Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen
Logo Che  
  Aktuellt 
Svensk-Kubanska Föreningens sida för nyhetsbevakning av Kuba och Latinamerika
  HEM >> Aktuellt  


 
 

En gammal Kubavän har gått ur tiden

   
 

Pinge Lundberg längst till höger på möte med ICAPs ordförande René Rodríguez, tillika veteran från Sierra Maestra, längst till vänster, på Drottninggatan 89, 1982.

Pinge Lundberg var Svensk-Kubanska Föreningens första anställda sekreterare, då var han bara lite drygt 20 år, och dessutom vår bokhandelsföreståndare - Latinamerikansk Bokhandel - på Drottninggatan 89. Han jobbade där under 70- och 80-talen, och var medlem så gott som livet ut, utom under de sista årens svåra sjukdom.

När han slutade sin anställning på Svensk-Kubanska var det för att ta över antikvariatet Blå Tornet högst upp i Drottninggatsbacken, med fortsatt nära kontakt med Svensk-Kubanska och Latinamerikansk Bokhandel i kvarteret intill, där han ofta tittade in.

Det socialistiska Kuba och gamla och nya böcker var hans livs stora intressen. På det egna förlaget Storken gav han bland annat ut den legendariska kubanska poeten Eliseo Diegos dikter i svensk tolkning – den första gången ett kubanskt diktverk publicerades i sin helhet - samt Nicolás Guilléns Den Stora Djurparken. Vi som var där minns även den intima spelning med Carlos Puebla som Pinge ordnade på Café Branting på Vasagatan.

Pinges önskan var att vännerna skulle tänka på Svensk-Kubanska Föreningen,
pg 40 54 11-0. Se PDF


Eva Björklund 170412

 
 
 

Fler än en miljard böcker
har publicerats sedan revolutionen

   
 


Kuba har publicerat drygt 1,1 miljard böcker sedan revolutionens seger 1959. Det genomsnittliga priset för böckerna, som subventioneras för att öka läsandet, har varit knappt fem kronor för en bok.

Ordföranden för Det Kubanska Bokinstitutet ICL, Juan Rodríguez, berättade om den stora spridningen i ämnen och teman för böckerna. Han framhöll också den årliga Kubanska Bokmässan som den viktigaste kulturella händelsen i landet varje år. Vid årets mässa, som avslutas i Santiago de Cuba 16 april efter att ha turnerat runt i landet, har det sålts ca 1,2 miljoner böcker.

Bokinstitutet grundades redan i mars 1959, bara ett par månader efter revolutionens seger. Den första texten var Don Quijote med illustrationer av Gustav Doré och Pablo Picasso. Boken ingick i den massiva alfabetiseringskampanjen 1961, som utrotade analfabetismen i landet.

Myndigheternas strävan har hela tiden varit att föra ut kulturen till de breda lagren och såg därför till att hålla nere priserna. Urval och rådgivning kom från de viktigaste intellektuella för sin epok och den första chefen för det nationella tryckeriet var den framstående författaren Alejo Carpentier.

Cubadebate 170405



 
 
 

Fattig skola i Miami tackar nej till kubansk donation

   
 
Den kubanska reggaetongruppen Gente de Zona ville skänka sina Grammypengar till en resurssvag skola i Miami. Men rektorn vägrar att ta emot såväl de 20 000 dollarna som att låta gruppen spela för eleverna.

Enligt rektorn är det oförsvarligt att försvara, godta eller acceptera åsikter som är motsatta de som exilkubanerna i Miami har. En grupp, som enligt rektorn, lidit så mycket. Rektorn säger sig stödja kubanerna i Miami och fördömer allt stöd till den "kubanska regimen."

Diario de Cuba 170403

 
 
 

Högern provocerar fram våldsamma upplopp
i Venezuela

   
 


Våldsamma upplopp utbröt i helgen i Caracas och i ett flertal städer i Venezuela. En domstol i Chacao i östra Caracas stormades och sattes i brand av maskerade oppositionella. Promenadgatan Sabana Grande intogs av maskerade ”guarimberos” som plundrade affärer och kastade stenar. Gator och torg i det mer välmående östra Caracas förstördes av våldsamma demonstranter. Även skolor och myndigheter förstördes och sattes i brand. Kravallpoliser stoppade demonstranterna från att ta sig vidare till centrala Caracas.

Enligt den oppositionella tidningen El Universal ska 14 personer ha gripits för förstörelserna och kommer att ställas inför rätta. Tidningen skriver också att 34 personer skadades under våldsamheterna. Ledarna för oppositionen har i en presskonferens meddelat att de kommer att fortsätta med demonstrationerna under påskveckan. En av ledarna för högerpartiet Voluntad Popular Freddy Guevara sa att de inte kan ta ansvar för våldsamheterna och förstörelsen. En borgmästare i östra Caracas från samma högerparti, David Smolansky, påstod via Twitter, riktat till det internationella samfundet, att polisen använde sig av kemiska vapen och gjorde en koppling till USA:s bombning av Syrien nyligen. Högern gör allt för att försöka få till ett internationellt militärt ingripande i Venezuela.

Från flera håll uppmanas nu oppositionen att hålla sig till fredliga former för demonstrationer och att fördöma våldet från maskerade oppositionella. På samma sätt har både regeringen och andra fördömt Smolanskys indirekta ”uppmaning” till USA att bomba Venezuela.

Efter tre dagar med våldsamheter var östra Caracas på söndag lugnt. Men nya protester väntas på måndag. För högeroppositionen är tiden knapp för att få igång protesterna i landet efter en uppmaning från OAS och högerregeringar i Latinamerika om att skapa de interna ”förutsättningarna” för ett utländskt ingripande. Misslyckas de igen kommer USA, OAS och de latinamerikanska högerregeringarna tvingas släppa det hårda trycket mot landet just nu.

nordicvenezuelasolidarity 170410


 
 
 

USA nekar rekordmånga kubaner visum

   
 


Enligt USA:s UD har landet nekat visum till fler kubaner än sökande från något annat land under 2016. 82 % av de kubaner som ansökte om visum för turism eller för affärsresor fick avslag. Det är den högsta procentandelen för något land.
Cuba Central Team 170331



 
 
 

Kubanska ungdomar strömmar till Kommunistpartiet

   
 


Ungkommunisterna i Kuba har för närvarande drygt 300 000 medlemmar organiserade i tusentals basorganisationer. När USA och Kuba började normalisera förindelserna 2014 var det många som trodde på kommunismens snara död på den karibiska ön. Men partifunktionären Susely Morfa Gonzalez säger att detta tvärtom ökade intresset för kommunismen bland landets ungdomar. Och sedan 2014 har antalet medlemmar i Ungkommunisterna i UJC stadigt ökat. UJC bildades 1965 och är Kommunistpartiets ungdomssektion. "Trots det stora antalet vill vi fortsättaatt rekrytera fler unga människor och idéer. Dessutom fortsätter vi att stärka organisationen och dess politiska processer för att uppmuntra och motivera nya generationer att lära sig mer om Kubas historia på ett mer inkluderande, humant och skapande sätt", säger Gonzalez.

UJC lär ungdomar om socialism och drar med dem i olika kommunala projekt. UJC arrangerar historiska utflykter, sommarläger, workshops och politiska debatter för högstadie- och universitetsungdomar. Man samarbetar också med Småjordbrukarföreningen för att utbilda och stödja unga jordbrukare på landet.

Då arbetsstyrkan i socker- och tobaksindustrin till 65% utgörs av ungdomar så är detta prioriterade områden för UJC. Men också ett ökande antal ungdomar från landets växande privata sektor söker sig till organisationen.

"De av oss som vill försvara, förbättra, skapa och bevara allt det som vi åstadkommit de senaste 55 åren kommer alltid att finnas i UJC", säger Gonzalez. "Vårt mål är att öka deltagandet för att bli en organisation för all, så att alla ungdomar känner större samhörighet med det", tillägger hon.
Telesurtv.net 1704061



 
 
 

Nya lagar kring HBTQ-rättigheter väntas nästa år

   
 


Mariela Castro, chef för kubanska CENESEX (ungefärligen en motsvarighet till svenska RFSU) har till journalister sagt att en serie lagar som rör rättigheterna för HBTQ-personer kommer att presenteras för Kubas Nationalförsamling nästa år. Hon gick inte närmare in på innehållet men källor inom CENESEX uppger att förväntningarna är att förslagen ska innehålla reformer som innebär en rad förbättringar vad gäller rättigheter för denna grupp. 17 maj firar Kuba den internationella årliga dagen mot homo- och transfobi för 10:e gången.

Cuba Central Team 170331



 
 
 

Kubanernas användning av sociala medier
växer rekordartat

   
 


ETECSA, Kubas telebolag, meddelade 30 mars att priset för att surfa på nätet till hemsidor i Kuba minskar från knappt 2,50 kr till knappt 1 kr i timmen. För att navigera på sidor utanför Kuba är priset tills vidare knappt 15 kr i timmen. ETECSA förutser fortsatta prissänkningar efterhand.

Ytterligare 38 000 hushåll i Havanna ska få tillgång till Internet och ytterligare 180 offentliga wi-fi ställen installeras under året. Av dessa kommer 42 att finnas i Havanna. För närvarande finns 327 wi-fi hotspots runtom på ön. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet.

Amerikanska Rådet rapporterar att Kuba är det land i världen som snabbast ökade användningen av sociala medier 2016. Ökningen uppges till 368 %. Den snabba ökningen beror på det ökande antalet wi-fi hotspots på ön, som mer än trefaldigades under 2016.

Cuba Central Team 170331



 
 
 

Vänstern vinner presidentvalet i Ecuador!

   
 


Medan de progressiva krafterna i hela världen jublar över Lenin Morenos vinst i presidentvalet i Ecuador hänger högern läpp. Och som alltid när valresultatet inte passar, skriker de om valfulsk, vill ha utländsk intervention och genomför våldsamma gatuprotester. En av högeranhängarna som är besviken på resultatet är Sveriges Radios pålitliga reporter Lotten Collin. Lika säkert som amen i kyrkan hamnar hon i knät på de mest reaktionära krafterna i Latinamerika. Nu tar hon upp de mest långsökta argumenten från den besegrade högern för att hävda att det förekom valfusk. Något som inte de internationella observatörerna såg. De rapporterar tvärtom om ett exemplariskt val. Men Lotten sprider högerns rykten och desinformation, trogen sitt uppdrag. Redan inför första valomgången, då Moreno vann överlägset, försökte Collin att ifrågasätta resultaten och intervjuade i huvudsak företrädare för högern.

Bland gratulanerna till Lenins (som Collin envisas med att kalla för "Lenny" istället för det han heter, nämligen "Lenin". Men det namnet klarar väl Collin inte av att uttala) seger hittar vi Bolivias president Evo Morales, Argentinas förre president Cristina Fenandez, El Salvadors president Sánchez Cerén, Venezuelas president Nicolas Maduro, Colombias president Manuel Santos, Kubas president Raul Castro och många sociala rörelser och partier.

Desto surare är reaktionerna bland högerns anhängare. Trots sina överlägsna resurser, trots sin totala dominans över medierna, trots sina våldsamma kampanjer förlorade deras kandidat, den korrupte bankiren Lasso valet med drygt 2 procent av rösterna. Nu kör högern sitt ständiga gapande om "valfusk" och försöker framkalla våldsamma protester.

Detta var en mycket viktig seger i ett Latinamerika där högern driver en stenhård offensiv och skördat flera segrar, inte minst statskuppen mot Brasiliens folkvalda president Dilma Rousseff förra året. Men vänstern inom det progressiva ALBA håller emot. Förra året vann Nicaraguas sandinister presidentvalet med god marginal när Daniel Ortega valdes om. Och nu var det alltså ALBA-landet Ecuador där högern misslyckades. Lenin Moreno efterträder den populäre Rafael Correa som under tio år lyckats minska fattigdomen kraftigt och satsat på hälsovård och utbildning.

Telesurtv.net 170403





 
 
 

Uttalande från Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund
i solidaritet med Venezuelas ungdomar

   
 


OAS angriper än en gång det venezuelanska broderfolket. Än en gång slår denna "otidsenliga och motbjudande institution", för att använda vår överbefälhavare Fidel Castros ord, mot den bolivarianska revolutionen. Kuba, dess folk och dess ungdomar känner väl strategin för en institution som håller tyst om högerns aggression i Venezuela och den uppenbara kränkningen av de latinamerikanska ungdomarnas mest elementära rättigheter.

Våra farföräldrar uteslöts, våra föräldrar vägrade att återinträda och vi i den yngre generationen av kubaner står fast i vår beslutsamhet att aldrig mer gå med i en organisation som betjänar imperiets och oligarkins intressen.

Den bolivarianska revolutionen har gjort betydande sociala framsteg till förmån för folket, många direkt till riktade ungdomarna: tillgång till utbildning, hälsa, försvar av den kulturella identiteten, stöd till behövande, bättre omfördelning av landets tillgångar till förmån för alla och uppbygget av en bred civil-militär enhet.

Vi låter oss inte luras; vi känner till denna organisations och dess hantlangares verkliga avsikter. OAS har en stor historisk skuld till Vårt Amerika. Vi vet att denna organisation är oförenlig med de latinamerikanska och karibiska folkens mest trängande önskningar, att den är oförmögen att representera och försvara folkens värderingar, intressen och genuina längtan efter demokrati. Vi har sett hur den misslyckats med att lösa problemen med ojämlikhet och skillnader i välstånd.

Till de venezolanska ungdomarna sänder vi vår solidaritet och vårt åtagande att fortsätta att fördöma imperialisternas destabiliserande aktioner. Kubas ungdomar bekräftar den djupa övertygelsen att den bolivarianska revolutionen inte är skyldig ingenting imperiet och dess interventionistiska hantlangare något. Venezuela står inte ensamt; miljoner unga människor står på sanningens, förnuftet och rättvisans sida.

Länge leve fred och solidaritet! Alltid mot segern!  

Nationella Styrelsen Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund (UJC
)


 
 
 

Kuba skickar katastrofhjälp till Peru

   
 


I samband med häftiga regn och översvämningar i Peru skickar Kuba ett team på drygt 20 läkare och hälsovårdsarbetare till landet. De har med sig medicine och förnödenheter som räcker för behandling av flera tusen personer. Översvämningar har medfört att 700 000 personer tvingats flytta och 94 har omkommit. Också infrastruktur och odlingar har lidit skada.

Cuba Central Team 170331


 
 
 

Kuba har bra placering vad gäller
Human Development Index

   
 


FN-organet UNDP har släppt den senaste rapporten om "Mänsklig Utveckling". Här mäts förväntad livslängd vid födelsen och perspektiven att leva sunt och länge; genomsnittligt antal år i skolan för att skaffa kunskaper; och bruttonationalprodukten uppdelad per capita för att mäta levnadsstandarden.

Kuba hamnar då på 6:e plats i Latinamerika och 68:e plats av alla länder i världen. Landets resultat dras ner av ett lågt BNP. Kuba hamnar trots det i kategorin "hög" utifrån detta index. Inget land i Latinamerika kvalar in bland de 30 med högst HDI-index och ojämlikheten pekas ut som ett stort hinder för regionens utveckling. UNDP pekar på framsteg i regionen men att dessa "döljer en långsam och ojämlik utveckling bland vissa grupper." I topp ligger Chile och Argentina. Men deras resultat dras ner kraftigt av den stora ojämliketen. I botten i regionen ligger Guatemala och Honduras. Långt efter och sist hittar vi Haiti. I topp i världen enligt UNDP hittar vi Norge, Australien och Schweiz.

Rapporten pekar på att bristen på säkerhet är ett stort problem i Latinamerika och Karibien, med höga mordtal i jämförelse med andra regioner.

Det kan tilläggas att Kuba skulle ha legat betydligt bättre till om inte den förödande blockaden fortsatt efter 55 år. En annan observation är att Världsnaturfonden WWF pekat ut Kuba som enda land i världen som både ligger "högt" på UNDPs HDI-tal och samtidigt är ekologiskt långsiktigt hållbart.

Cartas desde Cuba 170329


 
 
 

De flesta kubaner vill normalisera
förbindelserna med USA

   
 


I höstas genomförde Chicagos universitet en opinionsundersökning i Kuba. 840 vuxna kubaner tillfrågades.

* 55 % ansåg att en normalisering av relationera med USA i ”huvudsak är positivt för Kuba.” 3% var rädda för att en normalisering skulle leda till att ”vi förlorar landet, USA skulle ta över.”

* Mer än 50% av de tillfrågade ansåg att Kuba går i rätt riktning.

* Vad gäller de tillfrågades egna önskemål låg internationella resor högst med 67%. 56% ville starta eget och lika många ville köpa en bil.

* Den övervägande majoriteten fick sina nyheter från kubanska medier, medan många, främst yngre, också kollar utländska källor. De som också använde sig av utländska källor var mer positiva till Kubas finansiella och sin egen situation, men också mer kritiska till vissa aspekter av det kubanska samhället.

Cuba Central Team 170324


 
 
 

Tillgången till Internet växer snabbt

   
 


ETECSA, Kubas telebolag, har meddelat att ytterligare 38 000 hem kan få tillgång till Internet. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet. Man har nyligen avslutat ett pilotprojekt som nu går in i en ny fas.

Man meddelade också att priserna ska sänkas från 25 till 10 cent i timmen (ca 2,50 respektive 1 kr) och att priserna kommer att sänkas ytterligare längre fram. Ytterligare 180 WiFi-punkter kommer till innan årets slut, varav 42 i parker i Havanna. För närvarande finns 327 WiFi-hotspots runtom i landet.

Ett annat initiativ är att ETECSA givit möjlighet till studenter i ett program som heter "Kuba utbildar" att koppla upp sig mot lärare.

Cuba Central Team 170324


 
 
 

I Spanien är sexturismen utbredd,
men pressen skriver om Kuba

   
 


2003 lanserade president Bush en aggressiv kampanj mot turism till Kuba. Under åren dessförinnan hade terroristgrupper med säte i Miami sprängt bomber på hotell, nattklubbar och andra turistinstallationer för att skrämma bort det ökande antalet turister.

Dessa kampanjer misslyckades och de senaste åren har turismen ökat med 15 % per år och drar till sig utländska investeringar. Men media har inte gett upp, utan fortsätter att förtala ön som en destination för turister. Händelser som aldrig blir till nyheter om de händer i Mexiko eller Colombia, får gott om utrymme om de utspelar sig i Kuba.

Exempel är hur spanska turister luras att köpa stulna cigarrer, en kanadensare som blir lindrigt magsjuk, en turist från Brasilien som klagar för att de kubanska myndigheterna vid ankomsten krävde att han var vaccinerad, eller ett bröllop som inte blev av på grund av en liten olycka på hotellet. Allt detta har föranlett reportage och artiklar i pressen.

För några dagar sedan publicerade Spaniens största dagstidning El País ett reportage om sexturism i Kuba. Det kan påpekas att Kuba inte finns med på listan över de viktigaste destinationerna för sexturism [https://informe21.com/actualidad/turismo-sexual-los-paises-mas-populares-para-su-practica och http://ideasqueayudan.com/7-destinos-obligados-para-el-turismo-sexual]

Spansk press påstår också att Kuba är en destination för pedofiler, trots att Kuba inte finns med på den lista som UNICEF publicerat. Bland latinamerikanska länder är det Mexiko, Brasilien, Colombia och Peru som är de huvudsakliga länderna för detta brott, som straffas mycket hårt i Kuba. [http://www.infobae.com/2014/08/09/1586472-america-latina-la-cabeza-del-turismo-sexual-infantil och https://www.publimetro.com.mx/mx/noticias/2017/02/15/mexico-segundo-lugar-nivel-mundial-turismo-sexual-infantil.html]

Samtidigt har Spanien över 1 500 bordeller.

Trots att turism från USA till Kuba fortfarande är förbjudet på grund av USAs blockad, så har antalet besökare från USA ökat med 74% på grund av lättnader i vilka kategorier som beviljas resetillstånd.

Denna boom i turism har föranlett medier att publicera katastrofscenarier om att Kubas hotellväsende håller på att kollapsa på grund av det snabbt ökande trycket. Men bara några månader senare så säger samma medier precis tvärtom. Nu sägs det att den låga efterfrågan har gjort att flera flygbolag från USA lagt ner linjer till ön. Det är något som inte stämmer. Är det brist på efterfrågan om antalet resenärer ökar med 74%?

Sanningen är väl att konkurrensen reglerat marknaden och vissa bolag är kvar medan andra slås ut.

Att förstöra turismen till Kuba är en gammal dröm bland fiender till revolutionen. En dröm som fortsätter att vara orealistisk när det gäller ett land som, i motsats till andra destinationer i närheten, fortsätter att erbjuda en säker miljö, gästfrihet och en välutbildad, välinformerad, vänlig och talför befolkning. Det är så tilltalande och attraktivt att ingen mediekampanj lyckats knäcka det.

Cubainformación 170323 (med utförliga källhänvisnngar)

 
 
 

USAs blockad fortsätter

   
 


Ett år efter Obamas historiska besök och 55 år efter att den infördes, är blockaden fortfarande kvar. Under sitt besök träffade Obama Raúl Castro där denne åter krävde ett slut på USAs blockad: "Blockaden är det viktigaste hindret för utvecklingen för det kubanska folket, det är därför elimineringen är av yttersta vikt för en normalisering av relationerna", sade Castro.

Obama å sin sida, i sitt direktsända tal i kubansk TV, sade sig också vilja ha slut på blockaden: "Jag har uppmanat vår Kongress att upphäva embargot. Det är en föråldrad börda på det kubanska folket. Det är en börda på de amerikaner som vill arbeta, göra affärer eller investera här i Kuba. Det är dags att häva embargot."

Men ett år efter besöket och 55 år efter införandet finns blockaden kvar. Enligt Kubas senaste rapport till FN har blockaden kostat den kubanska ekonomin mer än 753 miljarder dollar.

Obama ville inte häva blockaden i omsorg om kubanerna, som lidit under denna aggression i mer än ett halvt sekel. Han sade istället att blockaden "inte fungerar" för att främja USAs intressen. Det visar att det handlar om byte av taktik, inte att man övergett målet att störta Kubas socialistiska regering.

Det målet står kvar. Tre dagar efter att Obama lämnade Kuba avsatte USAs UD ytterligare 754 000 dollar till "unga, kommande ledare för det kubanska civilsamhället". Och det är bara ett av USAs många aktiviteter för att undergräva Kubas regering och statsskick.

Under Obama gjordes flera små framsteg i förbindelserna, bland annat att återupprätta diplomatiska relationer, postgång och flyg. Men det viktigaste - blockaden - är kvar liksom den illegala ockupationen av Guantánamo-bukten.

Trumpadministrationen håller nu på med en översyn av Kubapolitiken. Trump har hotat med att rulla tillbaka de smärre förbättringar som genomfördes under Obama. Flera högerpolitiker, som aggressivt vill motarbeta Kuba, har nyckelpositioner i hans administration.

Cuba Solidarity Campaign 170321


 
 
 

Material från USAs armé hittades i Venezuela

   
 


"Venezuela respekterar inte de mänskliga rättigheterna"

Venezuelas armé oskadliggjorde ett läger för högerextrema paramilitärer nära gränsen till Colombia i provinsen Tachira. I lägret fann man bland annat arméuniformer från USA. I samma provins hittade regeringen nyligen en stor penningsumma i venezolansk valuta undangömd. Den utgjorde en del av försöken att sabotera Venezuelas ekonomi.

Bland fynden i lägret fanns stulna venezolanska uniformer och stridsutrustning från Colombias militära styrkor. "Utredning pågår", säger provinsguvernören. Han berättade också att man hittat listor på personer som utsatts för utpressning.

Colombiansk paramilitär är ansvariga för tiotusentals mördade colombianer. De vanligaste måltavlorna är bönder, ursprungsbefolkning, afro-colombianer, människorättsförkämpar och sympatisörer med gerillan och Venezuelas Bolivarianska Revolution.

Fynden i lägret stödjer påståendena om att USA tränar de högerextrema paramilitärerna för att sprida terror i regionen. De stöder också misstankarna att USA-stödda styrkor använder stulna uniformer från Venezuelas armé för att genomföra "false-flag"- attacker.

I tisdags fördömde Venezuelas president Maduro USAs samarbete med högerpolitiker för att destabilisera landet. Likaså fördömde Maduro OAS för organisationens försök att utesluta Venezuela från OAS: "USAs UD har aktiverat alla sina ambassadörer, speciellt i Latinamerika och Karibien, för att pressa alla regeringar att stödja en politisk, diplomatisk och global intervention i Venezuela." Han tillade att Washington vill göra Venezuela till ett slags koloni som styrs utifrån av eliterna i USA.

Generalsekreteraren i OAS, Luis Almagro, har uppmanat till att kasta ut Venezuela från organisationen för påstådda brott mot mänskliga rättigheter. Almagro är sedan länge en svuren fiende till den Bolivarianska Revolutionen och arbetar öppet tillsammans med landets högerextrema opposition för att kräva regimförändring. I måndags var Almagro värd för en presskonferens med de ledande högerpolitikerna i Venezuela.

Telesurtv.net 170322

 
 
 

Folkmakten i Kuba

   
 

Det är få internationella medier som rapporterat när valda representanter redogör för väljarna vad de uträttat och ställs inför ansvar. Dessa möten, som äger rum var sjätte månad, genomförs i varje stadsdel och valkrets i landet. Cubainformación följde med Jorge Luis Mazorra delegat för valkrets 69 i stadsdelen Marianao i Havanna. Mazorra är en ung representant i både kommun- och nationalförsamlingen och, som vi märker vid vårt besök, en populär ledare.

Den första erfarenheten som Jorge Luis fick som vald representant var vid 18 års ålder. Nu är han 24. Hälften av delegaterna i kommunfullmäktige i Mariano är under 40 år, de flesta kvinnor. Och Mazorra kommenterar: "Från USA försöker man skapa en klyfta mellan ungdomen och generationen som genomförde revolutionen. Det är något vi inte kommer att tillåta."

Vi pratar också med Yoan Martinez ,38 år, ordförande (borgmästare) för Marianao, som berättar att kommunen har 134 000 invånare. Fullmäktige består av 67 delegater. Varje valkrets består av 24 CDR-kommittéer (Kommittén för Revolutionens Försvar. CDR är kvarterskommittéer).

Amparo Isalgué, sekreterare i kommunfullmäktige, förklarar att fullmäktiges uppgift är att "integrerat organisera det kommunala arbetet" och motivera befolkningen att hitta lösningar på sina egna problem. Det ska dessutom behandla frågor, krav och reklamationer som gäller institutioner och serviceföretag. Hon tillägger att "om det finns en struktur som kan förbättra livsvillkoren för befolkningen så är det just Folkmakten."

Darlys Safora förklarar för oss hur mötena där delegaterna ställs till svar fungerar. Vid dessa ska delegaterna redogöra för sitt arbete under senaste halvåret, som sedan godkänns eller underkänns av väljarna i församlingen. Delegaterna får ingen lön för det arbetet. Det ses som ett förtroende, inte en inkomstkälla. De behåller istället lönen från sitt vanliga arbete, dit de normalt återvänder efter sin mandattid.

Mazorra berättar om kommunvalen, där kommunfullmäktige väljs. Det finns mellan 2 och 8 kandidater till varje post. "Jag föreslogs av en granne och första gången fick jag mindre än 50 % av rösterna. Så valet gick till en andra omgång, mellan de två som fått flest röster. I andra omgången vann jag."

I landets nationalförsamling, som är Kubas riksdag, sitter 612 representanter. Av dessa är 46 % representanter från landets kommunfullmäktige. I nationalförsamlingen är nästan hälften, 48 %, kvinnor.

Cubainformaciontv.net 170314


 
 
 

Kuba stödjer fredsprocessen med 1 000 stipendier

   
 

500 f.d. gerillasoldater från FARC och 500 offer för inbördeskriget lovas nu att få studera medicin i Kuba gratis.

Kuba var platsen där förhandlingarna för ett fredsavtal i Colombia framgångsrikt fördes under flera år. Nu vill Kuba hjälpa till med fredsarbetet efter mer än 50 års väpnad konflikt.

Kuba erbjuder 500 fd gerillakämpar och 500 civila krigsoffer stipendier för läkarstudier som en gest av solidaritet från Havanna och för att stärka fredsprocessen. Det handlar om 200 stipendier per år i fem års tid. Hälften av stipendierna delas ut av FARC och hälften av Colombias regering till civila som direkt påverkades av konflikten och tvingades fly m.m. De första 200 kan påbörja sina studier i september i år.

Projektet publicerades i ett brev från Kubas ambassadör i Bogotá till FARCs ledning och fredsförhandlare Iván Márquez. Denne tackade Kubas president för hans stöd och skrev på sitt Twitterkonto: "tack för att (Kuba) fyller Colombia med kärlek och solidaritet." Márquez konstaterade "ni hjälper att skapa fred och ni erbjuder oss läkare. Kubas bidrag i fredsprocessen och i den nuvarande perioden är en gest av ren humanitet."

Kuba har en lång historia av bidrag till fred i Colombia. 2008 skrev Fidel Castro en bok som hette just "Fred i Colombia".

Colombias 52 år av inbördeskrig har kostat ca 260 000 colombianer livet och över 7 miljoner har flytt inom, eller utanför, landet.

Kuba är erkänt i hela världen för den höga standarden på läkarna, landets internationalistiska arbete, medicinsk innovation och vidareutbildning. I Colombia är läkarutbildningen en av de dyraste akademiska utbildningarna.

Cuba Solidarity Campaign 170316

 
 
 

"Kulturen räddar" - det socio-ekonomiska projektet "konsten att drömma"

   
 


Vem i Kuba känner inte Irma Sehwerert? Hon är mor till René González, en av de fem kubanska hjältarna som satt orättvist dömda i fängelser i USA i närmare 16 år. Man minns hennes hängivna aktivism för de 5. Men det är färre som känner till hennes intensiva arbete med det lokalprojekt hon leder i sin stadsdel Cotorro i Havanna.

Hennes solidariska arbete i stadsdelen är ett föredöme och projektet tilldelades "Stadsdelspriset" 2015 av den nationella ledningen för CDR (Kommittéerna för Revolutionens Försvar).

Irma och de andra frivilliga på Soñarte arbetar med ungdomar och deras skolor. Men också med personer som kräver speciell uppmärksamhet, som alkoholister, dömda och deras familjer samt andra problembelastade.

Man började hösten 2011. Folk i stadsdelen förde fram förslaget om att satsa på kultur för samarbetet familj-skola-samhälle och arbeta för förbättringar av människan genom att arbeta med konst som verktyg för sociala förändringar. Projektet började på en liten innergård och tog ett stort steg framåt när man fick ett hus som skänktes av en "vän solidarisk med Kuba i USA".

I projektet arbetar man med värderingar. Här handlar det om såväl mänskliga som artistiska kvaliteter, utgående från kulturella uttryck, idrott och anpassat förebyggande arbete, främst inriktat på att stärka familjerna.

För närvarande arbetar man med teater, dans, musik, litteratur, målning och konst.

Tilläggas kan att Svensk-Kubanska Föreningen i Jönköping började att stödja Soñarte i februari. Såväl kontanter som akrylfärger och annat material för målning har lämnats över på plats. Det är ett arbete som Jönköpingsavdelningen planerar att fortsätta.

Cubainformaciontv.net 170307

 
 
 

60-årsdagen av attacken mot presidentpalatset

   
 


Den 13 mars 1957 genomförde en grupp revolutionärer under ledning av José Antonio Echevarría ett anfall på Presidentpalatset i Havanna (nuvarande Revolutionsmuséet), och radiostationen Radio Reloj, vilket skakade Batista-diktaturen i grunden. ”Vi var inte de första som tänkt angripa presidentpalatset,” förklarade Chomón Faure, grundare av Revolutionära Direktoratet och aktionsledare 1957. ”Denna idé var en del av Revolutionens taktiska arsenal och det var en fantastisk idé som hade besatt mer än en generation. Under den andra Batistadiktaturen (1952-1958), närde de gamla revolutionärer som börjat konspirera mot diktatorn detta projekt, men skred inte till verket trots att de förfogade över både vapen och andra resurser. Med José Antonio som vår ledare genomförde vi det verkligen, och det var det som var originellt. Palatsattacken var den kubanska ungdomens åtagande gentemot nationen."

Med undertecknandet av det s.k. Mexiko-dokumentet i augusti 1956, hade José Antonio Echevarría lovat Fidel att förena Direktoratets ansträngningar med 26 juli-rörelsens för att störta tyranniet och genomföra den kubanska revolutionen. Med attacken den 13 mars fullbordades en del av detta åtagande. Striden vid presidentpalatset var blodig och revolutionärerna lyckades ta sig ända in till diktatorns kontor, men denne hade flytt. Då situationen försvårades för angriparna pga brist på ammunition och att förstärkningen aldrig dök upp, beslutade man att retirera för att undvika en massaker.

Inte långt därifrån anlände tre bilar med 15 män till Radio Centrum (nu ICRT) för att inta Radio Reloj. Beväpnad med en pistol gick José Antonio in i studion och uppmanade nyhetsuppläsaren att läsa det uttalande som skrivits av Directorio Revolucionario, och informera om anfallet på presidentpalatset och ett förmodat uppror inom militären mot regimen. Några minuter senare hördes studentledarens röst i radion: ”Kubas folk, i detta ögonblick har diktatorn Fulgencio Batista avrättats av revolutionärerna. I sin egen håla på presidentpalatset har det kubanska folket gjort upp räkningen med honom. Och det är vi, det Revolutionära Direktoratet, som i den kubanska revolutionens namn har gett nådastöten till denna förtryckarregim. Kubaner som hör mig: Han har precis avrättats ...” Plötsligt bröts sändningen, utan att rebellerna insåg detta. När de lämnade Radio Reloj tog bilen som José Antonio färdades i inte den planerade vägen utan svängde in på gatan Jovellar. Vid gatan L stoppades bilen av en buss som blockerade vägen. När han sprang över körbanan, möttes han av en polisbil och skottlossning utbröt, vilken resulterade i att José Antonio stupade.

Faure Chomón sammanfattade händelserna den dagen: ”... om FEUs ordförande inte hade stupat i den strid som utbröt när del två av planen för att nå universitetet inleddes, skulle han ha fortsatt till presidentpalatset, där hans närvaro skulle ha förändrats situationen. Hans revolutionära prestige skulle ha fått alla de spridda krafterna att samlas, fått de osäkra att ta steget eller fått dem att rädda skåpbilen med vapen för stödaktiviteterna. Idag skulle vi i så fall minnas en mycket större strid än den som ägde rum den 13 mars.”

Källa: Archivo Nacional 170313

 
 
 

Mediekriget mot Kuba

   
 

Den jättelika spanska mediekoncernen PRISA finns i 23 spansk- och portugisisk-talande länder. Flaggskeppet är dagstidningen El País. Sedan flera år driver PRISA ett mediekrig mot det progressiva Latinamerika, främst Kuba och Venezuela.

I en artikel i El País nyligen ifrågasätter tidningen de framgångar Kuba uppnått inom flera områden och som fått beröm från en rad FN-organ. Argumenten i El País är pinsamt dåliga, men tjänar sitt syfte att ifrågasätta det kubanska systemet.

I artikeln påstås att det inte finns aktuell statistik som bekräftar att Kuba har det bästa utbildningssystemet i Latinamerika. Men det gör det faktiskt: UNESCO uppgav nyligen att Kuba är det enda land i regionen som uppnått 100 procent av de mål som satts upp i satsningen "Utbildning för alla 2000 - 2015". Och på FN-organets webbsida kan man läsa att Kuba "visar en utvecklingsnivå inom utbildning (IDE) som ligger på 0,983 och därmed ligger främst i Latinamerika och Karibien."

Men längst vad gäller lögnerna går El País när man ifrågasätter att undernäring bland barn inte förekommer i Kuba. I artikeln sägs att "visserligen har ön fått beröm från UNICEF i en rapport från 2006, men den senaste statistiken visar att det fortfarande finns en undernäring på 7 %."

Men för det första blandar El País samman begreppen "undernäring" och "kronisk undernäring". Det är det senare Kuba utrotat enligt UNICEF.

För det andra säger sig El País basera sig på en mer aktuell statistik än den från 2006. Men när vi undersökte källan visade det sig att El Pais baserade sig på statistik från 2000!

För det tredje så handlar den uppgivna siffran på 7 % inte om "kronisk undernäring", som alltså är den som UNICEF uppger vara utrotad i Kuba. De 7 % hänförde sig till s.k. "stunting" bland barn under 5 år och som har med tillväxt att göra och som inte skiljer på moderata och allvarliga fall.

El País har under de senaste veckorna släppt loss ett batteri med artiklar som attackerar FNs olika organ och Kuba. I en text med titeln "Att mäta desperationen", skriven av den förmögne "dissidenten" Yoani Sánchez i Havanna (när hon inte är i Miami eller Madrid) kritiseras FAO "som mäter kaloriintaget men aldrig räknar med energin som går åt på grund av frustration eller besvikelse."

Vi påminner om att FAO i sin rapport 2014 placerade Kuba i den bästa gruppen, "under 5 %" när det gäller undernäring. Det i jämförelse med 52 % i Haiti eller 15 % i Dominikanska Republiken. Men för en sådan som Yoani Sánchez är det bara en bagatell att Kuba utrotat hunger tack vare medveten politik. Det allvarliga för henne är att FNs "statistik inte registrerar besvikelse eller missmod", faktorer som enligt henne "också förtjänar att tas i beaktande och räknas.

I samma anda har El País givit utrymme till Antonio José Ponte, vicechef på Diaro de Cuba. Det är en antikubansk webbsida i Madrid, finansierad av USA. I den artikeln uppmanas Donald Trump att återinföra den s.k. Cuban Medical Professional Parole, ett program för att locka kubanska läkare i utlandstjänst att desertera till USA och överge de fattiga patienter de behandlar i Tredje världens länder.

I det syftet smutskastas WHO, som i januari tilldelade sitt Hälsovårdspris till Kubas medicinska brigad Henry Reeve, som är den som levererar Kubas medicinska stöd till behövande länder.

Ponte attackerar WHO för att det "välsignar förslavandet" av de kubanska läkarna. Han upprepar dumheter som att dessa läkare "försöker påverka patienter som är röstberättigade". Och att detta skulle vara en "fortsättning av gerillakriget från Castro-regimen med andra medel."

El País, som en gång var en seriös och professionell tidning, har omvandlats till att sprida propaganda för de sämsta mänskliga värderingarna.

Cubainformaciontv.net 170310 (med källhänvisningar i originalet)

 
 
 

Raúl Castro på ALBA-toppmötet i Caracas

   
 


(utdrag)

Jag vågar påstå att vi befinner oss på en avgörande punkt i vår historia. En tillbakagång i regionen skulle ha mycket negativa konsekvenser för våra folk.

Medlemsländerna i ALBA anser att den solidariska integrationen är ett nödvändigt villkor för utveckling och för att kunna bemöta de olika block som bildas och dominerar världsekonomin.

ALBA hade inte varit möjligt vid tiden för den kubanska revolutionen. En revolt av den typ som ägde rum 4 februari 1992 och segern för den Bolivarianska revolutionen, under ledning av kommendant Hugo Chávez Frías, var nödvändig för att ett sådant projekt skulle bli möjligt.

Det var viktigt att Socialt Forum i Sao Paulo, tillsammans med idéerna hos Fidel och Lula, förenades för att ta emot och stödja Chávez. Kopplingen mellan ALBA och Sao Paulos Socialt Forum är fortsatt viktig för relationen mellan revolutionära regeringar och fackliga, folkliga, bonde-, student- och akademiska organisationer bland våra folk.

Kampen för att bygga enhet är den viktigaste uppgiften som varje verklig revolutionär ställs inför. För att stärka enheten måste vi ödmjukt ställa allt som splittrar oss åt sidan. Tack vare enheten har den Bolivarianska Revolutionen överlevt attackerna från dess fiender.

Tack vare denna enhet har revolutionen överlevt de lumpna attackerna från OAS, de orättfärdiga sanktionerna från USA, de senaste anklagelserna mot Venezuelas vicepresident, kamrat Tareck El Aissami, som försöker att dra uppmärksamheten från de verkliga problemen och misstänkliggöra dem som arbetar för att rädda, försvara och utveckla fosterlandet.

USA-regeringens nya agenda hotar att skapa en extrem och egoistisk protektionism som negativt skulle slå mot vår utrikeshandel, undergräva miljöavtal för att gynna multinationella företags profiter, förfölja och deportera migranter som skapas av den ojämlika fördelningen av rikedomar och öka fattigdomen som den rådande internationella ordningen skapar.

Muren som de vill resa vid gränsen till Mexiko är ett uttryck för irrationalitet, inte bara mot detta broderland, utan mot hela vår region. Vi uttrycker Kubas solidaritet med det mexikanska folket och regeringen. Fattigdom, katastrofer och emigranter stoppas inte av murar, utan av samarbete, förståelse och fred.

Venezuela har kraftfullt bidragit till den regionala integrationen med sin solidaritet och generositet och uppmuntrat till integration i Petrocaribe, UNASUR och CELAC.

Venezuela står inte ensamt. Vi bekräftar vårt löfte från denna deklaration, att delta i försvaret av Venezuela och president Maduros värdiga, modiga och konstruktiva position.

Kamrater: Idag utspelar sig en avgörande batalj i Venezuela för självständigheten, frigörelsen, integrationen och utvecklingen av Vårt Amerika.

Vi bekräftar vår solidaritet med Dilma Rousseff, Luiz Inácio Lula da Silva och Cristina Fernández de Kirchner, erkända ledare för vårt Amerika.

Vi stöder Rafael Correa och hans kamrat Lenín Moreno i Ecuador. Vi kommer aldrig att överge Evo (Morales), Bolivias sanne ledare och ledare för alla ursprungsfolk. Vi fortsätter tillsammans med Daniel (Ortega) och Nicaraguas sandinister.

Cubadebate 170305

 
 
 

Blockaden drabbar flygresenärer med Virgin

   
 


Passagerare som flyger till Kuba med Virgin Atlantic kan inte längre boka sina biljetter på nätet. Inte heller kan de utnyttja intjänade bonuspoäng. De måste ringa ett särskilt telefonnummer hos Virgin. De nya problemen har uppstått sedan företaget gått samman med USA-baserade Delta.

Kubavänner i Storbitannien kräver att Virgin upphör med dessa "diskriminerande åtgärder som drabbar resande." Vidare lyfter man fram att "det är USA:s blockad som ligger bakom de senaste problemen." Motsvarigheten till Svensk-Kubanska i Storbritannien har skrivit till brittiska regeringen och Virgin Atantic och kräver att de löser frågan.

Cuba Solidarity Campaign 170304

 
 
 

USA anklagar Kuba för penningtvätt

   
 


USA har många listor där man tar sig friheten att döma andra länder och tala om för dem hur de ska agera. En av dessa listor är en över länder som påstås ägna sig åt pennintvätt. Förra året var Kuba inte med på listan över "huvudsaklig penningtvättarnation." 2015. Några belägg eller motiv för varför Kuba förs upp på listan för 2016 ges inte. Det kan nog hänföras mer till de politiska vindarna i Washington än något som hänt i Kuba.

USA nämner att "den regeringskontrollerade banksektorn, låg användning av internet och mobiltelefoner och dålig transperens gör Kuba till ett oattraktivt land för penningtvätt via finansiella institutioner." Trots det så för man upp Kuba på listan som en viktig aktör för penningtvätt. Man påstår att det finns "strategiska brister" i Kubas anti-penningtvättförmåga och rekommenderar att Kuba visar "större transperans av sin finansiella sektor och ökar sin kapacitet att bekämpa olagliga aktiviteter". Likaså vill USA att Kuba visar större öppenhet av hur man undersöker och straffar penningtvätt och ökar det internationella samarbetet.

Cuba Central Team 170303

 
 
 
 

Över 100 knarkbaroner har gripits i Venezuela sedan man kastade ut USAs "drogbekämpningsbyrå"

   
 

2005 kastade Venezuela ut USA:s ökända drogbekämpningsorganisation DEA. Landets självständiga politik i kampen mot knarkhandeln har sedan dess gett resultat genom att över 100 knarkbaroner gripits. Detta framhölls av landets vicepresident Tareck El Aissami i söndags.

I en intervju i programmet José Vicente Hoy i Televen, sade han att resultatet uppnåddes mellan 2008 och 2012 när han ledde Inrikesministeriet, och att drogbekämpningspolitiken stärks fortlöpande.

Av de gripna lämnades 21 över till USA och drygt 30 till Colombia. "Ett av de viktigaste resultaten som framkommit är att DEA var en del av problemet. Det kommer man inte att förlåta oss." Det är en av anledningarna till att Imperiets aggressioner mot Venezuela.

Mycket riktigt så utfärdade USA nyligen en kommuniké där man betecknade El Aissami som "knarkhandlare" i en attack mot den socialistiska regeringen. Anklagelsen har fördömts i hela Venezuela.

El Aissami påminde om att när DEA opererade i landet så beslagtogs i genomsnitt 43 ton droger per år. Efter att DEA kastats ut måndubblades beslagen och har ökat sedan dess.

Venezuelas arbete mot droger har fått beröm av FN, som framhåller landet som ett av sex länder som lyckats konfiskera mest illegala droger och befriat sig från illegala odlingar. Bland annat har man upptäckt och oskadliggjort 359 olagliga landningsbanor, 108 knarklaboratorier och 111 flygplan.

El Aissami har "med styrka visat sin knarkbekämpningspolitik som aldrig förr i landets historia, som aldrig förr i Latinamerika och vi kommer att fortsätta med absolut fasthet."

AVN 20170226

 
 
 

Samarbete mellan Kuba och Sverige, eller?

   
 


Kuba och Sverige har som bekant undertecknat en Avsiktsförklaring för att upprätta ett ”ramverk för samarbete och bilaterala politiska överläggningar”. Där står att båda parter är överens om ”att samarbetet ska ske på grundval av ömsesidighet, ömsesidig nytta och respekt för folkrättens principer, FN-stadgan, FN-deklarationen om Mänskliga rättigheter, Wiendeklarationen och handlingsplanen”.

Och att ”syftet med samarbetet är att främja en djupare dialog mellan de två länderna och deras folk, med sikte på att stödja varandras utveckling och komplettera varandra på områden av ömsesidigt intresse”.

Det låter ju jättebra! Ömsesidighet och respekt, våra båda länder skulle kunna ha stor nytta av ett ömsesidigt samarbete och förståelse. Men det är de vackra orden. Sedan går uppdraget till SIDA att utarbeta strategin, riktlinjerna för ett anslag på 90 miljoner kronor fram till 2020. ”Nya svenska pengar för mer demokrati i Kuba” som Sveriges Radio sammanfattade regeringsbeslutet. Och så drar SIDA upp riktlinjerna för i sin Strategi. SIDAs ”Strategi” är i princip kopierad på USAs för att införliva Kuba i den sanna demokratin: kapitalism och flerpartisystem som befäster systemet.

Eva Björklund 170224
Läs hela artikeln som pdf


 
 
 

Collins korståg mot vänstern

   
 


Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin försitter inget tillfälle att attackera regionens vänsterkrafter. Medan viktiga händelser, som exempelvis Mapuche-folkets kamp i Chile, statskuppen i Brasilien, högerns aggressiva attacker och mord på vänsteranhängare i länder som Venezuela, Colombia, Mexiko, Honduras förtigs eller behandlas styvmoderligt, så kan småsaker få uppmärksamhet om Collin bara kan vinkla det ur sitt högerperspektiv.

Den 27e februari gjorde hon sig lustig över att en påhittad colombiansk TV-serie om Venezuelas förre vänsterpresident Hugo Chávez inte uppskattas i Venezuela av landets vänster. Collin påstår att Chávez "hjältegloria hamnat på sned" internationellt. Om det skulle vara sant har hon själv, tillsammans med många likasinnade i bolagsmedierna, bidragit allt vad hon förmått till just det.

Venezolanerna, som borde veta bäst, håller dock inte med Collin. I en ny opinions-undersökning visar det sig att 76 % av de tillfrågade anser Chávez vara den störste venezolanske ledaren i ett internationellt perspektiv. Som nr 2 på listan kom socialdemokraten Carlos Andrés Pérez med ynka 8 %! Övriga tidigare presidenter ligger på någon enstaka procent. Som den "mest effektive presidenten" vinner Chávez stort med 57%, också här följd av Andrés Pérez långt efter med 15%. Chávez vinner likaså överlägset på frågan om den "mest demokratiske presidenten" med 51% och Andrés Pérez 18. Föga förvånande vinner Chávez frågan om vilken president som brytt sig mest om de fattiga, 62 % för Chávez. Slutligen: den mest omtyckte? Ja, Chávez förstås med 79%. Svider det, Collin?

Inför presidentvalet i Ecuador nyligen gjorde Collin det hon brukar: hon blåste upp högerkandidaten, i detta fall bankiren Lasso, och försökte framställa det som att denne kunde vinna över vänsterns Lenín Moreno. Hon följer traditionen från sin tidigare rapportering där hon kampanjat mot vänsterns Dilma Rousseff i Brasilien, som trots Collins önskan och spådom vann valet (men avsattes i en underrapporterad statskupp). Vad visade då resultaten i det av Collin förutspådda så jämna valet i Ecuador? Jo, vänsterns Moreno vann med över en miljon röster och drygt 10 % över bankiren Lasso.

Zoltan Tiroler 170227

 
 
 

Kan Sveriges läkare lära av Kubas läkare?
– eller tvärtom!

   
 


av Anders Romelsjö på jinge.se

Läkartidningen rapporterar att Sveriges Läkarförbund vill stötta Kubas läkare. Läkarförbundet vill stötta Kubas läkare. Det kan låta bra, men har medfört diskussion omfattande kritik på Läkartidningens hemsida i frågor av allmänt politiskt intresse. Vad tycker Du?

Jag återger först ett utdrag ur artikeln, och sedan andras och min kommentar:

Läkarförbundet har inlett kontakt med en oberoende läkarorganisation på Kuba. Nu ska förbundet söka bidrag från Union to union för att stärka fackliga och mänskliga rättigheter i landet.
Vi har fått två bra kontakter med läkare och vi har hittat en motpart, läkarnas vetenskapliga och professionella organisation berättar Läkarförbundet ordförande Heidi Stensmyren.
– Vi ska underlätta för dem att få information och kontakt med omvärlden, och vi kan hjälpa dem att delta i det internationella arbetet.
Var det farligt för dem ni pratade med att träffa er?
Regimen vet att vi har kontakt, därför utsätter vi inte dem för fara. Det är ytterligare en anledning till att vi måste vara öppna.
Kuba har många läkare och många som arbetar inom hälso- och sjukvården. Den är väl utbyggd, men har stora brister, enligt Heidi Stensmyren.
– Även om tillgängligheten är hög är sjukvården underfinansierad och de saknar läkemedel och medicinsk teknik.

Läs hela artikeln här!
170224

 
-
 
 

Val i Ecuador: Vänstern vann men missade
med 0,6 procent i första valomgången.
Nu blir det en andra valomgång den 2 april

   
 


QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40 procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso (CREO). Moren vann med mer än elva procent och en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.

Morenos hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors presidentval.


Av Dick Emanuelsson

Läs hela artikeln!

 
 
 

Uttalande från Kubas Utrikesministerium:
Misslyckad provokation

   
 


De senaste veckorna har man i media kunnat läsa om OAS Generalsekreterare Luis Almagros planer att resa till Havanna för att ta emot ett "pris", påhittat av en liten antikubansk grupp som konspirerar tillsammans med ultrahögerns stiftelse Fundación para la Democracia Panamericana. Gruppen bildades vid VII Amerikanska Toppmötet i Panama för att koordinera kampen mot vänsterregeringar i Latinamerika.

Planen, som utarbetats under ett antal resor mellan Washington och andra huvudstäder i regionen, består av att genomföra en provokation i Havanna, skapa instabilitet, förtala Kuba internationellt och negativt påverka utvecklingen av de diplomatiska förbindelserna mellan Kuba och USA.

Till spektaklet knöts Almagro och några andra högerpolitiker som är med i det s.k. Iniciativa Democrática para España y las Américas (IDEA). Organisationen har tidigare våldsamt motarbetat Venezuela och andra progressiva regeringar i Latinamerika och Karibien. Planen hade stöd av andra organisationer med långvarigt anti-kubanskt arbete på sin meritlista som Centro Democracia y Comunidad, Centro de Estudios y Gestión para el Desarrollo de América Latina (CADAL) och el Instituto Interamericano para la Democracia. Den sistnämnda under ledning av terroristen och CIA-agenten Carlos Alberto Montaner.

Sedan flera år tillbaka är kopplingen mellan dessa grupper och Fundación Nacional para la Democracia de Estados Unidos, NED, känd. NED får sina pengar från USA:s regering för att bedriva undergrävande verksamhet i bland annat Kuba.

Som självständig nation beslutade Kubas regering att neka inresa för utländska medborgare som hade för avsikt att resa till Kuba för att genomföra denna plan

De kubanska myndigheterna tog kontakt med regeringarna i de länder där resenärerna kom ifrån för att avråda dem från sina planerade aktiviteter. I enlighet med internationella regler för civilflyget annullerades biljetterna då de aktuella personerna inte var välkomna. Några av dem försökte utnyttja händelserna politiskt i sina hemländer.

Det kom förstås uttalanden och fördömanden från anhängare till tidigare diktaturer i Latinamerika och politiker som samarbetar med personer som mot betalning arbetar för utländska intressen. Det är grupper som inte har något stöd i Kuba, lever på lögner och förtal, framställer sig som offer, agerar mot det kubanska folkets intressen och det politiska, ekonomiska och sociala system som kubanerna frivilligt valt och heroiskt försvarat.

Vad gäller Almagro och OAS är vi inte förvånade över hans öppet antikubanska uttalanden. På kort tid som chef för denna organisation har han utmärkt sig för att, utan mandat från medlemsstaterna, genomföra en ambitiös kampanj för sig själv genom att attackera regeringar i progressiva länder som Venezuela, Bolivia och Ecuador.

Under denna period har oligarkernas och imperialisternas attacker mot den latinamerikanska integrationen mångdubblats, liksom mot den demokratiska ordningen i våra länder. Under den nyliberala offensiven har miljoner latinamerikaner åter kastats ner i fattigdom, hundratusentals har förlorat sina jobb, de har tvingats emigrera eller mördas av maffia och människosmugglare. Samtidigt främjas isolationism och protektionism, miljöförstöring, deportationer, religiös- och etnisk diskriminering, otrygghet och brutalt förtryck.

Var har OAS, som alltid iakttagit medlöparens tystnad, befunnit sig inför dessa realiteter? Varför så tyst? Man måste vara ur takt med tiden om man vill försöka pådyvla kubanerna "det interamerikanska systemets principer och värderingar" med tanke på den grymma anti-demokratiska realitet som frambringats av just detta system. Man måste ha kort minne för att ha glömt att Kuba i februari 1962 ensamt protesterade mot denna "omoraliska samling", som Fidel kallade OAS i Andra Havannadeklarationen. 55 år senare är det nödvändigt att upprepa det som president Raúl Castro försäkrat, att Kuba aldrig kommer att gå med i OAS. I Kuba glömmer vi inte historiens lärdomar.

Minrex 170222 (nedkortat)

 
 
 

Kuba bygger sin första moské

   
 


Sedan 2015 har Kubas ca 10 000 muslimer samlats för bön i ett hus i Centro Habana där det funnits tillgång till koraner på spanska och arabiska. Nu ska Havanna bygga sin första moské, och det ska ske i Gamla Havanna.

Pedro Lazo Torres är muslimernas främste ledare och förste imam, Imam Yahya. I en intervju med USA today berättade han att tidigare var muslimerna i Kuba så få att de kunde samlas för bön hemma hos varandra. Nu har de alltså blivit betydligt fler.

Torres, som också är ordförande i Kubas Islamiska Förbund, förklarade att allt fler ansluter sig till islam. Dels beror det på att många från Chad, Niger, Nigeria och Rwanda studerar i Kuba, men också de hundratals pakistanier som fick komma till Kuba efter jordbävningen 2005. Men av de infödda muslimska kubanerna har nästan alla konverterat, de är inte arabiska ättlingar.

Eva Björklund
Källa USA Today 170220

 
 
 

Jiddisch-Kubansk Opera

   
 


Det är inte varje dag en kan stöta på en Jiddisch-Kubansk Opera. Men Frank London, The Klezmatics, den internationellt kända klezmerorkestern (traditionell sekulär judisk musikgenre), har komponerat en sådan opera. Den grundar sig på en 86 år gammal jiddischdikt om Hatuey, den Taínohövding som ledde motståndet mot de första spanska kolonisatörerna i Kuba. Operan har premiär den 3 mars i Havanna.

Författaren till dikten som operan ”Hatuey – Minnen av eld” grundas på skrevs av Oscar Pinis 1931. Han var flykting från Ukraina och gav ut en tidning på jiddisch. Han tog sedan namnet Ascher Penn. I en intervju sa Frank London att när han upptäckte dikten beslöt han att ”det måste bli en opera” och bad Elise Thoron att skriva librettot.

”Det är en fantastisk historia – den sätter min värld i gungning” sa London och talade om sin lidelse för olika musikstilar: ”Jag hade spelat afrokubanskt länge innan jag började spela judisk musik.”

I Kuba kommer operan att spelas av Opera de la Calle – en gatuopera med fem slagverkare, gitarr, bas och tre keyboardspelare. Och dikten har översatts till spanska.

”Jag gjorde allt som behövdes för att kunna arbeta med Gatuoperan, de är så unga, så entusiastiska och detta ligger så långt från vad de normalt spelar, och spränger deras gränser. Men de ställer upp på det.”

Kubas judiska befolkning minskade efter 1959, men det finns fortfarande judiska församlingar och en ganska stor synagoga i Vedado, Havanna. Men de flesta är gamla, och en av de kvinnor London kom i kontakt med hade Oscar Pinis diktsamling i original, på jiddisch.

Eva Björklund
Källa NYT 170219



 
 
 

Slut på gräddfilen till USA:
Hundratals kubaner deporterade

 
 


Över 680 kubanska invandrare har deporterats tillbaka till Kuba sedan Obama i sista stund den 12 januari uppfyllde sitt löfte till Kuba att avskaffa USAs gräddfil för kubaner som tog sig in i USA utan visum – det var villkoret för att få flyktingstatus med uppehållstillstånd, och inte simpla invandrare.

Kuba har under alla år hävdat att denna USAs gräddfil för kubaner varit en provokation, att den syftat till att locka kubaner till livsfarliga resvägar för att kunna utnyttja dem för politiska syften. Kuba har krävt att den ska avskaffas ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996.

I Obamas uttalandet 12 januari står det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter'-bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner som försöker ta sig till USA olagligt och inte har skäl för humanitär asyl, att avlägsnas. Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska invandrare på samma sätt som vi behandlar invandrare från andra länder."

Samtidigt satte USA också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som med gynnsamma ekonomiska villkor och löfte om uppehållstillstånd i USA syftade till att förmå kubanska läkare på biståndsuppdrag i olika länder, att hoppa av till USA.

Och Kuba har gått med på att ta emot de som deporteras från USA, eller från gränsstationer på väg in i USA, eller uppbringas till havs.

Eva Björklund
Källa AFP 170219


 
 
 

Lenín vinner valet i Ecuador!

 
 


Det regerande vänsterpartiets Alianza País kandidat, Lenín Moreno, vann söndagens presidentval i Ecuador med ca 10 procents övervikt mot nästa kandidat, bankiren Guillermo Lasso. Landets populäre vänsterpresident, Rafael Correa, har suttit vid makten i 10 år och ställer inte upp till omval. Ecuador har under hans ämbetstid utvecklats positivt.

Om Lenin når 40 % av rösterna och 10 % mer än närmaste kandidat, krävs ingen andra valomgång, men det är oerhört nära. Eftersom det är så nära måste alla röster räknas och granskas. Det kan ta upp till tre dagar. När detta skrivs har drygt 88 % av rösterna räknats och Lenín Moreno har 39,11 % mot 28,30 för Lasso. Om kraven för att vinna i första omgången inte uppfylls blir det en andra valomgång 2 april mellan Moreno och Lasso. Nu gäller det att vänta och se.

För övrigt har valet knappast alls uppmärksammats i Sverige, bortsett från Sveriges Radio, där Lotten Collin sin vana trogen försökt lyfta fram högeroppositionen. Som alltså ligger långt efter vänsterkandidaten i popularitet, med över en miljon rösters skillnad. Vänstern i Alianza País vann också majoritet i parlamentet.

Telesurtv.net 170220


 
 
 

Kuba vill ha gemensamt bemötande av terrorism

 
 



I FNs Säkerhetsråd uppmanade Kubas delegat till ett gemensamt och samordnat svar på terrorism, inte ensidiga aktioner och dubbelmoral.

I debatten mellan de 15 staterna i Säkerhetsrådet noterade Kubas FN-delegat, Anayansi Rodriguez, att Havanna stöder en överenskommelse mot detta gissel och uppmanar till en global konferens för att arbeta fram åtgärder mot det.

"Vi avvisar och fördömer dubbelmoral och selektivt urval. Kampen mot terrorism får inte bli en ursäkt för intervention, inblandning i interna affärer, aggression eller brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter". Den kubanska diplomaten krävde också ett slut på finansiering, beväpning och utbildning av extremistgrupper som sprider våld och förstörelse i världen.

Rodriguez upprepade Kubas engagemang i kampen mot terrorism och påminde om att det kubanska folket varit offer för terrorism, organiserat, finansierat och utfört från utländskt territorium. Med resultatet av närmare 3 500 döda och fler än 2 000 invalidiserade.

Hon betonade att Kuba aldrig har tillåtit att dess territorium används för att genomföra, planera, stödja, dölja eller finansiera sådana aktioner mot något annat land.

Det är vitalt att skapa bindande internationella verktyg inom FN-systemet som kan reglera och försäkra att IT används i överensstämmelse med internationell lag och FN-stadgan.

Resolution 2341 antogs enhälligt vid debatten. Den syftar till att stärka mekanismer för att förhindra och reducera verkningarna av terroristattacker på civil infrastruktur.

Deltagare vid debatten uttryckte oro över attacker från IS, Boko Haram, Al Shabaab och Al Nusrafronten mot sjukhus, skolor, transportmedel och grundläggande service som energi och vatten.
Granma 170216


 
 
 

Barnens hälsa garanteras

 
 


Närmare en halv miljon barn kommer att få oralt poliovaccin mellan februari och april som del av den 56e kampanjen mot polio. Vaccinet ges vid landets vårdcentraler.

Över hälften av barnen är under tre år, medan drygt 100 000 är nio år och får en påfyllnadsdos i april.

Mellan 1962 och 2016 har ungefär 84 miljoner doser av poliomyelitisvaccin givits. Det innebär att alla kubaner under 69 år är skyddade mot sjukdomen. Kuba är det första landet i Latinamerika som blev fritt från polio med en vaccinationstäckning på 99,5% av befolkningen.

Tills idag har man eliminerat 14 smittsamma sjukdomar. Ytterligare nio utgör ingen hälsorisk, fem har en mycket låg förekomst och 29 är under kontroll. Dödligheten i infektionssjukdomar är under 1 procent och utgör alltså en mycket liten orsak till dödsfall i landet.
Cuba Solidarity Campaign 170212

 
 
 

Kuba förbättrar villkoren för mödrar

 
 


Ny lagstiftning har antagits för att utöka skyddet för arbetande mödrar. En av anledningarna är att barnafödandet de senaste tre årtiondena inte har överstigit 2,1 barn per kvinna. Samtidigt är nu medellivslängden 78,45 år. Dessa siffror är väl jämförbara med världens rikaste länder och man har problem med en åldrande befolkning.

De nya bestämmelserna innebär att ifall en kvinna går tillbaka till arbetet under sin mödraledighet medan barnet är under ett år, får hon samtidigt sin normala lön och mödrapenning.

Barnets mor- och farföräldrar har också rätt att vårda barnet upp tills dess att det fyllt ett år och få 60 % av sin lön. Fram tills nu kunde bara barnets far utnyttja denna möjlighet. Det slås också fast att summan inte får understiga den fastslagna minimilönen.

Om modern har inkomst från mer än ett arbete, oavsett om det är på samma eller olika arbetsplatser, har hon rätt till ekonomiska och sociala rättigheter från respektive arbetsplats i förhållande till arbetad tid.

Ett nytt system införs för betalning av dagis. För mödrar med två barn reduceras avgiften med 50 %. Fler än två barn så är det gratis. Mödrar till tvillingar (eller fler) befrias helt från avgift.

Mödrar inom den privata sektorn, som har två eller flera barn under 17 år, får sin inkomstskatt halverad. (Endast höginkomsttagare inom den statliga sektorn betalar inkomstskatt; se Tidskriften Kuba nr 3/2016 på globalarkivet.se).

Cuba Solidarity Campaign 170211

 
 
 

TVs rapportering från Mexiko

 
 
 
 


Nedanstående artikel handlar om spansk TV och dess rapportering från Latinamerika. Men svenska medier är inte ett dugg bättre, så håll till godo.

I januari rapporterade spansk TV om protesterna i Mexiko mot höjda priser på bensin. Spanska TVs utsände Vicenç Sanclemente undvek att nämna polisens misshandel av 12 journalister. I Mexiko mördas i genomsnitt en journalist varje månad. Däremot har samma journalist noga rapporterat, i tiotals medier, att han kvarhölls av kubansk polis i två hela timmar när han rest dit efter Fidel Castros död.

Hans lilla hämnd på de kubanska myndigheterna blev reportage i TV, som man kan kontrastera mot hans krönikor om Mexiko. När han rapporterar om protesterna i Mexiko är det inte om effekterna av prishöjningarna på basvaror som drabbar de många fattiga. Istället är det "plundringarna". "Just nuA undersöker polisen vilka som ligger bakom och gav order om plundringarna... Det har gått en vecka av protester och kaos. Köpcentra som denna hotas av plundring."

Journalisten gav enbart utrymme åt regeringens version: President "Enrique Peña Nieto insisterar på att prishöjningen är nödvändig för den ekonomiska stabiliteten." Och han infogade en del av presidentens tal i TV: "Att upprätthålla ett konstlat pris på bensin skulle tvinga oss att skära ner på de sociala programmen." Journalisten fortsatte att ge den officiella versionen från myndigheterna, som understöddes av en "expert".

När det gäller Kuba tystades den officiella versionen totalt. Där intervjuar Vicenç Sanclemente sex personer, varav fem är emot regeringen. Den 6:e är en känd kubansk vänsterintellektuell som, A otroligt nog, presenteras som "mexikansk diplomat", och det som denne säger i det som publiceras är en enda mening utan politiskt innehåll. De kubaner Vicenç Sanclemente släpper fram pratar om att emigrera till USA. Själv bor journalisten i Mexiko, ett land som har 13 miljoner emigranter i USA.

Sanclemente undviker att informera om att de påstådda oppositionella kubanerna, som han ger exklusivt tillträde i sina reportage, varje år får del av de 20 miljoner dollar som USA avsätter för ändamålet. Något som är olagligt i alla länder i världen. Han presenterar till och med en av dessa som opartisk representant för "Kommissionen för Mänskliga Rättigheter". Denne får oemotsagt påstå att: "Enligt Kommissionen för Mänskliga Rättigheter finns det ett hundratal politiska fångar." A Självklart är det ingen i reportaget som upplyser om att av "dessa hundratal politiska fångar" finns inte en enda samvetsfånge, utan att de flesta av dem avtjänar straff för våldsdåd, inklusive mord, attentat och kidnappningar.

Journalisten kommer också med klichéer om den påstådda "censuren av Internet". Om nu Kubas regering är skyldig till den låga tillgängligheten till Internet, varför har den då bara under det senast året upprättat 252 nya wifi-zoner och är i färd med att dra kablar till hushållen?

Spanska TV besökte också en matsal, organiserad av katolska kyrkan. Syftet med besöket var att påvisa armodet bland gamla i Kuba. Det man inte sade i reportaget, är att denna sociala inrättning i stadsdelen Diez de Octubre i Havanna, är resultatet av en överenskommelAse mellan stat och kyrka. Den senare får sedan 20 år bidrag av staten till verksamheten.

Vi vet inte om några liknande inrättningar för måltider finns i Mexiko, som har tusentals familjer som lever i extrem fattigdom. Men än så länge har vi inte sett något reportage från Vicenç Sanclemente om det.

Cubainformación 170207 (med fylliga källhänvisningar i originalet)



 
 
 

Freedom House har sin egen definition på frihet

 
 
 
 

USAID-finansierade Freedom House publicerar varje år en rapport över frihet i världens länder. Denna lista citeras ofta okritiskt i olika medier. Föga förvånande fördömer Freedom House regeringar som lutar åt vänster som "icke fria". Inte så konstigt med tanke på USAs långa historia av att avsätta och tillsätta regeringar.

Washingtonbaserade Freedom House har nyligen publicerat årets "Freedom in the World", som definierar "frihet" efter hur det främjar USAs intressen i regionen. Medan Venezuela och andra vänsterregeringar i Latinamerika betecknas som "inte fria", så betecknas Brasiliens regering under Michel Temer som "fri". Detta trots att Temer är president efter en parlamentarisk statskupp som avsatte den folkvalda presidenten Dilma Rousseff förra året.

Fördömandet av Venezuelas president Nicolás Maduro som "kombinerar hårdhänt styre med eländig ekonomisk styrning" bortser helt från det oppositionsledda parlamentet som länge haft som sin viktigaste fråga att tvinga Maduro från makten.

Sedan rapporten publicerades har olika statschefer kritiserat det. Uruguays president Tabaré Vázquez dämpade bolagsmediernas hysteri om Venezuela när han sa till Deutsche Welle i tisdags att Venezuela är "en demokrati där makten är fördelad mellan tre arbetande institutioner. Det finns ett fungerande rättssystem, en lagstiftande församling (i vilken oppositionen är i majoritet) och det finns en utövande makt som består av presidenten och vice presidenten. Det är kalla fakta om den venezolanska staten."
Telesurtv.net 170208


 
     
 
 

Världshistoriens längsta blockad fyller 55 år

 
 
 
 


Idag för 55 år sedan, 7 februari 1962, utökades USAs blockad mot Kuba till att innefatta så gott som all import. Redan i oktober 1960, kort efter revolutionens seger 1959, införde USA ekonomiska, kommersiella och finansiella begränsningar. På 1990-talet, efter Östblockets fall, skärptes blockaden ytterligare och skrevs in i USAs lagstiftning. Det betyder att enbart Kongressen kan lyfta den, trots att utrikespolitiken i vanliga fall utövas av presidenten.

Enligt kubanska beräkningar har blockaden fram till nu kostat landet ofattbara 831 miljarder dollar. FNs förre generalsekreterare Ban Ki-moon kallade blockaden "de mest orättvisa, de hårdaste och de långvarigaste" sanktioner som någonsin påtvingats ett land.

I oktober 2016 röstade FNs Generalförsamling för 25:e året i rad om en resolution som kräver ett slut på blockaden. 191 länder röstade för resolutionen och inget land röstade emot. USA och Israel lade ner sina röster. Vi kräver ett slut på blockaden, som är ett folkrättsbrott, strider mot hela det internationella samfundets vilja och är en kollektiv bestraffning av en hel befolkning.

Cuba Solidarity Campaign 170207

 
 
 

Om protesterna varit i Venezuela,
om journalisterna misshandlats i Kuba...

 
 
 
 


Sex döda och 1 500 gripna är första saldot av protesterna mot regeringens höjning av bensinpriserna med 20 procent i Mexiko.

Spaniens största dagstidning El País försvarar, liksom andra stora medier, åtgärden som "oundviklig", och angriper de protesterande i artiklar, intervjuer och reportage.

Om vi bara för ett ögonblick tänker oss att de döda i Mexiko hade varit i Venezuela?

Att den mexikanska polisen i samband med protesterna misshandlade 12 journalister har inte fått något genomslag i den internationella pressen. Enligt den verkar de enda journalister som har problem finnas i Kuba och Venezuela.

Inte heller har denna press rapporterat om anhållandet i Washington av Russia Todays utsände, när denne rapporterade om protesterna mot Trumps installation, då 217 personer anhölls.

För några veckor sedan kunde man läsa om en medborgare som arresterades i Florida efter att ha hotat Trump på Facebook. Tänk er om detta hade hänt i Venezuela, där dödshoten mot president Nicolas Maduro haglar på sociala medier! Vad skulle vi då få läsa i den internationella pressen? Vad skulle vi få läsa ifall den kubanska polisen hade arresterat sångaren Gorki Aguila som på en video varnade president Raul Castro "vi kommer efter dig"?

Redan under 2017 års första månad har fler än 100 fångar mist livet i Brasiliens fängelser. Medierna, t.ex. El Comercio i Ecuador, kastar skulden på "landets kriminella grupper". Och man låter sju talespersoner för regeringen, inklusive högerpresidenten Michel Temer, framföra det budskapet. Medan en incident i ett venezolanskt fängelse förra året utnyttjades för att attackera Venezuelas regering. Och det mest otroliga: fotot som publicerades tillsammans med artikeln var från en oppositionsdemonstration som inte hade något alls att göra med textinnehållet.

I Mexiko mördades för några dagar sedan Isidro Baldenegro, en av ledarna för ursprungsbefolkningen. Han sköts till döds precis som hans far blev skjuten 30 år tidigare. Liksom honduranskan Berta Cáceres, som mördades för ett år sedan, hade Baldenegro tilldelats Goldmans Miljöpris. 2015 mördades 85 miljöaktivister i världen. Inte en enda, inte en enda i Kuba eller Venezuela.

I sin rapport för 2016 pekar Front Line Defenders ut Colombia som det farligaste landet i världen för människorättsaktivister. 85 mördades förra året. Inget av detta är något som de stora medierna pratar om. För det är ju Kuba som, enligt dem, dagligen kränker de mänskliga rättigheterna. Det är ju där som de beryktade "dissidenterna" fortsätter att leva gott på de 20 miljoner dollar som USAs Kongress årligen avsätter till dem.

Vi läser att 47 procent av barnen under 5 år lider av undernäring i Guatemala. I Colombia är det drygt 13 , medan siffran stiger drastiskt i fattiga provinser som La Guajira, där ett barn dör av hunger var 33:e timme. Varför skrivs det inte om dessa dramer i den internationella pressen? Kanske för att det skulle bli nödvändigt att nämna det enda landet i Latinamerika som, enligt FNs Barnfond UNICEF, inte har någon undernäring bland barn. Du kanske kan gissa vilket?

Cubainformacion 170202


 
     
 
 

WHO prisar Henry Reeve-brigaden

 
 
 
 


Världshälsoorganisationen (WHO) gav vid sitt 140e styrelsemöte enhälligt priset till Dr Lee Jong-wooks Minne till Kubas internationella brigad "Henry Reeve", som består av läkare som specialutbildats för att hantera katastrofsituationer och allvarliga epidemier.

Brigaden "Henry Reeve" bildades den 19 september 2005 i Havanna på initiativ av den kubanska revolutionens historiska ledare, Fidel Castro Ruz, för att samarbeta direkt med specialutbildad personal i länder som drabbats av en katastrof, orkaner, översvämningar eller andra naturkatastrofer, förutom epidemier som ju utgör verkliga naturliga och sociala katastrofer.

Sedan dess har 7 254 kubanska sjukvårdsarbetare deltagit i 22 medicinska brigader och bistått 19 länder (två gånger i Haiti och Chile) på alla breddgrader. Denna hälso- och sjukvårdspersonal från Kuba, utbildade och tränade för dessa uppdrag, har enligt rigorösa beräkningar gett vård till mer än 3,5 miljoner människor och räddat 80 000 människoliv.

Utmärkelsen är ett erkännande av Kubas solidariska arbete som, i enlighet med den kubanska revolutionens ledares humanistiska och universella visioner, ställt det kubanska medicinska kunnandet till förfogande för många nationer genom Henry Reeve-brigadens solidariska arbete. Den är också ett erkännande av det osjälviska arbete som mer än 250 kubanska sjukvårdsarbetare utförde i Sierra Leone, Liberia och Guinea mellan 2014 och 2015, under den farliga ebola-epidemin som drabbade dessa afrikanska länder.

Hälsovårdspriset till Dr Lee Jong-wooks Minne instiftades 2008 av WHO som ett sätt att belöna en eller flera personer, institutioner eller icke-statliga organisationer som gjort en enastående insats på folkhälsoområdet. Priset är ett erkännande av arbete som utförts långt utöver vad man kan kalla normala skyldigheter.

Prisutdelningen kommer att äga rum under WHOs 70:e Världshälsoförsamling i Genève den 22-31 maj i år.
Cubadebate 170131

http://www.cubadebate.cu/noticias/2017/01/31/contingente-henry-reeve-obtiene-premio-de-la-organizacion-mundial-de-salud/#.WJN38WXP9y1



 
     
 
 

Från "politisk flykting" till turist i Havanna

 
 
 
 


Från "politiskt förföljd" till turist i Havanna; så enkel är förvandlingen för Rosa María Payá Acevedo, dotter till "dissidenten" Oswaldo Payá. Denne dog, tillsammans med en annan "dissident", för några år sedan, på grund av den spanske högerpolitikern Angel Carromero, när denne körde vansinnigt fort med sina passagerare på en grusväg i Kuba.

/Carromero dömdes för dråp, medan den fjärde personen i bilen, hans svenske kompis Aron Modig, ordförande i KDU, släpptes efter att han ångerfullt bett om ursäkt för att han smugglat pengar till "dissidenterna". Aron, med det illa passande namnet "Modig", lovade att aldrig göra om något som bryter mot kubansk lag, men efter återkomsten till Sverige (hårt kritiserad av sina högervänner för sin undfallenhet mot de kubanska myndigheterna) har han hämtat sig och påstår att bilkraschen berodde på kubanska säkerhetstjänsten. Något som varken spanska domstolar eller någon annan seriös bedömare tror på./

När Oswaldo Payá dog förlorade familjen de inkomster som man under många år fått från USA för Oswaldos verksamhet. Rosa María och hennes mamma Ofelia vände sig då till USAs diplomater och påstod att den kubanska polisen "tänkte mörda dem". Något som ingen som vet något om Kuba tror på. Men de båda fick visum som politiska flyktingar.

Som tack förde de en kampanj mot den kubanska regeringen och anklagade den för Payás död, utan några som helst bevis. Spanska domstolar slog fast att olyckan berodde på den spanske medborgaren Carromero, som redan tidigare gjort sig skyldig till mängder med trafikförseelser. I Miami skapade Rosa María en regeringsfientlig organisation som ett sätt att få pengar från USAs regering, som varje år avsätter 20 miljoner dollar för ändamålet.

När Rosa María kom till USA togs hon under vingarna av extremhögern i Miami och av kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Marco Rubio. Men inom kort upphörde påståendena om att hon var politiskt förföljd. Istället åkte hon tillbaka till Kuba för att inte förlora sin bostad. Lögnen kom i öppen dager när hon utan problem kunde åka tillbaka.

Hon reste tillbaka en andra gång till ön, där hon påstått att "hennes liv var i fara". Den betalda pressen publicerade 18 januari 2017 att Rosa María var tillbaka på ön för att - hör och häpna - vara med sina vänner. De skulle enligt medierna vara "inspärrade, misshandlade eller hotade och fruktar för sina liv."

Oj, vad hemskt! Dessa som utan problem reser till Europa, USA och tillbaka till Kuba. Inte heller behöver de arbeta sedan de hittat sättet att enkelt och utan bekymmer få pengar från den generöse grannen i norr.

Nu, efter Trumps tillträde, fruktar kontrarevolutionärerna att de ska bli utan finansiering, något som de fått i 58 år. För att hindra att penningflödet upphör, intensifierar de sina påståenden om "arresteringar och misshandel", något som ingen sett i Kuba.

Tack vare att USA försörjer henne som "politisk flykting" njuter nu Rosa María, som vilken turist som helst, av middagar på privata restauranger i Havanna. Pengarna gör det möjligt för henne att festa med sina vänner, och ingen besvärar dem.

Varje verklig politisk flykting vet att ifall han återvänder till landet han flydde ifrån för att rädda livet, är en död man. Det är något helt annat än vad som gäller för den "politiskt förföljda" Rosa María. När hon insåg att hennes historia inte höll så bra, så rapporterade "flyktingen" på sin Facebooksida att hon under tre dagar förföljts av tre bilar medan hon gick runt i Havanna. Något svårt att tro om man samtidigt ska tro på de historier om bränslebrist i Kuba som medierna skriver om dagligen i Miami.

Dessa "politiska flyktingar" anstränger sig hårt för att övertyga de nya funktionärerna i Vita Huset om alla skräckhistorier. Framtiden får utvisa om de fortsatt kan leva på miljonbidrag.

Arthur González 170124
https://heraldocubano.wordpress.com/2017/01/24/de-perseguida-politica-a-turista-en-la-habana/

 
     
 
 

Den nya strategin i krigföringen mot Kuba

 
 
 
 

I kriget mot Kuba dör inga soldater. Här följer en inblick i den upptrappade, aktuella "icke-vålds-krigföringen" mot Kuba, enligt planerna hos specialisterna i USA och ideologen Gene Sharp.

Sharp skissar på fem etapper i maktövertagandet. Det är etapp två och tre som nu är aktuella att tillämpas med större kraft mot den kubanska revolutionen:

• Utveckla intensiva kampanjer till "försvar för pressfriheten och de mänskliga rättigheterna", i kombination med anklagelser mot Kubas regering för "totalitärism/diktatur".

• Kamp för "politiska och sociala krav" och manipulation av invånarna för att dessa ska ta till våldsamma demonstrationer och protester, och därmed hota myndigheterna.

Under senare tid har de mest våldsamma kontrarevolutionärerna varit i USA på utbildning och träning. Tillbaka i Kuba ska de kunna starta provokationer i det offentliga rummet och orsaka destabilisering. I detta syfte utnyttjar de svårigheterna som kubanerna lider under och som beror på det ihållande ekonomiska kriget och som gör att utländska företag inte vågar investera och därmed sätta fart på produktionen.

Organisationerna i USAs Nationella Säkerhetsråd, bland dem CIA, anser att nu är det bästa ögonblicket för att uppmuntra aktioner i Kuba och nå ut till den missnöjda ungdomen och för att försöka få dessa att ansluta sig till provokationer som kontrarevolutionärerna står bakom, med finansiering på flera miljoner dollar årligen för att hålla dem vid liv.

För att genomdriva dessa planer har vi sett ett massivt utflöde av olika oppositionella som Berta Soler (Damer i Vitt), Antonio Enrique González-Rodiles, José Daniel Ferrer, (Unión Patriótica de Cuba), Óscar Elías Biscet och Iván Hernández Carrillo.

Det är därför ingen tillfällighet att de som återvänt ger likartade uttalanden till den utländska pressen, som är deras plattform. Deras budskap är att "den revolutionära regeringen tänker utlösa en ny våg av förtryck". De hävdar att närmandet mellan Kuba å ena sidan och Washington och EU å den andra, inte har medfört några förbättringar av de mänskliga rättigheterna [exakt det som liberaler och den s.k. människorättsorganisationen Civil Right Defenders i Sverige papegojlikt upprepar].

Bland de kontrarevolutionärer som hävdar detta finns Hildebrando Chaviano, en journalist beroende av pengar från USA, som i smutskastningstidningen Diaro de Cuba påstår att: "förtrycket kommer att användas i olika omfattning, åt varje individ den specifika dos beroende på det hot regimen anser att respektive opponent utgör mot systemet".

En annan som fått instruktioner för denna kampanj är Guillermo Fariñas, personlig vän till massmördaren och terroristen Luis Posada Carriles, som försäkrar: "man förbereder en ny våg av förtryck eftersom den kubanska regeringen känner att den kan agera straffritt". Och Eduardo Cardet, "nationell samordnare för Rörelsen för Kristen Befrielse", fyller på: "utan tvivel har regimen skärpt förtrycket mot oppositionen och dissidenterna".

Berta Soler, som med enorm uppbackning utifrån, stått för störst antal provokationer, förklarar från Miami att: "jag kommer att bemöta anklagelserna, men inte upphöra med aktionerna". Till detta anti-kubanska korståg har också Antonio Enrique González-Rodiles, chef för det misslyckade undergrävande projektet "Estado de SATS", sällat sig: "ökningen av förtrycket gäller inte bara Damer i Vitt, utan alla aktivister i kampanjen #TodosMarchamos och 'Foro por los Derechos y Libertades'”.

"Vi måste hitta nya strategier eftersom regimen kan agera med straffrihet, vilket tvingar oppositionen att begränsa många saker. En del av framgången för den nya strategin är reaktionen hos befolkningen för att gå ut på gatan och stödja oppositionen och spontana protester."

Den gamla skojaren Martha Beatriz Roque, som i Miami erkände att det inte finns någon opposition i Kuba, blev kallad till sina uppdragsgivare och anslöt sig till kampanjen: "Oppositionen har det extremt svårt. Men också folket, som för varje dag kvävs allt mer och som regimen dagligen plågar för att åtgärderna som vidtas strider mot folkets intressen."

Oscar Elias Biscet erkänner från Madrid att: "jag reser inom kort till USA för att träffa senatorer av kubanskt ursprung och sedan återvänder jag till Kuba för att fortsätta att arbeta för demokrati och frihet. Förtrycket från staten har ökat och vi måste arbeta hårt och väcka kubanerna".

En annan del av planen för provokationer är konstnären Tania Bruguera som på nytt landat i Havanna efter besöket i USA. Som hon tidigare visat är hennes mål olika aktioner för att skapa oroligheter. Innan hon återvände fick hon ett hedersdoktorat vid Chicagos Konstskola, vilket är ovanligt. Det syftar till att det ska bli större internationella protester om hon blir fängslad för sina aktioner.

En annan punkt i programmet var en "workshop" för att utbilda aktivister i teman som demokrati, medborgarskap, rättsstat, liberalism och mänskliga rättigheter. Denna ägde rum i Santiago med 20 kontrarevolutionärer under namnet "Kuba twittrar ungdomar", arrangerat av Unión Patriótica de Cuba. Syftet med kursen var att förbereda kursdeltagarna "att genomföra propagandakampanjer i social medier, huvudsakligen på Twitter, för att skapa opinion, framförallt bland ungdomar så att dessa aktivt ska delta i den framtida politiken".
Arthur González

 
     
 
 

Hamnar i Florida hotas och säger upp Kuba-avtal

 
 
 
 

Sedan Floridas guvernör, Rick Scott, hotat med att skära ner fonder till hamnar i regionen som har kommersiella förbindelser med Kuba, så har hamnen Port Everglades i Fort Lauderdale upphävt planerna på att skriva på en överenskommelse med Kuba.
Cartas desde Cuba 170127

 
     
 
 

Orden "Kuba" och "Castro" tänder rödljuset

 
 
 
 

5 minuters blockad motsvarar kostnaden för materialet att bygga en tvårumslägenhet.

USA-företaget PayPal, för elektroniska ekonomiska överföringar, hindrar betalningar som innehåller ordet "Kuba" eller "Castro", enligt vad journalisten Mark Frauenfelder uppger på bloggen Boing Boing.

"Min fru Carla Sinclar är redaktör på Wink Books. Igår använde hon PayPal för att betala Ben Mark hans arvode för recensionen av fotoboken "Castros Kuba: En amerikansk journalists insides betraktelse av Kuba 1959-1969", publicerad på förlaget Taschen."

I meddelandet skrev hon: "Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla." Så fort hon hade tryckt på "sänd"-tangenten kom det ett automatsvar från PayPal som uppgav att betalningen "hålls inne för kontroll". Hon förstod inte varför PayPal stoppade transaktionen. Ett meddelande senare från PayPal uppgav att problemet berodde på att meddelandet innehöll orden "Kuba" och/eller "Castro".

PayPal skriver: "Kontrollenheten på PayPal har sett över ert konto och har identifierat aktivitet som kan vara brott mot regler som USAs Finansdepartements ”Byrå för kontroll av utländska tillgångar” satt upp." PayPal krävde av sin kund att denna skulle uppge syftet med betalningen på 30 dollar "inklusive en komplett och detaljerad förklaring av de varor och tjänster som ni tänkt köpa. Förklara också ert meddelande: 'Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla.'"

Om hon inte gjorde det inom uppgiven tid skulle hennes konto spärras tills "problemet var löst".

Det är inte första gången som PayPal agerar på liknande sätt. 2011 stängde PayPal ner kontot för det tyska företagets Rum & Co för att det via sin websida sålt cigarrer, rom och andra kubanska produkter. Ekonomiska transaktioner som utfördes i tredje land, alltså varken USA eller Kuba.

Ett 10-tal europeiska företag som använde PayPal gick till domstol för att få sälja kubanska produkter. Men istället blockerade PayPal två år senare rockgruppen COR som samlade in pengar via nätet till en Kuba-turné.

Och strax efter att Obama och Raul Castro skrivit på avtal om att normalisera förbindelserna mellan länderna så spärrade PayPal konton för två kanadensare som använt företaget för att betala en resa till Kuba. Det var ett trädgårdsmästarpar från Alberta som skulle åka till Kuba för att studera stadsjordbruk.

I april 2016 dömde så en tysk domstol ett dotterföretag till PayPal att sluta spärra kontot till en kund i Nortrhein Westfalen, med hot om 250 000 euro i böter ifall inte kontot öppnades omgående. Också i detta fall hade det spärrats för att ordet "Kuba" och "kuban" använts.

Trots att PayPal kontrollerar och spärrar transaktioner till Kuba har det ändå dömts till böter på 7,7 miljoner dollar av OFAC på grund av påstådda "förseelser" fram till 2013.

"Vilka andra ord förbjuder PayPal?" undrar Mark Frauenfelder ironiskt, vars fru verkar vara det senaste offret för de sanktioner som USA påtvingat Kuba sedan 1963 genom en lång rad lagar och bestämmelser, som Trading with the Enemy (1963), Torricelli (1992) och Helms Burton (1996).

OnCuba 170124

 
     
 
 

Kubas läskunnighetsrevolution - att lära av idag

 
 
 
  Det låter som en saga. Tusentals unga, ivriga frivilliga beväpnade med bara böcker, pennor och fotogenlampor ger de sig ut på den kubanska landsbygden med ett gemensamt mål: att lära sina landsmän att läsa och skriva. Detta är vad som hände under 1961 års läskunnighetskampanj, och något som jag blev fascinerad av efter ett besök i landet.

Från det ögonblick vi togs emot av den underbart entusiastiska chefen för Alfabetiseringsmuséet så kände jag att jag var fast och ville höra mer om denna banbrytande kampanj som startades tack vare revolutionens seger.

I ett berömt tal i FN sade Fidel Castro i september 1960: "Under det kommande året kommer vårt folk att bekämpa analfabetismen, med det ambitiösa målet att lära varenda invånare i landet att läsa och skriva på ett år." Detta var inte ett vimsigt politiskt uttalande. Det var en fullskalig offensiv mot analfabetism.

Samma år hade man insett att mer än en miljon kubaner inte kunde läsa och skriva. Skolor stängdes och inom några månader hade Kubas regering mobiliserat tusentals ungdomar och lärare för att resa till landsbygden, leva och arbeta bland bönderna, som medvetet försummats av Batistaregimen.

Lärare betalades för att övervaka och utbilda unga frivilliga, som kallades Brigadister, under två veckor. Livet på landet och fälten var hårt och Brigadisterna förväntades hjälpa till på dagen och undervisa på kvällen. Berättelserna från kampanjen förbluffade mig: den yngsta Brigadisten var bara åtta år gammal och den äldsta studeranden var 104.

De många brev som skrevs till Fidel efter kampanjen kan fortfarande beskådas i ett museum kallat Frihetsstaden i Havanna. Men kampanjen hade också sina kritiker. Många familjer var oroliga för sina ungdomar då kontrarevolutionär aktivitet aldrig var långt borta. Sorgligt nog mördades några lärare av motståndare till revolutionen. 5 januari 1961 dödades Conrado Benítez av kontrarevolutionärer i Escambrayregionen. I november samma år mördades den 16-årige pojken Manuel Ascunce tillsammans med fadern i värdfamiljen, Pedro Lantigua. Kampanjen markerade en viktig vändpunkt för revolutionen - den förde samman stad och landsbygd och bekämpade diskrimineringen av kvinnor och svarta.

Kampanjens avslutning firades 22 december 1961 med en "pennornas demonstration" på Revolutionstorget i Havanna. Analfabetismen hade kapats från 25 % till under 4 % på mindre än ett år.

Hur kom det sig att kampanjen var så framgångsrik? Utbildningsmaterialet var enkelt, två böcker: "Vi ska läsa" och "Vi ska segra". Var det viljan hos de tusentals frivilliga som var beslutna att göra skillnad så här nära inpå revolutionen?
Utbildaren Theodore Macdonald tror att folk var övertygade om vikten av att kunna läsa och skriva, inte bara för sin egen skull, utan också för landets bästa. Han sade: "Det geniala med den kubanska kampanjen var att den gjorde skillnad. Det handlade inte bara om bönder som blev litterata; det handlade om att kunna läsa så att de kunde delta politiskt och socialt. Det fanns en mening. Och sedan ville de ha mer."

Faktum är att efter kampanjen var det många som fortsatte att skola sig och regeringen gjorde det möjligt. Inom några månader hade man skapat program för att de som nyligen lärt sig att läsa och skriva kunde fortsätta att studera.
Lärarutbildningen gjordes om och tusentals nya klassrum byggdes. 1970 hade så gott som alla kubaner tillgång till skola. Alfabetiseringskampanjen blev en av revolutionens stora landvinningar och Kuba fortsätter att skicka tusentals lärare till länder som behöver det. Programmet "Ja, jag kan" är en metod som 15 länder använder sig av och som erkänns av Unesco.

Så vad kan lärare i Storbritannien lära av detta? Erfarenheterna från kampanjen är av vital betydelse idag. Vi tror ofta att analfabetism är ett problem som utrotats. Men enligt Unesco så är 1 miljard människor, 26 % av världens vuxna, analfabeter. Vi vet från kampanjen och av senare erfarenheter att när utbildning prioriteras så kan stora resultat nås.

Kuba fortsätter med en hög nivå på läsande och skrivande jämfört med många rika länder i Väst. Många tror att det beror på välutbildade lärare som arbetar i ett helt statligt finansierat system (det finns inga privatskolor i Kuba). 13 % av budgeten används till utbildning, jämfört med 4 % i Storbritannien.

Man kan också lugnt slå fast att när våra skolor ständigt används som politiska slagfält och förutsättningarna ändras enligt infall från olika utbildningsministrar, så är det lärare och elever som betalar priset. Om vi också räknar in hur fragmenterat vårt utbildningssystem är, så är det inte svårt att förstå varför det kubanska systemet är så framgångsrikt.

Det finns också en underbar känsla av gemenskap i Kubas utbildningssystem. Det finns en verklig känsla av att återgälda. När en av representanterna från Kubas Universitetsstuderandes Förening (FEU) som vi träffade fick höra hur stora skulder engelska studenter kan ha efter tre års studier, skakade han på huvudet och sa: "Den enda skuld som jag kommer att ha är till mitt land."

José Martís princip om "läskunnighet utan gränser" var en uppmaning till kubanerna efter revolutionen och något som motiverar deras otroliga anda av internationalism idag.

Nyligen sa Kubas utbildningsminister Ena Elsa Velázquez vid en konferens i Paris, att politisk vilja är nyckeln till att utrota analfabetismen i världen idag och att utbildning kan ges till alla om regeringar prioriterar det. Hon sa: "Vårt utbildningssystem är verkligen inkluderande för att vi hittar sätt att nå var och en."
Morning Star 170124
https://www.morningstaronline.co.uk/a-ee18-Cubas-literacy-revolution
 
     
 
 

Hotfulla tongångar från USA

 
 
 
  "Vi ska upphäva Obamas beslut om Kuba". Trumps kandidat till utrikesminister-posten, ExxonMobils förre VD Rex Tillerson, säger att han ska upphäva eller grundligt se över Obamas exekutiva order och eftergifter till Kuba.

"Det kommer att ske en grundlig översyn av nuvarande politik och Obamas exekutiva order vad gäller Kuba för att avgöra hur vi bäst ska pressa Kuba till att respektera mänskliga rättigheter och främja demokratiska förändringar", sade han och tillade att han tänkte rulla tillbaka Obamas lättnader.

Tillerson lovade att han tänkte arbeta med skattemyndigheterna för att försäkra att inga intäkter från USA-företag går till att stödja Kubas regering. Han vill också använda handelspåtryckningar för att Kuba ska utlämna Black Panther Party aktivisten Joanne Chesimard/Assata Shakur. Hon är anklagad för att ha dödat en polis i USA vid en skottväxling i New Jersey 1977.

Han tillade att han kommer att fortsätta att aktivt stödja den regeringsfientliga oppositionen i Kuba och fortsätta att finansiera den Miami-baserade, reaktionära radio/TV-stationen Martí.

I motsats till Trump har Tillerson tillkännagivit sitt stöd för NATO.
Telesurtv.net 170124

 
     
 
 

Återuppbyggnaden i provinsen Guantánamo framskrider

 
 
 
  Hittills har 70% av alla bostäder som drabbades av orkanen Matthew i oktober, reparerats. Det betyder 29 600 hem, till stor del tack vare ansträngningarna från kubanska staten som levererat material och byggbrigader.

I rapporten till Provinsförsamlingen informerar ordföranden Nancy Acosta att arbetet fortsätter. Arbetet med de totalt förstörda husen går långsammare, då de kräver större resurser som det ofta råder brist på. I provinsen totalförstördes 8 413 hus och de flesta familjer har fått material för att ordna tillfälliga boenden medan deras hus återuppbyggs. 2017 kommer att bli ett hårt år i provinsen som dels behöver återuppbyggas efter orkanen och dels behöver avancera enligt den ekonomiska planen.

Granma 170123
 
     
 
 

Trumps presstalesman är en mutad journalist

 
 
 
  Trumps nya mediechef, Helen Ferre, är en av många journalister som betalades av USAs regering för att smutskasta de 5 kubanska anti-terroristerna som infiltrerat terrororganisationer i Miami. Journalisterna betalades under rättegången mot de 5 för att de skulle få hårdast möjliga straff (fast de borde ha hyllats som hjältar för att ha räddat liv).

Helen Ferre varnade: "Castros totala tyranni är ett hot mot USA". Hon tog emot flera betalningar under rättegångstiden och sålde sig för lite drygt 6 000 dollar.

Under Ferres chefskap var det flera signerade och osignerade ledare och opinionsartiklar som krävde blodig hämnd mot de 5 och Fidel Castro. De hatfulla epiteten som gavs de 5 försvararna av Kuba kan inte ens med bästa vilja kallas journalistik. Här fanns ord som "Hitler", "slaktare", "bödel", "tyrann", "värre än Pinochet". Artiklar, inlägg och teckningar syftade till att skapa en atmosfär där ingen åtalad med kopplingar till Kubas regering kunde hoppas på en rättvis rättegång.

Kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Lincoln Diaz-Balart, kända för sin glorifiering av terrorister som Orlando Bosch, fick medan rättegången varade publicera ledarartiklar som hetsade mot de 5.

Till och med Orlando Bosch, ansvarig för dussintals döda på grund av sina terroristaktiviteter, fick en opinionsartikel publicerad med Ferres godkännande. I den artikeln riktas ett förtäckt hot mot en av försvarsadvokaterna för de 5, för att han ställt upp och försvarat dem.

Denna korrupta Ferres är alltså nu högsta mediechef under Trump.
Telesurtv.net 170122

 
     
 
 

Kubanska experter hjälper
de fattigaste områdena i Chicago

 
 
 
  Kubanska experter ska nu samarbeta med lokala specialister i Chicago för att ge hälsovårdsrådgivning i några av stadens fattigaste områden. Detta tillkännagavs från diplomatiska källor i Kuba. Initiativet är del av samarbetsprojekt mellan University of Illinois och Kubas Hälsovårdsministerium.

Arbetet började i tisdags med besök i Chicago av tre kubanska hälsovårdsspecialister. I första delen av projektet stannar de till 13 januari men kommer att fortsätta att arbeta med projektet i ungefär ett år.

Projektet syftar till att bygga upp ett samarbete som kan förbättra nyckeltal och fokuserar på mödra- och barnavård, liksom förebyggande och tidig upptäckt av cancer.

"Vi hoppas arbeta med de kubanska specialisterna för att identifiera den medicinska praktik som fungerat för dem, medan de kan lära sig av våra metoder och erfarenheter. Vi erbjuder hälsovård som kan skilja sig kraftigt från hur de arbetar och hoppas att detta utbyte kommer att leda till bättre hälsa för befolkningen i båda länderna", säger Dr Robert Winn på University of Illinois Cancer Center.

Under de senaste 50 åren har Kuba utbildat fler än 80 000 läkare från Karibien, Latinamerika, Afrika, USA, Pakistan och Kina gratis.
Cuba Solidarity Campaign 170112

 
     
 
 

López dotter tackar Kuba med flera för frigivningen

 
 
 
  Oscar López Rivera är en av USAs många politiska fångar. Han är en av dem som suttit längst i fängelse, 35 år.

"Idag firar jag livet och rättvisan. Samt den bästa födelsedagspresenten: min käre gamle far får äntligen komma hem." I onsdags tackade Oscar López Riveras dotter offentligt regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua för deras konsekventa och ihärdiga stöd under de flera decennier långa internationella kampanjerna för López´ frigivning.

"Vi firar denna seger för Puerto Ricos folk. Mitt djupast tack till regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua", sade dottern och fick varma applåder under en presskonferens i Puerto Ricos huvudstad San Juan.

Clarisa López Ramos var omgiven av supportrar och vänner när hon uttalade sig för första gången sedan Obamas tillkännagivande i tisdags som i maj gör slut på faderns 35 år i USAs fängelser. Han var fängslad av politiska skäl efter att ha kämpat för Puerto Ricos självständighet.
Telesurtv.net 170119


 
     
 
 

Amnesti för Puerto Ricos frihetsaktivist
Óscar López Rivera
och visselblåsaren Chelsea Manning

 
 
 
  President Obama har som en av sina sista åtgärder kortat Óscar López´ fängelsestraff och han ska släppas ur fängelset den 17 maj. López har varit inspärrad i USAs fängelsesystem i 36 år för sin kamp för Puerto Ricos självständighet.

Obama har beviljat nåd och kraftiga straffminskningar åt 209 fångar, bland dem alltså Oscar López och Chelsea Manning.

López är född 1943 i Puerto Rico och är en ledare för kampen för Puerto Ricos självständighet. Han är krigsveteran från Vietnamkriget och har fått medalj för mod i strid.

När han återvände till Chicago från kriget blev han engagerad i kampen för puerto-ricanska folkets rättigheter och deltog i fredliga manifestationer och civil olydnad.

1976 anslöt han sig till den underjordiska kampen för Puerto Ricos självständighet och blev medlem av De Väpnade Nationella Befrielsestyrkorna, FALN. 1981 tillfångatogs han av FBI och anklagades för konspiration och medlemskap i FALN.

Efter att ha gripits krävde han att betraktas som krigsfånge och behandlas enligt Genèvekonventionen från 1949. Enligt den är han tillfångatagen i en konflikt och kämpar mot kolonial ockupation. Hans krav godkändes inte av USA. Istället dömdes han till 55 års fängelse. Efter ett påstått flyktförsök ökade straffet till 70 års fängelse, av vilka han tillbringat 12 i total isolering.

Förre presidenten Bill Clinton erbjöd honom, tillsammans med 13 andra, nåd 1999. För López del innefattade Clintons erbjudande ytterligare tio års fängelse, med gott uppförande. De andra accepterade, men inte López, som förkastade erbjudandet.

Ledare från hela världen, liksom människorättsorganisationer, har krävt frigivning av Oscar López. 2012 godkände FNs avkoloniseringskommitté en resolution som, på kubanskt initiativ, krävde ett erkännande av Puerto Ricos oberoende och självständighet och uppmanade USA att frige de fångar som kämpat för Puerto Ricos oberoende.

Också den tidigare soldaten Bradley Manning (numera Chelsea Manning) fick sitt straff omvandlat. 2010 lämnade denne ut över 700 000 hemliga dokument till Wikileaks. För detta utdömdes 2013 ett straff på 35 års fängelse. Hon släpps också 17 maj i år, istället för 2045.
Förra veckan erbjöd sig Wikileaks Julian Assange att utlämnas till USA i utbyte mot Manning.
Obama har omvandlat (kortat) 209 fängelsestraff och benådat 64. De flesta av dessa inblandade i knarkhandel.

Nu återstår alla andra politiska fångar i USA, sådana som Mumia Abu Jamal och Leonard Peltier och andra människorättskämpar, företrädare för afro-amerikaner, ursprungsbefolkning osv.
Telesurtv.net 170116, Cubadebate.cu 170117

 
     
 
 

Nya USA-böter för företag som sägs bryta mot blockaden

 
 
multas
 
  USA har ännu en gång bötfällt företag som de påstår agerar mot USAs rättsvidriga blockad. Denna gång är det den ideella organisationen Política Responsable hacia Cuba (ARCPF) och den kanadensiska banken Toronto Dominion som drabbas av bannbullan. De båda företagen bötfälls med ca 100 000 respektive 1 000 000 kronor.

Det förstnämnda företaget sägs ha hjälpt två grupper av resenärer från USA med program i Kuba som inte är godkända av USA.

När det gäller den kanadensiska banken anklagas den för att ha gjort finansiella transaktioner genom ett system baserat i USA. Transaktionerna gäller ett kanadensiskt företag som äger ett kubanskt.

Dessa nya böter visar ihärdigheten i USAs blockad och dess karaktär av att drabba också enheter utanför Kuba och USA, med de negativa konsekvenser detta har för Kubas externa ekonomiska förbindelser.

Sedan tillkännagivandet från de båda regeringarna i december 2014 om en normalisering av förbindelserna, så har USAs regering bötfällt såväl USA-baserade som utländska enheter på sammanlagt drygt 2,8 miljarder dollar. Under Obamas presidentperiod har 52 företag drabbats av böter på sammanlagt drygt 14,4 miljarder dollar.
Granma 170116
 
     
 
 

Obama upphäver den speciella statusen
för kubanska emigranter

 
 
emigranter
 
 

Med omedelbar verkan upphävs de bestämmelser USA haft som enbart gäller kubaner och givit emigranter automatisk rätt att stanna i USA.

I ett uttalande från Vita Huset heter det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter' bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner, som försöker ta sig till USA illegalt och inte är kvalificerade för humanitär asyl, att avlägsnas i enlighet med USAs lagar och verkställighetsprinciper."

Det sägs också att kubanska regeringen gått med på att "acceptera att ta emot de kubaner som fått order om att flyttas [från USA] på samma sätt som man accepterat att ta emot dem som uppbringas till havs."

Kubas regering har under många år hävdat att USAs migrationspolitik varit en provokation och har krävt dess upphävande ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996. Kuba hävdar att bestämmelserna syftat till att locka och främja livsfarliga resvägar för kubaner, för att utnyttjas i politiska syften.

Rättighetsgrupper har ofta hävdat att USA gav en priviligierad ställning till kubanska migranter, som inga andra länders medborgare åtnjutit. I Vita Husets uttalande sägs det nu: "Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska migranter på samma sätt som vi behandlar migranter från andra länder."

I ett gemensamt uttalande från i torsdags säger Kubas och USAs myndigheter att "Republiken Kuba och USA har kommit överens om att ta ett viktigt steg i normaliseringen av ländernas migrationsrelationer för att garantera en reglerad, säker och ordnad migration." Båda parter är överens om att avskräcka från olaglig och farlig migration och "effektivt, bilateralt samarbeta för att hindra och åtala trafficking av människor, såväl som brott förknippade med migration som sätter den nationella säkerheten på spel, inklusive kapningar av flygplan och fartyg."

Department of Homeland Security sätter nu också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som syftade till att förmå kubansk medicinsk personal på uppdrag i olika länder, att hoppa av och desertera till USA.
Telesurtv.net 170112

 
 
 

USA betecknar åter Kuba, Venezuela m.fl. som hot
mot den nationella säkerheten

 
 
snara
 
 

I fredags deklarerade USA nationella nödlägen för påstådda hot från Kuba och Venezuela. Andra länder på listan är Iran, Libyen, Ukraina, Ryssland och Zimbabwe. Detta förlänger med ytterligare ett år de ekonomiska sanktioner som redan tillämpas.

Detta gör det möjligt för presidenten att använda resurser i nödlägen för att bekämpa hot, t.ex. genom att införa ytterligare sanktioner mot respektive land.

Ett av hoten Obama varnade för är en massinvandring av kubaner efter att han upphävt politiken med "våta fötter - torra fötter" som garanterade uppehållstillstånd för kubaner som tagit sig till USA. Obama hävdar också att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Venezuela har inte förbättrats." Om Trump så önskar, kan han upphäva dessa bestämmelser.

USA förlänger också sanktioner mot Iran trots den historiska överenskommelsen som de två länderna kom fram till för två år sedan. Likaså förlängs sanktionerna mot Ryssland, som infördes som svar på landets agerande på Krim och i Ukraina. Nu sker det mot bakgrund av den senaste tidens hysteri om misstänkt rysk inblandning i valet i USA. Vissa spekulerar att Trumps utrikesminister, Rex Tillerson, snart kommer att häva sanktionerna eftersom de blockerar ett mångmiljardprojekt som han förhandlat fram med Ryssland medan han var VD för ExxonMobile.
Telesurtv.net 170113

 
     
 
 

Washington häver sanktionerna mot vissa

 
 
no_al_bloqueo
 
 

USA:s skattemyndigheter drar tillbaka 28 individer och företag från listan som anses ha komersiella kontakter med Kubas regering och är förbjudna att göra affärer med USA.

Byrån för kontroll av utländska aktiviteter OFAC, en del av skattemyndigheten, tillkännagav listan på de 28. Alla finns i länder utanför USA, som Mexiko, Argentina, Panama, Japan, Storbritannien och Holland. Bland de 17 affärsenheterna finns Carbisugar, med säte i London; Nippon-Caribbean i Tokyo; Corporación Argentina De Ingeniería y Arquitectura, i Buenos Aires; Curef Metal, i Rotterdam; Exportadora del Caribe, Mexiko City; Mariscos de Farallón, i Panamá.

Detta är ytterligare ett exempel som visar att USA:s blockad inte bara handlar om förbindelser mellan Kuba och USA, utan är ett världsomfattande system för att strypa Kuba ekonomiskt.

Företagen arbetar med vitt skilda områden; från livsmedel, till turism, tillverkning och service.

De 11 individer som drabbats inkluderar Alejandro Abood Angelini och Carlos Alfonso González från Panama och mexikanarna Carlos Domínguez, (Viñales Tours), Wilfred Eggleton och Guadalupe Ortiz (Cubanatur), och Daniel García (Proarte), bland andra.

Trots att USA och Kuba för drygt två år sedan kom överens om att normalisera förbindelserna har Obama inte utnyttjat sin verkställande makt för att motverka blockaden, som helt bara kan hävas av Kongressen.

När det gäller de viktiga bankaffärerna så är det fortfarande omöjligt för Kuba att använda dollar i sin handel. Däremot har en rad avtal ingåtts på exempelvis miljöområdet.

Cartas desde Cuba 170107

 
     
 
 

USA inför sanktioner mot "Präster för fred"

 
 
soptunnor
 
 

Den USA-baserade, religiösa och humanitära organisationen "Pastors for Peace", IFCO, har drabbats av USA-administrationens sanktioner. IFCO har under många år, med stor kreativitet och mod, brutit USA:s blockad mot Kuba. Man har lyckats, att utan de tillstånd som krävs, förmedla humanitärt stöd till bland annat Kuba.

Det är USA:s skattemyndigheter IRS som fråntagit IFCO rätten att ta emot skattefria donationer, vilket är vad liknande organisataioner i USA åtnjuter och lever på.

Ordföranden för IFCO, Gail Walker, som i november besökte Stockholm i samband med det Europeiska Solidaritetsmötet för Kuba, berättar att de fick "nyheten av det slutgiltiga beslutet 3:e januari, när vi kom tillbaka från julledigheten."

Myndigheterna har granskat IFCO sedan 2009 och motarbetat det med olika argument. En donation till Gaza ifrågasattes, liksom det humanitära stödet till Kuba som ges utan auktorisation från USA:s skattemyndigheter. Sedan 1992 har IFCO tagit med sig mer än 4 000 ton av humanitärt stöd som skol- och hälsovårdsmaterial, liksom 300 begagnade bussar till Kuba.

Walker säger att IFCO inte kan fortsätta de rättsliga processerna för att man inte har de ekonomiska resurser som krävs. "Vi kämpade och överklagade så länge vi kunde, men att fortsätta nu skulle kosta mer än vad vi har råd med."

Cartas desde Cuba 170111

 
     
 
 

Världen behöver lära av Kuba

 
 
salud
 
  "Det Kuba uppnått visar på den begränsning den ofta bedrövliga kapitalistiska demokratin har."

På revolutionens årsdag, hur kommer det sig att den lilla karibiska ön presterar bättre än många kapitalistiska demokratier, trots 58 år av fientlighet från omvärlden? Enligt UNICEFs senaste statistik, från 2015, så har Kuba i närmare två årtionden haft lägre barnadödlighet än USA. Det är en uppseendeväckande framgång i mänskliga rättigheter, särskilt om man betänker att Kuba under mer än 50 år utsatts för en skoningslös fiendskap från USA. En fiendskap som inkluderar inte bara ekonomisk strypning, utan många stora terroristaktioner som att spränga fabriker och döda hundratals arbetare, spränga ett civilt kubanskt flygplan i luften, införa sjukdomar på ön osv.

Det Kuba uppnått, under supermaktens attacker, överskuggar varje kapitalistisk demokrati i Latinamerika. Det finns ingen ursäkt för att ha en högre barnadödlighet än Kuba, inte ens för länder som var längst efter Kuba när Fidel Castro tog makten 1959. Att ha haft depraverade diktatorer som Duvalier eller Somoza befriar befolkningen i dessa länder (offren för diktaturen) men inte det politiska systemet och definitivt inte diktaturernas sponsorer i Washington.

Om länderna i Latinamerika och Karibien skulle ha samma barnadödlighet som Kuba, så skulle enbart under 2015 ytterligare 136 000 barn vara i livet. Människor som hånar det Kuba uppnått inom hälsovården föraktar inte enbart mänskliga rättigheter utan också människoliv.

För att vara rättvis så finns det tillfällen när USA-imperialismen betecknar hälsovård som en mänsklig rättighet. Men då gäller det regeringar man inte gillar. Nyligen presenterade USA-baserade Human Rights Watch en utförlig rapport om Venezuelas krisande hälsovårdssystem. Men man refererade, märkligt nog, inte till UNICEF:s statistik då denna på många punkter motsade det HRW påstod.

Kuwait och Saudi Arabien är två fabulöst oljerika diktaturer som hårdnackat backas upp av USA:s regering. Ja, faktum är att USA gick i krig för att återinstallera diktaturen i Kuwait efter att den störtats vid Iraks invasion 1990. Chile levde årtionden under Pinochetdiktaturen, som ofta hyllades av storbolagen för sin ekonomiska politik. Ibland presenteras Costa Rica som vad Kuba skulle kunnat ha uppnått "utan förtryck". Kuba, ett land utan särskilda naturrikedomar och med årtionden av sabotage från USA, har trots det lägre barnadödlighet än alla dessa. Hur kommer det sig?

Att Kubas exceptionella resultat har nåtts under svåra begränsningar indikerar en regering som svarar på befolkningens bekymmer. Detta blottlägger den väldigt ofta begränsade och bristfälliga naturen hos de kapitalistiska demokratierna.

Jag har här fokuserat på Kubas låga barnadödlighet. Men med tanke på risken för mänsklighetens blotta existens på grund av de av oss åstadkomna klimatförändringarna, så bör det noteras att Kuba uppnått detta med en bråkdel av de koldioxidutsläpp per capita, och utan kärnkraft, som de rika länderna står för. Med beaktande av alla fel Kuba har, skulle mänskligheten överleva och kunna arbeta för att eliminera dessa fel om de hade det kubanska systemet. Detsamma kan inte sägas om kapitalismen.
Att lära av Kuba borde vara högsta prioritet om vi sätter något värde på mänsklighetens överlevnad.
Telesurtv.net 170103 (nedkortad)
 
     
 
 

Spaniens DN om Kuba

 
 
soptunnor
 
 

Denna notis handlar om Spanien, men hade lika gärna kunnat handla om Sverige.

Man säger oss att det inte finns någon pressfrihet i Kuba och att man hos oss i Väst ger utrymme till olika uppfattningar och åsikter. Låt oss då se på hur olika uppfattningar kommer fram i den spanska pressen, exempelvis genom att undersöka hur Fidel Castros död rapporterats. Vi tar Spaniens största tidning, El País, som exempel. En tidning som presenterar sig som "progressiv" och som har nära band till socialdemokratin.

Under ca 1 månad, från det att Fidel Castro avled fram till 1 januari, publicerade denna tidning inte mindre än 140 inlägg i form av artiklar, nyheter, krönikor och fotoreportage. Bortsett från två eller tre anekdotiska texter utan speciellt ställningstagande, så är alla de övriga negativa till Fidel Castro och fördömer utan omsvep den kubanska revolutionen.

Det visas av användningen av ordet "regim", synonym i pressen med "diktatur", 106 gånger. Fidel Castro omnämns 44 gånger som "diktator" och 9 gånger som tyrann. Fiendskapen från El País mot den kubanske ledaren uttrycks i 42 opinionsartiklar och fyra intervjuer.

Av de 42 artiklarna kan möjligen en betecknas som neutral. I de övriga 41 attackeras, smutskastas, förolämpas och sataniseras Fidel Castro. Allt detta i ett blint politiskt hat mot en statschef som aldrig förlåtits för att han inte övergav sin politiska övertygelse. Därför fattas inte heller från tidningssidorna texter från ökända ideologiska kameleonter som Mario Vargas Llosa, Antonio Elorza, Joaquín Villalobos, Vicent Botin och Jorge Edwards.

Intervjuerna med dessa visar vad El País menar med mångfald av åsikter. Vargas Llosa har gjort sig känd för sina reaktionära åsikter. Elorza är kubansk "dissident" som hyllar Trump och försvarar USA:s blockad av Kuba. Den tredje intervjuas tillsammans med sju andra, inklusive denne Vargas Llosa igen, under bokmässan i Guadalajara i Mexiko. De fördömer samstämmigt Fidel. De två sista i raden har ett budskap om desperation och brist på framtidshopp för den kubanska revolutionen.

Slutsats: Spaniens största tidning publicerar under en månad 140 texter som attackerar Kuba och Fidel Castro. Inte en enda är positiv. Inte en enda intervju görs med intellektuella eller artister från Kuba som försvarar Fidels eftermäle.
Det krav på "mångfald av uppfattningar" som den spanska pressen, med arrogant överlägsenhet, kräver av Kuba visas varken av den spanska pressen och inte heller av övriga media som radio och TV. Dessa har samma prioriteringar och infallsvinklar som El País.

Kan det vara så att vi, utan att veta om det, lider under en brutal mediediktatur som år efter år förvanskar verkligheten så att den till slut görs oigenkännlig i pressfrihetens namn?

Cubainformacion.tv 170107 (källhänvisningar i originaltexten)

 
 
 

Jättedemonstration för Revolutionen

 
 
 
 

Jättedemonstration för Revolutionen, alla är vi FIDEL - dvs trofasta, detta märkvärdiga att den historiska revolutionsledaren heter TROFAST. Den 2 januari fylldes Revolutionstorget i Havanna av tallösa TROFASTA - Yo soy Fidel, med den definition av Revolution som han formulerade på Revolutionstorget 1 maj 2000.
Och Rauls ord den 2 december i Santiago, Javisst kan vi, och folkets Raul amigo, el pueblo está contigo.

Revolution är känsla för det historiska tillfället
är att ändra allt som behöver ändras
är fullständig jämlikhet och frihet
är att bli behandlad och behandla alla andra som människor
är att själva befria oss, med våra egna krafter
är att utmana de mäktiga krafter som råder i och utanför samhället och landet
är att till priset av vilket uppoffring som helst försvara de värderingar vi tror på
är ödmjukhet, osjälviskhet, allas väl, solidaritet och hjältemod
är att kämpa djärvt, intelligent och realistiskt
är att aldrig någonsin ljuga eller göra våld på etiska principer
är djup övertygelse att ingen makt i världen kan krossa sanningens och idéernas kraft

Revolution är enighet,
är oberoende
är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen
som är grunden för vår fosterlandskärlek, vår socialism och vår internationalism”

översättning Eva Björklund

Se video

 
     
   
 

Kubas Nationalförsamling:
Fortsatta ekonomiska svårigheter

 
 

Under parlamentets plenarsammanträde i slutet av december varnade Raul Castro för fortsatta ekonomiska problem och utmaningar...

Läs hela talet som pdf

 
     
   
 

Det Fidel ständigt lärde oss:
”Javisst kan vi”

 
   
 

Raúl Castros tal på miljonmöte i Santiago de Cuba, lördag 3 december 2016, med anledning av Fidel Castros begravning.

Läs hela talet som pdf

 
     
   
 

Fidel, Mandela och medierna

 
 
 
 

För tre år sedan, när Fidel Castros vän och allierade Nelson Mandela dog, dränkte världens ledare media i en kör av hyllningar.

Revolutionären som ledde alliansen mellan ANC, Sydafrikas Kommunistparti och fackföreningsrörelsen i COSATU till seger över apartheid var "en av världens mest vördade statsmän" deklarerade BBC. USA:s president Obama hyllade en "inflytelserik, modig och god människa."

Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

Kuba befriat från analfabetism för 55 år sedan

 
 
 

För 55 år sedan, den 22 december 1961, utropade Fidel Castro segern i Alfabetiseringskampanjen, Kuba som första land i Amerika fritt från analfabetism. Kuba hade vunnit en avgörande seger över den analfabetismen som höll folket nere i okunnighet. Dagen utsågs till Lärarnas Dag och firas varje år över hela landet, med hyllningar till lärarkåren.

Årets hyllningsmöte blev också en ”hyllning till landets mest storartade lärare, Fidel”. Det ägde rum i den gamla militärkasernen Columbia, som efter revolutionssegern gjordes om till skola och döptes till Frihetsstaden – Ciudad Libertad.

Zoila Benítez talade för alfabetisörerna och påminde om Fidels förtroende för Kubas ungdom och hur han förklarade principen för kampanjen, att hela folket, enat, skulle få tillgång till all kultur.

För de som lärde sig läsa och skriva under kampanjen talade José René Fuentes Cintado; ”Det finns inget större utanförskap än att inte kunna förstå det som händer runt oss, och orsakerna. Vi föddes av vår Mor Läskunskap 1961, i sin tur avkomma till en ännu vackrare, obesegrad, ärorik Kubansk Revolution.”

På fotot syns förste vicepresidenten Miguel Díaz-Balart och förre utbildningsministern och Svensk-Kubanska Föreningens långvariga vän José Ramón Fernández, samt Armando Hart Dávalos, som ledde alfabetiseringskampanjen och sedan blev landets första kulturminister, och nuvarande kulturministern, författaren Abel Prieto.
Eva Björklund 20161225


 
 
 

FN hyllar Fidel

 
 
 

FN:s Generalförsamling hyllade Fidel Castro i torsdags. Kubas permanenta representation till FN organiserade mötet som flera nationer hade bett om. Representanter för globala och regionala organisationer gav tal som påminde om Fidel och det han lämnat efter sig.

Sessionen till Fidels minne inleddes med en tyst minut. Därefter talade ordföranden för sammankomsten, Peter Thomas, om den revolutionäre ledarens visioner, hans uppmaningar att rädda världen från krig, underutveckling, hunger, fattigdom och från att förstöra naturresurserna som är nödvändiga för att mänskligheten ska överleva.

Rafael Ramírez, Venezuela, försäkrade i sitt tal om den oerhörda tacksamhet som venezolanerna känner tack vare Fidels stöd till den Bolivarianska Revolutionen. "Jag hade privilegiet att lyssna till hans tal, att lära känna honom och att arbeta nära denne store politiker med världsomfattande inflytande." Ramírez framhöll att Fidel var vis, enkel och trogen sitt folk och socialismen. "I Venezuelas namn avger vi en uppriktig hyllning till denne gigant för Latinamerika och Karibien. Som Nicolás Maduro sagt så uppfyllde Fidel, historien frikände honom och nu gäller det för oss att hedra hans namn och eftermäle."

Dominikas ambassadör representerade de Karibiska och Latinamerikanska Staternas Organisation CELAC och tryckte på Fidels stora betydelse för den regionala integrationen som baserades på principerna av suveränitet, fred och solidaritet mellan folken. Också talare för 77-Gruppen + Kina betecknade ledaren för den kubanska revolutionen som en utomordentlig statsman.

Den 5 december arrangerade Cuba Solidarity Campaign i Storbritannien en minneshögtid för Fidel Castro. För att få plats med de över 600 personer som kom för att visa sin respekt och hylla Fidel, var man tvungen att flytta till större lokaler. De fick höra rörande tal från ambassadörer, författare, journalister, parlamentsledamöter och musiker.
Telesurtv.net 161220; CSC 161221


FN erkänner Fidel som en symbol
för världsomfattande solidaritet

 
 

FN betonade i lördags det som Kuba uppnått inom hälsovård, utbildning, vetenskap och andra sociala områden tack vare den kubanska revolutionen under ledning av Fidel Castro.

Erkännandet kom i samband med att den kubanske ledaren avled och i solidaritet med det kubanska folket i "denna stund av nationell sorg".

I kondoleansmeddelandet försäkrade FN att Fidel Castro kommer att minnas för "sitt nationella och internationella ledarskap".

FN:s generalsekreterare ansåg att Fidel är en "symbol för den kubanska revolutionen, av stor betydelse för Latinamerika och för hans inflytande i världsfrågorna". Han nämnde speciellt Fidels kamp för att utrota analfabetismen i världen.

Också chefen för Unesco, Irina Bokova, sade att Fidel Castro är en symbol för solidaritet i världen: "Tack vare Fidel Castro Ruz´ ansträngningar är Kuba ett exempel i världen på solidaritet och samarbete." Hon betecknade honom som en oförtröttlig försvarare för de egendomslösa och försvarare av utbildning som en nyckelfaktor för kulturell, social och human utveckling för folken. Hon tillade att Fidel värnade konst och kultur.

Ledare från hela världen har framhållit Fidel Castros engagemang för att skydda mänskligheten och de förtryckta folken.
MSN 161129


 
 
 

Förbjuder regeringen jul- och nyårsfirande på Kuba?

 
 

Påståendet valsar runt på anti”sociala medier”. Med start i en artikel på USA-älsklingen Yoani Sanchez’ nättidning 14ymedio växer ryktesspridningen om att Kubas regering skulle ha förlängt den 9 dagars landssorg som utfärdades efter Fidel Castros död och förbjudit allt traditionellt decemberfirande. Univision 23 Miami sprider 14ymedios uppgifter som tas upp av Cibercuba och återger innehållet i ett påstått men inte förevisat regeringsdokument.

Det hela började med ett påstående att regeringen skulle ha påbjudit att de traditionella jul- och nyårsfestligheterna i Remedios och Zulueta i Villa Clara måste ställas in, utan att något sådant regeringsbeslut uppvisas.

Artikeln i 14ymedio påstår också att fastän landssorgen ”upphörde den 4 december då Fidel begravdes” (enligt artikeln i ett ”mausoleum”, trots att hela världen sett urnan placeras i en stor stenbumling på kyrkogården) så ”avser myndigheterna att förlänga sorgedagarna året ut och uppmanar till passande hyllningar till revolutionens odiskutabla ledare.”

I Cibercuba blir det att ”nyårsfestligheterna kan komma att ställas in” och att ”allt tyder på att landssorgens 9 dagar kommer att omfatta hela decembermånaden.”

Varningen följs upp med en artikel den 16.12 som påstår att regeringen har bekräftat att decemberfestligheterna ställs in. Fortfarande utan något officiellt uttalande eller dokument.

Så läggs ännu en skröna till den antikubanska mytbildningen. Först en varning att något ska ske (utan källhänvisning), sedan en bekräftelse (utan källhänvisning), sedan när det inte längre går att upprätthålla skenet, en ”förklaring”, att regeringen på grund av folkliga protester tagit tillbaka det påhittade beslutet att sorgeperioden ska utökas och decemberfestligheterna.

Pudeln skulle vara den artikeln i kommunistpartiets tidning Granma som uppmuntrade till traditionellt firande av nyåret, som ju sammanfaller med 58-årsdagen av revolutionens seger 1 januari 1953.
Eva Björklund

 
 
 

Pengar eller politik
stoppade kubanska musiker i Miami

 
 
 


Nattklubben The Place i Miami ställde in en planerad konsert den 14 december med kubanska duon Alexander Abreu och gruppen Habana D’Primera efter starka påtryckningar från fientligt sinnad press, radio och teve i Florida. Abreu var en av de musiker som intervjuades i Havanna efter Fidels död, och uttryckte sin sympati för den förre kubanska presidenten. Det ledde till hårda meningsutbyten bland kubaner i Miami, och en medial kampanj mot nattklubben för att tvinga den att ställa in. Intressant nog riktades kritiken inte mot kubanernas konsert i Miccosukee Resort and Casino.

Kampanjen mot den lilla nattklubben gick ut på att Abreus uttalade sympati för Fidel Castro var en förolämpning mot exilkubanernas långa lidande. Men den innefattade inte Abreus konsert i Miccosukkee, varför? Därför att den är större och rikare och mäktigare och lämnar större bidrag till politikernas valkampanjer?

Intressant är också att den kubafientliga exilen i Florida utgör en minoritet också bland kubanerna. Men den förekommer också bland musikerna, vilket visade sig när Pancho Céspedes av medierna tvingades ställa in en konsert när han anklagat Amaury Gutiérrez för att ha gjort sin kubafientlighet till ett levebröd.
Eva Björklund
Källor: Somos Cuba, Granma, Cubadebate

 
 
 

Billigare internet, och hemmavid

 
 
 

Kubas telefonbolag Etecsa meddelade i måndags att priset för internet kommer att sänkas och att de på försöksbasis ska installera internetanslutning med ADSL i 2 000 hushåll som har fast telefon i Gamla Havanna. Och försöksvis erbjuda internet hemmavid, vilket varit omöjligt hittills utom för vissa yrkesutövare som läkare, akademiker, författare, journalister etc.

Från och med måndag 19 december kommer folk att kunna koppla upp till internationella www-sidor för 1,5 CUC – en sänkning från 2 CUC - och inhemska för 0,25 CUC i timmen. Det sänkta priset ska underlätta för folk att besöka landets kulturella, vetenskapliga och nyhetshemsidor, meddelade Etecsas kommunikationsspecialist Beatriz Fernandez i Juventud Rebelde.

Detta försök med bredbandsanslutning med ADSL kommer dock inledningsvis att vara begränsat till vissa av dygnets 24 timmar. För att kunna ansluta måste användaren ha ett Nautakonto, och ha skrivit under ett avtal för att få tillgång till den utrustning de behöver för nätanslutning hemifrån.
American Herald Tribune 2016-12-20 Övers: Eva Björklund

 
 
 

Vänskapen mellan Cousteau och Fidel
skyddar Kubas korallrev och hav

 
 
 

Vår kapten tittade förbryllad på en oidentiferad farkost utan beteckningar, som var på väg rakt mot vår båt som hade slagit ankar 50 miles utanför Kubas sydkust. Andra i besättningen spekulerade nervöst om den annalkande båten, som aldrig synts till tidigare i dessa vatten. Båten körde upp jämsides med oss och två imponerande figuerer i militäruniform gick ombord. En mustaschprydd representant för Inrikesministeriet stod bredvid sin längre kollega vars uniform, liksom deras båt, saknade beteckningar. Ett kraftfullt vapen hängde i hans bälte. Han vände sig till kaptenen och krävde att få träffa Robert F. Kennedy Jr.

Vid det ögonblicket befann sig Kennedy, son till den mördade senator Robert Kennedy, en ledande miljöaktivist och ordförande i Waterkeeper Alliance, långt under ytan med sin grupp för att studera ett dussintals karibiska revhajar som kretsade runt oss. Vi hade Utforskarflaggan med oss och besökte tidigare inte utforskade korallrev och ekosystem i Kubas sydliga farvatten.

När gruppen kommit tillbaka till båten framgick våra mystiska gästers uppdrag. Vi hade fått besök av f.d. president Fidel Castros personliga livvakt som hade med ett brev från Fidel till Kennedy. Efter att uppdraget utförts ställde de upp på ett snabbt foto och försvann sedan tillbaka mot land och en sex-timmars körning till Havanna. De hade åkt hela den långa vägen för att hitta oss och överlämna ett handskrivet brev. Vi var förstås väldigt nyfikna på innehållet.

Några dagar tidigare hade Kennedy Jr och hans familj besökt Castro som hade hälsat dem varmt välkomna. För närmare 52 år sedan hade justitieminister Robert Kennedy och hans bror John Kennedy varit en hårsmån från krig mot Kuba och Sovjet under krisen med missilerna. Mötet mellan sonen och Castro var historiskt. Relationerna mellan länderna var inne i ett töväder under Obama, även om genombrottet om upprättande av diplomatiska förbindelser skulle dröja ytterligare sex månader. (dec 2014).

Kennedy Jr visade mig brevet. Det var Castros artiga reflektioner efter mötet och vänliga ord till Kennedy och hans familj. Vad jag fann särskilt viktigt i brevet var hans tankar om oceaner. "I många år var jag en passionerad harpunfiskare utan den rätta medvetenheten om korallrevens skönhet och värde. Jag lärde mig av Jacques-Yves Cousteau, som var så förtjust i havet att han blev en av de mest kända försvarana av livet i haven och havens värde. Idag vet vi att haven är ett av de största och mest varierade källorna till proteinrik mat. Dessa faktorer hjälpte mig att förstå vikten av det arbete du har gjort för folket i USA och andra länder för att försvara miljön."

Cousteaus inflytande på Castro har varit ett återkommande tema som jag hört från kubanska kollegor under de många år jag arbetat i Kuba. Castro läste och påverkades av Cousteaus böcker och 1985, när Cousteau besökte ön för att göra en dokumentärfilm, så möttes äntligen de två och byggde upp en alldeles speciell vänskap. Castro garanterade Cousteau en rad tjänster och Coustaeu och hans team blev de första icke-kubanerna sedan 1962 som fick åka genom inhängnaden vid USA:s marinbas i Guantanamobukten. Det sägs att Kuba frigav flera fångar på Cousteaus begäran och Castro tillbringade mycket tid med Cousteau på hans båt Calypso.

På sena 90-talet, på en annan farkost från USA, talade Castro om sin vänskap med Cousteau och sa: "Vet ni, han älskade att utforska de kubanska vattnen tack vare vårt skydd av dem." I Cousteaus dokumentärfilm "Kuba: Ödets vatten", är det uppenbart att Cousteau berörs av det han ser i Kuba. "Min första dykning i kubanska vatten blir ett sanningens ögonblick: runt mig stora fiskar, blomstrande korall, ett rev rikare än något jag sett på många år". En påtaglig påminnelse om att redan för 30 år sedan hade upplösningen och nedgången av korallreven kommit långt. Idag uppskattar man att Karibien har förlorat hälften av korallrevens skydd. Delvis tack vare historien, som gjort att Kuba utvecklats mycket olika mot resten av Karibien, i kombination med miljölagar i världsklass, så har många av ekosystemen i Kubas korallrev förskonats från förstörelsen som man kan se i övriga Karibien.

Innan Calypso lämnade kubanska vatten undrade Castro varför han inte hade någon kubansk vetenskapsman ombord. Som en följd av detta välkomnade Costeau senare Dr Gaspar Gonzalez Sánson, fd vicechef för Havanna Universitets Center för Marinforskning, att arbeta som besökande forskare på Calypso i Nya Zealand. Flera år senare skulle Dr Gonzalez bli en av våra viktigaste forskare under ett decennium av expeditioner på Kubas nordvästra kust. Han skänkte oss dråpliga historier om en kuban bland fransmän på Calypso.

Vänskapen mellan Cousteau och Castro fortsatte och stärktes i solidaritet och enhet kring miljön i samband med miljömötet i Rio de Janiero 1992. Här gav Castro ett kraftfullt, om än ovanligt kort, tal där han uppmanade den rika världen att sluta att till tredje världen överföra sin livsstil och sina konsumtionsmönster som förstör miljön. Gör mänskligt liv mer förnuftigt! 1998, mindre än sex månader efter Cousteaus död, så mindes Castro sin vän med värme och påminde om en lekfull händelse vid toppmötet i Rio: "Alla statschefer hade radat upp sig för fotografering när jag drog med mig Cousteau och sa 'kapten, var med på detta foto för att de flesta här vet ingenting om miljö' Och han var med tillsammans med oss alla."

I juli 1997 antog Kuba lag 81. En i sanning imponerande lagsamling och bestämmelser som syftade till att vända miljöförstöringen från tidigare årtionden och staka ut en hållbar väg framåt. Inom ett årtionde hade Kuba förbjudit den skadliga fiskemetoden med bottentrålning. Idag är Kuba nära att uppfylla målet att skydda 25 procent av sina vatten, ett av de högsta andelarna i världen. I övriga världen ligger genomsnittet på 2 - 3 procent. Många kubaner tillskriver lag 81 och Kubas fortsatta engagemang för miljön Castros miljöetik, som han i sin tur delvis tillskriver Cousteau.

Med Castros död och en möjlig återgång i USA:s relationer med Kuba genom Trumpadministrationen finns en växande oro om Kubas osäkra framtid. Inför akuta ekonomiska behov och en tidigare inte upplevd press, särskilt genom att man planerar att tredubbla turismen till 2030, kommer Kuba att testas under de kommande månaderna och åren framöver. Som det är nu är Kuba en grön, oförstörd juvel i Karibien. Det är en plats där politiker tar hänsyn till vetenskap och fakta.

2014 hade det gått en tid sedan Castro senast hade tagit på sig dykarutrustning för att utforska kubanska vatten, men det var uppenbart att hans passion och nyfikenhet för havet var lika starkt som tidigare. I sitt brev framförde Castro en enkel men angelägen önskan till Robert Kennedy Jr: "Idag ber jag dig, om du har några minuter över, ge mig dina intryck av vad du sett på havsbotten."

Flera veckor senare svarade Kennedy och försäkrade att åtminstone fram till nu är Kubas marina ekosystem hälsosamma och spektakulära.
David Guggenheim Ecowatch/Buzzflash 161206


 
   
 

Nelson Mandela om kritiken mot Kuba

 
 
 
 

Vid sitt besök i Kuba 1991, intervjuades Mandela av en reporter från Miami.

Den första reportern:
De kubaner som lever i exil har bett Er kritisera situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Kuba. Vad är Ert svar till dom?

Nelson Mandela:
Vilken rätt har de att tala om Kuba och mänskliga rättigheter?
De teg om övergreppen mot mänskliga rättigheter i Sydafrika under 42 år. Varför är de nu så angelägna om mänskliga rättigheter?

De bryr sig inte om det våld som har dödat tio tusen människor. Vilken rätt har de att undervisa oss om mänskliga rättigheter?
Om Ni besvarar den frågan, ska jag besvara Er fråga!

Se video från Mandelas besök i Kuba 1991. Spola ev fram till 6:20. Dokumentären är på spanska, men Mandela talar förstås engelska.
Se video

 
     
   
 

Möte med Aleida Guevara i Göteborg

 
 
 
 


Se video

 
     
   
 

EU överger sin "gemensamma ståndpunkt"
- de förklädda liberalerna i CRD rasar

 
   
 

Civil Rights Defenders (CRD) går i DN 161207 till storms mot det avtal som förhandlats fram mellan Kuba och EU.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

EU överger sin "gemensamma ståndpunkt"

 
 
 

EU har tillkännagivit att en ny etapp av relationer inleds med Kuba då EU ska överge sin "gemensamma ståndpunkt" gentemot Kuba som gällt sedan 1996. Detta sker efter två års förhandlingar.
Den gemensamma ståndpunkten var ett intiativ av Spaniens dåvarande PP-regering under ledning av extremhögerpolitikern Jose Maria Aznar. (Som fortfarande är djupt involverad i försöken att undergräva de progressiva regeringarna i Latinamerika). Politiken innebar ett förbud mot allt samarbete som inte "förbättrade de mänskliga rättigheterna på ön."
12 december är det tänkt att ett nytt avtal om politisk dialog och samarbete ska undertecknas av EUs "utrikesminister" Federica Mogherini och Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez.
Mogherini säger att "Vi befinner oss vid en verklig vändpunkt i relationerna mellan EU och Kuba." Kuba är sedan länge det enda landet i Latinamerika som inte haft ett liknande avtal med EU.
Den "gemensamma ståndpunkten" syftade till att alla länder i EU skulle ha samma negativa inställning till Havanna. EU skulle aktivt arbeta med oppositionen och främja övergång "till flerpartisystem och respekt för de mänskliga rättigheterna." EU krävde också lagändringar och att samarbete bara skulle ske med icke-regeringsanknutna organisationer som kyrkan och liknande. Man förbehöll sig också rätten att finansiera olika sociala och politiska aktörer som arbetade i samma riktning som EU. (Dvs. samma grupper som organiseras av USA).
Kuba betraktade detta med all rätt som inblandning i landets angelägenheter och EU blev i praktiken fullständigt isolerat i Kuba, där länder som Sverige till slut bara hade kontakt med "dissidenter". Syftet att påverka Kubas politik nåddes förstås inte. En del EU-länder har på bilateral basis under tidens gång förbättrat relationerna med Kuba. Sverige har hört till de mest hårdnackade förespråkarna för den "gemensamma ståndpunkten" och inblandningen i Kubas inre angelägenheter.
Det nya avtalet består av tre avsnitt som behandlar politisk dialog, samarbete och dialog om handel och komersiellt samarbete. Men för EU:s del måste alla 28 medlemsländer skriva på avtalet, vilket sägs vara accepterat.
Frankrikes Latinamerikarepresentant för landets president, var nyligen i Kuba och sade: "Sedan länge har Frankrike velat få en ändring på den gemensamma ståndpunkaten." Han ansåg den vara felaktig för att den innebar att "stänga dörren för alla möjligheter till samtal och att utveckla kontakterna."
RT 161206


 

 

   
 

Jan Myrdals minnestal till Fidel 4 december 2016
vid Kubas ambassad Stockholm

 
 
 
 

Detta är ett minnesmöte. Men mer än så. Ty vi som kommit hit gör det för att hylla och hedra den Fidel Castro Ruz som föddes den 13 augusti 1926 i Birán i Holguín på Kuba och avled nittioårig den 25 november 2016 i Havanna.
Läs hela talet + länk till youtube

 
     

 
   
 

Kajsa Ekis Ekman i Aftonbladet om Fidel

 
 
 
 

Idag begravs Fidel Castro bredvid José Martí, den kubanske befrielsehjälten. Representanter från femtio länder närvarar, varav tjugotvå statschefer, majoriteten från länder i tredje världen. Detta är mycket ovanligt för en statschef från ett litet och fattigt land. Jämför senast en mexikansk president dog – då kom inte en enda utländsk gäst.
Läs hela artikeln

 
     
 
 

Sveriges Radios Lotten Collin förnekar sig inte

 
 
 
 

Sveriges Radios Lotten Collin är på Kuba för att bevaka Fidel Castros begravning. Hennes rapporter är pinsamt dåliga. Hon ägnar sig föga åt Fidel eller begravningen, men desto mer åt att hitta missnöjda kubaner. En diabetiker är missnöjd med att hon "bara" får en liter mjölk varannan dag av staten. En annan föredrar att sy kläder före att jobba på universitetet. Vilket scoop, Lotten! Vi tipsar om att hon kan intervjua taxichaufförer i Stockholm om hon vill hitta akademiker som sysslar med annat. Och om hon vill hitta diabetiker som får mindre än en halv liter mjölk om dagen behöver hon inte ens resa till Stockholm.

För någon dag sedan rapporterade Collin att hon såg "några skolbarn" på Revolutionsplatsen, där alla andra såg hundratusentals kubaner som köade i timmar för att visa sin Fidel sin aktning. Men nu har Lotten tydligen gnuggat ögonen och kan som enda journalist avslöja att de miljontals kubaner som följer Fidel till den sista vilan är utkommenderade och tvingas att gråta. Det i motsats till medier till och med i USA.

Så skriver Cuba Central Team, USA, att statscheferna inte går att urskilja på fotona bland "tusentals kubaner som trängs. Fotot är en bild på medborgare som kommit till torget av egen fri vilja. Kubaner som kommer ensamma, med vänner, familjer som samlat barnen och stannar länge." New York Times rapporterar att sorgen "nådde nära en religiös nivå", med sörjande som höll Fidels foto, blommor och kubanska flaggan. Det var vanligt bland den äldre generationens uttryck för sorg, de som är ryggraden i stödet för revolutionen. Journalisten Tim Padgett intervjuar Marianela Pérez och skriver att "hon är egen företagare och äger en restaurang i Havanna. Så varför skulle en exemplarisk kapitalist sörja Fidel Castros bortgång? Pérez säger att jag är en av många som tackar den kubanska revolutionen för utbildning och andra förmåner som förberedde mig att driva mitt företag. Jag ser det inte som någon motsättning." Nyhetsbyrån Reuters berättar om 29-årige ingenjören Roberto som tjänar 25 dollar i månaden och klarar sig med den statliga lönen genom att utföra extrajobb: "Det finns värden som kommer av revolutionen och som ingen vill förlora." Till och med reaktionära Washington Post skriver från en av Havannas fattigaste kvarter att här finns inga kriminella gäng, inga vapen och praktiskt taget inget knark, något som grannländerna översvämmas av. Guardian skriver om de två saker som förenar den överväldigande majoriteten av alla kubaner: "att USA ska återlämna Guantanamo till Kuba och upphöra med blockaden."

Inget av detta har Collin sett eller rapporterat. Med denna innovativa och nyskapande journalistik är hon förmodligen med raska steg på väg mot radiochefsposten. Att sanningen och objektiviteten fått stryka på foten är i sammanhanget ett litet offer så länge man tjänar de styrande eliterna i USA och Sverige.
Zoltan Tiroler 161203


 
 
   
 

Fidel visade att ”Varje autentisk Revolution
förmår försvara sig”!
av Dick Emanuelsson

 
 

“Vi tror att denna kontinent i sitt sköte har en varelse som heter REVOLUTION, som är på väg, och obevekligt, genom biologisk, social och lagstiftning om historien, måste födas. Och den kommer att födas i en eller annan form.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
   
 

Torgmöte för Kuba i Uppsala

 
 
 
 

Ett fyrtiotal rörda och högtidliga Uppsalabor samlades på Stora Torget för att hedra minnet av Fidel. Mötet ordnades av Svensk–Kubanska Föreningen och Kommunistiska partiet. Där fanns ljus tända och fanor. Fotot av Fidel när han anländer till Havanna efter revolutionen prydde talarstolen.
Ordföranden i föreningen höll ett kort tal och förklarade varför Latinamerika, som hon själv kommer ifrån, har en helt annan erfarenhet av Kuba och Fidel än svenska massmedier och varför de sörjer. Palestinska folkets förening representerades av ordföranden som påminde om Kubas och Fidels pålitliga stöd.
En av Svensk-Kubanska Föreningens äldsta medlemmar talade med gråten i rösten direkt från hjärtat: ”Fidel Castro har varit en lysande ledstjärna för mina politiska handlingar och mitt tänkande”.
På banderollerna kunde läsas: Kamp mot USA-imperialismen! Viva Kuba!

 
     
     
 
 
 

Havanna tisdag 29 november

 
 

Igår köade jag i 4 och en halv timmar för att komma fram till Martímonumentet och skriva mitt namn i kondoleansboken, kilometerlånga köer från två håll, lugn och samlad stämning, men tårar på många håll, och hemska reportrar från "fria världen" som utgick från att folk stod där i timmar i solen för att de var rädda för sin regering, och tolkade alla svar i den riktningen.
En reporter t.o.m. närmade sig en gråtande kvinna och jämförde Fidel med Hitler. Dessa reportrar, som redan har sin bild klar, och är fullständigt döva och blinda för denna revolution, och detta stolta folk, stolta över att de trots allt, och med Fidel i ledningen blivit världens mest hållbara. Och de som tror att detta nu skulle ta slut, som hetsarna i Miami tror, kommer att vara blinda även för den fortsatta socialistiska utvecklingen. Dock, nu när så många kubaner har mobil kommer deas bilder också ut, även om medierna inte tar emot.
Eva Björklund


 
   
 

Havanna måndag 28 november

 
 

 
 
 
 
 

Eva Björklund, Havanna tisdag 29 november Jag är lycklig som får vara här med Kuba i dessa dagar av sorg, men också självklar beslutsamhet att fortsätta kampen. Igår var jag på massmötet på Revolutionstorget, det skulle börja kl 7. Redan kl 6 när jag kom dit tillsammans med min vän Dania, var det så packat att det var svårt att ta sig fram. Vi pressade oss till ungefär mitten och kunde se en del, men inte röra oss, vi var omgivna av universtitetsstudenter som höll igång med slagord och sång medan vi väntade.
Den första som talade var Rafael Correa, nästan lika bra som Fidel, och när han läste upp Fidels definition i 10 punkter - vad som måste gälla i en revolution - hängde ungdomarna med utantill, i kör, så högt att han hörde det. Och sist talade Raul, som inledningsvis hade svårt att hålla tillbaka sina känslor, men ett väldigt bra tal, ungdomarna klappade kraftfullt och länge och ropade Leve Fidel, Leve Raul, Hasta Siempre. Däremellan en del långrandiga, det höll på till över 10, som sydafrikas Suma som ju dessutom låter ganska falska med tanke på de rikedomar han lagt beslag på före egen del, och en lång rad som sa det självklara, ganska långtråkigt, men viktigt att så många stats- och regeringschefer var där.

Vietnams kvinnliga ordförande i nationalförsamlingen var en ljuspunkt, Evo Morales likaså, som också livade upp andarna, som Correa och Greklands Alexis Tsipras. Men det blev så trångt och kvavt, det gick inte att röra sig, packade som sillar, nog ett av de största möten som ägt dum på detta legendariska torg.

Jag höll på att svimma och fick bäras bort på bår genom folkhavet, som klämde ihop sig på båda sidor för att båren skulle kunna passera. Det står bårbärare utplacerade med jämna mellanrum över hela torget, när någon börjar vaja så hörs ropet, bårbärare hit, och de tar sig fram, plockar upp och bär vidare till små läkarstationer. Det kändes ju fånigt att inte klara av mötet, men ännu en positiv upplevelse, som helhet. Och det tog inte många minuter innan jag var mig själv igen.
På lördag kommer jag att vara i Santiago de Cuba, dit Fidels aska fördes med start i morse, hela vägen till Santiago, kantad av folk, även i glesbygd, där står de unga och gamla och vinkar farväl med vita rosor och fanor.

 
     
     
 
   
 

50-årsjubileum i Växjö med hyllning till Fidel

 
 
 
 

Svensk-Kubanska Föreningen i Växjö firade Föreningens 50 år och hedrade Fidel Castro med en tyst minut. Ett 70-tal personer hade samlats den 26 november 2016 i en fullsatt lokal. Ett uttalande från Svensk-Kubanska Föreningen, Kommunistiska Partiet och FMLN upplästes, och flera tal hölls. För musikunderhållningen stod Guillermo Cariz och Jorge Alvarez, samt Chelo från Popol Vuh. Mat och dryck serverades, och det blev en mycket uppskattad och lyckad kväll.
Svensk-Kubanska Föreningen i Växjö

 
     
     
 
   
 

Jönköping hyllar Fidel

 
 
 
 

Sedan länge hade Svensk-Kubanska i Jönköping planerat att 26 november fira Föreningens 50 år och lokalavdelningens 25 år. Nu blev tillställningen istället en hyllning till Fidel. Ett 50-tal personer hade samlats, varav flera kom spontant utan föranmälan med anledning av Fidels död. Ett bildspel inledde evenemanget, därefter lästes Föreningens uttalande med anledning av det inträffade upp, vilket följdes av en tyst minut och en skål för Fidel.

Flera tal lokalavdelningens historia och om vikten av Kubasolidaritet hölls. För den högklassiga musikunderhållningen stod Roberto och Giovanni, samt Hugo och Xavier för Solidaritetsföreningen för Nicaragua Carlos Fonseca i Stockholm. Mat och dryck serverades rikligt och kvällen avslutades med att de fyra musikerna spelade kubanska sånger tillsammans.
En uppskattad och lyckad kväll, där flera deltagare lovade att gå med i Svensk-Kubanska.
Svensk-Kubanska Föreningen, Jönköping

 
     
   
 

50-årsjubileum och hyllning av Fidel

 
 
 
 

Svensk-Kubanska föreningen i Göteborg hade Hyllning till Fidel Castro Ruz med en tyst minut och 50 års jubileum 26 november 2016 i fullsatt lokal.
Bertil Kilner berättade om föreningens tillkomst och Louise visade bilder från de gångna 50 åren.Svensk-Kubanska föreningen i Göteborg hade Hyllning till Fidel Castro Ruz med en tyst minut och 50 års jubileum 26 november 2016 i fullsatt lokal. Bertil Kilner berättade om föreningens tillkomst och Louise visade bilder från de gångna 50 åren.

 
     
   
 

Medierna och Fidel

 
 

Tidningar och radio/TV fyller sin uppgift för de härskande och kastar skit på symbolen för uppror och motstånd mot USA-imperiet: Fidel Castro.
På SR har man kallat in Erik Jennische och presenterar honom som Kuba-expert. Man nämner inte hans bakgrund i liberalernas SILC, vars huvuduppgift under årtionden har varit att förtala Kuba och revolutionen. Man intervjuar Civil Rights Defenders och nämner inte att det är samma liberaler som i SILC, och att också CRD anklagar Kuba, men inte länder som Mexiko, Honduras, Colombia etc. där tusentals människor försvinner, torteras och mördas varje år pga sin politiska uppfattning. Inte heller skulle man för sitt liv nämna att CRD, enligt sin egen hemsida, tar emot pengar från USA. "Kubaexperten" Jennische säger att Fidels son nu kommer att ta över. Man tar sig för pannan för sådana "experter" som inte haft rätt tidigare och inte har rätt nu.
Man släpper fram pensionerade Lars Palmgren, en reporter som gjort sig ökänd genom sitt stöd till den misslyckade militärkuppen mot Venezuelas valde president Hugo Chavez.
Dessa sk Kuba-experter har haft fel varenda gång när det gäller Kuba. De hävdade för 20 år sedan att Kubas regering skulle braka samman när som helst. Trots deras profetior är Kubas självständighet bevarad. De har fel igen, men kommer ändå att få fortsätta att sprida sin reaktionära dynga.
Man visar några hundra exilkubaner i Miami, en sorglig rest av Batistadiktaturen, som skamligt nog firar en gamma mans död. En man som de försökt mörda hundratals gånger, men istället dog en naturlig död 90 år gammal.

Men medierna visar inte sorgen hos de 4 miljoner fattiga i en lång rad länder som återfått synen tack vare kubanska läkare. Inte heller visar man sorgen hos de 10 miljoner som lärt sig läsa och skriva tack vare kubanska lärare. Inte heller visar man sorgen hos 11 miljoner kubaner som förlorat en älskad ledare. På gatorna i Havanna och Latinamerikas storstäder, över hela Afrika och också i många europeiska städer ser man människor sörja Fidel. En man som representerar så mycket, en man som representerar en bättre, humanare och rättvisare värld.
Man nämner inte med ett ord Kubas alla insatser för sitt folk som har den högsta medellivslängden, den lägsta barnadödligheten, den bästa miljön, det bästa skyddet mot katastrofer, bästa utbildningssystemet, bästa hälsovården och det rikaste kulturella utbudet i Amerika.
Inte heller nämner man med ett ord Kubas alla insatser för världens fattiga med tiotusentals läkare som arbetar utomlands, att Kuba utbildar tusentals läkare gratis att Kuba på ett avgörande sätt bidrog till krossandet av apartheid och till att ebola-epidemin stoppades.
Media öser sitt hat över ett litet land som lyckats stå emot USA i 57 år och som inte böjt sig eller gett upp sitt oberoende. Trots deras hat hyllar miljoner och åter miljoner människor den store Fidel Castro som man kommer att minnas och hedra långt efter att Wolodarski, Jennische, Palmgren, Lotten Collin och Co. för länge sedan glömts bort.
Zoltan Tiroler 161128

 
   
 

Fidel lever i Kubas revolution

 
 

Eva Björklund, Havanna lördag den 26 november 2016
Fidel har dött, fysiskt, men han lever i Kubas revolution, och i alla folks kamp för självbestämmande, jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och en bättre, hållbar värld.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

Leve Fidel!

 
 

Fidel, älskad av mänskligheten, är fysiskt död, men hans kamp för idéerna om rättvisa och fred lever vidare.

Alla de fattiga i tredje världen som fått läkarvård för första gången tack vare Kubas solidaritet sörjer honom.
Alla som lärt sig läsa och skriva tack vare Kubas solidaritet sörjer honom.
Alla människor i jordbävningsdrabbade byar i fjärran länder som fått hjälp och läkarvård av Kubas läkare sörjer honom.
Det kubanska folket, som i över 50 år har försvarat sig mot USA:s fientligheter, sörjer honom djupt.
Södra Afrikas folk sörjer honom. När de bad om hjälp i sin kamp mot apartheid var det Kubas som ställde sig på deras sida.

Alla måste dö, även de som vi älskar mest, men Fidel ska leva i vår kamp för en rättvis värld.
Hans död uppmanar oss att kämpa mot krig och vapenindustri, mot miljöförstöring, mot girighet och för en bättre och mänskligare värld för alla.

Leve Fidel!
Martin Österlin Ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen


 
   
 

Fidel - en legend

 
 
 
 

Trots försök från USA att hindra revolutionen, så förklarade Fidel officiellt seger 1 januari 1959 i det som skulle bli sista spiken i Batistaregimens kista.
Fidel omvandlade Kuba från att ha varit terroriserat av torterare, mord och försvinnanden till ett land totalt inriktad på rättvis fördelning av rikedomarna, utbildning och hälsovård för alla.

Inrikes byggde han sitt eftermäle på jordbruksreformen, på att dra igång ett av världens mest ambitiösa alfabetiseringskampanjer och satsningen på ett gratis hälsovårdssystem i världsklass. Han fortsatte med att nationalisera företag, raffinaderier och storgods. Han stod i spetsen för Kommunistpartiet från 1965.

I Washington är han känd för att ha stått emot USAs aggression, främst i samband med invasionen i Grisbukten 1961, och för att ha varit en av huvudpersonerna vid Kubakrisen 1962, som markerade höjdpunkten på Kalla Kriget mellan USA och Sovjet. Han är också känd för att ha överlevt minst 638 mordförsök liksom ett otal försök att underminera det lilla karibiska landet.

I Latinamerika lade Fidel grunden till ett tätt samarbete med vänsterregeringar i Karibien och Sydamerika. Tillsammans med Venezuelas Hugo Chavez var han initiativtagare till skapandet av ALBA, ett socialistiskt block av länder som motsatte sig privatiseringar och nyliberalism, som ger en vision om social välfärd och ömsesidigt ekonomiskt stöd.

För tredje världen är Fidel en revolutionär ikon som konsekvent stött internationalism. Han var en nyckelfigur i de Icke Allierade Staternas rörelse och vann respekt hos ledare i hela Afrika, Mellanöstern och Afrika där tusentals kubanska soldater, läkare, jordbruksexperter och lärare har bistått på humanitära uppdrag.

19 april 2016, vid Kommunistpartiets 7:e Kongress avslutningssession, talade Fidel till ombuden: "Detta kan vara en av de sista gångerna jag talar i detta rum, men idéerna hos de kubanska kommunisterna kommer också fortsättningsvis vara ett bevis i denna världen på att genom frenetiskt arbete med värdighet, så kan vi skapa den materiella och kulturella välfärd som mänskligheten behöver."

Detta var ett ovanligt framträdande av 90-åringen, som trots det fortfarande skrev artiklar om globala frågor och påverkade viktiga beslut i Kuba genom sitt anseende. Arbete bakom kulisserna hjälpte till att skapa fredsprocessen mellan Colombias regering och FARC-gerillan och förbättra relationerna mellan Kuba och USA.

Drabbad av allvarlig sjukdom i juli 2006 överlät Fidel sina åtaganden till sin bror Raul, som var vice-president.

25 november tillkännagav hans bror och medrevolutionär Raul Castro att Fidel hade gått bort vid 90 års ålder.
Telesur 161126 (del av längre artikel)

 
     
   
 

Stort europeiskt solidaritetsmöte
för Kuba i Stockholm

 
 
 
 

18 - 20 november hölls det XVII:e Europeiska solidaritetsmötet för Kuba.Händelsen ägde för första gången rum i Stockholm och sammanföll med Svensk-Kubanska Föreningens 50-årsjubileum. Drygt 130 ombud från fler än 30 länder deltog i mötet som stärkte samarbetet och solidariteten med det kämpande Kuba.
En stor kubansk delegation, med Che Guevaras dotter Aleida i spetsen, närvarade och betonade vikten av fortsatt solidaritet med Kuba. Aleida berättade också om blockadens effekter, ibland med dödligt resultat, på den kubanska sjukvården. Univeristetsprofessorn Keith Bolender från Kanada talade om blockaden och vad som kan förväntas efter presidentvalet i USA. Moises Rodriguez informerade om de USA-dirigerade och USA-finansierade grupperna i Kuba. Han hade under närmare30 år infiltererat dessa grupper och kunde ge detaljinformation om hur de arbetar och deras totala beroende av USA. Gail Walker, från Präster för Fred i USA, redogjorde för det mångåriga arbetet med att bryta USA:s blockad.

I grupper diskuterades hur arbetet mot blockaden och USA:s ockupation av Guantanamo kan stärkas. I en annan hur vi bättre kan sprida korrekt information och bemöta mediekampanjen mot Kuba. Här spelar den baskiska nyhetsbyrån Cubainformacion en viktig roll. (se exempelvis https://www.youtube.com/watch?v=O0r-IXwRSlo ). I ytterligare en grupp togs arbetet för det progressiva Latinamerika upp och i ytterligare en hur samarbetet mellan de många olika solidaritetsgrupperna kan stärkas.

Kortare anföranden hölls av många ombud. Ett som gjorde ett djupt intryck var den ukrainska advokaten och människorättskämpen Nina Karpachova. Hon talade om situationen i sitt hemland men också om de 24 000 barn som efter Tjernobylkatastrofen fått gratis behandling i Kuba och som nu ser ön som sitt andra hemland. De många anförandena och diskussionerna ramades in av högklassig underhållning av bland andra Sven Wollter med Hasse Nilsson, Ann-Kristine Hedmark, Fredskören, Jan Hammarlund, Pepe & Mary och Beatriz Piñeda.

Se Cubainformación.tv, bilder och video

 
     
   
 

Nya böter för handel med Kuba

 
 
 
 

Denna gång är det USA-företaget National Oilwell Varco och dess dotterbolag Dreco Energy Services samt NOV Elmar som drabbas av USA:s bannbullor för handel med Kuba.
Med detta läggs ytterligare företag till den allt längre listan som straffas för kontakter med Kuba. Bötesbeloppet är på 6 miljoner dollar.

Böterna tjänar syftet att skrämma företag och privatpersoner som vill ha förbindelser med Kuba. Det demonstrerar också tydligt att blockaden är i full kraft och fortsätter att skada den kubanska ekonomin.
Granma 161116

 
     
   
 

Kubanska läkare håller fortfarande Moçambiques hälsovård på fötter

 
 
 
 

– De finns fortfarande både på landsbygden och i städerna och deras bidrag till landets sjuk- och hälsovård är helt avgörande, berättar dr. Julie Cliff som är pensionerad professor i förebyggande medicin. Hon kan historien, för hon har varit en aktiv deltagare i den ända sedan Frelimo:s befrielsekrig på sextio- och sjuttiotalet. Nu handleder hon moçambikiska doktorander vid universitetet i huvudstaden Maputo. De är mycket fler än 1975, då landet blev självständigt efter fyra hundra års portugisisk kolonialism. Den gången fanns det sammanlagt sexton moçambikier med akademisk utbildning.

Då var volontärerna från vänskapligt sinnade länder och solidaritetsrörelser helt oundgängliga. Själv kom jag dit med Afrikagrupperna och stannade i fem år för att samordna rehabiliteringen av funktionshindrade i de tre mellersta provinserna. Det var inbördeskrig och svält. Kubanerna utmärkte sig genom sitt samvetsgranna arbete och sitt kamratliga umgänge med såväl kollegor som patienter. För mig var kubanernas uppträdande ett bevis för revolutionens överlägsenhet. Röntgenläkaren Maria Helena hade sin mottagning precis bakom väggen på Fysioterapiavdelningen där jag höll hus, och det hördes många skratt genom väggen. (Strålningen från den gamla röntgenapparaten fick vi säkert var sin del av.) Vi var de som först anmälde oss till vakthållning när sydafrikanska sabotörer hotade sjukhuset.

Nu deltar jag åter genom återkommande uppdrag i ett rehabiliteringsprojekt för fattiga med funktionsnedsättningar på landsbygden i Nampulaprovinsen. Det är Emmaus Björkå som håller detta projekt som får bidrag från Sida. Min counterpart är Ilda, pensionerad socialchef i provinsen. Under en av våra bilfärder på sandiga vägar berättar hon om de två tonårsdöttrarna, av vilka den ena heter Mariela. Det låter inte så portugisiskt så jag frågar varifrån hon fått namnet.
– Det är den kubanska läkaren som räddade både mig och min flicka när hon föddes alldeles för tidigt, förklarar Ilda full av tacksamhet och beundran.
Gábor Tiroler

 
     
   
 

Nytt hot mot Kuba efter USA-valet

 
 
 
 

Valet av Donald Trump och republikansk majoritet i såväl Senaten som Representanthuset hotar förbättringarna i relationen mellan länderna som skett senaste tiden.
Några dagar innan valet sa Mike Pence, blivande vicepresident: ”Vi ger ett löfte: När Donald Trump är USA:s president kommer vi att återta alla Obamas åtgärder vad gäller Kuba. Vi kommer att stödja fortsatt blockad tills verkliga politiska och religiösa friheter är en realitet för alla kubaner. Donald Trump kommer att stå med frihetsälskande kubaner i kampen mot kommunistiskt förtryck.”
Och vid ett valmöte i oktober sa Trump: ”Alla eftergifter som Barack Obama givit Castroregimen har gjorts genom presidentorder, vilket betyder att nästa president kan återkalla dem - och det är precis vad jag kommer att göra om inte Castroregimen tillmötesgår våra krav.”
Republikansk majoritet i Kongressens båda kamrar kommer att stärka inflytandet hos de reaktionära Kuba-amerikanska ledamöterna i Kongressen och förhindra varje anti-blockad lag som introduceras i framtiden.
Vi uppmanar därför president Obama att under sina tre sista månader utnyttja sin verkställande makt för att avlägsna de delar av blockaden som faller under hans maktutövande.
Under kommande månader är det oerhört viktigt att vi fortsätter att pressa USA:s regering att fortsätta att normalisera relationerna med Kuba och äntligen avskaffa sin 54 år långa blockad och upphöra med den olagliga ockupationen av Guantanamo.
Cuba Solidarity Campaign 161109

 
     
   
 

Kuba är det bästa landet för barn,
enligt Rädda Barnen

 
 
 
 

Spanska nyhetsbyrån EFE informerar om Rädda Barnens senaste rapport om situationen för barn i olika länder. Enligt organisationen är Kuba det land i Latinamerika med störst möjligheter för barnens utveckling. I den andra änden på listan sätter Rädda Barnen Haiti. Det fattiga Kuba hamnar före länder som Japan och Brasilien. För att göra bedömningen väger Rädda Barnen ihop en rad faktorer, inklusive våld mot kvinnor. Organisationen uppger att 60% av tonårsgraviditeterna i Peru är resultatet av våldtäkt. Rädda Barnen uppmärksammar också det utbredda användandet av fysiska straff och förnedring i såväl skolor som hem i många länder. Kuba framhålls bland annat för att det har allmän hälsovård och utbildning, som är obligatorisk och gratis. Man säger också att föräldrarna har mer känslomässiga band med sina barn och att sexuellt våld mot barn inte accepteras. I Latinamerika finns 166 miljoner barn och ungdomar mellan 10 och 24 år, vilket utgör 24% av befolkningen.
EFE 161104


 
 
 

Den speciella ekonomiska zonen växer

 
 

Hittills i år har Kuba givit tillstånd till 11 olika projekt i den speciella ekonomiska zonen Mariel väster om Havanna. Det totala antalet är därmed uppe i 19.

I fredags påbörjades bygget av schweiziska Unilevers fabrik för tillverkning av tandkräm och tvål i ett joint-ventureprojekt tillsammans med kubanska Suchel. Detta projekt fick klartecken av de kubanska myndigheterna i januari och beräknas vara klart att börja producera hygienprodukter 2018.

Granskningen av andra projekt fortsätter. Ett som nu avvisats av Kuba gäller tillverkningen av små traktorer till Kubas privata sektor (USA tillåter inte några kontakter med den offentliga). Kuba tackar nej på grund av att den planerade anläggningen inte planerade att använda sig av tillräckligt avancerad teknologi.

USA:s fortsatta blockad påverkar fortfarande utvecklingen kraftigt negativt. Cuba Central Team 161104, Cubadebate 161104


 
   
 

För 25e året i rad:
FN kräver att USA ska häva sin Kubablockad

 
 
 
 

Ännu ett steg på väg. Fram till förra året var USA och Israel ensamma om att rösta mot kravet att häva blockaden. I år lade de ner sina röster, fortfarande isolerade dock, övriga 191 länder röstade för, som tidigareår.

Under debatten i FNs Generalförsamling tackade Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez sin USA-kollega Samantha Power för USAs besked att i år lägga ner sin röst i stället för att som tidigare alltid rösta mot resolutionen mot USAs blockad. Han hoppades att denna förändring också skulle ”avspeglas i verkligheten”, för två år efter löftet att häva blockaden pågår den i stort sett oförändrat, med syftet att uppnå ett regimskifte. Tillämpningen snarare skärps. President Obama har beslutat om vissa små ändringar men långt ifrån utnyttjat de omfattande möjligheter han har. USAs blockad förblir det främsta hindret för Kubas ekonomiska utveckling och för en normalisering av förbindelserna mellan USA och Kuba.

Vackra ord, smutsig verksamhet
I sitt anförande inför FNs Generalförsamling erkände Samantha Power att USAs försök att isolera Kuba misslyckats och istället hade isolerat USA. Men hon hävdade att ”alla USAs åtgärder gentemot Kuba har följt och följer FN-stadgan och folkrätten.” Kommentar: USAs åtgärder mot Kuba: Blockad, invasion i Grisbukten följd av Mangostaoperationens sabotage och terror, sjukdomsspridning, mordförsök på statschefen.

”Efter 50 års isoleringsförsök har vi beslutat oss för utbyte. För som president Obama sa i Havanna, vi erkänner så klart att öns framtid ligger i det kubanska folkets händer.” Kommentar: USAs kongress avsätter i snitt 20 miljoner dollar varje år för omstörtande verksamhet i Kuba.

”Vi är djupt oroade över de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som Kubas regering ostraffat fortsätter att begå mot sitt eget folk.” Kommentar: Rätt till hälsovård, rätt till utbildning, rätt till arbete, livskvalitet, socials omsorg, rätt till demokrati, 4 perioder i FNs Människorättsråd.

”Vi erkänner att det i vår historia har hänt att USA-ledare och medborgare med förevändningen att främja demokrati och mänskliga rättigheter i regionen för att rättfärdiga handlingar som skapat misstro.” Kommentar: USAID har en lång historia av ingripanden i andra länders inre angelägenheter med omstörtande verksamhet och aktiv inblandning i kuppförsöket mot Venezuelas president 2002. Det särskilda kontoret för radio- och tevesändningar mot Kuba har mellan 2009 och 2016 fått 193,9 miljoner US dollar för detta.

”Kuba var ett de första länderna att ställa upp mot Ebolaepidemin i Västafrika, och skickade över 200 medicinsk personal, ett imponerande bidrag från ett land med bara 11 miljoner invånare.” Kommentar: År 2006 inrättade dåvarande USA-president Bush ett särskilt program för att locka kubanska läkare i utlandstjänst att flytta över till USA. Det har fortsatt under Obamas tid. Och USAs blockad hindrade överförandet av Världshälsoorganisationens ekonomiska bidrag till Kubas internationella läkarbrigad Henry Reeve för arbetet mot Ebola.
EvaBjörklund

 
     
   
 

Inga döda men våldsam förstörelse

 
 

Tisdag eftermiddag den 4 oktober drog orkanen Matthews in över Kubas östligaste spets med centrum mellan Guantanamo och Baracoa. Katastrofala skador men ingen dog. Orkanen ödelade hem, infrastruktur, elnät och vägar, jordbruk och livsmedelsservice. Närmare en halv miljon bananplantor och 8 miljoner tomatplantor skadades. I Baracoa skadades eller förstördes 90 procent av alla bostäder och andra byggnader.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
   
 

Dissar Kuba, håller på Trump

 
 
 
 

Foto: Kubaner i Havanna
”Vi har samlats här i för att stödja Donald Trump i USAs presidentval. Obamas politik har varit väldigt undfallande mot Castroregimen […] Vi har fått nog av dessa demokrater! Deras politik har aldrig medfört något gott för Kubas folk.”

Detta hävdade en grupp inom det av USAID finansierade ”civilsamhället” i centrala Havanna inför årets omröstning i FNs Generalförsamling som enhälligt krävde att USA ska häva blockaden mot Kuba.

Källor Miami Herald 20161025, Google News 161030
Eva Björklund

 
     
   
 

Trump i 2506-Brigadens högkvarter i Miami

 
 
 
 

Dagarna innan FN-omröstningen besökte Donald Trump veteranerna från USAs Grisbuktsinvasion mot Kuba i april 1961 i deras högkvarter. Där lovade han att bryta förbindelserna med Kuba igen och återkalla Obamas presidentbeslut om vissa öppningar för USA-företag och medborgare att handla med och resa till Kuba. Det välkomnas av dessa USA-stödda ”dissidenter”, som stöder Trump i presidentvalet.

Källor Miami Herald 20161025, Google News 161030
Eva Björklund

 
     
   
 

Vad är det som händer i Venezuela?

 
   
 

Högern vann majoritet i Nationalförsamlingen i december 2015 efter omfattande sabotage av landets ekonomi. Deras viktigaste mål sedan dess har varit att störta president Nicolas Maduro.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

Det är skillnad på folk och folk

 
 

Det konstaterar vi nästan dagligen – små försnillare åker i finkan, skattesmitare med brevlådeföretag och enorma fallskärmar lever gott. Men det är också skillnad på land och land. Som … säg Saudiarabien och Kuba. Även där är det pengarna som avgör – dvs den som har klarar sig undan alla argusögon, utom tillfälliga glimtar av en förfärande sanning, medan den som inte har ständigt synas i varje söm, fördöms och av en nästan enig omvärld med USA i spetsen.
Till det ena landet åker delegation på delegation för att sälja sina mest vinstbringande exportprodukter, i det här fallet Sverige. Ibland i sällskap av en gammal justitieminister, ibland nästan med en kung, ibland med näringslivets toppar, som nu, Marcus Wallenberg som basar över Bofors bedrövliga produktion av dödliga vapen – allt ifrån trampminor för lätta fötter till tyngsta möjliga artilleri som används för att döda. Utan några svårigheter, utan några moraliska betänkligheter eller invändningar mot ett land som öppet stött IS och annan terrorism, utan att fundera över när och var vapnen används, med de lukrativa handelsavtalen som ögonbindel och väl inoljad ursäkt.

Till det andra landet åker inga handelsdelegationer eller slipsklädda ministrar. Med det andra landet vill man knappt ens handla innan styret förändrats, man skickar istället pengar och personer för att öppet eller i det fördolda, tillsammans med en dokumenterat utländskt finansierad (läs USA) ”opposition undergräva ett statsskick och ett ledarskap som statschefer och ministrar uttalar sitt demokratiska förakt för. Ett land som prickas, kritiseras och klandras i alla tonarter i de flesta forum och sammanhang – trots att FN i sina olika underorgan prisat många av landets sociala landvinningar under ett oöverstigligt kostsamt, enligt folkrätten illegitimt amerikanskt handelsembargo, som i mer än 50 år fördyrat och försvårat livet på ön. Hit åker ingen utan att avkrävas ett fördömande av landet.

Det ena landet är en medeltida skräckstat där kvinnor inte får finnas eller synas eller köra bil, där våldtagna hembiträden från fattiga länder som Pakistan och Bangladesh hängs medan förövarna går fria, där män och kvinnor piskas och halshuggs offentligt på parkeringsplatser och utanför moskéer för att de hävdat rätten att sätta ord på alla ofattbara fasor som utspelas här, i landet som levererat vapen och oumbärligt stöd till IS, som bombar sjukhus och begravningsföljen i Jemen och förser sina terroristkumpaner i Syrien med ständigt nya vapen och där en enväldig kungafamilj av män styr sitt land med våld och en skoningslös järnhand – en levande mardröm. Ett land där politisk opposition, tom en önskan om att få tänka i andra banor, kan vara detsamma som en omedelbar dödsdom.

Det andra landet har bland det högsta antalet kvinnor i politiken, i företagsledning, vid universiteten och bland studenter och akademiker i världen. Där finn en konstitution som handlar om jämställdhet, där man tom säger att män ska hjälpa till med hushållsarbetet, där kvinnofriden och rätten att bestämma över sin egen kropp är en självklar rättighet. Där utbildning, för flickor och pojkar, från första klass fram till färdig civilingenjörs- eller läkarexamen och sjukvård, inklusive njurtransplantationer och bypassoperationer, är gratis, där det finns en livgivande sensualism i relationen mellan män och kvinnor, där kvinnorna är oumbärliga för samhällets utveckling. Ett enparti-land, men med intensiv politisk aktivitet bland gräsrötterna, där den USA-finansierade ”oppositionen” ibland får sina medlemmar fängslade för förseelser och ibland tas in till förhör – något som brukar väcka ett ramaskri i världen när det sker. Men värre än så blir det inte.

Det ena landet genererar och exporterar våld och förödelse. Men som Stefan Löfven uttryckte det – ”jag sätter inga etiketter på länder”. Snarare” en viktig handelspartner och aktör i området”. Det andra landet som exporterar läskunskap, hälsovård, musik och katastrofhjälp till fattiga länder i hela världen stämplas som diktatur, ett land man aldrig skulle krusa eller skicka kungen till för att be om ursäkt för diplomatiska övertramp. Eller ta Kongo Kinshasa, helvetet på jorden, särskilt för kvinnor, som har den nödvändiga metallen till mobiltelefoner och datorer, Vem fördömer det landet dagligen? Vem vill göra affärer där? Är det detta mänskligheten nått upp till - stoppa världen, för jag vill kliva av.
Maria Sandblad


 
   
 

Politisk väderrapportering om orkanen Matthew:
”Mot dåligt väder bra journalistik”

 
   
 

TEGUCIGALPA / 2016-10-14 /
Varför orsakade orkanen Matthew 500 döda i Haiti, 20 i USA men 0 i Kuba? var det få journalister som frågade efter att Matthew hade darrat av. Hur medierna rapporterar, från Kuba eller från redaktionen på andra sidan jordklotet beror nästan alltid på tidningens politiska färg.

Läs hela artikeln som pdf

 
     
   
 

Stort gensvar för insamlingen
till Henry Reeve-brigaden

 
 
 
 

Sedan den 10 oktober har ca 45.000 kr kommit in till Svensk-Kubanska Föreningens insamling för stöd till Kubas solidariska hjälparbete i orkandrabbade Haiti.
  Tack för alla bidrag, som har kommit från olika delar av Sverige, från Ystad till Skellefteå. Särskilt tack till den man i Skellefteå som bidragit med 20.000 kr!

  Pengarna kommer att överlämnas till Kuba vid det stora europamötet för solidaritet med Kuba som hålls i Stockholm 18-20 november, där vi också firar Svensk-Kubanska Föreningen 50 år.

  Sätt in ditt bidrag på plusgiro 23 57 15-0 ”Mediciner för Kuba”. Skriv ”Henry Reeve” på talongen!

 
     
 
 

Ericsson i samarbete med kubanska Etecsa

 
 

Som svar på ökande telefon- och datatrafik har Etecsa utvidgat sin strategiska allians med Ericsson med syfte att förbättra och fortsätta att förena krafter för att tillmötesgå kundernas önskan om uppkoppling.

För närvarande har uppskattningsvis 85 % av befolkningen mobiltäckning i 2G, medan 3G finns i provinshuvudstäderna, turistorter och för företag. Etecsa vill utöka detta och ge kunderna mer för pengarna. Med Ericsson som partner underlättas expansionen och ger möjlighet till bättre service.
Ericsson säger i ett uttalande att avtalet ”representerar ett erkännande till Ericssons teknologiska ledarskap och vår kapacitet att vidmakthålla Etecsas tillväxt och komersiella framgång.”
Cartas desde Cuba 160925


 
 
 

Pengar från USA för att ändra Kubas regering

 
 

Journalisten Tracey Eaton publicerade i onsdags en lista på organisationer som får finansiering genom USA:s ”regimförändringsprogram” för Kuba via det av Ronald Reagan skapade National Endowment for Democracy, NED.

Det visar sig att kubanska ungdomar under 2015 var den huvudsakliga målgruppen för USA:s ansträngningar. De prioriterade områdena handlar om kommunikation och politisk aktivism. De fick över 2 miljoner, respektive 673 000 dollar.

Organisationen Directorio Democratico Cubano, med säte i Miami och med mer än 25 års kontrarevolutionärt arbete, är det som får mest pengar i år av Obamaadministrationen. När det gäller media är det Diaro de Cuba som får mest, följt av Cubanet. Till dessa går över en halv miljon dollar. NED uppger att det 2015 drev 30 projekt via 27 organisationer i Kuba.

NED:s aktiviteter är förstås olagliga i Kuba, där de genomförs i hemlighet. NED arbetar också med att rekrytera personal i andra länder, ofta utan att informera de man anställer om de risker de löper vid sitt illegala arbete i Kuba.

Enligt officiella data från USA har landet använt 284 miljoner dollar för ”regimförändring” i Kuba under de senaste 20 åren. Obamaadministrationen har varje år avsatt 20 miljoner för ändamålet. Summan sjönk 2013 till 13 miljoner, för att åter gå upp till 20 miljoner 2014 och 2015, mitt under den process som skulle leda till återupprättande av diplomatiska förbindelser mellan länderna.

I år, 2016 när USA säger sig arbeta för en normalisering av relationerna, har budgeten ökat till 30 miljoner. Till detta ska läggas de närmare 800 (!) miljoner dollar som lagts på illegala radio och TV-sändningar vi Radio/TV Martí mellan 1984 och 2015.

NED uppger på sin hemsida att det är en privat organisation, bildat 1983, utan vinstintressen. Det säger sig ägna sig åt att stärka demokratiska institutioner i världen. Genom finansiering från USA:s regering administrerar NED över 1 000 projekt till olika grupper i olika länder.

Många organisationer och länder har fördömt NED:s försök att försvaga regeringar som gör motstånd mot USA:s politik. New York Times har skrivit om NED att det skapades för att göra det CIA tidigare gjort och att det är verksamt i dussintals länder.

Cartas desde Cuba 160930


 
 
 

Stöd Kubas läkarinsatser i orkandrabbade Haiti!

 
 

Kubas Henry Reeve-kontingent med frivilliga läkare och katastrofexperter står ständigt beredd. En första grupp på 38 i teamet åkte genast iväg till Haiti.

Kontingenten har fått sitt namn av Henry Reeve en hjälte som dog 1876 i Kubas frihetskrig. Henry Reeve-kontingenten har sedan den startades 2005 gjort mängder med insatser där det varit storm och orkan, översvämningar och jordbävningar  i länder som Pakistan, Indonesien, Chile, Guatemala, Ecuador och kampen mot ebola-epidemin i Väst-afrika. Över femtonhundra kubanska specialister har anmält sig att delta, och många av dem har idag värdefulla erfarenheter från katastrofer. Till jordbävningen i Haiti 2010 kom kubanerna genast och har gjort långvariga insatser där. Men nu har Haiti drabbats än en gång, tiotusentals nödställda, över 840 omkomna och således också många skadade. Östra Kuba drabbades också hårt, men det organiserade kubanska folket kunde skydda sig, inga avlidna! I Haiti där orkanen förstört allt dricksvatten är epidemier nu det största hotet.

Henry Reeve-kontingenten som skickat en första grupp är oerhört viktig. Det är viktigt med ekonomiskt stöd till den och uppmärksamhet för att visa vikten av praktisk solidaritet. Venezuela har skickat en första sändning förnödenheter.  De stora medierna censurerar bort Kuba och Venezuela. Den svenska regeringen har lovat 90 miljoner till Kubas civilsamhälle. Visa det i praktiken och hjälp till att finansiera Henry Reeve-kontingentens livräddande insatser i Haiti. Henry Reeve-kontingenten är ett av de vackraste uttrycken för Kubas civilsamhälle där ledordet är solidaritet. 

"Mediciner för Kuba" plusgiro 23 57 15 - 0
Skriv "Henry Reeve" på talongen!

Solidaritetshälsningar Martin Österlin 


 
   
 

Orkanen Matthew

 
 
 
 

Baracoa i östra Kuba förstördes av Matthew, en kategori 4 orkan. 90% av alla hus och bostäder är skadade eller förstörda. FN rapporterade i torsdags att provinserna Guantánamo och Holguin led ”allvarlig socioekonomisk skada”. Orkanen ödelade hem, infrastruktur, jordbruk och livsmedelsservice. Närmare en halv miljon bananplantor och 8 miljoner tomatplantor skadades - ett slag som en redan ömtålig nation knappt har råd med.

Kubas effektiva civilförsvarssystem verkar ha bemästrat situationen. FN rapporterar att ”fler än 377 000 personer evakuerades, 1 640 kubikmeter livsmedel transporterades till säker förvaring och åtgärder vidtogs för att skydda samhällen och infrastruktur som hotades av kraftiga vindar, skyfall, flodvågor och översvämningar.” Det finns inga rapporter om dödade i Kuba som resultat av orkanen.
Skadorna i Haiti, ett land med liknande befolkningstal, är oerhört mycket större. Landets regering uppskattar att 350 000 invånare behöver hjälp, en siffra som troligen kommer att stiga. Reuters rapporterade i fredags att dödstalet stigit till över 800, med hemlöshet och kolerautbrott som ”rar flera liv”.
Kubaner finns i Haiti och hjälper till. Den kubanska medicinska brigaden, med 648 läkare och andra hälsovårdsarbetare, är kvar på plats. De erbjuder medicinsk vård och sjukdomsförebyggande åtgärder efter orkanen. Kuba har varit närvarande i Haiti sedan innan den förödande jordbävningen 2010.
Cuba Central Team 161007

 
     
   
 

Till minne av de 73 offren för terroristdåden

 
 
 
 

Idag hölls en värdig minnesceremoni för att hedra de som dog för 40 år sedan på grund av ett attentat utfört av USA-stödda terrorister. 6 oktober är årsdagen av sprängningen av Cubanas flight 455 då 73 försvarslösa och oskyldiga människor dödades av CIA-backade terroristerna Luis Posada Carriles och Orlando Bosch. De båda skyddades av USA:s regering när de anlände till Miami. Ett åtal skulle visat de direkta banden mellan USA och brottet som skedde över Barbados. Det upprörande är att Posada fortfarande lever i Miami. Och brott som detta är anledningen att de 5 kubanska hjältarna åkte till Miami i början på 1990-talet för att skydda sitt folk från fortsatta terroristattentat med ursprung i Miami. Washington vägrar att åtala, eller utlämna, Posada Carriles. Tillsammans med det kubanska folket kräver vi rättvisa.

Fidel Castros slutord vid minnesceremonin för offren på Revolutionsplatsen: ”Man kan inte säga att vi delar sorgen. Nej, sorgen är mångdubblad. Idag gjuter miljoner kubaner sina tårar tillsammans med offrens nära och kära. Och när ett beslutsamt och kraftfullt folk gråter, då darrar orätten.!”
Cuba and Venezuela Solidarity Campaign 161006

 
     
   
 

Baracoa efter orkanen Matthew.
Ingen har förlorat livet men stan är förstörd.

 
 
 
 

Kommunerna Maísi, Imías och San Antonio del Sur drabbats hårt, men det finns inga bilder därifrån för kommunikationerna är brutna.

- Matthew har förstört stan. Inte ens de omtalade orkanerna Hilda, Flora och Ike var lika förödande som Matthew, säger en sorgsen Ricardo Suárez. Han är expert på Vetenskaps-, Teknik- och Miljödepartementets lokalkontoret och hans familj tillhör de som drabbats av detta väderfenomen som så obarmhärtigt förstört taket på deras hus.
- Utan att ännu ha några bekräftade siffror kan jag säga att hundratals bostäder har förstörts, helt eller delvis, och minst lika många tak har ryckts bort, de flög under naten som meteorer genom luften, ackompanjerade av dånen från fällda träd, berättar han. 
- Baracoa är nu en färglös stad, den har förlorat växtlighetens röda och gula och husens blå färg, säger journalisten Lisandra Sabó. 
- De värsta skadorna finns på bostäderna. Rena katastrofen. Jag kan säga att Baracoa är som förstörd, i ruiner, full av byggskräp, men översvämmad av solidaritet, familjerna och grannarna, stöttar varandra, och får hjälp av alla som kommit från grannlänen, säger unga Mável Toirac.
- Vindens raseri var skräckinjagande, ingen här har sett något liknande, vågorna trängfr långt in på land och förstörde byggnadernas grundläggningar.  Om det har blåst lika hårt på andra håll så kan inte en enda bananplanta ha klarat sig upprätt och tusentals kokospalmer ha fällts, samma med mango, avocado och andra fruktträd säger Mável
Majayara teletorn slogs ner, flygplatsbanorna har skadats, bron över Toa-älven är förstörd, vilket isolerar flera samhällen som Nibujón och Moa.  Vägbron över La Farola har raserat och därmed brutit förbindelsen med Guantanamo. Mulatavägen har också stängts av. Fortfarande är elen avstängd, men arbetsgrupper från andra län hade skickats hit i förebyggande syfte och har börjat reparera. Fem brigader jobbar redan med att röja alla byggnadsdelar som hamnat på gatorna, och rensa upp så att stan förr eller senare ska bli sitt vackra jag igen.
Jorge Luis Merencio, Ortelio Gonzáles, Angel Pérez, internet@granma.cu 2016-10-05
översättning Eva Björklund

Översättarens kommentar:
Om vi ska tro Sveriges Radio hoppade orkanen över Kuba på vägen norrut mot Florida.  Ännu ett exempel på SRs manipulerade  rapportering.

 
     
 
 

”Nya svenska pengar för mer demokrati på Kuba”

 
 

Det var Sveriges Radios rubrik på intervju med vice statsminister Isabell Lövin 160929. Samma dag skrev Margot Wallström och Isabella Lövin en artikel i Aftonbladet:
”Kuba på rätt väg – nu satsar vi 90 miljoner. Biståndet ska stärka demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet” (se länken nedan)

SR Ekot rapporterar: Sverige ger 90 miljoner kronor i bistånd till Kuba fram till år 2020. Intervjuar vice statsminister Isabella Lövin (MP) som framhåller:

– Det här är ju inte ett stöd till Kubas regering, det går inte till budgeten, utan det här går till organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter och för att stärka fri- och rättigheter. Det kommer att gynna reformprocessen i Kuba, det är vår intention.
- Sverige har stöttat Kuba sedan 1969 och den nya satsningen är en följd av Kubas öppning mot omvärlden i och med närmandet till USA.
- Det ska gå till organisationer som främjar mänskliga rättigheter  och demokrati, säger
Lövin och tillägger att ”Sverige har stöttat Kuba sedan 1969”.

Det ”stöttandet” har efter 1990 huvudsakligen gått till svenska och kubanska organisationer vilkas arbete ”för demokrati och mänskliga rättigheter” gjort gemensam sak med USA, dvs för ”regimskifte”. Där har bland andra Olof Palme Centret har varit verksamt i samarbete med USA-stödda dissidenter.  Till de mest aggressiva har kristdemokraternas KIC hört tillsammans med folkpartiets (nu liberalernas) SILC vars ledande person i ny skrud som ”Civil Rights Defender” i socialdemokratiska Arena och ABFs Fönstret högröstat krävt att regeringen ska ställa krav på Kuba som villkor för samarbete. Lövins uttalanden i radion kan vara riktade till dem.

- Nu har detta blivit en prioriterad fråga, säger Lövin, Sveriges regering har nu en ny strategi för biståndet till Kuba för att ”öka den ekonomiska och personliga friheten”. Hon hänvisar till USAs hållning och ”att det är bättre med dialog om mänskliga rättigheter och demokrati”. Det nya i strategin är inte lätt att utläsa, utom att ”Kuba ska studera svenska samhällslösningar, till exempel hur våra kommuner verkar.” Hon framhåller att pengarna (22,5 miljoner per år, 4 år) inte ska gå till regeringen utan till civilsamhällets organisationer, till vilka följaktligen bör kunna räknas kommunerna.

Vilka dessa organisationer i övrigt kan vara framgår inte, till exempel om de hittills verksamma – de svenska partianknutna och deras kubanska samarbetspartner - kan komma ifråga från både svensk och kubansk regeringssida, vilket inte verkar troligt. Men det finns andra organisationer i civilsamhället som folkrörelserna i både Sverige och Kuba: fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen, Hbtq-rörelsen, miljörörelsen, solidaritetsrörelsen, fredsrörelsen, idrottsrörelsen osv. Och eftersom det handlar om samarbete och utbyte, så kan ju svenska kommuner och organisationer också ha en del att lära av de kubanska.

Eva Björklund

www.aftonbladet.se/debatt/article23611271.ab


 
   
 

Orkanens öga över Guantanamo

 
 
 
 

Tisdag eftermiddag, vid 6-tiden drog orkanen in över Kubas östligaste spets, med centrum mellan Guantanamo och Baracoa och fortsatte norrut med en fart av 15 kilometer i timmen.  Kraftiga skyfall utsträckte sig från Guantanamo ända till Holguin. Översvämningar av kustområden, översvämmade vägar stängdes av.
 Centrum förväntades förflyttas norrut, lämna land och snurra vidare över havet på väg norrut.
Den uppmättes till 220 kilometer i timmer, kategori 5 över Kuba.
Eva Björklund

 
     
   
 

Colombia röstar för fortsatt krig?

 
 
 
 

När jag skriver detta har det gått ett dygn sedan resultatet av folkomröstningen i Colombia, där medborgarna skulle säga ”ja” eller ”nej” till det fredsavtal som under fyra års tid förhandlats fram i Havanna av Colombias regering och FARC-gerillan. Alla opinionsundersökningar pekade på ett rungande ”ja”. Freden, efter mer än 50 års väpnad konflikt, hade redan börjat firas, statsmän (inklusive Margot Wallström) var på plats i Cartagena, Colombia, för att bevittna undertecknandet. Det glunkades om Nobels fredspris till parterna. Men resultatet blev ett överraskande ”nej” till avtalet.

Hur förklarar man det? Att majoriteten av de som röstar vill fortsätta västvärldens längsta väpnade konflikt? I ett land där offren räknas i hundratusentals och som ”tävlar” med Syrien om att ha flest internflyktingar i världen?

Först några fakta:

  • Valdeltagandet stannade på 37 %. Alltså 2 av 3 av de röstberättigade struntade i att rösta. Nej sidan vann mycket knappt, med mindre än 0,5 %.

  • I de av konflikten främst drabbade områdena, vid Atlantkusten och i östra Colombia, vann ja-sidan.

  • Nej-sidan var framförallt stark i de större städerna (undantaget huvudstaden Bogotá, där ja vann.) Likaså i regionerna runt Anderna, där konflikten inte varit lika påtaglig och där levnadsvillkoren är bättre.

  • Nej-sidans argument har varit att FARC är kriminella som ska sitta i fängelse och inte få delta i det politiska livet. Och att om man släpper fram FARC blir Colombia ett nytt Kuba och Venezuela. Nej-sidan lyckades få omröstningen att handla om FARC och inte om fred.

Vilka står då bakom nej-sidan och vilka har intresse av fortsatt konflikt? Nej-sidans portalfigur är fascisten, paramilitären, massmördaren, knarkhandlaren, jordägaren och tidigare presidenten Alvaro Uribe. Han var i stort sett politiskt uträknad men har nu gjort en, åtminstone tillfällig, formidabel come-back. Uppräkningen indikerar också vilka som är emot en fredsuppgörelse: alltså militär, storgodsägare, paramilitär, drogkarteller. (Det ska dock konstateras att delar av polis och militär stöder avtalet). Dessa grupper har mycket att förlora ekonomiskt, socialt, juridiskt. De är rädda för sociala förändringar och rättvisa i det extremt ojämlika landet. Det som hade kommit fram ur en fredsprocess skulle göra att många dem också skulle anklagas för krigsbrott. En enorm säkerhetsapparat har byggts upp med pengar från USA:s Plan Colombia. Den skulle, liksom delar av militären, bli överflödig och förlora på fred.

Bäst gick nej-sidan i landets näst största stad och tidigare högkvarter för Pablo Escobars drogkarteller, Medellin. Här vann krigsanhängarna med förkrossande 63%. Nej-kampanjen leddes av Jhon Jairo Velasquez, en dömd knarkhandlare. Han var tidigare Escobars ”chefs-mördare” och har erkänt mordet på fler än 300 personer och han har gett order om att mörda fler än tio gånger så många, inklusive journalister, domare och aktivister. Han vill nu bli riksdagsledamot och representera ”yttersta högern”, som han själv säger. Röstade folk ”nej” i Medellin av fruktan? Jag vet inte, men man kan inte låta bli att undra.

Nej-sidan fick oväntat och överraskande stöd av Human Rights Watch, den USA-baserade människorättsorganisationen (?) vars Latinamerikachef José Miguel Vivanco blandade sig i kampanjen och lade sig väldigt nära Uribe. Detta slogs upp stort i colombianska medier. Nej-sidan stöddes också av många av de evangeliska samfund som etablerat sig och som hetsade mot ”kommunisterna”.

Medierna domineras av högern och har propagerat för ”nej”. För övrigt har de svenska medierna som vanligt utfört sin drängtjänst åt högern och upprepar okritiskt nej-sidans argument som förklaring till resultatet. Men de nämner inte att av offren för konflikten står Colombias regering och paramilitär för ca 90 % och gerillan för 10 %.

Ja-sidan är ingen enhetlig grupp. Hela vänstern har stött fredsprocessen. Men man ska inte tro att president Santos är någon vänsterfigur. Han representerar en annan del av borgerligheten än Uribe. Inte minst det internationella gruvkapitalet som inte kommer åt Colombias alla mineraltillgångar då mycket av dem finns på gerillakontrollerat område. USA har bytt fot och säger sig nu stödja fredsprocessen, efter att under många år ha pumpat in miljarder och åter miljarder dollar till Colombias militär. Men dragit slutsatsen att ingen sida kan vinna kriget och för att göra exploatering av hela landet för USA:s storföretag möjligt behövs fred. USA försöker framställa förhandlingarna som en seger för Washingtons diplomati! Men är det några utomstående som bidragit till avtalen är det framförallt Kuba, och i viss mån Venezuela och Norge.

Vad händer nu? Washington, som under många år underblåst kriget, har när detta skrivs ännu inte uttalat sig. Vänstern står handfallen, överraskad, besviken, sorgsen och (tillfälligt?) besegrad. FARC-gerillan, som hela tiden varit motståndare till en folkomröstning, har deklarerat att avtalet, efter undertecknandet är juridiskt bindande och att man respekterar det. Folkomröstningen ser man som en politisk markering och inget mer. Också regeringen säger sig hålla fast vid vapenvilan. President Santos har kallat alla partier till samtal för att diskutera hur man går vidare. Uribes parti, Centro-Democratico (som varken är center eller demokratiskt) är inte intresserade och har sagt nej. Högern känner vind under vingarna och kommer att försöka utnyttja resultatet för sina syften, bland annat att FARC ska straffas. Men att återgå till det som var innan förhandlingarna är inte möjligt. Vad som kommer istället är svårt att förutse. Parterna ska träffas i Havanna igen. Det colombianska dramat, som aldrig verkar ta slut, fortsätter. De hungrande, de fattiga, de bortdrivna, de jordlösa är de som åter drabbas hårdast och de har åter svikits.

Zoltan Tiroler 161004

 
     
   
 

Evo Morales talar klarspråk i FN

 
 
 
 

Bolivias president Evo Morales höll inte igen i FN. Efter att ha kallat Israel ”krigshetsare” så hade han några ord att säga om USA och kapitalism. ”Det största målet för mänskligheten i detta århundrade borde vara att utrota imperialism och kapitalism som modeller för samhället.”

Bolivias president sade att enligt FN-data så är 94 % av världens rikedomar koncentrerade till 20 % av världens befolkning. Detta visar ”kapitalismens sanna ansikte.” Han tillade att 2016 varit det varmaste året som någonsin registrerats. I stort sett varje år är hetare än föregående och Bolivia lider av den värsta torkan i sin historia. Han uppmanade länderna att vara på sin vakt för att förhindra ”kapitalismens barbari” som skulle omvandla Parisöverenskommelsen om klimatet till ett avtal som utnyttjas för utpressning.

Morales fortsatte med att säga att murar byggts överallt och att en av 100 människor är flykting eller omflyttad på grund av imperialistiska invasioner, krig och klimatförändringar. Israels expansionistiska och krighetsande politik var ett av de värsta uttrycken för barbari i världen. FN behöver ”erkänna staten Palestina fullt ut” och stoppa det ”brutala folkmordet” av det palestinska folket. Bolivia fördömer energiskt sanktionerna mot Kuba och Morales betonade att det inte räcker med att USA återupprättar de diplomatiska förbindelserna. USA måste ersätta Kuba för blockadens kostnader och återlämna territoriet som stormakten ockuperar i Guantanamo.

Morales berömde fredsavtalet i Colombia och Kubas medverkan för att få det till stånd. Fredsavtalet var i överensstämmelse med de Latinamerikanska- och Karibiska Staternas (CELAC) överenskommelse att få till en fredszon i regionen.

Morales sade vidare att Bolivia leder Latinamerikas ekonomiska tillväxt, som man har nått samtidigt med offentliga investeringar, ökad jämlikhet och avsevärd minskning av fattigdomen. Detta hade inte varit möjligt utan åtgärder som att nationalisera naturresurser och strategiska företag. Han varnade att imperialistiska intressen skapade politisk destabilisering i regionen och fördömde utländsk inblandning i Venezuela och hyllade folkets revolutionära kamp under ledning av president Nicolás Maduro.
Tal i FN:s Generalförsamling 160921

 
     
 
 

Sista Kubadebatten i Miami?

 
 

Under flera årtionden har de stora spanskspråkiga Radio/TV-kanalerna i Miami givit generöst utrymme till de som är motståndare till den kubanska revolutionen. Det handlar om flera timmar varje dag via nyheter, samtal och intervjuer.

Det kan därför verka lite underligt att när i ett unikt och exceptionellt fall en försvarare av Kuba fick vara med i en debatt, så presenterades det som ett föredöme för en mångfalds-journalistik som, enligt vad de säger, saknas i Kuba.

”Det är min önskan att detta blir den första av många debatter mellan castrister och oppositionen. Inte bara här i staden Miami, utan särskilt i Kuba. Jag hoppas att denna typ av debatt skulle hållas i Kuba och att vi kan göra det i Kuba nästa gång.” Detta budskap upprepade journalisten Maria Elvira Salazar i TV-kanalen Mega TV när hon ledde en debatt mellan ”dissidenten” José Daniel Ferrer och den progressive journalisten Edmundo Garcia.

En debatt som blev en förkrossande seger för den sistnämnde, trots att han fick kämpa både mot sin motdebattör Ferrer och debattens moderator.

Första slaget gällde beskrivningen av de påstått ”oberoende dissidenterna”. Dessa presenterades i programmet som filantroper som ägnar sig åt välgörenhet.

Garcia frågade: ”Hur kan de hyra bussar, köra folk till stranden, ge mat till änkor och hjälpa barn? Det kostar pengar, hur gör de?”

Ferrer svarade: ”Genom olika källor. En av dem en organisation här (Miami) som heter Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, CANF.”

Garacia:  ”CANF tar emot pengar från USA:s regering och vidarebefordrar alltså en del till er. Det är pengar från en främmande regering, något som är olagligt. Om det vore tvärtom, om en regering skickade pengar genom en organisation, oavsett om det vore ryska, kinesiska eller kubanska regeringen, skulle det i USA leda till fängelsestraff i upp till 50 år. Det betecknas som agentverksamhet.” 

Ferrer kunde inte neka till finansieringen från Vita Huset, utan försvarade sig med att ”Vi tar emot pengar från varje fri nation i världen som skickar det till oss utan villkor.”  

Garcia fortsatte med att visa att CANF är en täckmantel för att kamouflera överföringen av resurser från Washington till grupper i Kuba som arbetar för USA:s intressen. CANF, grundad av president Ronald Reagan, utövar också ren terror, vilket avslöjar ”dissidenternas” påståenden om att de inte förespråkar våld.

”CANF har stått bakom terroristaktioner mot Kuba. Medan bomber exploderade på turistanläggningar i Havanna bekostade de en helsidesannons i el Herald, för att hävda att det handlade om en konspiration av kubanska militärer. Hur kan du ha förbindelser med en organisation som har hyst terrorister, något som de själva erkänt?”

Nästa slag mot Garcia var när den påstådda polisbrutaliteten i Kuba debatterades. Programledaren frågade ”förtjänar den som inte är överens med en regering misshandel?”

Garcia svarade: ”Jag föreslog ett vad med dig. Du skulle be dina redaktörer att visa en video där man kunde se polisen utdela slag mot demonstranter. Bara ett enda exempel. Och ni klarade inte av det, trots upprepade möjligheter och gott om tid.”

På programmet visades två videos där kubansk polis ingrep vid gatuoroligheter. Men bilderna visade ingen misshandel, så att till och med programledaren tvingades medge ”vi lämnar orden misshandel och stryk åt sidan - vi säger arrestering.”

Rättelsen fick inte Ferrer att ändra sig, som fortsatte att påstå att videon visade polisen slå demonstranter. Videon visade inte något sådant och Garcia svarade med att säga: ”att om någon här i USA, vid Republikanernas eller Demokraternas konvent, kastar sig på marken och på uppmaning av polisen inte reser sig för att bli arresterad, ja då får de se på misshandel.”

Programledaren gick över till den kubanska emigrationen. Hon frågade: ”Vems är felet att folk sätter sig i ranka flottar; USA:s lagar eller den kubanska regeringens?”

Garcia svarade: ”Det finns två grundläggande orsaker. Det ena är USA:s lag om ”la Ley de Ajuste Cubano”, något som bara gäller kubaner [och gör det möjligt för kubaner att automatiskt få stanna i USA]. Det andra är det som sker i hela världen, emigration från söder till norr. För det är ingen skillnad på någon från Dominkanska Republiken, en mexikan eller en kuban. Men det finns alltså en speciallag som bara gäller kubaner och som fungerar som en magnet. Det är inte något jag påstår; detta säger statschefer i Latinamerika och i Centralamerika. De hävdar att den kubanska emigrationen beror på denna lag. För det är väl ingen som skulle anklaga Colombias president för att vara kommunist?”

”Dissidenten” Ferrer fortsatte att repetera allt dummare argument, som att jämföra Kubas regering med Hitlers: ”Kubas regering har stora likheter med Adolf Hitlers i Tyskland och med Benito Mussolini, som Fidel Castro imiterade i åratal.”

”Den här debatten är inte seriös”, svarade Garcia. ”Det är inte seriöst att jämföra Kubas regering med Hitler eller Mussolini. Det visar brist på respekt för offren för Förintelsen.”

Garcia avslutade: ”När jag såg terrorattentaten som planerades mot Kuba, när jag såg personer som ni har relationer med och som varit inblandade i terroristattentat mot Kuba och dess befolkning, som infört sjukdomar och idag framställer sig som 'pacifister', det var då jag verkligen insåg att Miami är högerextremismens hemvist. Och det är dessa personer som idag är era sponsorer.”

Garcias seger i debatten visas av alla de protester mot Mega TV som strömmade in efter debatten. TV-kanalen kritiserades för att he gett utrymme till någon som försvarade den kubanska revolutionen. Kommer de att våga bjuda in honom igen, om så bara en gång om året?
Cubainformacion 160926 (med källhänvisningar i originalet)


 
   
 

Raul Castro på de Alliansfria ländernas toppmöte i Venezuela 17 september 2016.
Korta utdrag ur talet:

 
 
 
 

Underskatta inte den enorma styrkan om vi 120 icke-allierade stater agerar samordnat. På vårt toppmöte i Havanna 2006 förkastade vi försöken till ”regimförändring” och uppmanade till garantier för att alla länder skulle avstå från aggression och våldsanvändning.

Vi är vittnen till ökande attacker mot Venezuelas och Kubas oberoende och självständighet. Kuba försäkrar sitt ovillkorliga stöd till Venezuelas folk och regering...Vi fördömer den parlamentariska-juridiska statskuppen mot Brasiliens president Dilma Rousseff. Kuppen visar brist på respekt för viljan hos de över 53 miljoner som röstade på henne.

Vår brodernation Colombia kommer att få allt stöd från Kuba för att komma framåt på den svåra vägen att implementera fredsavtalet och konsolidera en rättvis och varaktig fred som dess folk förtjänar. Vi uttrycker vårt förtroede för att Arabrepubliken Syriens folk kommer att kunna lösa sina problem själva, utan inblandning utifrån som syftar till regimförändring.

Det är oacceptabelt att det palestinska folket fortsätter att vara offer för ockupation och våld, samt att ockupationsmakten fortsätter att hindra skapandet av en oberoende palestinsk stat med Östra Jerusalem som sin huvudstad. Alla försök att garantera självbestämmande till det plågade västsahariska folket har misslyckats och kräver handling från det internationella samfundet.

Vi solidariserar oss med det Puerto Ricanska folkets historiska krav på självbestämmande och oberoende. Vi stöder också Argentinas krav på Islas Malvinas, Södra Sandwich och Syd Georgien.

För Kuba innebär alliansfriheten kamp för att radikalt förändra den ekonomiska världsordningen som de stora makterna påtvingat oss och som medför att 360 personer har en årlig rikedom större än 45 % av jordens befolkning. Klyftan mellan rika och fattiga länder ökar. Globaliseringen gynnar en liten grupp industrialiserade länder. Länderna i Syd har ständigt ökande skulder och de är sammanlagt mer än 1 700 miljoner miljoner [biljoner]  dollar. 2,9 miljarder människor är arbetslösa och lever i extrem fattigdom. Flera miljoner barn dör årligen på grund av hunger eller sjukdomar som kan förebyggas. Närmare 800 miljoner människor kan varken läsa eller skriva samtidigt som 1,7 miljoner miljoner [biljoner] dollar avsätts till militärutgifter.

Klimatförändringarna förvärras och i de rika länderna fortsätter ledarna den irrationella produktionen av konsumtionsvaror som hotar människans existens.

Förverkligandet av mänskliga rättigheter fortsätter att vara en dröm för många miljoner i hela världen. USA och EU manipulerar, använder sig av dubbelmoral, hyckleri och politiserar frågan samtidigt som vågor av flyktingar slås mot Europas murar utan att rättvisa, stabila och permanenta lösningar skyddar liv och värdighet.

Kuba kommer att fortsätta att kräva att den ekonomiska, komersiella och finansiella blockaden hävs. Denna åstadkommer skador såväl för oss som andra länder genom sin extraterritoriella tillämpning. Vi fortsätter att kräva att vi återför vår suveränitet över det illegalt ockuperade territoriet i USAs marinbas i Guantanamo. Utan detta blir det inga normala relationer. Dessa är inte heller möjliga om inte andra åtgärder vidtas mot politik som är riktade mot Kubas suveränitet, exempelvis subversiva program och inblandning i våra interna affärer. Vi bekräftar vår vilja att ha relationer och ett civiliserat utbyte med USA, men Kuba kommer inte att göra några som helst eftergifter vad gäller vårt oberoende och suveränitet. Det kommer inte att backa i försvaret av sina revolutionära och antiimperialistiska ideal, inte heller vad gäller stödet till folkens självbestämmande.

Det enda alternativet inför de enorma faror och utmaningar som vi har framför oss är enhet och solidaritet i försvaret av våra mål och våra gemensamma intressen.
Liberacion 160923

 
     
   
 

Latinamerikanska ledare går ut i protest

 
 
 
 

Vid FN:s toppmöte i New York proteserade sex latinamerikanska nationer mot kuppen i Brasilien och tågade ut ur sessionssalen när kuppresidenten Temer skulle prata.

Delegationerna från Ecuador, Costa Rica, Bolivia, Venezuela, Kuba och Nicaragua gick ut när Temer intog podiet. Temer å sin sida hävdade i sitt tal att avsättandet av president Rousseff var enligt konstiutionen. Temer försvarade sin nyliberala agenda som skär ner på sociala program som de tidigare regeringarna infört. Han avslutade sitt tal med att säga att ”vi har givit ett exempel till världen.” Samtidigt protesterade demonstranter utanför FN och ropade slagord mot Temer.

Temer har väldigt låga popularitetssiffror i sitt hemland och försöker få förre presidenten Lula åtalad för att slippa möta honom i presidentvalet 2018.
Telesurtv.net 161120

 
     
   
 

Obama förlänger blockaden mot Kuba!

 
 
 
 

USA förlänger ännu en gång lagen som begränsar handel med Kuba. Det trots normalisering av de diplomatiska förbindelserna. I tisdags undertecknade president Obama lagen om ”handel med fienden” för ännu ett år och förlängde därmed den blockad som stormakten påtvingade Kuba för mer än 50 år sedan. Obama sade i samband med detta att: ”Jag beslutar härmed att förlängningen av utövandet av dessa fullmakter vad gäller Kuba ligger i USA:s nationella intressen.”
I december 2014 tillkännagavs att relationerna mellan länderna skulle normaliseras. De båda länderna återöppnade sina respektive ambassader, men blockaden fortsätter. Det var Kennedy som införde den ekonomiska blockaden 1962. Sedan dess har den förnyats varje år av de följande nio presidenterna.

Inför FN:s årliga diskussion om blockaden i november presenterade Kuba i förra veckan en rapport som visar att USA:s blockad enbart under förra året kostade Kuba 4,7 miljarder dollar. Totalt har blockaden åstadkommit skador för 754 miljarder dollar.
Telesurtv.net 160913

 
     
   
 

Kubas rinnande guld

 
 
 
 

På Kuba används inga bekämpningsmedel, något som har gynnat öns bipopulationer så pass att ekologiskt producerad honung nu är en av landets viktigaste exportvaror. Ett utökat handelsutbyte med USA har dock ökat risken för bekämpningsmedlens återkomst. Frågan är nu om Kubas bin kommer att gå samma öde till mötes som i resten av världen.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

Kubas utrikesminister: Blockaden fortsätter

 
 

Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez Parilla presenterade vid en presskonferens i Havanna den 9 september rapporten om Resolution 70/5 ”Nödvändigheten att få ett slut på USAs ekonomiska, handels- och finansiella blockad mot Kuba”.
Under läsningen av rapporten om blockaden, som kommer att diskuteras för 25:e gången i FNs generalförsamling i oktober, bekräftade ministern att blockaden fortsätter trots uttalanden från USAs president för snart två år sedan om att häva den - eftersom den misslyckats, att den är en rest från det kalla kriget och skadar det kubanska folket medan den isolerar USAs regering. Men politiken har inte ändrats och fortsätter att sätta djupa spår i Kubas ekonomi och begränsar det kubanska folkets rätt till utveckling, underströk ministern.
”Blockaden drabbar det kubanska folket. Nöd och svårigheter är vardagsmat för den kubanska familjen. Blockadens effekter på Kuba kan inte underskattas. Den är det huvudsakliga hindret för landets utveckling,” sa Rodríguez.
”Vi erkänner att framsteg gjorts i förbindelserna mellan Kubas och USAs regeringar, men blockaden påverkar livsmedelsförsörjningen, läkemedelsindustrin, utrikeshandeln och internationellt samarbete.” Han tillade att ingen sektor undgår blockadens effekter - varken hälsovård, social trygghet, tjänster eller utbildning.
För perioden mellan april 2015 och mars 2016 beräknas verkningarna av blockaden ha uppgått till ca 4,68 miljarder dollar, informerade Rodríguez.
”Därför kommer den kubanska regeringen att till FNs generalförsamling lägga fram rapporten ”The Necessity of Ending the Economic, Commercial, and Financial Blockade Imposed by the United States on Cuba”, förklarade han.
Källa: http://en.granma.cu/cuba/2016-09-09/cuban-foreign-minister-the-blockade-continues
Håll dig uppdaterad om blockaden på http://www.cubavsbloqueo.cu

 
   
 

Kuppen i Brasilien – en guldgruva för kapitalet

 
 
 
 

Den 31 augusti 2016 genomfördes en omröstning i den brasilianska senaten som ledde till att den folkvalda presidenten Dilma Rouseff avsattes. Här skriver Gui Mallon, musiker, författare och konstnär med rötter i Brasilien, om krafterna som drivit fram och profiterar på kuppen.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
   
 

Uttalande från Kubas Revolutionära Regering om kuppen i Brasilien

 
 

Kubas Revolutionära Regering fördömer kraftfullt den parlamentariska statskupp som genomförts mot president Dilma Rousseff.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
   
 

STATSKUPP I BRASILIEN

 
 
 
 

Ett 60-tal parlamentsledamöter, majoriteten misstänkta för korruption, har avsatt landets valde president, Dilma Rousseff. Venezuela, Bolivia, Ecuador och Kuba hör till de länder som fördömt kuppen och kallat hem sina ambassadörer. Medan USA backar upp den nya regimen. Nedan artikel av Latinamerikaexperten Dick Emanuelsson:

Brasiliens korrumperade höger till makten efter parlamentarisk statskupp mot Dilma Rousseff

Nu behöver inte de latinamerikanska högerpartierna, med uppbackning av USA, vinna majoritet i presidentvalen. Förfogar de bara över en majoritet i parlamentet och en pålitlig reaktionär rättsapparat så är vägen öppen till att avsätta vänsterpresidenter som vågar utmana storkapitalet och USA-imperialismen. Det visar den antidemokratiska skandalen som utspelades i dag (onsdag) i Brasilia.
För mer än 50 procent av parlamentsledamöterna i kongressen, underhuset och senaten, de som i dag utsåg sig själva till domare mot den folkvalda presidenten Dilma Rousseff, är själva föremål för grova korruptionsbrott.

De valdes i sina valkretsar för att lagstifta, inte för att placera sig själva i domarbåset och avbryta en mandatperiod för en folkvald president som valdes med 54 miljoner röster på ett POLITISKT PROGRAM I STRID mot dem som i dag avsatte henne.
För de är de fattiga i Brasilien som nu får betala konsekvenserna för statskuppen. De 40 miljoner personer som Arbetarpartiets Lula och Dilma drog upp ur från fattigdomen och petade upp dem ett pinnhål i det brasilianska klassamhället, bör nu fundera på hur framtiden ska te sig. De sociala program som genomfördes och som planerades är i fara och står i tur att monteras ned.

Det halvstatliga Petrobras, som har prospekterat och funnit världens största oljereserver, ska nu privatiseras och säljas ut, har kuppregimen bestämt. För imperialismen ger inget utan att ta betalt rejält.

Så ser "interrimsregimen" ut, idel män i sina "bästa" åldrar utan att riskeras att attraheras av någon kvinna under regeringssamanträdena.

Högern förlorade tre presidentval

Inte sedan 2002 har högern varit vid makten. Den förlorade valen 2006, 2010 och 2014 till Arbetarpartiet och dess allierade.

Men nu är den tillbaka, men inte via valsedeln utan via det juridiska trixandet. Det obegripliga är att halva Brasiliens kongress är en samling korrumperade gangsters som har stulit från det allmänna och som nu har mage att avsätta landets president. Men det var som Dilma sa under de 14 timmarna hon mästerligt försvarade sig i senaten i måndags; ”Nu väljs inte presidenten av folket via direkta val utan via indirekta val”.

Feodala landägare och internationellt spekulativt finanskapital

Vad som utspelades i Brasilien var det klassiska: En politisk och ekonomisk elit av konservativa högerpartier som orienterades av ett litet mediemonopol där fem (5) familjer i Brasilien dominerar och manipulerar det politiska landskapet. Likheterna med Dagens Nyheter&Bonnierssfären är stora, liksom El Clarinmonopolet i Argentina.

Det spelar ingen roll att dessa 50 procent av korrumperade politiker kommer att offras längre fram av den Reella Makten, i likhet med Eduardo Cunha, deputeradkammarens ordförande, som inledde processen mot Dilma men som tvingades att avgå efter att det visade sig att han hade hemliga bankkonton i Schweiz som uppgick till fem miljoner dollar. Vad det verkligen handlar om är att vrida tillbaka historiens klocka till det datum då feodala landägare och bankirer i allians med det inhemska storkapitalet och det internationella transnationella spekulativa finanskapitalet återigen tar över det politiska rodret i Brasilien.

Kuppresidenten Michael Temer är själv föremål för utredning om korruptionsbrott. Han är en pålitlig allierad med USA-regeringen och utpekad som CIA-informatör.

USA-dirigerad statskupp

USA ligger lågt och avvaktar. Men arkitekterna bakom ”Korruptionsmanualen” återfinns i Pentagon och State Departement. Nu kan de inkassera ytterligare en spelpartner i kampen för att återvinna sin ”Bakgård”. Söder om Brasilien sitter Mauricio Macri i Buenos Aires och inför de ena efter den andra av nyliberala lagar som chockhöjer el, vatten och telekommunikationer med 300-600 procent. Hundratusentals argentinare sparkas från sina jobb men de går återigen ut på gatorna som 2001-2002, för att försvara vad de vann i sociala och ekonomiska reformer sedan de åren.

USA förväntar sig nu att Brasilien lämnar den mäktiga handelsorganisationen BRICS, som består av Brasilien, Kina, Ryssland, Sydafrika och Indien. Brics planerade att ersätta dollarn som handelsvaluta med en egen valuta vilket fick Wall Street och deras politiska språkrör i Vita Huset att darra. Nu har också Brics drabbats av ett svårt slag, för ingen inbillar sig att dessa reaktionärer i den brasilianska kongressen ska våga gå emot diktat från Wall Street och State Departement. Det vore som att underhuggare i den italienska maffian skulle sätta sig upp mot El Padrino, Gudfadern. Konsekvenserna av ett sådant förfarande är mer än kända.

Slag mot den latinamerikanska integrationen

Förlusten av den brasilianska regeringen och presidentposten är samtidigt ett svårt slag mot den latinamerikanska integrationen. Försöken att destabilisera Bolivia via ”Nymiljonärerna” hos gruvkooperativisterna skördade livet på vice inrikesministern som torterades och avrättades av en hord av kooperativister förra torsdagen.

– Det var ett försök att destabilisera Bolivia för att skapa kaos och underlätta för utländska makter, sa president Evo Morales, som leder en av de mest politiskt- och ekonomiskt framgångsrika regeringarna i Latinamerika. Bolivia, i likhet med Ecuador, drar nu tillbaka sina ambassadörer från Statskuppens Brasilien.

I Venezuela går den USA-vänliga oppositionen ut i morgon, torsdag med en klar plan för att öka destabiliseringen och förstärka det ekonomiska kriget mot folket. Och president Nicolas Maduro varnar folket, och pekar på Brasilien och Argentina för konsekvenserna för vad en högerregering i Caracas kan innebära för den sociala välfärden i Venezuela.

Nu inleds en annan kamp i Brasilien

För Brasiliens folk väntar bistra tider. Den ekonomiska recessionen som inleddes för tre år sedan kommer att strypa ekonomin än mer i händerna på extrema nyliberaler. Chockterapierna kommer att avlösa varandra och de 40 miljoner som gick upp i medelklassen kommer att återvända till fattigdomen men i sällskap med många fler miljoner brasilianare än tidigare.

– En regim utan folkligt legitimt stöd som tillämpar en åtstramning av ekonomin i recession kommer att åsamka den största ekonomiska, sociala och politiska krisen som landet någonsin har känt till. Statskuppen är inte ett slut på krisen utan dess fördjupande, sammanfattar Emir Sader, sociolog och koordinatör för det politiska laboratoriet vid det statliga universitetet i Rio de Janeiro, UERJ.

Men i Sverige kommer med all säkerhet samma högerkrafter som i Brasilia hävda att de påstådda administrativa fel Dilma påståtts ha begått, rättfärdigade avsättandet av henne.
Dick Emanuelsson 160831

 
     
   
 

Fidel firades i Stockholm

 
 
 
 

På Solidaritetshusets gräsmatta samlades ett 60-tal Fidel- och Kubavänner för att fira Fidel på 90-årsdagen. Vi hade solen med oss, började vid 3-tiden, slutade festen med dans, ända till 8-tiden. I Drakensalen och mellan träden hade vi utställning av historiska Fidelbilder och i biblioteket servering. Där blev det också skål till Fidel och tårtkalas. Hög och lycklig stämning, mötet anslöt sig till vår hälsning till Fidel. 

 
     
   
 

Tack Fidel, Ledstjärna i världen

 
 
 
 

Av hela vårt hjärta vill vi tacka dig för den inspiration och det hopp du och Kubas revolution givit oss, i kampen för Martís och Bolivars Amerika, och för en bättre värld för alla folk.
Svensk-Kubanska Föreningen och Kubaner för Kuba i Sverige 2016-08-13
Läs hela texten som pdf

 
     
   
 

Kubaner tjänar inte mycket,
men mer än vad lönerna indikerar

 
 
 
 

Rose Marketing, som 2015 blev en av de första internationella marknadsföringsföretagen i Kuba, genomförde en studie i våras som visar att kubanerna tjänar betydligt mer än den officiella månadslönen. Enligt Kubas statistikbyrå var medellönen förra året 687 pesos, ca 25 dollar. Studien,, som baseras på svar från över tusen kubaner, pekar på att ca 70% av kubanerna i verkligheten tjänar det dubbla eller mer.
Cuba Central Team 160715

 
     
 
 

Afro-kubanska kvinnor kämpar revolutionens sista strid

 
 

Afro-Kubanska Kvinnoorganisationen kämpar mot diskriminering som de ställs inför. De har stöd från myndigheterna. Lucila Insua Brindis, grundare av den Havanna-baserade organisationen, säger att den kubanska revolutionen skapade ett inkluderande samhälle, med tillgång för alla till hälsovård och utbildning, men att rasism ofta finns i interaktion mellan individer. Hennes organisation arrangerar work-shops i utbildningssyfte och förespråkar positiva bilder av afrokubaner i kubanska medier och samhälle.

I och med de upptinade förbindelserna mellan USA och Kuba hoppas hon att man ska kunna samarbeta med rörelser som Black Lives Matter. Hon säger: ”Vi stöder våra bröder och systrar i USA och vi söker samarbete med andra nätverk i Latinamerika, då vi alla kämpar för samma sak: jämlikhet och krossande av negativa stereotyper av svarta.”
Cuba Central Team 160722

 
 

 

   
 

1 miljard dollar för att störta Castro

 
 
 
 

Sedan 1996 har USA:s regering lagt över en miljard dollar i olika program för att störta Kubas regering. Det är journalisten Tracey Eaton som fått fram summan. USA:s UD, USAID och NED står för 324 miljoner dollar. Ytterligare 700 miljoner dollar har lagts på propagandasändningarna via Radio/TV Marti -program som praktiskt taget inga kubaner lyssnar eller tittar på.

Allt detta auktoriseras av Sektion 109 i Helms-Burton lagen som stipulerar att ”USA:s regering ska ge stöd och hjälp till individer och oberoende icke-statliga organisationer i deras ansträngningar för demokrati i Kuba.”

Olika former av finansiering förekommer, på senare tid t.ex.:
• att smuggla sofistikerad kommunikationsutrustning för att etablera hemliga nätverk och organisera motståndare till regeringen. Detta strider givetvis mot kubansk lag.
• Skapa sociala medianätverk som ZUNZUNEO, som avslöjades av nyhetsbyrån AP, för att införa ”politiskt innehåll i syfte att inspirera kubaner att organisera ”intelligenta folkhopar”, massamlingar som kan kallas samman snabbt och som ska utlösa en ”kubansk vår” och ”skifta balansen mellan stat och samhälle.”
• Smutskasta ärkebiskopen i katolska kyrkan, Jaime Ortega, som kritiserats för sin ”positiva inställning till regimen.”
• Rekrytera ungdomar i ”hopp om att sparka igång ett uppror”, genom infiltration.
Cuba Central Team 160729

 
     
 
 

Donald eller Hillary, Hillary eller Donald?

 
 

av Atilio Borón
Efter att Donald Trump nominerats som republikanernas kandidat, har jag de senaste dagarna av flera medier fått frågan vem som skulle vara lämpligast för Latinamerika, han eller Hillary Clinton. Mitt svar är: ingen av dem, för det viktiga är inte så mycket personerna som den sociala allians de representerar. Och denna allians är den ”imperialistiska borgarklassen” eller det ”militär-industriella-finansiella komplexet”, som båda två är underkastade, fastän med olika personliga egenheter. Därför tror jag frågan är felformulerad. Ingen USA-president, från George Washington till dags dato, har frångått de grundläggande kännetecken som styr relationen i vår del av världen och som dömer våra länder till att vara livlösa satelliter till det imperialistiska centret: a) att bibehålla Latinamerika och Karibien som USAs ”bakgård” och inte låta någon tredje makt blanda sig i (Monroe-doktrinen, 1823); b) att främja oenighet och osämja mellan länderna i området och stenhårt motsätta sig varje försök till integration eller enande.

Därför saboterar USA UNASUR och CELAC, precis som MERCOSUR, för att inte tala om ALBA-TCP, Petrocaribe, Banco del Sur eller Telesur. Denna politik går tillbaka till Panamakongressen 1826 och fortsätter än idag. c) Den ökända ”(Theodor) Roosevelt-följdsatsen” från 1904 enligt vilken USA tar sig rätten att ingripa i områdets alla länder om deras regeringar är ”oförmögna att upprätthålla ordningen inom landets gränser och visa rimlig hänsyn beträffande sina skyldigheter mot utlandet”. Och längre ner fortsätter den: ”det är alltid möjligt att offensiva aktioner mot denna nation (USA) eller dess medborgare (underförstått: USA-företag) från stater som inte kan upprätthålla ordningen bland sitt folk, inte kan garantera rättvisa gentemot utlänningar som behandlar dem väl, kan leda till att vi vidtar åtgärder för att försvara våra rättigheter; men sådana åtgärder vidtas ej för att begå en territoriell aggression och vidtas endast med yttersta motvilja och när det är uppenbart att andra utvägar har uttömts”.

Trogna dessa premisser finns det ingen som helst anledning att fråga sig om Trump eller Clinton skulle vara lämpligast för Latinamerika. Vi kanske skulle kunna spekulera i vem av dem som skulle vara minst dålig. I så fall tror jag att mellan dessa två dåliga, omoraliska och korrupta personer, skulle kanske Hillary kunna vara den minst skadliga - men inte mer än så. Med små nyansskillnader representerar hon och Trump samma sak: storkapitalets ”lagliga” diktatur i USA. Trump är mer oförutsägbar och detta är inte nödvändigtvis dåligt. Han skulle t.o.m. emellanåt kunna gå ifrån det ”militär-industriella-finansiella komplexet”, men hans vicepresidentkandidat - en evangelikal kristen på den extrema högerkanten - är en opålitlig grottmänniska. Hillary är mycket förutsägbar, men hennes meriter som utrikesminister i Obamas regering är hemska. Kom ihåg, bland mycket annat, det gapskratt med vilket hon mottog nyheten att Khadaffi hade lynchats, en moraliskt smutsig gest om någon. Som senator var hon en skamlös lobbyist för Wall Street, det militär-industriella-finansiella komplexet och staten Israel.

Latinamerika kan inte vänta sig något gott från någon USA-regering, vilket historien visat i över tvåhundra år. Emellanåt kan det komma en president som marginellt skulle kunna skapa situationer som punktvis vore gynnsamt för våra länder, som fallet var med James Carter och hans policy för mänskliga rättigheter. Denna var avsedd att trakassera Sovjetunionen och Iran men indirekt bidrog den till att försvaga mördardiktaturerna på sjuttiotalet. Men det är allt. Vi måste själva skapa enhet mellan våra folk, som Artigas, Bolívar och San Martín ville då kampen för vår självständighet inleddes. Vi har inget gott att vänta från Vita husets invånare, vilken hudfärg eller partitillhörighet de än må ha. 160721

 
 

 

 
 

Svenska ambassadören om Kuba

 
 

Det är en märklig upplevelse att lyssna på Sveriges avgående ambassadör i Kuba, Elisabeth Eklund på Studio1 den 19 juli. Hon pratar om hur eländigt landet är med arbetslöshet, varubrist, dåliga bostäder, ”svårt att finna mat” och så vidare. Reportern frågar (heder åt denne) hur Kuba står sig jämfört med andra länder i regionen. Det tycker ambassadören inte är relevant! Så fortsätter hon istället uppräkningen på allt elände. Ambassadören slår också fast att Kuba inte har en hållbar ekonomisk utveckling och ”ingen produktion” (!) Som sitt slutgiltiga argument uppger hon att priset på en liter grädde är 150 kr, samtidigt som månadslönerna ligger under 200 kr.

Det måste vara ett märkligt land, detta Kuba! Skolbarnen får en liter mjölk om dagen. FN/UNICEF konstaterar att Kuba är det enda landet i Latinamerika där det inte förekommer undernäring bland barn. FN/FAO framhåller Kuba som det mest framgångsrika landet i Latinamerika när det gäller just matförsörjning. Hungern är utrotad i Kuba, medan 53 miljoner mäniskor hungrar enbart i övriga Latinamerika. Även om inte ambassadören vill det, kan man tycka att det är högst relevant att jämföra med regionens hunger, barnarbete, sociala misär och otrygghet. Medellivslängden är högre och barnadödligheten lägre än i USA! Enligt Världsbanken 2015 har Kuba det bästa utbildningssytemet i världsdelen. Och enligt UNESCO: ”Kuba, ett av de fattigaste länderna i LA har de högsta resultaten i undervisningen.”

Kuba är det enda landet i Latinamerika och det enda landet i 3:e världen som ligger bland de tio främsta i HDI (Human Development Index) vad gäller medellivslängd, utbildning och levnadsstandard. (enligt FN:s Utvecklingsprogram) och den kubanska sociala säkerheten för arbetarskydd är ”närmast ett mirakel jämfört med andra länder” enligt chefen Daniel Martinez på Internationel Labour Organisation, ILO.

Uppräkningen skulle kunna fortsätta. Men av allt detta positiva har ambassadören inte sett något. De ideologiska skyddslapparna täcker både öron, näsa och hjärna.
Zoltan Tiroler

 
 

 

 
 

USAs REPRESENTANTHUS SKÄRPER BLOCKADEN MOT KUBA

 
 

Washington 12 juli (PL) Med representanthusets godkännande av nya restriktiva åtgärder mot Kuba, fortsätter den över halvsekelgamla ekonomiska, handels- och finansiella blockaden mot Kuba.

En grupp paragrafer, som alla syftar till att intensifiera den brutala ensidiga straffåtgärden som gäller sedan 54 år tillbaka, införlivades i budgetförslaget för finansiella tjänster, som antogs av kongressens underhus.

Exempel på dessa förbud är resor till Kuba för vissa utbildningsutbyten (de s.k. "folk till folk"), import av varor som beslagtagits av Kuba, liksom förbud mot finansiella transaktioner där kubanska militärer är inblandade.

Förslagsställarna vill också förbjuda att medel används för att godkänna licensiering av varumärken, namn eller firmabeteckningar som beslagtagits av Kuba utan uttryckligt medgivande från USA.

De antikubanska klausulerna låg kvar i lagförslaget, efter att två andra ändringsförslag, som lagts fram av Rick Crawford och Mark Sanford och som förespråkade att begränsningarna av det ekonomiska och sociala utbyte med Kuba skulle avskaffas, hade eliminerats.

Crawford, republikan från Arkansas, försökte få bort restriktionerna mot export av jordbruksprodukter till Kuba, vilket i praktiken skulle göra det möjligt att ge privata lån till kubanska företag för inköp av jordbruksprodukter från USA, och republikanen Sanford, gjorde detsamma gällande restriktionerna mot resor till ön.

Den antikubanska lobbyn i representanthuset, som består av ledamöterna Mario Diaz- Balart, Ileana Ros-Lehtinen och Carlos Curbelo, för en intensiv kampanj för att förhindra genomförande av åtgärder som kan lindra blockaden som infördes av Washington 1962. Blockaden har orsakat skador som beräknas ha kostat Kuba ca 121 miljarder dollar.

Experter på området förutsätter att USAs president Barack Obama kommer att lägga in sitt veto mot detta lagförslag, som dessutom ifrågasätter viktiga statliga initiativ och går på tvärs med den version som godkänts av Senaten.

http://prensa-latina.cu/index.php? option=com_content&task=view&idioma=1&id=5057511&Itemid=1emid=1

 
 

 

 
 
 

Kuba kräver i FN: BANNLYS DUBBELMORAL OCH SELEKTIVITET I MÄNSKLIGA RÄTTIGHETSFRÅGOR

 
 

Kuba uppmanade på onsdagen FNs generalförsamling att bannlysa dubbelmoral, selektivitet och politisk manipulation när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Under den andra och sista dagen av ett forum på hög nivå i ämnet sa Kubas alternerande ständiga representant, Ana Silvia Rodríguez, att det var sådana metoder som "gjorde att den tidigare Kommissionen för mänskliga rättigheter var dömd att misslyckas".

”Rådet för mänskliga rättigheter bildades för att få till stånd ett verkligt samarbete på området, men vi beklagar att de senaste åren har Rådet snabbt gått samma väg som den tidigare Kommissionen”, varnade hon.

Rodriguez förkastade införandet av recept eller modeller utformade enligt den förhärskande dominansens intressen och förespråkade att undvika att anamma begrepp och läror som inte är ett resultat av en grundlig diskussion och samtycke bland FNs medlemsländer.

Hon påpekade även att ensidiga tvångsåtgärder som står i strid med FN-stadgan och internationell rätt, inte heller ska accepteras eftersom sådana hotar de mänskliga rättigheternas förverkligande.
I detta avseende påminde hon om att Kuba fortfarande, sedan mer än ett halvt sekel, är utsatt för en ekonomisk, finansiell och handelsblockad från USA. Detta är en flagrant, massiv och systematisk kränkning av det kubanska folkets mänskliga rättigheter, underströk hon.

Kubas ambassadör framhöll vikten av samarbete som ett sätt att ta itu med frågan, ett sammanhang i vilket hon betonade värdet av Rådets periodiska allmänna utvärdering av de mänskliga rättigheterna.
Utvärderingen är ett lämpligt instrument för att hantera läget för de mänskliga rättigheterna i alla länder, utan åtskillnad, privilegier eller politisering, sade i hon generalförsamlingen.
Apropå diskussionerna i generalförsamlingen om vikten av Agenda 2030 för en hållbar utveckling, som antogs i september förra året, kallade Rodriguez denna "en bra plattform för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna".

Kubas alternerande ständiga representant i FN efterlyste en allomfattande, rättvis och solidarisk internationell ordning, som tillgodoser kraven från nästan 800 miljoner hungriga människor och ett liknande antal analfabeter, samt ett slut på det faktum att sex miljoner barn dör varje år av orsaker som kan förebyggas.
Prensa Latina (PL) | internet@granma.cu 160713 http://www.granma.cu/mundo/2016-07-13/cuba-exige-en-la-onu-destierro-de-dobles- raseros-y-selectividad-en-derechos-humanos-13-07-2016-23-07-023

 
 

 

 
 
 

PRESSMEDDELANDE FRÅN KUBAS UTRIKESDEPARTEMENT

 
 

Den 9 och 11 juli återfördes till vårt land två grupper, 29 resp 46 personer, kubanska medborgare som befunnit sig illegalt i Ecuador. Deporteringen genomfördes med ett plan från Ecuadors flygvapen och i enlighet med de rättsliga garantier som upprättats för dylika fall.

Vid ankomsten till José MartÍ-flygplatsen genomförde de kubanska myndigheterna en hälsokontroll enligt internationella normer och därefter transporterades alla till sina hemprovinser.

Deporteringen av dessa kubanska medborgare skedde helt enligt gällande lagar i de båda länderna och enligt gällande internationella normer för denna typ av situation, med det huvudsakliga målet att garantera ett ordnat, normalt och säkert migrationsflöde, samtidigt som man försäkrar sig om att undvika att hjälplösa människor faller offer för människohandel.

Ansvaret för den uppstådda situationen med kubanska irreguljära migranter i regionen ligger hos USAs regering och den invandringspolitik som förts under de senaste decennierna. De kubanska medborgarna har lagligen rest utomlands och uppfyller alla krav enligt våra migrationsregler. De har därefter inlett en oregelbunden resa, uppmuntrade av den politik som kallas "torra fötter-våta fötter", "Programmet Parole för kubanska läkare" och den s.k. ”Ley de Ajuste Cubano”, som ger våra medborgare en selektiv och unik behandling, samtidigt som den utgör en kränkning av de migrationsavtal som undertecknats mellan de båda länderna.

Denna policy är oförenlig med nuvarande bilaterala situationen då den förhindrar en normalisering av migrationsrelationerna mellan Kuba och USA och skapar problem för andra länder, samtidigt som övriga migranter, däribland minderåriga, diskrimineras och vid USAs gränser utsätts för misshandel och förtryck innan de deporteras.

Utrikesdepartementets Avdelning för konsulära frågor och för kubanska medborgare i utlandet bekräftar att de kubanska medborgare som lagligen lämnat landet och som följer gällande migrationslagstiftning har rätt att återvända till Kuba, samtidigt som vi bekräftar vår regerings åtagande för en laglig, säker och ordnad migration.

http://www.granma.cu/cuba/2016-07-11/nota-de-prensa-de-la-direccion-de-asuntos-consulares-y-de-cubanos-residentes-en-el-exterior-del-ministerio-de-relaciones-exteriores-11-07-2016-23-07-13

se även t.ex. Kubaner tas emot med stora famnen i USA medan centralamerikaner deporteras och New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag på hemsidan http://www.svensk-kubanska.se http://www.granma.cu/cuba/2016-07-11/nota-de-prensa-de-la-direccion-de-asuntos-consulares-y-de-cubanos-residentes-en-el-exterior-del-ministerio-de-relaciones-exteriores-11-07-2016-23-07-13

 
 

 

 
 
 

USA INVESTERAR I STÄLLET FÖR ATT STÄNGA GUANTÁNAMO

 
 

Pentagon kommer att spendera 240 miljoner dollar på ny infrastruktur och reparationer av byggnader i flottbasen i Guantánamo, enligt avtalsdokument. Inga förbättringar eller reparationer kommer att göras inom fånglägret, utan bara på byggnader som används av dem som arbetar på flottbasen.

De 240 miljonerna kommer att delas av fem byggfirmor över en period på fem år. Ett av dessa företag, Munilla Construction Management LLC i Miami, kommer att erhålla 63 miljoner dollar för att bygga en skola för barn till militärer och civila som arbetar där.

Det finns f.n. två skolor för militären på ön, och enligt USA-talesmän är dessa för små för de 6000 invånarna på basen.

”Livskvalitén för våra invånare och deras familjer är av största vikt och den nya skolan kommer att ge våra barn en fantastisk möjlighet under många år”, sa kapten David Culpepper, basens befälhavare.

779 fångar har internerats i fånglägret sedan det öppnade efter terroristattacken den 11 september 2001. Av dessa har 689 släppts eller förflyttats och nio har avlidit, medan 80 fångar fortfarande hålls kvar utan dom eller rannsakan.

President Obama lovade under sin presidentvalskampanj 2008 att stänga militärbasen, som ligger på ockuperad kubansk mark, men ändrade inriktning efter att han kom till makten 2009.

Kuba har upprepade gånger insisterat på att USA ska återlämna det ockuperade området som en del av de normaliserade förbindelserna som inleddes i december 2014.

Republikanske presidentkandidaten Donald Trump dömde ut planen på att stänga fängelset och lovade att, om han blir vald i november, så ska han ”fylla det med hemska typer”.
TeleSur 160707
http://www.telesurtv.net/english/news/Instead-of-Closing-Guantanamo-the-US-Invests-in-Expansion-20160707-0010.html

 
 

 

 
   
 

Fred en seger för hela Colomiba, men också för hela Vårt Amerika

 
 
 
 

Vid ceremonin den 23 juni 2016 för att underteckna den slutliga överenskommenlsen mellan Colombias regering och FARC-gerillan att inleda ett fullständigt eldupphör och en avväpningsprocess höll Kubas president Raúl Castro nedanstående tal.
Läs hela artikeln som pdf

 
     
 
 

Hur mycket kostar de kubanska dissidenterna?

 
 

Många frågar sig varifrån de s.k. dissidenterna får pengar till flygbiljetter, hotell och restauranger och att de mer beter sig som filmstjärnor och kändisar än de påstått politiskt förföljda som de vill framställa sig som.

Om det i Kuba finns det förtryck som de påstår, hur kommer det sig att de tillbringar sin mesta tid på resor i Europa och USA? Alla som vet något om det politiska förtryck som förekommer i världen inser snabbt att det inte går någon nöd på de s.k. kubanska dissidenterna. De är friska och kan röra sig fritt.

Sedan 1959 har USA försökt förvränga sanningen om den kubanska revolutionen med syfte att sätta stopp för den socialistiska processen som hjälper de mest behövande, som erbjuder lika möjligheter till alla. USA vill med alla medel hindra att andra folk, som lider av sjukdomar, analfabetism, arbetslöshet på grund av det kapitalistiska systemet, ska följa det kubanska exemplet.

Därför skapade och vidmakthåller USA en kontrarevolution. Denna har aldrig lyckats få folkligt stöd eller öka sitt medlemskap, trots de hundratals miljoner dollar som de får via USA:s budget. Av liknande pengar lever också spökorganisationer i framförallt Miami och Madrid.

Ett exempel på de mångmiljonkostnader som det kostar att vidmakthålla mediakriget mot Kuba är den s.k. Ley de Ajuste Cubano (som automatiskt ger kubaner som tar sig till USA uppehållstillstånd, får politisk asyl, en penningsumma och livsmedel), bara för att världen ska tro att kubanerna ”flyr från kommunismen”. Allt betalas med skattepengar.

Nyligen har antikubanska senatorer talat om de höga kostnaderna för denna lag och de förslår att man inte ska överlämna pengar, men att rätten till asyl ska vara kvar för alla som säger att de är kubaner, även om de bor i andra länder än Kuba.

Men kostnaderna är kvar och i dessa dagar anlände en grupp av dessa ”politiskt förföljda” till Europa för att tas emot av FN-funktionärer i Geneve. Gruppen består av Guillermo Fariñas, José Daniel Ferrer, Iván Hernández Carrillo och Wilfredo Vallín.

Det skulle vara intressant att se ansiktena på FN-tjänstemännen, specialister på godtyckliga fängslanden och tortyr, när de ser i vilket utmärkt hälsotillstånd som dessa ”dissidenter”, skapade av USA, befinner sig. FN-tjänstemännen kommer att få lyssna till skräckhistorier som stämmer dåligt överens med friheten att resa och det intryck av resande affärsmän som ”dissidenterna” ger.

Hur ska exempelvis Fariñas förklara sina nära relationer med mördaren Luis Posada, skyddad i USA av FBI, ansvarig för sprängningen av ett civilt kubanskt flygplan då 73 oskyldiga människor dödades?
Eller Ferrer, känd för sin våldsamhet, som nyligen genomgått träning i USA? Denne försäkrade nyligen i den antikubanska tidningen Diario De Cuba: ”Man har gett mig utmaningen att återvända till ön och arbeta mycket bättre än vad jag gjort hittills.” Han måste nu också koncentrera sig på ”att sprida information och utbildning för frihet och demokrati, vilket är av stor betydelse för att accellerera förändringsprocessen som borde ske i Kuba.”

Ferrer paraderas, tillsammans med sina kollegor, i Europa och Europaparlamentet för att övertyga parlamentarikerna om något som inte ens de själva tror på; att de är ”oberoende av Washington och att de är frihetskämpar”.

Om förtrycket i Kuba är ”värre än någonsin”, hur ska de förklara sina ständiga resor till USA och Europa, som de gör utan att störas av de kubanska myndigheterna?

För att räkna på kostnaderna är det bara att lägga ihop priset på biljetterna från Havanna till Miami, vidare till Geneve, sedan Bryssel, Tyskland, Spanien och Frankrike för att återvända till USA och rapportera och få nya instruktioner. Till resorna kommer boende och uppehälle och några hundra dollar till personliga inköp.

Ett annat intressant faktum är med vilken lätthet som dessa ”dissidenter” får visum till Europa, i motsats till kubaner som önskar att resa av t.ex. familjeskäl. Dessa får ofta avslag, efter att konsulaten begärt massor av dokument, utdrag från bankkonton, intyg på förmögenhet etc. Inget av detta krävs av ”dissidenterna”.

Spanien, som talar så mycket om sina goda relationer med den kubanska regeringen, är ett av de länder som mest lånar sig till dessa antikubanska kampanjer. Visum ges utan att ”dissidenterna” behöver stå i kö (vilket hederligt folk måste göra). Inga dokument krävs och ”dissidenterna” får hålla välbesökta presskonferenser och anklaga Kubas regering för ett förtryck som inte ens Spaniens diplomater på ön känner till. Stödet till antikubanerna visas också av att dessa får träffa en rad spanska politiker, besöka Riksdagen och Utrikesministeriet. För bara några dagar sedan togs kontrarevolutionären Oscar Elias Biscet emot med liknande hedersbetygelser, innan denne fortsatte till USA får att få specialträning.

Om Kuba skulle göra detsamma med de många miljoner arbetslösa och hemlösa spanjorer, med de välutbildade som tvingats sänka sin levnadsstandard på grund av den nyliberala politiken, då skulle säkerligen de diplomatiska relationerna kylas ner.

Havanna står ut med inblandningen i sina interna affärer, det totala stödet till de avlönade kontrarevolutionärerna och förtalet i media som ständigt pågår i de stora tidningarna. Men som José Martí sagt: ”Skyttegravar av idéer är mer värda än skyttegravar av sten.”
Cubainformacion/ Heraldo cubano 160607 och 160610

 
 

 

 
 
 

Icke statliga organisationer, NGO, och destabiliseringen av Latinamerika

 
 

Mellan 2002 och 2012 utökade NGO-er sin verksamhet i Latinamerika. Bara i Venezuela satsade USAID (USA:s motsvarighet till SIDA) och NED mer än 100 miljoner dollar med syfte att stärka oppositionsgrupper och skapa 300 nya organisationer. Vem lyder dessa organisationer, finansierade av USA?
Som exempel stöddes oppositionsgrupper i Boliva 2007 med 120 miljoner dollar, i ett försök att splittra Bolivia och störta president Evo Morales. I Ecuador satsade USA 38 miljoner dollar 2010 i försöken att backa upp oppositionen mot president Rafael Correa. Året efter fick de regeringsfientliga grupperna nöja sig med 22 miljoner dollar.
Fonder används för att stödja organisationer som främjar USA:s intressen, skapa nya sådana organisationer, träna och utbilda framtida ledare som kan leda organisationerna och för att påverka parlament och styra media.
Comitè Antiimperialista 160606

 
 

 

 
 
 

Mobilapp för folklig kongressdiskussion!

 
 

Miguel Díaz-Canel Bermúdez, förste vice ordförande i Kubas Stats- och Ministerråd, beskrev den nya mobilappen, utvecklad på Marta Abreu-universitetet i Las Villas, som synnerligen användbar. Den kommer att underlätta diskussionerna i hela landet kring partikongressens dokument om den ekonomiska och sociala modellen för Kubas socialistiska utveckling, och en nationell utvecklingsplan fram till 2030 med förslag på en vision för nationen.

Under ett möte i Villa Claras partihögkvarter fick Díaz-Canel detaljerad information om appen, som skapats för att göra dokumenten mer lättillgängliga för kubanerna, framför allt ungdomarna. Dr Yaner Rodríguez Sarabia, dekan för institutionen, förklarade också att appen, utöver texten, innehåller andra funktioner såsom video och bildspel med ljud, som kommer att underlätta diskussionerna och ge användbar information om frågor som Lagen om utländska investeringar, Arbetslagen, Grundlagen och Skattelagen.

En av appens utvecklare, David Rodríguez Mollineda, som studerar datavetenskap, förklarade att användarna kan dela med sig av sina åsikter om texter som intresserar dem på sociala nätverk. Han informerade att fr.o.m. 20 juni kan användare få tillgång till appen via android.uclv.edu.cu, hemsidan för Ungdomens Dataklubb och via nationell press.
http://en.granma.cu/cuba/2016-06-20/seventh-party-congress-documents-available-on-new-cell-phone-app

 
 

 

 
 
 

”Åk tillbaka till Kuba eller dö”

 
 
 
 

Julian Esnart i USA behöver dyra mediciner för att överleva, men har ingen försäkring. Nu behöver han få mer stöd av främlingar än av USAs myndigeter och tigger ihop pengar via crowd-funding för att kunna flyga till Havanna.

”Vi uppmanar dig att åka tillbaka till Kuba om du inte vill dö.” Det var vad Julian Esnart fick höra i USA från en kongressrepresentant han vänt sig till för att få hjälp. Hans dröm om Amerika höll på att slockna mindre än ett år efter att han kommit till USA från Kuba.

Julian berättar att han uppgav sin sjukdom, cirrhosis, redan när han sökte inresa till USA. I Kuba hade han genomgått en levertransplantation och frågade USA:s representant hur det skulle fungera i USA. I Kuba fick han gratis medicin och hälsokontroll var tredje månad. Men Julian fick inget svar, utan bara att han var välkommen till USA.

Det nya livet började inte bra. Samma dag som han anlände i Miami sade hans fru att hon tänkte lämna honom. Snart tog medicinerna från Kuba slut. Han hade heller inga pengar och flyttade till en bekant i Texas. När han gick till apotket fick han beskedet att hans försäkring i Florida inte var giltigt i Texas. Han sökte Medicaid men nekades. Hans syster i Kuba lyckades skicka med mediciner med en resenär, men det var bara en tillfälig lösning. ”Jag visste att det bara var en tidsfråga innan min kropp skulle ge upp”, säger han.

Hur kunde ett så rikt land kräva 5 000 dollar och mer i månaden för mediciner som det fattiga Kuba gav honom gratis? Men Esnart gav inte upp. Han skrev till Röda Korset, det lokala hälsodepartementet, president Obama, dennes fru, vicepresident Biden, en TV show och tre kongressmän. Endast en representant för en av dessa svarade. Hon rådde honom att åka tillbaka till Kuba.

Esnart ville leva och var tvungen att återvända. Men han har inte pengar till resan, så han försöker med crowd-funding. Han är en av många miljoner i USA som saknar försäkring och som riskerar sina liv på grund av ett hälsovårdssystem som de inte har tillgång till. Men i motsats till många andra immigranter har Esnart ett land att åka tillbaka till som ger honom gratis hälsovård.
Den amerikanska drömmen blev en mardröm.
The Guardian 150505

 
     
   
 

Så blev det en lördag till

 
 
 
 

Så blev det en lördag till, den 18 juni, men eftersom det regnade sökte våra tappra aktivister skydd på tunnelplanet, och spred budskapet, Marianne, Carmen, Juana och Christine, dom leve, USA måste häva blockaden och ockupationen av Guantanamobukten. I juli siktar vi på det traditionella Moncadamötet på Sergels torg 26 juli, som vanligt med härlig musik, fanor och banderoller och appeller.
Leve Moncada, Häv blockaden./ Eva

 
     
 
 

Folkmakten i funktion - debatt om Kubas framtid

 
 
 
 

Från och med idag och fram till 20 september kommer två vägledande dokument från Kommunistpartiets nyligen avhållna kongress att diskuteras och prövas. Diskussionerna förs via Kommmunistpartiet, Ungkommunisterna och de andra folkrörelserna där så gott som alla kubaner är organiserade. I praktiken betyder det att flera miljoner kubaner har möjlighet att diskutera och ge synpunkter på landets framtid.

De båda dokumenten behandlar den ekonomiska och sociala modellen för Kubas socialistiska utveckling, samt en nationell utvecklingsplan fram till 2030 med förslag på en vision för nationen.

Dokumenten togs fram av en stor och blandad grupp till partikongressen och hade dessförinnan debatterats i bland annat Nationalförsamlingen. Kongressen tillstyrkte dokumenten och beslutade att de skulle genomgå ett folkrådslag med syftet att förbättra dem. För att alla ska ha tillgång till dokumenten så trycks de 32 sidorna upp i närmare 900 000 exemplar. Dessutom finns de på olika hemsidor.

I visionen talas om ett självständigt, oberoende, socialistiskt, demokratiskt, välmående och långsiktigt hållbart samhälle.
De två dokumenten hänger ihop. Den första uttrycker beskriver de mål man strävar efter, så behandlar den andra strategin för att nå dit.

Liksom inför den förra partikongressen så noteras och beaktas.alla synpunkter. En ny version föreläggs Centralkommittén för ett definitivt godkännande. Slutligen är det Nationalförsamlingen som ger dokumenten legal status.

Det massiva folkliga deltagandet är nödvändigt för enighet och landets framtid, samt för att ge dokumenten tyngd. Eller som Raul Castro sade på partikongressen: ”I ett sådant här ärende är det av stor vikt att det medvetna stödet från en stor majoritet föreligger. Därför är det nödvändigt att lyssna, resonera och ta hänsyn till opinionen från såväl aktivister som befolkningen i allmänhet.”

Processen är ett viktigt steg för den ekonomiska utvecklingen, kampen för fred, enhet och ideologisk fasthet.
Granma 160614(nedkortad)

 
     
   
 

Hur ska Venezuela komma ur krisen?

 
 
 
 

Vänstervågen i Latinamerika har avlösts av en offensiv från höger. Efter nyliberalen Mauricio Macris valseger i Argentina och kuppen mot Dilma Rousseff i Brasilien satsar den USA-stödda eliten i Venezuela all kraft på att återta den politiska makten.
Läs artikeln i Proletären

 
     
 
 

Havanna utnämnt till ett av världens underverk

 
 
 
 

Kubas huvudstad Havanna, som snart firar 500 år, blev nyligen officiellt utnämnd till ett av världens underbaraste städer. Detta för att staden utmärks genom sin mytiska attraktivitet, den varma och vänliga miljön samt karisman och gemytligheten hos dess invånare.

Havanna ingår därmed i en exklusiv grupp av sju städer i världen som fått denna utmärkelse. Utnämningen görs av den schweiziska stiftelsen New7Wonders efter en omröstning i vilket flera hundra miljoner människor sägs ha röstat. Endast ytterligare en latinamerikansk stad finns på listan, nämligen La Paz i Bolivia.

Ordföranden för stiftelsen Bernard Weber säger att ”Havanna besitter mycket romantik och de som besöker staden känner sympati för kubanerna för att de har viljan att bevara sin historia och sin identitet trots att de inte haft resurser till restaureringen.”

Utmärkelsen, som väntas leda till än mer ökad turism, firas under flera dagar med kulturella- och turistarrangemang med närvaro av cheferna för den schweiziska stiftelsen.
Liberacion 160610

 
     
 
 

Kommunistpartiets 7:e kongress
Kubas väg framåt

 
 
 
 

Kvinnorna utgör ca 40 procent av partimedlemmarna. Men de har har större representation i partiets centralkommitté: 42 procent, nu ökat till 43. I politbyrån och sekretariatet har de bara utgjort 7 procent. Nu ökade de till ca 25 procent i båda, så de knaprar in.

I april höll Kubas Kommunistiska Parti PCC sin 7:e kongress. Situationen har ändrat sig på många sätt sedan den förra, 2011. Då svepte en stark radikal våg fram över Latinamerika. Chávez, Lula, Kirchener, Morales, Correa och Ortega ledde framgångsrika vänsterregeringar och ekonomier med ökande självförtroende. Den Latinamerikanska integrationen stod högt på dagordningen. USA var isolerat. Idag pågår en våldsam motoffensiv från inhemska oligarkier, uppbackade av deras monopolmedier i nära förening med USA. Vänsterregeringarna är kraftigt försvagade och integrationen har avstannat. Samtidigt har Kubas förbindelser med USA genomgått en förbättring, så till vida att stormakten bytt taktik, men behåller syftet att ta över Kuba och införa marknadsekonomi. För Kubas del handlar det om att bli kvitt den förlamande blockaden och bygga en välmående socialism.

Försvara socialismen
I detta läge hölls så kongressen, som till stor del handlade om att följa upp den förra. På denna hade en lång rad ”riktlinjer” antagits efter omfattande rådslag bland kubanerna. Nu fanns ca 1 000 ombud (av Partiets ca 700 000 medlemmar) på plats. Av ombuden var 43% kvinnor (en ökning med 2,5% sedan förra kongressen), 36% var svarta och mestiser (ökning med 4,5%). Sammansättningen speglar partiets kadrer. Att fortsätta att öka andelen kvinnor, svarta och ungdomar är ett uttalat mål. Ny Politbyrå och Centralkommitté valdes, med viss förnyelse. Mandatperioderna är nu begränsade till max 2x5 år och ingen över 60 ska väljas. Raul Castro, som omvaldes till sin andra och sista ämbetsperiod, slog fast att: ”Min huvuduppgift är att försvara, bevara och fortsätta förbättringarna av den kubanska socialismen och aldrig tillåta att kapitalismen återinförs.”

Ekonomin en huvudfråga
För att förbättra kubanernas levnadsstandard är ekonomin fortsatt av högsta vikt. Bland annat slogs fast: Kuba kommer inte att acceptera att ägande eller rikedomar koncentreras till enskilda.
Sammanslagningen av de två valutorna är inte en magisk lösning men är nödvändig av flera skäl, bland annat för att bekämpa olika negativa konsekvenser. Inte minst den skeva lönebildningen i vilken de som arbetar inom turism kraftigt gynnas. Ingen ska överges och lämnas åt sitt öde. Ingen chockterapi enligt Världsbanksrecept ska tillämpas. Problemen ska inte lösas på folkets bekostnad.
Utländska investeringar är ett strategiskt mål och nödvändiga för landets utveckling. Kuba behöver såväl teknologi som kunskaper och valuta. Produktionen täcker inte behoven på grund av såväl subjektiva som objektiva faktorer. Byråkratin står för en föråldrad mentalitet och hindrar initiativ. Också i fortsättningen kommer produktionsmedlen att i huvudsak vara folkets gemensamma egendom, dvs. statliga företag. Men det är nödvändigt att befria staten från aktiviteter som inte är avgörande för samhällets utveckling och den privata sektorn har en viktig positiv roll att spela.
Utbildning och hälsovård är fortsatt prioriterade områden. Mer beslutsfattande ska ske lokalt och decentralisering är viktigt. Samtidigt kan man inte längre ”bara vänta på direktiv uppifrån”.

Den ideologiska kampen blir avgörande
Att behålla enigheten, som tidigare svetsades samman av USA:s öppna aggressionspolitik, är en tuff uppgift. ”Om de en dag lyckas splittra oss, så skulle det vara början till slutet för revolutionen, socialismen och vårt oberoende”, sade Raul Castro. Det är en utmaning när det utländska inflytandet nu ökar och de revolutionärer som ledde befrielsekriget går ur tiden. Gång på gång betonades vikten av att lyssna och resonera med folket. Partiet har som uppgift att arbeta för ett ständigt ökande deltagande i besluten om samhället. Det sades att ”vi hyser ingen rädsla för andra uppfattningar eller meningsskiljaktigheter. Bara öppna och ärliga diskussioner mellan revolutionärer leder till lösningar. Partiet måste optimera och permanent förbättra demokratin då det är nödvändigt för att övervinna en falsk enighet, formalism och falskhet.” Castro kritiserade upprepade gånger byråkratin och den ”tröghet” som bromsar reformerna.
Att man inte är rädd för andra uppfattningar illustreras av att Obama vid sitt besök fick tala i direktsänd TV. Den ideologiska debatten har skärpts och flera journalister, studenter och samhällsdebattörer diskuterar landets problem på ett ständigt ökande antal bloggar. Fidel Castros öppna brev ”Brodern Obama” efter dennes besök var också en markering av att skiljelinjerna är kvar trots USA-presidentens sirapslena ord. En viktig aspekt av denna diskussion (som i hög grad gäller också vänstern i Sverige) är västvärldens/mediemonopolens tolkningsföreträde på definitionen av mänskliga rättigheter, demokrati och historieskrivningen. Dessa definitioner, som också anammas av många kubaner, måste ifrågasättas, kritiseras och bekämpas.
Kommunistpartiets ledande roll slogs fast. Och inte heller är det aktuellt med det av västvärlden så hett eftertraktade flerpartisystemet, som skulle vara en motorväg för USA rakt in i Kubas politiska liv. Raul Castro skämtade om USA:s tvåpartisystem och jämförde det med om Kuba också hade haft två partier, ett under ledning av Fidel och ett under Raul.
Det upprepades att Kuba inte kommer att rucka på sina principer eller sitt sociala system. Inte heller tänker de ändra sina relationer med vänskapligt sinnade länder, som Venezuela, i utbyte mot bättre kontakter med USA. Kuba fortsätter sin internationalistiska politik och sitt solidariska bistånd. Kuba är motståndare till imperialismen och NATO. Inringningen av Ryssland är ett hot mot världsfreden. Kuba fortsätter att kräva en ny modell för internationella relationer och ekonomiska transaktioner.

Sammanfattning
De som hade hoppats på stora förändringar och en radikalt ny linje blev besvikna. Istället handlar det om bibehållna principer och kontinuitet. Förändringar sker långsamt, planmässigt och metodiskt. Försiktigt tycker säkert en del. Men farorna är många och Kuba går fram på en obanad väg, en socialistisk ö i ett kapitalistiskt hav som intensivt önskar att dränka det. Socialismen är oåterkallelig och dess principer ligger fast. Det handlar om rättvisa, människovärde och jämlikhet. Mer folkligt deltagande eftersträvas. Utvecklingen av ekonomin, kampen för fred och ideologisk fasthet är de viktigaste frågorna för partiet. Kampen om idéerna, medborgarnas medvetenhet, blir avgörande för socialismens framtid. Det finns all anledning för progressiva människor att fortsatt arbeta för solidaritet med det socialistiska Kuba, kräva slut på blockaden och ockupationen av Guantanamo, samt att hålla fram Kuba som exempel på ett medmänskligt och solidariskt samhälle.
Zoltan Tiroler

 
     
   
 

Bottennapp om Kuba i Fönstret (tidning från ABF)

 
 

För några år sedan såg jag en målning på en husvägg i södra Mexiko. Texten löd ”Vår dröm” och det hela illustrerades med teckningar på två enkla hus. På det ena var skrivet ”Hälsoklinik” och på det andra ”Skola”. Denna dröm, som illustrerades på husväggen, är inte annat än en dröm för miljontals människor. Men i Kuba har denna dröm förverkligats. Alla kubaner har tillgång till gratis hälsovård och utbildning i världsklass.
Läs hela artikeln som pdf

 
 

 

 
 
 

Grattis Raúl!

 
 
 
 

Med mycket liten medial uppmärksamhet fyllde Kubas president Raúl Castro 85 år medan slutet på hans mandatperiod 2018 närmar sig. Hans födelsedag äger rum samtidigt som en djupgående omvandling av landets ekonomi pågår, liksom komplicerade förhandlingar med USA. Kuba betalar nu också av sina miljardskulder till olika långivare för att kunna dra till sig de investeringar som landet behöver.

I närmare 70 av sina 85 år har Raúl Castro varit politiskt aktiv. Marxist sedan ungdomsåren, deltog han i attacken mot Moncadakasernen, var politisk fånge, därefter exil i Mexiko, befälhavare för en av gerillafronterna, byggde upp Kubas Väpnade Revolutionära Styrkor (FAR), president, initiativtagare till de ekonomiska reformerna, arkitekt bakom generationsväxlingen av makthavarna och den som lyckades få Washington till förhandlingsbordet.

Många kubaner kallar honom för ”kinesen” på grund av hans ögonform, men det skulle också kunna gälla hans relation till tiden. Hans slagord för reformerna är ”utan brådska men utan uppehåll”. Hans planering för landets styre sträcker sig fram till 2030, mycket längre än hans mandatperiod. Denna har han själv begränsat när han föreslog att ingen ledare bör inneha politiska ämbeten i mer än tio år.

Huvudsyftet för hans regering verkar vara att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk modell som ger en högre levnadsstandard åt medborgarna, och samtidigt behålla den universella rätten till gratis utbildning och hälsåvård, samt kultur tillgänglig för alla. Ett ambitiöst mål för ett land i tredje världen med knappa naturliga resurser, men en nation med enorma mänskliga resurser.
Cartas desde Cuba, Fernando Ravsberg 160603

 
     
 
 

KUBA FÖRDÖMER OAS FÖRSÖK ATT ANGRIPA VENEZUELA

 
 
 
 

Kuba, som 1962 på USAs order uteslöts ur Amerikanska Staterna Organisation, OAS – även kallat USAs kolonialdepartement - och som trots att uteslutningen förra året drogs tillbaka, vägrar att gå med igen i OAS, har i ett uttalande fördömt OAS’ generalsekreterares försök att driva fram ett ingripande i Venezuela.

UTRIKESDEPARTEMENTETS UTTALANDE, HAVANNA 2016-0602: Under Amerikanska Staterna Organisations Ständiga Råds extraordinära möte onsdagen den 1 juni avgick vår Bolivarianska systerrepublik Venezuela med segern i en svår diplomatisk strid mot imperialismens och härskarklasserna angreppsplaner.
Venezuela lyckades befästa principen om ickeingripande i staternas inre angelägenheter och deras rätt att välja sitt eget politiska, ekonomiska och sociala system, utan utländsk inblandning, så som slagits fast på de Latinamerikanska och Karibiska Staternas Toppmöte i Havanna i januari 2014, i beslutet att utropa deras samlade territorier till ”Fredsområde”.

Det hysteriska, klumpiga, oetiska sätt på vilket OAS’ generalsekreterare försökte tjäna mörka intressen är förvånande.
OAS ordförande Almagro kallade samman OAS i ett försök att tillämpa dess ”Interamerikanska Demokratiska Fördrag” och särskilt dess paragraf 20 med åtgärder för att bemöta allvarliga sammanbrott eller förändringar i grundlagsordningen. Den åberopades inte med anledning av statskuppen mot president Chávez 2002, eller för att fördöma de kuppförsök som plågat området under de senaste 15 åren, med undantag för 2009 (kuppen i Honduras), då USA och andra högerkrafter dock gjorde kraftigt motstånd så att det inte ledde någon vart.

Han överskred sina befogenheter, utan något mandat från medlemsstaterna, men med stöd av Venezuelas kuppinriktade opposition och andra reaktionärer med tvivelaktig rykte. Herr Almagro skrev en förtalsrapport till förmån för ingripande, som han publicerade på ett regelvidrigt sätt.
Allt tydde på att de väntade sig en promenadseger, men generalsekreteraren, OAS-byråkraterna och deras kusliga beskyddare hade glömt att året inte längre är 1962, då organisationen med skamligt medlöperi dömde ut socialistiska Kuba.
Nu blev det annat ljud i skällan: starka fördömanden av generalsekreterarens oanständiga tilltag; ALBA-TCP-länderna fasta ståndpunkt; de lugna, tydliga argumenten från de som valde samtal; ömsesidig respekt mellan länderna och fred som diplomatiskt rättesnöre; och det måttfulla men fasta karibiska motståndet mot den förrädiska sammansvärjningen mot Venezuela.

Kubas utrikesdepartement anser att vad som nu hände i Washington är ännu ett bevis för att Vårt Amerika har förändrats, även om OAS förblir ett oföränderligt redskap för USAs herravälde över Latinamerikas och Karibiens folk, och en påminnelse om vad president Raul Castro sa i december 2008, och upprepade på Kubas kommunistpartis 7:e kongress, när han parafraserade José Martí: ”Innan Kuba återvänder till OAS ska de nordliga haven ha förenats med de sydliga, och en orm fötts ur ett örnägg.”

Än en gång bekräftar vi Kubas revolutionära folks och regerings fulla stöd till den Bolivarianska, Chavistiska Revolutionen – solidarisk och generös – till president Nicolás Maduro, det civila-militära förbundet och det modiga folket, och vårt orubbliga förtroende för att deras rättfärdiga sak ska segra.
Översättning Eva Björklund 2016-06-06

 
     
 
 

Intervention mot Venezuela?

 
 
 
 

Oppositionen (MUD) går nu till offensiv för att störta Nicolas Maduro från presidentposten. Samtidigt förbereder sig USA och Nato för en intervention i det sydamerikanska landet. Den anklagelsen gör regeringen i Caracas som nu mobiliserar sina anhängare.

Den 17 maj samlades i Miami den latinamerikanska och internationella högern. I centrum stod OAS´ generalsekreterare Luis Almagro och Colombias förre president Alvaro Uribe. ”De väpnade styrkorna från ett demokratiskt land skulle kunna beskydda den venezuelanska oppositionen”, föreslog Uribe oblygt på hotell Miami Dade College. År 2010 deklarerade Uribe att han hade velat gå in i Venezuela men att hans mandatperiod löpte ut och satte stopp för invasionsplanerna. Men nu kommer han igen men via OAS.

Förslaget, som fick stort gillande från de närvarande dignitärerna, framfördes vid en internationell träff (Concordia para las Américas) organiserad i samarbete med American Society och Council of Americas, två organisationer knutna till State Departement och globala korporationer. Bland dem som applåderade fanns Jose Maria Aznar, styrelseordföranden för Morgan Chase Internacional Jacob Frenkel, John Negroponte som i Centralamerika var spindeln i nätet i det låg- och högintensiva kriget mot sandinistregeringen i Nicaragua och mot gerillarörelserna i El Salvador och Guatemala på 1980-talet. På plats fanns även den förre CIA-chefen David Petraeus. Flera av de övriga deltagarna på mötet hade dagarna innan avslöjats som aktiva ”Offshore-ägare” i den så kallade Panama-Papersskandalen.

”Venezuelas regering har ett ansvar att borga för att (folkomröstningen för ett) upphävandet (av Maduros mandatperiod) genomförs innan december i år”, sa Almagro.
Almagro har flera gånger hotat utlösa den Demokratiska Chartan, det vill säga OAS´ befogenheter att deklarera en stat som ”kollapsad” och vidta åtgärder. Den förre chefen för USA:s Militära Sydkommando, John Kelly, sa till CNN i oktober 2015 att om bara USA får grönt ljus från OAS så är man beredda att gå in i Venezuela. I måndags (30 maj) utlyste han ett brådskande möte som ska behandla situationen i Venezuela med målet att utlysa den ”Demokratiska Chartan”. Chefen för organisationen som Che Guevara döpte till ”USA:s Ministerium för Koloniala Frågor” har ända sedan han tillträdde på posten uttalat sig fränt och odiplomatiskt mot regeringen i Caracas samtidigt som han blundar för ”parlamentskuppen” i Brasilien.

Men är det fysiskt möjligt att genomföra hela processen om ett avsättande och nyval till presidentposten under 2016?
Den initierade venezuelanska portalen Mision Verdad, Uppdrag Sanning, har gått igenom vallagen om ett upphävande av presidentperioden efter halva mandatperioden. Den pekar på att oppositionen, som består av 14 partier, har varit oeniga om taktiken för att få Maduro avsatt. Oppositionen ville först via en lag i Nationalförsamlingen, som den kontrollerar, få Maduro avsatt. Parallellen från Brasilien, Paraguay och Honduras lockade. Men Högsta domstolen sa nej och slog fast att Maduro är vald av folket. Det innebär att folkomröstningsprocessen, som borde ha inletts i januari för att tidsschemat på åtta månader skulle kunna hållas för 2016, förlorade nästan fyra månader.

Det var först i slutet av april som oppositionen bestämde sig och satte igång den nuvarande processen. Den lämnade in 1,8 miljoner namnunderskrifter mot kravet på 195.000 namn. Det betydde ett gigantiskt merarbete för CNE, det Nationella Valrådet där 200 personer ska kontrollera autenticiteten i var och en av dessa underskrifter.

Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, som tillhör regeringspartiet PSUV:s verifieringskommission visar upp namn och efternamn på en av de som "undertecknade" kravet på att Maduro måste avgå. Personen i fråga var 136 år.

När Valrådet inledde sin verifiering av de 1,8 miljoner namnunderskrifterna upptäckte de över 10.000 namnunderskrifter från redan döda personer som kräver Maduros avgång. Caracas borgmästare Jorge Rodríguez, från regeringspartiet PSUV, visade fram delar av materialet som behandlats i Valrådet och som upptar personer, som om de vore levande skulle vara mellan 100-123 år. Venezuelanska fångar har också undertecknat trots författningen förbjuder det. Personer utan motsvarighet i den venezuelanska folkbokföringen har också skrivet under kravet i likhet med personer som har liknande fingeravtryck som 5-6 andra.

Det är denna form av noggrann verifiering som tar både tid och som logiskt nog kommer att sysselsätta PSUV:s representanter i CNE och som kommer att ta tid, i synnerhet om oppositionen inte sköter processen på ett korrekt sätt.

Även inbitna oppositionsjurister som Eugenio Martinez, säger att det är ”tekniskt möjligt” att genomföra processen under den andra hälften av december. Men förutsättningen är att inga överklaganden från regeringspartiet PSUV lämnas in till Valrådet om autenticiteten av de insamlande namnunderskrifterna. Vi ska också ha i åtanke att CNE har att organisera val till kommun- och delstatsval i december i år.
Men det är nog att ha illusioner att PSUV inte skulle ifrågasätta ett enda kommatecken och på så sätt förlänga tidschemat så att processen går över årsskiftet. Det kan i så fall innebära att Maduro tvingas avgå, men bara om oppositionen får tillräckligt många röster. Hans vicepresident tar då över och regeringen sitter kvar ytterligare två år.

Men är oppositionen intresserad av att genomföra folkomröstningen mot Maduro? Uppdrag Sanning ifrågasätter det och menar att den i stället är intresserad av en våldsam upplösning, för det är inte alls säkert att oppositionen kan få det antal röster som behövs för att avsätta Maduro. Med förevändningen att Valrådet inte avslutar processen i december 2016 kommer oppositionen gå ut på gatorna igen. Samtidigt får oppositionen stöd av OAS och Almagro som utlöser den Demokratiska Chartan. Då uppfylls Uribes och Kellys profetior om en invasion, resonerar Uppdrag Sanning.

Därför mobiliserade Maduro 520.000 militärer och den Bolivarianska Folkmilisen den 20-21 maj för att markera att Venezuela kommer att försvara sig vid en eventuell militär intervention.
Dick Emanuelsson 160501 (nedkortad)

 
     
 
 

Ecuador tackar Kuba för stödet efter jordbävningen. Och chilenarna gillar läkarna.

 
 
 
 

Ecuadors parlament har skickat ett tackbrev till de kubanska medicinska brigaderna för deras stöd efter jordbävningen som drabbade landet 16 april.

Kubas ambassadör i Ecuador, Rafael Daussa, läste upp brevet till medlemmar i ”Henry Reeve-brigaden”, som är specialister på hjälp efter naturkatastrofer och allvarliga epidemier. Medlemmar av brigaden arbetar i de värst drabbade områdena i Ecuador och har hittills behandlat över 6 000 patienter och utfört fler än 400 operationer. Tre kubanska läkare, som hörde till dem som arbetade i Ecuador redan innan jordbävningen, omkom vid denna.

I en annan notis läser vi att den chilenske parlamentsledamoten Alejandro Navarro försäkrar att ”de kubanska läkarna finns i hela världen, och det finns många i Chile. De är annorlunda, de är inriktade på patienten. Enligt patienterna är de bästa läkarna de kubanska, för att de har inte utbildat sig för att tjäna pengar, utan för att bota, för att vårda. Det är den stora skillnaden mot chilenska läkare.”

Uppfattningen hos den chilenske politikern ingår i en debatt med Medicinhögskolan i Chile där denna ifrågasätter de kubanska läkarna. Men samtidigt visar en opinionsundersökning bland patienterna att de föredrar de kubanska läkarna när det gäller att få vård.
Cuba Solidarity Campaign (UK) 160525, Cartas desde Cuba 160530

 
     
 
 

Afrokubanska aktivister bekämpar rasism

 
 

Sujatha Fernandes rapporterar om rasrelationer i det kubanska samhället. Tidigare denna månad så presenterade antirasist aktivister i Havanna ett dokument som man överlämnade till Advokatsamfundet i Havanna. Här uppmanar man landets regering att ta sig an ett ökat antal rasistiska incidenter som följde på Obamas besök till Kuba. Fernandes skriver att ”Kuba står idag vid en skiljeväg med hotet att ekonomiska reformer kan ge upphov till större sociala orättvisor, särskilt ojämlikhet mellan etniska grupper.” Genom att uppmärksamma arbeten av bland andra Roberto Zurbano, Norma Guillard och Deyni Terri Abreu, så ger Fernandes röst åt den pågående diskussionen om ras och jämlikhet i Kuba.
Cuba Central Team 160527

 
 

 

 
 
 

Kubas skydd av korallrev modell för hållbarhet

 
 
 
 

Efter en studieresa av experter från USA:s Environmental Defense Fund, med syftet att studera Kubas marina- och kustnära ekosystem, säger Kristin Hettermann att Kubas överväldigande rika marina liv kan vara en modell för andra länder på hållbarhet. Hettermann tillskriver faktorer som Kubas strikta miljölagar och låga befolkningstäthet att undervattenslivet är så rikt. Nu när Kuba genomför ekonomiska reformer och utökar turismen, liksom diplomatiska och komersiella relationer med USA, så har landet potential att bli ett föredöme på ekoturism. Men Hettermann varnar att en snabb ökning av turismen, kryssningsfartyg och stora badorter, kan skada landets noga bevarade ekosystem.
Cuba Central Team 160527

 
     
   
   
 

BRASILIEN: Kuppresidenten avslöjad som CIA-informatör

 
 
 
 
  Läs hela artikeln som pdf  
 
 
 

Uttalande från Kubas FN-delegation om blockaden: Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba är fortsatt i full kraft

 
 
 
 

Beslutet 17 december 2014 av presidenterna Raul Castro och Barack Obama om att återupprätta diplomatiska relationer markerade början på en intensiv och komplex process, som visat resultat utan tidigare jämförelse i de bilaterala relationerna; som återupprättandet av diplomatiska relationer och återöppnande av ambassader i de båda huvudstäderna.

Det viktigaste hindret i processen för förbättrade relationer är den fortsatta blockaden som USA lagt på Kuba, en blockad som påverkar alla områden av livet i den kubanska nationen, påverkar det nordamerikanska folket och andra länders medborgare, en blockad som fortsätter trots ett överväldigande fördömande av det internationella samfundet som i FN under 24 år i rad krävt att den upphör.

Obamaadministrationen har infört förändringar i sin politik och har uppmanat Kongressen att häva blockaden. De förändringar i blockadreglerna som gjorts under 2015 och 2016 är positiva men begränsade då de inte ändrar de grundläggande aspekterna.

Speciellt gäller det åtgärderna som offentliggjordes 15 mars och som auktoriserar användandet av US-dollar i Kubas internationella transaktioner och att enskilda kan delta i ”people-to-people” studieresor. Detta är positivt men inte nog. Det finns viktiga restriktioner som presidenten har mandat att avskaffa och som är kvar. Det gäller bland annat:

• Att det är omöjligt att etablera bankrelationer mellan finansiella institutioner i Kuba och USA, vilket hindrar transaktioner och ökar kostnaderna.
• Att Kuba inte får exportera till USA, vilket betyder att auktoriserad handel i princip bara kan gå på ett håll.
• Att USA inte vidtagit de åtgärder inom andra områden som man gjort med telekommunikationer, där man nu tillåter export, service och investeringar.
• Att USA fortsatt förbjuder export till kubanska statliga företag. Det gäller t.ex. inom turism, gruvnäring och varuexport.

Trots modifieringar har blockaden stärkts, och har en markant extraterritoriell karaktär som varit frekvent de senaste månaderna. Här är några exempel på sanktioner mot såväl företag i USA som andra länder:

• Böter mot två europeiska banker för att dessa haft lagliga relationer med Kuba och andra länder. Tyska Commerzbank bötfälldes med 1, 710 miljarder dollar och franska Crédit Agricole med 1,116 miljarder dollar. På grund av böterna har den tyska banken meddelat att den upphör med transaktioner med kubanska banker och med Kubas ambassad i Berlin.
• Strafföreläggande på franska CGG Services SA i februari 2016 för att det försett Kuba med service och utrustning av nordamerikanskt ursprung för olje- och gasutvinning och för seismisk forskning av ett kubanskt företag i Kubas speciella ekonomiska utvecklingszon.
• Blockerandet av en överföring av 22 000 euro från Kubas UD till kubanska ambassaden i Kazakhstan via Bank of New York Mellon. Liknande fonder blockeras fortsatt oavsett förhandlingar mellan banker och USA.
• USA har stoppat en öveföring från ett kubanskt företag inom nickelutvinning via schweiziska banken BCGE.

Sedan 17 december 2014 har USA bötfällt 8 företag från USA och andra länder på sammanlagt över 2 miljarder dollar. Trots att USA auktoriserat användning av US-dollar i internationella transaktioner så finns inga normala bankrelationer mellan Kuba och USA, eller mellan Kuba och banker i andra länder. Det beror på rädslan bland banker i USA och övriga världen för att ha lagliga förbindelser med Kuba. För att eliminera denna rädsla behövs ett klart policyuttalande och lagligt bindande dokument från myndigheter i USA som kungör att banker i världen kan ha relationer med Kuba och att de inte kommer att bötfällas.

Det är paradoxalt att regeringen å ena sidan vidtar (positiva) åtgärder, och å andra sidan intensifierar sanktionerna mot Kuba. Blockaden måste upphöra och vi kommer att kräva detta så länge den finns kvar, med det så gott som enhälliga stödet av det internationella samfundet.
Kubas representation i FN, 160509 (något nedkortat)

 
     

 


För äldre artiklar, se arkivet >>











För att hitta artiklar om ett visst ämne:

Sök på sidan:
ctrl+F för Windows
command+F för Mac OS

För äldre artiklar:


Arkivet
>>




Vid utskrift:

Om du vill skriva ut en enskild text, tänk på att först kopiera den till t.ex. en ordhanterare.








Denna plats utges av Svensk-Kubanska Föreningen