagång i regionen skulle ha mycket negativa konsekvenser för våra folk.

Medlemsländerna i ALBA anser att den solidariska integrationen är ett nödvändigt villkor för utveckling och för att kunna bemöta de olika block som bildas och dominerar världsekonomin.

ALBA hade inte varit möjligt vid tiden för den kubanska revolutionen. En revolt av den typ som ägde rum 4 februari 1992 och segern för den Bolivarianska revolutionen, under ledning av kommendant Hugo Chávez Frías, var nödvändig för att ett sådant projekt skulle bli möjligt.

Det var viktigt att Socialt Forum i Sao Paulo, tillsammans med idéerna hos Fidel och Lula, förenades för att ta emot och stödja Chávez. Kopplingen mellan ALBA och Sao Paulos Socialt Forum är fortsatt viktig för relationen mellan revolutionära regeringar och fackliga, folkliga, bonde-, student- och akademiska organisationer bland våra folk.

Kampen för att bygga enhet är den viktigaste uppgiften som varje verklig revolutionär ställs inför. För att stärka enheten måste vi ödmjukt ställa allt som splittrar oss åt sidan. Tack vare enheten har den Bolivarianska Revolutionen överlevt attackerna från dess fiender.

Tack vare denna enhet har revolutionen överlevt de lumpna attackerna från OAS, de orättfärdiga sanktionerna från USA, de senaste anklagelserna mot Venezuelas vicepresident, kamrat Tareck El Aissami, som försöker att dra uppmärksamheten från de verkliga problemen och misstänkliggöra dem som arbetar för att rädda, försvara och utveckla fosterlandet.

USA-regeringens nya agenda hotar att skapa en extrem och egoistisk protektionism som negativt skulle slå mot vår utrikeshandel, undergräva miljöavtal för att gynna multinationella företags profiter, förfölja och deportera migranter som skapas av den ojämlika fördelningen av rikedomar och öka fattigdomen som den rådande internationella ordningen skapar.

Muren som de vill resa vid gränsen till Mexiko är ett uttryck för irrationalitet, inte bara mot detta broderland, utan mot hela vår region. Vi uttrycker Kubas solidaritet med det mexikanska folket och regeringen. Fattigdom, katastrofer och emigranter stoppas inte av murar, utan av samarbete, förståelse och fred.

Venezuela har kraftfullt bidragit till den regionala integrationen med sin solidaritet och generositet och uppmuntrat till integration i Petrocaribe, UNASUR och CELAC.

Venezuela står inte ensamt. Vi bekräftar vårt löfte från denna deklaration, att delta i försvaret av Venezuela och president Maduros värdiga, modiga och konstruktiva position.

Kamrater: Idag utspelar sig en avgörande batalj i Venezuela för självständigheten, frigörelsen, integrationen och utvecklingen av Vårt Amerika.

Vi bekräftar vår solidaritet med Dilma Rousseff, Luiz Inácio Lula da Silva och Cristina Fernández de Kirchner, erkända ledare för vårt Amerika.

Vi stöder Rafael Correa och hans kamrat Lenín Moreno i Ecuador. Vi kommer aldrig att överge Evo (Morales), Bolivias sanne ledare och ledare för alla ursprungsfolk. Vi fortsätter tillsammans med Daniel (Ortega) och Nicaraguas sandinister.

Cubadebate 170305

Blockaden drabbar flygresenärer med Virgin

Passagerare som flyger till Kuba med Virgin Atlantic kan inte längre boka sina biljetter på nätet. Inte heller kan de utnyttja intjänade bonuspoäng. De måste ringa ett särskilt telefonnummer hos Virgin. De nya problemen har uppstått sedan företaget gått samman med USA-baserade Delta.

Kubavänner i Storbitannien kräver att Virgin upphör med dessa "diskriminerande åtgärder som drabbar resande." Vidare lyfter man fram att "det är USA:s blockad som ligger bakom de senaste problemen." Motsvarigheten till Svensk-Kubanska i Storbritannien har skrivit till brittiska regeringen och Virgin Atantic och kräver att de löser frågan.

Cuba Solidarity Campaign 170304


	USA anklagar Kuba för penningtvätt
	USA har många listor där man tar sig friheten att döma andra länder och tala om för dem hur de ska agera. En av dessa listor är en över länder som påstås ägna sig åt pennintvätt. Förra året var Kuba inte med på listan över "huvudsaklig penningtvättarnation." 2015. Några belägg eller motiv för varför Kuba förs upp på listan för 2016 ges inte. Det kan nog hänföras mer till de politiska vindarna i Washington än något som hänt i Kuba. USA nämner att "den regeringskontrollerade banksektorn, låg användning av internet och mobiltelefoner och dålig transperens gör Kuba till ett oattraktivt land för penningtvätt via finansiella institutioner." Trots det så för man upp Kuba på listan som en viktig aktör för penningtvätt. Man påstår att det finns "strategiska brister" i Kubas anti-penningtvättförmåga och rekommenderar att Kuba visar "större transperans av sin finansiella sektor och ökar sin kapacitet att bekämpa olagliga aktiviteter". Likaså vill USA att Kuba visar större öppenhet av hur man undersöker och straffar penningtvätt och ökar det internationella samarbetet. Cuba Central Team 170303

Över 100 knarkbaroner har gripits i Venezuela sedan man kastade ut USAs "drogbekämpningsbyrå"

2005 kastade Venezuela ut USAs ökända drogbekämpningsorganisation DEA. Landets självständiga politik i kampen mot knarkhandeln har sedan dess gett resultat genom att över 100 knarkbaroner gripits. Detta framhölls av landets vicepresident Tareck El Aissami i söndags.

I en intervju i programmet José Vicente Hoy i Televen, sade han att resultatet uppnåddes mellan 2008 och 2012 när han ledde Inrikesministeriet, och att drogbekämpningspolitiken stärks fortlöpande.

Av de gripna lämnades 21 över till USA och drygt 30 till Colombia. "Ett av de viktigaste resultaten som framkommit är att DEA var en del av problemet. Det kommer man inte att förlåta oss." Det är en av anledningarna till att Imperiets aggressioner mot Venezuela.

Mycket riktigt så utfärdade USA nyligen en kommuniké där man betecknade El Aissami som "knarkhandlare" i en attack mot den socialistiska regeringen. Anklagelsen har fördömts i hela Venezuela.

El Aissami påminde om att när DEA opererade i landet så beslagtogs i genomsnitt 43 ton droger per år. Efter att DEA kastats ut måndubblades beslagen och har ökat sedan dess.

Venezuelas arbete mot droger har fått beröm av FN, som framhåller landet som ett av sex länder som lyckats konfiskera mest illegala droger och befriat sig från illegala odlingar. Bland annat har man upptäckt och oskadliggjort 359 olagliga landningsbanor, 108 knarklaboratorier och 111 flygplan.

El Aissami har "med styrka visat sin knarkbekämpningspolitik som aldrig förr i landets historia, som aldrig förr i Latinamerika och vi kommer att fortsätta med absolut fasthet."

AVN 20170226

Samarbete mellan Kuba och Sverige, eller?

Kuba och Sverige har som bekant undertecknat en Avsiktsförklaring för att upprätta ett ”ramverk för samarbete och bilaterala politiska överläggningar”. Där står att båda parter är överens om ”att samarbetet ska ske på grundval av ömsesidighet, ömsesidig nytta och respekt för folkrättens principer, FN-stadgan, FN-deklarationen om Mänskliga rättigheter, Wiendeklarationen och handlingsplanen”.

Och att ”syftet med samarbetet är att främja en djupare dialog mellan de två länderna och deras folk, med sikte på att stödja varandras utveckling och komplettera varandra på områden av ömsesidigt intresse”.

Det låter ju jättebra! Ömsesidighet och respekt, våra båda länder skulle kunna ha stor nytta av ett ömsesidigt samarbete och förståelse. Men det är de vackra orden. Sedan går uppdraget till SIDA att utarbeta strategin, riktlinjerna för ett anslag på 90 miljoner kronor fram till 2020. ”Nya svenska pengar för mer demokrati i Kuba” som Sveriges Radio sammanfattade regeringsbeslutet. Och så drar SIDA upp riktlinjerna för i sin Strategi. SIDAs ”Strategi” är i princip kopierad på USAs för att införliva Kuba i den sanna demokratin: kapitalism och flerpartisystem som befäster systemet.

Eva Björklund 170224
Läs hela artikeln som pdf

Collins korståg mot vänstern

Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin försitter inget tillfälle att attackera regionens vänsterkrafter. Medan viktiga händelser, som exempelvis Mapuche-folkets kamp i Chile, statskuppen i Brasilien, högerns aggressiva attacker och mord på vänsteranhängare i länder som Venezuela, Colombia, Mexiko, Honduras förtigs eller behandlas styvmoderligt, så kan småsaker få uppmärksamhet om Collin bara kan vinkla det ur sitt högerperspektiv.

Den 27e februari gjorde hon sig lustig över att en påhittad colombiansk TV-serie om Venezuelas förre vänsterpresident Hugo Chávez inte uppskattas i Venezuela av landets vänster. Collin påstår att Chávez "hjältegloria hamnat på sned" internationellt. Om det skulle vara sant har hon själv, tillsammans med många likasinnade i bolagsmedierna, bidragit allt vad hon förmått till just det.

Venezolanerna, som borde veta bäst, håller dock inte med Collin. I en ny opinions-undersökning visar det sig att 76 % av de tillfrågade anser Chávez vara den störste venezolanske ledaren i ett internationellt perspektiv. Som nr 2 på listan kom socialdemokraten Carlos Andrés Pérez med ynka 8 %! Övriga tidigare presidenter ligger på någon enstaka procent. Som den "mest effektive presidenten" vinner Chávez stort med 57%, också här följd av Andrés Pérez långt efter med 15%. Chávez vinner likaså överlägset på frågan om den "mest demokratiske presidenten" med 51% och Andrés Pérez 18. Föga förvånande vinner Chávez frågan om vilken president som brytt sig mest om de fattiga, 62 % för Chávez. Slutligen: den mest omtyckte? Ja, Chávez förstås med 79%. Svider det, Collin?

Inför presidentvalet i Ecuador nyligen gjorde Collin det hon brukar: hon blåste upp högerkandidaten, i detta fall bankiren Lasso, och försökte framställa det som att denne kunde vinna över vänsterns Lenín Moreno. Hon följer traditionen från sin tidigare rapportering där hon kampanjat mot vänsterns Dilma Rousseff i Brasilien, som trots Collins önskan och spådom vann valet (men avsattes i en underrapporterad statskupp). Vad visade då resultaten i det av Collin förutspådda så jämna valet i Ecuador? Jo, vänsterns Moreno vann med över en miljon röster och drygt 10 % över bankiren Lasso.

Zoltan Tiroler 170227

Kan Sveriges läkare lära av Kubas läkare?
– eller tvärtom!

av Anders Romelsjö på jinge.se

Läkartidningen rapporterar att Sveriges Läkarförbund vill stötta Kubas läkare. Läkarförbundet vill stötta Kubas läkare. Det kan låta bra, men har medfört diskussion omfattande kritik på Läkartidningens hemsida i frågor av allmänt politiskt intresse. Vad tycker Du?

Jag återger först ett utdrag ur artikeln, och sedan andras och min kommentar:

Läkarförbundet har inlett kontakt med en oberoende läkarorganisation på Kuba. Nu ska förbundet söka bidrag från Union to union för att stärka fackliga och mänskliga rättigheter i landet.
Vi har fått två bra kontakter med läkare och vi har hittat en motpart, läkarnas vetenskapliga och professionella organisation berättar Läkarförbundet ordförande Heidi Stensmyren.
– Vi ska underlätta för dem att få information och kontakt med omvärlden, och vi kan hjälpa dem att delta i det internationella arbetet.
Var det farligt för dem ni pratade med att träffa er?
– Regimen vet att vi har kontakt, därför utsätter vi inte dem för fara. Det är ytterligare en anledning till att vi måste vara öppna.
Kuba har många läkare och många som arbetar inom hälso- och sjukvården. Den är väl utbyggd, men har stora brister, enligt Heidi Stensmyren.
– Även om tillgängligheten är hög är sjukvården underfinansierad och de saknar läkemedel och medicinsk teknik.

Läs hela artikeln här!
170224

Val i Ecuador: Vänstern vann men missade
med 0,6 procent i första valomgången.
Nu blir det en andra valomgång den 2 april

QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40 procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso (CREO). Moren vann med mer än elva procent och en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.

Morenos hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors presidentval.

Av Dick Emanuelsson

Läs hela artikeln!

Uttalande från Kubas Utrikesministerium:
Misslyckad provokation

De senaste veckorna har man i media kunnat läsa om OAS Generalsekreterare Luis Almagros planer att resa till Havanna för att ta emot ett "pris", påhittat av en liten antikubansk grupp som konspirerar tillsammans med ultrahögerns stiftelse Fundación para la Democracia Panamericana. Gruppen bildades vid VII Amerikanska Toppmötet i Panama för att koordinera kampen mot vänsterregeringar i Latinamerika.

Planen, som utarbetats under ett antal resor mellan Washington och andra huvudstäder i regionen, består av att genomföra en provokation i Havanna, skapa instabilitet, förtala Kuba internationellt och negativt påverka utvecklingen av de diplomatiska förbindelserna mellan Kuba och USA.

Till spektaklet knöts Almagro och några andra högerpolitiker som är med i det s.k. Iniciativa Democrática para España y las Américas (IDEA). Organisationen har tidigare våldsamt motarbetat Venezuela och andra progressiva regeringar i Latinamerika och Karibien. Planen hade stöd av andra organisationer med långvarigt anti-kubanskt arbete på sin meritlista som Centro Democracia y Comunidad, Centro de Estudios y Gestión para el Desarrollo de América Latina (CADAL) och el Instituto Interamericano para la Democracia. Den sistnämnda under ledning av terroristen och CIA-agenten Carlos Alberto Montaner.

Sedan flera år tillbaka är kopplingen mellan dessa grupper och Fundación Nacional para la Democracia de Estados Unidos, NED, känd. NED får sina pengar från USA:s regering för att bedriva undergrävande verksamhet i bland annat Kuba.

Som självständig nation beslutade Kubas regering att neka inresa för utländska medborgare som hade för avsikt att resa till Kuba för att genomföra denna plan

De kubanska myndigheterna tog kontakt med regeringarna i de länder där resenärerna kom ifrån för att avråda dem från sina planerade aktiviteter. I enlighet med internationella regler för civilflyget annullerades biljetterna då de aktuella personerna inte var välkomna. Några av dem försökte utnyttja händelserna politiskt i sina hemländer.

Det kom förstås uttalanden och fördömanden från anhängare till tidigare diktaturer i Latinamerika och politiker som samarbetar med personer som mot betalning arbetar för utländska intressen. Det är grupper som inte har något stöd i Kuba, lever på lögner och förtal, framställer sig som offer, agerar mot det kubanska folkets intressen och det politiska, ekonomiska och sociala system som kubanerna frivilligt valt och heroiskt försvarat.

Vad gäller Almagro och OAS är vi inte förvånade över hans öppet antikubanska uttalanden. På kort tid som chef för denna organisation har han utmärkt sig för att, utan mandat från medlemsstaterna, genomföra en ambitiös kampanj för sig själv genom att attackera regeringar i progressiva länder som Venezuela, Bolivia och Ecuador.

Under denna period har oligarkernas och imperialisternas attacker mot den latinamerikanska integrationen mångdubblats, liksom mot den demokratiska ordningen i våra länder. Under den nyliberala offensiven har miljoner latinamerikaner åter kastats ner i fattigdom, hundratusentals har förlorat sina jobb, de har tvingats emigrera eller mördas av maffia och människosmugglare. Samtidigt främjas isolationism och protektionism, miljöförstöring, deportationer, religiös- och etnisk diskriminering, otrygghet och brutalt förtryck.

Var har OAS, som alltid iakttagit medlöparens tystnad, befunnit sig inför dessa realiteter? Varför så tyst? Man måste vara ur takt med tiden om man vill försöka pådyvla kubanerna "det interamerikanska systemets principer och värderingar" med tanke på den grymma anti-demokratiska realitet som frambringats av just detta system. Man måste ha kort minne för att ha glömt att Kuba i februari 1962 ensamt protesterade mot denna "omoraliska samling", som Fidel kallade OAS i Andra Havannadeklarationen. 55 år senare är det nödvändigt att upprepa det som president Raúl Castro försäkrat, att Kuba aldrig kommer att gå med i OAS. I Kuba glömmer vi inte historiens lärdomar.

Minrex 170222 (nedkortat)

Kuba bygger sin första moské

Sedan 2015 har Kubas ca 10 000 muslimer samlats för bön i ett hus i Centro Habana där det funnits tillgång till koraner på spanska och arabiska. Nu ska Havanna bygga sin första moské, och det ska ske i Gamla Havanna.

Pedro Lazo Torres är muslimernas främste ledare och förste imam, Imam Yahya. I en intervju med USA today berättade han att tidigare var muslimerna i Kuba så få att de kunde samlas för bön hemma hos varandra. Nu har de alltså blivit betydligt fler.

Torres, som också är ordförande i Kubas Islamiska Förbund, förklarade att allt fler ansluter sig till islam. Dels beror det på att många från Chad, Niger, Nigeria och Rwanda studerar i Kuba, men också de hundratals pakistanier som fick komma till Kuba efter jordbävningen 2005. Men av de infödda muslimska kubanerna har nästan alla konverterat, de är inte arabiska ättlingar.

Eva Björklund
Källa USA Today 170220

Jiddisch-Kubansk Opera

Det är inte varje dag en kan stöta på en Jiddisch-Kubansk Opera. Men Frank London, The Klezmatics, den internationellt kända klezmerorkestern (traditionell sekulär judisk musikgenre), har komponerat en sådan opera. Den grundar sig på en 86 år gammal jiddischdikt om Hatuey, den Taínohövding som ledde motståndet mot de första spanska kolonisatörerna i Kuba. Operan har premiär den 3 mars i Havanna.

Författaren till dikten som operan ”Hatuey – Minnen av eld” grundas på skrevs av Oscar Pinis 1931. Han var flykting från Ukraina och gav ut en tidning på jiddisch. Han tog sedan namnet Ascher Penn. I en intervju sa Frank London att när han upptäckte dikten beslöt han att ”det måste bli en opera” och bad Elise Thoron att skriva librettot.

”Det är en fantastisk historia – den sätter min värld i gungning” sa London och talade om sin lidelse för olika musikstilar: ”Jag hade spelat afrokubanskt länge innan jag började spela judisk musik.”

I Kuba kommer operan att spelas av Opera de la Calle – en gatuopera med fem slagverkare, gitarr, bas och tre keyboardspelare. Och dikten har översatts till spanska.

”Jag gjorde allt som behövdes för att kunna arbeta med Gatuoperan, de är så unga, så entusiastiska och detta ligger så långt från vad de normalt spelar, och spränger deras gränser. Men de ställer upp på det.”

Kubas judiska befolkning minskade efter 1959, men det finns fortfarande judiska församlingar och en ganska stor synagoga i Vedado, Havanna. Men de flesta är gamla, och en av de kvinnor London kom i kontakt med hade Oscar Pinis diktsamling i original, på jiddisch.

Eva Björklund
Källa NYT 170219

Slut på gräddfilen till USA:
Hundratals kubaner deporterade

Över 680 kubanska invandrare har deporterats tillbaka till Kuba sedan Obama i sista stund den 12 januari uppfyllde sitt löfte till Kuba att avskaffa USAs gräddfil för kubaner som tog sig in i USA utan visum – det var villkoret för att få flyktingstatus med uppehållstillstånd, och inte simpla invandrare.

Kuba har under alla år hävdat att denna USAs gräddfil för kubaner varit en provokation, att den syftat till att locka kubaner till livsfarliga resvägar för att kunna utnyttja dem för politiska syften. Kuba har krävt att den ska avskaffas ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996.

I Obamas uttalandet 12 januari står det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter'-bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner som försöker ta sig till USA olagligt och inte har skäl för humanitär asyl, att avlägsnas. Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska invandrare på samma sätt som vi behandlar invandrare från andra länder."

Samtidigt satte USA också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som med gynnsamma ekonomiska villkor och löfte om uppehållstillstånd i USA syftade till att förmå kubanska läkare på biståndsuppdrag i olika länder, att hoppa av till USA.

Och Kuba har gått med på att ta emot de som deporteras från USA, eller från gränsstationer på väg in i USA, eller uppbringas till havs.

Eva Björklund
Källa AFP 170219

Lenín vinner valet i Ecuador!

Det regerande vänsterpartiets Alianza País kandidat, Lenín Moreno, vann söndagens presidentval i Ecuador med ca 10 procents övervikt mot nästa kandidat, bankiren Guillermo Lasso. Landets populäre vänsterpresident, Rafael Correa, har suttit vid makten i 10 år och ställer inte upp till omval. Ecuador har under hans ämbetstid utvecklats positivt.

Om Lenin når 40 % av rösterna och 10 % mer än närmaste kandidat, krävs ingen andra valomgång, men det är oerhört nära. Eftersom det är så nära måste alla röster räknas och granskas. Det kan ta upp till tre dagar. När detta skrivs har drygt 88 % av rösterna räknats och Lenín Moreno har 39,11 % mot 28,30 för Lasso. Om kraven för att vinna i första omgången inte uppfylls blir det en andra valomgång 2 april mellan Moreno och Lasso. Nu gäller det att vänta och se.

För övrigt har valet knappast alls uppmärksammats i Sverige, bortsett från Sveriges Radio, där Lotten Collin sin vana trogen försökt lyfta fram högeroppositionen. Som alltså ligger långt efter vänsterkandidaten i popularitet, med över en miljon rösters skillnad. Vänstern i Alianza País vann också majoritet i parlamentet.

Telesurtv.net 170220


	Kuba vill ha gemensamt bemötande av terrorism
	I FNs Säkerhetsråd uppmanade Kubas delegat till ett gemensamt och samordnat svar på terrorism, inte ensidiga aktioner och dubbelmoral. I debatten mellan de 15 staterna i Säkerhetsrådet noterade Kubas FN-delegat, Anayansi Rodriguez, att Havanna stöder en överenskommelse mot detta gissel och uppmanar till en global konferens för att arbeta fram åtgärder mot det. "Vi avvisar och fördömer dubbelmoral och selektivt urval. Kampen mot terrorism får inte bli en ursäkt för intervention, inblandning i interna affärer, aggression eller brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter". Den kubanska diplomaten krävde också ett slut på finansiering, beväpning och utbildning av extremistgrupper som sprider våld och förstörelse i världen. Rodriguez upprepade Kubas engagemang i kampen mot terrorism och påminde om att det kubanska folket varit offer för terrorism, organiserat, finansierat och utfört från utländskt territorium. Med resultatet av närmare 3 500 döda och fler än 2 000 invalidiserade. Hon betonade att Kuba aldrig har tillåtit att dess territorium används för att genomföra, planera, stödja, dölja eller finansiera sådana aktioner mot något annat land. Det är vitalt att skapa bindande internationella verktyg inom FN-systemet som kan reglera och försäkra att IT används i överensstämmelse med internationell lag och FN-stadgan. Resolution 2341 antogs enhälligt vid debatten. Den syftar till att stärka mekanismer för att förhindra och reducera verkningarna av terroristattacker på civil infrastruktur. Deltagare vid debatten uttryckte oro över attacker från IS, Boko Haram, Al Shabaab och Al Nusrafronten mot sjukhus, skolor, transportmedel och grundläggande service som energi och vatten. Granma 170216

Barnens hälsa garanteras

Närmare en halv miljon barn kommer att få oralt poliovaccin mellan februari och april som del av den 56e kampanjen mot polio. Vaccinet ges vid landets vårdcentraler.

Över hälften av barnen är under tre år, medan drygt 100 000 är nio år och får en påfyllnadsdos i april.

Mellan 1962 och 2016 har ungefär 84 miljoner doser av poliomyelitisvaccin givits. Det innebär att alla kubaner under 69 år är skyddade mot sjukdomen. Kuba är det första landet i Latinamerika som blev fritt från polio med en vaccinationstäckning på 99,5% av befolkningen.

Tills idag har man eliminerat 14 smittsamma sjukdomar. Ytterligare nio utgör ingen hälsorisk, fem har en mycket låg förekomst och 29 är under kontroll. Dödligheten i infektionssjukdomar är under 1 procent och utgör alltså en mycket liten orsak till dödsfall i landet.
Cuba Solidarity Campaign 170212

Kuba förbättrar villkoren för mödrar

Ny lagstiftning har antagits för att utöka skyddet för arbetande mödrar. En av anledningarna är att barnafödandet de senaste tre årtiondena inte har överstigit 2,1 barn per kvinna. Samtidigt är nu medellivslängden 78,45 år. Dessa siffror är väl jämförbara med världens rikaste länder och man har problem med en åldrande befolkning.

De nya bestämmelserna innebär att ifall en kvinna går tillbaka till arbetet under sin mödraledighet medan barnet är under ett år, får hon samtidigt sin normala lön och mödrapenning.

Barnets mor- och farföräldrar har också rätt att vårda barnet upp tills dess att det fyllt ett år och få 60 % av sin lön. Fram tills nu kunde bara barnets far utnyttja denna möjlighet. Det slås också fast att summan inte får understiga den fastslagna minimilönen.

Om modern har inkomst från mer än ett arbete, oavsett om det är på samma eller olika arbetsplatser, har hon rätt till ekonomiska och sociala rättigheter från respektive arbetsplats i förhållande till arbetad tid.

Ett nytt system införs för betalning av dagis. För mödrar med två barn reduceras avgiften med 50 %. Fler än två barn så är det gratis. Mödrar till tvillingar (eller fler) befrias helt från avgift.

Mödrar inom den privata sektorn, som har två eller flera barn under 17 år, får sin inkomstskatt halverad. (Endast höginkomsttagare inom den statliga sektorn betalar inkomstskatt; se Tidskriften Kuba nr 3/2016 på globalarkivet.se).

Cuba Solidarity Campaign 170211


	TVs rapportering från Mexiko

	Nedanstående artikel handlar om spansk TV och dess rapportering från Latinamerika. Men svenska medier är inte ett dugg bättre, så håll till godo. I januari rapporterade spansk TV om protesterna i Mexiko mot höjda priser på bensin. Spanska TVs utsände Vicenç Sanclemente undvek att nämna polisens misshandel av 12 journalister. I Mexiko mördas i genomsnitt en journalist varje månad. Däremot har samma journalist noga rapporterat, i tiotals medier, att han kvarhölls av kubansk polis i två hela timmar när han rest dit efter Fidel Castros död. Hans lilla hämnd på de kubanska myndigheterna blev reportage i TV, som man kan kontrastera mot hans krönikor om Mexiko. När han rapporterar om protesterna i Mexiko är det inte om effekterna av prishöjningarna på basvaror som drabbar de många fattiga. Istället är det "plundringarna". "Just nuA undersöker polisen vilka som ligger bakom och gav order om plundringarna... Det har gått en vecka av protester och kaos. Köpcentra som denna hotas av plundring." Journalisten gav enbart utrymme åt regeringens version: President "Enrique Peña Nieto insisterar på att prishöjningen är nödvändig för den ekonomiska stabiliteten." Och han infogade en del av presidentens tal i TV: "Att upprätthålla ett konstlat pris på bensin skulle tvinga oss att skära ner på de sociala programmen." Journalisten fortsatte att ge den officiella versionen från myndigheterna, som understöddes av en "expert". När det gäller Kuba tystades den officiella versionen totalt. Där intervjuar Vicenç Sanclemente sex personer, varav fem är emot regeringen. Den 6:e är en känd kubansk vänsterintellektuell som, A otroligt nog, presenteras som "mexikansk diplomat", och det som denne säger i det som publiceras är en enda mening utan politiskt innehåll. De kubaner Vicenç Sanclemente släpper fram pratar om att emigrera till USA. Själv bor journalisten i Mexiko, ett land som har 13 miljoner emigranter i USA. Sanclemente undviker att informera om att de påstådda oppositionella kubanerna, som han ger exklusivt tillträde i sina reportage, varje år får del av de 20 miljoner dollar som USA avsätter för ändamålet. Något som är olagligt i alla länder i världen. Han presenterar till och med en av dessa som opartisk representant för "Kommissionen för Mänskliga Rättigheter". Denne får oemotsagt påstå att: "Enligt Kommissionen för Mänskliga Rättigheter finns det ett hundratal politiska fångar." A Självklart är det ingen i reportaget som upplyser om att av "dessa hundratal politiska fångar" finns inte en enda samvetsfånge, utan att de flesta av dem avtjänar straff för våldsdåd, inklusive mord, attentat och kidnappningar. Journalisten kommer också med klichéer om den påstådda "censuren av Internet". Om nu Kubas regering är skyldig till den låga tillgängligheten till Internet, varför har den då bara under det senast året upprättat 252 nya wifi-zoner och är i färd med att dra kablar till hushållen? Spanska TV besökte också en matsal, organiserad av katolska kyrkan. Syftet med besöket var att påvisa armodet bland gamla i Kuba. Det man inte sade i reportaget, är att denna sociala inrättning i stadsdelen Diez de Octubre i Havanna, är resultatet av en överenskommelAse mellan stat och kyrka. Den senare får sedan 20 år bidrag av staten till verksamheten. Vi vet inte om några liknande inrättningar för måltider finns i Mexiko, som har tusentals familjer som lever i extrem fattigdom. Men än så länge har vi inte sett något reportage från Vicenç Sanclemente om det. Cubainformación 170207 (med fylliga källhänvisningar i originalet)


	Freedom House har sin egen definition på frihet

	USAID-finansierade Freedom House publicerar varje år en rapport över frihet i världens länder. Denna lista citeras ofta okritiskt i olika medier. Föga förvånande fördömer Freedom House regeringar som lutar åt vänster som "icke fria". Inte så konstigt med tanke på USAs långa historia av att avsätta och tillsätta regeringar. Washingtonbaserade Freedom House har nyligen publicerat årets "Freedom in the World", som definierar "frihet" efter hur det främjar USAs intressen i regionen. Medan Venezuela och andra vänsterregeringar i Latinamerika betecknas som "inte fria", så betecknas Brasiliens regering under Michel Temer som "fri". Detta trots att Temer är president efter en parlamentarisk statskupp som avsatte den folkvalda presidenten Dilma Rousseff förra året. Fördömandet av Venezuelas president Nicolás Maduro som "kombinerar hårdhänt styre med eländig ekonomisk styrning" bortser helt från det oppositionsledda parlamentet som länge haft som sin viktigaste fråga att tvinga Maduro från makten. Sedan rapporten publicerades har olika statschefer kritiserat det. Uruguays president Tabaré Vázquez dämpade bolagsmediernas hysteri om Venezuela när han sa till Deutsche Welle i tisdags att Venezuela är "en demokrati där makten är fördelad mellan tre arbetande institutioner. Det finns ett fungerande rättssystem, en lagstiftande församling (i vilken oppositionen är i majoritet) och det finns en utövande makt som består av presidenten och vice presidenten. Det är kalla fakta om den venezolanska staten." Telesurtv.net 170208


	Världshistoriens längsta blockad fyller 55 år

	Idag för 55 år sedan, 7 februari 1962, utökades USAs blockad mot Kuba till att innefatta så gott som all import. Redan i oktober 1960, kort efter revolutionens seger 1959, införde USA ekonomiska, kommersiella och finansiella begränsningar. På 1990-talet, efter Östblockets fall, skärptes blockaden ytterligare och skrevs in i USAs lagstiftning. Det betyder att enbart Kongressen kan lyfta den, trots att utrikespolitiken i vanliga fall utövas av presidenten. Enligt kubanska beräkningar har blockaden fram till nu kostat landet ofattbara 831 miljarder dollar. FNs förre generalsekreterare Ban Ki-moon kallade blockaden "de mest orättvisa, de hårdaste och de långvarigaste" sanktioner som någonsin påtvingats ett land. I oktober 2016 röstade FNs Generalförsamling för 25:e året i rad om en resolution som kräver ett slut på blockaden. 191 länder röstade för resolutionen och inget land röstade emot. USA och Israel lade ner sina röster. Vi kräver ett slut på blockaden, som är ett folkrättsbrott, strider mot hela det internationella samfundets vilja och är en kollektiv bestraffning av en hel befolkning. Cuba Solidarity Campaign 170207


	Om protesterna varit i Venezuela, om journalisterna misshandlats i Kuba...

	Sex döda och 1 500 gripna är första saldot av protesterna mot regeringens höjning av bensinpriserna med 20 procent i Mexiko. Spaniens största dagstidning El País försvarar, liksom andra stora medier, åtgärden som "oundviklig", och angriper de protesterande i artiklar, intervjuer och reportage. Om vi bara för ett ögonblick tänker oss att de döda i Mexiko hade varit i Venezuela? Att den mexikanska polisen i samband med protesterna misshandlade 12 journalister har inte fått något genomslag i den internationella pressen. Enligt den verkar de enda journalister som har problem finnas i Kuba och Venezuela. Inte heller har denna press rapporterat om anhållandet i Washington av Russia Todays utsände, när denne rapporterade om protesterna mot Trumps installation, då 217 personer anhölls. För några veckor sedan kunde man läsa om en medborgare som arresterades i Florida efter att ha hotat Trump på Facebook. Tänk er om detta hade hänt i Venezuela, där dödshoten mot president Nicolas Maduro haglar på sociala medier! Vad skulle vi då få läsa i den internationella pressen? Vad skulle vi få läsa ifall den kubanska polisen hade arresterat sångaren Gorki Aguila som på en video varnade president Raul Castro "vi kommer efter dig"? Redan under 2017 års första månad har fler än 100 fångar mist livet i Brasiliens fängelser. Medierna, t.ex. El Comercio i Ecuador, kastar skulden på "landets kriminella grupper". Och man låter sju talespersoner för regeringen, inklusive högerpresidenten Michel Temer, framföra det budskapet. Medan en incident i ett venezolanskt fängelse förra året utnyttjades för att attackera Venezuelas regering. Och det mest otroliga: fotot som publicerades tillsammans med artikeln var från en oppositionsdemonstration som inte hade något alls att göra med textinnehållet. I Mexiko mördades för några dagar sedan Isidro Baldenegro, en av ledarna för ursprungsbefolkningen. Han sköts till döds precis som hans far blev skjuten 30 år tidigare. Liksom honduranskan Berta Cáceres, som mördades för ett år sedan, hade Baldenegro tilldelats Goldmans Miljöpris. 2015 mördades 85 miljöaktivister i världen. Inte en enda, inte en enda i Kuba eller Venezuela. I sin rapport för 2016 pekar Front Line Defenders ut Colombia som det farligaste landet i världen för människorättsaktivister. 85 mördades förra året. Inget av detta är något som de stora medierna pratar om. För det är ju Kuba som, enligt dem, dagligen kränker de mänskliga rättigheterna. Det är ju där som de beryktade "dissidenterna" fortsätter att leva gott på de 20 miljoner dollar som USAs Kongress årligen avsätter till dem. Vi läser att 47 procent av barnen under 5 år lider av undernäring i Guatemala. I Colombia är det drygt 13 , medan siffran stiger drastiskt i fattiga provinser som La Guajira, där ett barn dör av hunger var 33:e timme. Varför skrivs det inte om dessa dramer i den internationella pressen? Kanske för att det skulle bli nödvändigt att nämna det enda landet i Latinamerika som, enligt FNs Barnfond UNICEF, inte har någon undernäring bland barn. Du kanske kan gissa vilket? Cubainformacion 170202


	WHO prisar Henry Reeve-brigaden

	Världshälsoorganisationen (WHO) gav vid sitt 140e styrelsemöte enhälligt priset till Dr Lee Jong-wooks Minne till Kubas internationella brigad "Henry Reeve", som består av läkare som specialutbildats för att hantera katastrofsituationer och allvarliga epidemier. Brigaden "Henry Reeve" bildades den 19 september 2005 i Havanna på initiativ av den kubanska revolutionens historiska ledare, Fidel Castro Ruz, för att samarbeta direkt med specialutbildad personal i länder som drabbats av en katastrof, orkaner, översvämningar eller andra naturkatastrofer, förutom epidemier som ju utgör verkliga naturliga och sociala katastrofer. Sedan dess har 7 254 kubanska sjukvårdsarbetare deltagit i 22 medicinska brigader och bistått 19 länder (två gånger i Haiti och Chile) på alla breddgrader. Denna hälso- och sjukvårdspersonal från Kuba, utbildade och tränade för dessa uppdrag, har enligt rigorösa beräkningar gett vård till mer än 3,5 miljoner människor och räddat 80 000 människoliv. Utmärkelsen är ett erkännande av Kubas solidariska arbete som, i enlighet med den kubanska revolutionens ledares humanistiska och universella visioner, ställt det kubanska medicinska kunnandet till förfogande för många nationer genom Henry Reeve-brigadens solidariska arbete. Den är också ett erkännande av det osjälviska arbete som mer än 250 kubanska sjukvårdsarbetare utförde i Sierra Leone, Liberia och Guinea mellan 2014 och 2015, under den farliga ebola-epidemin som drabbade dessa afrikanska länder. Hälsovårdspriset till Dr Lee Jong-wooks Minne instiftades 2008 av WHO som ett sätt att belöna en eller flera personer, institutioner eller icke-statliga organisationer som gjort en enastående insats på folkhälsoområdet. Priset är ett erkännande av arbete som utförts långt utöver vad man kan kalla normala skyldigheter. Prisutdelningen kommer att äga rum under WHOs 70:e Världshälsoförsamling i Genève den 22-31 maj i år. Cubadebate 170131 http://www.cubadebate.cu/noticias/2017/01/31/contingente-henry-reeve-obtiene-premio-de-la-organizacion-mundial-de-salud/#.WJN38WXP9y1


	Från "politisk flykting" till turist i Havanna

	Från "politiskt förföljd" till turist i Havanna; så enkel är förvandlingen för Rosa María Payá Acevedo, dotter till "dissidenten" Oswaldo Payá. Denne dog, tillsammans med en annan "dissident", för några år sedan, på grund av den spanske högerpolitikern Angel Carromero, när denne körde vansinnigt fort med sina passagerare på en grusväg i Kuba. /Carromero dömdes för dråp, medan den fjärde personen i bilen, hans svenske kompis Aron Modig, ordförande i KDU, släpptes efter att han ångerfullt bett om ursäkt för att han smugglat pengar till "dissidenterna". Aron, med det illa passande namnet "Modig", lovade att aldrig göra om något som bryter mot kubansk lag, men efter återkomsten till Sverige (hårt kritiserad av sina högervänner för sin undfallenhet mot de kubanska myndigheterna) har han hämtat sig och påstår att bilkraschen berodde på kubanska säkerhetstjänsten. Något som varken spanska domstolar eller någon annan seriös bedömare tror på./ När Oswaldo Payá dog förlorade familjen de inkomster som man under många år fått från USA för Oswaldos verksamhet. Rosa María och hennes mamma Ofelia vände sig då till USAs diplomater och påstod att den kubanska polisen "tänkte mörda dem". Något som ingen som vet något om Kuba tror på. Men de båda fick visum som politiska flyktingar. Som tack förde de en kampanj mot den kubanska regeringen och anklagade den för Payás död, utan några som helst bevis. Spanska domstolar slog fast att olyckan berodde på den spanske medborgaren Carromero, som redan tidigare gjort sig skyldig till mängder med trafikförseelser. I Miami skapade Rosa María en regeringsfientlig organisation som ett sätt att få pengar från USAs regering, som varje år avsätter 20 miljoner dollar för ändamålet. När Rosa María kom till USA togs hon under vingarna av extremhögern i Miami och av kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Marco Rubio. Men inom kort upphörde påståendena om att hon var politiskt förföljd. Istället åkte hon tillbaka till Kuba för att inte förlora sin bostad. Lögnen kom i öppen dager när hon utan problem kunde åka tillbaka. Hon reste tillbaka en andra gång till ön, där hon påstått att "hennes liv var i fara". Den betalda pressen publicerade 18 januari 2017 att Rosa María var tillbaka på ön för att - hör och häpna - vara med sina vänner. De skulle enligt medierna vara "inspärrade, misshandlade eller hotade och fruktar för sina liv." Oj, vad hemskt! Dessa som utan problem reser till Europa, USA och tillbaka till Kuba. Inte heller behöver de arbeta sedan de hittat sättet att enkelt och utan bekymmer få pengar från den generöse grannen i norr. Nu, efter Trumps tillträde, fruktar kontrarevolutionärerna att de ska bli utan finansiering, något som de fått i 58 år. För att hindra att penningflödet upphör, intensifierar de sina påståenden om "arresteringar och misshandel", något som ingen sett i Kuba. Tack vare att USA försörjer henne som "politisk flykting" njuter nu Rosa María, som vilken turist som helst, av middagar på privata restauranger i Havanna. Pengarna gör det möjligt för henne att festa med sina vänner, och ingen besvärar dem. Varje verklig politisk flykting vet att ifall han återvänder till landet han flydde ifrån för att rädda livet, är en död man. Det är något helt annat än vad som gäller för den "politiskt förföljda" Rosa María. När hon insåg att hennes historia inte höll så bra, så rapporterade "flyktingen" på sin Facebooksida att hon under tre dagar förföljts av tre bilar medan hon gick runt i Havanna. Något svårt att tro om man samtidigt ska tro på de historier om bränslebrist i Kuba som medierna skriver om dagligen i Miami. Dessa "politiska flyktingar" anstränger sig hårt för att övertyga de nya funktionärerna i Vita Huset om alla skräckhistorier. Framtiden får utvisa om de fortsatt kan leva på miljonbidrag. Arthur González 170124 https://heraldocubano.wordpress.com/2017/01/24/de-perseguida-politica-a-turista-en-la-habana/


	Den nya strategin i krigföringen mot Kuba

	I kriget mot Kuba dör inga soldater. Här följer en inblick i den upptrappade, aktuella "icke-vålds-krigföringen" mot Kuba, enligt planerna hos specialisterna i USA och ideologen Gene Sharp. Sharp skissar på fem etapper i maktövertagandet. Det är etapp två och tre som nu är aktuella att tillämpas med större kraft mot den kubanska revolutionen: • Utveckla intensiva kampanjer till "försvar för pressfriheten och de mänskliga rättigheterna", i kombination med anklagelser mot Kubas regering för "totalitärism/diktatur". • Kamp för "politiska och sociala krav" och manipulation av invånarna för att dessa ska ta till våldsamma demonstrationer och protester, och därmed hota myndigheterna. Under senare tid har de mest våldsamma kontrarevolutionärerna varit i USA på utbildning och träning. Tillbaka i Kuba ska de kunna starta provokationer i det offentliga rummet och orsaka destabilisering. I detta syfte utnyttjar de svårigheterna som kubanerna lider under och som beror på det ihållande ekonomiska kriget och som gör att utländska företag inte vågar investera och därmed sätta fart på produktionen. Organisationerna i USAs Nationella Säkerhetsråd, bland dem CIA, anser att nu är det bästa ögonblicket för att uppmuntra aktioner i Kuba och nå ut till den missnöjda ungdomen och för att försöka få dessa att ansluta sig till provokationer som kontrarevolutionärerna står bakom, med finansiering på flera miljoner dollar årligen för att hålla dem vid liv. För att genomdriva dessa planer har vi sett ett massivt utflöde av olika oppositionella som Berta Soler (Damer i Vitt), Antonio Enrique González-Rodiles, José Daniel Ferrer, (Unión Patriótica de Cuba), Óscar Elías Biscet och Iván Hernández Carrillo. Det är därför ingen tillfällighet att de som återvänt ger likartade uttalanden till den utländska pressen, som är deras plattform. Deras budskap är att "den revolutionära regeringen tänker utlösa en ny våg av förtryck". De hävdar att närmandet mellan Kuba å ena sidan och Washington och EU å den andra, inte har medfört några förbättringar av de mänskliga rättigheterna [exakt det som liberaler och den s.k. människorättsorganisationen Civil Right Defenders i Sverige papegojlikt upprepar]. Bland de kontrarevolutionärer som hävdar detta finns Hildebrando Chaviano, en journalist beroende av pengar från USA, som i smutskastningstidningen Diaro de Cuba påstår att: "förtrycket kommer att användas i olika omfattning, åt varje individ den specifika dos beroende på det hot regimen anser att respektive opponent utgör mot systemet". En annan som fått instruktioner för denna kampanj är Guillermo Fariñas, personlig vän till massmördaren och terroristen Luis Posada Carriles, som försäkrar: "man förbereder en ny våg av förtryck eftersom den kubanska regeringen känner att den kan agera straffritt". Och Eduardo Cardet, "nationell samordnare för Rörelsen för Kristen Befrielse", fyller på: "utan tvivel har regimen skärpt förtrycket mot oppositionen och dissidenterna". Berta Soler, som med enorm uppbackning utifrån, stått för störst antal provokationer, förklarar från Miami att: "jag kommer att bemöta anklagelserna, men inte upphöra med aktionerna". Till detta anti-kubanska korståg har också Antonio Enrique González-Rodiles, chef för det misslyckade undergrävande projektet "Estado de SATS", sällat sig: "ökningen av förtrycket gäller inte bara Damer i Vitt, utan alla aktivister i kampanjen #TodosMarchamos och 'Foro por los Derechos y Libertades'”. "Vi måste hitta nya strategier eftersom regimen kan agera med straffrihet, vilket tvingar oppositionen att begränsa många saker. En del av framgången för den nya strategin är reaktionen hos befolkningen för att gå ut på gatan och stödja oppositionen och spontana protester." Den gamla skojaren Martha Beatriz Roque, som i Miami erkände att det inte finns någon opposition i Kuba, blev kallad till sina uppdragsgivare och anslöt sig till kampanjen: "Oppositionen har det extremt svårt. Men också folket, som för varje dag kvävs allt mer och som regimen dagligen plågar för att åtgärderna som vidtas strider mot folkets intressen." Oscar Elias Biscet erkänner från Madrid att: "jag reser inom kort till USA för att träffa senatorer av kubanskt ursprung och sedan återvänder jag till Kuba för att fortsätta att arbeta för demokrati och frihet. Förtrycket från staten har ökat och vi måste arbeta hårt och väcka kubanerna". En annan del av planen för provokationer är konstnären Tania Bruguera som på nytt landat i Havanna efter besöket i USA. Som hon tidigare visat är hennes mål olika aktioner för att skapa oroligheter. Innan hon återvände fick hon ett hedersdoktorat vid Chicagos Konstskola, vilket är ovanligt. Det syftar till att det ska bli större internationella protester om hon blir fängslad för sina aktioner. En annan punkt i programmet var en "workshop" för att utbilda aktivister i teman som demokrati, medborgarskap, rättsstat, liberalism och mänskliga rättigheter. Denna ägde rum i Santiago med 20 kontrarevolutionärer under namnet "Kuba twittrar ungdomar", arrangerat av Unión Patriótica de Cuba. Syftet med kursen var att förbereda kursdeltagarna "att genomföra propagandakampanjer i social medier, huvudsakligen på Twitter, för att skapa opinion, framförallt bland ungdomar så att dessa aktivt ska delta i den framtida politiken". Arthur González


	Hamnar i Florida hotas och säger upp Kuba-avtal

	Sedan Floridas guvernör, Rick Scott, hotat med att skära ner fonder till hamnar i regionen som har kommersiella förbindelser med Kuba, så har hamnen Port Everglades i Fort Lauderdale upphävt planerna på att skriva på en överenskommelse med Kuba. Cartas desde Cuba 170127


	Orden "Kuba" och "Castro" tänder rödljuset

	5 minuters blockad motsvarar kostnaden för materialet att bygga en tvårumslägenhet. USA-företaget PayPal, för elektroniska ekonomiska överföringar, hindrar betalningar som innehåller ordet "Kuba" eller "Castro", enligt vad journalisten Mark Frauenfelder uppger på bloggen Boing Boing. "Min fru Carla Sinclar är redaktör på Wink Books. Igår använde hon PayPal för att betala Ben Mark hans arvode för recensionen av fotoboken "Castros Kuba: En amerikansk journalists insides betraktelse av Kuba 1959-1969", publicerad på förlaget Taschen." I meddelandet skrev hon: "Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla." Så fort hon hade tryckt på "sänd"-tangenten kom det ett automatsvar från PayPal som uppgav att betalningen "hålls inne för kontroll". Hon förstod inte varför PayPal stoppade transaktionen. Ett meddelande senare från PayPal uppgav att problemet berodde på att meddelandet innehöll orden "Kuba" och/eller "Castro". PayPal skriver: "Kontrollenheten på PayPal har sett över ert konto och har identifierat aktivitet som kan vara brott mot regler som USAs Finansdepartements ”Byrå för kontroll av utländska tillgångar” satt upp." PayPal krävde av sin kund att denna skulle uppge syftet med betalningen på 30 dollar "inklusive en komplett och detaljerad förklaring av de varor och tjänster som ni tänkt köpa. Förklara också ert meddelande: 'Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla.'" Om hon inte gjorde det inom uppgiven tid skulle hennes konto spärras tills "problemet var löst". Det är inte första gången som PayPal agerar på liknande sätt. 2011 stängde PayPal ner kontot för det tyska företagets Rum & Co för att det via sin websida sålt cigarrer, rom och andra kubanska produkter. Ekonomiska transaktioner som utfördes i tredje land, alltså varken USA eller Kuba. Ett 10-tal europeiska företag som använde PayPal gick till domstol för att få sälja kubanska produkter. Men istället blockerade PayPal två år senare rockgruppen COR som samlade in pengar via nätet till en Kuba-turné. Och strax efter att Obama och Raul Castro skrivit på avtal om att normalisera förbindelserna mellan länderna så spärrade PayPal konton för två kanadensare som använt företaget för att betala en resa till Kuba. Det var ett trädgårdsmästarpar från Alberta som skulle åka till Kuba för att studera stadsjordbruk. I april 2016 dömde så en tysk domstol ett dotterföretag till PayPal att sluta spärra kontot till en kund i Nortrhein Westfalen, med hot om 250 000 euro i böter ifall inte kontot öppnades omgående. Också i detta fall hade det spärrats för att ordet "Kuba" och "kuban" använts. Trots att PayPal kontrollerar och spärrar transaktioner till Kuba har det ändå dömts till böter på 7,7 miljoner dollar av OFAC på grund av påstådda "förseelser" fram till 2013. "Vilka andra ord förbjuder PayPal?" undrar Mark Frauenfelder ironiskt, vars fru verkar vara det senaste offret för de sanktioner som USA påtvingat Kuba sedan 1963 genom en lång rad lagar och bestämmelser, som Trading with the Enemy (1963), Torricelli (1992) och Helms Burton (1996). OnCuba 170124


	Kubas läskunnighetsrevolution - att lära av idag

	Det låter som en saga. Tusentals unga, ivriga frivilliga beväpnade med bara böcker, pennor och fotogenlampor ger de sig ut på den kubanska landsbygden med ett gemensamt mål: att lära sina landsmän att läsa och skriva. Detta är vad som hände under 1961 års läskunnighetskampanj, och något som jag blev fascinerad av efter ett besök i landet. Från det ögonblick vi togs emot av den underbart entusiastiska chefen för Alfabetiseringsmuséet så kände jag att jag var fast och ville höra mer om denna banbrytande kampanj som startades tack vare revolutionens seger. I ett berömt tal i FN sade Fidel Castro i september 1960: "Under det kommande året kommer vårt folk att bekämpa analfabetismen, med det ambitiösa målet att lära varenda invånare i landet att läsa och skriva på ett år." Detta var inte ett vimsigt politiskt uttalande. Det var en fullskalig offensiv mot analfabetism. Samma år hade man insett att mer än en miljon kubaner inte kunde läsa och skriva. Skolor stängdes och inom några månader hade Kubas regering mobiliserat tusentals ungdomar och lärare för att resa till landsbygden, leva och arbeta bland bönderna, som medvetet försummats av Batistaregimen. Lärare betalades för att övervaka och utbilda unga frivilliga, som kallades Brigadister, under två veckor. Livet på landet och fälten var hårt och Brigadisterna förväntades hjälpa till på dagen och undervisa på kvällen. Berättelserna från kampanjen förbluffade mig: den yngsta Brigadisten var bara åtta år gammal och den äldsta studeranden var 104. De många brev som skrevs till Fidel efter kampanjen kan fortfarande beskådas i ett museum kallat Frihetsstaden i Havanna. Men kampanjen hade också sina kritiker. Många familjer var oroliga för sina ungdomar då kontrarevolutionär aktivitet aldrig var långt borta. Sorgligt nog mördades några lärare av motståndare till revolutionen. 5 januari 1961 dödades Conrado Benítez av kontrarevolutionärer i Escambrayregionen. I november samma år mördades den 16-årige pojken Manuel Ascunce tillsammans med fadern i värdfamiljen, Pedro Lantigua. Kampanjen markerade en viktig vändpunkt för revolutionen - den förde samman stad och landsbygd och bekämpade diskrimineringen av kvinnor och svarta. Kampanjens avslutning firades 22 december 1961 med en "pennornas demonstration" på Revolutionstorget i Havanna. Analfabetismen hade kapats från 25 % till under 4 % på mindre än ett år. Hur kom det sig att kampanjen var så framgångsrik? Utbildningsmaterialet var enkelt, två böcker: "Vi ska läsa" och "Vi ska segra". Var det viljan hos de tusentals frivilliga som var beslutna att göra skillnad så här nära inpå revolutionen? Utbildaren Theodore Macdonald tror att folk var övertygade om vikten av att kunna läsa och skriva, inte bara för sin egen skull, utan också för landets bästa. Han sade: "Det geniala med den kubanska kampanjen var att den gjorde skillnad. Det handlade inte bara om bönder som blev litterata; det handlade om att kunna läsa så att de kunde delta politiskt och socialt. Det fanns en mening. Och sedan ville de ha mer." Faktum är att efter kampanjen var det många som fortsatte att skola sig och regeringen gjorde det möjligt. Inom några månader hade man skapat program för att de som nyligen lärt sig att läsa och skriva kunde fortsätta att studera. Lärarutbildningen gjordes om och tusentals nya klassrum byggdes. 1970 hade så gott som alla kubaner tillgång till skola. Alfabetiseringskampanjen blev en av revolutionens stora landvinningar och Kuba fortsätter att skicka tusentals lärare till länder som behöver det. Programmet "Ja, jag kan" är en metod som 15 länder använder sig av och som erkänns av Unesco. Så vad kan lärare i Storbritannien lära av detta? Erfarenheterna från kampanjen är av vital betydelse idag. Vi tror ofta att analfabetism är ett problem som utrotats. Men enligt Unesco så är 1 miljard människor, 26 % av världens vuxna, analfabeter. Vi vet från kampanjen och av senare erfarenheter att när utbildning prioriteras så kan stora resultat nås. Kuba fortsätter med en hög nivå på läsande och skrivande jämfört med många rika länder i Väst. Många tror att det beror på välutbildade lärare som arbetar i ett helt statligt finansierat system (det finns inga privatskolor i Kuba). 13 % av budgeten används till utbildning, jämfört med 4 % i Storbritannien. Man kan också lugnt slå fast att när våra skolor ständigt används som politiska slagfält och förutsättningarna ändras enligt infall från olika utbildningsministrar, så är det lärare och elever som betalar priset. Om vi också räknar in hur fragmenterat vårt utbildningssystem är, så är det inte svårt att förstå varför det kubanska systemet är så framgångsrikt. Det finns också en underbar känsla av gemenskap i Kubas utbildningssystem. Det finns en verklig känsla av att återgälda. När en av representanterna från Kubas Universitetsstuderandes Förening (FEU) som vi träffade fick höra hur stora skulder engelska studenter kan ha efter tre års studier, skakade han på huvudet och sa: "Den enda skuld som jag kommer att ha är till mitt land." José Martís princip om "läskunnighet utan gränser" var en uppmaning till kubanerna efter revolutionen och något som motiverar deras otroliga anda av internationalism idag. Nyligen sa Kubas utbildningsminister Ena Elsa Velázquez vid en konferens i Paris, att politisk vilja är nyckeln till att utrota analfabetismen i världen idag och att utbildning kan ges till alla om regeringar prioriterar det. Hon sa: "Vårt utbildningssystem är verkligen inkluderande för att vi hittar sätt att nå var och en." Morning Star 170124 https://www.morningstaronline.co.uk/a-ee18-Cubas-literacy-revolution


	Hotfulla tongångar från USA

	"Vi ska upphäva Obamas beslut om Kuba". Trumps kandidat till utrikesminister-posten, ExxonMobils förre VD Rex Tillerson, säger att han ska upphäva eller grundligt se över Obamas exekutiva order och eftergifter till Kuba. "Det kommer att ske en grundlig översyn av nuvarande politik och Obamas exekutiva order vad gäller Kuba för att avgöra hur vi bäst ska pressa Kuba till att respektera mänskliga rättigheter och främja demokratiska förändringar", sade han och tillade att han tänkte rulla tillbaka Obamas lättnader. Tillerson lovade att han tänkte arbeta med skattemyndigheterna för att försäkra att inga intäkter från USA-företag går till att stödja Kubas regering. Han vill också använda handelspåtryckningar för att Kuba ska utlämna Black Panther Party aktivisten Joanne Chesimard/Assata Shakur. Hon är anklagad för att ha dödat en polis i USA vid en skottväxling i New Jersey 1977. Han tillade att han kommer att fortsätta att aktivt stödja den regeringsfientliga oppositionen i Kuba och fortsätta att finansiera den Miami-baserade, reaktionära radio/TV-stationen Martí. I motsats till Trump har Tillerson tillkännagivit sitt stöd för NATO. Telesurtv.net 170124


	Återuppbyggnaden i provinsen Guantánamo framskrider

	Hittills har 70% av alla bostäder som drabbades av orkanen Matthew i oktober, reparerats. Det betyder 29 600 hem, till stor del tack vare ansträngningarna från kubanska staten som levererat material och byggbrigader. I rapporten till Provinsförsamlingen informerar ordföranden Nancy Acosta att arbetet fortsätter. Arbetet med de totalt förstörda husen går långsammare, då de kräver större resurser som det ofta råder brist på. I provinsen totalförstördes 8 413 hus och de flesta familjer har fått material för att ordna tillfälliga boenden medan deras hus återuppbyggs. 2017 kommer att bli ett hårt år i provinsen som dels behöver återuppbyggas efter orkanen och dels behöver avancera enligt den ekonomiska planen. Granma 170123


	Trumps presstalesman är en mutad journalist

	Trumps nya mediechef, Helen Ferre, är en av många journalister som betalades av USAs regering för att smutskasta de 5 kubanska anti-terroristerna som infiltrerat terrororganisationer i Miami. Journalisterna betalades under rättegången mot de 5 för att de skulle få hårdast möjliga straff (fast de borde ha hyllats som hjältar för att ha räddat liv). Helen Ferre varnade: "Castros totala tyranni är ett hot mot USA". Hon tog emot flera betalningar under rättegångstiden och sålde sig för lite drygt 6 000 dollar. Under Ferres chefskap var det flera signerade och osignerade ledare och opinionsartiklar som krävde blodig hämnd mot de 5 och Fidel Castro. De hatfulla epiteten som gavs de 5 försvararna av Kuba kan inte ens med bästa vilja kallas journalistik. Här fanns ord som "Hitler", "slaktare", "bödel", "tyrann", "värre än Pinochet". Artiklar, inlägg och teckningar syftade till att skapa en atmosfär där ingen åtalad med kopplingar till Kubas regering kunde hoppas på en rättvis rättegång. Kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Lincoln Diaz-Balart, kända för sin glorifiering av terrorister som Orlando Bosch, fick medan rättegången varade publicera ledarartiklar som hetsade mot de 5. Till och med Orlando Bosch, ansvarig för dussintals döda på grund av sina terroristaktiviteter, fick en opinionsartikel publicerad med Ferres godkännande. I den artikeln riktas ett förtäckt hot mot en av försvarsadvokaterna för de 5, för att han ställt upp och försvarat dem. Denna korrupta Ferres är alltså nu högsta mediechef under Trump. Telesurtv.net 170122


	Kubanska experter hjälper de fattigaste områdena i Chicago

	Kubanska experter ska nu samarbeta med lokala specialister i Chicago för att ge hälsovårdsrådgivning i några av stadens fattigaste områden. Detta tillkännagavs från diplomatiska källor i Kuba. Initiativet är del av samarbetsprojekt mellan University of Illinois och Kubas Hälsovårdsministerium. Arbetet började i tisdags med besök i Chicago av tre kubanska hälsovårdsspecialister. I första delen av projektet stannar de till 13 januari men kommer att fortsätta att arbeta med projektet i ungefär ett år. Projektet syftar till att bygga upp ett samarbete som kan förbättra nyckeltal och fokuserar på mödra- och barnavård, liksom förebyggande och tidig upptäckt av cancer. "Vi hoppas arbeta med de kubanska specialisterna för att identifiera den medicinska praktik som fungerat för dem, medan de kan lära sig av våra metoder och erfarenheter. Vi erbjuder hälsovård som kan skilja sig kraftigt från hur de arbetar och hoppas att detta utbyte kommer att leda till bättre hälsa för befolkningen i båda länderna", säger Dr Robert Winn på University of Illinois Cancer Center. Under de senaste 50 åren har Kuba utbildat fler än 80 000 läkare från Karibien, Latinamerika, Afrika, USA, Pakistan och Kina gratis. Cuba Solidarity Campaign 170112


	López dotter tackar Kuba med flera för frigivningen

	Oscar López Rivera är en av USAs många politiska fångar. Han är en av dem som suttit längst i fängelse, 35 år. "Idag firar jag livet och rättvisan. Samt den bästa födelsedagspresenten: min käre gamle far får äntligen komma hem." I onsdags tackade Oscar López Riveras dotter offentligt regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua för deras konsekventa och ihärdiga stöd under de flera decennier långa internationella kampanjerna för López´ frigivning. "Vi firar denna seger för Puerto Ricos folk. Mitt djupast tack till regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua", sade dottern och fick varma applåder under en presskonferens i Puerto Ricos huvudstad San Juan. Clarisa López Ramos var omgiven av supportrar och vänner när hon uttalade sig för första gången sedan Obamas tillkännagivande i tisdags som i maj gör slut på faderns 35 år i USAs fängelser. Han var fängslad av politiska skäl efter att ha kämpat för Puerto Ricos självständighet. Telesurtv.net 170119


	Amnesti för Puerto Ricos frihetsaktivist Óscar López Rivera och visselblåsaren Chelsea Manning

	President Obama har som en av sina sista åtgärder kortat Óscar López´ fängelsestraff och han ska släppas ur fängelset den 17 maj. López har varit inspärrad i USAs fängelsesystem i 36 år för sin kamp för Puerto Ricos självständighet. Obama har beviljat nåd och kraftiga straffminskningar åt 209 fångar, bland dem alltså Oscar López och Chelsea Manning. López är född 1943 i Puerto Rico och är en ledare för kampen för Puerto Ricos självständighet. Han är krigsveteran från Vietnamkriget och har fått medalj för mod i strid. När han återvände till Chicago från kriget blev han engagerad i kampen för puerto-ricanska folkets rättigheter och deltog i fredliga manifestationer och civil olydnad. 1976 anslöt han sig till den underjordiska kampen för Puerto Ricos självständighet och blev medlem av De Väpnade Nationella Befrielsestyrkorna, FALN. 1981 tillfångatogs han av FBI och anklagades för konspiration och medlemskap i FALN. Efter att ha gripits krävde han att betraktas som krigsfånge och behandlas enligt Genèvekonventionen från 1949. Enligt den är han tillfångatagen i en konflikt och kämpar mot kolonial ockupation. Hans krav godkändes inte av USA. Istället dömdes han till 55 års fängelse. Efter ett påstått flyktförsök ökade straffet till 70 års fängelse, av vilka han tillbringat 12 i total isolering. Förre presidenten Bill Clinton erbjöd honom, tillsammans med 13 andra, nåd 1999. För López del innefattade Clintons erbjudande ytterligare tio års fängelse, med gott uppförande. De andra accepterade, men inte López, som förkastade erbjudandet. Ledare från hela världen, liksom människorättsorganisationer, har krävt frigivning av Oscar López. 2012 godkände FNs avkoloniseringskommitté en resolution som, på kubanskt initiativ, krävde ett erkännande av Puerto Ricos oberoende och självständighet och uppmanade USA att frige de fångar som kämpat för Puerto Ricos oberoende. Också den tidigare soldaten Bradley Manning (numera Chelsea Manning) fick sitt straff omvandlat. 2010 lämnade denne ut över 700 000 hemliga dokument till Wikileaks. För detta utdömdes 2013 ett straff på 35 års fängelse. Hon släpps också 17 maj i år, istället för 2045. Förra veckan erbjöd sig Wikileaks Julian Assange att utlämnas till USA i utbyte mot Manning. Obama har omvandlat (kortat) 209 fängelsestraff och benådat 64. De flesta av dessa inblandade i knarkhandel. Nu återstår alla andra politiska fångar i USA, sådana som Mumia Abu Jamal och Leonard Peltier och andra människorättskämpar, företrädare för afro-amerikaner, ursprungsbefolkning osv. Telesurtv.net 170116, Cubadebate.cu 170117


	Nya USA-böter för företag som sägs bryta mot blockaden

	USA har ännu en gång bötfällt företag som de påstår agerar mot USAs rättsvidriga blockad. Denna gång är det den ideella organisationen Política Responsable hacia Cuba (ARCPF) och den kanadensiska banken Toronto Dominion som drabbas av bannbullan. De båda företagen bötfälls med ca 100 000 respektive 1 000 000 kronor. Det förstnämnda företaget sägs ha hjälpt två grupper av resenärer från USA med program i Kuba som inte är godkända av USA. När det gäller den kanadensiska banken anklagas den för att ha gjort finansiella transaktioner genom ett system baserat i USA. Transaktionerna gäller ett kanadensiskt företag som äger ett kubanskt. Dessa nya böter visar ihärdigheten i USAs blockad och dess karaktär av att drabba också enheter utanför Kuba och USA, med de negativa konsekvenser detta har för Kubas externa ekonomiska förbindelser. Sedan tillkännagivandet från de båda regeringarna i december 2014 om en normalisering av förbindelserna, så har USAs regering bötfällt såväl USA-baserade som utländska enheter på sammanlagt drygt 2,8 miljarder dollar. Under Obamas presidentperiod har 52 företag drabbats av böter på sammanlagt drygt 14,4 miljarder dollar. Granma 170116


	Obama upphäver den speciella statusen för kubanska emigranter

	Med omedelbar verkan upphävs de bestämmelser USA haft som enbart gäller kubaner och givit emigranter automatisk rätt att stanna i USA. I ett uttalande från Vita Huset heter det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter' bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner, som försöker ta sig till USA illegalt och inte är kvalificerade för humanitär asyl, att avlägsnas i enlighet med USAs lagar och verkställighetsprinciper." Det sägs också att kubanska regeringen gått med på att "acceptera att ta emot de kubaner som fått order om att flyttas [från USA] på samma sätt som man accepterat att ta emot dem som uppbringas till havs." Kubas regering har under många år hävdat att USAs migrationspolitik varit en provokation och har krävt dess upphävande ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996. Kuba hävdar att bestämmelserna syftat till att locka och främja livsfarliga resvägar för kubaner, för att utnyttjas i politiska syften. Rättighetsgrupper har ofta hävdat att USA gav en priviligierad ställning till kubanska migranter, som inga andra länders medborgare åtnjutit. I Vita Husets uttalande sägs det nu: "Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska migranter på samma sätt som vi behandlar migranter från andra länder." I ett gemensamt uttalande från i torsdags säger Kubas och USAs myndigheter att "Republiken Kuba och USA har kommit överens om att ta ett viktigt steg i normaliseringen av ländernas migrationsrelationer för att garantera en reglerad, säker och ordnad migration." Båda parter är överens om att avskräcka från olaglig och farlig migration och "effektivt, bilateralt samarbeta för att hindra och åtala trafficking av människor, såväl som brott förknippade med migration som sätter den nationella säkerheten på spel, inklusive kapningar av flygplan och fartyg." Department of Homeland Security sätter nu också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som syftade till att förmå kubansk medicinsk personal på uppdrag i olika länder, att hoppa av och desertera till USA. Telesurtv.net 170112


	USA betecknar åter Kuba, Venezuela m.fl. som hot mot den nationella säkerheten

	I fredags deklarerade USA nationella nödlägen för påstådda hot från Kuba och Venezuela. Andra länder på listan är Iran, Libyen, Ukraina, Ryssland och Zimbabwe. Detta förlänger med ytterligare ett år de ekonomiska sanktioner som redan tillämpas. Detta gör det möjligt för presidenten att använda resurser i nödlägen för att bekämpa hot, t.ex. genom att införa ytterligare sanktioner mot respektive land. Ett av hoten Obama varnade för är en massinvandring av kubaner efter att han upphävt politiken med "våta fötter - torra fötter" som garanterade uppehållstillstånd för kubaner som tagit sig till USA. Obama hävdar också att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Venezuela har inte förbättrats." Om Trump så önskar, kan han upphäva dessa bestämmelser. USA förlänger också sanktioner mot Iran trots den historiska överenskommelsen som de två länderna kom fram till för två år sedan. Likaså förlängs sanktionerna mot Ryssland, som infördes som svar på landets agerande på Krim och i Ukraina. Nu sker det mot bakgrund av den senaste tidens hysteri om misstänkt rysk inblandning i valet i USA. Vissa spekulerar att Trumps utrikesminister, Rex Tillerson, snart kommer att häva sanktionerna eftersom de blockerar ett mångmiljardprojekt som han förhandlat fram med Ryssland medan han var VD för ExxonMobile. Telesurtv.net 170113


	Washington häver sanktionerna mot vissa

	USA:s skattemyndigheter drar tillbaka 28 individer och företag från listan som anses ha komersiella kontakter med Kubas regering och är förbjudna att göra affärer med USA. Byrån för kontroll av utländska aktiviteter OFAC, en del av skattemyndigheten, tillkännagav listan på de 28. Alla finns i länder utanför USA, som Mexiko, Argentina, Panama, Japan, Storbritannien och Holland. Bland de 17 affärsenheterna finns Carbisugar, med säte i London; Nippon-Caribbean i Tokyo; Corporación Argentina De Ingeniería y Arquitectura, i Buenos Aires; Curef Metal, i Rotterdam; Exportadora del Caribe, Mexiko City; Mariscos de Farallón, i Panamá. Detta är ytterligare ett exempel som visar att USA:s blockad inte bara handlar om förbindelser mellan Kuba och USA, utan är ett världsomfattande system för att strypa Kuba ekonomiskt. Företagen arbetar med vitt skilda områden; från livsmedel, till turism, tillverkning och service. De 11 individer som drabbats inkluderar Alejandro Abood Angelini och Carlos Alfonso González från Panama och mexikanarna Carlos Domínguez, (Viñales Tours), Wilfred Eggleton och Guadalupe Ortiz (Cubanatur), och Daniel García (Proarte), bland andra. Trots att USA och Kuba för drygt två år sedan kom överens om att normalisera förbindelserna har Obama inte utnyttjat sin verkställande makt för att motverka blockaden, som helt bara kan hävas av Kongressen. När det gäller de viktiga bankaffärerna så är det fortfarande omöjligt för Kuba att använda dollar i sin handel. Däremot har en rad avtal ingåtts på exempelvis miljöområdet. Cartas desde Cuba 170107


	USA inför sanktioner mot "Präster för fred"

	Den USA-baserade, religiösa och humanitära organisationen "Pastors for Peace", IFCO, har drabbats av USA-administrationens sanktioner. IFCO har under många år, med stor kreativitet och mod, brutit USA:s blockad mot Kuba. Man har lyckats, att utan de tillstånd som krävs, förmedla humanitärt stöd till bland annat Kuba. Det är USA:s skattemyndigheter IRS som fråntagit IFCO rätten att ta emot skattefria donationer, vilket är vad liknande organisataioner i USA åtnjuter och lever på. Ordföranden för IFCO, Gail Walker, som i november besökte Stockholm i samband med det Europeiska Solidaritetsmötet för Kuba, berättar att de fick "nyheten av det slutgiltiga beslutet 3:e januari, när vi kom tillbaka från julledigheten." Myndigheterna har granskat IFCO sedan 2009 och motarbetat det med olika argument. En donation till Gaza ifrågasattes, liksom det humanitära stödet till Kuba som ges utan auktorisation från USA:s skattemyndigheter. Sedan 1992 har IFCO tagit med sig mer än 4 000 ton av humanitärt stöd som skol- och hälsovårdsmaterial, liksom 300 begagnade bussar till Kuba. Walker säger att IFCO inte kan fortsätta de rättsliga processerna för att man inte har de ekonomiska resurser som krävs. "Vi kämpade och överklagade så länge vi kunde, men att fortsätta nu skulle kosta mer än vad vi har råd med." Cartas desde Cuba 170111


	Världen behöver lära av Kuba

	"Det Kuba uppnått visar på den begränsning den ofta bedrövliga kapitalistiska demokratin har." På revolutionens årsdag, hur kommer det sig att den lilla karibiska ön presterar bättre än många kapitalistiska demokratier, trots 58 år av fientlighet från omvärlden? Enligt UNICEFs senaste statistik, från 2015, så har Kuba i närmare två årtionden haft lägre barnadödlighet än USA. Det är en uppseendeväckande framgång i mänskliga rättigheter, särskilt om man betänker att Kuba under mer än 50 år utsatts för en skoningslös fiendskap från USA. En fiendskap som inkluderar inte bara ekonomisk strypning, utan många stora terroristaktioner som att spränga fabriker och döda hundratals arbetare, spränga ett civilt kubanskt flygplan i luften, införa sjukdomar på ön osv. Det Kuba uppnått, under supermaktens attacker, överskuggar varje kapitalistisk demokrati i Latinamerika. Det finns ingen ursäkt för att ha en högre barnadödlighet än Kuba, inte ens för länder som var längst efter Kuba när Fidel Castro tog makten 1959. Att ha haft depraverade diktatorer som Duvalier eller Somoza befriar befolkningen i dessa länder (offren för diktaturen) men inte det politiska systemet och definitivt inte diktaturernas sponsorer i Washington. Om länderna i Latinamerika och Karibien skulle ha samma barnadödlighet som Kuba, så skulle enbart under 2015 ytterligare 136 000 barn vara i livet. Människor som hånar det Kuba uppnått inom hälsovården föraktar inte enbart mänskliga rättigheter utan också människoliv. För att vara rättvis så finns det tillfällen när USA-imperialismen betecknar hälsovård som en mänsklig rättighet. Men då gäller det regeringar man inte gillar. Nyligen presenterade USA-baserade Human Rights Watch en utförlig rapport om Venezuelas krisande hälsovårdssystem. Men man refererade, märkligt nog, inte till UNICEF:s statistik då denna på många punkter motsade det HRW påstod. Kuwait och Saudi Arabien är två fabulöst oljerika diktaturer som hårdnackat backas upp av USA:s regering. Ja, faktum är att USA gick i krig för att återinstallera diktaturen i Kuwait efter att den störtats vid Iraks invasion 1990. Chile levde årtionden under Pinochetdiktaturen, som ofta hyllades av storbolagen för sin ekonomiska politik. Ibland presenteras Costa Rica som vad Kuba skulle kunnat ha uppnått "utan förtryck". Kuba, ett land utan särskilda naturrikedomar och med årtionden av sabotage från USA, har trots det lägre barnadödlighet än alla dessa. Hur kommer det sig? Att Kubas exceptionella resultat har nåtts under svåra begränsningar indikerar en regering som svarar på befolkningens bekymmer. Detta blottlägger den väldigt ofta begränsade och bristfälliga naturen hos de kapitalistiska demokratierna. Jag har här fokuserat på Kubas låga barnadödlighet. Men med tanke på risken för mänsklighetens blotta existens på grund av de av oss åstadkomna klimatförändringarna, så bör det noteras att Kuba uppnått detta med en bråkdel av de koldioxidutsläpp per capita, och utan kärnkraft, som de rika länderna står för. Med beaktande av alla fel Kuba har, skulle mänskligheten överleva och kunna arbeta för att eliminera dessa fel om de hade det kubanska systemet. Detsamma kan inte sägas om kapitalismen. Att lära av Kuba borde vara högsta prioritet om vi sätter något värde på mänsklighetens överlevnad. Telesurtv.net 170103 (nedkortad)


	Spaniens DN om Kuba

	Denna notis handlar om Spanien, men hade lika gärna kunnat handla om Sverige. Man säger oss att det inte finns någon pressfrihet i Kuba och att man hos oss i Väst ger utrymme till olika uppfattningar och åsikter. Låt oss då se på hur olika uppfattningar kommer fram i den spanska pressen, exempelvis genom att undersöka hur Fidel Castros död rapporterats. Vi tar Spaniens största tidning, El País, som exempel. En tidning som presenterar sig som "progressiv" och som har nära band till socialdemokratin. Under ca 1 månad, från det att Fidel Castro avled fram till 1 januari, publicerade denna tidning inte mindre än 140 inlägg i form av artiklar, nyheter, krönikor och fotoreportage. Bortsett från två eller tre anekdotiska texter utan speciellt ställningstagande, så är alla de övriga negativa till Fidel Castro och fördömer utan omsvep den kubanska revolutionen. Det visas av användningen av ordet "regim", synonym i pressen med "diktatur", 106 gånger. Fidel Castro omnämns 44 gånger som "diktator" och 9 gånger som tyrann. Fiendskapen från El País mot den kubanske ledaren uttrycks i 42 opinionsartiklar och fyra intervjuer. Av de 42 artiklarna kan möjligen en betecknas som neutral. I de övriga 41 attackeras, smutskastas, förolämpas och sataniseras Fidel Castro. Allt detta i ett blint politiskt hat mot en statschef som aldrig förlåtits för att han inte övergav sin politiska övertygelse. Därför fattas inte heller från tidningssidorna texter från ökända ideologiska kameleonter som Mario Vargas Llosa, Antonio Elorza, Joaquín Villalobos, Vicent Botin och Jorge Edwards. Intervjuerna med dessa visar vad El País menar med mångfald av åsikter. Vargas Llosa har gjort sig känd för sina reaktionära åsikter. Elorza är kubansk "dissident" som hyllar Trump och försvarar USA:s blockad av Kuba. Den tredje intervjuas tillsammans med sju andra, inklusive denne Vargas Llosa igen, under bokmässan i Guadalajara i Mexiko. De fördömer samstämmigt Fidel. De två sista i raden har ett budskap om desperation och brist på framtidshopp för den kubanska revolutionen. Slutsats: Spaniens största tidning publicerar under en månad 140 texter som attackerar Kuba och Fidel Castro. Inte en enda är positiv. Inte en enda intervju görs med intellektuella eller artister från Kuba som försvarar Fidels eftermäle. Det krav på "mångfald av uppfattningar" som den spanska pressen, med arrogant överlägsenhet, kräver av Kuba visas varken av den spanska pressen och inte heller av övriga media som radio och TV. Dessa har samma prioriteringar och infallsvinklar som El País. Kan det vara så att vi, utan att veta om det, lider under en brutal mediediktatur som år efter år förvanskar verkligheten så att den till slut görs oigenkännlig i pressfrihetens namn? Cubainformacion.tv 170107 (källhänvisningar i originaltexten)


	Jättedemonstration för Revolutionen

	Jättedemonstration för Revolutionen, alla är vi FIDEL - dvs trofasta, detta märkvärdiga att den historiska revolutionsledaren heter TROFAST. Den 2 januari fylldes Revolutionstorget i Havanna av tallösa TROFASTA - Yo soy Fidel, med den definition av Revolution som han formulerade på Revolutionstorget 1 maj 2000. Och Rauls ord den 2 december i Santiago, Javisst kan vi, och folkets Raul amigo, el pueblo está contigo. Revolution är känsla för det historiska tillfället är att ändra allt som behöver ändras är fullständig jämlikhet och frihet är att bli behandlad och behandla alla andra som människor är att själva befria oss, med våra egna krafter är att utmana de mäktiga krafter som råder i och utanför samhället och landet är att till priset av vilket uppoffring som helst försvara de värderingar vi tror på är ödmjukhet, osjälviskhet, allas väl, solidaritet och hjältemod är att kämpa djärvt, intelligent och realistiskt är att aldrig någonsin ljuga eller göra våld på etiska principer är djup övertygelse att ingen makt i världen kan krossa sanningens och idéernas kraft Revolution är enighet, är oberoende är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen som är grunden för vår fosterlandskärlek, vår socialism och vår internationalism” översättning Eva Björklund Se video

För äldre artiklar, se arkivet >>

För att hitta artiklar om ett visst ämne:

Sök på sidan:
ctrl+F för Windows
command+F för Mac OS

För äldre artiklar:

Arkivet >>

Vid utskrift:

Om du vill skriva ut en enskild text, tänk på att först kopiera den till t.ex. en ordhanterare.

Denna plats utges av Svensk-Kubanska Föreningen

Internationellt seminarium för fred i världen och avskaffandet av utländska militärbaser

Internationellt seminarium för fred i världen
och avskaffandet av utländska militärbaser