Kuba rapporterar 4,7 % tillväxt första halvåret

Under nationalförsamlingens möte den 16 juli kungjorde ekonomiminister Marino Murillo att landets BNP vuxit med 4,7 % under första halvåret 2015. Därmed har den ekonomiskt låga tillväxttakten de senaste åren brutits. Tillväxten noteras inom de flesta områden som jordbruk, boskapsskötsel, sockerindustrin, tillverkningsindustrin, byggnadsverksamhet och handel med mera. Samhällsservice som utbildning och hälsovård följer årets plan.
Livsmedelsimporten har minskat med 1,62 miljoner US$, på grund av lägre världsmarknadspriser men mer ris har importerats eftersom den inhemska produktionen inte klarat av efterfrågan. Importen av mjölk, vete och socker har också ökat.
Handelsbalansen är än så länge positiv, men prisfall på den internationella marknaden och nedskrivning av valutor har lett till sämre resultat inom export av nickel, olja, metallindustri och turism. Där har antalet besökare ökat, men inte inkomsterna. Tillgången på flera livsmedel inom hårdvalutehandel har varit instabil dels på grund av brister i den inhemska produktionen, dels minskad import av vissa stapelvaror. Så ytterligare 40 miljoner US$ ska avsättas för ändamålet. Eva Björklund 2015-07-31

Vi firar nu ännu en seger
Efter 54 år vajar Kubas fana över ambassaden i Washington

Invasionen misslyckades och USA satte in total ekonomisk krigföring
kryddad med biologiska angrepp, terrorism, sabotage och undergrävande verksamhet. Obama erkände 17 december att USA trots allt detta inte uppnått sitt mål: att störta Kubas regering.
”Vi måste pröva något nytt” sa han och frigav de sista 3 av De 5 kubanska antiterroristerna

Frihet för de 3 var ett första villkor från Kuba för att inleda förhandlingar om diplomatiska förbindelser. Och för att upprätta dem krävde Kuba att USA skulle ta bort landet från sin lista över länder som de menar stöder terrorism,
vilket ju dels är helt grundlöst när det gäller Kuba, dels fullständigt skamlöst med tanke på USAs terrorism i tredje världen.

Kuba togs bort från listan i slutet av maj, och den 20 juli hissades fanorna på ambassaderna i Washington och Havanna.

Även om våra mäktiga medier gör allt för att dölja det, var det Kuba som tvingade USA till detta. USA hade inte bara misslyckats med att knäcka Kuba
utan också isolerat sig från Amerika söder om Rio Bravo som mycket tack vare Kuba kunnat börja frigöra sig från USA.

Alla Amerikas länder utom USA och Kanada bildade 2011 sitt eget förbund:
Latinamerikanska och Karibiska Gemenskapen, CELAC
vars 33 länder krävde att USAs skulle häva blockaden och erkänna Kuba.

Inför Amerikatoppmötet i Panama i april i år ställde CELAC USA inför ultimatum: acceptera Kubas deltagande eller så blir det inget toppmöte. Det vore en väldig nesa för USA, som måste böja sig för att kunna förbättra relationerna till södra världsdelen. Så den 17 december kungjorde Obama sin ändrade politik.

De samtal på jämlika villkor som nu pågår är i sig en seger för Kuba men priset för kubanerna har varit mycket högt och smärtsamt. USAs ekonomiska krigföring, har berövat Kuba motsvarande halva dess bruttonationalprodukt, den syftade till villkorslös kapitulation, men det gick inte, kubanernas uthållighet segrade.

Men USAs ekonomiska blockad består i nästan allt, framför allt den extraterritoriella lag som hindrar företag och banker i andra länder att handla med Kuba, om de inte vill riskera mångmiljardböter till USA. Men det är inte bara alla Amerikas länder - även Kanada – som kräver att USA ska häva Kubablockaden, det gör också 188 länder i FNs Generalförsamling. Mot dem står bara USA och Israel.

Obama har infört små lättnader i blockaden och tillåter nu US- medborgare att under vissa villkor besöka Kuba - allmän turism förbjuds ännu. Vissa US-företag får i viss, mindre utsträckning handla med Kuba, men inte med statliga företag. USAs avsikt att störta Kubas regering består och alla lättnader hittills syftar till att köpa, utrusta och bygga upp en femtekolonn i Kuba.

Nu förhandlar de om att normalisera förbindelserna. Men Kuba förhandlar inte om sina principer och samhällsystem. När det gäller mänskliga rättigheter är det inte Kuba som står vid skampålen. Och som Kubas utrikesminister sa 20 juli i Washington sa när fanan hissades över Kubas ambassad:

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” [...]

Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USAs nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen.” (slut citat)

Vi här säger som hela världen
USA:
Häv blockaden mot Kuba
Återlämna Guantanamo
Leve Kuba, Leve Moncada och den internationella solidariteten

Kubanska flaggan hissad i Washington
54 år efter att USA bröt förbindelserna och förberedde invasionen i Grisbukten 1961.

Den 20 juli hissade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Padilla den kubanska flaggan på Kubas ambassadbyggnad i Washington med orden: ”Den fana vi hedrar här idag är densamma som togs ned för 54 år sedan, och som en kubansk familj i Florida trogen sitt hemland tog hand om och bevarade i avvaktan på att denna dag måste komma någon gång”. Det var 1961 som USA bröt förbindelserna med Kuba inför den invasion de planerade och genomförde 16 april samma år i Grisbukten. Den misslyckades men följdes av ekonomisk och propagandakrigföring med inslag av biologiska angrepp, terrorism och sabotage och undergrävande verksamhet.

Bruno Rodriguez hyllade nu alla som kämpat för och givit sina liv för Kubas frihet och självständighet och påminde om att det var i USA som José Martí i USA förberedde befrielsekriget mot Spanien 1895. Han framförde en hälsning från Kubas president Raúl Castro som bekräftade Kubas goda vilja att gå vidare på en grundval av ömsesidig respekt, jämlik suveränitet, för en civiliserad samlevnad och normaliserade förbindelser för att lösa problem och främja samarbete till fördel för båda folken. ”Vi vet att det bidrar till fred, utveckling, jämlikhet och stabilitet i världsdelen med tillämpningen av FN:s stadgar och respekt för den fredszon som de latinamerikanska och karibiska länderna upprättat.”

Men blockaden består, den måste hävas
”Upprättandet av de diplomatiska förbindelserna och ambassaderna i båda länderna avslutar den första etappen av förhandlingar och inledning till den troligtvis långa och komplicerade process som väntar för att normalisera de bilaterala förbindelserna. […]”

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” […]

”Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USA:s nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen. ”

Bruno Rodriguez uttalade också den kubanska regeringens respekt och erkännande till USA:s president för hans uppmaning till kongressen att häva blockaden och för den ändrade politik som han inlett. Och framförde Kubas tacksamhet till alla kongressledamöter, akademiker, religiösa ledare, aktivister, solidaritetsföreningar, företagare och alla USA-medborgare som under dessa år arbetat för att denna dag skulle komma. Till dem hör också det flertal kubaner bosatta i USA som har försvarat Kuba och krävt en förändring.

Han tackade också den diplomatiska kåren som var närvarande och FN:s Generalförsamling som i så många år med 188 röste mot 2 krävt att USA ska häva blockaden.

Eva Björklund 20150721

Kom till Sergels Torg 26 juli kl 16, hylla Moncadahjältarna och fira Kubas seger

Folkens möte i Bryssel

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet.” Så sade Ecuadors president Rafael Correa vid Folkens Möte som hölls parallellt med toppmötet EU-Celac (Latinamerika och Karibien) i Bryssel i juni.

Correa höll ett uppskattat tal som tog upp en rad teman och i vilket han försvarade de åtgärder som de revolutionära regeringarna i Latinamerika vidtagit för att minska ojämlikheten. Han uttryckte också stöd till Kuba och Venezuela.

”Den största utmaningen detta århundrade är att människor ska prioriteras högre än kapital”, sade han till entusiastiska applåder. Correa tog upp en rad åtgärder som hans regering vidtagit för att minska förmögenhetskoncentrationen, den viktigaste orsaken till ojämlikhet. ”Latinamerikas största sjukdom är ojämlikhet.”

Förslag till nya skattelagar har lett till våldsamma protester från den politiska oppositionen och de välbärgade sektorerna i Ecuador. Det har genomförts en rad demonstrationer med inslag av våld från aggressiva grupper inom oppositionen.

Correa fördömde USA:s sanktioner mot Venezuela och kallade USA:s motiv för sanktionerna, att Venezuela skulle vara ett hot mot USA, för ”löjliga”.

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet. På grund av detta försöker det att straffa oss på alla möjliga sätt.” Correa hyllade beslutet att Kuba och USA ska arbeta för att återupprätta de diplomatiska relationerna, men krävde att blockaden måste upphöra.

Telesurtv.net 150611.
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuppförsök i Ecuador

Sedan den 8 juni har Ecuadors regering, under ledning av president Rafael Correa, utsatts för ett kuppförsök. I flera städer har våldsamma demonstrationer hållits med krav på att störta landets regering. Grupper inom oligarkin, med stöd av medier nationellt och internationellt, har försökt att förtala regeringen och skapa en kris. Man har utlöst våld i ett fredligt land.

Oppositionen har utnyttjat ett lagförslag som skulle öka beskattningen på arv och kapital för att skapa missnöje och regeringsskifte. Men enligt regeringen skulle endast 2 % av befolkningen beröras av det nya förslaget. Enligt president Correa är det inte lagförslaget protesterna handlar om, ”det verkliga motivet är att störta regeringen. Det handlar inte om att avskaffa arvsskatten, det handlar om att tvinga bort den nationella regeringen…de hade förberett allt…de har utländska rådgivare.”

Presidenten och andra ledare har energiskt fördömt detta nya kuppförsök och har svarat med folkliga mobiliseringar till försvar för Ecuadors ”medborgarrevolution”. De fördömer den utlandsstödda kupplanen.

Flera regeringar, bland andra Venezuelas och Kubas, har uttalat sitt stöd för Ecuador. I sitt uttalande från den 15 juni skriver Kubas regering att ”inför dessa händelser, som verkar upprepa samma schema av destabilisering som använts mot andra progressiva regeringar i området, så uttrycker Kubas revolutionära regering sin fasta och oreserverade solidaritet med Ecuadors regering och kamrat Rafael Correa.” Kubas regering kräver respekt för den konstitutionella ordningen och fördömer energiskt varje inblandning i landets interna affärer.

Telesurtv.net 150613, Kubas utrikesministerium 150615.
Översättning: Zoltan Tiroler

Puerto Ricos långa frihetskamp – Äntligen händer det något

Eva Björklund, redaktör för tidskriften Kuba

I början av juni gick många tusentals puertoricaner ut i gatudemonstrationer både i Manhattan och San Juan med krav på självständighet för Puerto Rico och frihet för Oscar López Rivera, som med 34 år i fängelse slår rekordet för politiska fångar på hela västra halvklotet. Och i slutet av juni bekräftade FN:s Särskilda Avkoloniseringskommitté – som haft frågan på sitt bord sedan 1972 – Puerto Ricos rätt till självständighet.

Kuba har tagit upp detta i FN ända sedan 60-talet och på senare år fått sällskap av allt fler länder i Latinamerika och Karibien. På deras samorganisation CELAC:s senaste toppmöte i Costa Rica var ledaren för Puerto Ricos Oberoendeparti, Rubén Berrios, inbjuden som gäst. Och Nicaraguas president Daniel Ortega avslutade sitt tal i förtid och överlät mikrofonen till Berrios: ”Kom hit Rubén, avsluta mitt tal”. Berrios uppmanade CELAC att se till att Puerto Rico befrias från USA:s koloniala styre och att Oscar López Rivera släpps fri. Det fick stort medialt genomslag. USA satte in alla krafter men lyckades inte förhindra toppmötets beslut att frågan om Puerto Ricos självständighet ska tas upp på nästa toppmöte som ska äga rum i Ecuador, då Rafael Correa övertar ordförandeskapet.

I Puerto Rico deltar nu folk från alla politiska och samhälleliga riktningar i demonstrationerna. För första gången har alla antikoloniala organisationer gått samman och många andra som vill visa sitt missnöje med en kolonialregim utan makt i ett land i djup ekonomisk och social kris.

Puerto Ricos kamp för självständighet har varit komplicerad. I sista stund, när de kubanska befrielsestyrkorna 1898 så gott som besegrat Spanien invaderade USA Kuba och berövade kubanerna segern. I fredsöverenskommelse mellan USA och Spanien – kubanerna var inte tillfrågade – överlät Spanien inte bara Kuba utan också Puerto Rico och Filippinerna till USA. Sedan dess har puertoricanernas kamp mot världens mäktigaste imperium fått föras i medial osynlighet.

Puertoricanernas enastående massiva aktioner mot USA-truppernas närvaro och bombövningar i Vieques fick dock internationell uppmärksamhet i slutet av 1900-talet och FN:s Avkoloniseringskommitté krävde i sin resolution år 2000 i starka ordalag att USA skulle upphöra med sina krigsövningar på Vieques och återlämna ockuperad mark till Puerto Rico. Och att frågan om avkolonisering av Puerto Rico skulle tas upp i FNs Generalförsamling 2008. Men det skulle ta längre tid. USA utövade hårda påtryckningar och flera länder i Europa fruktade för att deras kvarvarande kolonier i Karibien skulle komma på tapeten också, så det fick vänta.

Nu har läget ändrats. Kravet på frihet för Oscar López Rivera driver på saken. Hans orimliga och brutala fängelsestraff har väckt alla puertoricaners avsky. Oscar har inte dödat eller skadat någon eller brutit mot någon lag. Hans enda erfarenhet av väpnad kamp fick han i USA:s krig mot Vietnam – som han drogs in i som så många unga män på den tiden – som han fick medalj för. Han dömdes 1981 till fängelse i 55 år för påstådd ”uppviglande sammansvärjning” för att han varit medlem i en organisation i Chicago som fredligt arbetade för självständighet för Puerto Rico.

Av sina 34 år i fängelse har han suttit isolerad i 13. USA:s presidenter har fått motta många vädjanden om frigivning och 2013 riktade fackförbundet AFL-CIO:s kongress - efter enhällig omröstning - en vädjan till president Obama om frigivning. Puerto Ricos politiska, religiösa, akademiska och sociala institutioner har gjort detsamma. Det gäller även de partier som vill behålla landets koloniala status liksom puertoricanska massmedier på ön och i USA. Och själva guvernören gjorde en tydlig markering när han besökte Oscar i det federala fängelset.

Aldrig tidigare har sådan enighet uppnåtts bland puertoricaner. Kravet på frihet för Oscar har förenats med kravet på självständighet från USA. Det är en kamp där Latinamerika nu spelar en helt annan roll än tidigare och hoppet om seger växer.

USA satsar ytterligare miljoner på ”demokratifonder” för Kuba

Trots att USA hävdar att man försöker normalisera relationerna med Kuba så fortsätter ansträngningarna för att begrava den kubanska revolutionen och återinföra kapitalism. I fredags beviljades 30 miljoner dollar för ”program för att främja demokrati och stärka civilsamhället i Kuba”. Minst 800 000 dollar ska gå till NED, National Endowment for Democracy.

NED används av USA för att undergräva vänster- och socialistregeringar och stöder oppositionsgrupper i dessa länder. Fonderna ska enbart användas för program och aktiviteter i detta syfte och får inte användas för att främja affärer, ekonomiska reformer, entreprenörskap eller något annat som inte är ”demokratifrämjande”.

Dess pengar är utöver tidigare beviljade 20 miljoner dollar. Förra månaden ströks Kuba från USA:s lista över länder som påstås stödja terrorism. Men den halvsekellånga blockaden fortsätter, liksom alltså också den undergrävande verksamheten.

Cuba Solidarity Campaign 150613.
Översättning: Zoltan Tiroler

Uttalande från Kubas regering om diplomatiska förbindelser med USA

Efter att diplomatiska förbindelser med USA upprättats måste blockaden hävas som en av flera nödvändiga åtgärder för att kunna normalisera förbindelserna.

Den 1 juli 2015 utbytte ordförande i Kubas statsråd och regering, general Raúl Castro Ruz, och USA:s president, Barack Obama, brev som bekräftade beslutet att återupprätta diplomatiska förbindelser mellan de två länderna och öppna permanenta diplomatiska beskickningar i respektive huvudstäder den 20 juli 2015.

Den dagen kommer Kubas ambassad i Washington att öppnas officiellt i närvaro av en kubansk delegation ledd av utrikesministern Bruno Rodriguéz Parrilla med deltagare av framstående företrädare för det kubanska samhället.

När Kuba och USA nu tar detta formella steg har de bekräftat sin avsikt att utveckla respektfulla förbindelser mellan båda folken och regeringarna för samarbete grundat på de principer och syften som befästs i FN-stadgan och folkrätten, särskilt Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser.

Det självständiga Kubas regering har beslutat att återupprätta diplomatiska förbindelser med USA med orubbad åtagande att försvara sina ideal – oberoende, social rättvisa och solidaritet med världens rättfärdiga krav, och bekräftar samtidigt var och en av alla de principer för vilka vårt folk har utgjutit sitt blod och utstått alla faror under ledning av vår revolutions historiska ledare, Fidel Castro Ruz.

Att återupprätta diplomatiska förbindelser och öppna ambassader är första steg på en process som kommer att bli lång och komplicerad för normalisering av bilaterala förbindelser där det kommer att bli nödvändigt att lösa en rad frågor som härrör ur den politik som tillämpats och som fortfarande är i kraft och skadar den kubanska nationen och dess folk.

Det kan inte bli några normala förbindelser mellan Kuba och USA så länge USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad är i full kraft och orsakar skador och umbäranden för det kubanska folket. Blockaden är det främsta hindret för att kunna utveckla vår ekonomi, den bryter mot folkrätten och skadar alla länders intresses, även USA:s.

För att kunna normalisera förbindelserna måste USA:s regering också till Kuba återlämna det område i Guantánamo som ockuperas olagligt; upphöra med sina radio- och tevesändningar som bryter mot internationella regler och inkräktar på vår självständighet; upphöra med program som främjar omstörtande verksamhet och destabilisering samt gottgöra det kubanska folket för alla de mänskliga och ekonomiska skador som USA:s politik orsakat dem.

Översättning: Eva Björklund
Källa: Kubas nyhetsbyrån ACN

Fidel Castro, en social reformator

Ledaren för den kubanska revolutionen ses som en talesman för de utan egen röst, som kräver social rättvisa och en jämlik fördelning av rikedomarna. Kuba erkänns allmänt för sitt sociala trygghetssystem och sina exceptionella resultat inom utbildning, hälsa, vetenskap, kultur och idrott. Genom att prioritera de mest lottlösa har Fidel Castro skapat det mest jämlika samhället i Latinamerika och Tredje Världen.

Siffrorna är talande. Vad gäller utbildning är analfabetismen i Latinamerika 11,7 %, i Kuba är den 0,2 %. När det gäller skolgång upp till 11 år är den 92 % i Latinamerika och 100 % i Kuba. När det gäller skolgång upp till 14 år är siffrorna 52 respektive 99,7 %. Av de latinamerikanska barnen når 76 % gymnasienivå, medan i Kuba är det 100 %. Till och med EU:s ekonomiska och sociala råd erkännaer att “dess siffror är exceptionella när det gäller utvecklingsländer.”

FN-organet UNESCO anger att Kuba har den lägsta andelen analfabeter och den högsta andelen i skola i Latinamerika. Enligt UNESCO besitter en kubansk elev dubbelt så mycket kunskaper som en genomsnittslig latinamerikansk dito. Och man tillägger: “Trots att Kuba är ett av de fattigaste länderna [sett till BNP] i Latinamerika, så har det de bästa resultaten vad gäller grundutbildning eftersom utbildning har prioriterats högst.” UNESCO framhåller också att Kuba ligger som nr 16 i världen (nr 1 i Nord- och Sydamerika) när det gäller Utbildning för Alla, IDE, som mäter allmän skolutbildning, skriv- och läskunnighet bland vuxna, jämlikhet mellan könen och utbildningens kvalitet. Kuba är också det land i världen som lägger högst andel av sin BNP på utbildning, nämligen 13 %. Motsvarande siffror är 7,3 i USA, 6,7 i Sverige, 6,4 i Finland, 6 i Storbritannien och 4,9 i Italien.

Några indikatorer gör det möjligt att utvärdera det utmärkta hälsovårdssystemet i Kuba. Medan barnadödligheten är 32 per 1 000 i Latinamerika, så har Kuba lägst i hela Amerika, 4,6 per 1 000. Medellivslängden är 70 år i Latinamerika, medan kubanerna blir 78 år i genomsnitt. Enligt WHO är Kuba ett av de länder med högst andel plus 100-åringar i förhållande till sin befolkning. Antalet läkare per 100 000 invånare är 160 i Latinamerika och 590 i Kuba. Ö-nationen har flest läkare i världen i förhållande till folkmängd.

Enligt USA:s American Public Health Association så “finns inga rasbarriärer som hindrar tillgång till hälsovård” och understryker “det exempel som Kuba utgör, ett land med politisk vilja att erbjuda en bra medicinsk vård till alla sina medborgare.”

Enligt världens mest ansedda medicinska tidskrift, New England Journal of Medicine så “verkar det kubanska hälsovårdssystemet inte vara av denna världen. Det finns för många läkare. Alla har en familjeläkare. Allt är gratis, fullständigt gratis... Trots att Kuba har begränsade resurser så har deras hälsovårdssystem löst problem som vårt (dvs USA) ännu inte lyckats lösa.” Tidningen tillägger att “Kuba har dubbelt så många läkare per invånare som USA.”

Enligt FN:s Utvecklingsprogram så är Kuba det enda landet i Latinamerika och Tredje Världen som under det senaste årtiondet finns bland de tio länder med bäst resultat vad gäller mänsklig utveckling bedömt efter “förväntad livslängd, utbildning och levnadsstandard.”

Enligt WHO är Kuba en modell för utvecklingsländer när det gäller hälsovård för mödrar och barn. UNICEF understryker att “Kuba är ett exempel på hur man skyddar och värnar barn.” Och vidare “allvarlig undernäring finns inte i Kuba. Här finns inga gatubarn. I Kuba är barnen alltid prioriterade och därför lider de inte av de brister som miljontals barn gör i Latinamerika. Barn som tvingas arbeta, som utnyttjas eller som hamnar i prostitution... Kuba är ett paradis för barndomen.” UNICEF uppger att Kuba är det enda land i Latinamerika som utrotat undernäring bland barn.

Rädda Barnen placerar Kuba på första plats bland utvecklingsländer när det gäller villkor som ges mödrar, före länder som Argentina, Israel eller Sydkorea. Rädda Barnen har då också tagit hänsyn till kriterier som hälsovårdssystemet, utbildning, personlig hjälp av kvalificerad personal vid förlossning, distribution av preventivmedel och utbildningsnivån hos kvinnor och barn. Likaså tar man i beaktande politisk- och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor, dvs kvinnornas deltagande i det politiska livet, liksom lika löner.

ILO, Internationella Arbetsorganisationen, betecknar det kubanska sociala trygghetssystemet som ett “mirakel”, med tanke på det skydd som arbetarna har och den låga arbetslösheten (1,9 %). Enligt ILO är 11 % i Latinamerika utan arbete och 65 % av befolkningen har inte tillgång till social trygghet. I Latinamerika är en av de stora paradoxerna att 25 miljoner barn tvingas arbeta medan 19,5 miljoner vuxna saknar arbete.

Genom att engagera människa i projektet för att skapa ett nytt samhälle, har Fidel Castro visat världen att det är möjligt. Trots väldigt begränsade resurser och ett ekonomiskt belägringstillstånd som USA påtvingar landet, erbjuder Kuba alla sina medborgare ett liknande socialt trygghetssystem som de rikaste ländern i världen.

Salim Lamrani, professor i Ibero-Latinamerikanska studier vid Sorbonne i Paris, specialist på relationerna Kuba-USA. Almayadeen 150403 (i originalet med källhänvisningar till alla siffror och citat)
Översättning: Zoltan Tiroler

USA avlönar våldsman

USA-journalisten Tracey Eaton avslöjar att Orlando Gutierrez Bornat, en man som satte igång ett stort bråk utanför Kubas ambassad i samband med det Amerikanska Toppmötet i Panama, fick bra betalt. Orlando Gutierrez skickades av kongressledamoten och högerextremisten (hon har uppmanat till mord på bland andra Castro) Ileana Ros-Lehtinen för att provocera fram en incident som skulle störa, och helst förhindra, mötet mellan presidenterna Obama och Castro i samband med toppmötet. Eaton uppger att provokatören fick 26 000 dollar för besväret, pengar som kommer från USA:s regering. Hans fru fick över 53 000 dollar. Paret fick alltså med sig mer än 79 000 dollar av skattepengar för att sabotera relationerna mellan USA och Kuba. De båda arbetar för det sk. “Directorio Democrático Cubano” med säte i Miami. De hörde till gruppen som skickats från USA till Panama för att företräda ”det kubanska civilsamhället”.

Tracey skriver att organisationen under åren 2009 till 2013 fått 6,2 miljoner dollar av USAs regering. En mindre del av pengarna går till olika personer i Kuba som stöd till aktiviteter och ”reportrar”, resten till verksamheten i USA.

La Pupila Insomne 150521
Översättning: Zoltan Tiroler

Che Guevaras dotter inviger ögonsjukhus i Argentina

28 maj invigdes ögonsjukhuset ”Dr. Ernesto Che Guevara” i Cordoba, Argentina. Sjukhuset är en del av den så kallade ”Operation Mirakel”, som återställt synen hos miljontals fattiga i en lång rad länder genom att erbjuda dem gratis ögonoperationer.

I invigningen deltog läkaren Aleida Guevara, dotter till Che. På sjukhuset kommer att utföras gratis ögonoperationer. I samband med invigningen hölls ett seminarium ”10 år av ALBA [den latinamerikanska samarbetsorganisationen] och dess påverkan på folken i Latinamerika och Karibien.”

Initiativet till sjukhuset har tagits av Aleida Guevara och kommer att fortsätta arbetet inom Operation Mirakel. Hittills har patienter som saknat resurser fått resa till Kuba och Bolivia för att genomgå ögonoperationer. Cirka 48 000 argentinare har sedan 2009 kunnat dra nytta av programmet. På det nya sjukhuset arbetar fyra oftalmologer. Sjukhuset har byggts med kubanska resurser och medel från lokala institutioner, men utan anslag från staten. Nästa mål är att bygga till en våning för utbildning av personal.

La mañana de Cordoba, Argentina 150528
Översättning: Zoltan Tiroler

Lek med BNP-siffror

2005 tillkännagav Kuba att man skulle räkna om sin BNP för att också innefatta hälsovård och utbildning, något som erbjuds alla kubaner gratis. Havanna sade att BNP används som en måttstock för ekonomin och marknaden, där så gott som allt har ett pris, så måste detta räknas in. Då en lång rad tjänster i Kuba inte är prissatta gav Kubas BNP tidigare en missvisande bild. För denna ändring fick Kuba utstå mycket kritik i internationella medier. Det sades vara en ”statistisk pantomim”.

Nobelpristagaren och Världsbankens tidigare chef Joseph Stiglitz säger att ökad BNP gynnar regeringar som ökar den materiella produktionen, men inte befolkningens välfärd och att BNP är missvisande för att den inte tar hänsyn till förstörelse av miljö eller att naturresurser försvinner. I BNP ingår inte sådan social service som ges gratis och som påtagligt påverkar deras livskvalitet. Å andra sidan räknas till exempel vapenproduktion och reklam in i BNP, saker som knappast är en indikator på ekonomiska framsteg.

Nu har EU beslutat att räkna in knarkhandeln i BNP. Då kallas detta en ”metodförändring”.

Cubainformacion 150512
Översättning: Zoltan Tiroler

Ny miljonrullning för ”regimförändring” i Kuba och andra progressiva länder

USA:s UD begär över 20 miljoner dollar för sina program enbart i Kuba under 2016. Ansökan visar tydligt att stormakten inte gett upp planerna på att lägga landet under sig.

Drygt 6 miljoner dollar är avsedda till att uppgradera Intressekontoret i Havanna till ambassad. Över en halv miljon dollar söks till ett nytt program som kallas ”Cuba Outreach Initiative”. Ytterligare 15 miljoner dollar till olika program riktat till ”civilsamhället” och 5 miljoner dollar till olika ”program för mänskliga rättigheter”.

I ansökan står att ”USA kommer att fortsätta sitt robusta demokratistöd till civilsamhället i Kuba och för större mänskliga rättigheter för det kubanska folket.” Och vidare slår ansökan fast att när USA har ambassad i Havanna kommer det att ”ställa större krav för att samarbeta med det kubanska civilsamhället”.

En annan ansökan på en dryg halvmiljon motiveras med att UD ”hoppas kunna utnyttja de förändringar som sker i Kuba och i USA-Kuba-relationerna.” Man vill utöka ”utbildning och kulturella utbytesprogram och utveckla kontakter med nya grupper och institutioner.” I ett tillägg till ansökan sägs att ”USA:s regering hoppas att kunna utnyttja ett unikt politiskt fönster av möjligheter”.

I andra budgetäskanden vill UD:s avdelning för Kuba i Washington ha närmare 3 miljoner dollar, en ökning med 100 000 dollar jämfört med 2015. Intressekontoret i Havanna ber om drygt 11 miljoner dollar, rejält upp från årets 4,8 miljoner.

Här finns också ambitioner för övriga Latinamerika. Man ”vill bredda närmandet till Centralamerika.” ”USA:s stöd till regionen svarar direkt mot prioriteringar i USA:s politik.” Man talar också om att ”fortsätta stödet till demokrati och mänskliga rättigheter i utmanande operationsmiljöer, inklusive Kuba och Venezuela. I enlighet med presidentens kubapolitik kommer USA att fortsätta att erbjuda demokratistöd till Kuba för att främja mänskliga rättigheter och fundamentala friheter och stödja det fria informationsflödet.”

Budgetdokumenten understryker att demokrati och mänskliga rättighetsprogram i Kuba fortsätter att vara en topprioritering för USA:s regering.

Den Ekonomiska Stödfonden ESF ska ”stödja initiativ i civilsamhället som främjar demokrati, marknadsekonomi… Programmet ska ge humanitärt stöd till offer för politisk repression och deras familjer, stärka oberoende kubanskt civilsamhälle, stödja det kubanska folkets önskan om att fritt bestämma sin framtid och reducera deras beroende av den kubanska staten…”

”USAID och UD fortsätter att arbeta nära med mottagare och kontraktsanställda…UD fortsätter att identifiera de lämpligaste programområdena, liksom områden för framtida program som har störst möjlighet att ge återverkningar i Kuba.”

I 2016 års budget begär NED, National Endowment for Democracy, 103 miljoner dollar för att ”ge konkret stöd till aktivister som arbetar i de svåraste och känsligaste politiska miljöer.” ”Som den enda diktaturen i Latinamerika kommer Kuba fortsatt att vara prioriterat. Nicaragua har presidentval 2016 och NED kommer att stödja civilsamhället och organisationer som försvarar demokratiska institutioner, processer och värden. Stöd till civilsamhället i de halvauktoritära regimerna i Bolivia, Ecuador och Venezuela kommer också att fortsätta.”

För propagandasändningar via radio/TV begärs 752 miljoner dollar, ca 10 miljoner mer än 2015. I detta ingår att ”etablera och övervaka stipendier till oberoende mottagarorganisationer för att utföra medieaktiviteter” i den Latinamerikanska regionen.

Along the Malecon 150506
Översättning: Zoltan Tiroler

USA:s politik, Kuba och dissidenterna: Hjälp eller hinder?

Låt oss föreställa oss ett parti i USA som arbetar för att ändra det politiska, ekonomiska och sociala systemet så att det blir som det i Folkrepubliken Kina. Att detta parti, eller en samling av grupper, saknar ett stabilt och erkänt ledarskap, saknar en sammanhållen ideologi mer än att de opponerar sig mot den ordning som finns i USA och att de omfamnar den kinesiska modellen; att de presenterar sig själva som de äkta representanterna för det nordamerikanska samhället trots att de inte har något verkligt intresse för något speciellt område.

Låt oss vidare anta att den kinesiska regeringen, som en del i sin statsbudget, ger dessa grupper hundratals miljoner yen för att stärka det som de kallar ”fredlig utveckling” mot en modell som skulle medföra en intim relation med Kina.

Slutligen, låt oss tänka oss att Kina skulle ligga där Kanada finns idag och med en befolkning 30 gånger större och en ekonomi 233 gånger starkare än USA:s. Att man skulle haft mycket dåliga relationer i över ett halvt århundrade och att Kinas president skulle insistera på att framhäva och visa sig med ledarna för dessa grupper.

Hur skulle USA:s regering reagera på detta? Skulle man isolera gruppen på Guantanamobasen, utan rättigheter eller skydd? Skulle man betrakta dem som en fredlig grupp, eller som en grupp som i praktiken uppmuntrar till väpnat uppror? Eller kanske skulle man nöja sig med att lägga fram åtal för att de samarbetar med främmande makt och bara döma till ett antal livstidsstraff? Eller skulle det vara möjligt att man skulle anse dem vara en legitim opposition, med rätt att utöva sina medborgerliga rättigheter, att ha avvikande åsikt om den etablerade ordningen att stärka fritt tänkande och uppföra sig som goda medborgare? Skulle de uppträda inför nordamerikanerna som försvarare av demokrati och pluralism, kapabla till dialog och respekt mot dem som inte delar deras idéer? Eller som förkämpar för yttrandefrihet via opartiska medier och spela en informativ roll som oberoende balanserar andra politiska riktningar?

[detta är den tänkvärda inledningen om dissidenterna i Kuba, skriven av chefredaktören för den kubanska tidskriften ”Temas”. Han fortsätter att peka på att dessa grupper, som Obama sagt USA ska fortsätta att finansiera, har spelat ut sin roll också för USA. Ö.a.]

Rafael Hernandez, Havanna, 150410
Översättning: Zoltan Tiroler

Kubas läkarbrigad i Nepal:
"Tack är det vanligaste ordet"

“Dhan'yavada”, nepalesiska för Tack, det är det vanligaste ordet i korridorerna på Kubas sjukhus i Kirtipur, Katmandu, där Kubas Internationella Läkarbrigad Henry Reeve arbetar. Brigaden är specialiserad på katastrofsituationer och epidemibekämpning, och har hittills behandlat över 2 200 patienter. På sitt twitterkonto @CubahelpsNepal, rapporterar de dagligen.

Det kubanska fältsjukhuset har all nödvändig utrustning för katastrofsituationer som operationssalar, intensivsalar, röntgen, laboratorier, sterilisering, mottagningsrum och återhämtningssalar.

Eva Björklund, källa Granma 150522

Nu vågar också Sverige prata med Kuba - Officiella samtal mellan viceministrar

Efter tillkännagivanden från Kuba och USA i december 2014 om omprövning av USA:s kubapolitik sker nu besök och utbyten med en rad västländer på löpande band. I dagarna är Frankrikes president Hollande på statsbesök. Också Sverige bryter sin långvariga isolering och har skickat en delegation på hög nivå till Havanna.

Kubas vice utrikesminister Rogelio Sierra Diaz tog den 8 maj emot Annika Söder, statssekreterare på Sveriges Utrikesdepartement. Under samtalet uttryckte viceministrarna sin önskan att bredda och förstärka relationerna mellan de båda länderna.

I Sveriges delegation fanns också Sveriges ambassadör i Havanna, Elisabeth Eklund, samt Jonas Lövén och Barbro Elm från Sveriges UD. Från kubansk sida deltog bland andra chefen för Europa- Kanadakontoret, Elio Rodriguez Perdomo.

Källa: Kubas Ambassad 150508
Referat: Zoltan Tiroler

Kuba och USA utbyter ambassadörer inom kort

Raul Castro meddelade att Kuba kommer att utbyta ambassadörer med USA i slutet på maj. Enligt en talesman för USA är inget datum fastslaget.

Den kubanske presidenten bekräftade att när USA tagit bort Kuba från listan över länder som påstås stödja terrorism, så skulle de bägge regeringarna utse ambassadörer. Kuba förväntas strykas från listan 29 maj. Men Castro tillade att man fortsatt har betänkligheter vad gäller återupprättande av relationer med USA då Havanna anser de aktiviteter som USA:s diplomater ägnar sig åt är illegala. Det gäller att ge stöd, uppmuntran och resurser till oppositionsgrupper och individer. Kuba har länge hävdat att Washington använder sina begränsade diplomatiska resurser till att stödja oppositionsgrupper, av vilka många finansieras av USA via National Endowment for Democracy (NED) och United States Agency for International Development (USAID).

Den kubanske ledaren slog fast att USA måste avsluta sin ekonomiska blockad och ockupationen av Guantanamo innan fullständiga relationer återupprättas. ”Blockaden måste till fullo hävas och Guantanamo ska återlämnas”, sade president Castro.

Telesurtv.net 150512.
Översättning: Zoltan Tiroler

Uppskattad gåva till Kuba från stadsmuséet i Eskilstuna

Lördagen den 25 april var en solig vårdag i Eskilstuna. I kapp med solen sken Kubas ambassadör Francisco Florentino då han i stadsmuséets utställningslokal, belägen i det gamla gevärsfaktoriets byggnad, mottog muséets gåva; ett Winchestergevär som tillhört den legendariske kubanska frihetskämpen Antonio Maceo.

Antonio Maceo, som på grund av sin afro-kubanska bakgrund och betydelsefulla roll i frihetskampen mot den spanska kolonialmakten, har på Kuba fått tilläggsnamnet ”Bronstitanen”. Han var på sin mors sida slavättling, och när han 1868 anslöts sig till det första befrielsekriget handlade det också om en kamp mot slaveriet på Kuba. Ett system som först två årtionden senare avskaffades.

Det första befrielsekriget slutade med en uppgörelse1878, men Maceo tillhörde den grupp av kämpar som vägrade acceptera det man såg som ett nederlag för de principer man slagits för.

När det andra befrielsekriget under ledning av José Martí inleddes 1895, var Maceo en av generalerna. Han stupade i strid 7 december 1896.

Bakgrunden till att hans Winchestergevär hamnade i Eskilstuna var en vänskap som uppstod mellan Maceo och den svenske bergsingenjören Åke Sjögren. De träffades i Costa Rica och arbetade åt samma företag under fyra år. Maceo var anställd som vakt och skyddade Sjögren i samband med guldtransporter. När Maceo återvände till Kuba fick Sjögren som vängåva geväret som många år senare, 1979, donerades av Sjögrens barnbarn Eva Wilson till vapenmuséet i Eskilstuna. När detta museum av säkerhetsskäl lades ner 2006 hamnade Maceos gevär nerpackat tillsammans med tusentals andra vapen och vapendelar i stadsmuséets förråd.

Men i maj 2014 kontaktades muséet av den i Havanna bosatte svenske fotografen Anders Rising, som nåtts av ryktet om att Maceos gevär skulle finnas i Eskilstuna. Vapnet letades fram, och den kubanska ambassaden och stadsmuséet i Havanna kontaktades. Och naturligtvis accepterade kubanerna med entusiasm erbjudandet om att få tillbaka frihetshjältens vapen.

Vid ceremonin den 25 april närvarade förutom representanter för Kubas ambassad också Nicaraguas ambassadöroch medlemmar i Cubanos por Cuba och Svensk-Kubanska Föreningen.

Eskilstuna kommun representerades av kommunfullmäktiges vice ordförande Lars-Olov Lundkvist och kulturnämndens ordförande Mona Kanaan. Kubas ambassadör Francisco Florentino och stadsmuséets chef Nils Mossberg höll tal, och Sussanne Nickel som arbetat med alla praktiska och formella problem som pockat på att lösas, höll ett inspirerat och mycket uppskattat anförande om vägen fram till dagens överämnande av Maceos Winchester. Som avslutning bjöd ambassaden och Cubanos por Cuba på mojito med piroger och välsmakande tilltugg. Den avspända och goda stämningen höjdes ytterligare genom de kubanska revolutionssånger som framfördes av Xavier Castro, till eget gitarrackompanjemang.

I Eskilstuna-Kuriren (27/4) citerades Kubas ambassadör: ”Det här knyter banden mellan folken allt tätare!”

Tomas Vidén

Ekonomin pekar uppåt

Kubas varuexport ökade 49,5 % mellan 2008 och 2014. Ökningen kan till stor del hänföras till exporten av bioteknologiska produkter och olika produkter som tas fram ur olja. Tjänstesektorn har vuxit med 59,3 % under samma period. Här sticker främst den medicinska sektorn ut, som preliminärt gav ett inflöde på 8,2 miljarder dollar 2014.

Mellan 2008 och 2013 minskade importen från 32,4 % av BNP till 18,8 %. Motsvarande siffror för exporten gick från 18,4 till 21,5 %. Handelsbalansen var negativ med minus 1,7 miljarder dollar 2008, men positiv 2014 – plus 1,6 miljarder dollar. Från 2009 har Kuba omförhandlat sina lån och fått betydliga nedsättningar av dessa bland flera stora lånegivare.

Anställda i den icke-statliga sektorn har gått från 16 till 23 % av arbetskraften mellan 2009 och 2013, och kommer förmodligen att nå 30 % av arbetskraften i år och 35 % i en nära framtid. Samtidigt har den statliga sektorn bantats med 34 % på ministeriera och 27 % i industrin fram till 2013. Antalet egenföretagare har stigit från 144 000 individer 2009 till närmare 500 000 vid slutet av 2014, mer än en tredubbling.

Cuba Contemporanea april 2015 (utdrag).
Översättning: Zoltan Tiroler

Andra önationer lär av Kubas ekologiska jordbruk

Ekologiska jordbrukare från Fiji och Solomonöarna har anlänt till Kuba för att lära sig innovativ jordbruksteknik från världsledarna inom ekologisk odling. Syftet är att förstärka tillgången till livsmedel och skydd av miljön i hemländerna.

Besöket inleder ett projekt från the Pacific Organic and Ethical Trade Community (POETCom) för att överföra utprovade ekologiska jordbruksmetoder med låga kostnader till stillahavsregionen. Gruppen består av odlare från Fiji och Salomonöarna.

Utbildningen fokuserar på jordbruksteknik och hålls vid Alejandro Humboldt-institutet för tropiskt jordbruk, som ligger under Kubas jordbruksministerium. Projektet finansieras bland annat av FN för att ge kunskap om överföring utprovade, kostnadseffektiva och ekologiska jordbruksmetoder.

Bland annat ska kompostering med maskar, som ger väldigt högvärdig kompost; mikrobevattning och decentraliserade lokala laboratorier för utveckling av biologiska bekämpningsmedel studeras

Lärdomar från Kuba ska användas för att sätta upp pilotanläggningar för stadsjordbruk. Koordinatorn säger att Stilla Havsregionen står inför enorma utmaningar för att kunna hålla med livsmedel, då landförstöring breder ut sig, liksom dåliga jordbrukstekniker och användning av kemikalier. Problemen förstärks av klimatförändringarna.

”Kuba etablerade ett omfattande nätverk av stadsjordbruk som kan mätta de 80 procent av landets befolkning som bor i urbana områden. De har nu gjort systemet mycket effektivt. Denna modell är relevant för urbana centra i Stilla Havet där samhällen stor inför liknande livsmedelsproblem”, säger koordinatorn Ms Mapusua.

”Vi behöver utveckla bättre metoder och integrera dem i våra system för att garantera livsmedelssäkerhet samtidigt som den biologiska mångfalden skyddas och vi bekämpar de negativa effekterna av jordförstöring som är kopplat till klimatförändringar”, säger hon.

The JET, Fiji 1505.
Översättning: Zoltan Tiroler

Kanadensisk bank kanske till Kuba

Scotiabank, baserad i Kanada, överväger att öppna en filial i Kuba. Bankens chef besökte nyligen Kuba för att utröna möjligheter att finansiera försäljning av jordbruks- och medicinska produkter till kubanska företag. Kanadensiska företag som gör affärer med Kuba är bannlysta av USA:s finansiella system och de ledande personerna i företagen får inte resa in i USA.

Cuba Central Team 150410
Översättning: Zoltan Tiroler

Två döda och omfattande skador efter regnstorm i Havanna

Starka stormvindar och enorma skyfall drabbade Havanna onsdag kväll. Enligt myndigheterna har 24 hus till stor del rasat, och lika många totalförstörts. De områden som drabbats värst är Gamla Havanna, Centro Havanna och Cerro.

Myndigheterna satte upp evakueringscentra väster om staden för de som bodde i riskområdena. Och elektrikerbrigader ryckte ut så snart det gick för att laga elledningar. Några dagar senare drabbades östra Kuba också av häftiga regn och storm som skadade hundratals byggnader, elnätet, grödor och vägar i bergskommunen Baracoa i Guantanamoregionen. 350 mm på två dagar översvämmade floder och dammar och översvämmade delar av staden. En tornado slog till mot Bermejal i utkanten av staden. Kakaoodlingar, bevattningssytem och vägar drabbades liksom skolor och sjukstugor.

Eva Björklund
Källa: ANC 150430 och 150505

Sammanfattning av toppmötet i Panama

För Kuba blev det Sjunde Amerikanska Toppmötet en sorts debutantföreställning. Utesluten från samlingen från det att toppmötena började 1994, så var Kuba i år inte bara inbjudet, utan mötets centralpunkt. Kubas närvaro hyllades i talen från nästan alla statschefer och handslaget mellan Obama och Castro var mötets fotoögonblick.

I Raul Castros 49-minuter långa tal (han skämtade att eftersom Kuba varit utestängt från de sex tidigare mötena så förtjänade han längre taltid) gav han en historielektion om tidigare USA-angrepp på Kuba – från Platt-tillägget (då USA gav sig rätten att intervenera i Kuba) till USA:s stöd till diktatorn Batista, till invasionen av Grisbukten och fängelset på Guantanamobasen. Men han var storsint gentemot Obama, och sade att man inte kan klandra honom för historien. Castro kallade honom en ”ärlig person” sprungen ur enkla förhållanden.

President Obama fick beröm under mötet för att ha vänt detta blad. Några statschefer insisterade på att klargöra att Kuba inte var med på mötet tack vare Obamas inställning, utan för att ledarna i Latinamerika hade sagt att det inte skulle bli ett ytterligare toppmöte utan Kuba. Colombias president Santos, ingen vänsterman, påminde om sin inställning vid förra mötet som han var värd för, att Kuba måste bjudas in. Bolivia, Nicaragua, Venezuela och andra hade hotat med bojkott om inte Kuba bjöds in.

Argentinas president Christina Kirchner gick ett steg längre i att ta ifrån Obama äran. Hon sade att Kuba var med för att landet kämpat modigt och envist i över 50 år, medan man led under den USA-ledda blockaden. Ecuadors Rafael Correa sade att Obamas början var bra, men inte bra nog. Correa insisterade på att det var dags att göra slut på den ”inhumana och olagliga blockaden av Kuba” som allvarligt hade skadat kubanerna och att det var dags att ”återlämna det ockuperade territoriet i Guantánamo”. Bolivias Evo Morales avfärdade varje antydande om att USA skulle vara en god kraft som nu kom för att hjälpa stackars Kuba. Istället ansåg han att USA skulle betala skadestånd för mer än 50 års skador på Kubas ekonomi.

Det är svårt för många USA-medborgare att förstå Kubas stora roll på västra halvklotet. Colombias Santos tackade Kuba för dess roll i fredssamtalen mellan hans regering och FARC-gerillan. Andra regeringar tackade Kuba för att det skickar läkare till deras länder och behandlar patienter i fattiga områden dit deras egna läkare vägrade att åka, eller för att Kuba startar skolor för att utbilda deras medborgare till läkare. Kuba hyllades för att det hjälper till med sina framgångsrika alfabetiseringskampanjer. Men vad de flesta nordamerikaner inte förstår är stoltheten som så många latinamerikaner känner – också personer som inte gillar Kubas politik – överatt denna lilla ö i över 50 år lyckats försvara sig och hindrat alla stormaktens försök att ta över.

Från revolutionens början har USA:s regering använt alla medel det kunde komma på för att störta Fidel Castro – från förgiftade cigarrer, till att finansiera sabotage och diplomatisk isolering. Historien är full av CIA:s och exilmaffians smutsiga tricks, innefattande sprängningen 1976 av ett kubanskt passagerarflygplan som dödade alla 73 personer ombord. Till och med i Panama, där toppmötet ägde rum, fanns en konspiration i november 2000 för att döda Fidel Castro genom att spränga aulan där han skulle hålla tal.

Så det faktum att Kuba lyckats hålla USA stången i alla dessa år ses av många som ett mirakel. ”Jag var i Kuba på semester”, berättar Gabriela Gomez, en lärare från Panama. ”Jag såg en ruinerad ekonomi och byggnader som höll på att rasa. Jag gillar inte restriktionerna på fritt tal och församling. Men jag älskar det faktum att Kuba lyckats överleva som en kommunistisk nation trots så mycket aggression utifrån.” [Kuba har i själva verket både yttrandefrihet och föreningsfrihet, men de ”dissidenter” som avlönas av det angripande USA brukar uppge att de förföljs både av myndigheter och civilsamhället. De ges ofta utrymme i internationell massmedia, vilket ligger bakom missuppfattningen att kubaner saknar yttrandefrihet. Reds. Anm.]

Men tänker USA verkligen acceptera Kuba som en självständig nation som valt en annan väg? Prästen Raul Suarez som förestår Martin Luther King Center i Havanna och som närvarar i Panama på det parallella Civil Society Forum, ser samma gamla intriger, inblandning och manipulation. ”Se bara vad som hände vid Civil Society Forum. Jänkarna betalade kubanska dissidenter, som inte har några anhängare i Kuba, för att komma hit till Panama och delta som kubanska representanter för civilsamhället. Samtidigt nekades många av representanterna för Kubas massorganisationer tillträde.”

”Halva vår delegation kom hit bara för att finna att de inte fick den ackreditering som de utlovats och de utestängdes från mötena”, säger Grechen Gomez från Kubas Studentförening. ”Medan kubanska dissidenter, som inte representerar någon utom sig själva, blev ackrediterade som representanter för det kubanska civilsamhället.” Det blev sammanstötningar mellan de som stöder Kuba och dissidenterna. Dessa blev kallade för legoknektar för att ta emot pengar från USA. Foton visades upp där några av dem kramar om den ökände terroristen Posada Carriles. De säger också att den fd CIA-agenten Felix Rodriguez, som anklagas för att ha gett ordern om att avrätta Che Guevara, var på plats för att arbeta ihop med dissidenterna.

USA och Kanada stoppade den slutdeklaration som alla de övriga 33 länderna var överens om. Deklarationen kräver enhällighet för att antas. De två nordamerikanska länderna opponerade sig mot punkter som att hälsovård är en mänsklig rättighet, ett stopp för det elektroniskt spionage, tekniköverföring till utvecklingsländer, och ett tillbakadragande av USA:s deklaration om Venezuela som ett allvarligt och akut hot mot USA. Inte heller förra toppmötet, som hölls i Colombia 2012, kunde enas om ett slutdokument. Den gången gällde motsättningarna USA:s blockad mot Kuba.

Counterpunch 150415, Venezuelanalysis 150413.
Översättning: Zoltan Tiroler

Solidaritet med Venezuela!

Uttalande från Svensk- Kubanska Föreningens styrelse

Trots att alla länder i Latinamerika och Karibien och även många andra länder protesterar och kräver att USA:s president Barack Obama drar tillbaka sitt beslut om sanktioner mot Venezuela, har han vägrat. Det var genom sin exekutiva order den 9 mars som Obama beslöt om sanktioner mot Venezuela. Alla 33 länder i den latinamerikanska och karibiska gemenskapen CELAC har krävt att han upphäver sin order. På OAS-toppmötet i Panama reste sig den ena statschefen efter den andra upp i talarstolen och krävde: ”Ta bort sanktionerna!” Folkrörelseorganisationer från när och fjärran ställer kravet. En internationell namnlista har nu nått upp till 13 miljoner undertecknare.

President Obama motiverade sina sanktioner med att Venezuela skulle ”utgöra ett exceptionellt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik”, ett löjeväckande påstående som han och hans talespersoner muntligt tvingats ta tillbaka. Men sanktionerna vägrar han rubba.

Sanktionerna mot Venezuela går ut på att anklaga och trakassera Venezuelas statsåklagare, polischef, säkerhetschef och militära ledare, sammanlagt sju personer, för att som USA påstår ha agerat med kraftigt omotiverat våld mot protestaktioner mot regeringen och att ha förfalskat bevis. Verkligheten är tvärtom. USA har tillsammans med krafter bland Venezuelas allra rikaste, misslyckats få bort Hugo Chavez och nu Nicolás Maduro den parlamentariska vägen. De tillgriper istället andra metoder: destabilisering, statskupp, förtalspropaganda.

Med uppbackning från USA har extrema våldsbenägna och beväpnade högerkrafter fått råg i ryggen i sina försök att skapa kaos, med attacker mot och förstörelse av statliga byggnader, universitetsbyggnader, tunnelbanestationer m.m. Barrikader de byggde lamslog trafiken. 2014 miste 43 personer livet och hundratals skadades, huvudsakligen regeringslojala och poliser. Landets polis och rättsinstanser har agerat mot de skyldiga, inklusive mot uppviglande framträdande högerpolitiker, som förts till rätten och dömts till fängelsestraff.

Enbart i år har Obama godkänt mer än fem miljoner dollar till stöd för högergrupper som agerar mot regeringen. Tillsammans med ytterligare miljoner via USA:s NED, USAID och andra kanaler finansieras mängder med grupper för att skapa kaos i försök att få den lagliga regeringen att i internationell press framstå som oduglig och utan folkligt stöd, och fälla den. Sedan 1998, då Hugo Chavez valdes första gången, har minst 90 miljoner dollar pumpats in från USA.

I ett meddelande från USA:s ambassad i Venezuelas huvudstad Caracas släppt av Wikileaks avslöjas att Chargé D’Affaires John Caulfield skrev ”Utan fortsatt stöd från oss, är det möjligt att organisationerna som vi hjälpte till att skapa . . . skulle tvingas lägga ned . . . Vår finansiering kommer att ge dessa organisationer en nödvändig livlina”.

Flera USA-diplomater har deklarerats non grata på grund av deras konspiratoriska inblandning i Venezuelas interna angelägenheter. FN:s Wienkonvention reglerar vad diplomater skall ägna sig åt. De får ej blanda sig i värdlandets interna angelägenheter. I februari i år avslöjade president Maduro ett planerat kuppförsök som inkluderade flygbombning. Några venezulanska militärer och USA-medborgare utpekades. I mars begärde Venezuela att USA:s ambassads enorma bemanning med 100 tjänstemän reduceras till 17 diplomater för att motsvara det som Venezuela har i sin ambassad i Washington. Venezuela inför nu också visumkrav för USA-medborgare.

Venezuela är det land i världen som enligt OPEC har de största oljereserverna, olja som det oljetörstiga USA vill ha. USA och många rika i Venezuela tål inte att Venezuelas revolutionära regering använder oljerikedomarna för folkets bästa, hälsovård, utbildning, bostäder, kultur. De tål inte Hugo Chavez initiativ PetroCaribe som försörjer Karibiens länder med olja till lågt vänskapspris. De tål inte Venezuelas solidariska politik och viktiga betydelse i den internationella politiken och progressiva rörelsen. USA har avslöjats och tvingats till defensiven i sanktionsfrågan, men har ej ändrat sina världshärskarambitioner i Latinamerika och Karibien.

USA, upphäv sanktionerna mot Venezuela!
Solidaritet med Venezuela!

Kommunval på Kuba: ”Folk vill inte ha något systemskifte”.

Drygt 7,5 miljoner kubaner – drygt 88 % av väljarna – la sin röst i kommunalvalen som ägde rum 19 april.  90 % av rösterna var giltiga, 4,5 % blankröster och 4,9 % ogiltigförklarade (trasiga eller klottrade på).  Dvs 12 % avstod av olika skäl, och ytterligare nästan 10 % röstade blankt eller med ogiltig valsedel. Om man ser alla dessa, de som avstod, röstade blankt eller där valsedlarna var ogiltiga (som politiskt avståndstagande eller av andra skäl), så blir det drygt 1,5 miljoner.

24 600 vallokaler, 27 379 kandidater till 12 589 ledamotsplatser i kommunfullmäktige runt tom i landet. 11 425 ledamöter valdes med över 50 % av rösterna, medan de övriga går till en andra valomgång mellan de två med flest röster. 35 % av de valda är kvinnor, 15 % ungdomar, och 55 % valdes om på sina platser.  59 % av de valda är medlemmar i kommunistpartiet.

Utländska medier har särskilt fokuserat på ett par framträdande oppositionella med anknytning till USA:s intressekontor i Havanna. De nominerades av över 50 % av grannarna på något av stormötena i sina valdistrikt.  De lyckades dock inte vinna över 50 % av väljarna i sina valkretsar, där kom de på tredje respektive fjärde plats. Till Reuters sa de båda att valet hade gått rätt till och att ”Folk vill inte ha något systemskifte”.

Eva Björklund

Uttalande från Svensk-Kubanska Föreningens årsmöte: Stoppa USA:s blockad mot Kuba!

Löftet från USA:s president Obama i december 2014 om att upphäva blockaden – eller det han felaktigt kallar embargot – har inte uppfyllts. Bara inom telekombranschen har vissa förändringar skett, och baktanken är att USA därigenom ska kunna påverka Kuba inifrån och sabotera det socialistiska samhällsbygget. Detta har talespersoner från USA, inklusive president Obama själv, öppet deklarerat. Strategin i USA:s kubapolitik – att störta Kubas regering – är oförändrad. Men USA har erkänt att de hittills misslyckats och ändrar därför nu sin taktik.  

Det är de senaste årens utveckling i Latinamerika som tvingat fram denna taktikändring. Med CELAC, som enar alla 33 länder i Latinamerika och Karibien, står USA isolerat från den världsdel som de sedan Monroedoktrinen 1823 betraktat som sin egen ”bakgård”. USA försöker nu med alla medel, och med det i verkligheten överspelade OAS som ett forum, att återta sin dominans på de amerikanska kontinenterna. De försöker söndra och splittra upp CELAC, ömsom med moroten, ömsom med piskan. För att vinna sympatier i Latinamerika sträcks nu en morot mot Kuba, men mot Venezuela slår man med piskan.

  USA vill nu återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Kuba, som president Eisenhower bröt 1961. Kuba och USA har inlett samtal på hög nivå. Samtal om mänskliga rättigheter har också inletts på hög nivå. Allt detta är mycket bra. Men Kuba kommer inte att låta sig förföras och köpas till priset av sitt socialistiska samhälle eller till priset av Latinamerikas enhet.

Innan relationerna USA–Kuba kan normaliseras måste USA avsluta sin aggressiva kubapolitik, och:

· Upphäva alla blockadlagar mot Kuba.
· Tillåta alla USA-medborgare att resa fritt till Kuba som turister.
· Stryka Kuba från USA:s lista på länder som sponsrar terrorism.
· Upphöra med att bötfälla banker i USA och Europa som förmedlat affärer med Kuba.
· Upphöra med att betala, utrusta och instruera s.k. ”dissidenter” på Kuba att agera mot den lagliga och folkvalda regeringen.
· Upphöra med kubafientlig propaganda in över Kubas egna etermediafrekvenser.
· Återlämna det olagligt ockuperade området vid Guantánamoviken till Kuba.

Solidaritet med Kuba och Venezuela!
Leve Latinamerikas och Karibiens enhet!
Stoppa USA:s Kuba-blockad!

Stockholm, 11 april 2015

USA söker chef för sina ”journalister” i Kuba

USA:s statliga propagandasändningar mot Kuba, Radio/TV Martí, söker en chef till sitt ”nätverk av journalister” i Kuba. Radio/TV Martí, som i strid mot internationella överenskommelser sänder på frekvenser som tillhör Kuba, vill utöka sitt nätverk av rapportörer i Kuba. I annonsen anges att ”artiklar om ekonomi, politik och dissidentrörelsen är av speciellt intresse.” I den nye chefens uppgifter ingår att rekrytera ”journalister” spridda över hela landet. Den långa annonsen listar en rad krav på eventuella kandidater och visar att USA inte har några tankar på att upphöra med sin propaganda mot den socialistiska ön.

Along the Malecon 150412.
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba enda landet som når UNESCO:s mål

Kuba är det enda landet i Latinamerika som når upp till UNESCO:s mål för grundutbildning. Kuba har klarat alla målen som satts upp av UNESCO i dess ”Utbildning till alla” år 2000, säger organisationen i ett pressmeddelande. Målen är (1) att utöka tidig utbildning för barn (2) obligatorisk grundskoleutbildning (3) utöka vuxenutbildning (4) öka läskunnigheten bland vuxna med 50 % (5) eliminera all ojämlikhet mellan könen inom utbildning och (6) förbättra kvaliteten på lärarna och ha mätbara mål för resultat inom utbildning.

Av Kubas BNP gick förra året 13 % till utbildning. I USA var motsvarande siffra 5,4 % år 2010 (det senaste året för vilket det finns tillgängliga data för USA).

Cuba Central Team 150410.
Översättning: Zoltan Tiroler

USA bestraffar fortfarande handel med Kuba

Många tror annorlunda, men USA vidmakthåller sanktioner mot företag och medborgare för deras förbindelser med Kuba. Att det gäller mexikanska företag framhålls av dagstidningen Excelsior.

Tidningen skriver att, trots den process av normalisering som pågår mellan Havanna och Washington, så finns mexikanska företag kvar på Vita Husets svarta lista för sina band med Karibiens största ö. Man påminner om att myndigheterna i USA registrerar företag och personer som man anklagar för att ha utbyte med Kuba. Dessa medborgare får inte öppna bankkonton i USA, inte heller göra penningöverföringar eller göra inköp i affärer. De får bara betala för basutgifter som mat och boende, skriver den mexikanska tidningen. Den drar slutsatsen att hindren för handel med Kuba kvarstår. Cubadebate 150413.
Översättning: Zoltan Tiroler

Myter börjar spricka efter USA:s öppningar

Sedan december 2014, då president Obama offentliggjorde att man börjat diskussioner med Kuba och han förklarade att blockaden varit ett misslyckande, har flera myter om Kuba börjat falla sönder.

För det första: Blockaden är inte ett påhitt eller en ursäkt av den kubanska regeringen, utan en politik som påverkar hela den kubanska befolkningen och är det största hindret för landets ekonomiska utveckling.

För det andra: För första gången har många kunnat läsa i tidningarna att de medborgare som inte kan resa, eftersom de är förbjudna att göra det, är USA-medborgare. Det är de som bara kan åka till Kuba under vissa villkor. Medan kubanerna sedan några år kan resa utan de tidigare administrativa hindren.

För det tredje: Att svårigheterna med Internet i Kuba till stor del sammanhänger med USAs blockad och inte beror på påstådda beslut av Kubs regering för att hindra åtkomst till nätet. Vita Husets beslut att nu tillåta USA-företag att sälja IT-utrustning gör slut på myten om att Havanna vägrar att acceptera, eller censurerar, Internet.

För det fjärde: Ytterligare en myt som börjar falla har att göra med kubanska idrottsmän i USA. Kuba tillåter sedan en tid idrottsmän att åka utomlands och få behålla största delen av sin inkomst. Men i USA går det inte på grund av blockaden om inte idrottsmannen/ kvinnan bryter alla förbindelser med kubansk idrott och slutar betala skatt på ön.

Det verkar trots allt som att Obamas insikt om att blockaden mot Kuba misslyckats har medfört att vissa medier börjat kasta en del ljus på sådant som de tidigare teg om. [Det verkar dock inte gälla svenska medier, ö.a.]

Cuba News 150130
Översättning: Zoltan Tiroler

Argentinas president hyllar Kuba

Det panamerikanska toppmötet i Panamá är det första som Kuba deltar i, efter att länge uteslutits ur det av USA skapade OAS, Organization of American States. Förändringen kom sedan flera latinamerikanska länder lovat att bojkotta mötet om Kuba förvägrades delta. Argentinas president Cristina Kirchner hyllar nu i ett uttalande det kubanska folkets långa kamp:

”Kuba är här för att det kämpat i mer än 60 år med en värdighet utan motstycke, med ett folk som lidit och som fortfarande lider av många umbäranden och för att detta folk har haft ledare som inte förrådit folkets kamp. Precis som man säger händer när någon dör, så passerar nu i minnet många extrema situationer från alla dessa år; ansikten på kända och okända som fallit på olika fronter för att vi skulle komma fram till en dag som denna... En dag som jag inte vet ifall den ska ihågkommas som ett slut eller som en början, men jag vet att det är en dag som man kommer att minnas.”

Referat: Oskar Lilja
Översättning: Zoltan Tiroler

“Skandal att betalda fiender till Kuba deltar på toppmötet i Panama”

På en presskonferens på Universitetet i Panamá presenterade representanter för Kuba till det parallella toppmötet en deklaration. Den lästes upp av Liaena Hernández från det kubanska kvinnoförbundet FMC, och fördömer att USA-finansierade och terroranstrukna “dissidenter” givits plats.

I deklarationen sägs att: “Kubas representanter vid det Parallella Toppmötet för Amerika, fördömer närvaron av agenter, betalda av de historiska fienderna till vår nation. De utgör en 'opposition', tillverkad i utlandet och i avsaknad av all legitimitet och anständighet. Flera av dess medlemmar har nära band till ökända terrorister som orsakat det kubanska folket stort lidande. Det är stötande att de, som gjort landsförräderi till en välbetald sysselsättning, deltar i dessa möten. De utnyttjar på ett skamligt sätt namnet på landet som de dagligen förtalar och förolämpar.

För det Kuba som värdigt och självständigt motstått mer än fem årtionden av blockad och fientlighet, för den överväldigande majoriteten av kubaner, för oss som kommit till Panama för att i anspråkslöshet och med samarbetsvilja delge erfarenheter av vår sociala utveckling, är det oförlåtligt att här ska finns personer med en sådan brist på moral.“

Cubadebate 150407
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba och Venezuela lämnar Panamá-forum i protest

Kubas utrikesminister i FN:s Människorättsråd: Till försvar för de mänskliga rättigheternas odelbarhet

Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez föreslog rådet att inbjuda till debatt och bredda det internationella samarbetet för att lösa problem som analfabetismen, arbetslösheten, fattigdomen och andra människorättsfrågor av global betydelse.

Herr ordförande:

I denna församling måste någon ge röst åt de 842 miljoner människor i världen som lider av hunger, de 774 miljonerna vuxna analfabeter och de 6 miljoner barn som dör varje år i sjukdomar som kan förebyggas, alla dessa som på grund av en exkluderande, orättvis och ojämlik världsordning inte räknas, på grund av den speciella syn på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som råder i länderna i Nord.

Någon måste också ge röst åt de medborgare som lever i de öar av fattigdom som finns i den industrialiserade världen, de arbetare och studenter som drabbas av sparpaket och har förlorat sina bostäder, de invandrare som lider av diskriminering och främlingshat, de som drabbas av polisens våld och förtryck, barn och ungdomar som saknar mat, sjukvård och en utbildning värd namnet.

Verkligheten visar att vi på allvar måste diskutera den växande misstron mot politiker och politiska system, mot valsystem som grundar sig på finansiella bidrag och manipulation av massmedia, det allt lägre valdeltagandet och inte minst den politiska korruptionen, särskilt i vissa utvecklade länder.

I vårt land bidrar över två tusen organisationer och föreningar av de mest skilda slag aktivt till det ekonomiska, sociala och kulturella samhällslivet. Vi har vår tradition att rådfråga hela folket, som folkomröstningen om förslaget till den nu gällande grundlagen som antogs av en överväldigande majoritet. Och vårt nya ekonomiska och sociala program som antogs efter omfattande diskussioner med massivt deltagande och över 400 000 ändringsförslag. På samma sätt har nu den nya arbetslagstiftningen diskuterats.

Vi ser med djup oro hur den fackliga organiseringsgraden är som lägst i de största västerländska ekonomierna med bara 8 -12 procent av arbetarna. Alla har inte skrivit på ILO-konventionerna nr 87 och 98 om rätten till facklig organisering och kollektivavtal.

Det är väl känt att det förekommer arbetslagstiftning och rättspraxis som tillåter att arbetare i lagliga strejker avskedas och lagar som kraftigt inskränker strejkrätten för stora grupper av arbetare. Privata universitet inskränker rätten till facklig verksamhet och kollektivavtal. Det är också väl känt att det finns lagar som förbjuder kollektivavtal för de lägst avlönade inom offentlig sektor, att rättsliga beslut fattas mot fackliga fri- och rättigheter och som hindrar papperslösa arbetare från att få kompensation för olagligt avskedande.

I vårt fall är praktiskt taget alla arbetare fackligt anslutna och skyddade av kollektivavtal, även de anställda på privata småföretag. Vi har fackliga representanter i regeringen och i olika regeringsorgan och företagsgrupper. Alltsedan 1938 då kubanska arbetarrörelsen lyckades grunda den har de sin facklig centralorganisation, där det idag ingår 17 fackförbund och tusentals basorganisationer.

Jag skulle vilja föreslå Människorättsrådet att ordna debatter om och att utvidga det internationella samarbetet inom dessa områden.

Vi hoppas att kommande toppmöten i G7-gruppen, i NATO, i EU, OSCE, IMF, Världsbanken, Europeiska Centralbanken, och i synnerhet klimatmötet i Paris, ska underlätta civilsamhällets deltagande och lyssna till deras bidrag, garantera deras demonstrationsrätt och avstå från fysiska hinder och polisförtryck, vilket ofta har förekommit. Det vore värdefullt om medborgarrörelserna Occupy Wall Street och Indignados också kunde få sin rättmätiga plats i dessa fora.

Republiken Kuba är djupt engagerad i, och beredd att diskutera och samarbeta för, demokratiseringen av internet och informationsflödet. Det är skrämmande att sju jättelika privata koncerner kontrollerar 65 procent av den information som cirkulerar på jorden. Länderna i Syd har praktiskt tagen ingen möjlighet att påverka innehållet. Diskussionerna om hur internet ska styras och demokratiseras har inte lett till några konkreta resultat. Ensidiga, tvingande åtgärder inom informationsspridning, telekommunikationer och IT bör förbjudas.

Det är nödvändigt att omedelbart vidta effektiva åtgärder för att förhindra cyberrymdens militarisering. Förslaget att besvara cyberangrepp med konventionella vapen är oacceptabelt, för det skulle undergräva internationell fred och säkerhet.

Förändringarna i NATO:s och andra länders säkerhets- och försvarsdoktriner med betoning på okonventionella, s.k. fjärde generationens krig, som har tillämpats i senare tiders konflikter allt från Mellanöstern till Europa, har brutit sönder stater och nationer, allvarligt hotat regional och internationell fred och säkerhet och skadat ansträngningarna för att bekämpa terrorism i alla dess former och uttryck.

Tendensen att för politiska och militära syften utnyttja Människorättsrådet för att föra upp konflikter på Säkerhetsrådets dagordning och till Internationella Brottmålsdomstolen är mycket allvarlig och farlig.

Vi stödjer det palestinska folkets oförytterliga rätt till sin egen stat, med de gränser som gällde före 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad. FN:s Generalförsamling bör beslutsamt och omedelbart garantera Palestina fullt medlemskap. Vapenleveranserna till Israel måste upphöra liksom Säkerhetsrådets veto som garanterar Israel straffrihet för de brott de begår, särskilt i Gaza.

Vi upprepar vårt kraftiga fördömande av oacceptabla och oberättigade ensidiga sanktioner mot Venezuelas Bolivarianska Republik, och den ständigt pågående yttre inblandningen för att skapa instabilitet i denna systernation. Vi bekräftar vårt fulla stöd till den Bolivarianska Revolutionen och president Nicolás Maduros legitima regering.

Kuba vidhåller sitt engagemang för ett internationellt samarbete grundat på de mänskliga rättigheternas odelbarhet, utan utsortering och politisering. Vi håller fast vid vårt åtagande att kämpa för en rättvisare, mer demokratisk och jämlik världsordning som undanröjer hindren för förverkligandet av alla mänskliga rättigheter.

Vi vidmakthåller vårt omfattande samarbete och samverkan när det gäller FN:s tillvägagångssätt och metoder i fråga om mänskliga rättigheters universella tillämpning och en positiv dialog med de organ som bildats i enlighet med internationella avtal.

Det är i den andan som vi bjuder in Internationella Röda Korsets ordförande och FN:s rapportör om trafficking att besöka vårt land.

Vi har också kommit överens med EU:s representant för utrikes- och säkerhetsfrågor om att återuppta den politiska dialogen, och vi fortsätter förhandlingarna om ett samarbetsavtal mellan EU och Kuba, på basis av ömsesidig respekt, jämlikhet, ickeinblandning i inre angelägenheter och respekt för parternas lagstiftning.

Vi är medvetna om de mycket olika uppfattningar som råder mellan oss och USA när det gäller politiska system, demokrati, mänskliga rättigheter och internationell rätt. Men trots dessa skillnader har vi alltid önskat att uppnå ett civiliserat sätt för båda parter att umgås, så i juli förra året föreslog vi därför en jämbördig dialog med ömsesidig respekt. USA:s utrikesdepartement har nyligen accepterat vårt förslag, och dialogen kommer att påbörjas under de närmaste veckorna.

Kuba kommer att delta i en konstruktiv anda, trogen våra övertygelser, inställd på internationellt samarbete och respektfullt och tydligt ge uttryck för vår oro när det gäller mänskliga rättigheter i USA.

Kuba anser att USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad är ett flagrant, massivt och systematiskt brott mot alla kubanernas mänskliga rättigheter.

Vi kommer att ta upp blockaden så länge den består, både i detta råd och i FN:s Generalförsamling, med motsvarande resolutionen. Jag framför till alla här närvarande nationer vår djupa tacksamhet för ert ständiga stöd, och uppmanar er att förnya det genom er röst och era inlägg under den kommande höstens sammanträden.

Kubas regering uppskattar president Barack Obamas erkännande att blockaden skadat det kubanska folket och hans vilja att ta upp frågan till debatt i landets kongress med avsikt att häva blockaden.

Jag tackar Latinamerikanska och Karibiska Ländernas Gemenskap och Afrikanska Unionen för de viktiga och lägliga uttalanden de antog vid sina toppmöten i slutet av januari, som uppmanar USA att häva blockaden och dess president att utnyttja sina långtgående befogenheter för att modifiera blockadens tillämpning med sikte på dess avskaffande.

Människorättsrådets Universella periodiska granskning har visat sig värdefull som stöd för det internationella samarbetet. Vi bör aldrig mer acceptera politisk förföljelse mot länder i Syd för att inskränka deras självständighet, medan brott och tortyr som i Abu Ghraib och på USA:s flottbas i Guantánamo – på ockuperad kubansk mark – godtogs utan vidare. Dessa brott misskrediterade den gamla Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och ledde till dess upplösning.

Trots brister och svårigheter har Kuba delat med sig och fortsätter att dela med sig av sina framsteg och erfarenheter med andra nationer, och därigenom har vi utan egennytta bidragit till förbättrade mänskliga rättigheter i andra länder.

Tack vare samarbetsprojektet ”Operation Mirakel” har 3,4 miljoner människor i 34 länder fått gratis ögonoperationer. På samma sätt har 9 miljoner människor lärt sig läsa och skriva med alfabetiseringsprogrammet ”Ja, jag kan”, och 113 000 har studerat vidare i programmet ”Ja, jag kan gå vidare”.

Idag arbetar 51 000 kubanska läkare och annan sjukvårdspersonal i 67 länder. Vi fortsätter vårt samarbete i kampen mot Ebola-viruset i Afrika. Över 250 specialister arbetar frivilligt inom Sjukvårdsbrigaden Henry Reeve i de mest drabbade områdena. Ytterligare 4 000 hälsovårdsarbetare deltar solidariskt i förebyggande verksamhet i 32 länder i Afrika.

Kubanska revolutionen fortsätter oförtröttligt och beslutsamt att försvara rättvisans sak, för vi vet att vårt fosterland är hela mänskligheten.

När Förenta Nationerna firar 70 år är de mål och principer viktigare än någonsin, som de formulerades i FN:s stadga vid grundandet.

Som president Raúl Castro nyligen framhöll: ”Vi kommer aldrig att frångå våra ideal självständighet och social rättvisa, eller överge en enda av våra principer, eller vika en tum i försvaret av vår nationella självständighet. Vi ger inte efter för påtryckningar när det gäller våra inre angelägenheter. Vi har erövrat denna självständighet genom stora uppoffringar och till priset av stora risker.”

Översättning: Bertil Olsson

Blockaden fortsätter; USA bötfäller PayPal

Nyhetsbyrån AP rapporterar att USA kommit överens med Pay Pal att företaget ska betala 7,7 miljoner dollar för att under flera år inte fullt ut ha uppfyllt USA:s sanktionsbestämmelser.

Cuba Central Team 150327
Översättning: Zoltan Tiroler

Kubas medicinska solidaritet hjälper 67 länder

Kubas vice hälsominister Marcia Cobas informerade nyligen om att det nu arbetar ca 50 000 kubanska hälsovårdsarbetare i 67 länder. Av dessa är över hälften läkare. Samarbetet omfattar bland annat “Uppdrag Mirakel”, som genomför miljontals kostnadsfria ögonoperationer på fattiga människor i framför allt Latinamerika. Likaså ingår Henry Reevebrigaden i Afrika, som ger teknisk assistans i 17 afrikanska nationer varav 16 har hjälp av kubanska läkare.

Viceministern framhöll att “Kuba exporterar tjänster, inte läkare. Våra hälsovårdsarbetare har sin garanterade arbetsplats i Kuba, liksom sin lön och sociala trygghet.” Hon tillkännagav nya samarbetsavtal med Brasilien, Qatar, Algeriet, Mexiko, Portugal, Saudi Arabien och ytterligare tekniker och sjuksköterskor till det eboladrabbade Västafrika. Hon berättade också att man inte kan uppfylla alla önskemål eftersom Kuba också måste täcka sina egna behov. Hälsoturism är en växande sektor som förväntas öka ytterligare.

Viceministern hyllade arbetet som utförts i mer än 50 år och som räddat otaliga liv i en lång rad länder. Hon gav ett speciellt erkännande till de fler än 250 specialister som bekämpar ebola i Västafrika, av vilka 150 återvänder denna vecka efter att ha utfört ett imponerande arbete. Gruppen, som tillhör Henry Reeve-kontingenten, har på mindre än fem månader räddat livet på fler än 400 människor i Sierra Leone och Liberia.

Cubadebate 150326
Översättning: Zoltan Tiroler

Dottern till tidigare ledare för ”Damer i Vitt” fördömer den nuvarande

Laura María Labrada, dotter till den avlidna Laura Pollan, medgrundare och förre ledaren för Damer i Vitt, har uttalat sig mot gruppens nuvarande chef, Berta Soler, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Labrada säger till journalister att hon ”har beslutat att från och med nu inte tillåta att Soler använder min mors namn eller förknippar namnet med ett uppförande som strider mot det min mor alltid försvarade.” Hon sade också att Soler inte är välkommen i Pollans hus, som fungerar som högkvarter för organisationen.

Damerna i Vitt har hyllats av kongressledamöter i USA men är i stort sett okänd i Kuba och har ett minimalt stöd från kubaner. Som Reuters rapporterar: ”Gruppen överlever i huvudsak genom donationer från anticastrogrupper i USA. Varje deltagare får 30 dollar för att delta i demonstrationerna som sker varje söndag, sade Soler. Det är en summa som överstiger en typisk månadslön i Kuba.”

Pollan dog 2011 och Soler, som tog över, har mötts av kritik för att ha uteslutit medlemmar som ifrågasatt hennes medlemskap.

Översättning: Zoltan Tiroler

Kubanska läkare hem efter att ha bekämpat ebola

Kubanska hälsovårdsarbetare som bekämpat ebola i Västafrika har nu åkt hem. En av dem, 63-årige intensivterapi- och internmedicinspecialisten Leonardo Fernandez, tonar blygsamt ner insatsen och säger:

”Jag tror att vi uppfyllt en uppgift, med revolutionär och medicinsk etik. På vilket sätt skiljer det sig från att arbeta i Brasiliens djungler? Hur skiljer det sig från de som arbetar i Venezuelas djungel och arbetar ensamma i byar med ursprungsbefolkning i månader i sträck? På vilket sätt skiljer det sig från de som arbetar i afrikanska byar? Skillnaden är att det var en internationellt uppmärksammad insats, som gavs den vikt som den förtjänade. Det är sant att det krävs mod att säga: ’jag åker, jag ska bekämpa det’, det kan man inte neka till, men det var bara ytterligare ett uppdrag bland andra.”

Cuba Solidarity Campaign 150323.
Översättning: Zoltan Tiroler.

Castro: USA måste förstå att de inte kan köpa Kuba eller skrämma Venezuela

Den kubanske presidenten Raúl Castro upprepar ”den osvikliga lojaliteten till kommendant Hugo Chavéz, den kubanska revolutionens bäste vän”, inför hoten från USA-imperialismen.

Kubas president försäkrade att USA:s regering ”borde förstå, en gång för alla, att det är omöjligt att förleda eller köpa Kuba, eller att skrämma Venezuela.” Det var vid det extrainkallade mötet för ALBA i Caracas som Castro försäkrade att det kubanska folkets enhet med det venezolanska inte går att förstöra. Castro gav stöd till Venezuelas president Maduro, som trots imperiemaktens allvarliga hot ”sträckt ut handen till USA:s president för att möjliggöra dialog, baserat på internationell rätt och ömsesidig respekt” som leder till upphävande av den exekutiva order som Obama utfärdat mot Venezuela.

”Venezuela är inte ensamt och vår region är inte längre densamma som för 20 år sedan. Vi kommer inte att tolerera att man försöker skada suveräniteten eller brott mot fred i regionen.” Castro betonade att man inte heller kommer att ge efter ”en endaste tum i försvaret av suveräniteten och oberoendet”, inte heller kommer man att tolerera någon typ av inblandning i de båda ländernas inre angelägenheter. ”Vi har kommit hit för att sluta leden med Venezuela och ALBA och för att bekräfta att principerna inte är förhandlingsbara.”

Denna inställning kommer att försvaras av Kuba vid det Amerikanska toppmötet i Panama nästa månad. ”Vi förkastar varje försök att isolera och hota Venezuela och kräver ett defenitivt slut på blockaden mot Kuba.”

Castro varnade att USA-imperialismen försöker förstöra Petrocaribe, ett exceptionellt, generöst och humant bidrag från Hugo Chávez. USA hotar medlemsländerna och vill underkasta dem de multinationella oljebolagens intressen och avskilja dem från Venezuela. USA accepterar inte att våra folk beslutat sig för att oåterkalleligen fortsätta att avancera, kämpa för en rättvis och multipolär värld, där de som historiskt har varit exkluderade, har en röst, hopp och värdighet.

Correo del Orinoco 150317
Översättning: Zoltan Tiroler.

FN hyllar Kuba för bevarande av ekosystem i bergstrakter

Kubas bevarande av ekosystemen i bergstrakter bidrar till en hållbar och långsiktig utveckling, säger Myrta Kaulard, representant för FN:s utvecklingsprogram UNDP. Hon betonade att detta är en ny och utmanande uppgift som inte bara innefattar samarbete mellan många olika sektorer i landet, men också deltagande av människan som kärnan i vårdandet av flora och fauna.

Kaulard framhöll att arbetet är i linje med UNDP:s globala strategi för biologisk mångfald och ekosystem under perioden 2012-2020 och svarar mot riktlinjerna i partiets och revolutionens program.  

  Maira Fernandez Zequeira, chef för Institutet för ekologi och systematik, som bedriver en pågående undersökning i ämnet, säger att studien kommer att omfatta känsliga områden som omfattar ca 13 procent av Kuba.  Ca 900 000 personer, eller 8 procent av befolkningen, bor i bergsområden, vid vattentillgångar som är av nationellt intresse.

ACN 150318
Översättning: Zoltan Tiroler.

Blockaden fortsätter: USA bötfäller tysk bank på 1,7 miljarder dollar

FN:s Generalförsamling, som varje år fördömer USA:s blockad. Endast USA och Israel röstar mot världsopinionen.

Commerzbank, med högkvarter i Frankfurt, är Tysklands näst största bank och anses vara världens femte mäktigaste. Banken har accepterat att betala 1 710 miljoner dollar till USA:s regering för brott mot blockadlagarna, bland annat för att ha genomfört transaktioner med US-dollar, meddelar Federal Reserve (FED) och USA:s skatteverk.

Skatteverket skriver: ”Denna aktion visar våra fortsatta ansträngningar för att energiskt försäkra oss om att USA:s lagstiftning för sanktioner följs och visar riskerna som finansiella institutioner löper om de genomför affärer med, eller genom USA, som gynnar enheter under sanktion.

Förutom böterna tvingar USA den bötfällda banken att avskeda konsulter eller anställda som varit inblandade i förbindelserna.

EFE 150312.
Översättning: Zoltan Tiroler.

Reportage i okunnighetens mörker

Henrik Brandão Jönsson, DN-korrespondent i Brasilien, besökte Kuba över nyåret. Hans artiklar därifrån i januari återkom upp i en stort uppslagen, 4 helsidors artikel den 1 mars. Den följer helt den förhärskande kubarapporteringen i svenska medier och blundar bl.a. för:

• Att USA:s ekonomiska blockad berövar Kuba motsvarande en tredjedel av exportintäkterna
• Att FN:s Generalförsamling sedan början av 90-talet i årliga omröstningar krävt att USA ska häva denna blockad som bryter mot folkrätten, de senaste åren med 188 röster mot 2: USA och Israel
• Att alla 33 stater i Latinamerika och Karibien 2011 bildade en egen organisation CELAC, utan USA och Kanada, och har krävt att USA ska finna sig i att Kuba deltar på Amerikatoppmötet i Panama i april.
• Att i ”omvärlden” utanför USA och Europa åtnjuter Kuba stor respekt och hyllas för sina enastående insatser inom hälsovård och alfabetisering.
• Att USA:s 50-åriga politik lett till att USA isolerat sig självt, inte Kuba
• Att insikten om detta är den huvudsakligen orsaken till att president Obama politikbyte
• Att ingen av De Fem kubanerna, i medierna kallade ”spionerna” är dömda i USA för spioneri, till skillnad från den s.k. US-amerikanska ”människorättsaktivisten” på Kuba

Uttalande av Kubas regering om USA:s hot mot Venezuela

Angående den aggressiva Exekutiva Order som utfärdats av USA:s president mot regeringen i Venezuela, som pekades ut som ett hot mot USA:s nationella säkerhet:

Kubas revolutionära regering har fått kännedom av denna godtyckliga och aggressiva Exekutiva Order utfärdats av USA:s president mot den Bolivarianska republiken Venezuelas regering, som pekade ut detta land som ett hot mot den nationella säkerheten. Detta är en hämnd för de åtgärder som Venezuela tog i försvar av sin suveränitet mot de interventionistiska åtgärderna från USA:s statliga myndigheter och kongressen.

Hur kan Venezuela vara ett hot mot USA? Venezuela ligger tusentals kilometer ifrån USA. Venezuela har inga strategiska vapen. Venezuela använder inte resurser eller personal för att konspirera mot USA:s konstitutionella ordningen. Uttalandet låter osannolikt, och avslöjar det verkliga syftet.

Ett sådant uttalande, när det ska hållas parlamentsval i Venezuela, bekräftar återigen den interventionistiska karaktären av USA:s utrikespolitik.

Denna allvarliga handling är en varning till de latinamerikanska och karibiska regeringar, vars länder genomlidit så många imperialistiska intervention, och som i januari 2014 förklarade regionen som ”Fredens zon” och förkastade varje handling som går emot denna fred.

Kubas revolutionära regeringen och vårt folk upprepar igen sitt ovillkorliga stöd till den bolivarianska revolutionen, till president Nicolas Maduros legitima regering, och till det modiga venezolanska folket.

Ingen har rätt att ingripa i en suverän stats inre angelägenheter, och inte heller att grundlöst förklara den som ett hot mot den nationella säkerheten.

På samma sätt som Kuba var aldrig ensamt, kommer inte Venezuela heller att vara ensamt.

Havanna. 9 mars 2015
Översättning: Rolando Zanzi

"De förbereder militärt angrepp på Venezuela"

"När USA:s president utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats" skriver Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på CONICET i Argentina.

Presidentens verkställighetsorder för några timmar sedan (måndag 9/3) hävdar att Bolívars och Chávez’ land "utgör ett osedvanligt, utomordentligt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik" och "utlyser en nationell krissituation för att hantera detta hot". Sådana uttalanden föregår ofta USA:s militära angrepp, antingen på egen hand, som den blodiga invasionen i Panama för att störta Manuel Noriega 1989, eller det om Sydostasien som kulminerade i kriget mot Indokina, i synnerhet mot Vietnam, med start 1964. Men det kan också vara upptakten till andra militära operationer, där USA samarbetar med sina europeiska lakejer i Nato och med oljeteokratierna.

Exempel: första Gulfkriget 1991 eller Irakkriget, 2003-2011, med entusiastiskt stöd från Storbritanniens Tony Blair och från den knappt salongsfäige José María Aznars Spanien; eller fallet med Libyen, under 2011, framkallat av den fars som sattes upp i Benghazi, där förmenta "frihetskämpar" - som senare visade sig vara legosoldater rekryterade av Washington, London och Paris - upphandlades för att störta Kaddafi och överföra kontrollen över landets oljetillgångar till sina uppdragsgivare.?? Färskare fall är Syrien och särskilt Ukraina, där det eftertraktade "regimskiftet" (försköning för att undvika att tala om "kupp") av det slag som Washington obevekligt driver för att omforma världen - och särskilt Latinamerika och Karibien - till sin avbild, uppnåddes tack vare ovärderligt stöd från EU och NATO. Det har resulterat i ett blodbad i Ukraina som pågår än idag.

Victoria Nuland, USA:s statssekreterare för Europafrågor, sändes av 2009 års osannolika fredspristagare till Maidantorget i Kiev för att visa sin solidaritet med demonstranterna, inklusive de nynazistiska grupper som senare med blod och eld skulle erövra makten, och till vilka den vänliga tjänstekvinnan överräckte kex och vattenflaskor mot törsten och med denna kärleksfulla gest visa att Washington, som alltid, stod på frihetens, de mänskliga rättigheternas och demokratins sida. ??När denna "skurkstat" - som USA är på grund av sina systematiska kränkningar av internationell rätt - utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats.

De gjorde det 1898, när de sprängde kryssaren Maine i Havannahamnen. Det sände två tredjedelar av besättningen i graven och orsakade sådan upprördhet bland allmänheten i USA att Washington kunde förklara krig mot Spanien.

Detta upprepades när USA kokade ihop ”incidenten” i Tonkinbukten för att "sälja" sina krig i Indokina: den påstådda nordvietnamesiska attacken mot två USA-flaggade kryssningsfartyg – som senare avslöjades som en CIA-operation - gjorde att president Lyndon B. Johnson först utropade nationell krissituation och strax därefter krig mot Nordvietnam.??

Maurice Bishop, på den lilla ön Granada, betraktades också som ett hot mot USA:s nationella säkerhet och störtades 1983 och utplånades av USA:s marinsoldater.

Historien skulle kunna göras oändligt mycket längre.?? Slutsats: ingen ska bli förvånad om Obama inom kort ger underrättelsetjänsterna eller försvarsmakten updrag att angripa något känsligt USA-mål i Venezuela, exempelvis ambassaden i Caracas. Eller någon annan förfärlig operation mot oskyldiga, civila venezolaner, liksom de "terroristattacker" som skakade Italien - mordet på Aldo Moro 1978 eller bomben som detonerade på tågstationen i Bologna 1980 – för att skapa panik och rättfärdiga ett ”svar” från imperiet med syfte att "återställa respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga friheter”. Långt senare upptäcktes att dessa brott begicks av CIA. ??

Kom ihåg att Washington stod fadder för statskuppen 2002 i Venezuela, kanske för att tillförsäkra sig oljeleveranser inför attacken mot Irak. USA lanserar nu ett krig på två fronter: Syrien/ IS och Ryssland, och vill även nu ha en säker energibakgård. Allvarligt, mycket allvarligt. Detta fordrar aktiv och omedelbar solidaritet från de sydamerikanska regeringarna, enskilt som land och genom UNASUR och CELAC, och från ”Vårt Amerikas” – Latinamerikas och Karibiens - folkliga organisationer och politiska krafter för att avslöja och stoppa denna manöver.

Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på Conicet, och rektor på Latinamerikanska programmet för samhälsvetenskapliga distansstudier, PLED, i Argentina

Gerardo Hernández spred Bernies aska i havet

Bernie Dwyer, mellan Aleida Godínez och Alicia Zamora

Vid en ceremoni i Miramar i Havanna i början av mars samlades Bernie Dwyers anhöriga och vänner, bland dem De Fem med familjer, för att sprida hennes aska i havet.

Bernie Dwyer från Irland, som gick bort i juli 2013, var en hängiven kämpe för Kuba och för frihet åt De Fem. Hon var journalist och dokumentärfilmare och en outtröttlig kämpe i solidaritetsarbetet för Kuba. I många år arbetade hon på Radio Havanna och har intervjuat många kända personligheter. Hon engagerade sig tidigt i fallet med de fem kubanerna och alltsedan deras fängslande 1998 kämpade hon för att deras gärning skulle bli känd i vida kretsar. 2004 producerade hon dokumentärfilmen Uppdrag mot terror om de fem kubanerna som kämpade mot USA:s terror mot Kuba, men greps och dömdes till långa fängelsetider. 2010 kom filmen Dagen då diplomatin dog om hur USA betalar, instruerar och utrustar s.k. dissidenter på Kuba för att underminera Kubas regering. (Båda filmerna är svensktextade, se ”Kubabutiken”.)

Med vid ceremonin var även två speciellt nära vänner till Bernie; journalisten Aleida Godínez och fotografen Alicia Zamora. Båda dessa medverkar i filmen Dagen då diplomatin dog. De två anländer till Sverige nu i mars för en turné genom vårt land.

Bernies filmer skildrar framförallt människorna bakom Kubas kamp mot terror och mot USA:s försök att destabilisera landet.

Bernie fick inte uppleva den stora glädjedagen 17 december 2014, då alla fem var fria och återförenade med sina familjer på Kuba. Hon avled, svårt märkt av sjukdom i juli 2013.

Gerardo Hernández, en av De Fem, spred hennes aska i havet. ”Hon var en kämpe, vän och syster. Jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna henne personligen. Hon var svårt sjuk, men fortsatte ändå att kämpa för oss. Vi var lyckligt lottade som hade en sådan vän. Bernie, du är med De Fem för evigt.”

Louise Österlin
Källor, bl.a: realcuba.wordpress.com
8 mars 2015

Stryk Kuba från ”terroristlistan”!

Kubas delegation vid samtalen i Washington 27 februari. Josefina Vidal i mitten.

Samtalen i Washington mellan USA:s och Kubas delegationer som startade i januari fortsatte den 27 februari. Då var det speciellt två frågor som Kuba drev:

Den första är att stryka Kuba från USA:s lista på länder som sponsrar terrorism. Kuba har varit uppsatt på denna lista sedan 1982, men Josefina Vidal från Kubas UD som ledde Kubas delegation i Washington säger: ”Vi hör inte hemma på den listan och vi har aldrig hört hemma där”. Tre länder utom Kuba finns på listan, Syrien sedan 1979, Iran sedan 1984 och Sudan sedan 1993. Officiella talespersoner i USA har tidigare enligt nyhetsbyrån Reuters sagt att det kan ta fram till juni eller längre att stryka Kuba från listan.

Vid presskonferensen efter samtalen sa dock ledaren för USA:s delegation, Roberta Jacobsson, att processen att stryka Kuba från listan ska påskyndas och vara klar ”före april”.

En annan viktig fråga för Kuba är att landets intressekontor i Washington ska få tillgång till banktjänster, något som kontoret inte haft under mer än ett och ett halvt års tid. Den bank som Kuba tidigare anlitade avsade sig uppdraget på grund av risk för bötfällning, något som drabbat en rad stora banker som haft samröre med Kuba. Kuba har protesterat och hävdat att det strider mot Wienkonventionen att inte ge intressekontoret tillgång till vanliga banktjänster.

Wienkonventionen från 1961 om diplomatiska relationer har varit en kärnfråga för Kuba att framhålla i samtalen om hur de framtida ambassaderna ska fungera. USA har öppet deklarerat att ambassadens diplomater avser att ha kontakt med och ge stöd åt Kubas ”dissidenter”, som de kallar för demokratiaktivister. Kuba förklarar emellertid att detta strider mot Wienkonventionens artiklar om vilka uppgifter en diplomatisk beskickning ska ägna sig åt, och att det skulle innebära en inblandning i Kubas interna angelägenheter.

Wienkonventionens artikel 3 säger bl.a. att ”den diplomatiska beskickningens uppgifter är att främja vänskapliga förbindelser mellan den sändande staten och den mottagande staten samt att utveckla deras ekonomiska, kulturella och vetenskapliga förbindelser.”

Enligt nyhetsbyrån Reuters pressar USA nu på för att kunna öppna en ambassad i Havanna redan i april, lagom till OAS toppmöte i Panama den 10-11 april, där Kuba kommer att närvara för första gången på flera decennier.

Louise Österlin, 4 mars 2015
Källor: Granma, Reuters, Telesur

Töväder USA – Kuba?
Talarturné - hela programmet!

Aleida Godínez, journalist och Alicia Zamora, fotograf, besöker Sverige, Danmark och Norge. På turnén visas dokumentären Dagen då diplomatin dog, som visar hur de och andra infiltrerat s.k. dissidentgrupper i Kuba och avslöjade hur dessa smågrupper tog emot betalning från USA:s diplomater för subversiv verksamhet, alltifrån sabotage till propaganda.

Det är inte enbart i Kuba som USA använt denna metod mot regeringar som inte underordnar sig dess intressen. Venezuela är ett annat aktuellt exempel.

Nu pågår samtal mellan USA och Kuba och optimism sprids om normalisering av relationerna. Positiva framsteg har gjorts. Men USA har sagt sig ha kvar sina mål när det gäller Kuba. President Obama har deklarerat att blockadpolitiken har misslyckats att få till stånd regimskifte på Kuba och taktiken måste ändras.

Då USA:s chefsförhandlare Roberta Jacobson var i Havanna för att delta i samtalen med Kuba tog hon på USA:s intressekontor emot en rad dissidenter. Det är kontakterna med detta ”civilsamhälle” som USA vill vidga. Men Kubas chefsförhandlare Josefina Vidal hänvisar till FN:s Wienkonvention för diplomater. Diplomater får inte syssla med subversiv verksamhet. Vidal understryker att det är över 5 000 kvinno-, student-, ungdoms-, kyrkliga-, bonde-, med flera organisationer som utgör Kubas civilsamhälle, inte de i västmedier omhuldade dissidenterna.

Du som har möjligheten, missa inte tillfället att träffa Aleida Godínez och Alicia Zamora!

STOCKHOLM
Fredag 13 mars kl. 18.30
Solidaritetshuset, Drakensalen, Tegelviksg 40  

VÄSTERÅS
Lördag 14 mars kl. 14.00
Electra Folkets Bio
Culturen, Kopparlunden, Sinterg 4-6
 
ÖREBRO
Måndag 16 mars kl. 18.30
ABF, Drottninggatan 38
 
NORRKÖPING
Tisdag 17 mars kl 18.00
ABF, Bergslagsgården, Västgöteg 25
 
VÄXJÖ
Torsdag 19 mars kl. 18.00
Växjö Bibliotek, Luna lokalen, V:a Esplanaden 7
 
MALMÖ
Söndag 22 mars 17.30
Röda Huset, Industrigatan 4 
 
JÖNKÖPING
Måndag 23 mars kl 18.00
Stadsbiblioteket, Inspiration Världen
 
GÖTEBORG
Onsdag 25 mars kl 19.00
Fjärde Långgatan 8B, 300 m från Järntorget
 
Arrangörer är Svensk-Kubanska Föreningen, på flera orter tillsammans med andra organisationer och i samarbete med studieförbund.

För mer info se affischerna för respektive stad:svensk-kubanska.se

Fidels möte med De Fem

I lördags tog Fidel Castro emot de fem kubanska antiterroristerna för samtal om så många års orättvisa i USA:s fängelser.

Fidel skriver:

”Jag tog emot dem lördagen den 28 februari, 73 dagar efter att de landade på kubansk mark. Tre av dem hade offrat 15 år av sin ungdom på att inandas USA-fängelsets fuktiga, illaluktande, äckliga källarstank, dömda till detta av korrumperade domare. De andra två, som också försökt förhindra imperiets kriminella planer mot deras fosterland, hade också dömts till många års brutal fängelsevistelse.

De organ som skulle utreda saken var helt renons på de mest elementära begrepp om rättvisa och deltog i den omänskliga jakten.

Kubas säkerhetstjänst hade inget som helst behov av att i USA skaffa information om någon enda militär enhets rörelser, för den kunde med hjälp av radiobasen ”Lourdes”, söder om Kubas huvudstad, från rymden följa allt som rörde sig på vår planet. Den basen kan upptäcka allt som rör sig tusentals mil från vårt land.

Dessa fem hjältar tillfogade inte USA någon skada, de försökte förutse och förhindra de terroristaktioner mot vårt folk som organiserades av USAs säkerhetstjänst, som världsopinionen känner till mer än väl.

I juli 1953 när vi anföll Moncadakasernen var jag 26 år och hade mycket mindre erfarenhet än de har visat sig ha. När de var i USA var det inte för att skada det landet, eller utkräva hämnd för de sprängattentat som där organiserats mot vårt land. Att försöka stoppa detta var absolut berättigat.

De viktigaste när de kom hem var att träffa familjer, vänner och folket, och se till att inte offra sin hälsa eller hoppa över läkarundersökningar.

Jag var lycklig flera timmar igår. Jag lyssnade till underbara berättelser om denna grupps hjältemod, Gerardo förde ordet och de andra föll in, också den konstnär och poet som jag lärde känna när han byggde ett av sina verk på flygplatsen i Santiago de Cuba. Och hustrurna! Och barnen! Ska de inte ha tid för dem också? Återkomstens glädje måste firas med familjen!

Igår ville jag prata med de fem hjältarna. Det var temat under fem timmar. Och nu har jag lyckligtvis tid att be dem att lägga en del av sin omåttliga prestige på något som ska bli till stor nytta för vårt folk.”

Fidel Castro Ruz
2015-03-02
Översättning: Eva Björklund

Mujica: Avskriv Kubas skuld!

José Mujica. Bild: Agência Brasil.

Uruguays avgående president José Mujica har inför kongressen yrkat på att avskriva Kubas statsskuld till Uruguay. Detta som ett erkännande av Kubas humanitära insatser i det sydamerikanska landet, bland annat det oftalmologiska centret José Martí, som invigdes 2007.

Där har kubanska läkare tagit emot 130 000 patientbesök och utfört 50 000 ögonoperationer, alltsammans avgiftsfritt. Uruguays finansdepartement menar därför att Kubas skuld till landet, som uppgår till motsvarande 200 miljoner kronor, bör ses som betald. Mujicas parti Frente Amplio har majoritet i båda kamrarna i Uruguays kongress, som förväntas godkänna förslaget.

José Mujica har fått viss uppmärksamhet i västerländsk press, där han beskrivits som ”världens fattigaste president”. Han och hans hustru Lucía Topolansky, båda tidigare medlemmar i den kubainspirerade tupamarosgerillan, har bott kvar på sin gård utanför Montevidéo, istället för att flytta in i presidentpalatset. Han har också avsagt sig 90 % av lönen, som han istället gett till välgörenhet. Från och med 1 mars tillträder Mujicas partikamrat Tabaré Vásquez presidentposten.

Oskar Lilja
Källa: TeleSUR

Se också:
DN: ”Det är alla andra presidenter som är konstiga”
DN: Ingen tog upp liftaren – då kom presidenten

Fortsatta samtal mellan Kuba och USA

Den 25 februari 2015 reste en delegation kubaner till Washington för att fortsätta de samtal på hög nivå som inletts under januari. Ledare för Kubas delegation är, som tidigare, Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och för USA:s delegation Roberta Jacobsson. Vi får återkomma till resultaten från dessa samtal.

Tidigare i februari har flera högt uppsatta USA-politiker besökt Kuba: Den 17 februari kom tre senatorer från Demokratiska Partiet till Kuba, framför allt för att undersöka möjligheterna till framtida utvidgad handel mellan länderna. Det var Claire McCaskill, Mark Warner och Amy Klobucher, men de underströk att även representanter från Republikanska Partiet var intresserade av utbyte med Kuba. De tre mötte Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez och diskuterade processen för att återuppta de diplomatiska relationerna och lyfta den ekonomiska blockaden. Gästerna från USA besökte den nya hamnen i Mariel med omgivande industrizon utanför Havanna. Mot bakgrunden att USA satt upp Kuba på sin ”terroristlista” frågade en kubansk journalist om de upplevde att de var i ett terroristland – svaret var “Nej”.

Senator Klobucher har lagt fram ett lagförslag i kongressen som syftar till att upphäva blockadens restriktioner mot handel, resor, sjötransporter, etc.

Den 19 februari kom ledaren för Demokratiska Partiet i representanthuset i USA:s kongress, Nancy Pelozi med en delegation till Kuba. Kubas vice president Miguel Díaz-Canel, tillsammans med bl.a. Josefina Vidal från Kubas UD, tog emot delegationen. Diskussionsämnen för besöket var Kubas uppdaterade ekonomiska modell, relationerna Kuba–USA och möjligheterna att i USA:s kongress ta upp en debatt om att lyfta blockaden.

Louise Österlin
Källa: Flera notiser i Granma

”Vi har endast gjort det som var vår plikt”

Tal hållet av Gerardo Hernández i samband med hågkomsten av återupptagandet av Kubas befrielsekrig 1895. Vid ceremonin i Havanna den 24 februari 2015 dekorerades De Fem med utmärkelsen Republikens Hjältar som bevis på det kubanska folkets uppskattning.

Käre kamrat, general, och President Raúl Castro Ruz. Kära kamrater:

Att hedra de män och kvinnor som idag för 120 år sedan åter grep till vapen för att kämpa för hemlandets oberoende, är det bästa sättet för oss att ta emot utmärkelsen Republikens Hjälte, som idag så generöst tilldelats fem kubaner vars prestation endast bestått i fullgörandet av vår plikt.

José Martí, som var det nationella upprorets själ den 24 februari 1895, slog fast att en egenskap som utmärker en hjälte är beredvilligheten att visa svunna tiders hjältar respekt. Därför är vår första tanke en dag som denna präglad av tacksamhet och lojalitet gentemot dem som genom historien, som genom sina uppoffringar, gjort det möjligt för oss att idag tillhöra ett socialistiskt, revolutionärt och segrande Kuba. Vi vill ge uttryck för denna lojalitet i medvetenhet om att det är vår generations, och kommande generationers sak, att försvara fullföljandet av våra befriares verk, drömmar och ideal.

För De Fem betyder det att tankarna först måste gå till den man vars ledarskap och visionära strategi varit av så avgörande betydelse i den strid som ledde oss mot friheten, och som genom sitt exempel ingöt i oss en anda kampberedskap, motståndsförmåga och offervilja. Och som lärde oss att uttrycket kapitulation inte har någon plats i revolutionens ordlista; mannen som tidigt försäkrade det kubanska folket att De Fem skulle återvända till hemlandet. Comandante en Jefe: Den utmärkelse som vi idag med stolthet mottagit är också er.

Till vår general Raúl Castro, som kämpade oförtrutet till den dag då Fidels löfte kunde infrias, till alla de män och kvinnor som redan bär denna hedersutmärkelse, och som alltid varit ledstjärnor för De Fem, vill vi säga: Denna utmärkelse är också er.

Till det kubanska folket, som gjorde vår sak till sin, och som fortfarande ger oss sitt stöd och uppmuntran; till Partiets och vår regerings ledare; till folkrörelserna, samhällsinstitutionerna, kyrkosamfunden, personer och regeringar i andra länder som ställde sig solidariska med vår sak: Denna utmärkelse är också er.

Vi tackar också alla systrar och bröder världen över som skuldra mot skuldra under 16 år av juridiska och politiska strider kämpade tillsammans med oss. Denna utmärkelse är också er.

Till våra familjer, som kämpade, led, stod upp med fasthet under så många år, och till alla dem som förtjänat uppleva denna dag men som inte längre finns bland oss: Denna utmärkelse är också er.

Till alla anonyma hjältar och hjältinnor som aldrig offentligt och officiellt kommer att kunna ta emot en utmärkelse som denna, men som på okända stridsplatser hängivet verkat, verkar och i morgon kommer att verka för hemlandets försvar: Ni ska veta, var ni än befinner er, att denna utmärkelse också är er.

Den ära som idag tillkommit oss är också en maning, som förpliktigar oss till beredskap at framöver möta nya utmaningar som Revolutionen ställs inför. Mer än vid endast enstaka tillfällen har vi, sedan vi återvänt, mött landsmän som uttryckt att de skulle ha velat haft samma möjlighet som De Fem att göra en insats för att värna vårt folk mot aggression. Till dem och alla kubanska patrioter vill vi säga att vårt uppdrag inte är slut, och att de kommer att ha möjlighet att bidra.

Reformeringen av vår ekonomiska modell är ett projekt som syftar till att uppnå högre effektivitet och en blomstrande och uthållig socialism. Detta, liksom processen av återupprättande av relationerna med USA, innebär ett tillstånd präglat av förändring. Situationen kräver av oss alla att vi agerar med intelligens, professionalism, hängivenhet och övertygelse. Så kan vi identifiera och bemöta de utmaningar och de nya faror som vi kommer att ställas inför.

Det finns, och det kommer att finnas, många sätt att försvara Kuba, och Kuba kommer alltid att behöva lojala söner och döttrar. För oss är det uppmuntrande att veta det i detta revolutionära folks hjärta finns många ”De Fem” som är beredda till offer för hemlandets försvar.

Tillsammans med Ramón, René, Fernando och Antonio tar jag med stolthet och tacksamhet emot den stora ärebetygelse som hemlandet nu skänkt oss. Och hemlandet kan räkna med oss fem soldater som idag inför vårt folk ånyo vill försäkra att vi är beredda att tjäna er intill våra sista dagar, och att vi alltid ska förbli lojala gentemot de idéer som är förknippade med Martí, med Che, med Fidel och med Raúl.

Tack så mycket!

Kubansk medicinbrigad nominerad till Nobels Fredspris

Norges årliga fackföreningskonferens beslöt under sitt möte i Trondheim enhälligt att som kandidat till Nobels Fredspris 2015 nominera den kubanska Henry Reeve-brigaden. Brigaden består av läkare och annan sjukvårdspersonal som är specialiserade på katastrofmedicin och epidemier, som de 256 hälsovårdsarbetare som nu kämpar mot ebola-epidemin i Västafrika.

Kubas Henry Reeve-brigad, som grundades 2005, har gjort insatser i många länder drabbade av epidemier, jordbävningar och andra katastrofer, som Kina, Pakistan, Chile och Haiti. Brigaden är uppkallad efter USA-medborgaren Henry Reeve som föddes 1850. Bara 19 år gammal reste han till Kuba för att kämpa i det första befrielsekriget mot kolonialmakten Spanien. Henry Reeve dog ung, år 1876, i detta krig.

USA - Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

28 januari höll Kubas president Raúl Castro tal vid CELAC:s tredje toppmöte I Costa Rica. CELAC är den Latinamerikanska och Karibiska gemenskapen som omfattar alla 33 stater på västra halvklotet, utom USA och Kanada.

Raúl Castro tog upp flera för Latinamerika brännande frågor i sitt tal. Särskilt gav han sitt stöd till Venezuelas kamp mot opposition ledd av krafter som får uppbackning utifrån. Huvuddelen av talet ägnade han åt den nya situationen mellan USA och Kuba. Här följer några sammanfattade utdrag ur Raúl Castros tal.

- USA:s president erkände den 17 december hur hans lands mer än 50-åriga politik mot Kuba hade misslyckats. Han har gett order om att ompröva att Kuba står på listan över stater som sponsrar terrorism. Han tillkännagav också sitt beslut att USA ska återupprätta diplomatiska relationer med vår regering. (Anm: Det var USA som bröt de diplomatiska relationerna med Kuba 1961.) Dessa förändringar är ett resultat av Kubas nästan ett och ett halvt århundrade av kamp. De blev också möjliga tack vare de krav som ställts av regeringarna och folken i CELAC:s länder.

- Vid OAS-mötet 2012 i Cartagena (Colombia), då Kuba inte hade bjudits in, hölls en debatt där blockaden mot Kuba enhälligt fördömdes. Att Kuba var uteslutet från mötet fördömdes också. Panamas president förklarade att till nästa toppmöte i OAS, som ska hållas i Panama 10-11 april 2015, kommer han att bjuda in Kuba. Och Kuba har bekräftat att landet kommer att delta. (Anm: Det var USA som 1948 initierade OAS, de Amerikanska Staternas Organisation.)

- Jag vill tacka de 188 stater som röstade mot blockaden i FN, och till alla som på internationella konferenser och toppmöten ställt krav på att blockaden ska upphöra. Tack till alla folkliga rörelser, politiska krafter, parlament och personligheter som oförtröttligt har kämpat för att uppnå detta. Tack till USA:s folk som uttryckt ökande opposition till den fientliga politiken och blockaden som varit i kraft i över fem decennier.

Raúl Castro framhöll att regeringar som i grunden är djupt olika ändå kan finna lösningar på sina problem genom en respektfull dialog och ett ömsesidigt utbyte. Kuba och USA måste lära sig konsten att existera sida vid sida och ha respekt för de skillnader som finns mellan regeringarna och att samarbeta i frågor av gemensamt intresse för att lösa de utmaningar vi står inför i världen. Man får inte förutsätta att för att uppnå detta måste Kuba avsäga sig sina ideal, vad gäller självständighet och social rättvisa, eller överge en enda av landets principer eller ge efter en enda millimeter i försvaret av sitt nationella självbestämmande.

- Vi kommer inte att ge tillfälle till eller acceptera påtryckningar utifrån som rör våra interna angelägenheter. Vi har kämpat oss till denna rätt genom stora uppoffringar och genom att ta stora risker.

Hur skulle diplomatiska relationer kunna återupprättas utan att Kubas intressekontor I Washington får tillgång till USA:s bankers finansiella tjänster som nekats kontoret som ett resultat av blockaden?

Hur kan diplomatiska relationer återupprättas utan att ta bort Kuba från USA:s lista på stater som sponsrar terrorism?

Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden, som orsakar så stora mänskliga och ekonomiska skador, måste upphöra.

Återetableringen av diplomatiska relationer är början till en process som kan utvecklas till normalisering av de bilaterala relationerna. Men detta är en omöjlighet så länge blockaden är i kraft, eller så länge som det illegalt ockuperade området i Guantánamo inte återlämnats (applåder), eller så länge som det pågår radio- och TV-sändningar utifrån som inkräktar på våra frekvenser, eller så länge som rättvis ersättning inte ges till vårt folk för de mänskliga och ekonomiska skador vi genomlidit. Det skulle inte vara etiskt, rättvist eller acceptabelt att någonting krävdes av Kuba i utbyte.

Om dessa problem inte blir lösta så blir detta diplomatiska närmande mellan Kuba och USA meningslöst. Kuba kommer inte att gå med på att förhandla om frågor som rör landets interna angelägenheter.

De åtgärder som USA har vidtagit när det gäller blockaden är mycket begränsade. Kvar finns förbud att ge krediter till Kuba och för Kuba att använda dollar i internationella transaktioner. För USA-medborgares resor till Kuba krävs fortfarande särskilda tillstånd från USA. Kuba får inte handla med produkter som innehåller mer än 10 procent av USA- tillverkade beståndsdelar, och import till USA av varor som innehåller råvaror från Kuba är förbjuden. Emellertid har president Obama använt sin exekutiva makt för att lätta på restriktionerna för telekommunikationer, med det tydliga målet att påverka Kuba politiskt. (Dvs utrusta s.k. dissidenter.) Men han skulle kunna använda samma beslutanderätt för att i samma omfattning minska blockaden inom andra delar av ekonomin.

Talespersoner från USA:s regering har varit mycket tydliga i att de nu vill ändra på sina metoder, men inte på sina mål. De insisterar på att de vill fortsätta att blanda sig i våra interna angelägenheter, och det kommer vi inte att acceptera. USA borde inte planera att utveckla relationer med Kuba som om det inte funnes en självständig regering på Kuba. (Applåder)

USA:s nya kubapolitik betyder inte att de accepterar en socialistisk revolution 15 mil från Florida. De vill att det s.k. civilsamhället ska vara närvarande på OAS toppmöte i Panama. Vi har alltid protesterat mot att vid toppmöten eller när G-7 eller IMF har möten, har civilsamhället placerats bakom stålstängsel och utsatts för brutalt polisvåld eller förvisats till platser långt ifrån händelsernas centrum.

Naturligtvis kommer Kubas civilsamhälle att delta, och jag hoppas att det inte blir några restriktioner mot vårt lands icke regeringsanknutna organisationer som inte har någon status i OAS men erkänns av FN.

Jag hoppas också att i Panama få se de folkliga rörelser och icke regeringsanknutna organisationer som kämpar för kärnvapennedrustning, för miljön, mot nyliberalismen, Occupy Wall Street-rörelsen, ursprungsfolkens organisationer, studenter, bönder, fackföreningar, organisationer som motsätter sig fracking, rasism, tortyr och polisvåld. President Obamas uttalanden den 17 december har fått ett världsomfattande erkännande och ett brett stöd I USA, men vissa krafter i USA kommer att försöka lägga hinder i vägen. Att få slut på blockaden kommer att bli en lång och svår process som kräver stöd och mobilisering och ett bestämt agerande av alla goda krafter i USA och i världen, och ett godkännande i FN av resolutionen som kräver att blockaden ska upphöra.

Sammanfattat av Louise Österlin.

Hela Raúl Castros tal (spanska) finns bl.a. på:
www.granma.cu/discursos-raul/2014-01-29/cuba-seguira-trabajando-arduamente-en-el-seno-de-la-celac

Talet på engelska:
en.granma.cu/mundo/2015-01-29/president-raul-castro-speaks-to-third-celac-summit-in-costa-rica

Alla CELAC:s dokument från toppmötet i Costa Rica är publicerade på spanska på hemsidan www.celac2015.go.cr

Förhandlingar inledda mellan USA och Kuba

21-22 januari inleddes bilaterala samtal i Havanna mellan delegationer från Kuba och USA. President Obama har uttryckt en önskan att ändra sitt lands Kubapolitik som han säger har passerat bäst-före-datum. (Tal till nationen 21 januari.)

Kubas delegation leddes av Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och USA:s av Roberta Jacobsson, vice utrikesminister för USA: intressen i västra hemisfären.

Delegationerna behandlade flera frågor för samarbete som flygsäkerhet, oljespillsanering, vidare bekämpning av narkotikahandel, terrorism och epidemier, det sista specifikt om ebolaepidemin, varningssystem vid jordbävningar och skydd för arter och miljöer i havet. Kuba föreslog vetenskapligt samarbete inom flera områden, som miljöskydd, minskning av effekterna av klimatförändringar och förebyggande av naturkatastrofer.

Josefina Vidal från Kubas UD

Dick Emanuelsson om Kubas medicin mot diabetesfot

Latinamerikakorrespondenten Dick Emanuelsson skriver i Flamman om Kubas egenutvecklade medicin mot diabetesfot. Läkemedlet heter Heberprot-P och är det enda i sitt slag. Diabetesfot leder globalt till en miljon amputationer per år (2005), och även i ett rikt land som USA amputeras 85 000 årligen - särskilt drabbas de fattiga. Kuba har med Heberprot-P kunnat reducera antalet amputationer med 70%, men de drabbade i USA saknar tillgång till medicinen, på grund av blockaden mot Kuba.

I det fyrsidiga reportaget besöker Dick Emanuelsson Diabetescentret i Havanna, och talar med en chef för IGBC, Centrum för genteknik och bioteknik, ett av världens största forskningscenter. Heberprot-P, som framställts på IGBC, injiceras direkt i såret, och gör att känseln i foten återkommer. Dessutom påskyndas läkningen genom granulering.

Internationella Diabetesfederationen höll i december sin kongress på Kuba, vilket ses som en erkännande av landets framgångar inom hälsovården och i synnerhet diabetesvården.

Källa: Flamman nr 1/2015
Referat: Oskar Lilja

Förändringar i blockaden

15 januari angav USA:s regering de nya riktlinjer som kommer att gälla i relationerna mellan USA och Kuba, i enlighet med den omprövning av kubapolitiken som meddelades av presidenterna Barack Obama och Raúl Castro den 17 december 2014.

De nya reglerna publicerades på finansdepartementets hemsida, och de möjliggör för USA-medborgare att besöka Kuba, förutsatt att man deltar i någon av de tolv godkända kategorierna av gruppresor. Det blir också möjligt även betala med kort på ön, samt, efter mer än ett halvsekels förbud, ta med sig små mängder kubanska cigarrer hem.

Åtgärderna tillåter USA-amerikanska företag att exportera teknologisk utrustning för telekommunikation, IT och internet. Turism i vanlig bemärkelse kommer fortsatt att vara förbjudet, men de USA-medborgare som vill resa till Kuba i annat godkänt syfte kommer inte längre att behöva specialtillstånd från USA:s finansdepartement utan det räcker att man ansöker om ett nytt generellt tillstånd.

Trots att blockaden bibehålls lovade Obama en viss ökad flexibilitet kring de regleringar som under mer än 50 år satt upp finansiella, ekonomiska och teknologiska hinder för Kuba, samt att återupprätta diplomatiska relationer till landet, då ”dessa 50 år av isoleringspolitik inte fungerat”, som han sa i december.

Telekom-branschen är den enda som i stort sett undslipper blockadens regleringar, i linje med USA:s målsättning att via internet öka USA:s inflytande i det kubanska civilsamhället. Sektorn är den enda som har rätt att investera i infrastruktur och sälja tjänster, mjukvara och utrustning (om än ej högteknologisk sådan) till statliga kubanska företag Man tillåter USA-amerikanska finansinstitutioner att öppna bankkonton på Kuba för att genomföra tillåtna transaktioner mellan länderna. Dock får fortfarande inte kubanska institutioner och företag öppna bankkonton i USA-amerikanska banker.

Andra förändringar:

• Avskaffade begränsningarna för hur mycket pengar resenärer från USA kan spendera på Kuba.


• Tillåta flygbolag och resebyråer att organisera resor samt kontraktera kubanska försäkringsbolag. Dock är det fortfarande förbjudet för USA-medborgare att ta sig till Kuba sjövägen.


• Storleksgränsen för pengaförsändelser höjs för 500 USD till 2000 USD per kvartal. Man bibehåller förbudet att exportera från USA till Kuba, i synnerhet när det gäller högteknologiska produkter, med undantag av en begränsad export av byggnadsmaterial och, jordbruksutrustning till privata kubanska företag, men via statligt ägda grossistfirmor. Det kommer fortsatt vara förbjudet för Kuba att exportera till USA, med undantag för de produkter som USA-amerikanska besökare tar med sig hem från besök på ön. Värdet på varorna varje besökare får ta med sig får dock inte överstiga 400 USD varav max 100 USD får utgöras av rom och tobak.

Nya medlemmar i ALBA

I mitten av december 2014, under ALBA:s 8:e toppmöte i Havanna, fick ALBA två nya medlemsstater: St Kitts och Newis, samt Grenada. Båda är engelsktalande nationer i ögruppen Lilla Antillerna.

Grenadas president Keith Mitchell lovordade Kuba och Venezuela för dessa länders insatser för projekten inom ALBA, som främjar sociala framsteg, fred och självbestämmande. Efter många år av kolonialt styre har människorna i vår region bestämt sig för att inte låta de konstgjorda barriärerna av hav och språk hålla oss isär. Vår gemensamma historia av att vara utsatta för utsugning från andra länder gör att vi ser en gemensam framtid i solidaritet och självständighet, sa Mitchell. St. Kitts och Newis´ statsminister Denzil Douglas framhöll att ALBA är en utomordentlig samarbetsmodell som har lett till stora förbättringar inom hälsovård, utbildning, kultur och finansiering, vilket visar att det finns en alternativ väg till utveckling.

ALBA har nu elva medlemsstater: Kuba, Venezuela, Antigua och Barbuda, Bolivia, Dominica, Ecuador, Nicaragua, St. Lucia, St. Vincent och Grenadinerna, Grenada samt St. Kitts och Newis.

Louise Österlin

Spädbarnsdödligheten på Kuba den lägsta någonsin

Kubas spädbarnsdödlighet blev under det gångna året 4,2 promille, vilket är bland världens lägsta nivåer. Måttet anses, precis som medellivslängd, vara talande för den allmänna hälsosituationen i ett samhälle.

Allra bäst klarade sig provinserna Cienfuegos, Pinar del Río och Villa Clara, med mellan 3,0 och 3,2 döda per tusen levande födda. Enligt Dr. Roberto Álvarez Fumero, ansvarig för hälsomyndighetens projekt för mödrahälsovård, fokuserades bland annat på att minska antalet prematura födslar, och mer effektivt bruk av mödrahem för kvinnor med riskgraviditeter. Man lyckades också förbättra överlevnaden för barn med födslovikt under 1 500 gram.

Oskar Lilja

Källa: Granma 150105
Bild: Anabel Díaz

Över 100 000 besökare till hemsidan

Intresset för Kuba har ökat kraftigt de senaste åren och antalet besök till vår hemsida har ökat konstant under två år. Den 22 december passerade vi 100 000 besökare till hemsidan under 2014 och vi har nu haft 24 månader i rad med ständiga ökningar jämfört med samma period året före. Två års offensiv satsning har gett resultat, med en ökning på över 35 000 besök.

Hemsidan har fräschats upp både utseendemässigt och innehållsmässigt under åren och fortsätter att utvecklas. Kontinuerliga uppdateringar och kvaliteten på produktionen har utvecklats under åren och vi har även en ny sida som tar upp Kubas viktiga miljöarbete. Vi har numera en nyhetsredaktion som presenterar dagsaktuella nyheter från både Kuba och andra spännande länder i Latinamerika.

Det ökande intresset för Kuba ser vi också på vår sida i Facebook med allt fler medlemmar, vi har i dag en ständig tillväxt av medlemmar i vår grupp och passerade under december 900 medlemmar. Det ser bra ut för Kubasolidariteten.

Achim Rödner 141223

Obama släppte de fem kubanerna – nu gäller det upphäv blockaden!

Martin Österlin, ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen, var på Kuba den historiska dagen då de tre kubanska anti-terroristerna efter mer än 16 år frigavs ur USA:s fängelser. Alla De Fem är nu fria! Martin och 38 andra från Sverige är på Kuba med Nordiska Brigaden. Här kommer hans berättelse:

– Det är en historisk dag! Fantastiskt att det händer just nu då vi
är på Kuba med Nordiska Brigaden.

– Det är en vändpunkt i relationerna mellan USA och Kuba!

– För oss kubaner är det nödvändigt att vår suveränitet respekteras.
Nu när USA frigett alla de fem kubanerna, är högst på listan
att USA måste upphäva sin Kubablockad.

Läs hela artikeln PDF


Läs vår aktuella bok om USA:s blockad mot Kuba, gå till Kubabutiken

Läs mera om våra brigadresor, till brigadsidan

Historisk konsert med Silvio Rodríguez och De Fem

Det var ett historiskt ögonblick när De Fem kom tillbaka till Kuba och det blev en historisk konsert när Silvio Rodríguez sjöng sånger om frihet och kärlek tillsammans med Gerardo Hernández, Ramón Labañino, René González, Antonio Guerrero och Fernando González.

Under lördagskvällen fylldes det latinamerikanska stadium i Havanna för konsert med Silvio Rodríguez till en fantastisk välkomsthyllning till de fem kubaner som suttit upp till 16 år i fängelse i USA för sitt arbete med att stoppa terrorismen. Många trubadurer stod på scenen under kvällen för att välkomna De Fem kubanerna.



Tårarna rann nedför Silvios kinder när han sjöng en sång om kärlek och frihet, samtidigt som texten kopplades till historien av motstånd av Gerardo Hernández, Ramón Labañino, René González, Antonio Guerrero och Fernando González.
   – Den här konserten har förvandlats till något stort, eftersom det sammanföll med ett historiskt ögonblick för vårt land, sade Silvio Rodriguez.

Under konserten fanns stunder att rysa och sörja för glädjen av kärlek och hopp, så det var när ackorden togs i det mytiska temat i sången Amada och flera andra sånger i Silvios repertoar. Mitt i konserten steg De Fem in på scenen till publikens rop – Viva Cuba Libre!

Achim Rödner 141221
Foton: Cubadebate och Juventud Rebelde

Kuba vill öka tillgängligheten till Internet

Kubas vice Kommunikationsminister, Wilfredo González, upprepade regeringens vilja att öka tillgängligheten till Internet på ett möte på Havannas Universitet.

På en debatt om IT och undergrävande verksamhet, som hölls i samband med firande av Internationella dagen för Mänskliga Rättigheter, sade viceministern att ”det finns inga politiska restriktioner för att hindra ökad tillgång till Internet och den mån som ekonomin tillåter kommer tillgången att öka.”

Gonzalez framhöll några av utmaningarna Kuba står inför. Vad gäller infrastruktur ligger Kuba på 153:e plats bland världens länder. Samtidgit ligger man på 14:e plats vad gäller befolkningens kunskaper i att använda IT. Det finns alltså en klyfta mellan utbildning och kunskap å ena sidan och ekonomiska möjligheter å den andra. Fienden utnyttjar denna klyfta och exempel på det är t.ex. det kubanska ”Twitter”, Zunzuneo, skapat av USA och som avslöjades för en tid sedan. Likadant med el Piramideo. Bägge skapade och finansierade av USA med syfte att destabilisera landet. Inriktningen är i grunden på den kubanska ungdomen.

Samtidigt arbetar Kuba med att överbrygga denna klyfta och idag finns 400 000 abonnemang på e-mail. I juni 2013 breddades tillgången med 118 lokaler med Internettillgång. Det finns nu sammanlagt 154 och inom kort kommer också De ungas klubb för dataanvändning att anslutas. Det visar viljan att öka tillgången till den nya teknologin.

CubanitoenCuba 141211
Översättning: Zoltan Tiroler

Det är lång väg kvar tills USA:s blockad är borta, säger Raul Castro
Raul Castro vill ha Internationell mobilisering mot USA:s blockad!

I ett tal i Kubas parlament upprepade idag Raul Castro att Kuba vill fortsätta att ha en respektfull dialog mellan länderna. Samtidigt betonade Castro att det är en lång väg kvar tills blockaden mot Kuba är borta och uppmuntrar till internationell mobilisering mot USA:s blockad mot Kuba.

I sitt tal i det kubanska parlamentet tog Raul Castro upp flera viktiga punkter i relationerna mellan Kuba och USA. Respekten för varandras stater och politik samt blockaden och vikten att lösa konflikter utan våld. Förhandlingarna fortsätter mellan länderna, men blockaden mot Kuba kommer att vara kvar tills USA:s kongress beslutat annat.

Raul Castro upprepade att Kuba vill fortsätta föra en respektfull dialog med USA. Castro menade att det finns stora skillnader mellan länderna i synen och utövandet av den nationella suveräniteten, om demokratin, om politiska modeller och om internationella relationer, bland mycket annat.
   – Trots dessa skillnader så är framgångar möjliga på grundvalen av principerna i internationell rätt och FN-stadgan, sade Raul Castro.

De här principerna omfattar ett erkännande av suveräna likställda stater, rättigheter och att folk själva skall bestämma utvecklingen i sina länder. Principerna omfattar ett lösande av internationella tvister med fredliga medel och att avstå från hot om våld, och att bruka våld.
   – Det är nödvändigt att förstå att Kuba är en suverän stat. Vi har aldrig föreslagit att USA ändrar sitt politiska system, och vi kommer att kräva respekt för vårt politiska system, sade Raul Castro.

Den kubanske presidenten sade att det kubanska folket uppskattade besluten om att förbättra relationerna mellan länderna. President Barack Obama har tagit bort ett hinder i relationerna mellan våra länder, sade han. Samtidigt manade Castro till försiktighet då avslutandet av USA:s blockad måste avgöras i USA:s kongress. Det finns krafter som motsätter sig en normalisering av förbindelserna med Kuba, både bland politiker i USA och bland kontrarevolutionära krafter.
   – Vägen till att avsluta USA:s blockad kommer att bli en lång och svår kamp som kommer att kräva internationell mobilisering, sade Raul Castro

Achim Rödner 141220
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Cubadebate, Tele Sur, Prensa Latina mfl.

De Fem är tillbaka på Kuba!
Barack Obama och Raul Castro bekräftade att de vill normalisera förbindelserna mellan Kuba och USA.

Onsdagen den 17 december är en historisk dag. De Fem är äntligen fria och glädjen är stor på Kuba över att samtliga ur De Fem är tillbaka på Kuba. Optimismen är stor inför framtiden med flera steg i riktningen mot en normalisering av förbindelserna mellan Kuba och USA, efter 50 år av blockad och terror mot det kubanska folket.

Barack Obama och Raul Castro bekräftade i går att de har kommit överens om att arbeta för en normalisering av förbindelserna mellan länderna. Det är ett resultat av en dialog på hög nivå mellan ledarna för de båda länderna, och med hjälp av Vatikanen och Canada. Bland annat frigavs Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero efter 16 år i USA:s fängelser, samtidigt som USA-agenten Alan Gross släpptes på Kuba.


Äntligen tillbaka på Kuba efter 16 år i USA:s fängelser. Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero kom till Kuba under onsdagen. Sedan tidigare finns René González och Fernando González i landet.

Ambassaderna öppnas igen och delar av sanktionerna tas bort
Nu kommer de båda länderna att öppna sina ambassader igen och flera lättnader i sanktionerna mot Kuba kommer att tas bort, som att släppa reseförbudet till Kuba och öka beloppen för pengatransaktioner till Kuba, mm. Det är en mycket positiv start på de nya relationerna mellan USA och Kuba. Mycket återstår att förhandla om och stora delar av borttagandet av blockaden måste godkännas av kongressen.

En omstörtande nyhet i USA
Efter över 50 år av fiendskap, terror och blockad från USA så är det en historisk händelse att Obama och Castro är överens om att arbeta för en normalisering av förbindelserna. I USA där president efter president lovat att krossa den kubanska revolutionen skulle det normalt vara en omstörtande nyhet, rent av politiskt självmord att föreslå en normalisering av förbindelserna med Kuba. Nyheten har förberetts i månader av media och särskilt New York Times har drivit kampanjer för förändringar med sex stora ledarsidor som skapat förståelse för framtida förändringar.

New York Times förberedde allmänhet och politiker i USA
New York Times har i en rad stora ledarartiklar de senaste månaderna förberett både allmänheten och politiska ledare på att något stort skulle hända. Ledarartiklarna har gått igenom fiaskot med blockaden, riktat skarp kritik mot de juridiska turerna med De Fem och föreslagit ett fångbyte mellan De Fem och Alan Gross, samt visat fördelarna med att normalisera förbindelserna med Kuba. Detta skedde samtidigt som förhandlingarna var igång mellan Kuba och USA.


Åter på Kuba, De Fem kubanerna tillsammans med Raul Castro.

Besvikelse bland extremhögern i Miami
Den kubanska extremhögern i Miami reagerade med bestörtning över beslutet att släppa De Fem och stegen för att normalisera förbindelserna med Kuba. Flera exilkubanska organisationer menade att det är ett stort misstag av Vita Huset. Republikanernas senator i Florida, Marco Rubio kritiserade beslutet att upprätta diplomatiska förbindelser och befria de tre kubanerna.
   – Besluten kommer inte att underlätta att störta den kubanska regimen, sade Marco Rubio till Associated Press.

Ingen självklar utveckling
Den fortsatta utvecklingen i normaliseringen av de båda länderna är inte självklar. Stora delar av USA:s blockad måste godkännas av kongressen. Där har republikanerna majoritet och kan fälla de delar av blockaden som inte Obama som president kan besluta om. De exilkubanska högerorganisationerna har fortfarande inflytande i USA:s politik, inte minst när det gäller pengar och de kommer att göra allt som står i deras makt att vrida klockan tillbaka.

En historisk dag
Onsdagen den 17 december en historisk dag och en dag att glädjas över. De Fem är fria och stora steg framåt har tagits för att normalisera förbindelserna mellan Kuba och USA. Kampen fortsätter för att skapa en normal relation med full respekt mellan länderna. Det är inte klart, men det går framåt!
   – De framsteg vi har gjort mellan våra länder visar att det är möjligt att hitta lösningar på många problem. Vi måste lära oss konsten att leva civiliserat med alla våra olikheter, sade Raul Castro i kubansk TV.

Achim Rödner 141218
Foto: www.cubadebate
Källor: Cubadebate, Tele Sur, Prensa Latina mm



Relaterade artiklar om New York Times artiklar:

New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag
Samtidigt som USA hyllar Kubas insatser i globala katastrofområden finns att aktivt program för att få dem att hoppa av och flytta till USA, för att förnedra Castroregimen, skriver NYT

Ytterligare kampanjer från New York Times för förändringar av USA:s utrikespolitik mot Kuba

New York Times ledarsidor driver kampanj för att avsluta USA:s blockad mot Kuba och frigivning av De Fem
– Kräver fångutbyte mellan De Fem och USA-agenten Alan Gross

USA:s blockad mot Kuba mot sitt slut?
– Tredje ledaren i New York Times som kräver slut på blockaden!
FN röstar om USA:s blockad den 28 oktober

New York Times redaktion vill att Obama avslutar USA:s blockad mot Kuba
“Obama måste – och han borde se det som en möjlighet att skapa historia.”


FN omröstningen om USA:s blockad i oktober

 Världen och FN sätter ned foten och säger:
– NEJ till USA:s blockad mot Kuba
Kuba är inte ensamt – 188 länder stödde Kubas resolution i FN:s generalförsamling

De Fem är fria – fångväxling med USA-agenten Alan Gross
Nya relationer mellan USA och Kuba

Mobilisering mot sexturism

”Vi vill inte att Kuba ska marknadsföras som ett sexturistland. Vi måste göra något åt de utländska researrangörer som gör reklam för oss med våra kvinnor och män som lockbete.” Det sade Mariela Castro Espín i samband med att Kuba arrangerade en regeringskonferens om prostitution där jag var med som inbjuden talare, säger Kajsa Ekis Ekman.

Artikel ur tidskriften Kuba nr 1 2014

Läs hela artikeln PDF