Brasilien anställer kubanska läkare

Brasilien planerar att hyra in 6 000 kubanska läkare som ska tjänstgöra i de avlägsna delar av landet där sjukvården är i stort sett obefintlig. Förhandlingar pågår med den Washingtonbaserade panamerikanska sjukvårdsorganisationen PAHO om att kubanerna ska få arbeta i Brasilien.
 
Men brasilianska läkarförbundet protesterar och hävdar att den kubanska läkarutbildningen är sämre än den brasilianska. Under de senaste tio åren har Kuba skickat 30 000 läkare till Venezuela

Maj mot homofobi

I maj firar Kuba VI dagen mot Homofobi, som del av ansträngningarna för att främja tolerans och utrota alla former av diskrimination. Fram till den 25:e genomförs work-shops, folkliga fester och artisuppträdanden i Havanna och Ciego de Avila. Chefen för CENESEX (Kubas RFSU), Mariela Castro, förklarade att detta är det mest synliga av ett långsiktigt pågående arbete för att skapa medvetenhet om vikten av full integration i samhället av alla, oavsett sexuell läggning.

Hon framhöll att dagen innefattar en rad olika aktiviteter, kulturella, idrottsliga, utbildningsmässiga och rekreation som vänder sig till alla kubaner, inte bara de som inte är heterosexuella. Det räcker inte med att legalisera sexuella rättigheter utan det handlar om utbildning och att ändra mentaliteten.

Castro Espin betonade att Riksidrottsförbundet deltog i aktiviteterna och också i en manifestation av Idrott mot homofobi.

USAs ekonomiska sanktioner under Obamaadministrationen

När Obama kom till makten i USA 2008 markerade det början på en ny stil gentemot Kuba jämfört med Bushadministrationen. Men, med undantag för avskaffande av några av alla restriktioner som gäller resor till Kuba, så fortsätter de ekonomiska sanktionerna. Det innefattar också dem som drabbar tredje land. Den franske forskaren Salim Lamrani ger några exempel.

Under valkampanjen 2007 gjorde kandidaten Obama några klarsynta kommentarer om USAs förlegade politik mot Kuba och när han var vald deklarerade han sin vilja att göra en nystart med Kuba. ”Jag tror vi kan föra relationen mellan USA och Kuba i en ny riktning och börja ett nytt kapitel av utbyte under min mandatperiod.”

Obama hade förkastat sina föregångares Kubapolitik, som starkt begränsat USA-kubanernas möjlighet att besöka ön. ”Detta är både en strategisk och humanitär fråga. Det hade en djup negativ inverkan på välbefinnandet hos kubanerna. Jag kommer att ge Kubaamerikaner obegränsad rätt att besöka familj och skicka pengar till ön”, lovade han.

Obama höll sitt löfte. I april 2009 lyfte han några av begränsningarna för Kubaamerikaner som hade släktingar i Kuba. Beslutet började gälla 3 september 2009.

Men Washington har inte tvekat att fortsätta de ekonomiska sanktionerna, inklusive de som drabbar tredje land. Därmed bryter man grovt mot internationell rätt. Exempelvis gäller inte brasiliansk lag i Argentina eller venezolansk i Colombia. Men USAs blockadlagar mot Kuba tvingas på alla länder i världen. Den extraterritoriella blockadlagen föreskriver att nationell lag kan tillämpas på andra länder.

I juni 2012 bötfälldes holländska banken ING med den största summan som någonsin utfärdats sedan den ekonomiska blockaden började 1960. Finansdepartementets byrå OFAC dömde ING att böta 619 miljoner dollar för att banken förmedlat ekonomiska transaktioner med Kuba under åren 2002 till 2007. ING tvingades också avbryta sina relationer med Kuba och deklarerade att ”ING har försäkrat OFAC att det avslutat transaktioner av det slag som föranlett dagens beslut.” Alltså, Washington hindrade en europeisk bank från att ha kommersiella förbindelser med Kuba.

Kuba fördömde denna nya extraterritoriella tillämpning av ekonomiska sanktioner, som förutom att hindra all handel med USA (med undantag för ett begränsat urval livsmedel) också utgör det största hindret för att utveckla handeln mellan Kuba och resten av världen.

”USAs regering har ensidigt bötfällt ING för att ha, i samarbete med sina dotterbolag i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Curacao, finansiella och kommersiella transaktioner med kubanska företag, något som förbjuds av den kriminella blockadpolitiken mot Kuba”.

Szunin Adam, chef för OFAC, utnyttjade tillfället att varna utländska företag för att handla med Kuba. Straffet av ING skulle ”tjäna som en klar varning till alla som övervägar att undvika USAs sanktioner”, och försäkrade att Washington skulle fortsätta att tillämpa åtgärder mot andra länder.

Andra utländska företag straffas också för handelsförbindelser med Kuba. Exempelvis svenska Ericsson, som tvingades att betala 1,75 miljoner dollar för att, genom ett dotterbolag i Panama, ha reparerat kubansk utrustning med ett värde av 320 000 dollar. Tre anställda avskedades som följd av fallet.

10 juli 2012 bötfällde Finansdepartementet USA-företaget Great Western Malting Co för att ha sålt korn via sina utländska dotterbolag till Kuba. Man ska då komma ihåg att enligt internationell humanitär lag är det förbjudet med blockad av livsmedel och mediciner, till och med vid krig. Officiellt har Kuba och USA aldrig varit i krig.

I Frankrike avskedades Mano Giardini och Valerie Adilly, två chefer på USA-ägda resebyrån Carlson Wagonlit Travel, för att de sålt charterresor till Kuba. Företaget riskerar böter på 38 000 dollar för varje resa. Detta har retat upp flera anställda; ”Varför plockades inte möjligheten att boka Kubaresor bort från reservationssystemet om vi inte hade rätt att sälja dem?”. Direktören sade om fallet: ”Under dessa omständigheter måste vi tillämpa USA-lagar som förbjuder resor till Kuba också om de utfärdas av dotterbolag.” Alltså, en filial i Frankrike är ålagd att lyda USA-lagar när det gäller ekonomiska sanktioner mot Kuba och gör därmed narr av den inhemska lagstiftningen.

Mer ovanliga ekonomiska sanktioner förbjuder kubaner från att använda flera av Googles sökfunktioner, exempelvis Google Analytics, Google Earth, Google Desktop Search, Google Toolbar, Google Code Search, Google AdSense och Google AdWords. Därmed hindrar man Kuba att använda denna teknologi och massvis med nedladdningsbara produkter. Googles representant Christine Chen: ”Det står i våra regler att Google Analytics inte får användas i länder utsatta för embargon.”

Samtidigt som Washington begränsar användningen av Google och förbjuder Havanna från att koppla upp sig på den fiberoptiska kabeln för Internet, så tillkännagav USAs Utrikesdepartement att de, via USAID, skulle satsa 20 miljoner dollar för stöd till ”människorättsaktivister, oberoende journalister och oberoende bibliotek” för att sprida ”digital demokrati”.

Långt ifrån en ”nystart med Kuba” så fortsätter Obamaadministrationen att tillämpa ekonomiska sanktioner som drabbar alla, och främst de mest sårbara som kvinnor, barn och gamla. Den tvekar inte att straffa utländska företag och därmed bryter USA mot internationell rätt genom att tillämpa extraterritoriella regler. USA vägrar också att lyssna till det enhälliga kravet från det internationella samfundet som 2013 för 21:a året i rad fördömde tillämpningen av en otidsenlig och grym belägring som är det största hindret för Kubas utveckling.

Ny korruptionsskandal skakar ”Damer i Vitt”

Sju medlemmar av dissidentgruppen ”Damer i Vitt” anklagar ordföranden Berta Soler för att lägga beslag på pengarna som gruppen förses med utifrån. Hon har också sänkt ersättningen för deltagande i den varje söndag återkommande demonstrationen i Havanna från 30 till 15 dollar. Skandalen avslöjas samtidigt som Berta Soler är i Bryssel för att ta emot mer pengar från EU.  

Inledningen på utrikesminister Bruno Rodriguez i FN

I samband med den återkommande revisionen av hur länder uppfyller de mänskliga rättigheterna i FN:s Människorättsråd, inledde Kubas utrikesminister anförandet med följande:
”Vi kommer inte att presentera en avslutad uppgift, inte heller vill vi pracka på den kubanska socialistiska modellen på någon. Vi accepterar inte att det bara finns en väg och en modell som gäller universellt för demokrati. Än mindre accepterar vi de krisande industrialiserade ländernas påtvingande av sin politiska modell på andra länder. Vi fördömer politisk manipulation, hyckleri och dubbelmoral som är så vanligt när mänskliga rättigheter diskuteras.”

Kubas mest förföljda kvinna?

Våldsamt förföljd av Castrismen och fråntagen alla sina friheter genomför nu kubanskan Yoani Sanchez en turné i världen för att fördöma den hemska situationen som hon lever under Fidels och Rauls ok. Hon säger att kubanerna inte har någon frihet, inga ekonomiska resurser och att de lever instängda innanför landets gränser. Turnén återger henne inte friheten men mildrar den rejält.

Trots att hon inte har någon frihet har hon spritt misstankar om den påstådda Castristiska komplotten som mördade opponenten Oswaldo Paya när hans bil krockade med ett träd, känt i hela världen för sitt revolutionära glöd. Hennes misstankar om brott verkar ha bekräftats när den kubanska totalitära regimen vägrade att låta trädet vara med vid rättegången mot den kraschade bilens chaufför spanjoren Carromero, ledare i spanska Partido Popular.
….

När hennes turné är slut ska den modiga Yoani återvända till Kuba för att fortsätta att vara förföljd av sina kidnappare som gett henne pass. Hemma ska hon åter skicka hundratals Twittermeddelanden i månaden och fördöma Raul och Fidel för att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba…

Som så många andra fördömda vänstermänniskor har jag varit besviken på Castrismen sedan länge. Men det händer mig något vansinnigt: Varje gång jag hör en anti-castrist ikläder jag mig rollen av Che Guevara, tänder en kubansk cigarr och sjunger revolutionära sånger.

Antalet hungerstrejkande fångar på den av USA olagligt ockuperade basen Guantanamo i Kuba har stigit till 100 av de 166 fångarna. Siffran 100 uppges av USA-myndigheterna medan fångarnas advokater anger antalet till fler än 130.

Enligt överste Samuel Casa tvångsmatas 19 av fångarna med sonder genom näsan. Fem är intagna på sjukhus. Advokaterna anklagar USA-myndigheterna för att förringa hungerstrejken.

1 maj, samma dag som miljoner kubaner demonstrerar för att fira den Internationella Arbetardagen, sker utfrågningen i FN:s Människorättsråd av Kubas uppfyllande av de mänskliga rättigheterna.

Det handlar om en återkommande granskning i form av en dialog som alla FN:s 193 medlemsstater genomgår. 2009 gick Kuba första gången igenom denna process. Nu gäller det perioden 2009 – 2012 och riktar in sig på de rekommendationer som Kuba accepterade från första utfrågningen.

Kubas rapport lades fram för internationell press av vice utrikesminister Abelardo Moreno. Undantaget från rapporten är den av USA ockuperade bukten i Guantanmo, där kubansk lag inte kan tillämpas. På detta område har USA en militärbas med ett fångläger i sitt påstådda krig mot terrorismen och här pågår, enligt internationella organisationer, tortyr och kränkningar mot de intagna.

Bortsett från detta område arbetar Kuba för att nå alla fri- och rättigheter, enligt den text som läggs fram för Människorättsrådet 1 maj. På presskonferensen deltog en mängd statliga organisationer och sociala rörelser. Fler än 400 NGO-er gav sina synpunkter och rekommendationer. Majoriteten av dem erkänner Kubas framgångar inom området.

Viceministern framhöll att Kubas revolution genomfördes för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna på ön, trots de ”kolossala svårigheter som blockad, aggression och terroristaktioner” betytt.

Enligt rapporten så var den sammanlagda ekonomiska skadan som direkt orsakats av USAs blockad mer en tusen miljarder sextiosex miljoner dollar. Vidare har 681 terroristattacker och en invasion kostat 3 478 personer män, kvinnor och barn livet och ytterligare 2 099 har blivit invalidiserade.

Trots det är Kuba ett av de få länder som i huvudsak uppfyllt FN:s Millenniemål. Bland de uppnådda målen finns att extrem fattigdom och hunger utrotats. Alla har rätt till utbildning, jämlikheten mellan könen främjas liksom kvinnans ställning. Barnadödligheten är låg.

Enligt dokumentet uppgår de direkta ekonomiska skadorna av USAs blockad fram till december 2011 till mer än billón 66 mil millones dollar.

Kuba har nått hög mänsklig utveckling och finns på plats 51 av 187 länder. Om man tittar på Human Development Index utan ekonomi, hamnar Kuba på 17:e plats, vilket är den högsta placeringen bland alla utvecklingsländer.

Rapporten framhåller helheten och sambandet mellan alla mänskliga rättigheter; politiska, sociala och ekonomiska. Efter revolutionen har inga utomrättsliga avrättningar, ”försvinnanden” eller tortyr förekommit.

Ministern kritiserade de mediekampanjer i de stora medierna som förvränger den kubanska verkligheten där man ”tystar ner våra framgångar medan man förstorar och manipulerar våra svårigheter.”

I rapporten finns sammanställningar på framsteg inom utbildning, hälsa, kultur, idrott, livsmedelsförsörjning, social trygghet, religionsfrihet, behandling av kriminella i fängelse, jämlikhet mellan könen med mera. Kuba är, som resultat av socialpolitiken, ett av de länder med högst andel medborgare över 60 år. Medellivslängden är nu 78 år.

Tillgången till gratis hälsovård resulterade 2012 i att barnadödligheten sjönk ytterligare till 4,6 promille, den lägsta siffran i Karibien och Latinamerika. Landets vaccinationsprogram är ett av de mest omfattande i världen med vaccinationer mot 13 sjukdomar.

Kvinnorna intar en alltmer framskjuten position. Landet har två kvinnliga vicepresidenter och en vice talman i Nationalförsamlingen. I denna utgör kvinnorna 49 % av ledamöterna, det tredje högsta i världen. Majoriteten av den högutbildade arbetskraften är numera kvinnor och de är också i majoritet vad gäller examinerade från universiteten med 63 %.

Ett 50-tal personer njöt av kubansk rom, gott käk, trevlig samvaro och René Vázquez Díaz underhållande och lärorika föreläsning på Svensk-Kubanska Föreningens succéarrangemang på ABF i Jönköping.

Zoltan Tiroler

Zürichs kantonbank stoppar alla transaktioner med Kuba från nästa månad för att undvika att bötfällas av USA.

”Med början 1 maj avbryter Züricher Kantonalbank alla affärsförbindelser med Kuba”, sa banken till AFP. Vidare: ”Banken är del i ett internationellt nätverk och måste respektera internationella embargon och restriktioner.” Bankens talesman sade till AFP att nya regler innebär att ZKB måste försäkra sina bankpartners i USA att dess aktiviteter överensstämmer med de regler USA satt upp via OFAC, Office of Foreign Asset Control.

”Om vi inte gör det kan USA vidta åtgärder som att frysa våra tillgångar.”

Flera internationella banker har bötfällts med mångmiljonbelopp i dollar det senaste året för att inte ha följt USAs sanktioner mot Kuba och andra länder. Banken uppgav att 12 kunder skulle drabbas, men ville inte gå in på detaljer.

Chefen för Schweizisk-Kubanska Affärskammaren sade att åtgärden särskilt skulle drabba små och medelstora schweiziska företag och NGO-er som hade förbindelser med Kuba. Han kritiserade ZKB hårt och beklagade att banken med detta avskaffade den enda kanalen för utbyte med schweizerfranc, CHF.

”Nu måste transaktionerna gå genom europeiska banker som opererar med euros”. Det innebär merkostnader. Han ifrågasatte också att ZKB skar av förbindelserna då det inte rör sig om en USA-bank.

Washington har kritiserats internationellt sedan landet införde sitt embargo mot Kuba för mer än 50 år sedan.

AFP 130416
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Den speciella utvecklingszonen som för närvarande byggs i Hamnen i Mariel ska tas i bruk inom de närmaste veckorna. Hamnen har byggts för att ta över skeppsfarten från Havannabukten. Zonen kommer att vara skattefri för export av varor tillverkade i zonen och exportavgifter återbetalas till företag som gynnar Kubas ekonomiska utveckling.

Det är brasilianska multinationella företaget Odebrecht som hanterar projektets infrastruktur. Samtidigt bidrar Brasiliens regering med 640 miljoner dollar av det totalt 900 miljoner dollar som krävs. Verksamhet i full skala beräknas påbörjas inom två år och dra till sig utländskt kapital.

Medan en långvarig hungerstrejk pågår på USA:s tortyrcenter i Guantanamobasen så besökte journalister kubanska fängelser. De kom från AP och andra nyhetsmedia och åkte till fyra av landets fängelser. Besöken, de första på närmare tio år, gjordes inför FN:s Människorättsråds periodiska översyn av fängelser och är obligatoriskt för medlemsstater, rapporterar Havana Times. Besöket innefattade Kubas högsäkerhetsfängelse Combinado del Este. Journalisterna rapporterar om verkstäder där fångar arbetade med bland annat demontering av fordon, motorreparationer och skotillverkning, enligt AP. 27 % av fångarna i säkerhetsfängelset arbetar frivilligt och får lön medan 37 % av dem studerar i fängelset. Kubas 200 fängelser har totalt ca 56 000 intagna.

Cuba Central Team (USA) 130412
Foto: Havanatimes
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba planerrar att fördubbla exporten av mediciner och bioteknologi under de närmaste fem åren. Det är den statliga industrin BioCubaFarma som siktar på en export värd drygt 5 miljarder dollar. Under de senaste fem åren har exporten resulterat i inkomster på ca 2,8 miljarder dollar. BioCubaFarma består av 38 produktionsenheter med över 20 000 anställda och tillverkar ett brett utbud av mediciner, vaccin och medicinsk utrustning.

De kubanska framgångarna inom området erkänns i allt större utsträckning internationellt. Idag kommersialiseras ca 50 produkter i fler än 50 länder. I Kuba finns ett basutbud av 881 mediciner av vilka 583 tillverkas nationellt.

Cubadebate 130412
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Du är förbjuden att resa dit
Du är förbjuden att köpa saker där
Du är förbjuden att äta där
Du är förbjuden att köpa mat där
Du är förbjuden att...
Du är förbjuden att...
Därför att det landet inte har "frihet" som vi har här!!!

FN kritiserar USAs regering för att man upprätthåller fånglägret i det olagligt ockuperade Guantanmo marinbas trots försäkringar om att den ska stängas.

Dessutom uppmanar FN att USA tillåter FN:s Människorättskommission att besöka fängelset och få fritt tillträde samt möjligheter att enskilt få samtala med fångarna.

Dessa frågor restes i Geneve den 5 april av Navi Pillay, FNs Hög kommissionär för mänskliga rättigheter, som fördömde inspärrningen på obestämd tid av många av fångarna. Hon slog fast att det handlade om godtyckliga fängslanden. Hon satte fokus på fångar som fängslats på obestämd tid varav flera suttit i mer än tio år. Detta motsäger USAs hållning som påstådd företrädare för mänskliga rättigheter och försvagar dess position vad gäller brott mot mänskliga rättigheter på andra platser, tillade hon. Pillay refererade också till de fångar som genomför en hungerstrejk och hävdar att de är offer för godtycklighet och förtvivlan orsakad av lång tid av fångenskap. Hon åberopade också de löften Obama gjorde för fyra år sedan om att fånglägret skulle stängas. Trots hans löften fortsäter de systematiska brotten mot mänskliga rättigheter till de intagna och fortsätter år efter år.

Prensa Latina 130415
Foto: Prensa Latina
Översättning: Zoltan Tiroler

Kubas Kommunikationsministerium har meddelat att Kina ska hjälpa till i övergången från analog till digital TV och därmed uppfylla ett avtal från 2011. Kubas Telekommunikationsinstitut, Lacetel, och dess kinesiska motsvarighet ska visa det digitala TV-systemet vid ett forum i Havanna.

Cuba Central Team (USA) 130322
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Representanten för Damer i Vitt, Berta Soler, träffade i Madrid Spaniens utrikesminister. Hos denne bad hon om mer hjälp för att Kuba ska få en demokrati ”som i Spanien.”

Det vill säga en demokrati med fem miljoner arbetslösa, en demokrati som privatiserar den offentliga hälsovården och lämnar över den till företagare i regeringspartiet, som skär ner och privatiserar den offentliga utbildningen så att tillgång till högre utbildning är omöjligt för många unga, demokratin som vräker tusentals familjer som inte har råd att betala hyran.

Det verkar inte som att någon tog med sig Berta Soler för att prata med de före detta kubanska fångarna som Spaniens regering tog hand om. Sedan har de lämnats åt sitt öde och i dag har de slagit läger på Madrids gator krävande det som lovades dem. Det verkar inte heller som Soler fick se de tusentals tiggare som sover utomhus på gatorna.  

Företrädaren för Damer i Vitt krävde dessutom mer sanktioner mot sitt land från EU och mer blockad från USA. Det är Damernas och deras beskyddares uppfattning av demokrati: ett politiskt system skapad för 1 % av samhället, för varje dag mer avskytt av de övriga 99. Det är inte svårt att föreställa sig hur ett sådant system skulle bli i Kuba, vi vet vilka som skulle utgöra den privilegierade 1 procenten. 

Cubainformacion 130327
Foto: islamiacu.blogspot.com
Översättning: Zoltan Tiroler

Skapandet av en ny anti-korruptionsbyrå, CEC, tillkännagavs av Kubas Riksrevisionsverk 14 mars. CECs huvuduppgift är att undersöka rapporter om korruption inom regeringsorgan och förstå orsakerna för att undvika vidare korruption. Gladys Bejerano, Riksrevisor och en av Kubas fem vice-presidenter, ska leda byrån.

Cuba Central Team (USA) 130329
Översättning: Zoltan Tiroler

Vicepresident Marino Murillo uppmanade till breddning av servicesektorn och förbättringar vad gäller handeln. Ministern ansåg att trots det arbete som uträttats finns mycket att förbättra för att uppnå högre effektivitet och produktivitet i den kubanska ekonomin.

Murillo vill stärka programmet för försäljning av konstruktionsmaterial och bredda möjligheterna till underhåll genom att skapa fler kooperativ och förbättra systemet för distribution i grossistledet. Andra prioriteringar gäller energibesparing och försäljning av gas för matlagning. Det handlar också om att snabba på de nya ekonomiska aktiviteterna inom restaurangnäringen och andra tjänster. 

Kuba strävar efter att förstärka produktivkrafterna utan att överge sin socialistiska modell och de framgångar som man uppnått inom det sociala området de senaste årtiondena. I dag sysselsätts ca 400 000 personer inom aktiviteter som försäljning av mat och transporter av människor och gods.

Cubadebate 130327
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

”När man promenerar längs gatorna med de nyupprustade gamla kolonialpalatsen kan det kännas som i någon uppgraderad europeisk stadsdel där de rika tagit över, om det inte vore för den färgrika tvätten som hänger på tork på balkongerna och ungarna i alla hudfärger som leker på torget. Detta är Gamla Havanna, där ett 20 år gammalt experiment i stadsförnyelse har gjutit nytt liv i en förfallen stadsdel utan att också byta ut invånarna till en högre klass. Frågan är om det kan hålla stånd mot de nya marknadsinslagen och risken för en så kallad gentrifieringsprocess, där de rika tar över.” Så skriver Emily Achtenberg, stadsplanerare och ansvarig för NACLAs blogg Rebel Currents.
”Gentrifiering, social förändringsprocess som består i att individer med hög socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av lägre sociala klasser eller från etniska minoriteter.”
 
Upprustningen av Gamla Havanna, en egen kommun i Havanna med 3 370 byggnader och 66 750 invånare, genomförs med hjälp av en unik modell för självfinansiering och sociokulturell hållbarhet. Stadsdelen utsågs av Unesco till världsarv 1982 och upprustningen har tilldragit sig internationellt erkännande.  Sedan 1993 har stadsantikvariekontoret OHC (Oficina del Historiador de la Ciudad) i samråd med kommunledningen haft kontroll över planering, markanvändning, utveckling och investeringar i den historiska stadsdelen och genom beskattning av andra verksamheter inom den historiska stadskärnan kunnat finansiera upprustning av byggnader, bostäder och samhällsservice för invånarna.

Turismen, en lösning och ett problem?
Detta angreppssätt är kopplat till öppningen för turism i början av 90-talet när Sovjetunionens kollaps ledde till detsamma för Kubas ekonomi. Det innebar att den upprustning med statliga medel som påbörjats på 80-talet stod utan finansiering. Underhållet av Gamla Havanna hade varit eftersatt redan från tiden efter andra världskriget. Då lanserades storstilade projekt för att riva hela Gamla Havanna och bjuda ut marken för fastighetsspekulation.

Rivningen stoppades av revolutionens seger 1959. Men i revolutionens program prioriterades investeringar på den fattiga landsbygden och städerna utanför Havanna, efter en kort period av omfattande bostadsbyggande för att ersätta slumbostäder i Havanna.  I Gamla Havanna fortsatte förfallet fram till början av 80-talet då stadsantikvarien Eusebio Leal påbörjade ett ambitiöst upprustningsarbete. Men i början på 90-talet blev det tvärstopp: Sovjetunionens kollaps ledde till akut ekonomisk kris för Kuba som började satsa på internationell turism för att få in hårdvaluta. Leal, som också var ledamot i nationalförsamlingen, insåg Gamla Havannas värde som turistmål, men det måste rustas upp, och det skulle kunna ske med turistintäkterna.

Resultaten hittills är oerhört imponerande. De började med att rusta upp Gamla Havannas fyra historiska torg och huvudstråken mellan dem. Hittills har 30 procent av byggnaderna restaurerats med sin traditionella placering av lokaler i bottenvåningen och bostäder ovanpå. OHC driver 300 inrättningar, varav 18 hotell, en turistbyrå, restauranger, konstgallerier, museer och en radiostation. Det har ett eget byggnadsföretag och har dragit in över 400 miljoner US$ förutom skatteintäkter från privata företag inom stadsdelen.  Den årliga vinsten ligger nu på 40 miljoner US$. Omkring 40 % investeras i turistverksamheten, 20 % går in i statsbudgeten och 35 % används för upprustning av bostäder, samhällsinrättningar och för sociala program. Där ingår bland annat en skola för barn med särskilda behov, en mödravårdscentral för högriskhavandeskap, en vårdcentral, och vårdbostäder för gamla och utbildningsprogram för skolbarn i alla muséer med mera.  OHC driver också en verkstadsskola för att utbildning av ungdomar i traditionella byggnadshantverk. Upprustningen och de sociala programmen har skapat 13 500 jobb, varav 42 % för kvinnor och 20 % för ungdomar under 25 år.

Vilka kan bo kvar?
För det mesta har upprustningen av Gamla Havanna kunnat genomföras utan tvångsförflyttning av invånare, även om alla som berörts inte har kunnat flytta tillbaka och processen inte har skett utan problem. Många av de byggnader som rustas upp var allvarligt överbefolkade. Det gäller framför allt de gamla palatsen som under första hälften av 1900-talet delats upp i enrumsbostäder med gemensamma kök och toaletter. Vid upprustning och ombyggnad till acceptabel bostadsstandard finns inte rum för alla.

En ombyggnad föregås av samråd med de boende. OHC:s socialarbetare och arkitekter arbetar i grupp i nära kontakt med de boende för att hjälpa dem att precisera sina behov och överväga sina valmöjligheter. En del väljer att flytta till de nybyggda, rymliga och modernt utrustade bostäder utanför Gamla Havanna som OHC kan erbjuda. En del gamla flyttar gärna till de kostnadsfria vårdbostäder som har byggts i stadsdelen. Andra väljer att vänta ut upprustningen i provisoriska bostäder för att kunna flytta tillbaka.

När det gäller vilka som flyttar tillbaka finns olika versioner. En arkitekt talade om att de boende som har laglig nyttjanderätt och de som bott där längst prioriteras men även de som arbetar i stadsdelen, medan andrahands- och inneboende sällan kommer ifråga. Men frågan har kommit upp om inte upprustningen kan bidra till ökade klyftor.  Och det är uppenbart att de flesta kubaner inte har råd att shoppa i Gamla Havannas lyxbutiker. Men som antikvarien Felix Alfonso säger: ”Det som gör denna upprustning så enastående är att den inte innebär gentrifiering, där de rika kan köpa upp och restaurera bostäder och köra ut de fattiga. Vår historiska stadsdel förblir en plats där vanligt folk kan bo och arbeta.”

Frågan är om den nya lagstiftningen, som tillåter att bostäder köps och säljs, släpper lös spekulationsprocesser som undergräver denna målsättning - möjligheten för de boende att flytta tillbaka till de upprustade bostäderna.  Marknadsöppningen skulle kunna innebära att ägare till oupprustade bostäder i Gamla Havanna (fortfarande de flesta i stadsdelen) skulle kunna tjäna pengar på samhällets investeringar i upprustning av grannskapet genom att sälja sina bostäder till högt pris. Möjliga köpare innefattar kubaner med tillgång till pengar från släktingar utomlands, egenföretagare som tjänar bra på turistindustrin eller andra både lagliga och olagliga inkomstkällor. Uppenbart är att allt fler utlandsboende kubaner är intresserade av att köpa bostäder (vilket måste ske genom bulvaner eftersom rätten att köpa bostäder är begränsad till de som bor på Kuba). Spekulationsmöjligheterna begränsas dock av att rätten att äga sin bostad bara gäller en permanent bostad och ett fritidshus.

Framtiden får utvisa
Den stora kostnad som är förknippad med upprustning av de flesta bostäder i Gamla Havanna – byggnadernas karaktär får inte förvanskas - kan antas begränsa såväl efterfrågan som priser. Dessutom är det inte möjligt att inteckna fastigheter som säkerhet för lån. OHC uppger att de som får sina bostäder upprustade av OCH inte har rätt att sälja dem. Och det logiska är ju att de upprustade bostäderna förblir värn mot gentrifiering. Det är något att hålla ögonen på i framtiden!

En koll på marknadsläget på Cubisima, Kubas nya marknadsportal, visar att bara 300 bostäder erbjuds i Gamla Havanna av totalt 12 000 i hela Havanna. Andra populära grannskap närmare centrum, med bättre bostäder och service  kan vara mer sårbara för gentrifieringstryck.  Men det skulle verkligen vara synd om den turism som bidragit till att rädda Gamla Havanna skulle bli ansvarig för sociokulturell förstörelse. Ett större hot utgörs kanske ändå av den pågående nedbrytningen av de ännu oupprustade byggnaderna. Att rädda Gamla Havanna från förstörelse av ena eller andra slaget kan vara en kamp mot tiden.

Foto: Ahmed Radwan
Text: Eva Björklund

Kuba ska börja tillverka ”grön” cement med början denna månad, rapporterar nyhetsbyrån EFE. Sammansättningen släpper ut 32 % mindre koldioxid och tillverkningen använder 29 % mindre energi än konventionella metoder. Projektet är ett resultat av samarbete mellan Lausanne Polytechnic University och Universidad Central Marta Abreu i Villa Clara.

Cuba Central Team (USA) 130329
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Uruguay har begärt att gå med i den regionala valutan SUCRE, ett steg som kommer att föra landet till närmare samarbete med vänsteralliansen ALBA. SUCRE är den regionala valutan som ALBA delvis använder för att möjliggöra transaktioner mellan medlemsländer utan att behöva använda USdollar.

Skapad 2010 så genomförs transaktioner med den virtuella valutan mellan centralbankerna i länderna, medan exportör och importör betalas i den lokala valutan. Systemet används av Bolivia, Kuba, Ecuador, Nicaragua och Venezuela.

Trots att Uruguay inte är medlem i ALBA så har landet skickat en formell begäran om att gå med i SUCRE i samband med ett utrikesministerbesök i Venezuela. En rad avtal skrevs under mellan de båda länderna.

Venezuelanalysis 130325
Foto: Venezuelanalys
Översättning: Zoltan Tiroler

Naturmedicin (Medicina Natural y Tradicional, MNT) med tio grenar som erkänns av Hälsomininsteriet har ökat för diagnoser, förebyggande vård, rehabilitering och behandling av sjukdomar. Detta rapporterades på den IV kongress som hölls av det kubanska Sällskapet för bioenergetisk och naturmedicin. Effekten på kroniska, icke smittsamma sjukdomar framhölls särskilt.

Inför deltagare från hela landet och inbjudna gäster från utlandet förklarade dr Marta Pérez Viñas, som leder avdelningen för MNT på Hälsoministeriet. Hon fortsatte med att MNT utövas av läkare, tandläkare, sjuksköterskor och andra tekniker. I en efterföljande intervju berättade hon om tre tillstånd som man just nu studerar nämligen högt blodtryck, substansberoende och andningsorganens sjukdomar.

Även om dessa metoder användes av ursprungsbefolkningen är det sedan 1966 som växtmediciner, produkter från bin, akupunktur, hydro- och lerbehandlingar, mineraltillskott, homeopati, blomterapi och ozonbehandlingar erkänns.
Företaget Labiofam, Finlayinstitutet och Centret för forskning och utveckling av mediciner ägnar sig åt studier av antikatarrmediciner, mediciner mot högt blodtryck och mot matsmältningsbesvär.

Under 2011 kom MNT till användning för trettio procent av sjukbesöken och tjugofem procent av inlagda patienter fick behandling av detta slag.
Julian Pérez Peña, nationell direktör för mediciner och hälsoteknologi vid Hälsoministeriet betonade den utmaning som det innebär att visa att Moder Jords frukter liksom traditionerna och kunnandet hos tusentals människor är lika omfattande och viktiga som de biomedicinska vetenskapernas formidabla utveckling under de senaste sjuttio åren.

Cubainformación, Iris de Armas Padrino, 120606
Foto: Agencia Cubana de noticias
Översättning: Gabor Tiroler

Fidel Castro har skickat ett brev till Bolivias president Evo Morales med anledning av att ”Havets Dag” uppmärksammas i landet. I brevet upprepar Fidel sitt stöd till Bolivias krav på tillgång till Stilla Havet, som man förlorade till Chile 1879.

Själva kriget mellan två stater med liknande historia och kultur gav skändliga konsekvenser för de två folken. De av Bolivia berövade territoriet följde gränser som kolonialmakter dragit upp och berövades på enorma resurser. På dessa områden, som rövats från Bolivia, utvinner imperialismen och kapitalisterna årligen tiotals miljarder dollar.

Fidel uppmanade det Bolivianska folket att inte ska tappa modet innan han försäkrade att det finns mycket att kämpa för i ditt, Evos, fantastiska land; mycket quinua att så, mycket livsmedel att producera, många arbeten att skapa och internationella konferenser där Bolivias rätt till en passage till havet för sina produkter proklameras. Med våld togs 400 km kust och en areal på 120 000 kvadratkilometer ifrån Bolivia, skrev Fidel. 

Att motsätta sig stormakters militära ingripanden för att störta regeringar är inte detsamma som att sympatisera med den angripna regeringen. Det är ett försvar för internationell lag och rätt utan vilken enbart den starkares rätt skulle råda.

Att en opposition mot auktoritära och förtryckande regimer kan lockas att ta emot stöd och samarbeta med de imperialistiska krafterna kanske är förståeligt. Men all erfarenhet visar att det i längden gör ont flerfalt värre och leder till oöverskådliga konsekvenser.

Anfallet mot Libyen

I februari 2011 fick Aftonbladets Åsa Linderborg upprörd kritik för att hon hävdade att Fidel Castro inte - som det påstods i massmedia – uttalat stöd för Kadaffis regim i Libyen. Castro hade varnat för att Nato skulle anfalla och de förödande konsekvenser det skulle få.

De folkliga upproren i Egypten och Tunisien hade fått USA och EU att inse att de måste offra sina långvariga allierade Mubarak och Ben Ali för att kunna behålla kontrollen. I Libyen hade ett uppror startat i Benghazi men till skillnad från de fredliga protesterna i grannländerna hade de libyska beväpnats och inbördeskrig brutit ut.

Den 23 februari skrev Fidel Castro en artikel - Cynismens makabra dans - som Åsa Linderborg hänvisade till. Där skrev han bland annat

”Nu har anden sluppit ur flaskan och Nato vet inte hur den ska kunna kontrolleras igen. Nato kommer att försöka få ut så mycket de kan av den förfärliga händelseutvecklingen i Libyen. Ingen kan för ögonblicket veta vad som händer där. Alla möjliga siffror och versioner, till och med de mest otänkbara, har lanserats av imperiets massmedier och skapat kaos och vilsenhet. Det är dock uppenbart att ett inbördeskrig pågår i Libyen. (…)
Imperiets massmedier har förberett terrängen för handling. Ett militärt ingripande i Libyen är inget att förvåna sig över. Med ett sådant skulle Europa säkra tillgången till nästan två miljoner fat lätt olja (…)
Skulle ett NATO-ingripande i Libyen kunna stoppa den revolutionära vågen i Egypten?”

Läs hela artikeln här >>

För några dagar sedan tog jag upp de stora utmaningar mänskligheten står inför i dag. Det intelligenta livet på vårt jordklot uppstod för omkring 200 000 år sedan, om inte nya upptäckter tyder på annat.

Vi ska inte förväxla intelligent liv med liv som sådant, som i sina mest elementära former uppstod i vårt solsystem för miljoner år sedan.

Det finns praktiskt taget oändligt många livsformer. Och i det högst förfinade arbete världens mest framstående forskare utför har tanken redan uppstått att återskapa de ljud som följde på Big Bang, den väldiga explosion som ägde rum för mer än 13,7 miljarder år sedan. 

Denna inledning vore tilltagen i överkant om det inte vore för att förklara allvaret i en så otänkbar och orimlig situation som den som skapats på koreanska halvön, i en del av världen där mer än 5 av jordens för närvarande 7 miljarder människor lever sina liv.

Det handlar om den allvarligaste risken för kärnvapenkrig sedan oktoberkrisen kring Kuba 1962, för 50 år sedan.

I Korea uppstod år 1950 ett krig som tog miljoner liv. Det hade knappt gått 5 år sedan två atombomber sprängts över de försvarslösa städerna Hiroshima och Nagasaki, och på några minuter dödat och strålskadat hundratusentals människor.

General Douglas MacArthur ville använda atomvapen mot Folkrepubliken Korea. Inte ens USAs president Harry Truman ville tillåta något sådant.

Enligt bekräftade uppgifter förlorade Folkrepubliken Kina en miljon modiga soldater för att förhindra att en fiendearmé skulle få fäste på gränsen till deras fosterland. Sovjetunionen försåg dem med vapen, flygunderstöd, tekniskt och ekonomiskt bistånd.

Jag hade äran att lära känna Kim Il Sung, en historisk gestalt, uppenbart modig och revolutionär.

Om ett krig skulle bryta ut, skulle folken på båda delarna av halvön offras på det mest fruktansvärda sätt, utan att någondera skulle tjäna på det. Folkrepubliken Korea har alltid varit vänligt inställd till Kuba, liksom Kuba alltid har varit och kommer att förbli det tillbaka.

Nu, när de ha visat sina tekniska och vetenskapliga framsteg, så vill vi påminna dem om deras skyldigheter mot de länder som varit deras stora vänner. Det vore inte rätt att bortse från att ett sådant krig på ett alldeles särskilt sätt skulle drabba över 70 procent av jordens befolkning.

Om där skulle utbryta en konflikt av detta slag, skulle Barack Obamas regering, under sin andra mandatperiod översvämmas av bilder där han framställdes som den mest olycksbringande personen i USAs historia. Att undvika detta är också hans skyldighet och en skyldighet för USAs folk.

Fidel Castro Ruz
4 april 2013
översättning Eva Björklund

Den mer än halvsekellånga blockaden mot Kuba är det största brottet mot OAS, de Amerikanska Staternas Organisations, stadgar och mot människornas rättigheter i vårt Amerika, sade Ecuadors president Rafael Correa.

Vi kan inte tillåta att OAS tittar åt andra hållet inför det största brottet mor dess egna stadgar, betonade Correa och tillade att blockaden bryter mot all interamerikansk rätt och kränker alla mänskliga rättigheter.

Correa uppmanade till att läsa rapporten från Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter, CIDH, så ser ni att de inte någonstans fördömer USAs blockad. De säger ingenting, de nämner den inte ens! Att döma en skojare till journalist ses som ett attentat mot mänskliga rättigheter, men blockaden mot Kuba säger de inget om. När de tar med ett avsnitt om Kuba är det för att kritisera det, men aldrig för att fördöma USA. Ännu mindre behandlar man i ett speciellt avsnitt blockaden som är ett brott, fördömt 21 gånger varje år i FN:s Generalförsamling sedan 1992.

Om man inte får säga dessa saker, nu när vi är i Påskveckan, så är det som Evangeliet säger; till och med stenarna vill gråta. Motsägelserna är alltför stora, fördömde Correa. CIDH kan inte ha sitt högkvarter i ett land som inte följer några av de interamerikanska avtalen om mänskliga rättigheter. Det är bara för mycket, det är absurt.

Enligt Correa kan makten för ögonblicket undvika att ändra sig. Men framtida generationer kommer att ha bevis för att det fanns folk som med kraft fördömde detta. Till historien blir de kvar som försvarade sanningen, värdigheten och de mänskliga rättigheterna. Och så finns det som alltid de som med glädje går i koppel och skäller med herrarna.

Ecuador och Vårt Amerika i det 21:a århundradet ska inte ha fler herrar, vi kommer inte att vara bakgården för någon. Correa uppmanade till att fördöma dessa motsägelser, lögnerna och barbariet.

Kubanska programmerare har utvecklat ett spel som gör det möjligt för spelarna att virtuellt kämpa i den kubanska revolutionen, rapporterar The Guardian. Med början från ombordstigandet på båten Granma i Mexiko och via olika strider i Sieraa Maestra kan deltagarna spela olika roller med egenskaper från revolutionshjältar som Che Guevara och Camilo Cienfuegos. Utvecklarna säger att de hoppas att spelarna identifierar sig med Kubas historia och en rörelse i vilken många av deras far- och morföräldrar spelade en roll.

Cuba Central Team (USA) 130329
Översättning: Zoltan Tiroler

1 000 deltagare från 24 länder deltog i den 7:e Världskongressen för spiritister i Kuba, det Latinamerikanska land som har flest spiritistförsamlingar. Ämnen som spiritistisk utbildning, barmhärtighet för att bygga en fredlig värld, mental hälsa och spiritism, neurofysiologi och spiritistisk filosofi behandlades. Kongressen ägde rum på Lazaro Peña teatern i Havanna, där normalt kubanska Landsorganisationen CTC håller till.

Kongressen hyllade Venezuelas avlidne president Hugo Chavez med långa applåder och ett uttalande om att hans ”ande följer oss”. Kongressen krävde också att de fem kubanska antiterroristerna, som orättvist dömts till långa och rättsvidriga straff i USA, släpps.

Olga Salanueva, hustru till den fängslade René Gonzalez, bad om solidaritet från den internationella spiritiströrelsen för att pressa de nordamerikanska myndigheterna att låta de fem återvända till sitt land och sina familjer.

César Perri, nyligen vald till ordförande för Brasiliens Spiritistfederation, den största i världen, sade att befrielsen av de fem kubanska antiterroristerna är något som han tar upp i sina böner. Han sade också: ”Vi är bekymrade över blockaden mot Kuba, ett land som vi känner och älskar. Ett land där full religionsfrihet råder, vilket är ett av skälen till att vi håller denna kongress i Havanna. Det är ett land vars regering ser positivt på det sociala arbete som spiritiströrelsen utövar.” Perri informerade om att Kuba har 574 spiritistcenter och fler är på gång. ”Vi bör framhålla det stöd som Kubas regering och Kommunistparti givit för att vi har kunnat genomföra denna kongress.”

Cubadebate 130324
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

I dagarna är det 25 år sedan slaget vid Cuito Cuanavale. Denna artikel skrevs i samband med 20-års jubileet.

Slaget ägde rum i sydöstra Angola och stod mellan Sydafrikas apartheidarmé mot Kubas armé och angolanska styrkor. Den sydafrikanska attacken ”bromsades abrupt och slutgiltigt” av de revolutionära styrkorna. Nelson Mandela sade: ” Cuito Cuanavale var vändningen i befrielsekampen på min kontinent och mitt folks kamp mot apartheids gissel.”

Debatten om slagets betydelse har varit het, delvis för att de sydafrikanska dokumenten är hemligstämplade. Jag har haft möjlighet att studera de kubanska arkiven och också många dokument i USA. Trots de ideologiska klyftorna mellan Havanna och Washington berättar dessa dokument en slående likartad historia.

Låt oss analysera händelserna. I juli 1987 hade den angolanska armén FAPLA dragit igång en stor offensiv i sydöstra Angola mot Jonas Savimbis styrkor. När Sydafrika såg att offensiven verkade bli framgångsrik, intervenerade de. Sydafrika kontrollerade vid denna tid södra Angola. I början på november hade de sydafrikanska trupperna ringat in de angolanska enheterna vid samhället Cuito Cuanavale och gjorde sig redo att förinta dem.

FN:s Säkerhetsråd krävde att Sydafrikas trupper, SADF, skulle dra sig tillbaka villkorslöst från Angola. Men Reaganadministrationen försäkrade dem att resolutionen kunde ignoreras. USAs talesman i ärenden om Afrika, Chester Crocker, sade till Sydafrikas ambassadör i USA: ”Resolutionen säger inget om sanktioner och inte heller något om hjälp till Angola. Det är ingen tillfällighet, utan resultatet av våra ansträngningar att hålla resolutionen inom vissa ramar.” Under tiden skulle SADF förgöra FAPLAs elitenheter.

I början på 1988 ansåg sydafrikanska militära källor och västerländska diplomater att Cuito Cuanavales fall var omedelbart förestående. Detta skulle varit ett förkrossande slag mot Angolas regering. Men 15 november 1987 hade Fidel Castro beslutat att skicka mer trupper och vapen till Angola tillsammans med landets bästa flygplan och piloter, de bästa luftbekämpningsvapnen och de mest moderna stridsvagnarna. Syftet var inte bara att försvara Cuito Cuanavale utan att jaga ut SADF från Angola en gång för alla. Vid ett senare tillfälle förklarade Castro strategin för Sydafrikas Kommunistpartis ledare, Joe Slovo: Kuba skulle stoppa SADF och sedan anfalla från ett annat håll som ”en boxare som med vänstern upprätthåller motståndaren för att sedan klippa till med högern.”

Läs hela artikeln >>

Yoani Sánchez, den västbetalda bloggaren från Kuba är på världsturné. Hon har utsetts av spanska dagstidningen El País till tidningens korrespondent i Havanna och har levererat flera lögner som tidningen måst dementera.

Först i tur att träffa den i väst upphöjda bloggaren i Miami, är veteraner från den misslyckade invasionen i Grisbukten 1961. Dessa välutrustade och vältränade deltagare i Brigad 2506 besegrades i grunden av kubanska milisen som bestod av ungdomar mellan 15 och 18 år. Inkräktarna kom aldrig längre än Grisbuktens sandstränder, trots sina planer på att inta Havanna.

Det är möjligt att också den ökände terroristen Luis Posada Carriles, eftersökt av flera länder för mord, men skyddad i USA, också ska delta på mötet med agenten Sánchez. Posada Carriles har skrutit om att han låg bakom sprängningen av ett civilt kubanska flygplan som kostade 76 personer livet. Han har planerat en lång rad attentat mot kubanska intressen, men också mot progressiva regeringar i Centralamerika. Kuba, Venezuela och Panama kräver sedan många år att få Carriles utlämnad. Den som organiserar träffen är ingen mindre än den CIA-agent som gav order om att avrätta den sårade och tillfångatagne Che Guevara i Bolivia 1967.

Diario Octobre 130328
Översättning: Zoltan Tiroler

Federala myndigheter i USA fortsätter att tillåta stölder av kubanska varumärken. Mest känt är terroristorganisationen Bacardis stöld av prestigemärket ”Havana Club”, så att Bacardi säljer rom med namnet Havana Club i USA. Myndigheterna gömmer sig bakom USAs blockad för att motivera de fräcka stölderna.

Denna vecka dömde en federal domstol att General Cigarr Co. Inc. kan fortsätta att använda märket Cohiba på sina cigarrer i USA. Det är det senaste fallet i en juridisk strid som pågått i 16 år med det kubanska cigarrföretaget som tillverkar de riktiga Cohiba.
 
General Cigar, med säte i Richmond, Virginia, är ett dotterbolag till svenska Swedish Match, meddelar att kravet från Cubatobaco att de inte skulle få använda namnet Cohiba, tillbakavisats. Domstolen menar att eftersom Kuba inte får sälja cigarrer i USA, är Cubatobaco ingen juridisk person som kan processa i USA.

Kubanska Cohiba är cigarrmärket med högts prestige i världen. Det skapades 1966 och fick snabb berömmelse. Märket registrerades 1969. Namnet är mycket gammalt. Urinvånarna på Kuba använde tobak och kallade rullen de rökte för Cohiba. De tobaksblad som används vid tillverkningen är ”utvalda bland de utvalda” från de fem bästa tobaksodlingarna i området San Juan y Martínez i regionen Vuelta Abajo.

Stölden av namnet Cohiba, är liksom motsvarande stöld av namnet Havana Club, är ett flagrant brott mot internationella regler om varumärken, patent och intellektuell egendom.

Cubadebate 130331
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Adela Hernandez är den förste transsexuelle person som valts till offentligt ämbete i Kuba. Enligt New York Times reflekterar valet av henne den nya inställningen i landet som fått stöd av förespråkare för HBT-personers rättigheter, som exempelvis Mariela Castro. Hernandez ser på valet av henne som en möjlighet för andra HBT-personer.

Cuba Central Team (USA) 130322
Översättning: Zoltan Tiroler

Budgeten för USA-regeringens radio- och TV-sändningar via kanalen Martí uppgår till ca 30 miljoner dollar årligen. Dygnet runt sänder man propaganda riktad mot Kuba. Det trots att det enligt USAs egna uppskattningar bara når 2 % av kubanerna. Kanalen började sända 1985 men redan 1959 började USA att sprida lögner via CIAs Radio Swan.
USAs blockad orsakar Kuba mångmiljardförluster. Men medieprogram strömmar in över ön. . 2 000 sändningstimmar i veckan, vilket visar att kriget om radiovågorna fortsätter.

Cubadebate 120529
Foto: Martianos.ning.com
Zoltan Tiroler

Kubanska ”cyberdissidenten” Yoani Sanchez, som genomför en internationell turné, togs emot av höga dignitärer från Vita Huset. Hennes turné betalas av NED, National Endowment for Democracy och andra institutioner som arbetar för USA. Hon togs emot i residenset hos Ricardo Zuniga, rådgivare till Obama i Latinamerikafrågor. Talesmannen för Vita Husets säkerhetsråd tillkännagav att USA ska fortsätta ”stödja politik som stärker det fria flödet av information till och från, samt inom Kuba.”

USA avsätter årligen ca 20 miljoner dollar i sin undergrävande verksamhet mot Kuba öppet genom UD och USAID. Prioriterat är finansiering av utvalda aktörer på Internet och användning ny teknologi. Ytterligare miljontals dollar används för liknande syften av andra USA-agenturer.

Den välbetalda bloggaren träffade också extremhögern i Kongressen som Ileana Ross Lethinen, Mario Díaz Balart, Marcos Rubio och Bob Menéndez, liksom demokraten Joe García, med nära band till presidenten. Härnäst fortsätter bloggaren till terroristmaffian i Miami.

Cubadebate130321
Foto: Cubadebate
Zoltan Tiroler

I en längre artikel redogör Cubadebate för det senaste regeringsmötet. Vi saxar ett avsnitt om de investeringar som prioriteras:

Bland de investeringar som prioriteras framhölls de som har anknytning till turism, bioteknologi, förnybara energikällor, livsmedelsproduktion, biologiska bekämpningsmedel och gödsel, tillgång till vatten och sanitära anläggningar, bevattningssystem, kraftverkens hållbarhet och telekommunikationer. Vidare byggandet av bostäder i städerna Havanna och Santiago de Cuba, Holguin och Guantánamo. De senare drabbades av orkanen Sandy. Likaså återuppbyggnad av de områden på landsbygden som drabbats av orkaner.

Cubadebate 130318
Foto: Cubadebate
Zoltan Tiroler

Aixa Hevia, viceordförande för kubanska Journalistförbundet UPEC, redogjorde för hur Internet och IT används i mediekampanjer med syfte att förvränga sanningen om landet. Kuba framförde sina uppfattningar i debatten på mötet i Ecuador som hålls av Interparlamentariska Unionen UIP där 200 parlamentariker från 168 länder deltar.

Kuba fördömde finansieringen av agenter som arbetar för att undergräva landets styre med hjälp av IT. Hevia deltog i Tredje Permanenta Kommissionen för Demokrati och Mänskliga Rättigheter som behandlar användningen av olika kommunikationsmedel för att öka medborgardeltagandet och öka demokratin.

Cubadebate 130324
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Fernando Martínez Heredia, en av de största kubanska auktoriteterna i dag, uppmanar till ett stärkande av marxismen för att framgångsrikt kunna möta de globala utmaningarna. I samband med ett seminarium tillägnat den nyligen avlidne brittiske marxistiske historikern Eric Hosbawn ville Martínez uppmärksamma den okunnighet som finns om marxismen hos ungdomar i Latinamerika.

”Vi behöver smida ett socialt tänkande som effektivt kan delta i striden mellan socialismen och kapitalismen och för det ändamålet kan vi räkna med det stora arvet från Hobsbawn.”

Martínez framhöll att marxismen kan vara en avgörande faktor för Latinamerika om den utvecklas tillräckligt. Bevis på dess potential är de sociala förändringar som få förutsåg i regionen. Faktum är att Hobsbawn redan 2010, två år innan han dog, framhöll att i Latinamerika så ”pratar och styr folk politiken med begreppen från 18- och 1900-talet när det handlar om socialism, kommunism och marxism.” Exemplet från Hobsbawn är giltigt och användbart och visar att uthållighet kan vinna över det allmänt vedertagna.

”Vi som är bekymrade över de budskap som våra ungdomar matas med förstår nödvändigheten av marxismen för att bryta klyftan mellan eliterna och massorna”, tillade Martinez. Han sade vidare att Hobsbawn lärde oss att världen aldrig kommer att ändra sig om ingen gör något för att ändra den. Hans verk är en skola för att förstå de fattiga genom historien.

Den ryktbara engelske historikern dog för knappt sex månader sedan vid 95 års ålder och det kubanska kulturinstitutet Juan Marinello hedrade honom med ett seminarium om hans betydelse och verk. Bland hans stora förtjänster framhölls att han skrivit historien om de evigt marginaliserade och förtryckta.

Cubadebate 130324
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Mellan 1996 och 2011 avsatte USAs regering 205 miljoner dollar i olika hemliga program med syftet att störta Kubas regering. Det är USAs egna siffror, publicerade av USA-regeringens revisionsorgan GAO, som analyserat resultaten.

Det är främst USAs UD och dess ”biståndsorganisation” USAID som genomfört programmen. I siffran på 205 miljoner dollar ingår inte 30 miljoner dollar om året till Washingtons illegala radio- och TV-sändningar riktade mot Kuba på frekvenser som är Kubas egna. Inte heller ingår de summor från USAs budget som används i ren spionverksamhet och extra fonder som Vita Huset har mandat att i hemlighet anslå.

Kubas UD kommenterar: ”Den sammanlagda summan visar den stora ansträngning som USAs regering gör för att driva en misslyckad politik, med skattebetalarnas pengar.”

Enligt GAO har ansträngningarna sedan 2008, i huvudsak under Obamas administration, koncentrerat sig på en rad hemliga program riktade mot Kuba genom stöd till organisationer med närvaro i ett stort antal länder. Fokus ligger på att nå de mål man satt upp, dvs ”regimförändring”. Kubas UD kommenterar: ”Syftet är att undvika den korruption som under många år karaktäriserat programmen då de kanaliserats via kontrarevolutionära organisationer i Miami. Pengarna har fyllt fickorna på de mest högerextrema grupperna.”

De kubanska myndigheterna noterar också att GAO noggrant undviker att identifiera personer eller organisationer som genomför programmen i Kuba, vilket bekräftar att det rör sig om hemliga och illegala aktioner. Istället framhålls åtgärder för att skydda och maskera aktiviteterna. Ett annat kännetecken på aktiviteterna de senaste åren är att de lägger stor vikt vid IT för att skapa bloggar och utnyttja sociala nätverk via Internet.

Vissa sektorer tilldrar sig speciellt USAs uppmärksamhet för att man vill utöva inflytande genom den, såsom afrokubaner, homosexuella, akademiker, intellektuella och konstnärer.

USAs Intressekontor i Havanna fortsätter att ge utbildning och träning till av dem utvalda individer, något som man kallar stöd till ”civilsamhället”.  Dokumentet visar beslutsamheten hos Obamaadministrationen att förbättra sitt undergrävande arbete, dölja det, ge det starkt ökade resurser, försvåra upptäckt och neutralisera kubanska institutioner.

Kubas UD ifrågasätter hur långt USAs regering är beredd att gå och fortsätta att slösa skattebetalarnas pengar. Istället skulle USA kunna tillmötesgå förväntningarna hos sina väljare och bygga en konstruktiv och respektfull relation mellan länderna.

Cubadebate 130315
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Fri mjukvara ska leda klasskampen i den digitala sfären för att garantera Latinamerikas teknologiska självständighet, sade akademikern Orlando Cárdenas i samband med XV:e Internationella Kongressen Informatica 2013 i Havanna.

Chefen för avdelningen Sociala Vetenskaper vid Universitetet för IT, UCI, förklarade att öppen mjukvara har sociala återverkningar som går utöver kapitalistisk egendom och direkt påverkar de fattiga länderna. Sådana system underlättar integrationen i Latinamerika likväl som massiv spridning av innovationer och utbildning.

Experten underströk vikten av att många samhällen får tillgång till fri källkod och får möjlighet att utveckla mjukvaran. Han framhöll fördelarna med en övergång till gratis mjukvara jämfört med exempelvis Microsoft. Kongressen samlar specialister från en rad länder i Kubas huvudstad vart annat år. I samband med kongressen presenterade Kuba ett operativsystem baserat på Linux-plattform som en del i landets ansträngningar att garantera teknologiskt oberoende. 

Man är optimistisk tack vare operativsystemet Nova, som är anpassat för datorer med låg prestanda. Systemet är mycket stabilt och fungerar med bara 1 GB RAM-minne. Det är pedagogiskt och mycket visuellt, vilket underlättar användning.

Cubadebate 130321
Foto: Cubadebate
Översättning: Zoltan Tiroler

Venezuelas oppositionskandidat Henrique Capriles tillkännagav att han ska avbryta oljeleveranserna till Kuba om han vinner de kommande valen. Han hävdar att programmet, som ger Venezuela tillgång till läkare och andra professionella i utbyte mot olja, inte gynnar Venezuela. Ett slut för dessa program skulle frigöra resurser som skulle öka arbetarlönerna och minska inflationen, enligt Capriles.

För närvarande ligger Capriles 14 % efter Nicolas Maduro i opinionsundersökningar, som sagt att han ska fortsätta programmet om han väljs.

Zoltan Tiroler

FN-organet UNDP karaktäriserar i sin rapport över 2012 Kuba som ett högt utvecklat land vad gäller mänsklig utveckling (”High Human Development”) och Kuba klassas i nivå med de länder i den rika världen som ligger högst i denna mätning. Detta framfördes av United Nations Development Program, UNDP i torsdags.

Rapporten om mänsklig utveckling 2013: ”Tillväxten i Syd av Mänskliga Framsteg i en Skiftande Värld”, lades fram i Mexiko City av UNDP-tjänstemannen Helen Clark och Mexikos president Enrique Peña Nieto. Texten framhåller det höga index på 0,780 som Kuba uppvisar i Human Development Index, HDI, är tack vare de stora sociala investeringar som gjorts genom åren, speciellet inom hälsovård och utbildning.(Skalan går från 0 till 1)

Kuba leder också listan på de fem länder som visar de största ökningarna av HDI under förra året. Listan består av Kuba, Algeriet, Kazakstan, Iran och Venezuela. Enligt rapporten har Kuba det nästa högsta HDI-indexet i Latinamerika och Karibien. 

Cuba News 130315
Översättning: Zoltan Tiroler

Den i Väst upphöjde bloggaren Yoani Sanchez har förklarat att det var ett missförstånd att tolka hennes Twitterinlägg som stöd för de 5 kubaner som sitter i USAs fängelser sedan 1998 dömda för att ha infiltrerat våldsamma exilkubanska grupper i Miami.

Hon hade gjort en ironisk kommentar om den kubanska regeringens slöseri med pengar, tid och resurser i den internationella kampanjen för frigivning av de fem. Några timmar senare klargjorde Sanchez sin position att ”hon aldrig bett att de fem medarbetarna vid Kubas Inrikesministerium skulle friges. Jag använde min ironi för att uttrycka min uppfattning att om de friges nu skulle regeringen spara miljontals dollar av vad som nu används för att betala denna kampanj som pågått i 15 år.”

Sanchez är ute på en 80-dagars turné runt om i Västvärlden av vilka hon tilldelats priser för miljontals dollar och som sköter hennes blogg som översätts till 18 språk. Under sin turné ska hon i Miami tilldelas en medalj för sitt arbete för ”mänskliga rättigheter”.

Genom sitt avståndstagande från de 5 kubanerna har hon också definitivt lyckats avskärma sig från den överväldigande delen av den kubanska befolkningen som, oavsett uppfattningar i övrigt, i stort sett enhälligt kräver de fem hjältarnas frigivning. Å andra sidan är det inte kubanerna som är hennes målgrupp och finansiärer.

Miami Herald 130220 och andra källor
Zoltan Tiroler

Traditionen hålls vid liv och ett 30-tal ungdomar från jordbrukshögskolan i San Nicolas byter miljö från skolbänkarna till jordbruksmaskiner och den röda kubanska jorden för att bärga traktens skörd av sockerrör.

Studenterna har olika specialiteter i sina program, som jordbrukets mekanisering och de olika maskinerna som ingår i förädlingen av sockerproduktionen, och genom att delta i skördearbetet så kombinerar de studier med praktiskt arbete. De både lär sig själva och utvecklar arbetet på fältet genom att dela med sig av sina kunskaper till de ordinarie jordbruksarbetarna.

De är med i hela kedjan av förekommande arbetsuppgifter, från att skära sockerrören, förflytta rören och transportera det till sockerbruket för att förädlas. De kan följa hur de olika maskinerna fungerar i detalj, från service och underhåll till det praktiska arbetet med maskinerna, som de stora sockerskärningsmaskinerna och alla traktor som behövs för transporterna.

Råmaterialet transporteras till sockerrörsfabriken Riaño Hector Molina som är en av de större i västra och mellersta Kuba, och väl där finns andra grupper av studenter som studerar själva förädlingen till socker och andra produkter som görs av sockerrören. I mer än 30 år har jordbruksskolan samverkat med sockerbruket och hjälpt till att utveckla 100-tals jordbrukstekniker och ingenjörer, och som samtidigt utvecklat det praktiska arbetet med sockerproduktionen.

Achim Rödner
2013-03-17
Källa: bl.a. web@radiorebelde.icrt.cu
Foto:Elvis Gil Domínguez, Cuba

• Jag anklagar härmed det nordamerikanska imperiet för att vara det största hotet mot jordklotet
  
  
• Vänstern är tillbaka, och det är den enda vägen ut ur det bottenlösa träsk som högern fört in oss i. Socialismen bygger upp, kapitalismen ödelägger.
  
  
• Liksom Allende är vi pacifister och demokrater. Men i motsats till Allende är vi beväpnade.
  
  
• Det vi upplever på denna planet är en imperialistisk diktatur. Från denna plats fördömer vi det. Ned med denna imperialistiska diktatur! Länge leve demokratin och jämställdheten på denna planet.
  Ur tal vid FN:s klimatmöte COP15 i Köpenhamn, 2009
  
  
• När imperialismen är svag använder den maktmedel. Angreppen på Venezuela är tecken på svaghet, ideologisk svaghet.
  
  
• Herr ordförande, mina damer och herrar, vi har förmågan att göra så att denna planet inte blir en grav för mänskligheten. Låt oss göra denna jord till ett himmelrike, ett himmelrike av liv, av fred av förbrödring för hela mänskligheten, för den mänskliga arten.
  Ur tal vid FN:s klimatmöte COP15 i Köpenhamn, 2009
  
  
• Härifrån ger jag mitt erkännande till alla dem som röstade emot oss, ett erkännande av deras demokratiska rättigheter.
  Efter valsegern 2012
  
  
• Fascister är inte människor. En orm är mer mänsklig.
  
  
• Igår stod djävulen här. Precis här. Och här luktar fortfarande svavel.
  September 2006 i FN där Bush hade talat dagen innan
  
  
• Låt imperiets hundar skälla, det är deras jobb: vårt er att kämpa för att uppnå våra folks verkliga befrielse.
  I ett svar till USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld
  Arbetaren (Danmark) 130310
  
  Zoltan Tiroler
  2013-03-12
  

Riksrevisorn fortsätter att prioritera befolkningen och besvara deras klagomål och anmälningar mot företagsledare och andra ansvariga. Detta intygades av Gladys Bejerano, Kubas riksrevisor.

Hon sade att det handlar om att agera som sig bör vad gäller resursslöseri och felaktig användning av budget, dåliga metoder och ledning som medför korruption och brott.

Viceministern avgav en årlig rapport där det visar sig att de flesta uppklarade korruptionsfallen har skett genom klagomål och anmälningar. För att visa hur viktigt det är att lyssna till gräsrötterna och få förtroende tillade hon att när Riksrevisionen började sitt arbete så var 99 % av anmälningarna anonyma. Idag är det 24 procent. Hon betonade också vikten av att förbättra kvaliteten på kontrollerna, uppföljning av dem och utbildningen av personal med ansvar. Vi är inte ute efter att sätta dit någon, vi vill undvika att värdefulla kamrater gör beklagliga misstag. Vi vill att man uppfyller det som fastställs.

Hon framförde sitt erkännande och tackade de anställda för deras effektiva arbete och hushållande med resurserna.

Cubadebate 130302
Översättning: Zoltan Tiroler
Foto: Cubadebate, Cuba

Hugo Chávez är död. Jag sörjer. Han har knappt hunnit begravas och den svenska högern pissar redan på hans grav.

De har inte mycket att gå på. Det ärnågon rasad bro någonstans, inflation och ett handslag med Ahmadinejad. Möjligen kan de sträcka sig till att erkänna att Chávez minskade fattigdomen, ”lite” enligt DN:s ledarsida, men det var ”lätt”, enligt Johan Norberg.

Så lätt, och ändå hade ingen gjort det förut! Hur kommer det sig, ni borgare som nu snörper på munnen?

För er var det likgiltigt att mer än hälften av venezolanerna levde i fattigdom fram till 1998. Få av er hade ens uppmärksammat att landet existerade.

Efter Simón Bolívars död hade Venezuela ingen röst. Hur skulle venezolanerna ha kunnat tala om för er att sedan kolonialismens tid hade mycket lite förändrats i landet? Att en korrupt elit regerade och berikade sig själva medan många områden varken hade tillgång till skola eller läkare?

Och när situationen blivit så desperat i slutet av 80-talet att folket tog till gatorna för att kräva mat, och över tusen personer dödades av armén i Caracazo-massakern, då hade ni blickarna på annat håll.

Sedan kom Chávez. En man av ­folket som valdes med över hälften av rösterna. Som kombinerade en glödande passion för socialismen med en djup, religiös tro, en militär bakgrund med ett okonventionellt tilltal. Han sade: Det här landet är vårt, och det är vi venezolaner som ska njuta frukterna av det. I Chávez hade Venezuelas fattiga fått en röst.

Då med ens blev ni intresserade. Ni vevade i gång en kampanj mot Chávez med alla epitet ni kunde hitta: diktator, halvdiktator, despot, galen. Ni låtsades plötsligt ha skaffat er empati för Venezuelas folk, men ni lyssnade bara på överklassen. I själva verket var ni livrädda.

För samtidigt som Europa valde nyliberalismen och vår vänster parkerat sig framför klagomuren, slog Latinamerika in på en annan väg. Chávez var den förste, sedan följde Lula i Brasilien, Morales i Bolivia, Correa i Ecuador, Mujica i Uruguay.

Förblindade som ni var av kalla krigets dikotomi kunde ni inte se att detta inte var kommunism, utan en demokratisk, mycket moderat form av socialism. Som genomförde fler val och folkomröstningar än någonsin. Som bars fram av en heterogen folkrörelse – ursprungsbefolkningar, fackföreningar, kvinnorörelse och hbt-aktivister. Som inte alls handlade om att ta kontroll över medierna – hur skulle ni annars kunna citera överklassens klagomål, om de var så tystade som de påstod? – utan om fördelning. Jorden, som ägts av 500 familjer, fördelades genom reformer.

Genom ”misiones”-programmen skickades läkare, lärare, bostadsbyggare ut över landet. Genom en ny författning fick Venezuelas ursprungsbefolkning de mest utvidgade rättigheterna på hela kontinenten. Fattigdomen i landet halverades.

Spädbarnsdödligheten likaså. Arbetslösheten i Venezuela är i dag lägre än i EU – 8,2 procent mot 10,7 procent – till och med lägre än i Sverige. Betyder det ingenting för er?

Ni talar upprört om personkulten runt Chávez. Jag håller med. Men om det är någon som verkligen odlat en personkult runt Chávez är det ni. Det jättearbete som utförts av folkrörelserna: FNCEZ, CONIVE, Primeros Pasos de Mujer, har ni inte velat se. Som aktivisten Iraida Morocoima uttryckt det i boken ”Venezuela speaks”: Chávez öppnade bara dörren.

Kajsa Ekis Ekman
kulturdebatt@dn.se

Med anledning av 8 mars har USA-baserade Cuba Central Team en längre artikel om kvinnor i Kuba. Ett utdrag:
Historien är väldigt intressant och komplex. I mitten på 50-talet blev jämlikhetsfrågor en viktig del av det revolutionära projektet. Efter att ha kommit till makten agerade Kubas regering i enlighet med vad man sagt och tog sig an många av de faktorer som höll kvinnor och andra tillbaka.

Om man ser till siffrorna är framgångarna utomordentliga. Enligt Rädda Barnen är Kuba nr 1 bland utvecklingsländerna vad gäller mödradödlighet, förlossningar i närvaro av medicinsk personal, barnadödlighet och andra faktorer. Antalet kvinnor som arbetar har tredubblats. Landet har uppfyllt FN:s Millenniemål vad gäller utbildning, jämlikhet mellan könen och minskning av barnadödlighet.
Cuba Central Team (USA) 130308

Cubadebate 130305
Översättning: Zoltan Tiroler
Foto: www.cubaahora.cu

I slutet på januari 2012 intervjuade José Vicente Rangel president Chávez. Frågorna handlade om det nyligen hållna presidentvalet. Presidenten sa: ”Jag är klar över vad jag erbjuder landet. Under dessa år har vi åstadkommit en räcka förhållanden…vi ska fortsätta att konsolidera och det är en process som fortsätter. För att bara ta en siffra om ekonomin: Ökningen av BNP, dvs den verkliga ekonomin, är  333 procent. Från 90 miljarder dollar när vi tog över, till 300 miljarder dollar.”

Vad gäller det sociala har fattigdomen minskat med 50 % och den extrema fattigdomen med 70 %. Det innebär nästan 10 miljoner människor som kommit ur fattigdomen och inte fallit ner i den igen. Det hade de gjort om inte tillväxten i ekonomin varit som den är. Det gäller det sociala, det ekonomiska och den politiska stabiliteten.”

”Vad erbjuder jag? Fortsatt stabilitet och förstärka stabiliteten för att fortsätta den ekonomiska och social utvecklingen. Det genom den demokratiska revolutionen. Vad jag erbjuder? Mer revolution, mer demokrati, mer socialism. Vi ska bli bättre på den väg vi går.”

Man behöver inte ljuga eller överdriva när man uträttat något. Ekonomen Arturo Jauretche, på Nationella Ekonomiinstitutet säger det så här: ”Genom exproprieringar, budgetar med deltagarinflytande, nya kooperativ, stora infrastrukturprojekt och internationella avtal stärks den latinamerikanska enheten och utmanar imperialismen. Det venezolanska samhället har förändrats i grunden. I samband med återställandet av oljebolaget PDVSA genomfördes en lock-out av eliten som ledde till en drastisk minskning av BNP 2002 – 2003. Därefter fick vi en genomsnittlig tillväxt på 15 % mellan 2004 och 2007, fram till den internationella ekonomiska krisen, under vilken Venezuelas ekonomi olika etapper. Tendensen har varit viktiga strukturella reformer som gör det möjligt att gå vidare från en ekonomi som är beroende av oljeexporten, och där tillgångarna tillfallit en liten minoritet, till att låta inkomsterna gynna befolkningen.

Den ekonomiska tillväxten på 47 % mellan 1999 och 2011 beror inte på oljan utan på tillverkning, byggnation och kommunikationer. Produktion och konsumtion ökade importen. Mellan 1999 och 2011 lyckades regeringen fördubbla valutareserven och betala utlandsskulden. Av försiktighetsskäl förde man hem 14 ton guld (70 miljoner dollar) från andra länder till Venezuela.

Under de senaste 13 åren har det skapats 4 miljoner arbetstillfällen som tillsammans med andra åtgärder fick 70 % av de fattiga ur detta tillstånd. 1999 tjänade de 20 % rikaste 14 gånger mer än de 20 % fattigaste. 2011 hade denna oacceptabla skillnad minskat till 8 gånger.

Idag har 95 % av hushållen tillgång till dricksvatten. 20 000 små barn har återgått till lågstadiet. Hälsovård till de fattigaste sker genom 6 700 mottagningar och 550 hälsovårdscentraler, 578 rehabiliteringscenter och 33 kliniker med avancerad teknologi. Det har resulterat att barnadödligheten för barn under 5 år har minskat från 21 till 16 promille. Medellivslängden har ökat med två år. 2012 fick regeringen erkännande från FAO för att ha utrotat felnäring och hunger. För tio år sedan var det över 80 % av befolkningen som inte hade tillgång till bra livsmedel.

Ett nät med folkmarknader med stabila och låga priser och en strategi för utveckling av jordbruket syftar till att uppnå nationellt oberoende för livsmedelsförsörjningen. Åtgärder för förbättringar av livet innefattar program för alfabetisering och skolor på olika nivåer på platser där det tidigare inte fanns några. Programmet Gran Vivienda Venezuela byggde under sina två första år 300 000 nya hus. 

Om Hugo Chávez har haft en avgörande betydelse för att förbättra villkoren för medborgarna har han inte varit mindre viktig i arbetet för ett Latinamerika som söker en utväg ur krisen som nyliberalismen skapat. Integrationen, komplimenteringen av olika tillgångar i olika länder, stöd till likasinnade allt är en del av det bästa i hans testamente.

I motsats till recepten från IMF och Världsbanken, som fördjupar och inte minskar problemen; genom att fjärma sig frän Washingtonöverenskommelsen, genom att inte falla i fällor som det av USA initierade frihandelsavtalet ALCA som syftade till att bibehålla de ojämlika förbindelserna med USA; närmade sig Venezuela istället Kuba och Fidel, Brasilien och Lula, Argentina och Kirchener, Ecuador och Correa, Bolvia och Evo, Nicaragua och Daniel; han öppnade nya horisonter i Karibien och Latinamerika och hjälpte till att skapa ALBA, PETROCARIBE, UNASUR, CELAC, han anslöt Venezuela till MERCOSUR och underlättade mellanstatliga förbindelser i Latinamerika för att försöka skapa fred mellan bröder i konflikt.

Allt hans arbete utfördes under starka påtryckningar utifrån. Han respekterade mångfalden bland medierna och i val kunde man inte ifrågasätta honom. Tvärtom, valsystemet och rösträkningen räknas som de säkraste i världen. Den frid som kommer med tiden kommer att visa den avlidne statschefen i hela hans storhet och betydelse, för sitt land och för sin region.

Progreso Semanal (USA) 130306
Översättning: Zoltan Tiroler
Foto: Progreso Semanal

1. Aldrig någonsin i Latinamerikas historia har någon ledare haft samma demokratiska legitimitet som Chavez. Från det att han vann valet 1998 var han med i 16 val. Han vann 15 av dem, det senaste i oktober 2012. Han besegrade alltid sina motståndare med mellan 10 och 20 procent av rösterna.
2. Alla internationella institutioner, från EU till OAS, via UNASUR och Cartercentret, intygade att valen var rätt och demokratiskt genomförda.
3. Carter, tidigare president i USA, har till och med sagt att Venezuelas valsystem är ”det bästa i världen”.
4. Den allmänna tillgången till utbildning har nått exceptionella resultat. 1,5 miljoner venezolaner lärde sig att läsa och skriva tack vare det som kallades Mision Robinson I.
5. I december 2004 deklarerade UNESCO att analfabetismen var utrotad i Venezuela.
6. Antalet barn i skola gick från 6 miljoner 1998 till 13 miljoner 2011 och antalet barn i skola uppgår nu till över 92 %.
7. Projektet Robinson II lanserades för att höja befolkningens utbildning till gymnasienivå. Andelen i gymnasier ökade från 53,6 % 2000 till 73,3 år 2011.
8. Projekten Ribas och Sucre gjorde det möjligt för tiotusentals ungdomar att studera på universitet. Antalet studenter gick från 895 000 år 2000 till 2,3 miljoner 2011.
9. Vad gäller hälsovården skapades ett nationellt Hälsovårdssystem som garanterade gratis tillgång till medicinsk vård för alla. Mellan 2005 och 2012 skapades 7 873 hälsovårdscentraler.
10. Antalet läkare gick från 20 per 100 000 invånare 1999 till 80 per 100 000 invånare 2010, en ökning med 400 %.
11. Projektet Barrio Adentro I gjorde det möjligt att genomföra 534 miljoner medicinska konsultationer. 17 miljoner personer kunde få vård, medan 1998 hade färre en 3 miljoner tillgång till hälsovård. 1,7 miljoner liv räddades mellan 2003 och 2011.
12. Barnadödligheten gick från 19,1 promille per 1 000 1999 till 10,0 promille, dvs en reducering med 49 %.
13. Medellivslängden gick från 72,2 år 1999 till 74,3 år 2011.
14. Tack vare projektet Operation Mirakel, som startades 2004, har 1,5 miljoner venezolaner som lidit av starr och andra ögonsjukdomar, återfått synen.
15. Mellan 1999 och 2011 gick fattigdomen från 42,8 % till 26,5 %. Den extrema fattigdomen minskade från 16,6 % till 7,0 % under samma tid.
16. När det gäller HDI (Human Development Index) gick Venezuela från plats 83 år 2000 med 0,656 till plats 73 år 2011, med 0,735. Därmed hamnade man i gruppen av nationer med hög HDI. (I topp finns Island).
17. GINI-index, som är ett mått på ojämlikheten i ett land, gick från 0,46 1999 till 0,39 år 2011. Enligt FN är detta den lägsta ojämlikheten i Latinamerika.
18. Undernäring bland barn har minskat med 40 %.
19. 1999 hade 82 % av befolkningen tillgång till dricksvatten. Nu är det 95 %.
20. Under Chávez steg de sociala utgifterna med 60,6 %.
21. Innan 1999 var det bara 387 000 gamla som fick pension. Nu är de 2,1 miljoner.
22. Sedan 1999 har man byggt 700 000 bostäder.
23. Sedan 1999 har regeringen överlämnat mer än en miljon hektar jord till landets ursprungsbefolkning.
24. Jordbruksreformen har gjort det möjligt för tiotusentals jordbrukare att bli herrar över sin jord. Sammanlagt har mer än 3 miljoner hektar land fördelats.
25. 1999 producerade landet 51 % av livsmedlen som konsumerades. 2012 var det 71 %, samtidigt som livsmedelskonsumtionen ökade med 81 %. Om konsumtionen hade varit oförändrad hade Venezuela producerat 140 % av det som konsumeras i landet.
26. Sedan 1999 har kaloriintaget ökat med 50 % tack vare projektet Livsmedel, som skapade en distributionskedja med 22 000 lager för livsmedel, där dessa subventioneras med upp till 30 %. Konsumtionen av kött har ökat med 75 % sedan 1999.
27. Fem miljoner barn får mat gratis genom skolan. 1999 var det 250 000.
28. Livsmedelsbrist har gått från 21 % 1998 till mindre än 3 % 2012.
29. Enligt FAO är Venezuela det land i Latinamerika som gjort mest för att utrota hunger
30. Förstatligandet av oljebolaget PDVSA 2003 gjorde det möjligt att få självständighet vad gäller energi.
31. Förstatligandet av el och telekommunikationer gjorde det möjligt att göra tillgången till dessa tjänster allmän.
32. Sedan 1999 har fler än 50 000 kooperativ inom alla ekonomiska sektorer skapats.
33. Arbetslösheten har gått från 15,2 % 1998 till 6,4 % 2012. Fler än 4 miljoner nya jobb har skapats.
34. Minimilönerna har gått från 16 dollar 1998 till 330 dollar 2012, dvs en ökning med drygt 2 000 %. Det är den högsta minimilönen i Latinamerika.
35. 1999 hade 65 % av befolkningen minimilön. 2012 var det bara 21 % som inte hade mer än minimilön.
36. Vuxna som aldrig arbetat är garanterade en inkomst på 60 % av minimilönen.
37. Ensamstående kvinnor och människor med funktionshinder får 80 % av minimilönen.
38. Arbetstiden har minskats till sex timmar om dagen och 36 timmar i veckan med bibehållen lön.
39. Statsskulden var över 45 % av BNP 1998 och 20 % 2011. Venezuela drog sig ur Internationella Valutafonden och Världsbanken och betalade av sina skulder i förtid.
40. 2012 var tillväxttakten i Venezuela 5,5 %, en av de högsta i världen.
41. BNP per invånare var 4 100 dollar 1999 och 10 810 dollar 2011.
42. Enligt den årliga rapporten World Happy Index 2012 är Venezuela det näst lyckligaste landet i Latinamerika och på plats 19 i världen.
43. Venezuela ger mer hjälp till den amerikanska kontinenten än USA. 2007 avsatt landet mer än 8,8 miljarder dollar till donationer och finansiering av energiprojekt jämfört med bara 3 miljarder från USA.
44. För första gången i historien disponerar Venezuela över egna satelliter och är oberoende vad gäller rymdteknologi. Internet och telekommunikationer finns i hela landet.
45. Skapandet av Petrocaribe 2005 gör det möjligt för 18 länder i Latinamerika och Karibien, dvs 90 miljoner människor, att få tillgång till subventionerad olja, med mellan 40 och 60 %.
46. Venezuela ger också fattiga områden i USA tillgång till subventionerad olja.
47. Bildandet av ALBA 2004, som Venezuela och Kuba tog initiativet till, satte grunden för en allians för integration grundad på samarbete och ömsesidighet. Åtta länder ingår och ALBA sätter människan i centrum för sina projekt för att kämpa mot fattigdom och socialt utanförskap.
48. Chávez är ursprunget till bildandet 2011 av CELAC som för första gången omfattar alla 33 länder i regionen och som därmed frigjort sig från förmyndarskapet från USA och Kanada.
49. Chávez har spelat en nyckelroll för fredsprocessen i Colombia. Enligt det landets president så: ”om vi går framåt i ett solitt projekt för fred, med klara och konkreta framsteg, framsteg som vi aldrig tidigare nått med FARC, så är det också tack vare hängivenheten från Chávez och Venezuelas regering.

Cubadebate 130308
Översättning: Zoltan Tiroler

Den spanske högerpolitiker Carromero, som körde bilen i vilken två kubanska dissidenter omkom förra sommaren, har nu tänkt om. Efter att ha dömts för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död fick han enligt ett utlämningsavtal mellan Kuba och Spanien avtjäna sitt straff i Spanien. Fram till nu har hans version inte skiljt sig från den kubanska. Men nu är tydligen tiden inne att börja berätta sagor, vilket han gjort i Washington Post, som välvilligt vidarebefordrar historien. Det gör också svenska medier. Utan något enda litet bevis dukar man upp en historia som passar in i bilden av Kuba som man presenterat i många år. Spaniens regering vill faktiskt ha lite mer från Carromero:

Spaniens utrikesminister Joseé Manuel Garcia Margallo uppmanar ledaren för Partido Populars ungdomsrörelse Angel Carromero, att ifall han har några som helst indikationer på nya förhållanden i samband med olyckan då dissidenten Oswaldo Payá dog, vända sig till domstolen.

Hittills har Carromero bekräftat den officiella kubanska versionen om olyckan, och har förnekat uppgifter om att hans bil skulle varit förföljd, ger han nu en ny version om händelsen till Washington Post. Nu säger han att en bil bakifrån körde på honom. I bilen satt också kubanen Harold Cepero och svenske KDU-aren och Tea Party-anhängaren Aron Modig.

Spanske utrikesministern: ”Regeringen har arbetat med telegrammen som kom till ambassaden och med det gemensamt accepterade memorandum som hr. Carromero skrev på.” Under rättegången ifrågasatte varken Carromero eller hans spanska advokater de uppgifter som kubanska myndigheter presenterade om olyckan. 

Ministern säger vidare att spanska regeringen ”har inte några som helst bevis på att händelserna inte hände som hr Carromero sade under rättegången och som han medgav i ett memorandum som skrevs på av spanska och kubanska myndigheter för att han skulle överföras till Spanien. Om han har några indikationer på att detta inte stämmer bör han gå till domstol.”

Progreso Semanal (USA) 130307
Översättning: Zoltan Tiroler

Pelikanerna är tillbaka i Havannabukten. Där finns åter fisk att äta sedan syrehalten i bukten har stigit. Totalt har föroreningarna i bukten minskat med 58 procent. Men det finns fortfarande mycket att göra.

Det är en bild av Kubas miljöpolitik. Stadsjordbruk och lokala byggmaterialfabriker, men också konstgödning och oljeborrning är andra bilder som jag mött på en rundresa med hållbarhetstema.

Vattnet i Havannabukten har varit extremt smutsigt. Längst in i bukten ligger ett oljeraffinaderi. Tre floder som mynnar i bukten har fått ta emot industriutsläpp och avloppsvatten från hushåll. Det har länge varit en dålig vana att dumpa allehanda sopor och skräp i bukten.

Arbetet med att rena Havannabukten började med ett karibiskt projekt för vattenrening 1998. I Havannabukten bildades en specialgrupp med ett brett uppdrag, som omfattar ett stort område kring bukten. Gruppen är statlig och sysselsätter 65 specialister, och den har ett omfattande samarbete med kommunerna och kommundelsråden i området. 103 föroreningskällor har identifierats och bearbetats. Detta har alltså lett till att de totala föroreningarna har minskat med 58 procent.

Några exempel på åtgärder som har genomförts inom ramen för projektet:

• Gruppen har samarbetat med industrierna i området för att få dem att minska sina utsläpp.

• Avloppsvattnet från toaletter leds nu långt ut till havs, något som man anser vara en form av biologisk rening.

• Skog har återplanterats i området, framför att längs floderna.

• En omfattande folkbildning har genomförts i skolor och kommundelsnämnder för att få alla förstå vikten av att inte slänga skräp i bukten.

• Fartygens dumpning av skräp i bukten har stoppats. De inspekteras när de kommer och innan de släpps ut ur bukten.

Samtidigt håller hamnen på att flytta utanför staden, i Mariel väster om Havanna.

Fortfarande luktar det illa från bukten. Vattnet ser oljigt ut, även om oljehalten har minskat från 1,5 till 0,12 procent. Raffinaderiets eviga låga ser inte direkt hälsosam ut. På sikt ska raffinaderiet flyttas.

Det finns fortfarande skräp att hämta upp från botten. Ett annat problem är att klimatförändringarna kan leda till att vattennivån har höjts. Orkanerna blir våldsammare och tätare. Planeringen pågår för att rädda människoliv och byggnader från klimatförändringarnas konsekvenser. De som arbetar i projektet ser inget slut på sitt arbete. Reningen av Havannabukten kommer att fortsätta inom överskådlig tid.

Bara ett stenkast från Havannabukten arbetar ett gäng damer bland annat med att förvandla lump till papper och prydnadssaker.

Det är ett av de grannskapsprojekt som drivs för att få med allmänheten i reningen av bukten. Det här projektet i Gamla Havanna påbörjades 2004 och engagerar många invånare. Ambitionen är att bedriva folkbildning för att visa alla vad de själva kan göra för att rena bukten.

Skräp återvinns och blir till mer eller mindre vackra handarbeten. De säljs i en lokal som har lånats av Havannas bokinstitut. En sopstation har blivit till en stadsodling. Deltagarna är nöjda med sitt projekt. Det har delvis drivits med hjälp av biståndspengar, men de tycker inte att de har styrts av det. Deltagarna gör listor på vad de anser viktigt för bukten och sedan söker de pengar för att genomföra det.

Ur tidskriften Kuba nr 1 2013
Text och bild: Lars Edqvist

Kuba kommer för evigt att troget försvara minnet och arvet efter Comandante President Chávez

Uttalande från Kubas regering:

HASTA SIEMPRE, COMANDANTE

I djup och plågsam smärta har vårt folk och den Revolutionära Regeringen fått besked om President Hugo Rafael Chávez Frías bortgång och gör sig redo att ge en patriotisk hyllning när han går till historien som en av Vårt Amerikas Frihetshjältar.

Vi uttrycker vårt djupa deltagande med hans föräldrar, syskon och barn, liksom alla hans släktingar som också är våra, då Chávez också var en Kubas son, en son till Latinamerika, Karibien och världen.

I detta djupt sorgliga ögonblick delar vi de mest innerliga känslor av solidaritet med det venezolanska broderfolket som vi kommer att följa under alla omständigheter.

Den Bolivarianska Revolutionen har vårt bestämda och obegränsade stöd i dessa svåra tider.

Till våra kamrater i ledande positioner och Venezuelas regering upprepar vi vårt stöd, uppmuntran och tron på seger.

President Chávez har fört en enastående kamp under sitt unga och fruktbara liv. Vi kommer alltid att minnas honom som en patriotisk militär i Venezuelas och Vårt Amerikas tjänst; som en ärlig, lysande, djärv och modig revolutionär kämpe; som ledare, högste chef som förkroppsligande Bolivar för att göra något som denne inte kunde avsluta; grundare av ALBA och CELAC.

Hans heroiska och outtröttliga kamp mot döden är ett oöverträffat exempel på beslutsamhet.
 
Presidentens återvändande till det venezolanska fosterlandet, som han längtade efter, förändrade historien. ”Vi har ett fosterland”, utropade Chávez känslosamt 8 december och återvände hem för att möta sjukdomens överhängande risker. Inget och ingen kan rycka ifrån det venezolanska folket det räddade fosterlandet.

För oss är Chávez´ hela verk obesegrat. Det revolutionära folkets erövringar, som räddade landet vid kuppen i april 2002, har fortsatt utan tvekan. De är oåterkalleliga.

Det kubanska folket känner honom som om en av sina mest framstående söner och har beundrat honom, följt honom och älskat honom som en av sina egna. Chávez är också kuban! Han kände in på bara kroppen våra problem och svårigheter. Han gjorde vad han kunde med fantastisk generositet, särskilt under de hårda åren under Specialperioden. Han var med Fidel som en son och hans vänskap med Raúl var innerlig.

Han lyste internationellt i kampen mot imperialismen, alltid försvarande de fattiga, arbetarna, våra folk. Inflammerat, övertalande, vältaligt, genialiskt och känslosamt talade han från folkens hjärtan och deklarerade våra sanningar passionerat och med evig optimism.

De tiotusentals kubaner som arbetar i Venezuela ger honom den hyllning som består i att hängivet och osjälviskt uppfylla vår internationalistiska plikt. De kommer att fortsätta att vara med, och hedra det bolivarianska folket i dess episka kamp.

Kuba bevarar för evigt trohet till minnet och arvet efter Kommendant President Chávez och kommer att hålla fast vid hans ideal av enighet bland de revolutionära krafterna och Vårt Amerikas integration och oberoende.

Hans exempel kommer att leda oss i kommande strider.

 ¡Hasta la victoria siempre! Framåt mot den slutgiltiga segern!

Cubadebate 130305
Översättning: Zoltan Tiroler

Húgo Chávez är en demon. Varför? För att han alfabetiserat två miljoner venezolaner som inte kunde läsa och skriva, trots att de levde i ett land som har den viktigaste naturtillgången i världen, olja. Jag har levt i detta land i några år och kände väl till hur det var. Det kallades ”Saudi – Venezuela” på grund av oljan.

Det fanns två miljoner barn som inte fick gå i skolan för att de inte hade rätt dokument. Här tillträdde en regering, denna fördömda regering, som genomförde elementära åtgärder som att säga:
    ”Barnen ska tas emot i skolorna med eller utan dokument.” Och då rasade världen samman: genom detta bevisade Chávez att han var ond och representerade ondskan. Då man har denna rikedom, och att oljan tack vare Irakkriget är väldigt dyr, ville han använda rikedomarna för det gemensammas bästa.

Han ville hjälpa de sydamerikanska nationerna och främst Kuba. Kuba skickade läkare och han betalade med olja. Men också dessa läkare gav upphov till skandaler. Det var de venezolanska läkarna som var källan. De venezolanska läkarna var ursinniga för närvaron av dessa inkräktare som arbetade i fattigområdena. På den tiden jag bodde där som korrespondent för Prensa Latina såg jag aldrig en läkare.

Nu finns det läkare. Närvaron av kubanska läkare är ytterligare ett bevis på att Chávez var på denna jord enbart på besök, för han hör hemma i helvetet. Så när man läser nyheterna bör allt förstås. Demoniseringen har detta ursprung att rättfärdiga den djävulska dödsmaskinen.

Cubadebate 130305
Översättning: Zoltan Tiroler

Venezuelas regering tillkännagav i dag utvisningen av en militär på USAs ambassad, David del Monaco för ”främja undergrävande projekt” riktat mot personer i försvarsmakten.

USA-militären har 24 timmar på sig att lämna landet, sade Venezuelas vicepresident Nicolas Maduro i TV. ”Vi har fått kännedom om illegala aktiviteter som kränker internationella avtal och som utförts av denne funktionär på USAs ambassad”. ”Han får 24 timmar på sig att packa sina väskor och försvinna från Venezuela.” Maduro informerade om att ”han har ägnat sig åt att söka upp folk i Försvarsmakten, dels för att undersöka hur förhållandena är inom denna, och dels för att föreslå undergrävande projekt och knyta dem till sådana.”

Detta är ett angrepp mot ”den militära och politiska stabiliteten”. ”Mot Venezuela visar man respekt, mot vår Försvarsmakt visar man respekt”, tillade Maduro och sade att man också är ”andra element på spåren” som försöker skapa en giftig miljö och oroligheter, sprida rykten, åstadkomma ekonomisk skada och framkalla ett klimat för att göra en kupp. 

Cubadebate 130305
Översättning: Zoltan Tiroler

Det var med stor sorg som som vi nåddes av nyheten att Venezuelas president Hugo Chávez avlidit 5 mars efter en lång kamp mot cancersjukdomen.

Vi vill förmedla våra varmaste kondoleanser till hans familj, vänner, kamrater och det venezolanska folket, och till alla latinamerikaner som genom Hugo Chávez bortgång förlorat en ledare som gjorde verklighet av drömmen om latinamerikansk solidarisk gemenskap.

Under Hugo Chávez ledning har genomgripande arbete för social rättvisa, gräsrotsdemokrati och enhet inspirerat långt utanför Venezuelas gränser. Det var Hugo Chávez som tillsammans med Fidel Castro tog initiativ till att bilda ALBA, det solidariska samarbetet latinamerikanska och karibiska länder emellan. I samarbete med Kuba utvecklade Venezuela Barrio Adentro i vilken tusentals kubanska läkare medverkat för att ge hälsovård till de fattiga. Venezolaner utbildades till läkare, och genom Operation Mirakel har mer än en miljon på kontinenten fått sin syn åter. Hugo Chávez kommer att vara ständigt levande och fortsätta inspirera i kampen för sociala framsteg, rättvisa och folklig makt i Venezuela, Latinamerika och i hela världen.

Vår solidaritet behövs, inte minst i denna stund, då reaktionära inhemska och imperialistiska krafter försöker utnyttja situationen.

Leve Hugo Chávez! Leve den folkliga revolutionen i Venezuela!
Leve kampen för sociala framsteg och enhet i Latinamerika!

6 mars 2013
Svensk-Kubanska Föreningen

För att smutskasta Kuba
Vilken tragedi som helst duger

”Sedan 22 juli har 900 nyhetsartiklar publicerats och 120 000 budskap på Internet om den sorliga trafikolyckan som ägde rum samma eftermiddag och dödade två kubanska medborgare och skadade en spanjor och en svensk.” Så skrev den kubanska dagstidningen Granma 31 juli.”

Men Kuba anklagades omedelbart för att har begått två politiska mord. Den republikanske presidentkandidaten i USA, USAs utrikesdepartement och president Obamas talesperson tillhörde det gäng som krävde en ”en öppen utredning”. Chiles regering instämde, och fler i samma kretsar.

Den fullständiga utredning som polisen publicerade den 27 juli, fick de mer sansade att sänka tonläget, även om en del – som Sveriges Radios nyhetsmorgon – verkade vilja antyda att den spanska förarens oreserverade erkännandet skulle vara frampressat.

Granma fortsätter: ”Det är inte Kuba utan USA som har världsrekord i politiska mord och utomrättsliga avrättningar, innefattande de senaste årens mord med förarlösa flygplan.” Det var USA som gjorde kidnappningar, bortföranden och tortyr till vardagsmat.

”Men de förhärskande internationella medierna, i finansvärldens ägo, utnyttjade tillfället för att hylla ”frihetskämparna” utan någon respekt för de tragiska dödsfallen. Några av dem utnyttjade det internationella strålkastarljuset för att ställa till ett makabert skådespel som hejdade en av de avlidnas begravningsfölje mitt i gatan. Slagsmål uppstod och polis måste ingripa för att öppna vägen för de sörjande.”

”Men”, fortsätter Granma, ” det kanske mest intressanta med den helt oproportioneliga mediebevakningen var att ingen frågade sig vad de två skadade europeiska politikerna hade för ärende på Kuba.”

Föraren i hyrbilen, Angel Carromero, representant för spanska högerpartiets - Partido Popular med Francorötter- ungdomsgrupp Nya Generationer har erkänt att han körde för fort, att han inte uppmärksammade hastighetsgränserna som satte låg fart och varnade för farlig väg. I hög hastighet körde han in på ett grusat parti, förlorade kontrollen över bilen och rammade ett träd i hög fart. Carromero och hans kollega från Sverige, representant för KD, klarade sig undan med lindrigare skador

Kollegan Jens Aron Modig, med ledande ställning i det svenska kristdemokratiska partiet, har utmärkt sig för att ha hyllat USAs Teapartyrörelse. Han har också band till republikanernas internationella institut, IRI, som får stora anslag av USAID inte bara för att bidra till att återfå kontrollen över Kuba utan också för att undergräva alla progressiva regeringar i Latinamerika, och inte bara där.

De kom till Kuba på turistvisum, på uppdrag av Anikka Rigö, kubahandläggare på Kristdemokratiskt internationellt center, KIC, finansierad av skattemedel, för en operation som samordnats mellan Sverige, Spanien och Miami. Med sig hade de pengar och instruktioner för att försöka bygga upp en ungdomsrörelse för regimskifte i samarbete med de två som dödades av Carromeros vårdslösa framfart 120 km i timmen på en väg skyltad för högst 60. Han förlorade kontrollen och rammade ett träd och dödade de två kubanerna. En tragedi. Men som sådan snabbt utnyttjad för att över hela världen smutskasta Kuba som en simpel mördarregim. När sanningen en vecka senare inte längre kunde döljas, återstod ändå den politiska vinsten.

Eva Björklund 130304

Läs hela artikeln från tidskriften Kuba på PDF >>

Beklämmande inslag med Aron Modig och Rosa Payá i Studio Ett

Bilen de färdades i fick sladd och åkte rakt in i ett träd, se bakre delen av bilen.

Det finns grundliga utredningar om hela olyckan, men dessa intresserar inte SR. Vad är det för journalistik där man inte låter en avvikande uppfattning komma till tals eller nämner grundläggande fakta:

• Chauffören, den spanske ungdomspolitikern Carromeros körkort skulle dras in i Spanien på grund av ett 40tal (!) trafikförseelser, bland annat just fortkörning.
  
  
• Varför nämner inte SR att Carromero på ca 8 timmar kört 800 km på de kubanska vägarna när olyckan inträffade på en vägsträcka under reparation?
  
  
• På Kuba mördas inte oppositionella. Punkt slut. Man kanske kan tro motsatsen om man lyssnar på SR, men faktum kvarstår.
  
  
• Varför låter man Modig komma undan med lögnen att han inte hade med pengar till familjen Paya? Modig har själv sagt: ”Jag kom till Kuba med instruktioner från mitt parti, i första hand om att träffa Oswaldo Payá och att överlämna pengar"
  
  
• När nu Modig berättar hur illa han behandlades, varför inte fråga honom varför han tidigare sagt: ”Min ursäkt är ärlig. Alla kubaner har behandlat mig väl.”
  
  
• Två timmar efter olyckan hade exilmaffian i Miami och Payas familj, hundratals kilometer från platsen, redan lanserat versionen om att Kubas regering stod bakom olyckan. En grundlig utredning gjordes och offentliggjordes av Kubanska myndigheter. Den godtogs av såväl spanska myndigheter som Carromero.  Denne dömdes för vållande till annans död då han i mycket hög hastighet tappade kontrollen över bilen och rammade ett träd.
  
  
• Varför inte ifrågasätta Modigs och Payas agenda? Har de motiv för sina påståenden? Ganska grundläggande fråga, kan man tycka. Men när det gäller Kuba finns inga hämningar.

Foto: Radio Angulo, Cuba
Zoltan Tiroler, med brev skickat till Studio Ett

Yoani Sanchez på dollarturné
- möts av protester

En europeisk reporter som kom till Kuba för att göra de vanliga intervjuerna med oppositionella fick problem; de flesta av dem är på långa rundresor i utlandet. En är i Sverige, en är i Schweiz, ordföranden för ”Damer i vitt” är på väg till Panama, inbjuden och betald av tyska extremhögern. Yoani Sanchez är i Brasilien, första stoppet i en tre månader lång rundtur i världen, inbjuden av ultrahögern.

Allt blev inte som Yoani och hennes beskyddare tänkt sig. När hon landade i brasilianska Recife fick hon blommor och presenter av sina värdar, men den stora överraskningen var att trots att klockan bara var lite över midnatt var en grupp protesterande på plats med skyltar där man kunde läsa: ”Yoani är spion för CIA”, ”Leve Kuba” och ”Yoani internationell lögnare i skydd av CIA”.

Från Recife tog hon ett plan till Salvador där hon också möttes av demonstranter som fördömde hennes besök. På plakaten kallades hon agent och slagorden skallade: ”Cuba si, yanquis no”. Nästa anhalt var Feria de Santana, där en dokumentärfilm mot den kubanska revolutionen och med Sanchez som huvudperson skulle visas. Filmen skulle börja kl 19, men sköts upp i fyra timmar på grund av protester. Enligt pressen skyddades Sanchez av fem poliser. När filmen visades med Sanchez´ lögner började delar av publiken ropa ”Leve den kubanska revolutionen” och ”Cuba si, yanquis no”. Bland slagorden fanns: ”Agent för CIA”, ”antikubansk agent”, ”betalad av Washington”, ”tjänare åt terroristmaffian i Miami” och ”fiende till de latinamerikanska folken.” Foton på Che och Fidel visades.

Sanchez vägrade svara på frågor om Guantanamobasen, som olagligt ockuperas av USA och används som tortyrcenter, borde återlämnas till Kuba. Inte heller ville hon prata om de fem kubaner som rättsvidrigt dömts till långa fängelsestraff i USA.

Enligt en fotograf från spanska EFE förekom inget fysiskt våld, utan bara verbala attacker. Sanchez kritiserade protesterna och krävde förstärkt skydd. Hon anklagade demonstranterna var ”organiserade av terrorister”. Hon påstod också att de ville lyncha henne. Filmvisningen fick ställas in. Demonstranterna ropade ”förrädare” och ville ha en debatt med Sanchez. Utanför byggnaden visades ett plakat som fördömde CIA och ultrahögern i USA, Tyskland och Spanien som betalar Sanchez´ långa världsrundtur.

Enligt planerna ska hon fortsätta till Santiago i Chile inbjuden av grupper som stödde och fortfarande försvarar diktaturen under Augusto Pinochet. Därefter ska hon till en konferens i Mexiko som arrangeras av tidningsägarnas organisation SIP. Sedan väntar Washington, New York och Miami. I New York kommer hon att besöka New York Times och Miami ska hon ta emot en medalj 1 april från Miami Dade College och ge ett direktsänt tal. Medaljen har tidigare tilldelats bland andra Lech Walesa, Bill Clinton, Madeleine Albright, Jose Maria Aznar och Alvaro Uribe.
 
Sedan väntar Argentina, Kanada, Peru, Spanien, Italien, Polen, Tyskland, Tjeckien, Holland och Schweiz.

I Argentina höjs redan protester, bland annat från chefen för Che Guevara museet, Eladio Gonzalez som sagt att hon inte är välkommen. Han har också formulerat 40 frågor som cirkulerar på Internet. Gonzalez uppmanar henne att använda sin blogg för att svara sina läsare. Här är några av frågorna:

1. Vem organiserar och betalar din resa?

2. Hur kunde du lämna Kuba och gifta dig med den tyske medborgaren Karl G 2002 när du redan var gift med din nuvarande man Reinaldo Escobar?

15. Vem gömmer sig bakom din Internetsajt desdecuba.net vars servrar finns i Tyskland hos företaget Cronos AG Regensburg, registrerat på namnet Josef Biechele, som också hyser Internetsajter för extremhögern?

16. Hur har du kunnat registrera din sajt på USA-företaget GoDady vilket är förbjudet enligt USAs blockad mot Kuba?

17. Din blogg finns på inte mindre än 18 språk. Inte ens internationella organ som FN, Världsbanken, Internationella Valutafonden eller USAs Utrikesdepartement har tillgång till så många översättningar. Vem finansierar det?

27. Hur kommer det sig, som skriver om så mycket på din blogg, hemlighåller dina träffar med USA-diplomater i Havanna?

28. Mellan 16 och 22 september 2010 träffade du i hemlighet USA-diplomaten Bisa Williams i dennes lägenhet enligt vad dokument från Wikileaks avslöjat. Varför har du varit tyst om dessa möten? Vad diskuterade ni?

29. Michael Parmly, tidigare chef för USAs Intressekontor i Havanna har medgett att ni träffades regelbundet i hans residens, vilket framgår av konfidentiella dokument avslöjade av Wikileaks. Efter avslöjandet skriver han: ”Det bekymrar mig mycket att de många samtal jag haft med Yoani Sanchez har publicerats. Hon kan få betala konsekvenserna hela livet.” Frågan som omedelbart inställer sig är vilka är anledningarna till att du skulle få problem med den kubanska rättvisan som du, som du påstår, håller dig innanför lagen?

38. Tycker du att det är normalt att USA finansierar en intern opposition på Kuba för att få till stånd ”en regimförändring”?

40. Vilka intressen gömmer sig bakom din person?

Cubarte 130220
Översättning: Zoltan Tiroler

Generationsväxling, Ny andreman i statsledningen

"Kolla han där är partisekreterare här i länet" sa en vän till Fernando Ravsberg, korrespondent för spanska BBC sedan många år, "och pekade på en 35-åring som köade för pizza i Santa Clara." Det var 1995, i slutfasen av den ekonomiska krisens värsta år. Mannen i fråga tog sig fram på cykel och klädde sig inte som folk förväntade sig av en partisekreterare på länsnivå. Det är han, Miguel Díaz Canel, som den nya nationalförsamlingen valde till förste vice ordförande i statsrådet, därmed Kuba förste vice president .

Ravsberg var i Santa Clara 1995 för att skriva om första transvestitfestivalen som ägde rum i Mejunje, ett kulturhus i en gammal ruin med vidsynt kulturutbud för olika grupper även sådana som många då såg snett på som hårdrockare och homosexuella. Jag var där för 12 år sedan, men också nu i januari, på transvestitshower båda gångerna.

Nu är inget av detta kontroversiellt, men 1995 stack denne partisekreterare ut genom att stödja saken. Silveiro, som grundade och leder kulturhuset Mejunje förklarade för Ravsberg att Miguel Díaz Canels beslutsamma stöd var viktigt för Mejunjes överlevnad då, när "män i kvinnokläder" på andra håll betraktades som störande av allmänna ordningen, kunde de röra sig obehindrat i Santa Clara. Hårdrockare och tatuerare valde också Santa Clara för sina årliga festivaler.

Díaz Canels framgångsrika arbete i Villa Clara innebar att partiledningen centralt bad honom ta sig an Holguin, där det fanns problem med bland annat korruption. Nästa steg i karriären "för denna för internationella medier till synes helt okände man“ var utnämningen till minister för högre utbildning, men uppdrag att göra en ganska abstrakt verksamhet mer verklighetsanknuten.

En lärare berättade då för Ravsberg att Dí­az Canels första steg ledde till Havannas universitet för att lyssna på de gamla professorerna, som klagade över att de i åratal, utifrån sin forskning, lagt fram många förslag till reformer men att ingen läste dem. Den nya ministern bad dem att upplysa honom, och sedan kom han dit varje afton vid 18-tiden som vilken elev som helst.

Ravsberg varnar dock för att den nya ministern inte blir någon lätt sak för journalisterna, och att han inte skickar några pressmeddelanden. Han håller låg profil vilket ger honom större rörelsefrihet. Å… andra sidan har han nu fått ett helt annat ansvar som landets första vice president.

Eva Björklund 130303

Kampanjen för De5 fokuserar på Washington

I och utanför USA trappar nu rörelsen för frisläppande av de fem kubanska terroristbekämparna upp ansträngningarna för att sätta press på Obama och makthavarna i Washington. Det handlar om uppmaningar att göra slut på justitiemordet, riktade till dem som har makten att gå kravet på rättvisa till mötes. Det handlar också om kontakter med till exempel medlemmar av USA:s kongress som uttryckt kritik av behandlingen av de fem kubanerna och som förordat en förändring av USA:s politik mot Kuba.

Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández och Ramón Labañino, dömda till mellan 17 år och livstid, sitter fängslade sedan 1998. Ett överklagande baserat på allvarliga juridiska oegentligheter är sedan många månader inlämnat till domstolen i Miami. I dagsläget har domstoles ordförande, Joan Lenard, inte  annonserat om hon ens tänker beakta det. Överklagandet baserar sig bland annat på att USA:s regering genom sitt utrikesdepartements förgreningar i samband med rättegång mot De5 olagligt betalade ut stora summar till ett stort antal journalister som i medier i Miami angrep de åtalade och Kuba i allmänhet.

Den femte av de dömda 2001 kubanerna, René González, sitter inte längre i fängelse, med är tvingad att under tre år stanna i Florida under övervakning. Situationen innebär, med tanke på högerextremisternas hatfulla inställning och våldsbenägenhet, en överhängande fara för René González.

I Europa har på senare tid parlamentet i Skottland uppmärksammat fallet och ett stort antal parlamentariker i Tyskland och Storbritannien har vänt sig till USA:s president och till justitieministern Eric Holder, med uppmaningar till åtgärder för att skapa rättvis för De5.

Ett stort antal organisationer I Europa som arbetar för solidaritet med Kuba bildade i november vid ett möte i Berlin en samordningsgrupp för arbetet för rättvisa för De5. Närmast på dagordningen står en gemensam aktion i form av initiativ från parlamentariker runt om i Europa. Det handlar om ett brev till USA:s nya utrikesminister John Kerry. Initiativ till direkta kontakter med kongressledamöter i Washington skall också tas.

Den kanadensiska professorn i journalistik vid universitetet i Halifax – Stephen Kimber – har i ett mycket utförligt öppet brev vänt sig direkt till USA:s president Barack Obama; i vilket han uppmanar Obama att ta sig an fallet med De5, och att se till att de fem kubanerna friges. (Brevet i sin helhet finns tillgängligt på www.freethefive.org  ) Stephen Kimber har ägnat de senaste tre åren åt forskning kring fallet med De5, och under 2013 kommer resultatet i form av en bok, What Lies Across the Water: The Real Story of the Cuban Five, att publiceras.

Den Internationella Kommittén för Frihet för De5 Kubanerna, med söte i Oakland, Kalifornien, kommer att, tillsammans med organisationen i USA, National Committee to free the Cuban Five, under året organisera en stor manifestation för De5. Aktionen, Fem dagar för De5, skall gå av stapeln i Washington den 30 maj till 5 juni. Tanken är att parlamentariker och andra engagerade från hela världen skall delta.

Redan den 24 februari organiseras en manifestation utanför Vita Huset. Det stora internationella solidaritetsmötet för De5, som nyligen hölls i Holgúin på Kuba, uppmanade deltagarna  att på olika sätt bidra till manifestationerna i Washington.

Allt handlar om att klargöra för beslutsfattarna i USA att världen är medveten om det absurda fallet och justitiemordet som drabbat de fem kubanerna. Och att på så sätt uppväga den politiskapressen från den hatfulla och mäktiga högerextremistiska lobbyn i Miami; och deras uppbackare.

Tomas Widén

Har Obama glömt sin ”nystart med Latinamerika”?

President Obama slog an triumfatoriska toner i sitt tal till nationen. Han nämnde inte sitt misslyckande vad gäller politik som inte fungerar. En fråga som man bör undersöka är Kuba, där dimma har lagt sig kring USAs politik under mer än ett halvt sekel. Det verkar som om få i de styrande kretsarna insett att försöken att undergräva Kubas regering inte har fungerat. Se på den misslyckade invasionen i Grisbukten i april 1961 som följdes av Kubakrisen. Det i sin tur var ett resultat av att Kuba accepterade sovjetiska kärnvapen för att förhindra en ny invasion från USA. Se på den misslyckade blockaden liksom de misslyckade försöken att isolera Kuba diplomatiskt.

Varje år har Kongressen anslagit pengar för att framkalla skada hos vår granne, bland annat genom att stödja ”dissidenter” och distribuera satellittelefoner till olika grupper. Som om det på något sätt skulle göra att de olyckliga kubanska massorna skulle gå ut på gatorna för att störta regeringen.

Denna politik har 54 år på nacken. ”Ge det tid”, ropar anhängarna av den hårda linjen som senatorerna Marco Rubio, Bob Menendez och Ileana Ros-Lehtinen. Dessa fanatiska anti-castrister och deras gäng har lurat landet länge nog. Det är dags för Obama och utrikesminister John Kerry och de blir realister och gör slut den monumentala dumhet som har omsvept Washingtons politiska hjärna.

Tänk dig livet på Kuba som i USA: kubanerna går till jobbet och till skolan på morgonen, de stiger på bussar, de äter lunch, de återvänder hem. Men de behöver inte vara rädda för att bli vräkta eller besök av kronofogden. Över 90 procent av dem röstade för regeringen i parlamentsvalen för två veckor sedan.

En regering som har styrt i 54 år, som gjort stora investeringar i hälsovård och utbildning av sitt folk och som fungerar lika rutinartat som vilken regering som helst. Varför fortsätter politikerna i Washington att bygga på illusioner som grund för sin strategi och tro att en ständig konspiration kan störta en regering som förser sitt folk med gratis hälsovård, subventionerade livsmedel, gratis utbildning och många andra sociala förmåner?

På Kuba ser man inte bostadslösa eller barfotabarn som inte går i skolan. Varför fortsätter politikerna att agera som de skulle kunna störta en regering som förser sitt folk med förmåner som inte medborgarna i USA har? När det gäller Kuba har det inte funnits någon realism i politiken sedan 1959.

Under årtionden har latinamerikanska stater, som pressade av Washington bröt de diplomatiska förbindelserna med Kuba på 60-talet, återupprättat normala relationer. Den Latinamerikanska och Karibiska Gemenskapen (CELAC) har nyss valt Raul Castro att leda denna regionala organisation. Bildad i Caracas 2011 har CELAC vuxit fram som ett alternativ till OAS som domineras av USA. Varken Kanada eller USA tillhör CELAC. En rad latinamerikanska statschefer hyllar Castro och stöder ekonomiskt Kubas oberoende av Washington. Presidenterna i Brasilien, Ecuador, Venezuela, Bolivia, Argentina och Nicaragua träffar regelbundet sin kubanske kollega.

Vid mötet i Trinidad 2009 där Obama träffade statschefer i regionen och där han pratade som sin ärlighet och lovade ”en nystart” med Latinamerika väcker nu föraktfulla kommentarer från de som deltog. Obama fick utstå hård kritik från latinamerikanerna för USAs tidigare agerande som handlade om den våldsamma ekonomiska exploateringen och stödet till militärdiktaturerna på 70- och 80-talen. Obamas ”nystart” med Latinamerika har hittills inte innehållit något som kan kallas nytt, speciellt när det gäller hans Kubapolitik. I praktiken finansierar USAID undergrävande verksamhet mot Kuba, något som ledde till gripandet av Alan Gross som arbetade för ett bolag som hade kontrakt med USAID för att organisera ”dissidenter”. Det skedde med förevändningen att det handlade om Internetuppkoppling för den judiska församlingen. Gross greps med dyrbar och sofistikerad utrustning och hans dator innehöll dokument som i detalj avslöjade hans subversiva uppdrag. Den kubanska Säkerhetstjänsten hade infiltrerat olika dissidentgrupper och en kubansk domstol dömde Gross för brott mot den kubanska staten för vilket han dömdes till 15 års fängelse.

Obama skulle enkelt kunna se till att Gross blir släppt genom att ge amnesti till de fem kubaner från Kubas säkerhetstjänst, som hade infiltrerat våldsamma exilkubanska organisationer i Miami och som hade placerat ut bomber i Havanna. De arresterades av FBI och förklarades skyldiga för ”konspiration i syfte att begå spionage”.

Ett utbyte av fångar skulle öppna dörren för förhandlingar i andra frågor och återupprättande av relationerna.

Så när ska Obama lyssna på nyheterna? När ska han tillämpa en ”ny” realism när det gäller USAs politik gentemot Kuba och överge de halvsekellånga försöken att störta Kubas regering, återupprätta de diplomatiska och kommersiella förbindelserna med ön? Resten av världen har lämnat Kalla Kriget. Men det var i realiteten inte Kalla kriget eller Sovjetunionens inblandning i Kuba som först gav Washington ett knivhugg. Det var Kubas olydnad, avsaknaden av dyrkan för USAs överhöghet, deras avvisande av Monroedoktrinen och Ted Roosevelts politik och deras nationalisering av de nordamerikanska storbolagen som gjorde Havanna till ett angreppsmål. Kubas fräckhet fortsätter att störa eliten i Washington.

Saul Landau, Progreso Semanal (USA) 130221
Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba protest i fallet René González

Den 28 februari tillkännagav Kubas utrikesministerium, genom chefen för ministeriets USA-avdelning Josefina Vidal, en kraftfull protest mot ett uttalande från USA:s  utrikesministerium.

Bakgrunden var att USA:s myndigheter vägrat låta kubanska diplomater, stationerade vid Kubas intressekontor i Washington, träffa  den ur fängelset frisläppte, men i Florida kvarhållne, medlemmen av  De5, René González. Denne, som enligt domstolen i Miami måste stanna under övervakning i Florida ytterligare två år, har också fått avslag på ansökningar om tillstånd att resa utanför delstatens gränser.

USA:s utrikesdepartement har nu hävdat att förbudet mot att kubanska diplomater träffar González är i linje med den praxis rörande reserestriktioner som båda parterna, USA och Kuba, tillämpar.

Denna motivering fick Josefina Vidal att reagera med tydlig skärpa. Hon säger i sitt uttalande att hon inte förstår vad det är för gemensam praxis (”reciprocity”) som USA:s UD pratar om. Och hon understryker att alla ansökningar från USA:s intressekontor att besöka på Kuba frihetsberövade USA-medborgare undantagslöst beviljats. Hon nämner aktuella exempel på detta som handlat om USA-diplomaters besök i provinserna Matanzas, Camagüey, Ciego de Ávila, Artemisa och Mayabeque.

Samma dag, den 28 februari, utryckte i Geneve den indiska kommissionären för mänskliga rättigheter, Navanethem Pillay, sitt stöd för ansträngningarna för rättvisa för De5. Hon sammanträffade också med Adriána Pérez och Olga Salanueva, hustrur till Gerardo Hernández respektive René González

Tomas Widén, 130228

Medvedev: Blockaden är otidsenlig

Dimitri Medvedev, Rysslands premiärminister, betecknade USAs blockad av Kuba som anakronistisk. Medvedev berörde vid presskonferensen på Kuba också de spända relationerna mellan Moskva och Washington där han särskilt pekade på blockaden som han sade var dömd att misslyckas.

Andra områden som nämndes var Washingtons ståndpunkt när det gäller avrustning och antimissilförsvar. Medvedev betraktar Obamas politik och beslut som riktade mot Ryssland.
Cubadebate 130223
Översättning: Zoltan Tiroler

Svängig ekologisk Salsamusik

Se videon och lyssna på den fantastiska sången och musiken om de kubanska stadsodlingarna. En rytmisk musikgrupp spelar upp till dans med ekologiska texter i grönskande grönsaksodling. Missa inte detta!

Några meningar ur Raul Castros tal inför Nationalförsamlingen 24 februari

• Jag tar tillfället i akt och upprepar det jag sagt två gånger tidigare inför detta Parlament: ”jag har inte blivit vald till president för att återupprätta kapitalismen i Kuba, inte heller för att ge upp Revolutionen. Jag valdes för att försvara, bibehålla och fortsätta förbättra socialismen, inte förstöra den.”
  
  
• I enlighet med besluten från den 6:e Kongressen handlar det om att harmonisera statuterna i Republikens Konstitution med de gradvisa förändringar som slagits fast i Riktlinjerna för Partiets och Revolutionens Ekonomiska och Sociala Politik.
  
  
• Bland de förändringar vi kommer att förslå som ändringar till Konstitutionen finns att begränsa till två sammanhängande perioder hur länge någon kan inneha de viktigaste posterna i Stat och Regering och att slå fast en högsta ålder för att inneha dessa poster.
  
  
• Jag vill klargöra att oavsett hur och när dessa förslag genomförs så är detta min sista mandatperiod.
  
  
• [Med syftning på valet av vicepresident] Detta val har historisk betydelse för det innebär att steg på vägen till landets framtida ledarskap och det gradvisa överförandet av landets ledning till nya generationer. Det är något vi systematiskt bör konkretisera under de kommande fem åren.
  
  
• Det Ministerråd [Regering] som valts vid detta Parlamentssammanträde återspeglar hur vi förverkligar besluten från 6:e Partikongressen. Av de 31 medlemmarna är 42 % kvinnor, 39 % är svarta eller mestiser, medelåldern är 57 år och 61 % är födda efter Revolutionens seger. Två av vicepresidenterna är kvinnor och visar ambitionen att öka den kvinnliga representationen i detta och alla andra organ i landet.
  
  
• På liknande sätt förnyades Nationalförsamlingen till 67 %. Den kvinnliga andelen ökade till 49 %. Svarta och mestiser utgör 38 %. 83 % av ledamöterna har högskoleutbildning och medelåldern är 48 år.
  
  
• Av de 15 provinserna i landet valdes i 10 kvinnor att leda Nationalförsamlingarna. Medelåldern är 47 år.
  
  
• Vi som fick äran att följa Fidel från början i kampen mot tyranniet har haft privilegiet, att tillsammans med det heroiska folket, med egna ögon se hur Revolutionen konsoliderats; utan tvekan är den största tillfredsställelsen lugnet och den trygga tilliten som vi känner över att lämna över till nya generationer ansvaret att fortsätta att bygga socialismen och genom detta försäkra nationens oberoende och självständighet.
  
  
• De metoder som vi utvecklat under 50 år för att befolkningen direkt konsulteras innan, under och efter att de viktigaste besluten inför framtiden för landet fattats, utgör ytterligare en faktor för det lugn och de förhoppningar som vi upplever.
  
  
• Inför framtida Partikongresser bör det ske en process av folkliga råd, allt bättre organiserade och djuplodande, så att förbättringar av Programmet för Revolutionen alltid återspeglar befolkningens uppfattningar i viktiga frågor.
  
  
• Till dem inom och utom landet, som av väl- eller illvilja, försöker skynda på oss, säger vi att vi fortsätter utan brådska, men utan uppehåll med fötterna på marken. Det blir ingen chockterapi mot folket och ingen medborgare lämnas i sticket,,,För att säkerställa, bland annat, de sociala framsteg Revolutionen uppnått genom tillgång till utbildning, hälsovård, kultur och idrott som bör vara grundläggande mänskliga rättigheter och inte affärsverksamhet.
  
  
• Kubas ordförandeskap i CELAC [De Latinamerikanska och Karibiska Steternas Gemenskap] kommer att kännetecknas av försiktighet och beslutsamhet för att vi ska enas gemensamt på vägen mot fred, utveckling, social rättvisa, demokrati med folkligt deltagande, garanti för utövande av ALLA mänskliga rättigheter för ALLA människor, suveränitet över naturresurser och minskning av social ojämlikhet och fattigdom.
  
  
• Den ojämlika fördelningen av kontinentens rikedomar är den viktigaste svagheten och samtidigt den största utmaningen vi står inför. I Vårt Amerika med mer enhet, integration och social rättvisa kan inget hejda oss.
  
  
• För att avsluta detta tal och framförallt när jag tänker på Fosterlandets framtid tror jag att bästa sättet är att göra det genom den briljanta definition av konceptet Revolution som Överbefälhavaren Fidel Castro Ruz på Revolutionsplatsen gjorde 1 maj 2000:
  
  Revolution är känsla för det historiska ögonblicket;
  
  
• Att ändra allt som behöver ändras;
  
  
• Det är fullständig jämlikhet och full frihet
  
  
• Det är att behandlas och behandla andra som mänskliga varelser
  
  
• Det är att frigöra oss själva med egen kraft
  
  
• Det är att utmana mäktiga makter inom och utom de sociala och nationella domänerna
  
  
• Det är att försvara värden som man tror på oavsett kostnad som
  
  
• Det är anspråkslöshet, osjälviskhet, altruism, solidaritet och hjältemod
  
  
• Det är att kämpa med djärvhet, intelligens och realism
  
  
• Det är att aldrig ljuga eller att bryta mot etiska principer
  
  
• Det är den djupa övertygelsen att det inte finns någon makt i världen som kan besegra kraften i sanningen och idéerna
  
  
• Revolution är enhet och oberoende
  
  
• Det är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen, det är grunden för vår patriotism, vår socialism och vår internationalism

Nyvald nationalförsamling med fler kvinnor, fler afroättlingar


Esteban Lazo valdes till parlamentets talman.

Nu är valprocessen över på Kuba för denna gång. Det började i höstas med valen till kommunfullmäktige (se Kuba 5.12). Sedan har folkrörelserna föreslagit och kommunfullmäktige nominerat kandidater till läns- och nationalförsamlingarna.  Det valet ägde rum 3 februari. Då valdes 612 ledamöter till nationalförsamlingen och sammanlagt 1 269 till de 15 länsförsamlingarna. Medelåldern är 48 år.

Valdeltagande uppgick till 90 procent av de 8,4 miljonerna röstberättigade, alla som fyllt 16 år. Av de avlagda rösterna var 4,6 procent blankröster och 1,2 procent ogiltiga. Andelen kvinnor i nationalförsamlingen har ökat till 49 procent, andelen afroättlingar till 38 procent och och 46 procent av ledamöterna är sedan kommunalvalen i höstas också direktvalda kommunfullmäktigeledamöter.  Lite över 67 procent är nya i nationalförsamlingen, så omsättningen är hög. I 10 av de 15 länen valdes kvinnor i ordförande i länsförsamlingarna.

Den 24 februari höll den nyvalda nationalförsamlingen – landets lagstiftande församling - sitt första möte för att konstituera sig, välja talman, välja ledamöter och ordförande i statsrådet – i princip ett slags nationalförsamlingens verkställande utskott.

Till statsrådet valdes 31 av nationalförsamlingens ledamöter, 42 procent kvinnor och 39 procent afroättlingar, över hälften nya ledamöter. Som väntat valdes Raul Castro till ordförande och därmed landets president för sin andra och sista period.

Till första vice ordförande och sålunda även landets vicepresident valdes Miguel Díaz Canel, 52 år. Han ingår sedan början av 90-talet i kommunistpartiets verkställande utskott, har varit högre utbildningsminister och sedan 2012 vice statsminister. Av de övriga fyra viceordförandena är två kvinnor.

Talmannen har sedan 20 år varit Ricardo Alarcon, som nu avgick för att ägna sig åt kampen för frihet för De 5 kubanska politiska fångarna i USA. Till ny talman valdes Esteban Lazo, tidigare kommunistpartisekreterare i Havanna. 

Eva Björklund 2013-02-26
Foto: Trabajadores.cu Cuba

Rekordstor risproduktion i Kubas satsning på att minska importen

Kuba fortsätter att investera sig ur effekterna av den globala ekonomiska krisen, genom att minska importen och de allt högre priserna, och istället tillverka varor och produkter i landet. Ett led i den processen är produktionen av ris, som är ett prioriterat område då det ingår i kubanernas basmat, med en konsumtion av cirka 600 000 ton om året.

Sedan några år tillbaka har man tillsammans med Vietnam en plan på att till år 2016 öka produktionen till 500 000 ton och som slutmål att inte behöva importera något ris alls. I samarbetsprojektet ingår både hjälp av vietnamesiska experter och de maskiner som behövs för att förädla de små kornen.

Förra årets produktion på drygt 315 000 ton ris blev den högsta någonsin i Kubas historia och ett stort steg framåt, detta trots ihärdiga regn i några av regionerna som odlar riset. Nu blir målet att odla ris i ännu större arealer och nå upp till runt 400 000 ton under 2013.

Achim Rödner
Källor: Prensa Latina, Granma och Trabajadores, Cuba
Foto: Radio Cadena Agramonte, Camagüey Cuba

Besök på hög nivå från USA

President Raul Castro tog i tisdags emot en delegation av Kongressledamöter från USA med Senatens tillfällige ordförande Patrick Leahy i spetsen. Det var det första besöket av politiker på denna nivå sedan Obamas omval. Ytterligare sex USA-ledamöter var med.

Nyhetsbyrån Reuters uppger att syftet med besöket var att få information om de ekonomiska reformer som genomförs i Kuba, samt att besöka USA-agenten Alan Gross som avtjänar en 15-årig fängelsedom. Leahy sade vid sin ankomst att ”var och en av oss har intresse av Kuba. Alla vill vi se att relationerna förbättras och att båda parter tar steg i denna riktning.”

Fallet med Gross har blivit en ny konfrontationsfråga mellan Washington och Havanna efter att Vita Huset slagit fast att ”det kommer inte att ske några framsteg vad gäller samarbete så länge Gross är kvar i fängelse.” Havanna har å sin sida visat vilja att hitta en lösning på fallet ”på humanitär och ömsesidig grund, baserad på ömsesidig respekt” vilket skulle innefatta frigivandet av de fem kubanska antiterroristerna som orättfärdigt är fångar i USA. 

Cubadebate 130220
Översättning: Zoltan Tiroler
Foto: Cubadebate

Från oljekris till hållbar miljö

Se videon om hur Kuba anpassade sig från oljeberoende till att bli ett samhälle med långsiktigt hållbar miljö.
Video på spanska och engelska



How Cuba survived Peak Oil (film – spanska/ engelska)

En av USAs bäst betalda kubanska agenter, ”superbloggaren” Yoani Sánchez, tas emot med massiva protester i Brasilien. I går kväll fick ett anti-kubanskt och anti-honduranskt evenemang med Sánchez i staden Bahia ställas in på grund av protesterna. Högermedia fördömer protesterna och kallar dem en ”demoraliseringskampanj” som den kubanska regimen riktar mot Sanchez. Som om Kubas många vänner i Brasilien inte hade rätt att uttala sin avsky för Sanchez´ besök i deras land.
Jorge Capelan 130219

45 år med La Nueva Trova

Tre gitarrer, tre poeter, tre ungdomar. Silvio Rodriguez, Pablo Milanes och Noel Nicola steg upp på scenen i Che Guevara salen i Casa de las Americas för att uppträda med sina gitarrer. De sjöng sina sånger och till slut kom de till en punkt när de var tvungna att välja: att upprepa sina sånger eller bjuda upp andra trubadurer från publiken.

I publiken satt bland annat Vicente Feliu, Eduardo Ramos och Martin Rojas och tillsammans avslutade de konserten, och med det startade den nya rörelsen La Nueva Trova. Detta var den 18 februari 1968 och Kubas ungdomar förnyade musiken och texterna genom de erfarenheter de fått av den kubanska revolutionen.

Fyrtiofem år efter den första konserten blir det nu en uppföljning och en ny koncert i La Nueva Trovas anda. På scenen denna gång står Eduardo Sosa, Diego Gutierrez, William Vivanco, Roly Berrio, Kelvis Ochoa och Tony Avila, en ny generation ungdomar som blivit inspirerade av rörelsens engagemang och puls.

   
    – Det var Silvio Rodriguez, Noel Nicola och Pablo Milanes som öppnade vägen för oss. Att få sjunga och fira minnet av den allra första konserten av La Nueva Trova, där de viktigaste medlemmarna i rörelsen var med är stort. De har gett mig så mycket inspiration, och det är med stolthet jag kommer att stiga upp på scenen, sade Eduardo Sosa i en intervju till Juventud Rebelde.

Eduardo avslutar med att säga:
    – Intresset är stort för konserten, och det är dags att vi inser behovet av att lyssna på de här låtarna, och förstå dem och inte bara se sångerna som en rekreation, utan också som ett sätt att växa som människor.

Artikel från: Juventud Rebelde, Cuba
Översättning och bearbetning: Achim Rödner
Foto: Juventud Rebelde

Kuba investerar i nya flygplan till inrikestrafiken

Kuba förbättrar sin inrikes flygtrafik med sex nya flygplan och renoveringar av sina flygplatser, för att höja kvaliteten och effektiviteten i inrikestransporterna.

Kuba har nu fått nya flygplan för att täcka inrikeslinjer som inleder sin verksamhet från och med april, sade ordföranden för kubanska Aviation Corporation SA (Cacsa), Ramon Martinez Hechavarria. Under den nationella evenemanget Arbetets Dag i flygsektorn, som hölls i den östra provinsen Santiago de Cuba, rapporterade Martinez Hechavarría att de nya flygplanen är av typen AN-158, en rysk-ukrainsk produktion med kapacitet för 97 passagerare.

Tre av dem börjar gå i trafik i april, medan resterande tre kommer att börja flyga nästa år, de bidrar därmed till att skapa högre kvalitet, med en effektiv användning av landets flyg, sade Ramon Martinez Hechavarria. Han berättade också om investeringarna som skett i huvudstadens flygplats, Aeropuerto Internacional José Martí och på flygplatsen i Santa Clara. Åtgärderna är ett led i uppdateringarna i de ekonomiska och omstruktureringar som pågår på Kuba.

Från Prensa Latina 16 februari, Cuba
Översättning: Achim Rödner
Foto: Prensa Latina

Kuba skapar unika läkemedel - som ett recept mot USA:s blockad

Flera kubanska uppfinningar i läkemedelsindustrin som inte har några motsvarigheter i världen har blivit en motor för den kubanska ekonomin. Inkomsterna från de nya läkemedlen är den näst största, efter utvinningen av nickel, vilket ger mer intäkter till statskassan.
    – De förbättrar utsikterna för att en dag bryta USA:s blockad mot Kuba. Åtminstone tror jag att vi kubaner är stolta över att arbeta inom denna sektor, säger Gerardo Guillén som är föreståndare för Centrum för genteknik och bioteknik.

Att skapa unika läkemedel ökar även trycket på de länder som understödjer blockaden att hitta sätt att köpa våra produkter, de blir helt enkelt tvungna att köpa av oss. Ett steg i den riktningen är vaccinet Heperprot, en upptäckt som gör att amputerade med diabetes kan undvika lidande av svårläkta fotsår.

–  Detta läkemedel bryter det synsätt som funnits i utvecklade länder i Europa och USA som nu måste förstå att de måste handla med oss för att få tillgång till dessa läkemedel. Innan vårt vaccin fanns ingen behandling för avancerade sår, så det är ett unikt, exklusivt och patentsökt kubanskt vaccin, säger Gerardo Guillén.

Mot alla odds

Detta vaccin är idag en fri tillgång i dussintals länder, där USAs blockad inte förbjuder dem att handla med Kuba. I USA är däremot försäljningen omöjlig på grund av blockaden, där drabbas mer än 80 000 personer varje år.

Våra vetenskapliga resultat är ännu mer värdefull med tanke på att de uppnås mot alla odds: leverantörer av teknisk utrustning och vissa kemikalier som behövs för forskningen, måste övervinna många hinder från USA:s blockad för att kunna exportera produkter till Kuba.

Våra forskare inom biotekniken har satt upp följande mål: att hitta botemedel för de sjukdomar som för närvarande är obotliga: Aids och lungcancer. Med tanke på våra forskares engagemang och de stora investeringar vi har gjort, skulle det inte vara konstigt om det blir här på Kuba som vi hittar formlerna för att utrota sjukdomarna.

Vi har redan utvecklat två ämnen som kan bekämpa elakartade tumörer: Vidatox, tillverkad av skorpion gift, och CimaVax, det första terapeutiska vaccinet mot lungcancer. Och nyligen placerades de kubanska forskarna i förgrunden i kampen mot aids, efter att ha påbörjat en fas av mänsklig testning av en nyskapande metod.

Vi vill göra hälso- och sjukvården i Kuba till de bästa i världen, ett faktum som erkänns av Världshälsoorganisationen, och då inte bara framstegen inom läkemedelssektorn, utan också dess tillämpning i våra kliniker i landet , omedelbart och gratis.

Från Cubadebate
Översättning och bearbetning: Achim Rödner
Foto: Cubadebate

Den 22:a internationella bokmässan invigdes i Havanna den 14 februari med drygt 700 författare, konstnärer och artister från 40 länder. Det är en viktig mässa där de kubanska författarna och konstnärerna har direktutbyte med sina utländska kollegor, och miljoner kubaner lär känna orden och tankarna från en hel värld.

Fem miljoner böcker har den kubanska grafiska industrin producerat med över 1 000 nya titlar, i såväl pappers- som digitalt format. Flertalet av dem har översatts till spanska och finns nu tillgängliga för det kubanska samhället. Bland annat tackade Angolas representanter de kubanska arrangörerna för hjälpen med att översätta och trycka deras 18 viktigaste författare.

Bokmässan är enormt populär på Kuba och den brukar ha 100- tusentals besökare. De får träffa författare från jordens alla hörn med bokpresentationer, seminarier och musikuppträdanden, och inte minst så kan man köpa böckerna för mycket låga priser, de flesta runt sex kronor styck.

Nu förvandlas Kubas huvudstad till ordens och kulturens stad för att om tio dagar åka vidare på turné genom hela ön för att avslutas i Santiago de Cuba om en månad.

Achim Rödner
Foto: Agencia de Noticias, Cuba