Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen
Logo Che  
  Aktuellt 
Svensk-Kubanska Föreningens sida för nyhetsbevakning av Kuba och Latinamerika
  HEM >> Aktuellt  




 
 

Varför bli medlem i Svensk-Kubanska Föreningen?

   
 


Föreningens målsättning är att stödja den socialistiska revolutionen på Kuba och det kubanska folkets kamp mot imperialismen.

Så inleds stadgarna för Svensk-Kubanska Föreningen. Organisationens solidaritetsarbete har sedan 1966 samlat aktivister från olika svenska vänsterriktningar, och naturligtvis också många utan särskild partitillhörighet. Svensk-Kubanska Föreningens verksamhet har under alla år finansierats helt genom medlemsavgifter och bidrag från medlemmarna.

Den kubanska revolutionens inriktning på jämlikhet och stöd till den antiimperialistiska kampen världen över väckte från första stund mäktiga krafters vrede. Och vreden har bestått.

USAs alltjämt pågående blockad hotar att långsamt strypa Kubas ekonomi. Blockaden leder till enorma fördyrningar. Det är en kollektiv bestraffning av ett helt folk, och därmed ett brott mot folkrätten. Banker i hela världen förhindras av USA att ha utbyte med Kuba. Blockaden leder till lidande och död. Exempelvis kan Kuba inte köpa livsviktiga läkemedel.

Sedan 1959 har USA satsat enorma resurser på att störta Kubas regering. För närvarande anslås mer än 20 miljoner dollar i stöd årligen till USA-köpta grupper på ön. USA fortsätter också den olagliga ockupationen av Guantánamo, som USA omvandlat till ett tortyrläger. Och Trump lovar att pressa Kuba än hårdare så att landets rikedomar kan återgå till miljonärerna i Trumps vänkrets.

Är du emot blockaden, ockupationen av Guantánamo och USAs försök att störta Kubas regering, och stöder du kubanernas rätt att själva bestämma sin framtid är det utmärkta anledningar att gå med i Svensk-Kubanska.

Men det finns många fler skäl: I Kuba mäts ditt människovärde inte av tjockleken på din plånbok. Vänlighet och omtanke, istället för konkurrens och egoism, gäller som norm i den kubanska vardagen. Landet har också satsat på en ekologiskt långsiktigt hållbar utveckling och är enligt Världsnaturfonden WWF det enda land i världen som lyckats kombinera det med ett högt HDI, Human Development Index. Kuba har trots de ekonomiska svårigheterna lyckats hålla hög standard på sin hälsovård, kultur och utbildning, och landet är en dröm för många miljoner människor. Det ger hopp till fattiga och förtryckta. Det är ett samhälle där ingen lämnas utanför. Kvinnor utgör nästan hälften av parlamentsledamöterna och de är i majoritet på landets chefsposter. Kuba bekämpar målmedvetet och aktivt diskriminering, rasism och homo-/transfobi.

Kuba är ett litet land, men en jätte i internationella sammanhang. Landet spelade en avgörande roll i kampen mot apartheid. Idag arbetar tiotusentals läkare och andra specialister i de fattigaste av länder. Kuba delar med sig av det lilla man har.

Kuba försvarar internationell rätt och vågar stå för rättvisa. Det socialistiska Kuba är nödvändigt för Latinamerikas solidariska samarbete. Kuba visar att en bättre värld är möjlig. Det som väcker såväl hat som beundran är att Kuba är det enda land som lyckats stå emot USAs aggression och sabotage i snart 60 år.

Sedan åtminstone 20 år drivs en massiv hetskampanj mot Kuba för att kubanerna vägrar överge sin dyrköpta socialism och välja nyliberalism och kapitalism. Kubas verklighet har ingen plats i de miljonärsägda medierna. Vi försöker bemöta lögnerna. Vår hemsida och vår tidskrift KUBA, som alla medlemmar får, är viktiga redskap i kampen mot högerpropagandans snedvridning av fakta om det kubanska samhällsbygget.

Vi behöver Kuba mer än någonsin i denna hårda tid. Det vore ett dråpslag mot alla progressiva ifall kapitalisterna lyckas återta kontrollen. Ett medlemskap är en viktig handling. Gör skillnad - bli medlem!

http://www.svensk-kubanska.se/cubava/sidor/Bli_medlem_i_Svensk_Kubanska.html

Svensk-Kubanska Föreningen öppnar sitt insamlingskonto Mediciner för Kuba,

pg 23 57 15-0

för bidrag till återuppbyggnaden efter orkanen Irma. Du kan även Swisha till

123 182 37 72

Skriv "ORKANINSAMLINGEN KUBA" när du skickar ett bidrag! Alla bidrag mottas med tacksamhet och alla pengar går oavkortat till Kuba för hjälp i återuppbyggnaden.




  

upp  
 

Blockaden stoppar stöd till kubanskt universitet

   
 


Den 10 november informerade engelska NGOn ”International Network for the Availability of Scientific Publications” (INASP) att det på grund av blockaden inte kunde överföra fonder till Universidad Central “Marta Abreu” de Las Villas (UCLV) i Kuba. Pengarna skulle gått till ”Open Access Week” vid det kubanska universitetet. Banken som INASP använder kan på grund av blockaden inte överföra medlen.

Universitetet har, efter en internationell tävling, vunnit ett av 10 priser som nämnda NGO delar ut för att stödja spridningen och tillgången till information, Open Access.

Tidigare har såväl UCLV som en rad andra universitet i Kuba organiserat seminarier finansierade av INASP för att främja offentlig tillgång till information och utbilda studenter, lärare och forskare inom högre utbildning i IT.

Det nya beslutet innebär att INASP inte kan fortsätta att finansiera projekt hos kubanska universitet beroende på den allt hårdare och skärpta blockaden.

Cubadebate 171113
/ZT

upp  
 

Tystnad och straffrihet för mord

   
 


FN påpekar att ”det är allvarligt att 90 procent av morden inte klaras upp och mördarna går fria”. Man tillägger att detta skadar hela samhället då det döljer korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Under första halvåret har minst 23 journalister mördats i Latinamerika. Det har skett i fem länder. Förövarna har i huvudsak varit betalda lönnmördare och därmed går de verkligt ansvariga inom makten fria. Morden har framförallt skett i Mexiko, Guatemala, Peru, Honduras och Dominikanska Republiken. Knarkmaffian ligger bakom många av morden då de vill eliminera undersökande journalister som inte låtit sig mutas eller skrämmas.

Straffriheten är så gott som total. Kritiska journalister har framhållit att deras telefoner avlyssnats, de har mottagit dödshot, de har utsatts för fysisk misshandel och i extrema fall så mördas de.

Ett av de senaste fallen skedde i Honduras 23 oktober när beväpnade män mördade Carlos Oveniel, fotograf för en TV-station, när han lämnade sitt hem för att gå till arbetet. Han sköts med tre skott. Ingen har gripits. Med detta har 73 journalister mördats i det lilla landet sedan 2003.

I Colombia har medarbetaren på den indianska radiostationen Renacer, Efigenia Vázquez, mördats 8 oktober vid ett överfall från landets insatsstyrkor. Hon sköts med två skott. Människorättsorganisationer kräver att mordet utreds och att de skyldiga straffas.

I början på året mördades Manuel Salvador i Guatemala. Han föll i ett bakhåll när han körde motorcykel på en lokal landsväg.

14 februari mördades Luis Manuel och Leonidas Antonio som båda arbetade på radiostationen 103,5 FM i Dominikanska Republiken. De mördades av personer som bröt sig in på radiostationen.

Det senaste mordet på en journalist i Mexiko skedde 6 oktober. Det var Edgar Daniel Esqueda som först kidnappades och torterades innan han dödades. Han var tidigare hotad av myndigheterna. Journalisten Javier Valdez, 50 år och korrespondent för tidningen Jornada, mördades 15 maj. En person sköt honom på nära håll. Samma sak hände med journalisten Miroslava Breach, också på Jornada. Hon mördades med åtta kulor när hon gick ut hemifrån för att följa sin son till skolan.

I Kuba har ingen journalist dödats sedan Batistadiktaturen föll 1959.

Liberacion 171110
/ZT

upp  
 

EU inför sanktioner mot Venezuela

   
 


EU följer i Trumps spår och inför för första gången sanktioner mot Venezuela. Detta sker just när den venezolanska regeringen och oppositionen denna vecka påbörjar en ny dialogrunda på Dominikanska Republiken, en månad efter de regionala valen och en månad till de lokala valen i december. Officiellt menar EU-länderna att det behövs sanktioner mot Venezuela som "ett svar på den stegrande politiska krisen i landet". EUs sanktioner öppnar för en finansiell blockad, reserestriktioner och en handelsblockad i samma riktning som Trumps tidigare sanktioner.

Sverige har också gett sitt stöd till sanktionerna. I EU-nämnden ska samtliga riksdagspartier, från Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet, gett sitt tysta stöd till sanktionerna mot Venezuela. Märkligt att denna svenska politiska samstämmighet mot Venezuela inte nåtts tidigare gällande sanktioner och vapenhandelsförbud mot Saudiarabien, som för ett blodigt krig i Jemen.

Sanktionerna mot Venezuela kommer med stor sannolikhet att påverka Venezuelas ekonomiska kris och den pågående stabiliseringsprocessen av landet efter flera månader av våldsamma konfrontationer.

Att EU gör som Trump, och inför sanktioner just när både regeringen och stora delar av oppositionen lyfter behovet av dialog, tolkas från flera håll som eftergifter till den mer hårda venezolanska högeroppositionen som misslyckades under mars-juni i år att störta sittande presidenten Maduro.

venezuelanalysis.com 171109
/ZT

upp  
 

Mänskliga rättigheter i Kuba

   
 


Hur många gånger har du inte hört att Kuba inte respekterar de mänskliga rättigheterna? Men vad säger de olika FN-organen?

UNESCO framhåller Kuba som det enda landet i Latinamerika som till 100 procent uppfyllt målen i ”Utbildning för alla 2015”.

UNICEF rapporterar i ”Barnens situation i världen 2014” att Kuba är det enda landet i regionen utan undernärda barn.

2014 slog FAO fast att Kuba finns i den lägsta möjliga graden av undernäring, under 5 procent.

Kubas barnadödlighet är den lägsta i Amerika, lägre än såväl i USA som Kanada.

Kuba är det första landet i världen som stoppat överföringen av HIV mellan mor och barn, vilket fastslogs av WHO 2015.

Detta är fakta om landet som, enligt de stora medierna, kränker de mänskliga rättigheterna.

Cubainformación.tv 171106
/ZT

upp  
 

Kubanska myndigheter talar ut om USAs påstådda ”akustiska attacker”

   
 


Kuba har avsatt enorma resurser i form av poliser och underrättelseagenter för att undersöka de påstådda attackerna på USA-diplomaternas hälsa i Havanna.

Tre tjänstemän från Inrikesdepartementet samtalade i veckan med nyhetsbyrån Reuters. De berättade att man har intervjuat drygt 300 personer i grannskapen där USA-diplomaterna bor, man har analyserat mark- och luftprover i området och man har medicinskt testat dussintals kubaner. Trots ansträngningarna har man inte kunnat hitta någon tänkbar orsak till incidenterna.

Tjänstemännen uttryckte också förvirring över de mystiska och de många olika symptomen som USA-företrädare nämnt. Kubanerna är frustrerade över det bristande samarbetet med USA och nämner att de bara fått rapporter om 14 fall trots att USAs Heather Nauert till reportrar i förra veckan sagt att man ”medicinskt bekräftat” 24 olika fall. Samtidigt har de berörda länderna uttryckt sin önskan att samarbeta för att lösa frågan.

Cuba Central Team 171027
/ZT

upp  
 

Kuba hamnar på alltfler stopplistor

   
 



Trumpregeringen har just lagt in Kuba på tre nya stopplistor. Det ingår in den förändringspolitik som Trump la fram i Miami, i möte med en grupp ”gamla Batistianer, Kubaätare och terrorister”, som vår utrikesminister Bruno Rodríguez beskrev dem inför FNs Generalförsamling.

En av listorna innehåller kubanska företag/institutioner som USA-medborgare förbjuds handla med. Högst på listan står Kubas försvarsdepartement, inrikesdepartement, polis och andra som förmodas tillhöra Kubas säkerhetstjänst.

Syftet med detta är att försvåra för USA-medborgare att besöka Kuba och minska kontakterna mellan folken i USA och Kuba. Åtgärderna är inte bara grundlagsstridiga, och inskränker de ”medborgerliga friheter” som US-medborgare ska åtnjuta. De är också irrationella.

Som att om en USA-medborgare på besök i Kuba bryter mot någon trafikregel och ska betala böter, skulle han bryta mot USAs förbud och straffas för detta i USA. För att fortsätta på samma väg överväger Trump att avgöra vilket typ av toalettpapper som USA-undersåtar får använda i Kuba.

De som reser från USA till Kuba är som regel vänliga, respektfulla och intresserade av att lära känna sanningen om vad som sker i Kuba. Det är den fara som vårt lands fiende beaktar.

De som återvänder från Kuba talar i allmänhet öppet och ärligt om vårt folk, om de landvinningar revolutionen gjort och våra livsvillkor, som alltid visar sig vara mycket bättre än den bild Miamimaffian och andra Kubafiender utmålar.

Vad för slags regim skapar Trumpregimen?
Den försöker inte bara vrida tillbaka de framsteg i förbindelserna med Kuba som uppnåtts med Obama. De brott mot grundlagen i USA och de friheter som där fastläggs, skapar en förtryckande, diskriminerande regim av det slag som rådde under McCartyismens glansdagar.

Det är kanske innebörden i Trumps motto ”Gör Amerika stort igen”.

Néstor García Iturbe 171109
/EB

upp  
 

Förkrossande valseger för FSLN

   
 



Sandinistpartiet (FSLN) och dess allians erövrade inte mindre än 148 av 153 städer i kommunal- och borgmästarvalen i Nicaragua den 5 november. Valdeltagandet var det största för kommunalval i Latinamerika, rapporterar Dick Emanuelsson.

Nederlaget för högern i Nicaragua är också nederlag för Trump och den latinamerikanska höger som USA backat upp för att med s.k. mjuka kupper störta progressiva regeringar. Det har lyckats i Brasilien och Argentina och hårt drabbat Vanezuela, men inte lyckats där och inte i Bolivia och Nicaragua.

I Managua vann Sandinisterna med 87 procent och FSLN vann även alla länshuvudstäder överlägset. Den politiska högern i form av det liberala PLC-partiet, det konservativa partiet och en rörelse av före detta 'Contras' delade på cirka 15-20 procent.

Dick Emanuelsson 171106
/EB

Lär hela artikeln här:
https://nicadickema.blogspot.se/2017/11/nicaragua-forkrossande-seger-for.html/

upp  
 

Frivilligt arbete för att återhämta jordbruksproduktionen

   
 


För att främja återhämtningen inom jordbruket efter orkanen Irma, äger nu intensiva dagar dagar rum med frivilligt arbete i Villa Clara-provinsen varje onsdag och söndag.

Uppmaningen från provinsens försvarsråd har hörsammats i alla kommuner och arbetsplatser. Man hjälper framför allt till med planteringen av snabba grödor såsom sötpotatis, pumpa, gurka och majs, förutom att ge förstärkning inom grönsaksodlingar och s.k. organopónicos.

Den fackliga centralorganisationen CTC, liksom övriga politiska och massorganisationer, har också gått med i det här arbetet, som även ses som ett sätt att hedra 59-årsdagen av Slaget om Santa Clara och dess ledare, befälhavaren Ernesto Che Guevara, sa Héctor Luis Torna, fullmäktigeledamot i Villa Clara.

De enheter som gynnats mest av detta initiativ har varit företagen Valle del Yabu i Santa Clara och Lutgardita i Quemado de Güines samt jordbruken i Sagua la Grande, Remedios och Santo Domingo, för att bara nämna några av de platser där man försöker öka produktionen på kortast möjliga tid.

Granma 171105
/cv

upp  
 

Priset sänks på Internetuppkoppling igen!

   
 


Det är kö till postens datorer

Som ett led i ökad tillgång till Internet så sänker Kubas statliga telebolag ETECSA priset för nätsurfing från 30 oktober. Från och med då blir priset 1 CUC (drygt 8 kr) i timmen.

För lagring av e-post dubblas kapaciteten från 50 till 100 MB.

Juventud Rebelde 171030
/ZT

upp  
 

Washington får stryk i FN

   
 


Nederlaget, 191 mot 2, som USA led vid omröstningen i FNs Generalförsamling om blockaden mot Kuba, är inte bara en upprepning av tidigare år. Visst är det sant att under mer än ett kvarts sekel har ett ökande antal länder ställt sig bakom Kubas resolution. De senaste åren är det bara Imperiet och dess vanartige hjälpreda Israel som röstat mot.

Men om man tänker efter så har omröstningen också blivit en symbol för USAs ökande isolering, inte bara om blockaden. Det gäller även andra frågor, t.ex. klimatförändringarna, som får allt större betydelser för världens länder. USAs agerande har accentuerat Trumps unilaterala utrikespolitik.

De flesta talare som stödde Kubas resolution uppmanade Trump till att återuppta dialogen och fortsätta den öppning mot ön som hans företrädare Obama påbörjade. Vi kan påminna oss att den senare bad Kongressen att lyfta blockaden och i enlighet med detta så lade USA (och Israel) ner sina röster förra året. Även om Obama aldrig erkände blockadens aggressiva karaktär, dess omoraliska ekonomiska instängning, och att målet med politiken fortfarande var att störta Kubas regering, så erkände han i alla fall uttryckligen blockadens misslyckande och han accepterade en relation med Kuba på jämlik fot och med ömsesidig respekt.

Den nya hyresgästen i Vita Huset har visat en extremt fientlig politik mot Kuba, en politik baserad på lögner, villkor och undanflykter. Bland de senare innehar lögnen om påstådda attacker med ”akustiska vapen” mot USAs diplomater ett olympiskt rekord. Washington säger visserligen att man ännu inte kan anklaga Kuba för att ligga bakom ”attackerna”, men hävdar att landet inte kan skydda USAs diplomater enligt Wien-konventionen. Denna löjliga anklagelse har blivit ett stort skämt och till åtlöje bland vetenskapsmän såväl i USA som Kuba. Oavsett det så har påståendet fått stor spridning i media och har använts som ursäkt för att avsevärt minska USAs diplomatiska personal i Havanna, och tvingat fram motsvarande minskning av Kubas personal i Washington.

Med dessa åtgärder, i kombination med Trumps uttalanden från 16 juni, finns det inte mycket kvar av den avspänning som Obama och Raúl Castro tillkännagav i samband med de återupprättade diplomatiska förbindelserna. Nu måste exempelvis kubaner som vill ha visum till USA först resa till Bogotá i Colombia.

I debatten i FN uttalade sig representanter från Latinamerika och Karibien, Afrika, Asien, liksom stöd från CELAC (de latinamerikanska och karibiska länderna), CARICOM (den karibiska gemenskapen), Alliansfria rörelsen, G77+ Kina, Islamiska konferensorganisationen och ASEAN (Asien) sitt stöd för Kuba. Framträdande var talen från representanterna för Jamaica, Bolivia, Venezuela, Paraguay, Mexiko, Vietnam, Kina, Indien, Ryssland, EU, Sydafrika och Algeriet.

Trumps motiv för att inte lyfta blockaden fick ett kategoriskt svar av Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez: ”De senaste veckorna har president Trump fyra gånger upprepat att hans regering inte ska lyfta blockaden mot Kuba om inte landet genomför förändringar. Jag försäkrar idag att Kuba aldrig kommer att acceptera villkor eller påtryckningar. Jag vill påminna presidenten och hans ambassadör (i FN, Nikki Haley) att denna politik, som drivits av ett tiotal av Trumps föregångare, inte har fungerat och inte kommer att fungera. Det är ännu en gång en politik förankrad i det förflutna.”

Rodríguez tillade att Trump följer i spåren efter ruttna anhängare till diktatorn Batista, terrorister och annexionister (sådana som vill införliva Kuba med USA), som uppmuntrar till splittring och hat. De predikar en farlig överlägsenhet som framkallar våld och som de gömmer bakom patriotism.

Cubadebate 171102
/ZT

upp  
 

Fyra miljoner besökare hittills i år!

   
 


Kuba kunde idag måndag räkna till fyra miljoner internationella besökare, rapporterade turistministeriet i ett pressmeddelande.

Denna siffra har uppnåtts 54 dagar tidigare än förra året och är ett säkert tecken på den kontinuerliga ökningen av dem som väljer Kuba som destination.

Trots effekterna av orkanen Irma och kampanjerna för att förhindra besökare från andra nationer att lära känna den kubanska övärlden har det intensiva arbetet inom de olika delarna av turistsektorn lyckats bibehålla intresset för Kuba.

Just detta hängivna arbete gjorde det möjligt för Cayo Santa María, Cayo Coco och Cayo Guillermo att den 1 november slå upp sina dörrar igen, och därmed kan högsäsongen börja med alla turistmål i landet i funktion och med ännu bättre standard.

Granma 171105
/cv

upp  
 

Trygghet och frihet lockar turister till Kuba

   
 


”Resebolagen kränker Kubadiktaturens offer” Det var rubriken på en helsida i DN den 1 november, författad av Erik Jennische, ”programchef Latinamerika, Civil Right Defenders”.

Jennische anklagar i sin artikel svenska researrangörer för att vara ”devota beundrare av revolutionen”, sprida ”den kubanska regeringen skönmålningar”, att det ”är kränkande mot revolutionens offer” att sälja ”Kubaresor med ett romantiskt skimmer”, och ”glorifiera de ansvariga för nära 60 år av förtryck och fattigdom” och ”för att påstå att de sociala förhållandena förbättrats avsevärt under Fidel Castros styre”. Enligt Jennische var det bättre före revolutionen.

Civil Right Defenders finansieras till stor del av USAs National Endowment for Democracy – bildat på Reagans tid för att främja demokratin utomlands, finansierat genom USAs ”biståndsorgan” USAID för att undergräva olydiga regeringar runt om i världen.

Tidigare var Erik Jennische länge aktivist i SILC, Liberalernas SIDA-finansierade organisation för att bygga upp syskonpartier i Kuba.


Till DN, bemötande av Erik Jennisches artikel 201-11-01

När USA inledde sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba för över 50 år sedan blev det förbjudet för USA-medborgare att ”handla med fienden”, dvs turista i Kuba. Många gjorde det ändå via tredje land, och opinionen växte för att som folk i övriga världen få besöka Kuba. 1998 och 1999 medgav dåvarande president Clinton vissa undantag för vissa USA-medborgare att ”handla med fienden”, genom att resa till Kuba.

Journalister, akademiker, studenter, politiker m fl fick resa till Kuba med särskilda tillstånd för så kallat folk-till-folkutbyte. Syftet var att underlätta kontakt med och ge finansiellt stöd till regeringskritiska kubaner och ”demokratisera” Kuba. Men det visade sig att Kubabesöken mer påverkade besökarna - i för Kuba positiv riktning - än det bidrog till att undergräva samhällsystemet.

Kubaturisterna kunde på plats se att den mediala framställningen av Kuba som en diktatur som höll folk nere i fattigdom var falsk, och insikten växte om USAs kriminella ekonomiska krigföring mot landet. Opinionen i USA till stöd för blockaden mot Kuba vände med tiden, för att 2016 leda till New York Times kampanj för att erkänna Kuba och normalisera förbindelserna.

President Obama insåg att demoniseringen av Kuba motverkade sitt eget syfte: fientligheterna mot Kuba isolerade USA, år efter år hade FNs Generalförsamling krävt att USA ska häva sin brottsliga blockad av Kuba.

Med Obamas beslut att erkänna Kuba diplomatiskt fick också USA-medborgarna möjlighet att under vissa villkor besöka landet. Och de blev massor och demoniseringen fick allt svårare att hävda sig. Men blockaden i övrigt består.

FNs Generalförsamling kräver igen att USA ska häva sin Kuba-blockad
Idag, 1 november 2017, samma dag som DN publicerade Eriks Jennisches artikel, röstade Generalförsamlingen för 26e gången för att USAs måste häva sin över 50-åriga ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, med 191 röster mot 2. Alla utom USA och Israel.

Nu vill Trump stoppa resandet, kanske av samma skäl som Erik Jennische vill skrämma bort svenskar från att besöka Kuba, de kan ju upptäcka det som så många vittnat om: Sol, hav, palmer, vänligt folk och tryggt.

En av Kubas främsta turistattraktioner är just tryggheten och friheten, att kunna röra sig orädd och fri på gator och torg och parker. Det gäller för turister från den våldspräglade amerikanska världsdelens otrygga gator, men även européer väljer Kuba framför andra karibiska öar, där våldsbrott är vanligare än t o m i Latinamerika. Våldet drabbar visserligen inte turister i så stor utsträckning men rädsla och förmaningar hemifrån skrämmer många från att ta sig ut från turistanläggningarnas avskurna områden. I Kuba känner de sig trygga såväl på stränderna som i städernas gränder. Den erfarenheten minskar mottagligheten för Erik Jennisches och svenska mediers i allmänhet fientliga rapportering om Kuba.

Eva Björklund 171101

Artikeln mejlades till DN Debatt 09:35:24. Sedan snabbt svar från DN Debatt  10:20:04 ”Vi publicerar den senare idag på DN.se/debatt.”  Men efter ett par timmars eftertanke, nytt mejl från DN Debatt 12:38: "Vi ändrar vårt tidigare besked och tackar nej till att publicera din replik”. Jag frågade varför 13:25:27 och fick svar 14:38:50 "Texten var inte skriven som en replik som sakligt bemöter påståenden i debattartikeln.” 

upp  
 

Förödmjukande nederlag för USA i FN

   
 


Nu har han satt samma ben i halsen igen

För 26e året i rad röstade FNs Generalförsamling mot USAs blockad av Kuba och kräver att den hävs. 190 länder röstade med Kuba, ett (Israel) röstade med USA. Alltså 191 – 2.

Innan omröstningen gick delegat efter delegat upp i talarstolen och tog avstånd från blockaden. USAs röst mot resolutionen, den 25:e gången USA röstar mot, visar Trumps nygamla Kubapolitik av ökad fientlighet och tillbakagång till en gammal politik. Han rullar tillbaka de lättnader som inträdde under Obamas sista tid som president. (Förra året lade USA och dess vasall Israel ner sina röster).

I sitt tal inför omröstningen sade Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez bland annat att USAs representant ljuger och att USA står ensamt. Rodríguez betecknade också USAs inlägg som kränkande, respektlöst och interventionistiskt.

”Jag vill påminna att i USA begås grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. USA har inte den minsta moraliska auktoritet att kritisera Kuba”, och nämnde bland annat den korrupta politiken, brist på rätt till hälsovård, utbildning, social trygghet, den utbredda diskrimineringen och de stora skillnaderna mellan könen.

”Det är på sin plats att fördöma tortyr, dödandet av civila, den utbredda användningen av dödsstraff, repression av invandrare, deportering av familjer” och Rodríguez påminde om att Trump fick färre röster än sin motkandidat i presidentvalet.

”Kuba och USA kan leva tillsammans med respekt för skillnaderna”, men han försäkrade att Kuba inte accepterar några påtvingade villkor eller tänker överge sina principer. Kuba kommer att fortsätta sin väg av oberoende, självbestämmande och socialism.

Rodríguez framhöll att Kuba är ett litet land med ett solidariskt, ädelt och vänligt folk. Samtidigt som USAs ambassadör ”talar för ett imperium som mördar oskyldiga” och är en avgörande faktor för instabiliteten i världen, som trampar på internationell rätt och FN-stadgan som den cyniskt ställer sig över.

Blockadens kostnader för Kuba uppgår totalt till 8 222 miljarder dollar, eller drygt 4 miljarder dollar på ett år. Det är dubbelt så mycket som Kuba behöver för sin utveckling.

Cuba Solidarity Campaign; Telesurtv.net 171101
/ZT

upp  
 

Evo Morales: 10 budord för att bygga en bättre värld

   
 


I sitt stora tal på massmötet i Valle Grande måndagen den 9 oktober, till Che Guevaras minne, avslutade Evo Morales med 10 budord för att bygga en bättre värld.

Första budet: bygga en värld utan invaderare och invaderade, med fullständigt avskaffande av massförstörelsevapen, en värld utan imperialistiska militärbaser i våra länder, en värld där militärutgifterna styrs om till fattigdomsutrotning.
Andra budet: bygga en värld där de grundläggande välfärdstjänsterna erkänns som mänskliga rättigheter. En värld där vattnet, elektriciteten, kommunikationerna och avloppsystemen inte kommersialiseras utan tillgodoser mänsklighetens behov i hela världen.
Tredje budet: bygga en värld med ett nytt internationellt finans- och penningsystem, där bankerna inte bestämmer, utan folken. En värld där beroendet av de internationella organen upphör och deras recept som våldför sig på staternas självbestämmande och som har orsakat växande fattigdom.
Fjärde budet: bygga en värld med verklig och deltagande demokrati, där de som regerar lyder folket. En värld utan härskarklasser, hierarkier och finansdynastier. En värld där politiken står i livets tjänst med etiskt och moraliskt ansvar.
Femte budet: bygga en värld där vi utrotar den kulturella och teknologiska kolonialismen och imperialismen. En värld där ingen kan lägga beslag på kunskaperna, en värld där den mänskliga familjen solidariskt och utan vinstintresse bekämpar sjukdomarna.
Sjätte budet: bygga en värld där vi försvarar rätten till pressfrihet, till information. Därför måste vi vara på vår vakt mot de lögner som många medier sprider för att rättfärdiga de transnationella bolagens invasioner och kriminalisera de sociala rörelserna och de antiimperialistiska regeringarna.
Sjunde budet: bygga en värld där alla stater erkänner Moder Jords rättigheter och där utvecklingen sker i harmoni med naturen. Bygga en värld där folken och inte de transnationella bolagen har makten över de strategiska naturtillgångarna.
Åttonde budet: bygga en värld med en ny ekonomisk världsordning, där handelsförbindelserna bygger på komplettering och solidaritet, och inte på vinst och utplundring.
Nionde budet: bygga en värld som präglas av enighet mellan folken, de sociala rörelserna, stadens och landets arbetare och de viktigaste kampområdena, bland dem Malvinerna åt Argentina, frihet för Palestina, fred i Syrien, fred i Colombia, slut på den ekonomiska blockaden mot Kuba, återlämnandet av Guantánamo och till slut, för Bolivia, tillgång till havet.
Tionde budet: bygga en värld som erkänner medborgarskap i hela världen, där de murar rivs som splittrar människor och folk. Ett världsmedborgarskap för att utrota rasismen och diskrimineringen.

Översättning Eva Björklund 171101

upp  
 

USAs blockad skadar Kubas handel med hela världen

   
 


Trots att de diplomatiska förbindelserna återupptagits mellan Kuba och USA så fortsätter USAs blockad av landet. Blockaden är hörnstenen i en kriminell och misslyckad politik som skadar det kubanska folket. Varje dag framgår dess extraterritoriella karaktär.

Några exempel:

• 11 juli 2016 ställde US City Bank in överföringen av pengar från kubanska reseföretaget Havanatur till colombianska flygbolaget Avianca. Samma dag ställde spanska banken Santander in överföringar till kubanska tobaksbolaget Puro Tabaco. Bägge bankerna hänvisade till USAs blockad.

• Betalningsfirman PayPal har ställt in betalningar för fler än hundra kunder som försökte köpa biljetter till premiären av dokumentärfilmen Rolling Stones Live in Cuba, för visningar på olika europeiska biografer. Motiveringen från PayPal var att i transaktionerna var orden ”Havanna” och ”Kuba” med, vilket skulle vara ett brott mot blockadlagarna.

• 7 september 2016 avslutade holländska företaget för elektroniska betalningar definitivt med alla kunder som har band till Kuba. Företaget hävdar att orsaken är USAs blockad. Senare ställdes också service till reseföretaget Havanatur Argentina in av samma anledning. Företaget uppgav att det utsatts för långvariga påtryckningar från USA för att upphöra med affärerna med kubanska intressen.

• 2 juni 2017 blev det känt att Internetplattformen för studier Future Learn, som drivs av den offentliga brittiska institution Open University, nekade deltagare från Kubanska Samfundet för Anestesi och Livräddning, eftersom Kuba finns på listan över länder som USA har sanktioner mot.

• 10 februari 2017 blev det känt att franska banken BNP-Paribas vägrade att acceptera överföringar från Internationella Flygtransportföreningen, IATA, till flygbolaget Cubana de Aviacion-Paris, på grund av blockaden.

Kubas ständiga representation vid Förenta Nationerna 171027
/ZT

upp  
 

Lågt i tak på MR-dagarna

   
 


Inom kort arrangeras Mänskliga Rättighetsdagarna i Jönköping. Svensk-Kubanska Föreningen, Jönköping, tyckte det var naturligt att vara med. Så i våras skickades förslag på ett seminarium: ”Mänskliga rättigheter i Palestina och Kuba”. Föreläsningen skulle hållas av en kvinnlig präst i Svenska Kyrkan, med personlig erfarenhet från bägge områdena. Klockrent, intressant, ovanligt och spännande tyckte vi. Så inte arrangörerna som hävdade att programmet var fullt. Föga övertygande eftersom man i samma veva gick ut och efterlyste fler programpunkter.

Vi anmälde då att vi ville ha ett bokbord. Också här, efter flera påstötningar, fick vi kalla handen. Förklaringen kröp så småningom fram: Kuba ”inte ställer sig bakom de mänskliga rättigheterna.” Det hade ju varit intressant att få diskutera detta, men uppenbarligen inget som MR-dagarna vill lämna utrymme till. Det finns mycket att prata om när det gäller mänskliga rättigheter och Kuba. Några exempel:

• Analfabetismen är utrotad. Alla barn går i skola och det är helt gratis.
• Barn är det som prioriteras högst av allt. Barnarbete förekommer inte.
• Rätten till liv är den viktigaste och mest elementära mänskliga rättigheten. Alla kubaner har tillgång till fri och bra hälsovård. FN säger att Kuba är det enda land i Latinamerika där undernäring bland barn inte förekommer.
• Avrättningar, tortyr och försvinnanden, som är vanligt i flera grannländer, förekommer inte i Kuba. Jo, förresten: Tortyr används på den av USA ockuperade Guantanamobasen.
• Trots att Kuba är utsatt för en mördande blockad är spädbarnsdödligheten lägre och medellivslängden högre än i det rika USA.
• Kuba har gratis utbildat ca 30 000 studiebegåvade ungdomar från fattiga länder till läkare, med det enda kravet att de återvänder hem till sina samhällen och arbetar. Bland dessa fattiga finns ca 200 från USA.
• Kuba har räddat synen på fler än 4 miljoner fattiga latinamerikaner. Oftast är det enkla starroperationer, men något som fattiga inte kan betala. 4 miljoner människor som nu kan se tack vare Kuba. De kan se, men arrangörerna av MR-dagarna vill inte öppna ögonen.

Medan nazister välkomnas till exempelvis Bokmässan så nekas den demokratiska folkrörelsen Svensk-Kubanska Föreningen att presentera ett föredrag med en präst i Svenska Kyrkan! MR-dagarna koncentrerar sig på anti-rasism och HBTQ-frågor. (För övrigt områden där Kuba ligger långt framme). Inget fel i det, men knappast något som höjer pulsen eller ögonbrynen på besökarna. Svensk-Kubanska förbjuds från att framträda. Det stärker knappast unga, engagerade människors tilltro till det demokratiska systemet.

De som vill lyssna på den av MR-dagarna bojkottade föreläsningen välkomnas till Immanuelkyrkan i Jönköping den 15:e november. Då hålls arrangemanget i samarbete med Studieförbundet Bilda och ABF.

Svensk-Kubanska Föreningen, Jönköping


upp  
 

Priset kubanerna får betala

   
 


Det stämmer att USAs blockad av Kuba sedan 1962 inte är den enda orsaken till alla de problem som kubanerna har. Det är sant att byråkrati, felaktiga beslut, låga löner, lättja bidrar till problemen.

Det stämmer att vardagen sköljer över oss, att vi inte talar om blockaden, att 70% av alla kubaner aldrig upplevt något annat. Men det är också sant att mellan april 2016 och juni 2017 så har blockaden orsakat skador i storleksordningen 4,3 miljarder dollar. Det är en årlig kostnad för Kuba som är det dubbla mot vad hela ekonomin disponerar till utveckling!

Det finns massor med exempel på att om inte blockaden fanns så skulle kubanernas livskvalitet vara bättre. Några av dessa exempel finns med i den rapport som Kuba presenterar inför FNs Generalförsamling nu den 1a november. Rapporten behandlar bl.a. områden som livsmedel och transporter.

När det gäller kubanska företag som utvecklar livsmedel så måste dessa importera ca 70% av råvarorna från marknader som Spanien, Brasilien, Argentina, Indien, Italien eftersom man inte kan köpa från USA, trots dess närhet och låga priser.

Transportsektorn har lidit skador på över 122 miljoner dollar under denna period. Begränsningar drabbar alla transportområden.

Det stora framgångar som revolutionen rönt inom hälsovård, utbildning, kultur och idrott påverkas också. Hur ska man se på att det tyska företaget Otto Bock Health Care GmbH, som tillverkar proteser, meddelat att det på grund av blockaden inte längre kan leverera komponenter som Kuba behöver? Eller, att en månad senare, Kuba får meddelande från spanska Lindmed Trade SL att de inte längre kan sälja antibiotika Lactato Inyeccion 200MG? Denna antibiotika, som har ett brett spektrum, används intravenöst på sjukhus för både barn och vuxna. Den kan nu inte längre till användning på de kubanska sjukhusen.

Det här är inga påhittade historier, inte heller politisk manipulation, som en del hävdar. Det är faktum att Kuba var tvunget att importera 590 containrar med skolmaterial för detta läsår för mellan 3 200 och 5 200 dollar per container från Kina. Samma innehåll från USA kostar mellan 1 300 och 2 000 dollar för varje container. Likaså hade man kunnat spara 112 000 dollar om man från Florida kunnat importera de 96 containrar med material som universiteten i Kuba behövde.

Men som tidigare år är de största förlusterna de som uppkommer på grund av att Kuba inte fritt kan exportera varor och tjänster. Detta bortfall står för nästan 84% av förlusterna.

Det är sant att många av våra problem inte beror på blockaden, men det är också sant att USAs regering inte upphör med sina ansträngningar att isolera, strypa och lamslå Kuba och dess folk, vilket framgick med all önskvärd tydlighet i president Trumps tal om Kuba i juni.

Cartas desde Cuba 171027
/ZT

upp  
 

Nysläppta dokument: CIA planerade ”false-flag”-dåd
och skylla på Castro

   
 


Bland 3 000 nya dokument som offentliggjorts i USA framkommer att CIA övervägde att spränga bomber i Miami och andra städer för att skapa terror och skylla på Kubas regering.

De nu släppta dokumenten rör egentligen mordet på Kennedy, men här framkommer en hel del annat, mer eller mindre känt sedan tidigare.

”Vi skulle kunna dra igång en kubansk, kommunistisk terrorkampanj i Miami och andra städer i Florida. Kanske till och med i Washington”, står det i dokumenten. Planer fanns också på att attackera personer som lämnade Kuba för USA: ”Vi skulle kunna sänka en båtlast av kubaner. Vi kan göra mordförsök på kubanska flyktingar som skulle få stort genomslag.”

”Att spränga några bomber på väl utvalda platser, arrestera en kubansk agent och publicera förberedda dokument som skulle visa på kubansk inblandning skulle vara till stor hjälp för att föra fram idén om en oansvarig regering.”

Rapporten tar också upp några av CIAs försök att mörda Castro. En med hjälp av en våtdräkt infekterad med dödliga bakterier; en med att placera ut stora vackra snäckor med sprängmedel. Castro var en flitig fritidsdykare, vilket skulle utnyttjas. ”Fidel Castro gillade att dyka. CIA skulle placera en bakterie som förlamar och ger en obotlig hudsjukdom. Dessutom skulle dräkten impregneras med tbc-baciller i andningsutrustningen.”

I rapporten slås också fast att undersökningarna visat att Kubas regering inte var ansvarig för mordet på Kennedy.

Telesurtv.net 171027
/ZT

upp  
 

Så blir Kuba utan Castro!?

   
 


Alla dessa grannskapsprojekt

”Så blir Kuba utan Castro”, skriver Lars Palmgren i ETC 171015, och avslöjar sitt grundläggande ointresse för det verkliga Kuba genom att inleda med en lögn: ”När Raúl Castro avgår i februari kommer Kubas president för första gången på 60 år inte heta Castro.” Tror han. Men Fidel Castro blev inte Kubas president förrän efter folkomröstningen om en ny grundlag 1975, och de första allmänna valen till den nationalförsamling som 1976 utsåg Fidel Castro till president. Han efterträdde då Osvaldo Dorticós, som innehaft ämbetet sedan juli 1959 (17 år). Resterande 42 år är också en lång tid, men inte 60 år.

Sedan rapporterar Palmgren ”om en övergång utan mål”.

Från sin utsiktspost i Chile och sina sporadiskt återkommande samtal med ”gamla vänner” i Havanna har Palmgren i sina artiklar om Kuba inte upptäckt de landsomfattande rådslag om förändringar som ägde rum 2009-10 och som ledde till de ”Riktlinjer för ekonomisk och social utveckling” som antogs av Nationalförsamlingen 2011.

Den mest grundläggande orsaken till Kubas ekonomiska problem har också undgått hans radar: USAs 58 år gamla ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, som efter Sovjetunionens sammanbrott, och därmed stängde dess livsuppehållande lucka i USAs världsomfattande blockad mot Kuba.

Sovjetblockets sammanbrott innebar att Kuba ”över en natt”
• förlorade 70–80% av sin utrikeshandel, export och import och över 30% av BNP
• utsattes för skärpt ekonomisk krigföring från USA, som från 1996 också utsträcktes till att hindra alla länders handel med Kuba
• frystes ut av EU som med ”gemensamma ståndpunkten” anslöt sig till USAs blockad och stoppade alla officiella kontakter
• utsattes för allt fler terroristangrepp från Miami.

USAs blockad har kostat Kuba 753 688 miljarder US$, det blir över 12 miljarder US$ per år i ökade importkostnader och lägre exportpriser, mer än 20 procent av bruttonationalprodukten. Varje år fördöms USAs blockad av FNs Generalförsamling som ekonomisk krigföring i brott mot FN-stadgan med syfte att skapa svält och missnöje och kunna återföra Kuba till ett kapitalistiskt system under USAs kontroll.

Kubas egenart
Det särskilda med Kuba är inte att det finns missnöje, det särskilda är att Kuba, trots USA-imperialismens 60-åriga ekonomiska och propagandakrigföring för att återföra landet till ”ordningen”, och trots de ekonomiska svårigheter som USA-blockaden skapar, har en medellivslängd och en utbildningsnivå som världens rikaste länder, fri skolgång och hälsovård för alla. Och en ekologiskt hållbar utveckling som tillhör de mest ambitiösa i världen. För att inte tala om att de är ledande inte bara i världsdelen när det gäller både jämställdhet och hbtq-frågor.

Detta vet och uppskattar också det stora folkflertalet och är beredda att försvara, för de känner väl till alternativen. De vill inte att Kuba ska bli ett nytt Puerto Rico, Haiti, Dominikanska Republiken, Honduras etc.

Inget av detta har någonsin intresserat Lars Palmgren, vars reportage i decennier huvudsakligen grundat sig på en halvfull numera rätt ”gamla vänners” tyckande, hävdande, gissande – för det mesta missnöjt - och där ”ingen vet riktigt varthän övergången ska leda, bara att det är till något annat.”

Det är omöjligt för kubaner som kan läsa, lyssna på radio, se teve och prata med grannar och arbetskamrater att inte veta vad rådslagen kom fram till och som nu håller på att genomföras: de förändringar som är nödvändiga för en ekonomisk och social utveckling som också värnar om det väsentliga i ett socialistiskt samhälle.

Sen kan det ju vara lockande att anpassa budskapet till åhörarens förväntningar.

Riktlinjerna för övergången är:
• minskad statlig styrning och finansiering
• ökat lokalt självbestämmande
• decentralisering av förvaltning till grannskap, kommuner, län och samhällsägda företag
• ökat utrymme för marknad
• ökad andel privata företag inklusive kooperativ
• minskat samhälleligt ägande av produktionsmedel

Men också
• fortsatt socialistisk grundval och folkligt engagemang, trygghet och levnadsstandard
• fortsatt offentlig hälsovård, utbildning, kultur, rekreation, pensioner och socialt skyddsnät
• fortsatt offentligt ägande av infrastruktur och stora industrier.

Eva Björklund 2017-10-25

upp  
 

Kuba tillbakavisar åter anklagelserna om
”akustiska attacker”

   
 


Kuba svarar åter kraftfullt på påståendena om ”akustiska attacker” mot USAs diplomater i Havanna. De kubanska myndigheterna har intervjuat drygt 2 000 personer, varav många som bor i grannskapet av diplomaterna. Inte en enda person som tillfrågats har känt av något!

Och vad gäller vetenskap så ”Det har aldrig förekommit någon fysisk reaktion som påminner om de som rapporterats orsakat av ljudvågor av någon som helst sort”, sade Joe Pompei en tidigare forskare på MIT och grundare samt ordförande för Holosonics, ett teknologiskt akustikföretag. Han tillägger: ”Om de nu inte hade transduktorer i badkaret och diplomaterna hade huvudet under vattnet under lång tid. Det är bara inte möjligt.”

Kubanerna, som tog det ovanliga steget att bjuda in FBI till Havanna redan när USA först rapporterade incidenterna, säger att de gör allt för att försöka förstå vad som ligger bakom.

”Undersökningarna har omfattat nära 2 000 personer, inklusive poliser och vetenskapsmän. De har undersökt rum i två hotell där personal från USA:s ambassad bott, de har finkammat kvarter där andra hade sina bostäder, de har intervjuat 300 grannar och genomfört dussintals medicinska undersökningar för att se om någon utanför diplomatiska kåren var påverkad.

Kubanerna har inte lyckats hitta någon som har de symptom som USA rapporterat. Dr Maneul Villara säger att ”ingen var ens sjuk”. Men han noterar också att USA vägrat att visa några medicinska rapporter om diplomaterna. Inte heller har man låtit kubanska läkare prata med läkare i USA. USAs UD har inte släppt in kubanerna i USA-diplomaternas hem för att göra undersökningar. FBI har träffat kubanerna i veckan för att diskutera situationen. Kuba hoppas att mer samarbete ska kunna lösa mysteriet, trots ordkriget från USA.

End Embargo on Cuba 171025
/ZT

upp  
 

Blockaden är den verkliga katastrofen!

   
 


Uttalande om den politiska aspekten på orkanen Irma:

Irma, en av de kraftigaste orkanerna som någonsin uppmätts, har slagit till mot flera länder i Karibien, inklusive Kuba, och Florida. Orkaner är naturliga fenomen, men katastrofens effekter på de drabbade beror på sociala och internationella förhållanden. I tredje världen späder naturkatastrofer på de existerande makt- och orättviseförhållandena.

Kuba är känt för sin enorma solidaritet, också under alltmer ogynnsamma förhållanden. Det gäller inte bara, men framförallt, i samband med naturkatastrofer.

I mer än ett halvt sekel har Kuba utsatts för en kommersiell, finansiell och ekonomisk blockad av USA. En blockad som sedan 1992 fördöms av FNs Generalförsamling varje år. Trots det påstådda närmandet mellan länderna så bibehölls blockaden i allt väsentligt också under president Obama.

Vid tidigare orkaner som drabbat Kuba har USA-presidenter tillfälligt upphävt delar av blockaden för att tillåta tillförsel av medicin, mat och byggnadsmaterial. President Trump gör tvärtom; under trycket av de katastrofala effekterna av orkanen Irma tillkännagav han att blockaden skulle skärpas.

Regeringarna i världen, inklusive de europeiska, röstar varje år mot denna aggressiva politik från USAs sida, men utan att ta de praktiska konsekvenserna. Med den senaste katastrofen i åtanke så är det dags att diskutera blockaden och dess skärpning för vad det är: en massiv kränkning av internationell rätt. Det internationella samfundet måste äntligen dra slutsatser och agera.

USAs blockad mot Kuba är inte enbart en bilateral fråga. Den har världsomspännande effekter som inte bara påverkar kubanerna, utan också hjälporganisationer, företag, medborgare och regeringar utanför USA och Kuba. Efter orkanen Irma har hundratusentals euro samlats in till det kubanska folket. Men också detta initiativ från europeiska solidaritetsorganisationer påverkas av USAs blockad. Holländska banken ING vägrar till exempel att behandla några transaktioner om ordet ”Kuba” ingår, eftersom banken fruktar straffåtgärder från USA. Liknande fall är kända i Schweiz. Det betyder att dessa banker deltar i brotten mot mänskliga rättigheter och internationell rätt. Detta, som också strider mot europeisk lag, måste äntligen få ett slut.

Vi kräver av våra regeringar:
• Böter för de banker som vägrar att utföra transaktioner som har med Kuba att göra, särskilt om det är i samband med bistånd efter katastrofer. Detta kan göras enligt EUs ”Blocking Regulation” från 1996.
• Omedelbart erbjuda katastrofhjälp till Kuba
• Ett klart ställningstagande mot USAs kränkningar av mänskliga rättigheter genom dess blockadpolitik och konkreta åtgärder för att den ska upphöra

Vi kräver av USA-administrationen:
• Omgående tillåta leveranser av akut behövda produkter till Kuba
• Ett slut på blockaden mot Kuba, som strider mot internationell rätt
• Ett slut på inblandningen i Kubas interna affärer
• Rätt för Kubas folk till självbestämmande utan utländsk inblandning!

Först undertecknat av (fler organisationer ansluter sig efter hand):
Friendship Society FRG-Cuba Association of Switzerland-Cuba
Netzwerk Cuba (Germany)
Cuba Sí (Germany)
Svensk-Kubanska Föreningen
171026
/ZT

upp  
 

Valresultaten i Venezuela är
ett slag mot Trump och högeroppositionen

   
 


Socialistpartiet PSUVs seger i guvernörsvalen 15 oktober är ett hårt slag mot landets högeropposition och dess uppbackare i Washington och Europa. Segern är också ett viktigt steg för att bevara resultaten av det som närmare två årtionden av den Bolivarianska revolutionen, med Hugo Chávez i spetsen, åstadkommit.

Enligt resultaten från Valrådet CNE så vann PSUV, under president Maduros ledning, 18 av 23 guvernörsposter i landet (jämfört med 20 vid valen 2012). PSUV tappade fem delstater som man tidigare hade, men vann i tre som tidigare hölls av oppositionen. Den väntade framgången för oppositionella MUD förverkligades inte.

Valkommissionens ordförande Tibisay Lucena meddelade på valnatten att 61,14% av valmanskåren på 18 miljoner hade deltagit. Detta är det näst högsta valdeltagandet någonsin i landet i ett regionalval.

Lucas Koerner skrev dagen efter valet i Venezueanalysis.com att ”Resultatet gick emot prognoserna om stort valskolk på grund av den ekonomiska krisen och missnöje med såväl regeringen som oppositionen. PSUV vann 54% av de avlagda rösterna, en betydande återhämtning sedan partiets nederlag i parlamentsvalen 2015 då det bara fick 43,7%. Framgången för PSUV kommer efter segern 30 juli i valen till Konstituerande Församlingen ANC, då över 8 miljoner röstande trotsade oppositionens dödliga våld och USAs ökande påtryckningar.”

Framgångarna i juli, som skedde inför fördömanden av ledare i västvärlden och förtalskampanjer i de stora medierna, kombinerat med våldsamma protester från den halvfascistiska delen av oppositionen, var en vändpunkt i den pågående klasskampen i landet.

Vanligt folk visade att de var beredda att försvara de landvinningar som revolutionen gjort, som inkluderar fri hälsovård, utbildning, bostäder, socialsystem och en djupgående process för att ge inflytande genom gräsrotsdeltagande i beslutsfattandet.

Det var också ett steg i riktning mot Chávez´ mål att bygga en ”stat baserad på kommuner” i vilket gräsrotsdemokrati och folkligt deltagande ställs mot dagens kapitalistiska statsbyråkrati.

Framtiden för Venezuelas folkliga revolution, som har omvandlat landet genom att ge makt till de fattiga och påbörja en övergång till vad Chávez kallade ”21a århundradets socialism”, var i fara genom en överväldigande offensiv från Venezuelas oligarki och dess internationella uppbackare i USA och ordföranden för OAS, Luis Almagro. Offensiven genomfördes i koordination med internationella bolagsmedia som släppte loss en störtflod i fientlig kampanj med ”fake-news” mot Maduros regering. I denna offensiv kallades Venezuelas regering för ”diktatur” och ledde till eskalerande sanktioner och till och med hot om direkt militär intervention från USAs president Trump.

Denna internationella offensiv mot Venezuela är den senaste, och kanske mest avgörande, fasen i en ansträngning från imperialismen att dämma upp den s.k. ”rosa vågen” av mobilisering av progressiva regeringar och sociala rörelser i Latinamerika. Under de senaste åren har mitten-vänster regeringar i Paraguay, Brasilien och Honduras störtats genom så kallade konstitutionella statskupper.

Washington och dess allierade tror att de genom att störta Venezuelas regering kan tilldela ett avgörande slag mot de folkliga rörelser som de senaste 20 åren drivit fram progressiva förändringar i Latinamerika. Resultaten i valen den 15 oktober är en allvarlig motgång i denna kontrarevolutionära offensiv.

Samtidigt som man ska komma ihåg att dessa framgångar är viktiga kan de bara vara tillfälliga om inte de folkliga krafterna omgrupperar sig och förnyar den revolutionära process som gjort Venezuela till en ledande kraft i Latinamerika för socialismen i det 21a århundradet.

Kraftiga åtgärder för att omorganisera och stabilisera ekonomin, en nystart för de kommunala råden, kommunerna och sociala programmen som gör den Bolivarianska revolutionen unik, är nödvändiga om kontrarevolutionen ska kunna besegras.

Den venezolanska högern och imperialisterna förbereder nya attacker. Oppositionen i MUD ropar ”fusk!” och godkänner inte valresultaten, trots att de inte har några som helst trovärdiga indicier på något valfusk. Trumpadministrationen varnar för ökade sanktioner efter valen och det gör också EU och Kanada. Varje hot mot Venezuela, militärt, politiskt, eller ekonomiskt, måste starkt fördömas med all den kraft vi kan mobilisera. Detta är en vital fråga som inte bara handlar om Venezuela och Latinamerika, utan alla progressiva rörelser. Vänster- och progressiva krafter i världen måste mångdubbla sina ansträngningar att försvara Venezuelas folk och den Bolivarianska revolutionen.

Vi måste arbeta hårt för att få till bredast möjliga allianser i den uppgiften, vi måste blottlägga den pågående lögn- och förtalskampanjen och vi måste kräva att våra regeringar respekterar Venezuelas oberoende och dess demokratiskt valda regering.

Green Left (Australien) 171020
/ZT

upp  
 

USAs blockad kränker det kubanska folkets
rätt till utveckling

   
 


Press Release:

Rätten till utveckling är begränsad i Kuba på grund av den negativa effekten av den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som USA påtvingar landet. Sektorer som bioteknologi, turism, gruvnäring, förnyelsebar energi, telekommunikationer och andra har lidit avsevärda fördyrningar på grund av denna orättvisa och illegala politik.

När det gäller bioteknologi, ett område som visat stor förmåga att utveckla nya produkter som mediciner, utrustning och higt-tech service syftande till att förbättra det kubanska och andra folks hälsa, liksom skapandet av varor, servicetjänster för export, avancerad teknologi för livsmedelsproduktion etc, så uppgår skadorna orsakade av blockaden från april 2016 till juni 2017 till 323 miljoner dollar.

Förutom de allvarliga konsekvenserna av blockaden för kubanerna, så hindrar den också USA-medborgare från att lagligt, och utan att bryta mot USAs lagar, kunna använda bioteknologiska och farmaceutiska produkter utvecklade i Kuba.

Också turistindustrin rapporterar stora skador som ett resultat av blockaden. Under den nämnda perioden så orsakade blockaden skador för drygt 1,7 miljarder dollar. Undersökningar visar att i genomsnitt 1,5 miljoner USA-medborgare årligen skulle ha besökt Kuba om det inte vore för de restriktioner som USAs regering tillämpar.

När det gäller telekommunikationer och IT uppskattas skadorna till 69 miljoner dollar under samma period.

Under de senaste tre åren har Kuba haft en extrem lång period av torka. Problemen förvärras av blockaden, som påverkar landets vattenförsörjning till en extra kostnad på 2,4 miljoner dollar.

Att modernisera energisystemen och främja användningen av förnybara energikällor prioriteras av den kubanska staten. Energi- och gruvsektorn hör till de som påverkas mest negativt av USAs blockad. Under den ovan nämnda perioden så har blockaden åstadkommit skador för 123 miljoner dollar, en kraftig ökning från året innan då skadorna beräknades till drygt 16 miljoner dollar.

I byggsektorn handlar skadorna om 12,4 miljoner dollar. Kubanska företag som Imeco, Construimport och Unión de Empresas Constructoras Caribe S.A (UNECA) tvingas att importera från avlägsna marknader i Asien och Europa. Därmed ökar kostnaderna för frakt och försäkringar.

Transportsektorn led förluster på 122,4 miljoner dollar på grund av blockaden. Detta påverkar hela transportsektorn, men hårdast slår det mot Cuban Airport Services Enterprise och Cubana Airlines. Enbart för dessa två uppgår kostnaderna för skadorna till 49 respektive 22 miljoner dollar.

Det är odiskutabelt att blockaden påverkar kubanernas möjlighet till utveckling negativt. Enbart beslutsamheten och den fasta viljan hos den kubanska regeringen och staten gör det möjligt för oss att göra avgörande framsteg i implementeringen av Agenda 2030 avseende hållbar utveckling, trots det allvarliga hinder som blockaden utgör.

Permanent Mission of Cuba to the United Nations 171023
/ZT

upp  
 

Den Bolivarianska Revolutionens seger
är en seger för alla Latinamerikas folk

   
 


Uttalande från svenska sektionen av Nordiska Solidaritetsnätverket med Venezuela

Undertecknade organisationerna i Sverige lyckönskar Venezuelas folk, den Bolivarianska regeringen och arbetarpresidenten Nicolás Maduro för det framgångsrika valet som genomfördes 15 oktober för att välja guvernörer i landets provinser.

Detta var det 22a valet som hållits sedan Hugo Chávez vann presidentvalet 1998 för 19 år sedan och visar världen deltagardemokratin, regeringens arbete för fred och ett folks starka övertygelse, berett att försvara sin revolution, sitt självbestämmande och sitt oberoende. Vi firar att valdeltagandet i dessa regionalval var så högt (61,4%) och för att den Bolivarianska Revolutionen vann 75% av provinserna, dvs. 18 av 23. Ett resultat som visar att folket inte vill ha en opposition som sprider våld i sitt land och är berett att överlämna sitt lands rikedomar till den nordamerikanska imperialismen och dess allierade i EU.

Vi fördömer uttalande från USAs UD och dess lakej, Luis Almagro, generalsekreterare i de Amerikanska Staternas Organisation OAS, om valen. Den systematiska kampanjen av hot, aggression, inblandning och uppmaningar att skapa kaos, är uppenbar. Likaså den instabilitet, våldet och extremismen som USAs regering uppmanar till mot Venezuelas regering. Allt med syftet att göra slut på den Bolivarianska revolutionen och folkets frihet. Ett självständigt folk som har beslutat att kämpa för socialismen som den bästa formen av styre.

Trots alla våldsamma attacker och den misär som folket utsatts för i syfte att få dem at svika och överge den revolutionära vägen, så har våra bröder och systrar i Venezuela beslutat att fortsätta att kämpa för fred och dialog. De gör det inom det demokratiska systemet och rättsstaten. Vi uppmanar venezolanerna att fortsätta sin kamp!

Segern för den Bolivarianska revolutionen är en seger för alla Latinamerikas folk. Framåt Venezuela! Du är ett demokratiskt föredöme för världen. Vi är alla Venezuela!

171017 Grupo de apoyo a Latinoamérica-Västerås; Unión de Asociaciones de Amistad El Salvador-Suecia, Asociación de Colombianos por la Paz en el Exterior (COLPAX)-Västerås; Foro Latinoamericano de Växjö, Svensk-Kubanska Föreningen
/ZT

upp  
 

Internet fortsätter öka snabbt

   
 


I slutet av året ska alla hem i Kuba kunna ansluta sig till nätet meddelar telefonbolaget Etecsa. Telefonbolaget förklarar att ”alla som har en fast telefon hemma är potentiella kunder” och om de är intresserade kan de skriva på ett avtal och få Internet. Priserna varierar beroende på uppkopplingshastighet.

Tidigare har Internet varit förbehållet institutioner, skolor, sjukhus, vårdcentraler och andra offentliga inrättningar. Privat har journalister, forskare, läkare och andra som anses ha behövt Internet kunnat ha uppkoppling i hemmet. Det för att uppkopplingen mot nätet tidigare skedde med satellit, vilket ger en mycket begränsad bandbredd. Men i takt med att nätet byggts ut har man efterhand gradvis kunnat öka möjligheterna. I Gamla Havanna erbjöds knappt 900 bostäder gratis Internet i februari som ett pilotprojekt inför en kommersialisering.

Detta utökades i mars och sedan igen i maj. I Havanna räknar man med 38 000 nya uppkopplingar inom kort utanför Gamla Havanna.

2016 hade Kuba 4,5 miljoner användare av Internet, dvs 403 användare per 1 000 invånare. Men det är flera användare på samma dator. Det finns drygt 1,1 miljon datorer av vilka ca 630 000 har Internet. Kuba har drygt 11 miljoner invånare.

I regeringens strategi för att öka tillgängligheten till nätet började Etecsa i mitten på 2015 att sätta upp wifi-zoner på offentliga platser utomhus. Där kostar det 1,5 CUC i timmen, ca 12kr. Tillsammans med datorsalar, som administreras av Etecsa, finns över 1 000 sådana wifi-zoner och antalet ökar kontinuerligt.

Cartas desde Cuba 170929
/ZT

upp  
 

Världsungdomsfestivalen i Sochi

   
 


Elián González uppmanade till enhet i kampen mot imperiaslimen

Vad händer med en femårig pojke som flyter omkring ensam mitt i Karibiska havet, där hans mamma drunknat i ett skeppsbrott? Exilkubaner i Miami menade att han bett till sin skyddsängel som skickade delfiner att styra hans flotte bort från pappa och familj i Kuba, för att rädda honom till USA. De tog honom som gisslan i sin propagandakampanj för USAs återtagande av Kuba, men förlorade. Kubanska folkets massdemonstrationer och solidaritetsrörelsen i hela världen tvingade USA att låta pappan komma och hämta hem honom. Nu är Elián 22 år och företräder sitt Kuba på Världsungdomsfestivalen i Sochi, där han berättade sin hjärtskärande historia som började i juni år 2000. Den chockade festivaldeltagare från hela världen.

När Elián berättade om detta fick både han och åhörarna svårt att hålla tillbaka tårarna: hur fartyget sjönk, modern drunknade, hur han hamnade i händerna på avlägsna släktingar Miami, som fick USAs stöd för att kidnappa honom, och vägra honom att återvända till pappan i Kuba.

”De våldförde sig på allt - mitt land, mina känslor, min familj, min kultur. Vårt brott var och är den självständighet vi uppnådde 1959, vårt brott var och är socialismen!”

Elián fördömde imperialismen och dess 60-åriga ekonomiska blockad mot Kuba för att svälta ut folket. Han berättade historien om USAs invasionsförsök, terrorkampanjer, ockupation och tortyrläger i Guantánamo, flygplanssprängningen som dödade 73 människor, med mera.

Han fördömde USA-imperialismen för all den skada och lidande de åsamkat Kubas folk och ekonomi och sa att han hellre skulle försvinna från jordens yta än att falla på knä för jänkarna.

På festivalens människorättstribunal vittnade många om USAs och västvärldens övergrepp mot folken i tredje världen. En ung man från Västsahara, Omar Hanesa, berättade om Marockos ockupation sedan 1975, efter två års spansk kolonialisering. Och krävde rättvisa för västsaharierna och frihet för västsahariska politiska fångar i Marocko, dömda till 20 års fängelse och straff för Marockos brott.

Luis Mario Rodríguez Suñol, Cubanews 171020
/EB

upp  
 

Valfusk i Venezuela – i valen eller i rubrikerna?

   
 


Har vi kunnat läsa i medierna att Chavisterna/regeringspartiet vann en förkrossande seger i regionalvalen i söndags? Att de vann 75% av provinserna och segrade med mer än 9%?

Nej, inte alls. Rubrikerna har sagt något helt annat. I medierna (bl.a. Sveriges Radio, TV, DN med flera) rapporteras att ”Valen i skuggan av fusk”, ”Oppositionen har allvarliga misstankar om resultaten i Venezuela”.

Ännu en gång används oppositionen som enda nyhetskälla för artiklar och ledare i de stora medierna. Trots att det, som tidigare, är fullkomligt obekräftade påståenden.

Rådet för Latinamerikas Valobservatörer CEELA övervakade valen. De har genomfört 14 revisioner i närvaro av oppositionen. Och under de följande veckorna kommer alla röster att kontrolleras, på regeringens uppdrag. 876 observatörer övervakade valrättigheten i ett val som betecknas som det lugnaste i mannaminne.

Oppositionen har inte visat ett enda bevis på fusk. Inte ett enda. Något som inte hindrar spanska dagstidningen ABC att som rubrik i en ledare ha ”(president) Maduro smutsar ner valurnorna igen.” Spanska TV:s Univision säger att ”Chavismen proklamerar sig som segrare i regionalvalen i Venezuela och oppositionen fördömer fusk.”

Nej, det stämmer inte. Chavismen proklamerar sig inte som segrare. De är överlägsna segrare. Bevisat och kontrollerat. Oppositionen, som är desperat, kräver i ett uttalande att Washington och Bryssel ska utöva än hårdare påtryckningar och fler sanktioner mot deras eget land.

Och utlandet förbereder just detta. För att den allmänna opinionen ska svälja lögnerna från högern behövs de förljugna rubrikerna i de stora medierna.

Cubainformaciontv 171019

Valdeltagandet låg på över 61%, långt över exempelvis presidentvalet i USA. Men Sveriges Radios Lotten Collin intervjuade enbart röstskolkare. Föreställ er att Sveriges Radio, med större rätt, hade gjort detsamma i USA? (Där dessutom kandidaten med minst röster av de två impopulära kandidaterna vann).
/ZT

upp  
 

Seger för Chavisterna.
Tillfälle att fira, men inte slappna av

   
 


Liksom den 30 juli så vann Chavismen igen i Venezuela. Den vann av flera orsaker. Den första är att valet skedde i en miljö av totalt lugn, utan några störningar. För det andra för att deltagandet var massivt. Det modiga folket gick ut igen för att rösta som de gjorde 30 juli, när de röstade för den Konstituerande Församlingen. I ett land där röstning inte är obligatoriskt så utövade 61,4% av de röstberättigade sin rösträtt. Resultatet lämnar inget till dem som satsat på Chavismens död: 17 av 22 guvernörsposter vanns av socialistpartiet PSUV och eventuellt ytterligare en i delstaten Bolívar (där rösträkningen inte är klar)*.

Dessutom: ett ännu större nederlag för dem som fram till för några dagar sedan hoppades på våld är den viktiga segern för Chavismen i delstaten Miranda.

Detta är inget mirakel, utan en demonstration av den medvetenhet och revolutionära ideologi som vuxit fram bland Chávez´ och Maduros folk; de män och kvinnor som besegrade våldet med sin mobilisering på gatorna och vid röstlokalerna. Deltagardemokrati är ett oövervinnerligt vapen för dem och de har vetat att använda det i de svåraste ögonblicken medan de fortsätter att bygga den Bolivarianska revolutionen. Oppositionen är mållös och deras gudfäder Trump, Luis Almagro och EU fortsätter att hota, men idag är sanningen det enda verkliga. Det finns inget som kan bryta värdigheten och modet hos venezolanerna som ännu en gång besegrat fascismen som göms bakom MUD och dess internationella mentorer.

Besegrade ännu en gång, är oppositionens enda återstående val att be om internationell aggression och ingripande, ett ingripande som utan tvivel fortsätter att bubbla under ytan med USA som viktigaste aktör. De kommer att hålla fram ett militärt ingripande som ett alternativ eller så kommer de att försöka sig på Almagros idé att skapa en parallell regering. Ytterligare en möjlig strategi är att USA utnyttjar högerns segrar i grannprovinserna till Colombia, dvs Zulia, Tachira och Merida för att där skapa en bas för en intervention, De stora medierna, som de senaste dagarna inte rapporterat något alls om valet eftersom det gick dem emot, har nu börjat skrika om fusk och de kommer de närmaste dagarna att hävda att ”Maduros diktatur” har bluffat sig till denna seger.

Så nu firar vi tillsammans med Venezuelas folk och folk i hela Latinamerika. Men som Che Guevara sade så kan man aldrig sänka garden inför imperialismen, inte det minsta. Fienden som står mot den Bolivarianska revolutionen är densamma som Martí, Bolívar, Fidel och Chávez varnade oss för.

Resumen Latinoamericano 171015
/ZT

* Även delstaten Bolívar vanns av PSUV, när rösträkningen nu är klar, med 49,9% mot oppositionens främste kandidats 48,83%.
http://www.cne.gob.ve/resultados_regionales2017/ 171019

upp  
 

Regeringspartiet PSUV vinner regionalvalen i Venezuela

   
 


Det officiella resultatet från Venezuelas regionalval visar att det regerande socialistpartiet PSUV har vunnit guvernörsvalen i 17 av 22 regioner, då en region fortfarande inte är färdigräknad. Valdeltagandet var drygt 61% och rösterna lades vid 13 559 vallokaler.

President Maduro meddelade att det var det högsta valdeltagandet på 15 år. Tidigare hade han sagt att valen genomförts exemplariskt och fredligt; ”det har inte förekommit en enda incident, en fredlig och perfekt valprocess.” PSUV fick 54% av rösterna. De övriga 46% fördelades på flera oppositionspartier.

Lyckönskningar har kommit från Kuba, Bolivia och Nicaragua. Bolivias president Evo Morales tweetade ”Demokrati har vunnit över intervention och konspirationer. Folket försvarar sin självständighet och värdighet.”

Detta är det andra valet i år i Venezuela. Det förra var valet till Konstituerande Församling i juli. Församlingens ordförande Rodríguez hyllade venezolanerna för deras deltagande i valen och att de därmed visade att de önskar att leva fredligt. ”Detta var ett val som Konstituerande Församlingen kallat till. Valet konsoliderar freden och försvarar vårt oberoende.” Hon tillade att valet besegrat oppositionens våldsamma agenda och att det är en läxa från Venezuela till världens folk.

Internationella observatörer hyllade valprocessen för dess transparens. Den argentinske representanten Pedro Bregier sade att han och hans kolleger inte observerat några oegentligheter i delstaten Zulia, en observation som delades av kollegor i hela landet. Ecuadors representant från Latinamerikas Råd av Valexperter CEELA, Alfredo Arevalo sade ”detta är en av de bästa valprocesserna, granskad många gånger av alla parter och politiska aktörer.”

Några vallokaler, 1,5% av samtliga, som utsatts för våld från oppositionen vid det förra valet i juli, hade flyttats innan söndagens val. Oppositionen påstår att detta var del av en planerad strategi för att försvåra för människor att rösta i områden som traditionellt röstat på dem. [Något som också Sveriges Radios Lotten Collin upprepar] Regeringen hävdar att så inte är fallet.

Liksom vid tidigare val sedan 2000 erkänner oppositionen inte resultatet. De kräver omräkning av rösterna och uppmanar till protestdemonstrationer. Av de 22 val som hållits de senaste 17 åren har oppositionen enbart erkänt de 2 då de själva vunnit. Också USA och dess allierade Frankrike underkänner resultaten, utan några indicier eller bevis på valfusk.

Telesurtv.net 171015
/ZT

upp  
 

Venezuela: Högern lider förödande nederlag -
Chavisterna vinner 17 av 22 delstater

   
 


TEGUCIGALPA / 2017-10-15 / Regeringspartiet PSUV (Venezuelas Förenade Socialistparti) bokstavligen krossade högeroppositionen i söndagens val av 23 delstatsguvernörer. PSUV kammade hem hela 17 av de 22 delstaterna av 23 som färdigräknats vid 23-tiden på söndagskvällen. Återstår delstaten Bolivar där det skiljer få röster mellan PSUV och oppositionens kandidat.

Inte bara oppositionen lider alla helvetes kval när det går upp för dem att de har förlorat i ett av de mest bevakade valen i Venezuelas historia. Det är också det val där valmanskåren gått till urnorna som aldrig tidigare för att utse delstatsguvernörer. Valdeltagandet slutade på drygt 61 procent.

Högre valdeltagande än USA:s kongress- och presidentval
Detta kan jämföras med USA:s val av kongress- och president som i november 2016 slutade på ett deltagande av 55,6 procent av den röstberättigade befolkningen, en nedgång från 58,6 procent i valet 2012. I Venezuela var valdeltagandet i presidentvalet 2013 inte mindre än 79,69 procent. Inte så lite märkligt att v-ledaren Jonas Sjöstedt föredrar USA:s demokrati, där det är elektorsröster som är avgörande och inte de direkta rösterna, än den venezuelanska modellen där valdeltagandet är 24 procent högre än det i USA.

I Colombias presidentval den 25 maj 2014 var valdeltagandet 40,65 procent, ingen märklig siffra för få val i Colombias parlamentariska historia har haft ett valdeltagande högre än 50 procent, i likhet med USA. Trots det påstår inflytelserika medier som Dagen Nyheter eller ”objektiva” svenska historiker att Colombia är en av den amerikanska kontinentens ”äldsta demokratier”.

Trumps, EU:s och Santos politiska näsbränna
För Santos, som redan innan valet hävdade att han inte skulle erkänna valet i likhet med USA:s UD (State Departement), är valresultatet i Venezuela en chock. De satsade och fortsätter att satsa på en våldsam utgång av den venezuelanska krisen. Trump uttalade sig i juli att Pentagon inte utesluter en militär lösning, ”Venezuela ligger ju också nära USA”, hotade fascisten i Vita Huset.

Men det är kanske just dessa herrar och damer, i USA, Bogotá, Madrid eller Bryssel som gett oppositionen en rejäl näsbränna i Venezuela.

För oppositionens främsta språkrör, när de insåg att de inte kunde störta regeringen Nicolás Maduro med våld genom att antända och bränna ihjäl svarta eller misstänkta ”Chavister” på öppen gata, eller när de slog sönder vallokaler och valmaskiner i valet de bojkottade den 30 juli i år, började resa ut till Washington, Madrid, Bogotá och andra huvudstäder i världen där högern regerar, med en vädjan om stöd för att störta Maduro och att mäktiga krafter som USA, EU eller IMF skulle sanktionera Venezuela och strypa Bolivars vagga via ekonomisk utpressning. I vilket land som helst i världen straffar detta sig i ett val där två parter deltar.

Ett val mellan fred och inbördeskrig
Det var det som hände i Venezuela. För venezuelanerna begriper inte och sätter inte sitt politiska förtroende via en röst till en opposition som bränner ned sjukhus eller bibliotek eller slår sönder sjukvårdsutrustning. Eller stjäl en helikopter och beskjuter människor med kulsprutegevär och kastar ut fyra handgranater mot Högsta domstolens byggnad som samma opposition underkänner. I stället utsåg den en ny Högsta Domstol samtidigt som de aviserade att de ska utse en parallellregering.

Det är denna opposition som gjorde ett pinsamt val i dag söndag och led ett förödande politiskt nederlag, för valet var i verkligheten ett val mellan oppositionen och regeringspartiet PSUV med allierade som PPT och det venezuelanska kommunistpartiet. Det var ett val mellan fred och inbördeskrig, mellan fosterlandet och en imperialistisk intervention från en antivenezuelansk front av de mest reaktionära krafter i världen.

Bara två oppositionspartier bojkottade dagens val
Maduro har spelat skickligt på sina strängar under de fyra månader som oppositionen trappade upp våldet med ett saldo av 120 mördade venezuelaner och cirka 800 skadade. Maduro kunde ha gjort, som polisen och Nationalgardet gör i USA eller i Colombia, massakrera folkmassorna med k-pisteld.

Men det gjorde han inte utan vädjade till venezuelanerna, inklusive den del av oppositionen som inte är direkt fascistisk, att spela med demokratiska kort och delta i valet till den författningsskrivande församlingen den 30 juli i år. Utgången i valet lade ett lock på det fascistiska våldet som från denna dag bröt samman.

Sedan dess har Maduro uppmanat venezuelanerna och oppositionen att lösa konflikterna och delta i en dialog och i valet för att utse delstatsguvernörerna. Bara två av det 20-tal oppositionspartier som återfinns i oppositionsalliansen MUD bojkottade valet. Det innebär, att den ”diktatur” som MUD, DN, Trump och Mariano Rajoy och EU har pekat ut, i valet som ”diktaturen” arrangerade deltog oppositionen.

Förmodligen kommer vi att få höra att ”Maduro valfuskade”, att han kontrollerar apparaten, att det inte är möjligt att de Röda Skjortorna kunnat vinna detta val?!

Det är säkert många som kommer att tro på vad DN skriver i morgon, måndag. För läsarna och TV-tittarna har under så lång tid impregnerats i antikommunism, antivenezuealism, antikubanism och alla slags ismer man kan tänka sig, vilket gör att det är svårt att tro att den föreställning de haft om den venezuelanska krisen helt enkelt gör det omöjligt att få ekvationen att gå ihop, att PSUV skulle vinna valet.

Men det är just denna psykologiska krigföring som vi dagligen bombarderats med som möjliggjorde för Bush att hävda att Irak hade massförstörelsevapen, att Gaddafi bombade sin egen befolkning i Benghazi, ett Assad bombar med tunnbomber i bostadskvarter. Det är denna bombastiska förödande propaganda som möjliggör att maktmänniskorna som Trump med flera kan gå i krig, för det är sanningen som offrats.

Sent ska syndaren vakna. . . SVT:s Sundström
I Venezuela är det likadant. Få reportrar går ner på fältet och det gör att de inte själva kan förstå vidden av revolutionens landvinningar. Ett hedervärt undantag var faktiskt SVT-reportern Bert Sundström, som när luften hade gått ur oppositionen, tog han sig in i ett av Caracas folkliga områden där ”vanligt” folk bor och lever.

Där intervjuade han kvinnor som varje dag lagade mat åt många av kvarterets fattiga barn och gamla, ett reportage jag gjorde redan 2004 i den jättelika stadsdelen Petare, som i dag återigen, efter åtta år fick en PSUV-guvernör.

Sundström insåg förmodligen att det är här som Chavisterna har sin hårda kärna av väljare .För det är för dessa miljoner som Revolutionen genomfördes och den kommer de inte att ge upp. Sundström besökte också en av 1,6 miljoner venezuelanska familjer som fått en ny lägenhet, fullt utrustad med 60-70 kvadratmeter, mer än dubbelt så stor som den förre presidenten Alvaro Uribes ynkliga bostadsbyggarprogram som mer liknade det som general Augusto Pinochet genomförde på 1980-talet i militärdiktaturens Chile.

Oppositionen respekterar inte valutgången
Vid denna pressläggning säger oppositionens språkrör Gerardo Blyde, att denna inte kommer att respektera valresultatet, att den ”har misstankar och tvivel” och att den, återigen, vädjar till den internationella opinionen.

Att den inte skulle acceptera valresultatet var ingen överraskning. Det har State Departement heller aldrig gjort när dess kandidat förlorat i val i Latinamerika, men alltid hävdat ”hederligheten i valet” när dess kandidat vunnit. Så hände i december 2015, då oppositionen i Venezuela vann Nationalförsamlingen men i dag är det rullgardinen ner.

Den 15 oktober 2017 är en historisk dag för Venezuela. Det var den dagen då oppositionens nederlag på gatorna bekräftades vid valurnorna. Vad säger Sjöstedt och Flamman?

Dick Emanuelsson 171015

http://dickema.blogspot.se/2017/10/venezuela-hogern-lider-ett-forodande.html?spref=fb

upp  
 

En berättelse om två öar

   
 


Detta är berättelsen om två öar. Den ena ön är en fattig socialistisk stat med en infrastruktur i behov av modernisering, men har sakta rest sig ur kaoset orsakat av en orkans vrede. Den andra, en del av världens rikaste land, kan inte se ljuset i slutet av tunneln.

Orkanen Irma, som slog till i Karibien i början av september, förstörde många mindre öar som Anguilla, Antigua, Barbuda och St.Martin. Antigua och Barbados´ premiärminister Gaston Brown sade att Barbuda, där knappt 2 000 människor bodde, blivit ”knappt möjlig att bo på”. Regeringen uppmanade till evakuering av ön, som nu inte har några bofasta. Den har övergivits. Daniel Gibbs från regeringen i franska St. Martin, säger att 95% av ön har förstörts.

Orkanen Irma, med den högsta kategorin 5, slog till mot Kuba med enorm kraft. Stormen kom snabbt och kraftigt. Förstörelsen var omfattande. I stadsdelen Moscú i Esmeralda, provinsen Camagüey, stod efter orkanen bara 10 hus kvar av närmare 300. Den kubanska journalisten Yaditza del Sol González rapporterade att vid stranden Jigüey ”har havet tagit allt”. Stormen slog in över strandpromenaden Malecón i Havanna och kraftiga vågor översvämmade huvudstaden. Havanna, med sina gamla byggnader, skadades av översvämningar och elavbrott. 10 personer dog, de flesta i Havanna. President Castro sade på radio och uppmanade till samling och återuppbyggnad. ”Detta är inte tid att sörja utan att bygga upp det som Irma försökt förstöra.”

Dödstalen i Kuba var anmärkningsvärt låga med tanke på kraften och omfattningen av orkanen. Visst rasade gamla byggnader i Havanna och stora delar av infrastrukturen är föråldrad och behöver moderniseras. Men Kubas förberedelser inför orkanen och den kollektiva anda som råder räddade ön från total förstörelse. Enbart från Havanna hade tiotusentals människor evakuerats innan stormen och långt över en miljon människor på ön hade anvisats skydd. I dessa fick de mat och omhändertogs.

Landets farmaceutiska industri stoppade produktionen av mediciner en vecka innan orkanen för att istället bygga upp lagren av vätskeersättningsmedel, som sedan distribuerades över hela landet. Elen stängdes av innan stormen slog till och åtgärder vidtogs för att skydda ledningar och transformatorer inför orkanen. Myndigheterna såg till att skicka ut mjöl till bagerierna, som arbetade övertid för att bygga upp förråd av bröd som delades ut efter Irma. Jordbruksarbetare skördade i förtid och distribuerade skörden.

Redan under stormen inledde räddningsteam sök- och räddningsaktioner i de hårdast drabbade områdena. ”Det viktigaste är, och kommer alltid att vara, att skydda liv”, sade Dr José Luis Aparicio, samordnare för en av de medicinska brigaderna. ”Återhämtningen kommer senare, gradvis. Hälsa och liv är det viktigaste.”

Men återuppbyggnaden sköts inte på framtiden. Radion i Camagüey rapporterade att el-arbetarna i stormens efterdyningar börjat koppla på strömmen i området. Inom några veckor hade brigader återställt elförsörjningen. Orkanen hade förstört två högspänningstorn, vräkt omkull 3 616 stolpar och 2 176 km av elledningar, skadat 1 379 transformatorer och flera el-stationer. Idag har så gott som hela ön fått tillbaka elen.

Precis innan orkanen slog till mot Kuba hade president Trump förnyat blockaden mot ön. Det betyder att Kuba nekas nödvändiga varor för återuppbyggnaden, inklusive finansiellt stöd från internationella organisationer. Kubas finanser räcker inte för återuppbyggnaden. Trots det har regeringen sagt att staten ska stå för halva kostnaden för det material som behövs för att återställa 158 554 hem som skadats. Likaså subventionerar staten allt annat som förstörts med 50%. De som fått allt förstört kommer staten att kompensera till 100%.


Orkanen Irma slog inte direkt mot USA-protektoratet Puerto Rico, men det slog ut elförsörjningen. Över en miljon invånare blev av med strömmen och hälften av alla sjukhus skars av. Detta skedde utan att orkanen slog till direkt och utan nämnvärd nederbörd. I juli 2016 deklarerade det regeringsägda kraftbolaget att det gått i konkurs och inte kunde betala sina skulder på 9 miljarder dollar. Det fanns inga pengar för att skydda elnätet eller knappt ens för att återställa det. Irmas framfart var en föraning om vad som komma skulle.

Tio dagar senare, med elnätet fortfarande i oordning, svepte orkanen Maria, kategori 4, in över Puerto Rico. Elen bröts på hela ön. Det fanns inget dricksvatten och inget bränsle. De 3,4 miljoner invånarna, medborgare i USA, fann sig själva lämnade i en apokalyptisk mardröm. Officiellt uppgavs 16 döda, även om Centrum för Undersökande Journalistik vid universitetet uppgav dussintals döda och att antalet förväntades stiga till hundratals. Då sjukhusen inte fungerade var patienterna i dödsfara. Dialys kunde inte utföras, syre finns inte. Det demografiska registret som håller reda på dödsfall har ingen ström och kan inte utföra sitt arbete. Medan kubanska journalister och brigader bevakade Kuba för att förse myndigheterna med information om förstörelsen och återuppbyggnadsarbetet, så lades Puerto Rico i mörker. Kommunikationer kollapsade och uppgifter om skador var svåråtkomliga. Medan myndigheterna i Kuba försökte få exakt information om skador på varje enskild byggnad, så handlade det i Puerto Rico om gissningar. Kostnaden för återuppbyggnad bollades runt, allt mellan 40 och 85 miljarder dollar nämndes som kommande krav på försäkringsbolagen. Det säger en hel del om de olika förhållningssätten till katastrofen: den ena försöker försäkra sig om att varje människa tas om hand, den andra oroar sig för att täcka kostnaderna för återuppbyggnaden.

Kraftbolagen uppger att det kommer att ta minst fyra, kanske sex, månader för att återställa strömmen i Puerto Rico. Området är under USAs kontroll, även om det enligt en opinionsundersökning bara är 54% av USA-medborgare som känner till att också Puerto Ricaner är medborgare i landet. Återuppbyggnaden har varit extremt långsam. I Aguadilla fick tusentals desperata människor fyra flaskor vatten och lite snacks. De svälter och är förbannade. Priset på vatten har skenat från 2,99 till 10 dollar. Borgmästaren i huvudstaden San Juan sade: ”Jag tigger, jag ber att de som hör oss räddar oss från döden. Om någon lyssnar där ute så håller vi på att dö och ni dödar oss med er ineffektivitet.”

Trump firade det ”fantastiska” arbete som hans regering gjort: ”Förlust av liv är alltid tragiskt, men det är otroligt vilka resultat vi uppnått vad gäller förlusten av liv. Folk kan inte fatta hur framgångsrikt det varit, relativt sätt.” Han upphävde ”Jones Act”, en bestämmelse som säger att fartyg inte får angöra Puerto Rico direkt, utan måste gå via en hamn på USAs fastland. Men det räcker inte. Kuba har erbjudit sina specialister, men Trumpadministrationen har inte låtsats om erbjudandet.

Frontline 171013
/ZT

Svensk-Kubanska Föreningens insamling till Kubas återuppbyggnad efter orkanen Irma är fortsatt öppen för bidrag. Pg 23 57 15-0, Swish 123 182 37 72. Varje krona går oavkortat till återuppbyggnaden!

upp  
 

Störst tillgång till utbildning för flickor finns i Kuba

   
 


Nya data från FN visar att framstegen varit ”nära noll” det senaste årtiondet när det gäller att förbättra tillgången till utbildning i världens fattigaste länder. I en rapport från september kommenteras också kvaliteten på utbildningen och slutsatserna är nedslående: Fler än 600 miljoner barn deltar i undervisning men lär sig så gott som ingenting.

Tillgång till skola påverkas av kön. I många länder förväntas flickor att arbeta i hemmet och ta hand om sina syskon, istället för att gå i skolan. Många flickor gifter sig också tidigt och därmed försvinner deras möjligheter att gå i skolan.

Medan flickor i de rika västländerna ofta ligger före pojkarna vad gäller studieresultat så hamnar flickor i fattiga länder ofta utanför utbildningsystemet.

Med anledning av den Internationella Dagen för Flickor 11 oktober som FN instiftat så publiceras en översikt över tillgång till utbildning.

Vad gäller Latinamerika ligger Haiti sämst till, där mindre än hälften av flickorna går ut grundskolan. I andra änden av skalan hittar vi ett annat karibiskt land, Kuba. Landet är erkänt i hela världen för sin utbildningsmodell som UNESCO beskriver som ”ett exempel för världen” och betraktas som det land med de högsta indikatorerna i världen för flickors tillgång till skolgång. Enligt FN avslutar 99,7 % av alla flickor grundskolan och 86,4 % gymnasiet.

BBCMundo 171012
/ZT

upp  
 

Hunger i Venezuela?

   
 


Oppositionen i Venezuela hävdar att det är en humanitär kris. Det säger också medier och regeringar i hela världen och en del av dem förespråkar en ”humanitär” intervention i landet.

Men vad säger expertisen i organisationer som FN? De säger tvärtom: ”Vi registrerar en mycket viktig reducering av fattigdomen i Venezuela. En minskning som är historisk, utan motstycke och det är kombinerat med ökad jämlikhet.” Detta säger Alicia Bárcenas i Ekonomiska Kommissionen för Latinamerika och Karibien, Cepal. Hon påminner om att Venezuela tappat hälften av oljeinkomsterna på grund av lägre oljepriser, men att man inte genomfört några sociala nedskärningar. ”Med optimism har vi sett fallet Venezuela, som inte skurit ner på de sociala programmen, vilket är mycket viktigt. Andra länder har tvingats att göra det.”

Hon säger också att Venezuela har mycket att lära övriga Latinamerika på det sociala området, särskilt hur man använder sig av olika sociala kampanjer och program. ”Det finns mycket att lära av dessa program. Programmet för livsmedelsförsörjning, utbildning och andra…det är viktiga erfarenheter som inte får tappas bort.”

Det verkar som den venezolanska oppositionen och deras anhängare föredrar att lyssna på Donald Trumps analyser istället för FN-organ som Cepal.

Cubainformacion.tv 171010
/ZT





upp  
 

Havanna ska inte gentrifieras

   
 


Ett tecken på att nyliberalismen är världsomspännande är fastighetsspekulationen, som grundar sig på den nyliberala drömmen om lättfångad rikedom i den kapitalistiska världen. Var som helst kan vi stöta på enöverdådig byggnad med några få praktfulla lägenheter eller lyxiga varuhus, där det tidigare funnits anspråkslösa byggnader med bostäder och små butiker.

Detta kapitalistiska fenomen kallas ”gentrifiering” (från engelska ”gentry” herrskapsfolk) eller förädling, förfining. Men Gamla Havanna har blivit ett föredöme för hållbar lokal utveckling med invånarna för att säkra de sociala och ekonomiska framsteg som den socialistiska revolutionen inneburit.

Ur Tidskriften Kuba nr 3-2017

Läs hela artikeln som pdf
   
upp  
 

Blockaden genomdrivs rigoröst. Alla länder drabbas.

   
 


Trots återupprättandet av de diplomatiska förbindelserna så vidmakthåller USA blockaden mot Kuba med full kraft. I september gjorde president Trump som sina företrädare, och förlängde sanktionerna mot Kuba under regelverket i ”Handel med fienden”. Mellan april 2016 och juni 2017 finns många exempel på hur den kriminella blockaden genomförts.

Några exempel:
• 7 juni 2016 blev det känt att spanska Santander Bank sade upp ett avtal om att sälja terminaltjänster till Kubas konsulat i Sevilla. Det trots att det redan förelåg ett skrivet och undertecknat kontrakt.

• 20 juni 2016 returnerade det holländska paketleveransföretaget Service Company TNT BV två försändelser till Kubas Generalkonsulat i Madrid. Försändelserna skulle ha gått till Kubas ambassader i Kina och Indonesien och innehöll pass till kubaner som bor i utlandet.
Återsändandet motiverades med att det var på grund av USAs blockad mot Kuba. Samma företag sade 1 augusti upp ett serviceavtal om leverans av försändelser med konsulatet i Rotterdam.

• 10 augusti 2016 vägrade Amazons filial i Storbritannien att behandla beställningar till Kubas ambassad i London, då det sades bryta mot de ekonomiska bestämmelserna som de följer. • 11 april 2017 stängde samma företag kontona för personal vid Kubas FN-delegation och motiverade med att de måste följa USAs regler.

• 7 september 2016 blev det känt att USA i augusti 2015 bötfällt USA-medborgaren Albert A Fox Jr, ordförande för ”Alliansen för ansvarsfull Kubapolitik” med 100 000 dollar, för att ha brutit mot reglerna under två resor till Kuba.

• 12 oktober 2016 nekades två överföringar av pengar från Kubas ambassader i Turkiet respektive Tyskland. I det första fallet vägrade Turkish Business Bank att överföra 60 000 euros för återuppbyggnad efter orkanen Matthew.

• 13 januari 2017 bötfällde USA det kanadensiska Toronto-Dominion Bank, Internaxx Bank S.A. och TD Waterhouse Investment Services Europé Limited på 516 510 dollar. Det hävdades att 29 transaktioner genomförts med Kuba.

• 11 april 2017 vägrade HSBC Bank Canada att acceptera en transaktion från kanadensiska Reuven Int för kubanska konsulatet i Toronto med argumentet att det var relaterat till Kuba, fastän transaktionen skulle göras i kanadensiska dollar.

Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som USA utsätter Kuba för fortsätter och genomdrivs rigoröst av olika enheter i USA. Det gäller också de delar som är extraterritoriella och alltså berör tredje land.

Kubas permanenta delegation vid FN
/ZT

upp  
 

”Att vara som Che”
Che Guevara uppmärksammas i hela världen

   
 


50-årsdagen av Che Guevaras död har uppmärksammats i hela världen. I Kuba skedde den största ceremonin i Santa Clara, staden vars befrielse från Batistadiktaturen leddes av Che. Hundratusentals kubaner och internationella gäster vällde in i Santa Clara för att visa sin respekt till revolutionsledaren Ernesto Che Guevara, en av ledarna av den kubanska revolutionen.

Tillsammans med president Raúl Castro var fler än 600 000 kubaner på plats för att se solen gå upp och de officiella ceremonierna börja vid Che-monumentet i staden, där han också är begraven tillsammans med många av sina kamrater i gerillan från Bolivia.

President Castro, tillsammans med vicepresident Miguel Diaz-Canel visade sin respekt för Che. Ett bandat tal av Fidel Castro från 18 oktober 1967 spelades upp: ”Om vi vill ha ett föredöme, en tidlös människa, en modell av en människa som hör framtiden till. Mitt hjärta säger mig att detta föredöme, utan fel i sitt uppträdande, utan fel i sin attityd, är Che. Om vi vill uttrycka hur vi önskar att våra barn ska bli, så måste vi säga med all revolutionär glöd: Vi vill att de ska vara som Che!”

Familjemedlemmar till Che och till andra, i Bolivia, stupade gerillasoldater, slöt sig till anhängare från olika sociala-, politiska- och ungdomsorganisationer vid samlingen.

Ches bronsstaty, som är nästan 20 meter hög över hans begravningsplats, tittade ner på massorna när hedersvakten marscherade fram för att lägga en krans i form av en röd stjärna, samtidigt som nationalsången spelades.

Díaz-Canel uppmärksammade det som staden Santa Clara uppnått och ”hur mycket som gjorts för att bära Ches arv vidare, att leva upp till hans exempel, att försöka vara som han”. I talet framhölls att Ches minne inte bara får bli ett slagord, utan ett sätt att leva.

Díaz-Canel påminde om Ches ord när denne slog fast att man aldrig kan lita det bittersta på imperialisterna. Díaz-Canel noterade att Kuba genomför förändringar i rådslag med folket och tillade att Kuba inte låter sig skrämmas av de nya planer som lanseras för att smutskasta landet, inte heller kommer Kuba att göra eftergifter och kompromissa om hur man väljer att bygga socialismen.

Cubadebate 171008
/ZT

upp  
 

Che återvänder till Stockholms gator!

   
 


Söndagen den 8 oktober anordnade Che50kommittén – Che lever, kampen fortsätter! en hyllningsdag i Stockholm för att högtidlighålla 50-årsdagen av den hjältemodiga gerillaledaren Ernesto Che Guevaras död i strid.

Trots det dåliga vädret, med rusk och regn, samlades en stor grupp människor på Sergels torg. De bar ALBA-ländernas flaggor och stora banderoller och flaggor med Ches ansikte och promenerade stolt längs Drottninggatan. De höjde sina röster på svenska och spanska: Che lever, kampen fortsätter! Solidaritet med Kuba! Krossa USA-imperialismen! Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet!, medan förbipasserande stannade upp för att titta på demonstrationen, fota och filma.

Deltagarna i promenaden anlände till ABFs lokal på Sveavägen för att ansluta till del två i Che-hyllningen, det politisk-kulturella mötet på Z-salen. Ninel Barrios ledsagade mötesdeltagarna genom en musikalisk kavalkad med latinamerikanska och svenska artister som Josefina Cerda; Beatriz Piñeda; trion Ann Kristin Hedmark, Kettil Medelius och Erik Steen (som tolkade Silvio Rodriguez sånger på svenska), gruppen Cafe Utopia och gruppen Wayra. Publiken berördes varmt av två bolivianska ungdomars gitarrtolkningar och den underbara dansen som flickorna i barngruppen Yawar Malku visade upp.

Det politiska inslaget på mötet bestod av tre tal: Hälsningen från den kubanska ambassadens chargé d'affaires Jesús García Márquez, den bolivianska ambassadens chargé d'affaires Isidora Coria, och det centrala talet som hölls av Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, Ches kamrat i strid i Bolivia. Tal som utgick från historiska aspekter, berörde Ches ideologiska tankegångar och slutade med hur Ches arv kan tillämpas på vår omedelbara verklighet.

Inti Peredo Harveys slutord talar för sig själva...

”Hur skulle Che ha agerat under nuvarande förhållanden? Idag skulle han sammankallat oss för att bekämpa sociala orättvisor, elände och framförallt mot upphovet till så många illdåd. Han skulle kallat oss för att kämpa mot imperialismen. Han skulle förklarat för oss att ingenting har förändrats, att den borgerliga exploateringen är våldsammare än någonsin. Han skulle säga att det är nödvändigt att göra revolution, att det är nödvändigt att skapa fronter av kamp över hela världen. Att vi inte ska frukta eller känna oss underlägsna fienden eftersom vi är fler och vi kan segra. Han skulle leda oss att kämpa för att erövra makten och förstöra borgarklassen, men utan kompromisser. Han skulle också gå med i byggandet av det nya socialistiska samhället, utan att kalla det för något annat. Han skulle uppmana oss att använda de marxistiska verktygen för att skapa Den nya människan och lämna borgarklassens slitna vapen därhän. Dessutom skulle han vara obeveklig mot de svaga som skäms över att vara marxister. Han skulle uppmana oss att göra revolution, inte en karikatyr av revolution.

Che behövs idag som den röst som kallar. Som den sanna marxist han var. Idag måste vi minnas honom i hans sanna dimension - aktuell, i kampens främsta led.

I mausoleet i Santa Clara kallas gerillatrupperna varje dag till uppställning. Låt oss därför ställa upp oss, för det är kärnan i mitt budskap idag: Comandante Ernesto Che Guevara: Närvarande!

Comandante Che, söndagen den 8 oktober var vi redo för uppställning, på Stockholms gator och inne på Z-salen!

Che lever, kampen fortsätter!

Vania Ramírez León 171009

upp  
 

Ernesto Che Guevaras femuddiga röda stjärna

   
 


Få människor har så som Che levt kvar i det kollektiva minnet. Inte bara över hela den Latinamerikanska kontinenten lever Che i miljoner människors medvetande, utan bokstavligen över hela världen!

När det nu på alla kontinenter uppmärksammas att exakt ett halvt sekel förflutit sedan den dagen då Che sårad och tillfångatagen mördades av CIA och den bolivianska militären i bergsbyn La Higuera, handlar det inte heller om ett plötsligt nyväckt intresse orsakat av att just 50 år passerat.

Nej – Che har, som vi vet, under dessa 50 år ständigt varit närvarande för så oerhört många. Som en ledstjärna och som en samlande central symbol.

Vad är det då som Che, för miljoner människor, varit en så viktig symbol för? Vilka centrala beståndsdelar ryms inom det vi förknippar med Ches budskap?

Jag tror att de mest centrala beståndsdelarna, liksom antalet strålar i den röda stjärnan i hans bekanta basker, är till antalet fem.

För det första: hans konsekventa internationalism.
Ernesto Guevara, argentinaren, såg det som fullkomligt självklart att med livet som insats ansluta sig till Fidels 26-julirörelse och det kubanska folkets kamp för social rättvisa och störtandet av den USA- och maffiauppbackade Batista-diktaturen.

Också den revolutionära internationalismen och solidariteten med arbetarnas klasskamp och folkens anti-imperialistiska strävanden världen över – som blev den kubanska revolutionens signum – formulerades med otvetydig klarhet av Che; i sin roll som talesperson för det revolutionära Kuba, och ständigt i budskapen till det kubanska folket och i solidaritetsförsäkringarna riktade till kämpande människor världen över.

Och Ches budskap var aldrig tomma ord! Under revolutionens första år lades grunden till den djupa praktiska solidaritet som gjort Kuba aktat och älskat. Det har handlat om bistånd i samband med naturkatastrofer och svåra epidemier. Och det har handlat om solidariskt militärt bistånd som i fallet med Algeriets befrielsekamp mot den franska koloniala överhögheten. Och Guinea Bissau – som på ett avgörande sätt bidrog till att ge dödsstöten åt det portugisiska NATO-stödda kolonialväldet – liksom om försvaret av Angola då den sydafrikanska apartheidregimens armé hand i hand med CIA gick till angrepp. Kubas internationalism har saknat motstycke i världen. Och helt korrekt har miljoner människor förknippat denna konsekventa internationalistiska solidaritet med Che.

För det andra: Ches konsekvent revolutionära ståndpunkt.
Che drog avgörande och mycket bestämda slutsatser av sina erfarenheter under den CIA- och USA-stödda kontrarevolutionära kuppen i Guatemala 1954. Slutsatserna var att den härskande klassens våldsapparat måste förstöras och elimineras, och att inga illusioner om möjligheten av en strategisk allians med en förment ”progressiv nationell borgarklass” kunde accepteras. Che och den kubanska revolutionens ståndpunkt, med strålande klarhet formulerad i de två Havannadeklarationerna, var att borgarklassen i den så kallade tredje världen var ekonomiskt, politiskt och ideologiskt med tusen trådar och rep knuten till den internationella kapitalismen och de imperialistiska makterna. Därför måste en frigörelse från imperialismen basera sig på arbetarnas, småböndernas och de fattigas organiserade klasskamp för social rättvisa. Däremot är den metod, som bland annat formulerades i Régis Debrays "Revolution i revolutionen" – en bok som också Fidel och Che uttryckte sig uppskattande om - inte möjlig att betrakta som universellt giltig. Fidel har påpekat att villkoren för den revolutionära kampen på Kuba var speciella. Och den tidiga organiseringen av 26-julirörelsen innebar ju dessutom att den renodlade ”foco-metoden” inte heller stämde i det kubanska fallet.

För det tredje: Ches konsekventa betoning av ideologins betydelse under byggandet av socialismen.
Under 60-talet var ett av kubanerna ofta använd uttryck: ”Vi bygger socialismen och kommunismen samtidigt!”

Vid en tid dominerad av stel sovjetisk ekonomistisk dogmatism var detta ett uttryck som förbryllade inte så få inom vänstern.

Kubanerna menade att den kommunistiska, den solidariska och oegennyttiga ideologin, på bredden och djupet måste förankras och genomsyra ett samhälle i färd med att skapa socialistiska produktionsförhållanden. De menade att ett framgångsrikt utvecklande av produktivkrafterna på basis av socialistiska produktionsförhållanden inte kan åstadkommas utan att kapitalistiskt konkurrenstänkande och privat egoism trycks undan, elimineras och rycks upp med rötterna. Det gamla samhällets tryck är ofantligt och därför kan man inte räkna med någon automatik i det existerande ingrodda kapitalistiska tänkandets nedvittrande. Revolutionen måste aktivt och målmedvetet skola sig själv! Den socialistiska moralen och kulturen kan inte, som de sovjetiska ideologerna antydde, ses som något som uppstår som en reflex när väl produktivkrafterna uppnått en – som man brukade uttrycka det – ”tillräckligt hög nivå”.

Nej – hävdade Che och de kubanska revolutionärerna – den socialistiska, av massorna omfattade, medvetenheten är en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt byggande av en socialistisk ekonomi och utveckling av högt utvecklade produktivkrafter på basis av socialistiska produktionsförhållanden.

Om inte en socialistisk medvetenhet, kultur och moral utvecklas som grund för den socialistiska ekonomin kommer processen att perverteras. Misshushållning, korruption och stagnation blir följden. Och under den kapitalistiska världens ekonomiska, ideologiska och kulturella tryck kommer som ett brev på posten bakslagen att ge upphov till förslag om så kallade ”marknadslösningar” och privatiseringar. I förlängningen kommer kapitalismen att återupprättas.

Idag kan vi betrakta och analysera skeendet i till exempel Sovjetunionen, Östeuropa och Folkrepubliken Kina. Hur rätt hade inte Che?!!

För det fjärde: Ches optimistiska humanism.
Den speglas i hans tänkande om ”den nya människan”. Detta tänkande är helt i linje med tankegångarna om människans alienation, som den unge Marx utvecklade i början av 1840-talet. Che beskriver ”skapandet” av ”den nya människan” som återupprättandet av den genuina människan. Alltså: en människa frigjord från det förtryck och den mentala pervertering som klassamhällena och kapitalismen orsakat.

Ches ”utopi” är alltså inte utopisk i den meningen att den skulle handla om ett orealistiskt önsketänkande. För Che handlar det om att med målmedvetna ansträngningar få människans sanna mänsklighet att åter blomma.

Förvisso: Liksom för Marx handlar socialismen för Che om en väldig världshistorisk omvälvning. En omvälvning som han dessutom inte endast ser som möjlig, utan helt nödvändig. För Che gäller också Rosa Luxemburgs ord: ”Socialism eller barbari!” Och för Che liksom för Rosa Luxemburg, innebar detta en maning till organisation och handling!

För det femte: Ches avsky inför alla former av ojämlikhet och alla former av privilegier.
Exemplen som berättats om hans häftiga reaktioner gentemot olika behandling av människor är otaliga. Och en sak är säker: hans reaktioner var aldrig uttryck för något slags beräknande populism. Ches hat mot ojämlikhet var djupt och kompromisslöst.

Sammanfattningsvis kan man säga att Che alltid betonade jämlikheten, kollektivet och solidariteten.

Så vad skulle han då, om han nu också fysiskt varit med oss, säga om alla våra hyllningar till honom, inramade av fanorna med hans porträtt? Vad tror ni han skulle säga om våra Che-tröjor och Che-kalendrar?

Jag tror faktiskt att han skulle ha blivit generad. Kanske han till och med skulle ha protesterat och muttrat missnöjt om vådorna av personkult.

Och vi skulle då ha svarat: Kamrat Che! Ta det inte personligt! Bilderna på dig är inte uttryck för något slags personkult! Din bild står för vår gemensamma önskan att vi tillsammans ska kunna kämpa för den anständiga värld som var ditt allt överskuggande mål!

Kamrat Che! Vi har aldrig hyllat dig som en gudom! Vi har hyllat och hyllar som en avhållen medmänniska och som en inspirerande kamrat! Och vi hyllar samtidigt alla de tusenden och miljoner kamrater som i likhet med dig i kampen för mänsklighet och mänsklighetens välgång givit sitt yttersta!

Hasta la victoria! Siempre!

Viva Che!


Tomas Widén, Tal i Västerås 20171006

upp  
 

Lögnen om ”ljudattackerna”

   
 


Det finns ingen säkrare plats för USAs diplomater än Kuba. Det är vanligt att se dem jogga på strandpromenaden Malecón, äta på de dyraste restaurangerna och njuta av bad på playan. Här har de aldrig behövt vara rädda för att bli kidnappade eller dödade, som de måste på de flesta platser i världen. Det finns ingen anledning till att detta skulle ha ändrats, än mindre att det skulle ske genom mystiska ”soniska attacker” mot funktionärer.

Experter från alla håll nekar till möjligheten att något som detta ska kunna ske. USAs egen regering erkänner sin okunnighet och medger att de inte har några bevis. Det gör det obegripligt att de vidtar straffåtgärder mot Kuba. Deras enda argument är att Kuba bör skydda – ingen vet mot vad – de nordamerikanska diplomaterna. Om USA skulle ställa samma krav på alla andra skulle det ha relationer med ytterst få länder.

Dessutom är det väl magstarkt att säga detta till ett land vars diplomater attackerats och mördats på det mest brutala sätt på nordamerikanskt territorium.

Kanske kräver diplomatin att man använder ord som ”icke-bevisade”, ”förmodade”, ”icke-identifierade” när det refereras till då påstådda attackerna. Men varje person som är någorlunda funtad och informerad begriper att det handlar om ren lögn. I Kuba har vi högt ljud, kanske för högt, men det är varken ultra- eller infraljud och tillräckligt demokratiskt för att drabba oss alla lika.

Uppgiften blir därmed att avgöra orsaken till varför USAs regering ljuger och använder det som ursäkt för att vidta åtgärder för ytterligare försämra relationen mellan länderna.

En hypotes är att attackerna mot funktionärerna, med ljud eller inte, kommer från användning av teknisk utrustning som USAs säkerhetstjänst använder. Ett telegram från AP den 17 september, som pressen typiskt nog inte gav speciell uppmärksamhet, citerar en funktionär på NASA som säger att problemet har sitt ursprung från en utrustning LRAD_RX, utformad av American Technology Corporation (ATC) för kommunikation mellan CIA och dess agenter. Enligt denna källa så beslutade man att montera ner utrustningen när man insåg de hälsoskador den åstadkommer. Det är därför nödvändigt att stänga konsulatet och andra aktiviteter på ambassaden. Först skyllde man stängningen på orkanen Irma, men sedan skiftade man över till att det gällde skydd av de anställda.

Detta utesluter inte en annan teori som är karaktäristiskt för den nuvarande administrationen. Trumps utrikespolitik består av att skrämma världen. Hans förhandlingsteknik påminner om maffian: om du gör som jag säger kommer jag att vara hygglig mot dig, om inte så skär jag huvudet av dig. Mycket talar för att USA försöker pressa Kuba till att arbeta för att få bort Venezuelas president Nicolás Maduro, men Kuba har trots det fortsatt sitt stöd till Venezuelas regering.

En tredje faktor att ha med i beräkningen är påtryckningarna från antikubanerna i Kongressen. Det är billigt för Trump att göra dem nöjda i utbyte mot stöd han desperat behöver såväl i in- som utrikespolitiska frågor. Till och med för hans regerings överlevnad.

Sammanfattningsvis så har de ”förmodade” ljudattackerna blivit en perfekt anklagelse mot Kuba och till och med för att skrämma resenärer från USA. Och för att på obestämd tid ställa in alla visumutfärdanden. Utan att USA uttryckligen säger det så innebär det i praktiken att kubaner inte kan resa till USA.

Detta sker när Kuba går igenom en besvärlig ekonomisk situation, förvärrad av de enorma skador som den senaste orkanen åstadkom. Man ska inte förvånas över att det inte kommit en enda liten gest av medkänsla för Kubas befolkning från USAs regering.

Det nordamerikanska systemet är inte byggt för att lösa kriser, utan för att förvärra dem. Gärna till den milda grad att det utsatta landet inte har annat alternativ än att gå ner på knä och ge upp. Det verkar vara den läxa USA vill lära kubanerna.

Tvärtemot vad man kunde tro bara för några månader sedan har samarbetet med USA för varje dag blivit allt mer komplicerat. Orsaken är svagheten hos en regering som Trumps, oförmöget att hantera sina egna begränsningar.

Progreso Semanal 171002
/ZT

upp  
 

De ”akustiska attackerna” – falsk flagg?

   
 


USA har tagit hem det mesta av sin personal från ambassaden i Havanna, inga visum utfärdas och nyligen har man beordrat Kuba att ta hem personal från ambassaden i Washington. En total stängning av ambassaderna, som öppnades 2015, övervägs av USA. Orsaken sägs vara en ”akustisk attack” som påstås ha påbörjats för snart ett år sedan.

Den påstådda ”akustiska attacken” genomförd med ett ”sofistikerat vapen” sägs ha drabbat 21 personer på USAs ambassad. Ingen av dessa har framträtt. Inga medicinska dokument har visats upp. Såväl medicinska experter som specialister på olika vapensystem skakar på huvudet. (Att de inte framträtt kan bero på att de flesta tydligen är spioner).

Spanska dagstidningen El País har lanserat teorin om att en ”rival till USA”, och menar Ryssland, Iran eller Nordkorea, genomfört attacken. Ev. med hjälp av kubanska agenter som agerar på egen hand.

I brist på bevis har vissa medier indirekt anklagat kubanska säkerhetstjänsten. Spanska ABC ägnade mer än hälften av en lång artikel till ett uttalande av en ”tidigare politisk kubansk fånge”. Denne hyste inte det minsta tvivel om att det är Kubas regering som är ansvarig. Han berättar om ”långvarig ljudtortyr” som han fick utstå i fängelse från ”ultraljud med hög ljudfrekvens”. För att ge någon som helst trovärdighet till hans historia så skriver ABC att mannen sedan åratal fördömt ”brott mot mänskliga rättigheter i Kuba” inför FNs Människorättsråd i Geneve.

Faktiskt så talade denne man, Luis Zúñiga, inför Människorättsrådet 2004. Det ABC inte nämner är att han gjorde det som representant för USAs regering. Zúñiga är en av de mest kända anti-kubanska terroristerna. Han greps 1974 när han försökte ta sig in i Kuba i en båt fullastad med vapen och sprängmedel. Han dömdes till 30 års fängelse och satt i 14. Åter i USA gick han in i Kubansk-Amerikanska Stiftelsen FNCA och organiserade dess väpnade gren. Den stod bakom nio mordförsök på Fidel Castro och tiotals attacker på turistinstallationer på ön.

Zúñiga har hittills aldrig pratat om att han skulle fått utstå ”ljudtortyr” i Kuba. Det är lätt att misstänka att han berättar detta för att åter komma i rampljuset.

De stora medierna i USA har istället pekat ut fienden Ryssland som ansvarig för ”ljudattackerna”. Så gör CBS News och tidskriften Newsweek. De påminner om hur ”sovjeterna bombarderade USAs ambassad i Moskva med strålning från mikrovågor under mer än 20 år.” Något som spanska dagstidningen El Mundo plockar upp och hänvisar till ”det som hände under kalla kriget.” Medan El País slänger fram hypotesen om att det är en tredje rival till USA - Ryssland, Iran eller Nordkorea – som genomfört attacken, kanske med hjälp av kubanska agenter.”

Men medan de sprider rykten så finns det fundamentala fakta som tystas ner av medierna, som pekar på att den påstådda aggressionen från Kuba har helt andra syften. Även om ”incidenterna” togs upp i somras så ska de ha börjat i november 2016, precis då när dialogen mellan Kuba-USA snabbt utvecklades positivt. Det var oförutsett, och oönskat av vissa. El País skrev om ”dissidenter inom den kubanska säkerhetstjänsten” som ville ”bojkotta islossningen mellan Washington och Havanna”.

Argentinska Clarín försäkrade att experter undersökte möjligheten av ”en rebellisk fraktion i den kubanska säkerhetstjänsten, en annan regering (som Ryssland) eller en kombination av båda.” Samtidigt har de högerextrema kubaamerikanerna, som åter styr USAs utrikespolitik, utnyttjat händelsen för att kräva utvisning av Kubas diplomatiska kår från Washington och en stängning av ambassaden. Det knappt två år efter att den återinvigdes på order av Barack Obama.

Det märkliga är att ingen av dessa stora medier, som är så snabba att för sina läsare peka ut Ryssland, Korea och Kuba, överhuvudtaget tänkt tanken att vi, som så många gånger förr, står inför en ”falsk-flagg” operation med syfte att ytterligare försämra relationerna mellan USA och Kuba. Som vid sprängningen av handelsfartyget Maine i Havannas hamn eller när Vietnam anklagades för att ha anfallit ett nordamerikanskt krigsfartyg i Tonkinbukten. Det är bara några exempel på kreativiteten i USA:s säkerhetstjänster.

Cubainformaciontv.net 170929 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
/ZT

upp  
 

Begravningsmässa för Puerto Rico

   
 


”Puerto Rico är inte stort nog att stå ensamt. Vi måste styra det klokt...”
President Theodore Roosevelt, 1901-1909

Puerto Rico dör. Låt orden sjunka in. 3,5 miljoner människor är utan el, vatten, bränsle, mat och hjälp.

Jag gråter när jag skriver detta. Hur kan man beskriva hur det känns att vara totalt maktlös när världen jag alltid känt sakta förvandlas till helvetet för de jag älskar mest? Hur kan jag förklara att Puerto Rico dör?

President Trumps budskap till Puerto Rico var tydligt: betala och ramla ner och dö. Ön ska betala för inbillade skulder för det tveksamma privilegiet att vara en koloni. Det ska betalas på det sätt som det alltid betalats: i blod. Intressena på Wall Street har företräde före livet för nästan fyra miljoner människor. Till en början nekade presidenten att skicka federal hjälp till ön efter den värsta orkanen på 80 år! Efter påtryckningar har Trump varit tvungen att backa och nu väntas en lasarettsbåt från marinen anlända om tre, fyra eller fem dagar (liksom själve ÖB någon gång). Det tog en vecka innan Trump överhuvudtaget kommenterade katastrofen.

Orkanen fann det perfekta offret: en ö vars infrastruktur var lamslagen av decennier av kolonial försummelse, produkten av en korrupt politisk klass som blint följer befallningarna från Wall Street och Washington.

Kuba har erbjudit hjälp. Läkare och en brigad elektriker för att bygga upp öns förstörda infrastruktur. Kuba! Grymt, men förutsägbart, så nekar USAs regering kubanerna tillträde av politiska orsaker.

Ja, Puerto Rico är döende, men om det överlever och reser sig igen så kan det kanske nu vara vaccinerat mot den sjuka koloniala mentaliteten som krossat dess kollektiva anda under så lång tid. Denna nationella tragedi har gjort att invånarna nu kommer ihåg att de faktiskt kan göra något själva tillsammans. Att ilska och indignation kan leda till frihet. Som många andra Puerto Ricaner som lever i exil har jag kommit ut för att ansluta mig till kampen på liv och död för vårt fosterland. Och vi gör så tillsammans, lojalt.

Medan den vite imperialistiske härskaren visar sin småaktighet och likgiltighet blir det tydligt att vi måste göra motstånd och slå tillbaka på bästa sätt: genom att överleva och växa tillsammans. Då kanske, kanske, kan vi göra oss kvitt USA-banerets stagnerande skugga över vår ö och minska tygstycket till en enkel gravsvepning runt liket på USAs kolonialism. Och bryta oss loss från det döende imperiet, en gång för alla.

Miguel A. Cruz-Díaz, Counterpunch 170929 (kraftigt nedkortat)
/ZT

upp  
 

Kubanska cyklister utnyttjas för manipulation

   
 


Sedan 2013 har Kubanska Riksidrottsförbundet INDER avtal med utländska klubbar om kontrakt med cyklister från landet. Över 60 personer har kontrakterats.

Här gäller det Marlies Mejías, som kör för Weber Shimano Ladies Power i Argentina och Arlenis Sierra, knuten till Astana Women´s Team Kazakstan, i Italien. Båda tävlar på högsta internationella nivå. De har tagit hem viktiga segrar till sina klubbar vid tävlingar i Uruguay, Costa Rica och USA.

I samband med deras framgångar har pressen i deras hemland Kuba skrivit om deras segrar med sedvanlig sportslig entusiasm. Inte i någon artikel finns några politiska kopplingar. Inte ens en liten kommentar, som i detta fall skulle kunna vara befogat, om hur den kubanska staten satsar på idrott och hur dessa elitcyklister tränats.

Det står i kontrast till vad vi kan läsa i exempelvis ett reportage i Argentinas näst största tidning La Nación. Tidningen går i detalj in på svårigheterna i förhandlingarna mellan INDER och Mejías klubb Ladies Power. Men kan någon minnas att denna, eller någon annan stor tidning, detaljerat och kritiskt skrivit om förhandlingarna mellan argentinska idrottsmän som t.ex. Lionel Messi och deras europeiska klubbar?

Dessutom kräver La Nación, utan något angivet motiv, politiska ställningstaganden av cyklisten om ”den socialistiska regimen” i Kuba. Frågor som de aldrig skulle ställa till idrottsutövare från något annat land. Hon svarar klart och tydligt: ”jag är stolt över det som mitt land givit mig. I utlandet är det många som pratar om det kubanska systemet utan att känna till det. De talar utifrån en felaktig ståndpunkt. Det finns många bra saker i Kuba om vilket de inte säger något.” Ett oacceptabelt svar för tidningen, som genast söker en förklaring. De skriver att det ”som hon säger kan den säga som har ett officiellt pass och har möjlighet att resa till och från Kuba när denne vill. För Marlies är kontraktet med Ladies Power i Argentina ett sätt att tjäna pengar så hon kan försörja hela sin familj, inklusive sin mormor, syster och systerdotter.”

Slutsats: om en kubansk idrottsutövare talar väl om sin regering så gör denne det utav ekonomiska skäl. Märkligt då enligt kontraktet så får INDER en del av intäkterna som går till breddidrotten i Kuba. Cyklisten, på toppen av sin karriär, skulle enkelt kunna bryta sitt kontrakt, bli kvar i Argentina eller skriva kontrakt med en klubb i USA och då inte behöva betala en enda dollar av det hon tjänar. Om hon då skulle kritisera den kubanska regeringen, vad vore då hennes verkliga motiv – ekonomiska?

Cubainformaciontv.net 170918 (med fullständiga källhänvisningar i originalet)
/ZT

upp  
 

Orkandrabbade kubaner utan hjälp

   
 


Som alla säkert vet drog orkanen Irma rakt över Kuba. De materiella skadorna är oöverskådliga och tio personer har omkommit. El- och telenät, vägar, broar, tunnlar och viadukter har drabbats hårt och livsviktiga turistanläggningar ligger i spillror. Sjukvården är drabbad av brist på elektricitet.

Den kubanska regeringen evakuerade över en miljon människor i tid (tillsammans med sina katter och hundar) och nu har flera hundratusen börjat återvända till sina förstörda byar och hem. I skrivande stund är det bara Svensk-Kubanska Föreningen som samlar pengar för att skicka till Kuba.

Jag hoppas att svenska politiker ska vakna och se till att humanitärt stöd skickas till det kubanska folket. Jag hoppas på katastrofhjälp från Sida, stöd från Isabella Lövin, Anders Kompass, Margot Wallström.

Samtidigt som Irma åt sig igenom Kubas norra kust undertecknade Donald Trump förlängningen av den kriminella ekonomiska och finansiella blockaden mot Kuba. Den folkrättsvidriga Helms-Burton lagen förblir intakt. Jag hoppas att den amerikanska blockaden ska hävas, så att kubanerna kan få hjälp på riktigt.

Men just nu är det bara Svensk-Kubanska Föreningens insamling som gör skillnad. Jag uppmanar därför alla att stödja deras insamling för återuppbyggnaden efter orkanen Irma. Ni ser, man vet aldrig när man själv blir till en tiggare! Alla pengar de samlar ingår oavkortat till Kuba för hjälp i återuppbyggnaden. Tack Svensk-Kubanska Föreningen.

För information: http://www.svensk-kubanska.se

René Vázquez Díaz
Författare, Malmö 170928


https://malmo.etc.se/debatt/orkandrabbade-kubaner-utan-hjalp

upp  
 

FNs Människorättskommitté underkänner Spanien
medan Venezuela godkänns

   
 


I sin regelbundna genomgång har FNs Människorättskommitté nu publicerat sin bedömning av hur de mänskliga rättigheterna efterlevs i Spanien, Venezuela, Storbritannien, Makedonien, Kanada, Uzbekistan och Frankrike.

Helt motsatt den bild som sprids av så gott som alla medier så godkände FN Venezuela, som man ger vissa rekommendationer. Däremot kritiserar man Spanien hårt i 26 punkter.

Slutsatserna från FNs Människorättskommitté pekar på det positiva i att Venezuela 1978 ratificerade och implementerade FNs konvention om civila och politiska rättigheter. Man pekar på problematiska områden och ger rekommendationer till åtgärder.

Samtidigt publicerades för sjätte gången rapporten om Spanien. Landet behöver respektera de mänskliga rättigheterna och FN kritiserar Spanien på en lång rad områden: Rasism inom polisen, ojämlikhet mellan könen, mansvåld/machistiskt våld, människohandel, sterilisering av funktionshindrade, illegala aborter, förvaringscentra för utlänningar och godtyckliga utvisningar.

Spanien representerades av sex ministrar inför FN-kommittén som utvärderade hur landet uppfyller det internationella avtalet om civila och politiska rättigheter. I utvärderingen kritiseras Spanien i 26 punkter för att inte ha uppfyllt avtalet. Landet får också kritik för att man behållit lagar och genomför åtgärder som strider mot de mänskliga rättigheterna. Här finns kritik mot bland annat:
  • Rasism från polisens sida. FN kritiserar att polisen kontrollerar folk utifrån etnisk och rasistisk utgångspunkt. Man uppmanar Spanien att sluta med detta, öka utbildningen av polisen och att de skyldiga ska åtalas.
  • Diskriminering. FN kritiserar diskriminering av invandrare och etniska minoriteter. De har sämre tillgång till bostad, utbildning, arbete och hälsovård.
  • Tvångssteriliseringar. FN kritiserar tvångssteriliseringar av funktionshindrade.
  • Ojämlikhet mellan könen. Kvinnorna är ”otillräckligt representerade i beslutsfattande positioner”. FN är oroat över de ”anmärkningsvärda skillnaderna i lön mellan män och kvinnor.”
  • Mansvåld. FN pekar på det ihållande mansvåldet och varnar för den ”höga grad av våld som invandrare utsätts för och som inte brukar anmäla våld som de utsatts för.” FN vill att skyddet för kvinnor av romskt ursprung ökar och att anmälningar från speciellt utsatta och marginaliserade kvinnor utreds.
Cubainformaciontv.net 170927
/ZT

upp  
 

Che dyker upp på de mest oväntade ställen

   
 


Ett foto som inte borde finnas: Fotot på löjtnant Spenser Rapone togs när han utexaminerades förra året från militärakademin West Point, den mest prestigefyllda i USA. Spenser öppnar uniformsjackan och där ser vi den argentinsk/kubanske revolutionshjälten Che Guevara!

West Point har nu svarat med en officiell kommuniké om det ”pro-kommunistiska budskapet under uniformen”, enligt Army Times. Krigsmakten har påbörjat en utredning om 25-åringen som tjänstgjort i Afghanistan och sedan började på militärakademin. West Point säger, föga överraskande, ”löjtnant Rapones handlingar återspeglar på intet sätt värderingarna från USAs militärakademi eller USA:s armé”.

Men inte nog med det: den unge soldaten, som är del i Montanas 10e division med bas i delstaten New York, skrev ett meddelande i insidan på kepsen av sin galauniform: ”kommunismen ska segra” och kombinerar det med en hälsning med knuten näve. Och för att undanröja varje tvivel skriver han i ett twittermeddelande den 25e september: ”hasta la victoria siempre” (framåt mot segern).

På twitter har Rapone också uttryckt stöd för den professionelle fotbollsspelaren Colin Kaepernick och andra som i protest mot rasism och polisvåld vägrar stå upp med handen på hjärtat när USAs nationalsång spelas. Rapones överordnade säger att de tillåter yttrandefrihet men att Rapone ”gått över gränsen med sina politiska deklarationer i uniform.” Nätet översvämmas nu av kommentarer både om Rapone som Kaepernick. Än så länge är det oklart vad som kommer att hända med den oväntade Che-beundraren.

Cubadebate 170927 (nedkortad)
/ZT

upp  
 

Venezuela som slagträ
i den psykologiska krigföringen mot Kuba

   
 


Försöken att utså split och splittring är många. Den psykologiska krigföringen mot Venezuela tar ingen paus. Förutom de återkommande teserna om ”humanitär kris”, ”upphörande av demokratin”, ”knarkregering”. så tillkommer nya för att fördjupa misstron mot alla de krafter som stöder president Maduro.

Ett exempel på det får vi i den stora argentinska tidningen Clarín. I en artikel med rubriken ”Åtgärder av Kuba för att ersätta Maduro”, hävdas att Vatikanen stöder att Raúl Castro ”skulle dra tillbaka Kubas politiska och militära stöd till den venezolanska regimen” och att Kuba skulle erbjuda Maduro politisk asyl. Det skulle Kuba göra i utbyte mot att ”en ny regering fortsätter att leverera olja till Havanna.” Artikeln fortsätter: ”den hårdföra gruppen i Kubas Kommunistparti satte stopp för den möjliga överenskommelsen” det trots att ”källorna uppger att Castro skulle stödja ett sådant förslag.”

I detta sammanhang spelar det ingen roll att tidningen erkänner att den egentligen inte vet något överhuvudtaget: ”det är inte klart vem som givit Castro förslaget”, om ”det var diplomater från olika regeringar eller organ som OAS eller högra religiösa dignitärer.” Det spelar ingen roll, för budskapet är redan framfört till läsarna. Raúl Castro har bromsats av ”de mest hårdföra skikten i sitt parti” när han gjorde sig klar att byta Maduro mot olja.

Tidningens källor: ”de diplomatiska källorna som Clarín varit i kontakt med insisterar på att åtgärderna fanns”. Alltså, budskapet i den psykologiska krigföringen kommer från en eller flera av de regeringar som är fientligt inställda till Venezuela. Troligen är källan själv från just Argentina.

Det här är en fortsättning på det som brittiska Financial Times hävdade i somras, när man deklarerade att ”Colombias president Juan Manuel Santos rest till Kuba för att övertyga Havanna om att erbjuda asyl åt Nicolás Maduro.”

Clarín vill ha en argentinsk twist på storyn och skriver vid samma tid att Argentinas president ”Macri i en regional förhandling söker hitta ett sätt att avsätta Maduro.” Källorna är desamma ”det kan Clarín bekräfta från höga diplomatiska källor.” ”Den argentinska regeringen har gett sig in i regionala förhandlingar med Colombia och Mexiko för att finna en säker flyktväg för president Nicolás Maduro.”

Som man kan vänta sig så fick dessa ”avslöjanden” fart på alla de stora medierna för att få historien om ”Kubas förräderi mot Venezuela” mer trovärdig. Men mediestormen visar framförallt på de nära förbindelserna mellan säkerhetstjänsterna och pressen i flera latinamerikanska länder. Och nyheten spreds i de viktigaste medierna: El Tiempo och El Espectador i Colombia, El Nacional i Venezuela, La Prensa i Honduras osv.

Allt detta åtföljt av de vanliga medielögnerna om läget i Venezuela. Ta till exempel den påstådda flykten av ”tusentals venezolaner till Colombia på grund av våldet, den ekonomiska krisen och varubristen”, utan att med ett ord nämna att 5 miljoner colombianer lever i Venezuela för att de flytt sitt land exakt på grund av de problem som påklistras Venezuela.

Att utså tvivel, misstankar och besvikelse om meningsfränder, att söka splittring, allt detta är en gammal metod i den psykologiska krigföringen. I detta är säkerhetstjänster och medier förenade i ett intimt samarbete.

Cubainformaciontv.net 170911 (med fullständig källförteckning i originalet)
/ZT

upp  
 

Kuba bland de främsta i världen
vad gäller barns utveckling

   
 


Enligt FNs barnfond Unicef är Kuba ett av de 15 länder som bäst främjar barns mentala utveckling. Unicef har undersökt tre grundläggande villkor för barns mentala utveckling och resultaten presenteras i en rapport som publicerades idag.

Rapporten ”Den första tiden är viktig för alla barn”, visar på att Kuba är ett av få länder som kombinerar två års gratis förskola med betald mödrapenning under barnets första år, samt fyra veckors pappaledigt.

Enligt Unicef så kan föräldrar med dessa förutsättningar skapa bra möjligheter för sina barn till bra mat, lekande och tidigt lärande. Och det i en avgörande utvecklingsfas när hjärnan utvecklas på ett sätt som den inte gör senare.

Dessa tre faktorer sammantaget spelar en nyckelroll för barnets optimala utveckling i den tidiga barndomen säger Unicef. Rapporten delas ut till statschefer och höga funktionärer i FNs samtliga 193 medlemsstater. Det sker inför FNs Generalförsamlings debatt om mänskligt välbefinnande.

Unicef beklagar samtidigt att 32 länder, där 85 miljoner barn bor (ett av åtta barn i världen), inte erbjuder någon av dessa tre förutsättningar. Bland dessa finns ekonomiskt rika länder som USA och Australien.

Prensa Latina 170922
/ZT

upp  
 

Kuba fördömer manipulerandet av mänskliga rättigheter

   
 


Tal av Kubas representant i FNs Människorättsråd i Geneve

Herr ordförande:

Är det politisering, dubbelmoral, hyckleri och dåliga vanor som ska känneteckna arbetet i Människorättsrådet? Många av oss hoppas att så inte är fallet. Men det vi hört i debatten senaste tiden tyder på att några främjar den typen av arbete i denna församling.

Flera länder fortsätter att framställa sig som föredömen när det gäller mänskliga rättigheter och skydd av dessa. De använder detta, och andra, fora för att kritisera andra länder medan främlingshat, rasism och intolerans ökar i deras länder till en alarmerande hög nivå.

Hur ska man kunna tro att de på allvar bryr sig om de mänskliga rättigheterna i länder i Syd när de främjar krig och interventioner mot just dessa länder? Och sedan ignorerar det lidande som de åstadkommit med sina aktioner för människor som de påstår sig ha velat hjälpa?

Varför är de mot rätten till utveckling och förbättrad situationen för miljontals människor som lever i fattigdom?

Herr ordförande:

Kuba fördömer manipulation för politiska syften och dubbelmoral när det gäller mänskliga rättigheter. Anklagelserna mot mitt land från USAs representant är ogrundade och går emot behovet av att främja en objektiv, icke-politiserad och icke diskriminerande debatt om människorättsfrågor.

Jag måste också peka på att ett sådant uttalande, centrerat kring påstådda övergrepp mot andra, försöker dölja människorättsbrott på deras eget territorium och den internationella oron orsakad av exkludering som finns i det landet.

Vi kräver ett slut på den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden påtvingad Kuba i över 55 år. Åtgärderna från 16 juni [när Trump tillkännagav USAs nygamla, än mer aggressiva Kubapolitik] förstärker denna blockad som är dömd till misslyckande och aldrig kommer att uppnå sitt mål att försvaga revolutionen eller få det kubanska folket på knä.

Vi försäkrar åter vår solidaritet med Venezuelas regering och folk och kräver slut på all inblandning i landets interna affärer. Vi kräver respekt för det venezolanska folkets rätt att fortsätta att bygga den sociala modell som härrör ur den Bolivarianska revolutionen.

Låt oss inte upprepa misslyckandet med Kommissionen för Mänskliga Rättigheter [som ersatts av det nuvarande Människorättsrådet]. Det är vår plikt att arbeta för samarbete och respektfull dialog för fortlevnad och se till att politisering och dubbelmoral försvinner en gång för alla.

Tack så mycket.

Granma.cu 170919
/ZT

upp  
 

Blockaden skärps, liksom omfattningen
och utsträckandet till andra länder

   
 


Kubas utrikesminister Bruno Rodriquez i ett tal inför den Alliansfria Rörelsen i New York, 20 september (något nedkortat)

Jag vill lyckönska den Bolivarianska Republiken Venezuela för dess agerande i den Alliansfria Rörelsen vid denna tidpunkt som är avgörande för vår planet. Vi träffas vid en internationell situation som är ovanligt komplex. Multilaterism och internationellt samarbete, strikt följande Internationell Rätt, är nödvändiga för att kunna möta utmaningar som klimatförändringarna som hotar den mänskliga arten, den internationella terrorismen, underutvecklingen och kränkningen av suveräna stater.

Detta är en tid när det aggressiva och unilaterala uppträdandet av framförallt USAs regering skapar faror och oundvikliga problem. Efter att igår ha lyssnat på president Donald Trump och hans manipulation av begreppen suveränitet, säkerhet och välstånd upprepar jag den prioritet Kuba och den Alliansfria Rörelsen ger principerna för jämlik suveränitet för staterna, territoriell integritet och icke-inblandning i interna angelägenheter.

Den nordamerikanska imperialismen skärper sina aggressiva aktioner och hotar rätten till självbestämmande, fred och utveckling för staterna som är med i denna organisation.

Internationell fred och säkerhet bryts eller hotas av mäktiga intressen som strävar efter erövring och dominans. Hotet om en kärnvapenkatastrof är mer akut. ”Regimförändring” och destabilisering tillämpas mot legitima regeringar i Syd.

Konsekvensen av koncept som inte accepteras internationellt, som ”begränsad självständighet”, ”humanitär intervention”, ”förebyggande krig” och ”ansvar att skydda” blir att dessa används för att dölja aggressiva och interventionistiska aktioner. De bjuder oss att försvara internationell rätt och full tillämpning av principerna i FN-stadgan.

Det går inte att vara neutral inför hoten om våldsanvändning mot icke-allierade stater. Jag upprepar vårt energiska fördömande av de oacceptabla och omotiverade sanktioner som USAs regering infört mot broderrepubliken Venezuela. Sanktioner som uppmuntrar och stimulerar våld och statskupp; den godtyckliga och falska deklarationen att Venezuela skulle vara ett extraordinärt hot mot USAs säkerhet. Likaså de aktioner som söker att störta den lagliga regeringen och förstöra den bolivarianska, chavistiska revolutionen som leds av president Nicolás Maduro.

För den Alliansfria Rörelsen är hot om militär invasion oacceptabelt, liksom hot om att rasera något av medlemsländerna. Samtidigt finns flera områden där jag måste erkänna att det finns olika uppfattningar mellan oss.

Kärnan i alliansfriheten betyder villkorslöst, skarpt och direkt fördömande av hot om våldsanvändning mot vilket som helst medlemsland i vår rörelse.

Jag uppmanar till solidaritet från den Alliansfria Rörelsen med Bolivarianska Republiken Venezuela och fördömande av hoten från USA mot detta land.

Kuba motsätter sig alla ensidiga tvångsåtgärder mot varje land när de står i strid mot Internationell Rätt, skadar folken och går tvärs emot grunderna i den internationella samvaron.

De humana och ekonomiska skador som USAs ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad mot Kuba åstadkommer är enorma och växande. Blockaden intensifieras, liksom dess tillämpning på tredje land. Det har skett en tillbakagång i de bilaterala relationerna mellan USA och Kuba, som ni hade möjlighet att notera i det aggressiva och oacceptabla tal som president Trump höll igår.

Jag upprepar att Kubas beredvillighet till dialog med USA är oförändrad, men vi ger inte efter på något som gäller vår suveränitet och våra interna angelägenheter.

Jag tackar djupt för stödet från den Alliansfria Rörelsen till Kuba under flera årtionden av kamp mot blockaden. Den 1a november lägger vi i FNs Generalförsamling på nytt fram resolutionen ”Nödvändigheten av ett slut på den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden, införd av USA mot Kuba”.

Vi är av den uppfattningen att vår rörelse står inför en avgörande stund vid vilken det är omöjligt att vara tyst. Det är nödvändigt att vi agerar tillsammans, med stor enighet och oberoende av skillnader oss emellan, för att skydda och bevara Internationell Rätt, suveränitet, rättvisa, säkerhet och verkligt välstånd för länderna i Syd.

Tack!

Bruno Rodriguez 170920
/ZT


Kuba protesterar mot Trumps tal i FN

Kuba tillbakavisade skarpt president Trumps senaste uttalanden om ön som ”respektlöst, oacceptabelt och som inblandning i Kubas angelägenheter.” Samtidigt upprepade Kuba att man inte är inblandade i de påstådda incidenterna i Havanna där det hävdas att USA-diplomater fått skadad hörsel.

Det skarpa uttalandet från Kubas UD kom efter att delegationer från de båda länderna träffats i Washington för att diskutera bilaterala relationer. Det var det första av sådana möten sedan Trump tillträdde i januari.

Mötet ägde rum samma dag som Trump i FN kallade Kuba för ”korrupt och destabiliserande”. Trump sade också att han inte tänkte häva USAs blockad förrän Kuba genomförde ”fundamentala reformer”.

Kuba uttryckte en ”stark protest” mot Trumps uttalanden liksom mot hans nya politik gentemot Kuba. I juni deklarerade Trump en återgång till en tidigare politik efter det att Obama arbetat för avspänning.

Relationen mellan länderna har blivit än mer ansträngda sedan USA förra månaden hävdade att dess personal i Havanna erfor fysiska symptom från något som bara kunde beskrivas som ”incidenter”. Symptomen har varierat från hörselförlust till mild hjärnskada, förklarade en talesman för USAs UD. Han ökade också på antalet som sades vara drabbade till 21, plus flera kanadensare. Kuba förnekar varje inblandning. USAs utrikesminister Rex Tillerson sade i söndags att USA kan stänga ambassaden som svar, även om kubanska myndigheter inte direkt pekats ut.

”Kuba har aldrig, och kommer aldrig, att utföra aktioner av detta slag. Kuba har aldrig tillåtit, och kommer aldrig att tillåta någon att använda landets territorium för sådana syften,” sade Kubas UD.

Cuba Solidarity Campaign 170920
/ZT

upp  
 

Bank blockerar hjälp till orkandrabbade Kuba!

   
 


Vänskapsföreningen Tyskland-Kuba fördömer att holländska banken ING vägrar att förmedla medel från givare till den orkaninsamling som de driver. Banken hänvisar till USAs blockad. Det var en person i Holland som ville sätta in pengar på det tyska kontot, men banken vägrade att befatta sig med överföringen.

En normalisering av förbindelserna mellan Kuba och EU bygger på att USAs blockadlagar inte tillämpas av europeiska företag. Trots att EU uttalat att man vill normalisera förbindelserna, har tvärtom finansiella transaktioner blivit allt svårare. Detta illustreras av ING, där enbart ordet ”Kuba”, räckte för att transaktionen skulle nekas.

Flera organisationer i olika länder har öppnat konton för stöd till återuppbyggnaden av Kuba, som drabbades oerhört hårt av orkanen Irma. Förlusterna uppskattas till tiotals miljarder dollar.

Den världsomspännande solidaritetsrörelsen med Kuba uppmanar till att göra insamlingskampanjerna till en ”orkan av solidaritet”.

Låt oss utmana blockaden och öka stödet till det kubanska folket nu när behoven är stora! Kuba kommer inte att falla undan för påtryckningarna, vilka hinder som än ställs i vägen. Kuba kommer fortsatt att vara fritt på vägen till socialismen!

Styrelsen Vänskapsföreningen Tyskland-Kuba, Köln 170919

Svensk-Kubanska Föreningen har insamlingskonto Mediciner för Kuba pg 23 57 15-0 för bidrag till återuppbyggnaden efter orkanen Irma. Du kan även Swisha till 123 182 37 72
/ZT


upp  
 

USAs blockad mot Kuba måste bort!

   
 


Rapport från aktionsdagarna i Washington DC, september 2017

Mellan den 11 och 16 september pågick aktionsdagar mot blockaden i Washington DC. Arrangör var Internationella Kommittén för fred, rättvisa och folkens värdighet, med stöd från många gräsrotsorganisationer. Temat för årets aktionsdagar var ”På Kuba är sjukvård en mänsklig rättighet. Varför är det inte så i USA?” För oss medverkande aktivister var det ett privilegium att delta i alla offentliga möten som ägde rum under veckan, vid högskolor, kyrkor, bibliotek och litterära caféer.

Den starkaste och mest hoppingivande upplevelsen var att vid varje event skåda frukten av de frön som Fidel Castro, pastor Lucius Walker och den demokratiske kongressledamoten Bennie Thompson sådde - möjligheten för mindre bemedlade ungdomar från USA att gratis utbilda sig till läkare vid ELAM, den Latinamerikanska Medicinhögskolan i Havanna. Det var en fröjd att umgås en hel vecka med Abraham Vela (läkarexamen 2016), Mercedes Charles, Lucia Agudelo och David Lavender (läkarexamen maj 2017) samt Gregory Wilkinson (nybliven läkare vid tidpunkten för jordbävningskatastrofen i Haiti, varför han frivilligt anslöt sig till den kubanska medicinska brigaden på Haiti och verkade där i flera år), att bekanta sig med deras levnadsöden och förstå hur deras tid på Kuba kommit att forma dem som människor.

Under aktionsdagarna fick vi även en smärtande insyn i blockadens mest bestialiska effekter, när den kubanska barnonkologen Jesús de los Santos Renó Céspedes, chef för barnavdelningen vid Havannas Nationella Institut för Onkologi och Radiologi, berörde oss åhörare med sitt vittnesmål om hur USAs blockad hindrar kubanska cancersjuka barn från tillgång på medicinsk utrustning, cellgifter, immunoterapier, mm, med dödlig utgång som följd.

Under tre dagars tid hade jag nöjet att tillsammans med dr Mercedes Charles och David Lavender besöka ett flertal kontor tillhörande kongressledamöter och senatorer, såväl demokrater som republikaner. Vi samtalade om behovet av att vidareutveckla normaliseringsprocessen mellan USA och Kuba, och naturligtvis få ett slut på den brottsliga blockaden mot Kuba. I dessa samtal berättade Mercedes och David om sina medicinstudier på Kuba, hur de lärde känna det kubanska samhället under 7 års tid, hur blockaden drabbar det kubanska folket… Men också om hur USAs befolkning genom blockaden hindras från ett normalt förhållande med en granne, hur de hindras från att resa, idka handel och få tillgång till högspecialiserad medicinsk behandling som kubanerna forskat fram och som skulle kunna rädda människoliv i USA… Överallt blev Mercedes och David bemötta med stor respekt och intresse. Kampen mot blockaden fortsätter!

Vania Ramírez 170920

Se fler bilder som pdf

upp  
 

Dialogen återupptas i Venezuela

   
 


Flera steg ha tagits under augusti och september för freden och politiska lösningar i Venezuela. Förutom att de våldsamma demonstrationerna avtagit, har olika politiska aktörer signalerat att den radikala oppositionens strategi att göra landet oregerligt och därmed få till en ”regime change” har misslyckats. Fokus från de interna våldsamma konfrontationerna i landet flyttades efter valet till den konstitutionella församlingen till den internationella arenan. Trump införde hårda sanktioner för att kväva Venezuela finansiellt, därefter ville oppositionen att även EU skulle göra samma sak. Men allt pekar på att denna linje också misslyckats. Därmed är dialogen mellan parterna möjlig.

Dialogen mellan den venezolanska regeringen och oppositionen kommer att återupptas på initiativ av den tidigare spanske presidenten Jose Luis Rodriguez Zapatero. De första möten äger rum de närmaste dagarna på Dominikanska Republiken. Presidenten Maduro sa igår att regeringen är redo att träffa oppositionen och de internationella medföljarna i dialogen. Oppositionen gjorde igår ett uttalande där de meddelade att de kommer att delta i kommande möten, men att de inte fullt ut har accepterat den nya dialogrundan. EU, som under de senaste veckorna har pressats hårt för att införa Trump-liknande sanktioner mot Venezuela, har genom Frankrikes utrikesministern sagt att de avvaktar resultatet från de nya dialogansträngningarna innan EU agerar. Oppositionens strategi att isolera och straffa Venezuela internationellt har misslyckats. I Sverige har Moderaterna varit de mest aktiva i att driva kravet på Trumpsanktioner. Senast uttrycktes detta i interpellationsdebatten i september i riksdagen. Tyvärr var inte utrikesministern Wallström tydlig under riksdagsdebatten om Sverige stödjer dialogen och en fredlig lösning av konflikten eller om Sverige i EU kommer att driva Trumps linje.

Högeroppositionen anordnade under söndagen interna val för att välja kandidater till de kommande guvernörsvalen i oktober. Förutom enstaka interna bråk mellan partierna, som i Zulia mellan UNT och PJ som slutade i slagsmål, gick valen lugnt till. De stora vinnarna är gamla maktpartiet Alianza Democratica (AD) som vann 12 av de 19 valen. Sämre gick det för högerledaren Leopoldo Lopez’ parti VP. Även det stora högerpartiet Primero Justicia (Capriles parti) fick mindre stöd än de förväntat sig. Några snabba slutsatser är att planen att störta regeringen genom att göra landet oregerligt har tappat både fart och stöd och högeroppositionen tvingats inse att de inte kan bojkotta kommande val. Därmed legitimerar de och godkänner både konstitutionens och Valmyndighetens regler. De partier på högerkanten (som PJ, VP m fl.) som var mest drivande och finansierade de våldsamma konfrontationerna, är de som förlorade i de interna valen. Medan AD, UNT och AP kandidater vann. Ledare för PJ, Borges och Guevara, är inte helt övertygade om att delta i valen och åker nu världen runt för att isolera Venezuela och uppmuntra till sanktioner mot landet. På den senaste ”sanktionsturnén” var de i EU i bl.a. Frankrike, Tyskland och Storbritannien för att försöka få med EU på att införa samma sanktioner som Trump, med syfte att kväva Venezuela finansiellt.

Moira Morell/Francisco Contreras 170913

upp  
 

Facebook deltar aktivt i blockaden mot Kuba!

   
 


Faceook har blockerat en site där Kuba anger ett bankkonto dit man kan skicka pengar som stöd för återuppbyggnaden efter den förödande orkanen Irma.

Ni som vill stödja Kuba efter orkanen kan stödja Svensk-Kubanska Föreningens insamlingskonto Mediciner för Kuba pg 23 57 15-0 eller Swisha 123 182 37 72.
Alla bidrag mottas med tacksamhet och går oavkortat till Kuba för hjälp i återuppbyggnaden.

Medan kubanerna är upptagna med återuppbyggnaden efter de allvarliga skadorna efter orkanen Irma så stängde idag Facebook ner en sida där chefen för Cenesex (Kubas motsvarighet till RFSU) angav ett bankkonto dit personer kan ge bidrag till arbetet.

Motivet sägs vara att sidan ”inte uppfyller normerna för det sociala mediet”. Också chat-funktionen blockeras.

Vi fördömer denna handling och uttrycker vår beslutsamhet att fortsätta att bidra efter förmåga till återuppbyggnaden.

Man ska också komma ihåg att Kuba på grund av USAs blockad inte kan köpa byggnadsmaterial i det närbelägna USA. Men inte nog med det; de stora multinationella byggföretagen vill inte riskera sina affärer i USA genom att sälja till Kuba. Inte heller kan Kuba, som andra länder i liknande situation, ta lån på den internationella finansmarknaden. Det då USA kontrollerar såväl Världsbanken som Internationella Valutafonden. Allt stöd till Kuba!

Källa: Cubadebate 170918
/ZT


upp  
 

Kommer USA att stänga sin ambassad i Havanna?

   
 


USAs regering säger sig nu studera alternativet att stänga sin ambassad i Havanna på grund av den mystiska ”Dödsstrålen”, ett ljud-vapen som bara existerar i Kuba och som bara gör diplomater från Nordamerika döva.

Det återstår för Washington att visa korten i detta spel. Syftet att fullfölja ett angrepp utan namn på offren, utan några medicinska experter som stöd och baserat på ett påstått nytt vapen som verkar vara taget från den hemliga arsenalen hos James Bond.

I fredags skickade republikanska senatorer, bland dem kubaamerikanen Marco Rubio, ett brev till USAs UD i vilken de uppmanar att Kuba förklara det som hänt och att i avsaknad av ett tillfredsställande svar, USA stänger sin ambassad. Marco Rubio har stort inflytande på Trump då några av den nuvarande administrationens skummaste aktiviteter ligger under denne senator, som också gett det akustiska vapnet namnet ”Dödsstrålen”. Först påstod USA att några enstaka personer var påverkade, men efterhand har antalet ökat och sägs nu vara upp i ett trettiotal. Från början handlade det om problem med hörseln för att senare utvecklas till hjärnskador och från ett ohörbart ljud till ett smärtsamt sådant som väcker offret. Att man nu uppger en ny frekvens, en som går att höra, kan bero på att vetenskapsmännen intygar att ”det finns inget sätt på hur ett akustiskt ohörbart ljud kan ge hörselskador.” Psykologen Andrew Oxenham vid Minnesotas Universitet säger att ”Jag kan inte föreställa mig att sjukdom eller hörselbortfall kan knytas till detta ljud.”

De nordamerikanska specialisterna anser inte heller att ett vapen som låter, vilket det gjort enligt de senaste uppgifterna, är troligt. Det om inte de kubanska vetenskapsmännen har haft framgång där deras nordamerikanska och sovjetiska kollegor misslyckats.

Det är svårt att förklara ett ljudligt vapen, säger experten Sharon Weinberger. ”Ett vapen av detta slag är högst otroligt, det skulle inte fungera.” ”Under kalla kriget försökte både Sovjet och USA skapa ljud-vapen och misslyckades.”

”Tills vi vet mer är möjligheten att det handlar om masshysteri trolig”, säger den nyzeeländske sociologen Robert Barholomew. ”Baserat på den knappa informationen som avslöjats, är det mycket troligt att det handlar om just det,” då symptomen är huvudvärk och illamående. Han tillägger att ett fall som visar allvarligare symptom kan ha helt andra orsaker.

USA riktar anklagelser mot Kuba, men presenterar inga offer, inga namn, inga medicinska rapporter. Varför talar de inte i klartext och offentliggör informationen?

Den tråkiga nyheten med fallet med ”Dödsstrålen” är att det är ett plagiat på mediekampanjen om Iraks påstådda massförstörelsevapen. Den goda nyheten är att USA inte verkar att planera en militär invasion, utan att stänga sitt diplomatiska högkvarter i Havanna.

Cartas desde Cuba 170918
/ZT
 

upp  
 

Tal av Svensk-Kubanska Föreningens ordförande vid demonstrationen i Göteborg mot Nato och Aurora 17

   
 


Fredsvänner, anti-imperialister!

Förra veckan drabbades Kuba och Karibien av den största och värsta orkan som någonsin uppmätts i Atlanten. Liv gick till spillo och skadorna är gigantiska. Medan orkanen fortfarande obarmhärtigt hamrade mot Kuba så skickade kubanerna solidariskt 750 läkare och specialister till andra drabbade länder i Karibien. För att rädda liv evakuerade det kubanska civilförsvaret 1,7 miljoner människor, mer än 15% av landets befolkning. Offentliga byggnader och privata hem öppnade sina dörrar och välkomnade behövande. Räddningsarbetarna hälsades under och efter orkanen med applåder och stor värme. Alla hjälps nu åt i uppröjningsarbetet.

Men det är möjligt att ni missat allt detta. TV och andra stora medier riktade istället uppmärksamheten mot Florida. Då hade orkanen visserligen mattats av och nedgraderats till tropisk storm. Men mediernas besatthet av USA kan närmast beskrivas som sjuklig. I USA gällde som vanligt: rädda sig den som kan. En annan svårighet är att folk inte vågar lämna sina hem på grund av risken för plundring. Räddningspersonal behöver skydd av tungt beväpnade vakter.

Det här visar skillnaderna mellan länderna. Å ena sidan Kuba, ett litet fattigt land, men en humanitär stormakt. Å andra sidan USA, världens mäktigaste imperium, men en humanitär katastrof.

I denna stormakts, men humanitära katastrofs kärnvapenbestyckade klor, vill ledande svenska politiker och media lägga Sveriges säkerhet och försvar. Groteskt, horribelt och ett totalt svek mot de ideal som Sverige stod för ännu för några årtionden sedan. Då kunde vår statsminister åka och hylla Kuba. Idag en fullständigt omöjlig tanke. Lika omöjlig som att Peter Hultqvist skulle arbeta för fred, nedrustning och Norden som en kärnvapenfri zon.

Denne Hultqvist frotterar sig förtjust med krigsförbrytare som USAs krigsminister ”galne Mattis”, han spökar stolt ut sig i USA-marinens utstyrsel och han köper glatt manschettknappar från USA-senaten. Och han, denne Hultqvist, han har mage att anklaga oss fredsvänner för att vara agenter åt främmande makt!

Då, i en sedan länge svunnen tid, försvarade Sverige de små nationernas rätt till självbestämmande. Nu vill man på alla sätt visa Uncle Sam sin lojala trohet.

Kuba har fått känna på USAs övergrepp, såväl när det gäller terrorattentat, kemisk, biologisk som militär aggression. Denna aggression fortsätter än idag, fast delvis med andra medel. Trots 58 års intensiva ansträngningar har USA inte lyckats knäcka Kuba. Svensk-Kubanska Föreningen driver nu en insamlingskampanj till stöd för återuppbyggnaden efter orkanen. Men värre än någon orkan är USAs blockad. Vill du kämpa mot den, är bästa sättet att gå med i Svensk-Kubanska Föreningen. USA hotar inte bara Kuba, utan alla som inte följer påbuden från Washington. NATO har ingått avtal med USAs nära allierade, Colombia, paramilitärens och drogbaronernas paradis, de fattigas helvete. Till detta krigstörstiga NATO, som sedan kalla krigets slut jämnat land efter land med marken, vill Hultqvist o Co. knyta vårt öde.

Arbetarrörelsen hindrade 1905 den svenska överklassen från att gå i krig mot Norge.

Vänstern hindrade 1941 överheten från att ansluta oss till nazisternas korståg mot Sovjetunionen.

Vänstern och humanister hindrade på 1950-talet högern från att Sverige skaffade sig en atombomb.

Låt oss nu se till att hindra Sveriges inordnande i den mest dödsbringande krigsallians som världen skådat sedan Hitlertyskland!

Nej till NATO - Yankee go home!

Zoltan Tiroler 170916

 

upp  
 

Uttalande från Svensk-Kubanska Föreningen

   
 


Med oro, bestörtning och sorg har vi följt orkanen Irmas våldsamma framfart i Karibien och Kuba. Vi har förstått att förstörelsen och skadorna är enorma. Vi vill uttrycka vår solidaritet med det kubanska folket och vår beundran för Kuba, som samtidigt som man själv drabbats så hårt, ändå storsint och solidariskt skickar 750 hälsovårdsarbetare till andra utsatta länder i regionen.

Svensk-Kubanska Föreningen har redan kommit igång med en insamling i solidaritet med Kuba. De insamlade medlen kommer oavkortat att skickas för återuppbyggnaden där. Samtidigt är vi väl medvetna om att den mest förödande orkan som oavbrutet slår mot Kubas befolkning är USA:s mer än 55-åriga blockad. Den gör mer skada än någon naturlig orkan. Skamligt nog undertecknade president Trump så sent som 8 september ytterligare ett års förlängning av lagen om ”handel med fienden” riktat mot Kuba, och intensifierar USA:s blockad mot ön.

Orkankatastrofen och skadorna är omfattande. Inte bara Kuba har drabbats. Samtidigt som omfattande resurser skulle behövas i hela regionen för återuppbyggnad, satsar de rika länderna enorma summor på mer förstörelse i sina krig och sin våldsamma militära upprustning. En rustningsspiral som hotar mänsklighetens blotta existens. I kubansk anda borde dessa resurser läggas på sådant som gynnar människorna, inte sådant som hotar dem.

Vi vill uttrycka vår djupa solidaritet med Kubas folk och vet att det kommer att övervinna också denna utmaning och bygga upp landet än vackrare efter orkanen Irmas ödeläggelse.

Svensk-Kubanska Föreningen, 11 september 2017




upp  
 

Kritik mot EUs antivenezuelanska politik

   
 


TEGUCIGALPA / 2017-09-13 / I ett framträdande i EU-parlamentet den 12 september anklagade den spanska vänsterns (IU) deputerade Javier Couso parlamentsmajoriteten av socialdemokrater och högerpartier för dess blinda stöd till den våldsinriktade venezuelanska högeroppositionen. Denna opposition, som säger att Venezuela är en diktatur, ska nu delta i valet av delstatsguvernörer i mitten av oktober.

I söndags genomförde oppositionen primärval för att utse sina kandidater. Våldsamheter och slagsmål präglade denna ”enhetsprocess”. Oppositionen hade sin egen Valkommission som i likhet med oppositionens illegala folkomröstning den 16 juli brände alla valsedlar och valprotokoll samma kväll. Det finns alltså ingen som helst fysisk möjlighet att kontrollera äktheten i valresultatet. Enligt oppositionens egna resultat röstade omkring tio procent, eller 1,9 miljoner röstande av valmanskåren i primärvalen, en uppgift som stora delar av oppositionen själva förnekar. Den spanska nyhetsbyrån EFE vittnade också om tomma vallokaler.

Jonas Sjöstedt (v) borde lyssna på vad hans partikamrat i den Förenade Vänstern, Javier Couso uttryckte i EU-parlamentet för att inte än en gång hamna på samma sida som Donald Trump eller påstå att USA:s elektordemokrati står över den venezuelanska.

Samma politik som mot Salvador Allende
Couso underströk i sitt inlägg i EU-parlamentet att EU inte bör stödja samma ”aggressiva politik som underlättade den militära statskuppen mot president Salvador Allende” den 11 september 1973.

Sluta att lyssna enbart på en del av oppositionen och upptäck att fler än åtta miljoner venezuelaner gick till valurnorna den 30 juli för att välja sina deputerade till den författningsskrivande församlingen (ANC), underströk Couso.

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/09/spanska-vansterns-eu-parlamentsledamot.html/

Dick Emanuelsson 170913

 

upp  
 

10 döda efter Irma på Kuba

   
 


Kubansk TV har informerat om att, trots att man evakuerat 1,7 miljoner (!!!) människor, har ett tiotal personer dödats i landet efter orkanen Irma, den våldsammaste sedan 1932. De flesta har dödats av nedfallande byggnader, några för att de inte följt civilförsvarets order om evakuering, och några räddningsarbetare som försökte bistå en person.

För kubanska förhållanden är detta ett mycket högt dödstal. Landet har utsatts för 28 orkaner de senaste 17 åren och de har medfört 42 döda. De materiella skadorna uppskattas till 24 miljarder dollar. Speciellt är det skador på bostäder, skolor, infrastruktur, hälsovårdscentraler, turistanläggningar, jordbruket och el-systemet som kostar stora summor.

Ännu har man ingen överblick över de materiella skadorna, men man vet att tiotusentals hem har skadats, liksom viktiga turistanläggningar. Det senare gäller speciellt öarna norr om centrala och östra Kuba. Särskilt stor är förödelsen i Cayo Coco och Cayo Santa María. José Luis, på Pullman, ett av de nyaste hotellen i det aktuella området, försäkrar att: ”Under de 28 år som jag arbetat inom turistsektorn har jag aldrig sett eller kunnat föreställa mig något liknande.” Hans hotell invigdes för mindre än två år sedan och mer än hälften är förstört.

Kuba drabbas extra hårt eftersom man samtidigt är utsatt för USAs blockad, som hindrar import av exempelvis byggnadsmaterial och lån på den internationella finansmarknaden för återuppbyggnaden. Bästa sättet att protestera mot den grymma blockaden är att bli medlem i Svensk-Kubanska Föreningen.

Svensk-Kubanska Föreningen öppnar sitt insamlingskonto Mediciner för Kuba,

pg 23 57 15-0

för bidrag till återuppbyggnaden efter orkanen Irma. Du kan även Swisha till

123 182 37 72

Skriv "ORKANINSAMLINGEN KUBA" när du skickar ett bidrag! Alla bidrag mottas med tacksamhet och alla pengar går oavkortat till Kuba för hjälp i återuppbyggnaden.

Cubadebate och Svensk-Kubanska 170911
/ZT




upp  
 

Stöd Kubas återuppbyggnad efter orkanen Irma!

   
 


Ännu en gång har Kuba drabbats av en katastrof. Orkanen Irma drar fram längs nordkusten utmed öns hela längd och sprider omfattande ödeläggelse. Tack vare Kubas världsberömda preventiva åtgärder har kostnaden i människoliv hittills kunnat hållas nere till noll. De materiella skadorna är däremot i ögonblicket oöverskådliga. Skador på byggnader, infrastruktur och jordbruk är omfattande och kommer att ta lång tid att reparera. Kuba är i skriande brist på kapital för reparationer.

Samtidigt som Kuba enligt sin långvariga internationalistiska tradition nu skickar över 750 läkare och annan hälsovårdspersonal till andra orkandrabbade nationer, som Antigua, Barbuda, Saint Kitts, Nevis, Saint Lucia, Bahamas, Dominica och Haiti, har kubanerna själva drabbats hårt av orkanen.

Svensk-Kubanska Föreningen öppnar sitt konto Mediciner för Kuba, Pg 23 57 15-0 för bidrag till återuppbyggnaden efter orkanen Irma. På det kontot disponerar vi 100.000 kr som en grundplåt till orkaninsamlingen. Skriv ”ORKANINSAMLINGEN KUBA” när du skickar ett bidrag! Alla bidrag mottas med tacksamhet och alla pengar går oavkortat till Kuba för hjälp i återuppbyggnaden.

Samtidigt är vi väl medvetna om att det bästa stödet till Kuba är ett hävande av den långa och obarmhärtiga blockad som landet fortfarande utsätts för av USA, och som hårt drabbar hela den kubanska befolkningen. En blockad som strider mot internationell rätt och humanitet.

Svensk-Kubanska Föreningen 170909

 




upp  
 

Venezuela: 2 685 dollar för att ljuga

   
 


Colombiansk tevejournalist satte manus i händerna
på venezuelansk säkerhetsagent som fick
2 685 dollar för att ljuga


TEGUCIGALPA / 2017-09-05 / Den colombianska tevejournalisten Claudia Cano instruerade hur och vad den avhoppade venezuelanska säkerhetsagenten Edgar de Jesus Villanueva skulle säga. För det fick han åtta miljoner colombianska pesos, eller 2685 dollar, en skitsumma för att sälja sin heder, trovärdighet och sitt land.

Eller är han i själva verket en kubautbildad kontraagent?

För samtalen mellan Villanueva och Cano är inspelade och den latinamerikanska tevekanalen Telesur, med säte i Caracas, publicerade i dag, tisdag den 5 september bomben som med all sannolikhet kommer att spoliera den 26-åriga Canos framtida journalistkarriär.

Canal Unos journalist är en typisk tevejournalist med rätt ” utseende” som ska platsa i teverutan. Förspelet till ”Bomben” som Canal Uno skulle presentera påstods vara direkta konkreta anklagelser mot både president Nicolas Maduro och Diosdado Cabello, andreman i det socialistiska regeringspartiet PSUV och hatad bland den colombianska oligarkin och mediemonopolen.

Claudia Cano hade lyckats komma över en ”chiva”, på journalistspråk en ”Flash”. Hur, var och när Canal Uno hade lyckats att komma i kontakt med den avhoppade säkerhetsagenten vet vi ännu inte. Kanske han rekryterades redan i Caracas där köpesumman gjordes upp.

Journalisten Claudia Cano skulle i söndagsnyheterna presentera anklagelserna från denne Sebin-agent som handlade om droghandel, där den mystiska och hittills okända drogkartellen Cartel de los Soles, korruption, tortyr mot politiska fångar och demonstranter hos oppositionen skulle bindas ihop med Diosdado Cabello och säkerhetspolisen Sebins högste chef Gustavo Enrique Lopez.

Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano 170905

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/09/colombiansk-tevejournalist-satte-manus.html/

 




upp  
 

Venezuela: Antalet privata radiostationer
ökade med 58 procent 1999-2017

   
 


Några subjektiva reflektioner över pressfrihet och yttrandefrihet, vilket inte är samma sak.

TEGUCIGALPA / 2017-09-01 / Tvärtemot vad medier som DN, TT eller SVT hävdar har antalet privata medieföretag i Venezuela ökat starkt under åren då presidenterna Hugo Chavez och Nicolas Maduro har suttit på presidentposten. ”Diktaturen” har faktiskt utfärdat tillstånd och frekvenser till privata radiostationer som under de senaste 18 åren har ökat från 304 till 481, en historisk rekordsiffra för det sydamerikanska landet.

Venezuela är utsatt för en öppen flagrant psykologisk krigföring via venezuelanska och internationella medier. Man behöver inte vara kommunikationsminister och heta Ernesto Villegas för att konstatera det. En månads reportageturné i grannlandet Colombia under maj månad var som att uppleva en veritabel krigssituation, om man bokstavligt skulle tolka nyhetsutbudet om Venezuela i de två kanalerna inom TV och radio, Caracol respektive RCN.

Dessa två medieimperier inte bara ljuger tittarna rakt i ansiktet. De förlöjligar och förvränger journalistiken så till den milda grad att deras anställda skäms när man träffar och samtalar med dem.

Fördummande för att sälja och i politisk tjänst
Men det är inget nytt för dessa två medier som har ett totalt monopol (ca 97-98 procent) över radio- men framför allt TV-utbudet i Colombia. Innehållet i deras tablåer är, förutom den psykologiska politiska krigföringen både mot Venezuela men naturligtvis också på det inrikespolitiska planet i Colombia, totalt fördummande. TV-tittaren ska fängslas av dokusåpor och nu det senaste, Narco-Novelas, en glorifiering av drogkartellernas prototyper som Pablo Escobar eller ´Popeye´ (John Jairo Velásquez), Escobars inhyrde yrkesmördare som nu, efter 20 års fängelsestraff, är ute och föremål för en såpa. I trailers saluför han sig som en yrkesmördare som har haft ihjäl drygt 250 personer och med dem tragedierna för lika många familjer.

Dessa såpor och människofientliga produkter säljer i dagens kommersialiserade värld där solidaritet, mänsklig och folklig gemenskap ställs på undantag för dagens kommunikationer som sker via WhatsApp, Facebook och andra digitala kanaler. Därför hälsade massor av colombianer den venezuelanska telekommyndigheten Conatels beslut att stoppa sändningarna för Caracol och RCN på venezuelanska frekvenser med stort jubel. ”Äntligen en myndighet och stat som vågar stoppa dessa mediala terrorister”! lät budskapen i de sociala nätverken i Colombia, och i Venezuela så klart.

Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano 170902

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/09/venezuela-antalet-privata.html/

 

upp  
 

Stöd till kärnvapenförbud brännmärks - Trumps
krigsminister kräver Sveriges underkastelse

   
 


Nu i september genomför Sverige, tillsammans med en rad Nato-länder, den största krigsövningen i landet på årtionden. Kostnaden ligger över en halv miljard kronor. Svensk-Kubanska Föreningen, som ser USA-imperialismen som ett allvarligt hot mot såväl Kuba som Sverige, har länge varit engagerat i arbete mot Nato och för Sveriges självständighet. Föreningen är en av organisatörerna bakom de demonstrationer som ordnas i flera städer mot Nato-övningen ”Aurora 17”. Precis som Kuba och Sverige (åtminstone traditionellt gjort) vill vi arbeta för en värld fri från kärnvapen. Vi uppmanar alla att delta i manifestationerna mot Nato och ”Aurora 17” som arrangeras på olika håll i landet.

USA motarbetar kärnvapennedrustning och undergräver nationernas självbestämmande. Nu utövar USA direkta påtryckningar på den svenska regeringen och hur den ska agera.



I ett hemligstämplat brev till sin svenska kollega Peter Hultqvist har Trump-administrationens krigsminister James ”Mad Dog” Mattis gått till angrepp mot Sveriges stöd till en FN-text som kräver förbud mot användning och innehav av kärnvapen.

Konventionen om förbud antogs av Förenta Nationerna den 7 juli i år. Den fick stöd från 122 stater, en klar majoritet av FN:s medlemmar Antagandet av konventionen möttes med hyllningar och jubel av fredsorganisationer världen över.

Men samtliga kärnvapenmakter hade bojkottat konventionens tillblivelseprocess. Detsamma gällde Natos medlemsstater, förutom Nederländerna; som den 7 juli var den enda staten som röstade emot antagandet av konventionen. Singapore var ensamt om att lägga ned sin röst.

Det som nu står på tur är att undertecknarnas regeringar, däribland Sveriges regering, ratificerar konventionen.

Efter ratificeringsomgången, som inleds de 20 september, kommer konventionen att ha status som lag. Det borde naturligtvis innebära att svenskt militärt samarbete med stater och allianser som vägrar rätta sig efter konventionen kommer att bli omöjligt. Alternativet är att Sverige gör som Trump, Mattis och Nato vill att Sverige ska göra, och ansluter sig gruppen av stater som berått mot väljer brottets väg.

Margot Wallström har i en debattartikel (SvD 25/8) uttryckt meningen att Sverige ska inrikta sig på att ratificera konventionen. Samtidigt hävdar hon att detta är förenligt med det pågående militära samarbetet med Nato och USA. En ståndpunkt som nog de flesta bedömare vill sätta frågetecken för.

Peter Hultqvists bestämda ståndpunkt är att Sveriges militära och så kallade säkerhetspolitiska samarbete med Nato och USA inte får begränsas en enda tum.

Initierade bedömare menar att det nu allt tydligare framstår som att Hultqvist axlat Carl Bildts roll som USA-regeringens inflytelseagent i Sverige. Många menar nu att mycket hänger på om regeringspartiernas kvarvarande förespråkare för Palme-linjen har tillräcklig kraft för att gå till motoffensiv.

En viktig roll kan också, som under kärnvapenmotståndet under 50-talet, komma att spelas av den svenska fredsrörelsen. En tid av turbulens och hårda politiska strider väntar.

Tomas Widén, augusti 2017

upp  
 

”Det viktigaste är att vara fri från marknadskrafterna”

   
 


Intervju med Arleen Rodríguez i spanska dagstidningen Público

Arleen Rodríguez är en av kubansk TVs mest framträdande personligheter. Hon leder det prestigefyllda debattprogrammet ”Runda bordet” (Mesa Redonda), som har mycket höga tittarsiffror. Den kubanska regeringens kritiker säger att programmet ger den officiella bilden. Vi har inte tvekat att ställa de mest kontroversiella frågorna till henne.

Vem bestämmer vilka som ska bjudas in till programmet och hur görs frågorna?
Personerna väljs ut av de organisationer vi bjuder in. Frågorna utformas eller improviseras av den som leder respektive diskussion. Vissa frågor är förberedda, men under diskussionens gång kommer nya frågor upp.

Det ska ju vara ett allsidigt program. Har ni intervjuat Donald Trump eller Spaniens Mariano Rajoy?
Det skulle vi självklart gärna göra. Vi har intervjuat USAs förre president Carter. I TV-kanalen Telesur, som också sänder i Kuba, har vi intervjuat flera presidenter och ministrar som inte sympatiserar med den kubanska politiken. Alla har haft intressanta åsikter men i vårt program ägnar man sig inte åt att kasta glåpord mot den kubanska modellen. Och vi är inte mångsidiga så att vi ger röst till sådana som aktivt är engagerade i verksamhet som riktar sig mot vårt samhälle. Vi ger inte röst åt dem som år efter år ägnar sig åt att ljuga och samarbetar med de stora internationella medierna.

I USA och Europa förknippas den kubanska journalistiken med censur och regeringskontroll. Vad tänker du om det?
I USA och Europa pratar man om kubansk journalistik som man pratar om den kubanska demokratin, utifrån en nedvärderande okunskap. Vår journalistik kämpar sedan länge med att spegla landet vi lever i. Vi är missnöjda, vi är långt ifrån nöjda med vad vi åstadkommit. Men vissa segrar har vi uppnått: Vi är fria från marknaden, vilket är den viktigaste friheten i världen idag. Många av dem som smutskastar journalistiken i Kuba, utan att de läser, lyssnar eller tittar på den, blir förvånade när de ser hurdana vi är. Men jag medger att visst är vi föraktliga för de som har marknadsekonomi som sin modell. Själva är vi också missnöjda med mycket.

Vad tänker du på då?
Jag tänker på att vår teknik inte är den mest avancerade för att producera tidningar och magasin, att vi inte har färgtidningar, att vi har dålig papperskvalitet och att även om ny teknik börjar komma så arbetar vi fortfarande med föråldrad teknik.

Kan du i ditt program kritisera regeringsbeslut eller ta upp klagomål från folk?


Läs hela artikeln som pdf

Liberación 170818 (nedkortad)
(övers ZT)

upp  
 

Ett märkligt förtryck – Kuba fängslar
människor som bor i USA

   
 


USAs regering finansierar via NED (National Endowment For Democracy) det s k Människorättsobservatoriet i Kuba, stationerat i Madrid. De har en filial i Kuba kallat Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional.

Syftet med organisationen är att utarbeta månatliga listor på vad det påstår vara ”godtyckliga arresteringar av människorättsaktivister.” Dessa listor får automatiskt spridning i stora internationella medier och nyhetsbyråer vilket resulterar i diplomatiska och politiska påtryckningar på Kubas regering. När det gäller den nuvarande administrationen i USA har dessa listor använts för att motivera en återgång till den konfrontativa hårda politiken med blockad och sanktioner mot ön.

I denna strategi medverkar också mäktiga organisationer som Human Rights Watch och Amnesty som använder dessa grupper som källa för sina påståenden. Men är uppgifterna pålitliga?

Percy Francisco Alvarado, en guatemaltek som bor i Kuba och som i åratal arbetade infiltrerad i de högerextrema grupperna i Miami, analyserade nyligen en av dessa listor, publicerad i juni och i vilken det uppgavs 410 ”godtyckliga arresteringar”.

Undersökningen visade att av de 237 kvinnorna på listan var 98 över huvud taget inte arresterade, 3 av dem bodde utomlands, 16 hade icke-existerande namn, 105 hade felaktiga namn, ofullständiga namn, samma namn som uppgavs flera gånger eller namn som inte gick att kontrollera. Bara 15 fall var korrekta och gick att konfirmera. Av de 173 männen var 108 inte arresterade, 40 hade påhittade, icke-existerande namn. Bara 25 var korrekta och de var arresterade. I inget fall handlade det om ”godtyckliga arresteringar”. Fyra personer var anhållna för rån, en person dog för fyra år sedan och flera befann sig i USA. En av dem är Yriades Hernandez, en av de ”dissidenter” som Trump bjudit in för att vara med i Miami när han tillkännagav att dialogen med Kuba ska upphöra och att nya straffåtgärder ska införas.

Detta är inte oviktigt. För varför ska en regering i ett litet land, som är utsatt för blockad av världens mäktigaste stat, tolerera en organisation och förespråkare för de som, betalda av denna stormakt, argumenterar för att strypa deras land? Eller borde landets regering se till att en sådan organisation hålls utanför lagen?

Det är en relevant fråga som säkerligen också ställs i dagens Venezuela.

Cubainformacion.tv 170830 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
(övers ZT)

upp  
 

Venezuela: Oppositionens Lilian Tintori ertappad
med 200 miljoner bolivar i sedlar

   
 


Idag, 170831, kan man höra den venezolanska oppositionens röst i Sverige, SR-korrespondenten Lotten Collin, på P1. Här upprepar hon fullkomligt kritiklöst denna högeroppositions påståenden rätt av: oavsett om det gäller påstådda inskränkningar av media (som till överväldigande del domineras av högern och som öppet ropar på statskupp); kritiken av den valda Konstituerande Församlingen (ett val som högern bojkottade och därför kommer ledamöterna från vänstern); att ”landet kommer allt närmare diktatur” (när sanningen är den motsatta); att förre riksåklagaren ”tvingats fly till Colombia” (när hon bevisligen ägnat sig åt pengatvätt, smyckat sitt hem med konst för miljonbelopp osv.); framställer oppositionspolitiker som oskyldiga offer (när de uppmanar till ekonomiskt sabotage och militärt ingripande från USA). Allt detta hinner Collin få med i bara en kort nyhetssändning!
Nedan Dick Emanuelssons artikel om ännu en förgrundsfigur för högern:


Hustrun till den fängslade oppositionsledaren Leopold Lopez erkände i dag onsdag att de fyra lådor med 200 miljoner bolivar som beslagtogs efter ett tips av säkerhetspolisen, var ägnat till att betala sjukhusräkningen för sina sjuka mormor som är 100 år. Regeringsanhängare å andra sidan är inte sena med att driva med förklaringen och menar att dessa kontanter i själva verket är en del av en gigantisk pengatvätt med colombianska förgreningar och en del i den ekonomiska krigföringen mot Venezuela.

President Maduro kommenterade i kväll de internationella mediernas tystnad av det makabra beslaget:

– Om det en dag skulle inträffa att en ledare från Chavezlägret skulle påträffas med miljoner bolivar i kontanter i sin bil, vad skulle då världspressen som BBC, CNN, Reuters eller EFE säga?

Den fränaste oppositionstidningen i Venezuela, El Nacional, hade inte en rad om denna nyhet. Däremot publicerade dagstidningen en intervju med Tintori om hennes pågående graviditet med maken Leopold Lopez. Denne dömdes till 14 års fängelse för att ha uppmanat till upprorsförsöket i februari-maj 2014 då 43 venezuelaner, främst regeringsanhängare eller polis, dödades av oppositionens folk.

I Tintoris bil påträffades fyra lådor med sedlar som för några veckor sedan flygtransporterats från Tumba Bruk, sedeltryckeriet i Sverige, till Venezuela. Redan tidigare i år skulle de nya sedlarna ha flugits till Venezuela. Men USA:s skattemyndigheter igångsatte en rad processer som försenade transporten. Det är fortfarande oklart hur dessa sedellådor hamnat i Tintoris bil men det är uppenbart att lådorna har överlämnats från en bank eller liknande institution. För sedlarna har aldrig tidigare lämnat dessa lådor som är desamma som kom från sedeltryckeriet i Sverige.

I ett Twitter som har gisslats i de ´sociala´ nätverken i dag försökte Tintori förklara pengasumman och kanske gjorde saken än värre när hon påstod att de 200 miljonerna bolivar skulle användas till att betala ”familjens omedelbara utlägg” för sin ”mormor som är 100 år och är intagen på sjukhus sedan några dagar”.

Enligt den officiella kursen, en av tre, är 200 miljoner bolivar enligt Centralbanken cirka 20 miljoner dollar. Men den mer realistiska kursen är den som sätts av det statliga finansinstitutet Dicom och då blir summan cirka 61.000 dollar. Skulle den tredje kursen, den som sätts av valutamanipulatorerna i Miami på webben Dollar Today gälla så skulle Tintori ha betalat 11.500 dollar.

I dagens Venezuela är minimilönen 97.531 bolivar per månad eller 1.170.372 bolivar per år vilket enligt den beslagtagna summan från oppositionsledaren skulle utgöra 170 års minimilöner. Allt för att betala mormors sjukhusräkning.

Läs mer: Venezuelas nya sedlar trycktes i Sverige men det första flygplanet med de nya sedlarna tvingades av USA att vända!
http://dickema.blogspot.com/2016/12/venezuelas-nya-sedlar-trycktes-i.html

Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano 170830

upp  
 

Internet på Kuba växer snabbast i världen

   
 


De stora medierna fortsätter att påstå att Kubas regering förhindrar utvecklingen av Internet på grund av ”rädsla för fri information.” Ett argument som blir allt falskare för varje dag.

Låt oss se tillbaka: Under det senaste året har de sociala nätverken ökat med 346 %, under de senaste två åren har antalet Wifi punkter på offentliga platser ökat från 155 till 1 006. Bandbredden har fördubblats på den internationella uppkopplingen, antalet användare har ökat med 50 % och har gått från 3 miljoner 2014 till 4,5 miljoner 2016. Trots att 40 % av befolkningen är användare så ligger man fortfarande efter i regionen och priserna fortsätter att vara höga. Men Kuba är idag det land där tillgången till Internet växer snabbast.

I flera provinser öppnas linjer för privatanvändning i hemmen, något som tidigare varit reserverat för vissa yrkeskategorier som akademiker och läkare. Kontrakt med olika företag i USA som Google har gjorts möjligt av undantag i blockaden för vissa Internettjänster som Vita Huset införde under Obama. Det har möjliggjort snabbare uppkopplingshastighet.

Det här stämmer illa om regeringens strategi vore att försöka begränsa eller censurera Internet eller vara rädd för nätet, något som de stora medierna fortsätter att upprepa. Mediernas huvudsakliga informationskälla är det s.k. Freedom House.

Freedom House beskrivs av spanska nyhetsbyrån EFE som ”en internationell NGO som främjar frihet och demokrati i världen”. En märklig NGO som får 80 % av sin finansiering av USAs regering och som sedan 1941 är en del av USAs säkerhetsapparat, Pentagon och CIA. Freedom House leddes under många år av James Woolsey, f.d. chef för CIA.

Sedan 1995 har Freedom House drivit program riktade mot Kubas regering. Det är olika projekt med propaganda, destabilisering och finansiering av de s.k. dissidenterna. Allt betalat med pengar från USA via Utrikesdepartementet, NED och USAID. Samtliga beroende av Vita Huset.

Just nu ligger fokus för Freedom House på Venezuela. Det är ingen tillfällighet att det senaste ”frihetspriset” gavs till Luis Almagro, Generalsekreterare i OAS (De Amerikanska Staternas Organisation), en av arkitekterna bakom den nuvarande politiska inringningen och aggressionen mot Venezuelas regering under president Nicolás Maduro.

Att CNNs och El Pais´ argument för att anklaga Kuba och Venezuela kommer från CIA via Freedom House borde vara motiv nog för eftertanke. Banden mellan viktiga politiska centra och deras talesmän i medierna blir för varje dag blir mer synliga.

Cubainformacion.tv 170828 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
(övers ZT)

upp  
 

Kubansk inblandning i Venezuela – psykologisk krigföring

   
 


Den påstådda kubanska inblandningen i Venezuela har varit ett återkommande tema i högermedia ända sedan Hugo Chávez vann presidentvalet 1998. Idag, med allt mer våldsamma attacker på regeringen Maduro, har detta påstående genomsyrat alla stora medier.

Låt oss påminna oss om att Kuba år 2003 skickade tiotusentals experter till Venezuelas mest otillgängliga och efterblivna områden. De flesta arbetade på nyupprättade vårdcentraler. För närvarande har Kuba 46 000 specialister utspridda i landet som arbetar i närmare 20 olika projekt. För att nämna bara ett exempel på den kubanska inblandningen i Venezuela så har den räddat 1,7 miljoner människoliv.

Men under alla dessa år har de internationella medierna inte varit intresserade av att återspegla hur livet, tack vare dessa program, förbättrats för många miljoner venezolaner. De artiklar som publicerats har istället handlat om en liten minoritet av kubanerna, som för att få högre lön, beslutat sig för att utnyttja den politik som USA tillämpat och som syftar till att få just dessa läkare att desertera till USA. Detta program upphörde i januari under Obama och sedan dess har vi inte kunnat läsa om avhoppade kubanska läkare.

Under det upptrappade våldet så behöver den psykologiska krigföringen mer spektakulära historier om den ”kubanska inblandningen”.

För några dagar sedan pratade president Trump helt öppet om en tänkbar militär invasion av Venezuela. Högeroppositionen i landet publicerade två dagar senare en kommuniké i vilken de gjorde ”Madurodiktaturen ansvarig för att förvandla landet till ett regionalt hot”. De nämnde inte Trumps uttalanden men, ofattbart nog, den ”intervention” de fördömde var den ”kubanska”!

Om denna påstådda ”kubanska intervention” kan vi läsa hundratals reportage, ledare, nyhetsartiklar och notiser i alla världens stora medier som Washington Post eller Deutsche Welle eller El Mundo, ABC osv. Men det är den venezolanska pressen som driver denna tes in absurdum när dagstidningen El Nacional skriver att med den nya Konstituerande Församlingen ”kommer Venezuela och Kuba att vara ett enda land.”

Budskapet är redan allomfattande: ”Maduro är en nickedocka. De som verkligen bestämmer i Venezuela är kubanerna.” ”Den venezolanska regimen håller sig kvar tack vare en vålds- och säkerhetsapparat som kontrolleras av kubanska officerare och funktionärer” för att garantera ”den subventionerade oljan” som levereras från Caracas. Allt detta kan vi läsa i den spanska dagstidningen El País, vars källa är venezolanen Moisés Naím. Denne man, som idag intygar att hans land är ”en filial till Castroregimen”, var venezolansk minister som 1989 överlämnade allt nationellt bestämmande över ekonomin till Internationella Valutafonden och drev igenom ett knippe nyliberala reformer. Som resultat av detta gick tusentals människor ut på gatan och plundrade livsmedelsbutiker.

Den man som idag talar om ”miljontals venezolaners lidande” var den minister som drev 80 % av landets befolkning under fattigdomsstrecket, och 58 % till extrem fattigdom. Miljontals människor saknade helt hälsovård eller utbildning.

Idag stöder han det så kallade ”gatumotståndet”, alltså en opposition som bränt ihjäl drygt 20 personer, anklagade för att stödja regeringen. Denne minister satt i en regering som införde krigslagar och gav tillstånd för att skjuta skarpt. Resultat: Över 3 000 döda.

Det handlar inte bara om historisk minnesförlust och dubbelmoral. Idag kräver de samlade medierna påtryckningar och sanktioner, ja till och med intervention i Venezuela. ”Ja, ingripa: det finns ingen anledning till oro. Rätten till humanitära ingripanden i ett fall som Venezuela kräver att bli utfört”, läser vi i El País.

Någon kan hävda att dessa uppfattningar publiceras som krönikor och inte nödvändigtvis är tidningens linje. Men det är falskt, då varje krönika eller artikel som säger något annat är otänkbar och censureras.

Vi lever i en global mediediktatur. Något som måste bekämpas i ett ojämnt krig.

Cubainformacion 170823 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
(övers ZT)

upp  
 

Colombias utrikesminister tackar Kuba

   
 


”Jag tror att colombianerna aldrig kommer att nog kunna tacka Kubas regering och det oförtröttliga arbete som det utförde för att bistå och samarbeta för fred”, sade utrikesminister María Ángela Holguín i samband med ett besök i Argentina.

På officiellt besök i Buenos Aires gav hon en föreläsning i vilken hon pratade om den historiska fredsöverenskommelsen mellan gerillan FARC-EP och Colombias regering. Denna nåddes efter nära fem års dialog och förhandlingar, vilka skedde i Kuba, som tillsammans med Norge stod som garant för parterna.

”Kubas roll var avgörande från början och fortsätter att vara det idag”, sade Holguín till nyhetsbyrån Prensa Latina.

På en fråga om förhandlingarna med den andra gerillaorganisationen, ELN, som påbörjades i Ecuador i februari, sade hon att de gick mycket långsamt, men att förväntningarna är stora. ”Vi är i förhandlingar och här finns Kuba, liksom andra länder som bistått oss. Det är en lite mer komplex grupp och situationen är den att Colombias regering är inne på sitt sista år, vilket komplicerar det hela”, sade hon.

Cartas desde Cuba 170814
(övers ZT)



upp  
 

Kuba från havet

   
 


Mellan jul 2016 och påsk 2017 seglade en katamaran hyrd i Cienfuegos runt Kubaön och Ungdomsön. Jan Strömdahl var kapten, 29 kvinnor och 33 män veckovis arbetslag om 7-10 personer. En del kunde segla, andra laga mat, fiska eller prata spanska. Jan förde loggbok om mangroveträsk, vita sandstränder, palm- och tallskogar, mäktiga bergsmassiv, gröna kobbar, vida fjärdar, korallrev, omväxlande vattenlanskap. Men kustbevakningen var oförberedd på denna första rundsegling. Det ledde till en del problem, som dock löstes vänligt.

ur Tidskriften Kuba 2/2017

Läs hela artikeln som pdf


upp  
 

Kchos Konstlaboratorium
Ett grannskapsprojekt i Romerillo

   
 


I Romerillo, ett nedgånget grannskap i Marianao, började Kcho – en av Kubas mest framstående konstnärer – 2014 bygga ett ”Konstlaboratorium” utan vinstintresse, för konst, kultur, experiment, utveckling, upplevelse, kunskap i ett gammalt skolbussgarage. Det ledde i samarbete med kommunen och grannarna till stora förbättringar också av grannskapets sociala och fysiska miljö. Med utställningar, bibliotek, skaparverkstäder, datorsalar, film och teater blev Konstlaboratoriet vallfartsort för såväl Havannabor som turister.

ur Tidskriften Kuba 2/2017

Läs hela artikeln som pdf

upp  
 

Venezuela: Oppositionen backar, deltar i valet

   
 


1. Misslyckat Regimskifte
Sociologen och VD för opinionsinstitutet Hinterlaces, Oscar Schemel, säger i en intervju i tidningen Ultimas Noticias att oppositionens plan att störta landets president Maduro misslyckades för att de varken förmådde att mobilisera de fattiga i de våldsamma protesterna för att provocera fram något socialt sammanbrott eller någon splittring inom den venezolanska statsapparaten, framförallt inom försvarsmakten. Det sista är avgörande för att lyckas att störta regeringen.

Schemel hävdar att oppositionen saknar en plan B och kommer att delta i de regionala valen i oktober splittrade. Dock framhåller sociologen att det är viktigt att se skillnaderna mellan valet till grundlagsförsamling i juli och de kommande regionala valen i oktober. Det första handlade om krig eller fred, barrikader mot arbete, våld eller respekt. I de kommande valen finns däremot kandidater och olika partier.

2. Míami Herald angriper oppositionen
Högertidningen Miami Herald riktar stark kritik mot den venezolanska oppositionen för att de övergivit "gatorna" och nu förbereder sig för att delta i de regionala valen i oktober. Tidningsartikeln citerar flera etablerade personer på högerkanten som öser kritiska tillmälen mot oppositionen, att de saknar politisk disciplin, skolning och etik, att oppositionen endast är ett valmaskineri och brister i förmågan att ta fram strategier.

Miamitidningen målar upp en bild av en försvagad, frustrerad och splittrad opposition. Enligt ett opinionsinstitut som citeras i artikeln motsätter sig 51% att oppositionen deltar i de kommande valen till delstatsguvernörer.

Francisco Contreras 170817

upp  
 

Chomsky och Pilger: ”Om Venezuela faller,
faller också mänskligheten"

   
 


I en exklusiv intervju för Telesur med språkforskaren Noam Chomsky och journalisten John Pilger betecknar dessa USAs position gentemot Venezuela som ”avsaknad av respekt”. Men de säger också att USA inte kommer att invadera Venezuela, eftersom landet kan försvara sig.

I intervjun med Telesur säger de två progressiva intellektuella att USAs attityd visar brist på respekt, men samtidigt att den är typisk för hur presidenter i USA uppträtt genom åren. Noam Chomsky betecknar Trumps uttalanden som ”chockerande och farliga”. Han tillade att man ska komma ihåg att Trump talar utifrån sin väljarbas och försöker vara kvar i centrum för all uppmärksamhet, utan att bry sig om konsekvenserna av sina uttalanden för världen (bortsett från sin egen ficka och bilden av honom själv)

”Hoppet är att några av generalerna runtom honom antagligen förstår konsekvenserna och klarar av att kontrollera honom”.

Journalisten John Pilger kommenterade Trumps uttalanden om ett aggressivt ingripande skulle sammanfalla med hur USA agerat tidigare. ”Hotet om en militär invasion är typiskt för USAs hot de senaste 70 åren,” säger han. ”USA har redan invaderat Venezuela med undergrävande grupper och organisationer som NED, som backar upp den så kallade oppositionen som med våld försöker att störta den demokratiskt valda regeringen: ett grovt brott mot internationell rätt”, understryker Pilger.

”Det är osannolikt att USA invaderar Venezuela. Washington invaderar bara försvarslösa länder och Venezuela kan försvara sig. Det man kan kräva är att världen stödjer Venezuela, ett land utsatt för en våldsam propagandakampanj, ett krig genom medierna. Om Venezuela faller, så faller också mänskligheten”, sade Pilger.

Telesur 170813

upp  
 

Högerns nederlag i Venezuela

   
 


Vid det här laget borde högern varit i en total styrkeposition, enligt deras egna kalkyler. Eller rentav redan behärska presidentpalatset Miraflores. Åtminstone ha en parallell regering i kombination med massmobilisering med våldsamma aktioner, inklusive från de väpnade styrkorna. Planeringen var allt eller inget, nu eller aldrig. Men istället upplever högern idag interna strider om hur man ska gå vidare och inte sluta i sämre läge än när man började de våldsamma protesterna, som krävt ca 125 liv, för 100 dagar sedan.

Men det som brukar hända, hände. Analysen var felaktig. Högern överskattade sin styrka och underskattade chavismen. Man missbedömde stämningarna bland massorna, man räknade fel på hur striden skulle föras. Och i striden är ansvaret kollektivt, men olika fördelat; huvudansvaret faller på generalerna. För här ser vi ett taktiskt nederlag i ett instabilt jämviktsläge, som slutade med ett nederlag. Ett sådant medför ansvar, avhopp och positionsförändringar.

Hur kom det sig att högern felbedömde förutsättningarna för ett våldsamt maktövertagande? För det första berodde det på klasstillhörigheten hos ledarskapet. Det ligger i händerna på borgare, överklass, oligarki, aktivister som i huvudsak kommer från de rikaste eller övre medelklasserna. Det skulle vara oriktigt att inte medge att högern vunnit insteg i vissa folkliga områden, men i liten omfattning. Till detta kommer ytterligare en viktig faktor; en stor del av ledarskapet befinner sig i utlandet, framförallt i USA.

Läxan är att genom avstånd i klass och genom avstånd i geografi slog ett av deras vapen tillbaka: de sociala medierna. Högern inbillade sig att de med sina miljontals dollar och dominansen i twitter, facebook, instagram och youtube hade kontrollen och stöd från folket. De trodde att regeringen var nära att falla, att regeringen bara stöddes av en minoritet, att regeringen hängde mot repen, att de missnöjda massorna skulle följa deras uppmaningar att gå ut på gatan och störta ”regimen” och att deras styrka skulle ha kraft nog att nå målen att störta den valda regeringen.

Dessa faktorer skulle få institutionerna och personer i ledande ställning, när de såg hur oppositionen växte utan att kunna stoppas, att byta sida. Men det lyckades bara med Riksåklagaren och några ledare på lägre nivå. Och det skedde inte i massomfattning utan i enstaka fall där några bytte sida medan tid var och de gjorde det med beräkning och föll för ett politiskt schackrande. Det viktigaste var att de väpnade styrkorna inte splittrades, utan stod fast.

I mer 100 dagar pågick de våldsamma protesterna för att störta regeringen. Oppositionen och Nationalförsamlingens ordförande, Ramos Allup, tillkännagav att nästa president skulle väljas i regionalval. Men under tiden passerades ett avgörande datum: valsegern 30 juli till en Konstituerande Församling. Fler än 8 miljoner röstade mot högerns våld och för stöd till en demokratisk lösning kontrollerad av chavismen. Högern förnekade resultaten, men dessa gick inte att förneka, utan ändrade maktbalansen. Positionerna behövde ses över och taktiken ändras.

Valen visade att chavismen inte var nere för räkning. Den folkliga rörelsen förkastade högerns våld och tog avstånd från denna. Chavismens egen styrka manifesterades av en bred social bas. Paramilitären och högerns våldsamma attackgrupper kunde inte bryta denna jämvikt. Att ta makten i detta läget blev omöjligt. Högerns ledare föll den ene efter den andre till föga som man kunnat förvänta sig; att delta i de kommande valen i december. Samma val de förklarat olagliga, illegitima och falska. Högerns Freddy Guevara från Voluntad Popular förklarade nu att ”vägen framåt är valen.”

Några av högerns framträdande figurer har ännu inte uttalat sig på grund av oenighet och bristande förmåga att delta i en valprocess. En av dem är Maria Corina Machado. Här finns en social spänning eftersom hon lovat sina anhängare makten och hennes rörelse nu är i kris när hon inte kunnat uppfylla löftena. Månaderna av våld har möblerat om högern, som verkar bestå av tre sektorer som, trots att de intar olika positioner, inte har klara gränser mellan sig.

Den första består av den klassiska högern som Acción Democrática med Nationalförsamlingens Ramos Allup i spetsen. Denne har stött det eskalerande våldet och tror på en utmattning av regeringen framförallt genom ekonomiskt sabotage och tror sig därmed kunna vinna röster och valframgångar.

Den andra leds av grupper som Voluntad Popular och Primero Justicia, vars ledare begått brott och inte får ställa upp som kandidater till valen. De har därför förespråkat våld och arbetar med träning, utbildning, understöd och ledning av våldsamma grupper som är direkt förbundna med delar av paramilitären.

Den tredje är de som kallar sig själva för ”motståndet” och de har gett sig alltfler olika namn beroende på var i landet de verkar. Deras budskap är förkastande av det som de betecknar som förräderiet från ledarna som accepterar att vara med i de kommande valen. Dessa grupper vill istället eskalera våldet och konfrontationerna, vilket de visade på valdagen, då 10 personer dödades. De når i huvudsak ut genom sociala medier från Miami. Därför är det svårt att bedöma om det finns något spontant i detta eller om dessa grupper skapats medvetet, till exempel av den andra gruppen. Hur många är de, vem styr dem? Enligt deras egna uttalanden i Miami är de spridda grupper utan central ledning.

Utifrån denna analys kan man förstå attacken på arméns garnison Fuerte Paramacay i söndags. Det handlar inte, som attackerna mot garnisoner under maj, juni och juli, om åtgärder för att gå på offensiven. Det verkar istället mer vara ett försök att upprätthålla aktioner med stort genomslag och försök att mobilisera de mest våldsamma grupperna. De ansvariga bör sökas i den tredje gruppen, som i hemlighet är förbunden med den andra gruppen och ledare från högern i USA, som den nordamerikanske senatorn Marco Rubio. Säkerligen planerar de fler aktioner som denna, förmodligen större och mer spektakulära. Det finns tecken på desperation och det kan leda till ökat våld och mer radikala åtgärder.

För att komplettera bilden bör vi komma ihåg högerns styrka inom ekonomin och det internationella stödet. I det första fallet kan man se hur valutan attackerats sedan valet 30 juli. Syftet är att få priserna att skjuta i höjden för att befolkningen ska tröttna och ta avstånd från regeringen. Högern vill medvetet förvärra livet för vanligt folk för att uppnå sina syften. Vad gäller den internationella reaktionen är målet främst att USA ska ingripa med stöd av grannlandet Colombia och andra lydregeringar till USA i regionen.

Det vi ser är högerns misslyckande och nu behöver de stöd utifrån. Nu gäller det för dem att straffa befolkningen och föra den till desperation för att den ska omvandla missnöjet till röster. Det andra är att tigga och be om intervention från USA, förklädd i valfri form. Detta visar högerns försvagning, inte dess styrka.

Valen 30 juli var en taktisk vinst för chavismen. Denna nya situation i en instabil situation fick effekter på högern som grundligt misstog sig på striden. Denna framgång för chavismen behöver omvandlas till omedelbara åtgärder. Den viktigaste, efter rättvisa, är ekonomin. Ekonomin är ett koncentrerat uttryck för politiken. Häri ligger revolutionens utmaning.

Albatv.org 170809

upp  
 

Kuba förkastar EU-parlamentets uttalande

   
 


Kubas Nationella Folkmaktsförsamlings Utrikesutskott svarade den 6 juli på Europaparlamentets Kubaresolution den 5 juli:

Nationella Folkmaktsförsamlingens Utrikesutskott förkastar uttryckligen Europaparlamentets nyligen antagna, oacceptabla Kubaresolution, som bryter mot de principer om respekt, jämlikhet och ömsesidighet som ingår i det Avtal om Politiska Samtal och Samarbete, som undertecknades i Bryssel den 2 december 2016 mellan Kuba och EU och dess medlemsstater. Under förevändning av tills vidare samtycke till detta Avtal gjorde Europaparlamentet ett uttalande som förvränger vår verklighet och skriver ut recept som Kuba inte behöver, som lägger sig i staternas inre angelägenheter och framför ståndpunkter som allvarligt inkräktar på det kubanska folkets självbestämmande.

Europaparlamentets resolution bryter mot den positiva utvecklingen av Kubas förbindelser med Europakommissionen, Utrikestjänsten och EUs medlemsstater.

Vissa Europaparlamentariker med en omfattande antikubansk meritlista, som motsätter sig att förbindelserna mellan Kuba och EU ska utvecklas, lade fram en onödig och oläglig resolution med anmärkningsvärt kolonialistiskt innehåll, för att ge Kuba en lektion i demokrati och mänskliga rättigheter, utan att fatta att den ensidiga, diskriminerande och särbehandlande politik som utmärkt EUs hållning till Kuba, nu har upphört.

Fastän resolutionen gör en försagd hänvisning till extraterritoriella lagar och åtgärder, undviker den att nämna Helms-Burton-lagen och USAs ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, som bryter mot internationell lag och kränker det kubanska folkets mänskliga rättigheter. Intressant nog håller resolutionen tyst om hur denna blockad och USA-medborgarnas reserestriktioner nu skärpts. I stället verkar den förankrad i president Donald Trumps retorik för att tillkännage åtgärder som ska passa den åldrande antikubanska extremhögern och terroristiska minoritet som omgav honom när han gjorde motsvarande uttalanden i Miami.

Europaparlamentet borde istället ägna sig åt den djupgående och ständiga försämringen av Europamedborgarnas förtroende för unionens institutioner, som framgår av det låga deltagandet i politiska och valprocesser, den växande främlingsfientligheten och segregationen av minoriteter inom unionen, liksom den bristande solidaritet och känsla för historiskt ansvar som möter flyktingströmmarna från Afrika och Mellanöstern, som fortsätter att ta människoliv.

Europaparlamentet borde också ta sig an den galopperande korruptionen inom europeiska politiska kretsar, den pågående försämringen av de sociala trygghetssystemen, särskilt inom hälsovården, den ihållande höga arbetslösheten, särskilt bland ungdomar och de otillräckliga framstegen i jämställdheten mellan könen.

Vi tillerkänner inte Europaparlamentet någon rätt att på något sätt lägga sig i frågor som är det kubanska folkets exklusiva rättighet, som att fortsätta bygga sin socialistiska, demokratiska, självbestämmande och oberoende framtid.

Utrikesutskottet
Nationella Folkmaktsförsamlingen
Havanna 5 juli 2017

Övers: Eva Björklund

upp  
 

Tyskland finansierar desinformation i Kuba

   
 


Massmedia: kommunikation eller manipulation?

Sedan tre år tillbaka finansierar tyska regeringen ett projekt för att påverka medierna i Kuba. I en officiell deklaration från 25 juli 2017 säger tyska regeringsrepresentanten Marcus Ederer att tyska UD hållit en workshop för unga kubanska journalister via TAZ-Panter-Stiftelsen. Det var som svar på en fråga från Die Linkes Heike Hänsel som Ederer sa att syftet är att ”intensifiera kulturellt- och utbildningsutbyte”. Ederer, som tidigare arbetat för tyska SÄPO, är numera vice utrikesminister. Men ministern sade inte hela sanningen. För sanningen är att tyska regeringen försöker påverka de kubanska medierna och blandar sig i landets interna angelägenheter. Något som tyskarna öppet erkänt fyra månader innan Ederers uttalanden.

Enligt ett dokument från regeringen daterad 16 mars 2017 (Drucksache 18/11550), står under titeln ”Att skapa öppningar för politiskt arbete” på sidan 14: ”Utrikesministeriet vill genom att intensifiera de kulturella relationerna bidra till att gradvis skapa en öppning i Kuba. I den avsikten utveckla projekt för att hjälpa till att bereda marken: t.ex. stödja Cuban-European Youth Academy; under Neuemann-stiftelsen genomföra utställningar med kubanska artister i Tyskland. En workshop organiserad av Panter Stiftelsen och finansierad av tyska UD bidrar också till en öppning i medierna, en sektor som är strikt reglerad i Kuba.” Det är alltså så att för att uppnå målen används tidskriften TAZ och Panter Stiftelsen.

4 augusti publicerar TAZ en del uppgifter om workshopen som hållits i Kuba, i vilken, enligt TAZ, samtliga deltagare arbetar för kubanska medier. I sammanhanget publiceras en artikel av Maykel González Viero som presenteras som korrespondent för ”Diaro de Cuba” i Santa Clara. Det är allmänt bekant att ”Diaro de Cuba” skapades i Madrid 2009 av en grupp kontrarevolutionärer finansierade av USAs UD genom NED (National Endowment for Democracy). Den nordamerikanske undersökande journalisten Tracey Eaton skriver 27 september 2016 i sin blogg ”Along the Malecon” att ”Diario de Cuba” enbart under 2015 mottog 283.869 dollar från NED. Varför döljer TAZ detta? Och varför förtiger det att Maykel González samarbetar med USAs propagandasändningar genom kanalen ”Martí Noticias”? Dessutom har tyska regeringen betalat utbildningen för en journalist som de presenterat som medarbetare åt kubanska medier, medan sanningen är att denne arbetar för medier finansierade av USA och Spanien, vars syfte är att störta Kubas konstitutionella ordning.

Cubadebate 170812 (med källhänvisningar)

upp  
 

Uppdrag Underverk

   
 


Det kallas Blindheten, 4 moderna byggnader sydväst om Havanna, i den gröna kommunen Marianao med alla träd. De ligger inte långt ifrån den världsberömda kabarén Tropicana och det som en gång var Belénskolan, gymnasiet där Fidel Castro studerade. Officiellt heter det Kubanska Ögoninstitutet ”Ramón Pando Ferrer”. Det var där som Fidel och Hugo Chávez den 9 juli 2004 uppfann det omtalade ”Uppdrag Underverk” som har återgivit miljoner blinda synen inte bara i Kuba och Venezuela utan i tiotals länder i Latinamerika och världen.

Sjukhuset fanns där före revolutionen. Det hette då Förbundet mot Blindheten (därav Blindheten, i folkmun) och hade grundats 1956 av en grupp ögonläkare, finansierat av en välgörenhetsstiftelse med bidrag från givmilda människor. Men efter revolutionen övergav de flesta läkare sina patienter och drog till USA.

Med den personal som stannade kvar och nya unga läkare kunde verksamheten återupptas. Och med Fidel Castro vid makten kom tanken att skapa ett statsfinansierat utbildningssjukhus.

Sjukhuset tillfördes modern teknisk utrustning och utvecklades till det Centrum för Ögonmikrokirurgi som snart placerade Kuba bland de främsta i världen för ögonkirurgi mot gråstarr, närsynthet och glaucom. Det började komma patienter från hela värden för denna finkirurgi. ”Ramón Pando Ferrers” goda rykte spreds över världen.

Jag frågade sjukhusdirektören doktor Marcelino Ríos hur idén med Uppdrag Underverk uppstod. Tillsammans med ledaren för gråstarravdelningen dr Eneida Pérez, i hennes lilla kontor med det stora fotot, signerat Alberto Korda, på Fidel Castro som tillsammans med Che Guevara tänder en cigarr.

I sin vita läkarrock över en blå skjorta sitter dr Ríos vid ett bord fullt av böcker och dokument och berättar: ”Allt började den 9 juli 2004, för 13 år sedan. Jag var redan sjukhusdirektör. Det var en fredag, det var redan kväll, klockan var över sju. De flesta i personalen hade redan åkt hem. Veckoslutet närmade sig… Och plötsligt säger de att Fidel är på väg, oannonserad. Tänk bara!”

Dr Ríos tar sig för huvudet med fingrarna djupt i det tjocka grå håret, med uppspärrade ögonen för att återge känslan:

”Jag hade ingen aning om varför han kom, men jag samlade ihop några läkare som fanns kvar, inte många, fyra, fem högst. Bland dem fanns den då mycket unga dr Eneida Pérez som väl var så där 30 år då. Fidel kom, i sin olivgröna uniform och höga kängor, vänlig som alltid, och ensam utan någon minister. Vi samlades i en liten sal. Förväntansfulla. Och utan omsvep, efter att ha fått ett glas vatten, bad Fidel oss att dagen därpå, en lördag på morgonen ta emot en grupp på 50 venezolanska patienter som var på väg från Caracas för att bli starropererade... ”

Jag undrade om de redan då behärskade tekniken för starroperationer. Eneida Pérez vänlig och godhjärtad, ansedd som en av de främsta ögonkirurgerna i världen förklarade: ”Kanske inte lika bra som nu med 13 års erfarenhet till, men redan 2004 gjorden vi omkring 700 operationer i veckan. Och sju av oss behärskade den nyaste tekniken, Blumenthals1 för starrbehandling, en åkomma som ju är ansvarig för hälften av all blindhet i världen.”

”Dagen därpå”, fortsatte doktor Ríos, ”klockan sju på morgonen kom de 50 patienterna till oss. En timme senare hade de första opererats. Och måndagen därpå arbetade våra 7 kirurger utan uppehåll och opererade hela gruppen. Fidel ringde mig för att gratulera och fråga om vi kunde operera fler. Hur många fler undrade jag. Och då säger han att han måste ha uttryckt sig dåligt för det han hade bett oss om var 50 om dagen. Och det utan att påverka den normala behandlingen av kubaner.

Vi var tvungna att rekrytera 7 ögonläkare till från övriga landet”, förklarade Enida Pérez. ”Vi arbetade i två grupper, den första började kl 7 på morgonen. Varje operation tog då omkring en kvart. Och varje kirurg opererade 60-70 patienter om dagen. Det var en utmaning. Vi var tvungna att överträffa oss själva. Två månader senare hade vi opererat 14 000 patienter. Nästan alla var fattiga. Och berättade mycket rörande om sin upplevelse: föräldrar som kunde se sin sina barn för första gången. Blindfödda, det finns de som föds med gråstarr, och som äntligen kunde se och upptäcka världen. Många grät av rörelse. Det var en enastående mänsklig erfarenhet.”

   
 


Eddie Betancourt föddes med starr i bägge ögonen och opererades när han var 25 år av den kubanska brigaden i Honduras. Idag ser han perfekt utan glasögon. ”Jag tackar Gud och Fidel för att jag föddes en gång till, denna gång med syn”, säger han. FOTO: Mirian Huezo

Marcelino Pérez berättade att Fidel vid ett tidigare tillfälle hade frågat honom om vilken den bästa teknologin för ögonkirurgi var, utan att behöva tänka på priset, men så klart inte nordamerikansk?

”Jag sa utan att tveka att bäst var den tyska eller japanska. Och den bästa importerades. För att på bästa sätt kunna behandla vårt folk. Det gjorde det möjligt för våra läkare och andra specialister att lära sig de nyaste teknikerna, de mest utvecklade. Utan denna högteknologi och utan dessa framsteg hade vi inte kunnat anta den utmaning vi ställdes inför den 9 juli 2004. Fidel hade tänkt ut det hela sedan länge, därom råder ingen tvekan. Kom ihåg att i Venezuela hade de med Hugo Chávez med stor framgång lanserat Uppdrag Grannskap, och med tusentals kubanska läkare i de fattigaste områdena i Venezuela för att behandla patienter som ofta aldrig hade sett en läkare eller tandläkare i hela sitt liv. Det var därför de två ledarna också kom på idén med Uppdrag Underverk. Men de höll på tanken innan de försäkrat sig om att den var möjlig.

Under ett drygt år opererade vi tusentals venezolanare”, fortsatt Eneida Pérez. ”Det blev en regelrätt flygbro mellan Havanna och Caracas, och patienterna kom alltid med en familjemedlem. Samtidigt fick den anhöriga en fullständig hälsoundersökning. Och ofta upptäcktes olika hälsoproblem och kroniska åkommor. De behandlades också. Så både patient och anhörig återvände hem botade.”

Jag frågade doktor Ríos när allmänheten fick veta om Uppdrag Underverk. ”Det skedde under teveprogrammet Hallå president när det spelades in här i Kuba i Pinar del Rio, y Sandinobyn, den 21 augusti 2005. Det var där och då som presidenterna Chávez och Castro berättade att 50 000 patienter redan hade opererats och om avtalet som skapade Uppdrag Underverk, med planer på att operera sex miljoner latinamerikaner med ögonsjukdomar, inom ett årtionde. Projektet fick namnet Underverk för det var vad hundratals patienter sa när de återfick synen: 'Det är rena underverket’. Många berättade om hur de sökt hjälp på olika sjukhus i sitt hemland utan att få den. Och att de redan hade övergett allt hopp om att kunna återfå synen…”

Dr Ríos berättade att Uppdrag Underverk redan hade spritts till andra länder. Året efter offentliggörandet, dvs 2006, öppnade vi en rad ögonkliniker i Venezuela, med kubanska läkare – ett hundratal härifrån vårt sjukhus Pando Ferrer. Omkring 165 kubanska institutioner deltog i Uppdrag Underverk. Och vi har också ett nätverk med 50 kubanska ögonkliniker med 82 operationssalar i 14 länder i Latinamerika och Karibien. För med gjord erfarenhet beslöt Fidel och Chávez att utvidga projektet till andra länder, innefattande flera Karibiska stater som Haíti, Saint Vincent och Grenadinerna. Bolivia blev nästa latinamerikanska, och sedan Guatemala, Honduras, Ecuador, Paraguay, El Salvador, Mexiko, Argentina, Uruguay … Upp till ett tjugotal och sedan tiotals till med kubansk personal i Afrika och Asien.”

Ignacio Ramonet augusti 2017
Översättning Eva Björklund

upp  
 

Högern i Venezuela splittrad efter bakslag

   
 


Ledaren för de våldsamma protesterna i Venezuela, högerpolitikern Freddy Guevara, verkar ha gett upp gatukonfrontationerna och aviserade häromdagen att oppositionen kommer att delta i de regionala och lokala valen i december.

De senaste dagarna har oppositionen uthärdat en intern konfrontation mellan den hårda högern, i huvudsak Guevaras parti Voluntad Popular och Capriles Primero Justicia samt Vente Venezuela, som vill fortsätta med gatukonfrontationerna och en fraktion ledd av Acción Democrática, Avanzada Progresista och UNT som tröttnat på våldet och barrikaderna och menar att oppositionen måste delta i valet i december.

De första har gett vika för trycket inte bara från andra politiker utan framförallt från en kritisk medelklass som utsatts för molotovs, vägblockader och förstörelse i sina bostadsområden under de fyra månader som protesterna har pågått, och som Freddy Guevara och andra menade skulle störta Maduro. Det är uppenbart att våldstrategin med syfte att störta Maduro har misslyckats. Den här senaste veckan har demonstrationerna avtagit och östra Caracas har återgått till en lugnare tillvaro.

Guevaras meddelande via Twitter om att oppositionen kommer att delta i valet möttes av hårda ord och anklagelser från våldsamma grupper som La Resistencia, en paramilitär grupp nära partiet Voluntad Popular som stått för det värsta våldet. De menar att politikerna nu offrar de unga ”kämparna” för egna politiska intressen och positioner. Även den latinamerikanska högern ledd av presidenterna i Brasilien, Peru, Argentina, Colombia och Mexiko har höjt på ögonbrynen åt den häftiga vändningen från oppositionen. Strategin om att isolera Venezuela internationellt med syfte att snabbt störta Maduro går inte ihop med signalerna från oppositionen att istället nu inrikta maktkampen på val och institutionella processer. Även de internationella medierna, som satsat all sin trovärdighet på att Maduro skulle falla under våren/sommaren, verkar gå miste om att få publicera sina storartade ledare och opinionsnyheter om Venezuela. Det kan inte vara roligt att härefter behöva rapportera om val i ett land som de stämplat som ”failed state”.

Under veckan har samtliga stora oppositionspartier registrerat kandidater till samtliga delstater (något som motsäger de ”nyheter” som spridits om att oppositionen inte får ställa upp i 7 delstater).

Nordic Venezuela Solidarity 170810

upp  
 

Solidariteten med Venezuela viktigare än någonsin

   
 


Åt helvete med jänkarna!


Den 10 december håller Venezuela val. Jo, ni läste rätt. I det land som svenska medier beskrivit som näst intill en diktatur ska folket rösta fram 335 borgmästare och 23 delstatsguvernörer.

Flera av partierna inom högeroppositionsalliansen MUD har deklarerat att de kommer att delta. Och precis som i tidigare demokratiska val lär oppositionen vinna makten i flera delstater och storstadskommuner.

Utmålandet av Venezuela som en diktatur är ett tydligt exempel på den förvrängda och lögnaktiga bild av som ges i medierna. Den senaste tidens drev liknar hur det brukar låta när ett land är på väg att invaderas av USA.

Sant är att läget i Venezuela är allvarligt. Den omvälvning som går under namnet ”den bolivarianska revolutionen” är i djup kris. De mest extrema delarna av högern har de senaste månaderna utnyttjat situationen till att med våld och terror skapa kaos.

Det som händer i Venezuela måste sättas in i ett större sammanhang. USA-imperialismen och den inhemska reaktionen är på offensiven i hela Latinamerika för att försöka knäcka 2000-talets vänstervåg. Att CIA aktivt arbetar för ett regimskifte i Venezuela, det erkände för övrigt CIA-chefen Mike Pompeo i ett offentligt framträdande den 20 juli.

Med tanke på det allvarliga läget är sveket från delar av den breda vänster i USA och Europa, som tidigare solidariserat sig med Venezuelas folk och dess progressiva samhällsomvandling, djupt tragiskt. En del väljer att vara tysta. Andra sluter upp i högerns hetskampanj.

Den rödgröna tidningen Dagens ETC tillhör dem som hårt angriper Venezuela och dess folkvalde president. I en artikel av den tidigare Sveriges radiojournalisten Lars Palmgren utnämns Nicolás Maduro till ”socialismens dödgrävare”.

Palmgren förvränger det mesta och dömer ut alla de sociala framsteg som bevisligen skett. Ett av de grövsta angreppen är när han påstår att ett av Maduros syften med den konstituerande församlingen är att ”släppa de nyliberala krafterna fria”. Enligt Palmgren skulle annars högermajoriteten i parlamentet kunna stoppa utländska bolags investeringar i mineralbrytning(!).

Att USA spelar en central roll i det pågående våldsamma regimskiftesförsöket, så som imperialistmakten gjort i det mesta som hänt i Latinamerika efter andra världskriget, det är något Palmgren liknar vid konspirationsteorier.

Artikeln i ETC hade kunnat avfärdas som ett i raden av Palmgrens sanslösa utfall mot Venezuela. De kom redan när han var radioreporter och Venezuelas ledare hette Hugo Chávez.

Problemet är att Palmgrens förvridna verklighetsbeskrivning hyllas av röster som tidigare stött den bolivarianska revolutionen. Som Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet. Både partiordföranden och partiet valde att på sina officiella twitterkonton sprida ETC-artikeln med kommentaren ”Initierat av Lars Palmgren om vanstyret och sönderfallet i Venezuela”.

Varje person som värnar rättvisa och demokrati borde tvärtom solidarisera sig med Venezuela och dess progressiva rörelse. Borde stå upp för landets suveränitet och rätten att försvara sig mot det CIA-stödda försöket att krossa den bolivarianska revolutionen och allt det positiva som uppnåtts för folkflertalet. Solidariteten med Venezuela är viktigare än någonsin.

Ovanstående betyder inte att regeringen Maduro inte ska kritiseras. För det finns mycket att kritisera, som korruptionen, regeringens oförmåga att bemöta det ekonomiska sabotaget och att landet är lika beroende av oljan idag som för ett halvt sekel sedan.

Men den venezuelanska samhällsomvandlingens brister och svagheter får inte skymma huvudfrågan. För kommunister, antiimperialister och alla som kämpar för en rättvisare och mer demokratisk värld är det nödvändigt att ta ställning. Vi måste stötta de progressiva, antiimperialistiska och folkliga krafterna i Venezuela som försvarar revolutionens landvinningar och därför sluter upp bakom regeringen Maduro.

Bland dem finns Venezuelas kommunistparti och en rad revolutionära gräsrotsorganisationer som kritiserar regeringen från vänster. De gillar inte de styrandes kompromissvilja mot de inhemska kapitalisterna. De förespråkar socialistiska lösningar för att på allvar bryta med det kapitalistiska system som fortfarande råder i Venezuela.

Men dessa kritiker skulle aldrig göra gemensam sak med den USA-stödda högern och de våldsverkare som bränner upp livsmedelslager, kastar brandbomber på sjukhus och poliser och uppmanar militären att störta regeringen.

För om dessa mörkerkrafter lyckas störta Maduro och ta makten, då skulle folket fråntas många av de sociala och demokratiska rättigheter som de vunnit under de senaste arton åren. Då skulle venezuelanerna få känna på samma nyliberala stålbad som folken i Argentina och Brasilien nu utsätts för.

Proletären 170809

upp  
 

Vad hände i Paramacay?

   
 


Utredningsgruppen Misión Verdad (Uppdrag Sanning)har publicerat en kort analys av terroristattacken mot Guardia Nacional Bolivariana, GNB, i Venezuela, där sju arresterades, en skadades och två andra dödades.

Här är 10 huvudpunkter om händelsen:

1. Anfall mot militära anläggningar är en vanlig strategi som används av den venezuelanska oppositionen för att skapa rädsla. Tidigare har det förekommit liknande angrepp mot flygbasen Francisco de Miranda och de militära kasernerna i Fuerte Tiuna i Caracas.

2. Händelsen ägde rum precis som oppositionen förlorade sin politiska kapacitet och förmåga att mobilisera efter att Grundlagsförsamlingen fattade sina första beslut.

3. Attacken var inte ett kuppförsök eller ett militärt uppror. De flesta av de inblandade är legosoldater utstyrda i militära kläder och möjligen under befäl av den f.d. kaptenen i GNG Juan Carlos Caguaripano, som deserterade 2014 efter att ha deltagit i ett misslyckat uppror.

4. Anfallet försökte sprida en bild av laglöshet och sprickor inom militären. Media som spanska CNN har använt denna väpnade operation för att projicera en ny våldsvåg i Venezuela.

5. Efter Oscar Pérez' väpnade angrepp mot Högsta domstolen och inrikesministeriet, liksom det våld som ägde rum den 30 juli under valet till Grundlagsförsamlingen, tycks oppositionens nya strategi vara att skapa, träna och finansiera alltmer professionella legosoldatgrupper för att tillämpa taktiken av sabotage och smutsigt krig mot landet. Det är samma plan som för närvarande används i Syrien och Libyen för att främja en militär USA-intervention.

6. USAs senator Marco Rubio jublade över attacken. Han representerar också de mest radikala av USAs motståndare mot Venezuela.

7. Anfallet avvärjdes av den Bolivarianska Armén och lugnet återställdes. Myndigheterna rapporterade dock att vapen från 41a brigaden hade stulits.

8. Olika internationella analytiker och tankesmedjor knutna till USA och Europa, som t.ex. International Crisis Group och New York Times-journalisten David Smilde, har legitimerat en möjlig väpnad konflikt styrd av lokala och externa aktörer.

9. USAs utrikesminister Rex Tillerson sa den 3 augusti att USA skulle se till att "skapa ändrade förhållanden där antingen Maduro beslutar sig för att han inte har någon framtid - och självmant avgår - eller så kan vi vända regeringsprocesserna tillbaka till sin grundlag"- ett uttalande som inte utesluter användningen av våld (inklusive ett smutsigt krig igångsatt av en privat transnationell armé) för att få bort president Maduro från makten.

10. Colombias aggressiva regering under Juan Manuel Santos måste erkänna att Colombia utgör en enorm marknad för vapen och legosoldater som skulle kunna utnyttjas för att utöka liknande operationer i Venezuela.

Telesur 170806

upp  
 

Allt fler exilkubaner återvänder hem

   
 


Sedan revolutionens seger 1959 har USA utnyttjat migration som ett sätt att destabilisera Kuba. Direkt efter revolutionens seger öppnade USA portarna på vid gavel för diktatorn Fulgencio Batista och hans anhängare inom oligarkin, liksom torterare och andra plågoandar. Mellan 1960 och 1969 lämnade över 200 000 kubaner ön för att flytta till USA.

Det finns tre förklaringar till den massiva emigrationen. För det första var Kuba alltid ett land från vilket det skedde en omfattande migration till grannen i norr. 1959, innan revolutionens seger, var det bara det folkrika Mexiko som hade fler migranter till USA. Från Kuba emigrerade fler än från länderna i Karibien och Centralamerika sammanlagt. Inget land i Sydamerika, varken Brasilien, Argentina eller Colombia överträffade Kuba i antalet emigranter. Dessa tre jättenationer såg färre emigranter än lilla Kuba.

För det andra spelar USAs sanktioner från och med 1960 en viktig roll för den kubanska utvandringen. Sanktionerna har påtvingat kubanerna ett svårt liv och stimulerat emigration. Blockaden är fortfarande i kraft idag och påverkar alla i samhället, speciellt de mest sårbara. Förkastad av omvärlden som otidsenlig, grym och olaglig så är sanktionerna det viktigaste hindret för Kubas utveckling. 2016 röstade FN för 25:e gången mot USAs blockad med 191 röster av 193 möjliga.

Den tredje faktorn är lagen Ley de Ajuste Cubano, i kraft sedan 1966. Denna speciella lag slår fast att varje kuban som på något sätt tar sig till USA, fredligt eller med våldsamma medel, ska tas emot med öppen famn, få socialhjälp och automatiskt få permanent uppehållstillstånd efter ett år. Detta är ett kraftfullt verktyg för att uppmuntra legal och illegal utvandring.

I december 2014 tog Kuba och USA en rad konstruktiva åtgärder, som att öppna ambassader, upphävande av vissa restriktioner, och begränsat återupptagande av flyg- och båtförbindelser. I januari 2017 undertecknades ett avtal som gjorde slut på den tidigare exklusiva invandringspolitiken som gällde kubaner. Likaså skulle USAs program för att få kubanska läkare som arbetar i fattiga områden i andra länder, att hoppa av och desertera till USA och därmed beröva de mest behövande hälsovård, upphöra. Dessa åtgärder, i kombination med Kubas politiska stabilitet, förbättring av den ekonomiska situationen och Kubas underlättande av utlandsresor från 2013, har medfört att många kubaner flyttat tillbaka till sitt födelseland. Samtidigt har utflyttningen minskat drastiskt.

2016 bestämde sig ca 14 000 kubaner att permanent återvända till sitt land, en siffra som överträffar det sammanlagda antalet 2013 och 2015. Vi ser en ökning med 300 % på fyra år.

Under åren 2013-2016 är det bara 9 000 om året fler som utvandrat än som invandrat. Även om det fortfarande är fler som lämnar än som kommer, så är det trots det fyra gånger färre än 2012. Mellan 2013 och 2016 reste över 670 000 kubaner på utlandsresor. För 78 % av dem var det deras första resa utanför Kuba. Bara 9 % beslutade sig för att stanna utomlands.

Siffrorna visar att den helt övervägande delen av utvandringen är ekonomisk och inte politisk. Denna ekonomiska utvandring vill behålla normala och fredliga kontakter med hemlandet. Likaså visar detta, att trots svårigheterna och de ekonomiska begränsningarna för ett land i 3:e världen, offer för sanktioner, så är de flesta kubaner fästa vid sitt land och dess sociala modell. En modell som erbjuder befolkningen, och framförallt de mest utsatta, värdiga livsvillkor tack vare tillgång för alla till de mest nödvändiga, utbildning, hälsovård och kultur, liksom säkerhet och välbefinnande.

Salim Lamrani, Cubadebate 170804

upp  
 

Venezuela 2017

   
 


Vad händer i Venezuela? På nyheterna kan man höra om våldsamma kravaller, om dödande och om en alltmer diktatorisk regim… På Aktuellt säger Bert Sundström att ”oppositionen haft fog för sina misstankar” att valet till konstituerande församling varit ett steg mot ”införandet av diktatur”. På borgerliga ledarsidor hör vi samma tal och uppmaningar om att ”ingripa”.

Detta sätt att tala om Venezuela är inte nytt. Liberaler och högermänniskor har allt sedan Hugo Chavez blev president 1998 talat om Venezuela som en diktatur och Chavez som diktator, trots att han valts och valdes ett flertal gånger i demokratiska och internationellt kontrollerade val. Men har de rätt denna gång?

Även inom vänstern i Sverige hörs nu dessa tongångar. Häromdagen kunde vi läsa en artikel av Lars Palmgren i ETC som helt sågade ”chavismen”.

Jag har tidigare skrivit positivt om Chavez och utvecklingen i Venezuela. Men under senare år har jag inte skrivit om Venezuela. Uppenbarligen har mycket förändrats. Frågan är om det trots all propaganda (för och emot) och förenklad och USA-styrd nyhetsförmedling går att se vad som är huvudfrågan för oss som är vänster i Sverige, långt bort från Venezuela.

Vad uppnådde Chavismen?
Det var 1998 som Hugo Chavez valdes till president i demokratiska val där han fick 56,2 procent av rösterna. Fram till sin död 2013 omvaldes han ett flertal gånger med betryggande majoritet. Han vann också några folkomröstningar och förlorade en folkomröstning under sin tid som president. Internationella bedömare som Carter Center bedömde valen som demokratiskt korrekta.

Tidigare hade de rika tagit allt av oljeinkomsterna. Under dessa år använde regeringen istället oljepengarna till att minska fattigdomen och klyftorna. Analfabetismen utrotades, utbildning blev gratis från dagis till universitet, barnadödlighet och undernäring minskade, sjukvården blev fri och antalet läkare per innevånare steg. Jord som tillhört storgodsägare men legat i träda delades ut till bönder. Trots att Venezuela fortfarande var ett motsägelsefullt land med enorma problem så växte hoppet bland de fattiga i samhället. Detta tror jag stämmer och är viktigt att inte glömma.

Anders Fraurud 170804

Läs hela artikeln här:
https://pepprat.wordpress.com/2017/08/03/venezuela-2017/

 

upp  
 

Uttalande från Kubas Utrikesministerium

   
 


Söndagen den 30 juli 2017, genom valet till den nationella konstituerande församlingen i Bolivarianska Republiken Venezuela, har det venezuelanska folket visat världen att det är fullvärdig ägare av sina suveräna rättigheter och deltar på ett avgörande sätt för fred, till försvar av medborgarnas säkerhet, självständighet och självbestämmande i sitt hemland, som de alltsedan Bolívar gjort genom hela Latinamerikas och Karibiens historia.

Venezuela gick till valurnorna som aldrig förr i en konstituerande process. Detta folk trotsade vägblockeringar, guarimbas, ekonomiskt sabotage och internationella hot, och besegrade genom sina röster imperialismens och oligarkiernas strategi och en opposition som inte har tvekat att släppa lös de mest brutala uttrycken för grymhet. Cynismen hos de som försöker skylla de brott som begåtts på regeringen och folkflertalets försvarare är kränkande.

Kuba fördömer igångsättandet av en väl samordnad internationell operation, styrd från Washington med stöd av generalsekreteraren för OAS, i syfte att tysta det venezuelanska folket, ignorera dess vilja, och framtvinga en kapitualtion medelst attacker och ekonomiska sanktioner.

USAs regering har å sin sida direkt mot den konstitutionella presidenten Nicolás Maduro Moro utfärdat ovanliga och godtyckliga sanktioner som strider mot internationell rätt, vilket vi fördömer.

Vi är väl bekanta med alla dessa interventionistiska metoder. De tror att de på detta sätt kan få folket att underkasta sig en marionettopposition som de finansierat och som nu lovar att sätta landet i brand.

Vi upprepar än en gång uttalandet av Kubas president, armégeneral Raúl Castro Ruz, i Nationalförsamlingen den 14 juli:
"Kuppmakarnas aggression och våld mot Venezuela skadar hela 'Vårt Amerika' och gynnar bara de intressen som är fast beslutna att splittra oss för att utöva sin dominans över våra folk, utan att bry sig om att man därmed skapar konflikter med oöverskådliga konsekvenser i denna region, som de vi nu bevittnar i olika delar av världen."

"Vi varnar idag för att de som strävar efter att på okonstitutionell väg, medelst våld och statskupp störta den Bolivarianska och Chavistiska Revolutionen tar på sig ett stort historiskt ansvar."

Inget kan stoppa ett folk som råder över sitt eget öde. Bara venezolanerna själva kan besluta hur man ska lösa sina problem och lägga ut kursen för sin framtid. Det får vara nog med interventioner, konventiklar och svek mot den bolivarianska andan.

Vi upprepar vår orubbliga solidaritet med det Bolivarianska och Chavistiska folket och regeringen och dess civil-militära enhet under ledning av den konstitutionella presidenten Nicolás Maduro Moros. Som Fidel sade på Centraluniversitetet i Caracas under sitt besök i januari 1959: "Kubas Revolutionära regerings position kommer att vara bestämd, utan tvekan av något slag, för tiden är inne för folken att veta hur man försvarar sig och hur man för fram sina rättigheter."

Havanna, 31 jul 2017

upp  
 

Kuba har behandlat över 26 000 offer för Tjernobylkatastrofen
All behandling har varit helt kostnadsfri

   
 


Sedan 1990 har kubanska läkare behandlat över 26 000 offer för kärnkraftskatastrofen 1986 i Tjernobyl, Ukraina, rapporterar det vetenskapliga nätverket Scielo i en ny studie.

Behandlingen inriktades huvudsakligen på dermatologi, endokrinologi och gastroenterologi. Rapporten visar att 84 procent av det totala antalet behandlade patienter var barn från Ukraina, Ryssland och Vitryssland. Den största andelen patienter togs emot 1991, när kubanska läkare behandlade 1 415 patienter. Över 1 000 barn fick årligen medicinsk behandling under åren 1990-1995.

Programmet, som huvudsakligen var förlagt till Tarará (dessförinnan ett pionjärläger för kubanska skolbarn), ett strandområde öster om Havanna, hade som huvudsyfte att erbjuda bekväm logi och en övergripande hälsosam miljö, där patienterna kunde behandlas och delta i en rehabiliteringsplan.

Förutom vårdlokaler fanns på Tarará även skolor, ett storkök, en teater, park- och rekreationsområden och en två kilometer lång strand.

Samtidigt, mellan 1998 och 2011, arbetade en brigad kubanska läkare i staden Evpatoria i Krimprovinsen, där man årligen behandlade ca 6 000 personer.

Efter 21 år av helt kostnadsfri solidarisk medicinsk behandling avslutades programmet 2011.

Bakgrund:
Tidigt på morgonen den 26 april 1986 utlöste ett felaktigt utfört test vid kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina (dåvarande Sovjetunionen) en explosion som sprutade ut dödliga moln av radioaktiva partiklar i atmosfären och tiotusentals människor fick evakueras.

Mer än 600 000 sovjetiska civil och militär personal inkallades från hela landet för att städa upp och begränsa nedfallet. Över 30 anläggningsarbetare och brandmän dog i nära anslutning till olyckan, de flesta av akut strålningssjukdom.

Under de senaste tre årtiondena har tusentals fler insjuknat i strålningsrelaterade sjukdomar som cancer, även om den totala dödssiffran och de långsiktiga hälsoeffekterna fortfarande är föremål för intensiv debatt.

Prensa Latina/Telesur 170801

 

upp  
 

Venezuela: Diskussion med journalist Åsa Welander, Sveriges Radio

   
 


Hej Åsa Welander,
Jag undrar över källorna för din enastående ensidiga rapportering om Venezuela. Kanske beror det på språksvårigheter att din rapportering verkar så beroende av källor i Washington och New York, och att du inte kan ta det av information direkt från Venezuela, som visar en totalt motsatt beskrivning av vad som sker.

Så inleds en brevväxling via mail mellan Eva Björklund och Åsa Welander...

Läs hela artikeln här:
http://jinge.se/allmant/venezuela-diskussion-med-journalist-asa-welander-sveriges-radio.htm

 
upp  
 

Rapporteringen om Venezuela i svenska medier:
ett journalistiskt haveri
Källkritiken offrad på klassinstinktens altare

   
 


Nyhetsrapportering ska vara relevant, allsidig och saklig, det vill säga faktabaserad. Om en rapportering kan uppfattas som ställningstagande för en part i en konflikt, ska denna partiskhet vara grundad i fakta.

En objektiv rapportering kan alltså vara partisk. Men den måste alltid vara korrekt, baserad på professionell källkritik, och den får inte utesluta relevanta aspekter. Den ska naturligtvis också utgå från båda parters versioner av en konflikts och förlopp. Men detta utesluter inte, som sagt, att den objektiva rapporteringen resulterar i sympatier till en av parterna.

I fallet Venezuela har rapporteringen på ett sorgligt och upprörande sätt misslyckats. Allsidigheten har totalt lyst med sin frånvaro. En organisation som ”Civil Rights Defenders”, med en klar borgerlig och antisocialistisk agenda, har ofta fått fungera som ”expertröst”. Det venezolanska folkets mening har rapporterats genom uppringningar av sympatisörer till högeroppositionen. Hemmaredaktionerna har ställt frågor som framstått baserade i regisserad propaganda. Högeroppositionens våldsvåg har sopats under mattan. Då dödstal nämns har fakta snedvridits genom formuleringar som ”under protesterna mot Maduro-regimen”.

De svenska medierna har basunerat ut exakt den propagandabild som USAs utrikesdepartement och underrättelsetjänster energiskt och under lång tid försökt etablera. Syftet har varit att lägga en opinionsmässig grund för ett våldsamt ingripande. Detta är historiskt inget nytt. Så har många USA-understödda blodiga aktioner i Latinamerika förberetts.

Inte heller är den hatiska kampanjen mot den venezolanska chavismens försök till djupgående samhällsomdaning något nytt i svenska medier. Händelserna 2002 ger därvidlag en god illustration. Innan den USA-understödda militärkuppen mot Hugo Chávez den 12 april 2002, pågick en högröstad kampanj mot honom också i vårt land. Framträdande propagandister då återfinns även nu. Liberala ungdomsförbundet och SILC, liberalernas USA-tillvända organisation för ”demokratibistånd” gick i spetsen. När Venezuelas USA-backade militärer, arbetsgivare, högermedier och militärer kidnappade Chávez, förde bort honom till okänd ort och installerade sig själva i presidentpalatset möttes beskedet med förståelse och glädje inom svensk borgerlighet. Sydsvenska Dagbladets ledare hade den triumferande rubriken ”Adiós, Hugo Chávez”.

Ambassadören för EUs ordförandeland Spanien avlade en gratulationsvisit hos kuppmakarna i det ockuperade palatset, och från CIA och USAs utrikesdepartement utsändes kommentarer präglade av belåtenhet.

Men glädjen över högermilitärernas och de rikas kupp varade bara i två dar. Spontan mobilisering bland Caracas arbetare och fattiga ledde till att de nya makthavarna i presidentpalatset omringades av en enorm mängd människor som var fast beslutna att försvara den demokrati som svenska liberaler ansåg att de gott kunde vara utan.

En frigivning av Chávez tvingades fram, och kuppmakarna tvingades bort. Besvikelsen var nog påtaglig bland våra liberala militärkuppsentusiaster, och värre skulle det bli för dem. På plats i Caracas under de kritiska dagarna befann sig nämligen en grupp dokumentärfilmare från Irland. Deras plan var att göra ett reportage om situationen och utvecklingen i Venezuela. Filmen, vars titel i svensk översättning blev ”Statskupp framför kameran”, inledde med bland annat en utförlig intervju med Hugo Chávez. Och med såväl chavistiska sympatisörer som med representanter för överklassoppositionen. De enorma klyftorna belystes effektivt, liksom överklassens djupa klassförakt gentemot den fattiga delen av befolkningen; och dess lika djupa och rasistiskt färgade hat gentemot Hugo Chávez.

Så kom då kuppen den 12 april. Det irländska filmteamet fanns med överallt. Överklassens och kuppmilitärernas självbelåtna stämning fångades i kameran, liksom sorgen som snabbt utvecklades till beslutsam vrede i arbetarområdena. Den folkliga demokratiska motaktionen drevs fram som en uppåtgående spiral, när människorna förstod att de var många som ville agera. Och många blev fler. Från slummen och arbetarområdena strömmade människorna ner till centrala Caracas där de omringade presidentpalatset.

Denna djupt rörande och bedövande effektiva icke-våldsaktion räddade demokratin i Venezuela. Det irländska filmteamet hade i kuppens inledningsskede i intervjuer med segersäkra ledande mediepersoner kunnat visa att de stora högerkontrollerade medierna inte bara stött kuppen utan också varit med i förberedelserna och under kuppförloppet bidragit sådant som idag kallas ”fake news”. Bland annat uppgifter om att döda personer skjutits av Chávez-anhängare. Filmen visar också på den otroliga cynismen hos kuppmakarna, som medvetet besköt ”sina egna” högersympatisörer för att sedan använda detta som propaganda genom att skylla beskjutningen på demokratiförsvararna.

Efter kuppen behandlades kuppmakarna, inklusive de deltagande medierna, med en förbluffande mildhet. Inga medier stängdes, och de ledande militärerna kunde ta sig till Florida.

Den irländska filmen ”Statskupp framför kameran” kom att sändas av SVT i Dokument utifrån. Budskapet inför visningen var kluvet. Dels presenterades innehållet som ”kontroversiellt”. Dels hyllades den som något i still med århundradets dokumentärfilm.

Filmen bidrog säkert till den märkbara tystnad om Venezuela som under något år rådde bland våra kuppglada liberaler. Men strax började kampanjen ta fart på nytt. Idag har den nått en sådan omfattning att ifrågasättanden regelmässigt stämplas som förkastlig extremism, som bör förvägras utrymme. Detta bidrar naturligtvis till den hatiska konformismen.

Klassinstinkt, karriärism, slöhet, grupptryck och feghet har lagt grunden för det journalistiska haveriet. Resultatet kan ses som ett hån mot den informationssökande allmänheten i Sverige.

Tomas Widén 170731
https://efolket.eu

upp  
 

Venezuela – repris på Pinochetkuppen i Chile

   
 


Oppositionsledaren, Folkviljepartiets ordförande, Freddy Guevara, avslöjade i en intervju i tevekanalen Venevision 24 juli att han ser sitt uppror som en repris på statskuppen i Chile 1973: ”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram

När Chile valde socialisten Salvador Allende till president 1970, inledde omedelbart planerna på att störta honom med chilensk militär och borgerlighet. USA saboterade den chilenska ekonomin, borgerligheten hamstrade och skapade livsmedelsbrist för att skapa missnöje. Högern demonstrerade på gatorna. Men folkflertalet stod vid sin president. Så med USAs goda minne genomförde generalen Augusto Pinochet en blodig militärkupp och fängslade och torterade misstänkta socialister i massor. Kollegorna i Argentina följde efter. I Uruguay hade de kuppat strax före Chiles och i Brasilien sedan länge. Mörkret sänkte sig över Latinamerika.

Det bröts när Venezuela valde Hugo Chávez till president. Han drog igång med utbildning hälsovård för alla, deltagande demokrati, livsmedels försörjning mm.  Högerns försök att störta Chavez i en kupp 2002 misslyckades. Venezuelas blev ett föredöme och stöd för vänstervågen i Latinamerika. USAs höll på att förlora greppet över sin ”bakgård”.  2014 dog Cháves mycket snabbt av cancer. Socialistipartiets Nicolás Maduro valdes till president och fortsatte Chávez politik.  Men oljepriset som finansierat de sociala programmen sjönk och ekonomin försvårades. Högern och USA dammade av receptet från Chile. Ekonomiska sanktioner, undergrävande verksamhet, hamstring, framkallad livsmedelsbrist, valutaspekulation mm för att skapa missnöje som grogrund för ”regimskifte”.

Men folket håller fast vid sin bolivarianska revolution och vill inte låta högern bryta ner den sociala välfärden och berika sig själva. Den USA-stödda högerns kampanj har trappats upp och oppositionens våldsamma gatugäng bränner ”chavister” levande, anlägger mordbrand på förskolor och sjukhus, för att skapa rädsla och kaos. Samma recept som Chile säger högerns företrädare.

Skillnaden är att USA inte har kontroll över Venezuelas militär, så för att uppnå sitt mål måste annan militär anlitas. Faran är överhängande för att Colombias militär kommer att ingripa, planerna ligger färdiga för att med alla medel stoppa det val till en grundlagsförsamling som utlystes 1 maj för att äga rum i söndags 30 juli. Det lyckades inte, när oppositionen försöker genomföra statskupp, organiserar sig chavisterna och blir fler. Även en hel del motståndare röstade som protest mot oppositionens barrikader och oerhörda våld mot misstänkta chavister, kollektivtrafik och offentliga institutioner.

Men oppositionen tänker fortsätta för att med våld och USAs stöd tvinga fram ett regimskifte.

Eva Björklund 170731

upp  
 

Över åtta miljoner venezuelaner deltog i valet
till den Författningsskrivande Församlingen

   
 

I delstaterna Tachira och Mérida, andinska gränststater till Colombia,
tvingades de röstande att korsa floder och berg för att utnyttja
sin demokratiska rätt att gå och rösta.


TEGUCIGALPA / 2017-07-30 / Enligt det Nationella Valrådet CNE, var valdeltagandet 41,53 procent, drygt åtta miljoner röstande (8 089 320). Resultatet är imponerande med tanke på att den politiska högeroppositionen har fört ett bokstavligt krig mot regeringen och med våld och fascistisk terror försökt skrämma venezuelanerna att stanna hemma och inte delta i valet.

Den andra faktorn är de utländska stormakterna som i en aldrig tidigare process har utövat en press mot ett val. Den anti-venezuelanska Världsfronten, med Donald Trump i spetsen, har hotat med sanktioner, några har talat om att USA ska upphöra att importera de 700 000 fat venezuelansk olja som dagligen transporteras över Karibien till USA. EU har följt Trump i spåren i en förnedrande underordning av EUs utrikespolitik till State Departement.

De drygt åtta miljoner som röstade kan jämföras med oppositionens okontrollerade ”folkomröstning” den 16 juli som slutade på 7,4 miljoner röster, röster och egentillverkade vallängder som samma kväll brändes av arrangörerna.

Någon kanske säger att de åtta miljoner röstande i dag ändå inte ens var hälften. Men en jämför siffra som ger mer rättvisa åt dagens val är det val till som arrangerade till den Författningsskrivande Församlingen den 25 april 1999, året efter att Hugo Chavez hade valts till president.

Då röstade 4 129 547 venezuelaner eller 37,65 procent av valmanskåren som uppgick till 11 022 031 röstberättigade.

De drygt åtta miljoner som röstade i dag är 41,53 procent av valmanskåren som i dag, 2017, uppgår till 19,4 miljoner röstberättigade venezuelaner.

Dick Emauelsson 170730

upp  
 

Totalt fiasko för oppositionens generalstrejk

   
 


TEGUCIGALPA / 2017-07-27 / Den av den venezuelanska högeroppositionens utlysta generalstrejk under 48 timmar, onsdag-torsdag, är i skrivande stund, lunchtid i Venezuela, ett praktfullt fiasko. Det konstaterar den oberoende största dagstidningen i Venezuela, Las Ultimas Noticias i ett sammandrag av de två dagarna.

Den oppositionsvänliga dagstidningen El Nacional å sin sida har stora svårigheter att redovisa framgångar för generalstrejken. Tidningen har sporadiska rapporter om stängda affärer och ”sopbarrikader” för att förhindra kollektivtrafiken i den östra delen av Caracas, Venezuelas ”Östermalm”, där oppositionen har sin bastion. Men för övrigt har samhällslivet förflutit helt normalt.

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/07/venezuela-totalt-fiasko-for.html

 
 

CIA-chefen arbetar intimt med Colombia och Mexiko
för att störta Venezuelas regering

   
 

CIA-CHEFEN Mike Pompeo försäkrar att hans organisation arbetar aktivt tillsammans med Mexiko och Colombia för att störta regeringen i Caracas, även om han naturligtvis inte uttalar sig så exakt och ordagrant.

Den slutsatsen drar en rad internationella experter på CIA och USA:s utrikespolitik. Pompeo svarade på frågor från den USA-venezuelanska ´analytikern´ Vanessa Neumann på säkerhetsseminariet arrangerat av Aspen Institute, ett forum som arrangeras årligen i delstaten Colorado, USA. Där samlas representanter för USA:s underrättelse- och säkerhetsnät för att dryfta sina frågor.

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/07/venezuela-cia-chefen-pompeo-arbetar.html

Dick Emanuelsson 170726 & 27

upp  
 

Venezuela: USAs ockupation har redan börjat

   
 


Exxon Mobile slöt kontrakt med Guyana om infrastruktur, borrning och upplag för att utvinna de enorma olje- och gasfyndigheterna inom det s.k. Liza Project, innanför gränsen för venezolanskt territorialvatten enligt Genèveöverenskommelsen 1966. När de första oljefyndigheterna upptäcktes uppstod en diplomatisk kris mellan Venezuela och Guayana på grund av oljebolagets verksamhet vid Essequiboflodens mynning i Atlanten.

En av det senaste årtiondets största fyndigheter
Enligt Gulf Oil & Gas har holländska holdingbolaget SBM Offshore fått kontrakt med ExxonMobil, ett USA-bolag som äger 45 procent av Stabroek Block vid Essequiboflodens mynning i Atlanten, genom dess dotterbolag Esso Exploration and Production Guyana Limitied Atlantic, där de stora oljefälten Liza-1 och Liza-2 upptäcktes.

Nyligen citerade teleSUR ”U.S Geological Survey” som anger att området inom Liza Proyect är världens andra största obrutna oljefält.

Med sitt senaste kontrakt avser ExxonMobil att producera 120 000 fat olja och 170 miljoner kubikfot naturgas med lagerkapacitet på 1,6 miljoner fat råolja. Sammantaget ockuperar Stabroek Block 26 000 8000 km2 och uppskattas ha 1,4 miljarder olja av hög kvalitet bara i Liza-1-området.

Överhängande geopolitisk fråga
USAs brådska att störta Venezuelas regering är geopolitisk och geoekonomisk, som en grundpelare för en ny politisk, ekonomisk och finansiell uppdelning av världsdelen, som hotar bolagets nästan totala kontroll av områdets energiresurser som det uppnått under 1900-talet. För USAs del var det avgörande att kunna kontrollera denna oljetillgång, som inte bara möjliggjorde deras kapprustning och militära erövringar i Mellanöstern, utan också att vidmakthålla sin globala supermaktsstatus som idag utmanas av rivaler på tillväxt.

Kontrakten på både Liza-1 och Liza-2 stärker Exxons planer på att kontrollera oljeutvinningen hela vägen från Orinoco, genom Essequibo till Atlantkusten.

Oljebolagets planer avser inte enbart energi utan också det politiska och diplomatiska området, och där skulle en ny regering i Venezuela behövas för att nå fram till Atlantkusten.

Misión Verdad kunde för några veckor sedan avslöja hur ExxonMobil finansierar oppositionens våldsamma aktioner, samtidigt som USAs manövrer för att blåsa upp konflikten i Venezuela.

OAS´ senaste utrikesministermöte om Venezuela, före generalförsamlingen i Mexiko avslöjade också hur oljebolaget drar i trådarna för en internationell belägring av landet. Guayanas regering, som är beroende av ExxonMobil, var ordförande på mötet och försökte driva igenom en resolution som de karibiska staterna inte ville gå med på, men som var identisk med USAs tidigare förslag för att fördöma Venezuelas val till grundlagsförsamling, med en ”röd linje” för att vidta aggressiva sanktioner mot Venezuela.

Karibien som strategisk mål
Många viljor möts i Karibien. USA måste ta över Petrocaribe för att bryta Venezuelas allians med Karibien som ger Venezuela stöd mot den diplomatiska belägringen. Exxons mål är att göra de karibiska staterna beroende av USA politiskt och ekonomiskt och stoppa det kinesiska och ryska samarbetet med Venezuela och Petrocaribe som omfattar de karibiska östaterna.

ExxonMobils långsiktiga strategi gäller hela värdsdelen och Venezuela är första steget på vägen. Det är inte en händelse att USAs affärselit har intagit styrande positioner för USAs utrikespolitik. Där finns nyckeln till förståelse av den aggressiva belägringen av Venezuela. Utrikesminister Rex Tillerson kommer från ExxonMobil, där han tidigare var både styrelseordförande och VD.

Misión Verdad 170727
Översättning Eva Björklund

upp  
 

Venezuelas utrikesminister varnar för CIAs planer
att störta regeringen...

   
 


Venezuelas utrikesminister Samuel Moncada bekräftade denna måndag i intervju med TeleSUR att oppositionen planerat upptrappat våld i Venezuela hela denna vecka. I samarbete med utländska agenter. Ministern påpekade att oppositionen, på samma sätt som de gjort tidigare att denna onsdag 26 juli ett nytt sammanträde med OAS i Washington för att tala om Venezuela och göra ett uttalande. Moncada avslöjade att de också har dragit upp riktlinjer för världsdelens regeringars handlande, enligt vad CIA-chefen Michael Richar Popeo i en intervju avslöjade att han haft möten i Colombia och Mexiko för att utvärdera planerna och ”uppnå bättre resultat” i Venezuela.

TeleSUR Måndag 24 juli
Översättning Eva Björklund

 
 

... och Capriles bekräftar oppositionens plan

   
 

Mirandas guvernör och tillika oppositionsledaren Henrique Capriles uppmanade alla att genomföra partiet MUDs plan för denna vecka. Under sitt framträdande i programmet ”Fråga Capriles” uppmanade han högersympatisörerna att efter den planerade 48 timmars generalstrejken, dra till huvudstaden för att ”inta Caracas” den 28 juli. Han tillade att inte bortse från möjligheten att samlas vid regeringsbyggnaderna, presidentpalatset och riksåklagarämbetet.

”Om folk vill gå mot presientpalatset. Hur skulle de kunna undvika det? Bara genom att packa väskorna och dra […] Alla som kan komma till Caracas på fredag, kom. Om regeringen inte ger sig kommer vi att stanna kvar,” underströk han.

Medlemmen i nationalförsamlingen, ledaren för Folkviljepartiet, Freddy Guevara, avslöjade under en intervju i privatkanalen Venevisión att han ser upprorsplanerna för de kommande dagarna som en repris på statskuppen i Chile för nästan 44 år sedan, mot dåvarande president Salvador Allende.

Som svar på frågan om han såg någon likhet mellan sammansvärjningen den 31 oktober 1958, förklarade Guevara med eftertryck att snarare Chilekuppen: ”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram!”

Resumen Latinoamericano 170724
Översättning Eva Björklund

upp  
 

Tillslag mot fascismen

   
 

Titta vilken vapenarsenal de har


24-25 juli gjorde nationalgardet ett stort tillslag mot en terroristgrupp som opererat i delstaten Lara, och anhöll 17 ansvariga. En av dem är Moisés Jiménez, ledare för terroristgrupperna i Lara. De beslagtog också deras omfattande vapenarsenal, 200 000 bolivares (valuta), bilar och marijuana. Sprängmedel, skjutvapen och ammunition, 1 000 molotovcocktail, hemmagjorda granatkastare, bensin, hjälmar, masker, skottvästar, sköldar, och 20 säckar med stenar. Tillslaget ägde rum i det fina bostadsområdet Los Cardones i närheten av ”Patriotiska Polens” högsäte.

”Inta Caracas”
Mirandas guvernör och tillika oppositionsledaren Henrique Capriles uppmanade alla att genomföra partiet MUDs plan för denna vecka.

Under sitt framträdande 24 juli i programmet ”Fråga Capriles” uppmanade han högersympatisörerna att efter den planerade 48 timmars ”generalstrejken”, dra till huvudstaden för att ”Inta Caracas” den 28 juli. Han tillade att inte avstå från möjligheten att samlas vid regeringsbyggnaderna, presidentpalatset och riksåklagarämbetet.

”Om folk vill gå mot presidentpalatset. Hur skulle de kunna undvika det? Bara genom att packa väskorna och dra […] Alla som kan komma till Caracas på fredag, kom. Om regeringen inte ger sig kommer via att stanna kvar” underströk han.

MUDs ledare: ”Som Chilekuppen”
Medlemmen i nationalförsamlingen, ledaren för Folkviljepartiet, Freddy Guevara, avslöjade under en intervju i privatkanalen Venevision att han ser upprorsplanerna för de kommande dagarna som en repris på statskuppen i Chile för nästan 44 år sedan, mot dåvarande president Salvador Allende. Det var som svar på frågan om han såg någon likhet mellan sammansvärjningen den 31 oktober 1958, då han med eftertryck förklarade att snarare Chilekuppen:

”Här har vi inslag som snarare liknar den chilenska samling som stod upp mot Allende och återuppbyggde det Chile som sedan växte fram!

Resumen Latinoamericano 170724-25
Urval, sammandrag och översättning Eva Björklund

upp  
 

3 dagar av våldsam opposition
Axplock från Resumen Latinoamericano 21-24 juli

   
 


20 juli – 7 döda
Oppositionens utlysta ”generalstrejk” torsdagen 20 juli, för att störta regeringen – samma dag som de också genomförde sin ”folkomröstning” - fick dålig uppslutning, men antalet döda blev högt. Inrikesdepartementet rapporterar 7 döda under dagen. Andrés Uxcátegui dog när han skulle utlösa en hemmagjord sprängladdning mot nationalgardet under en våldsam oppositionsdemonstration i delstaten Carabobo. Han skadades i bröstkorgen och fördes till sjukhus, där han dock avled.

Barrikader och skottlossning
Högern högg ner träd och byggde barrikader för att hindra biltrafik på flera huvudleder under ”generalstrejken” den 20 juli. Ronney Tejera (24 år) och Sury Hurtado (34) träffades av flera skott och dog när de närmade sig en barrikad i stadsdelen Santa Eulalia y Los Teques.

Mordbrand i Zulia
Victor Márquez (34) omringades av flammorna när ett våldsam oppositionsgäng satte eld på första och andra våningen på Bostadsstyrelsen i Zulia den 20 juli. Han kastades sig ut genom fönstret och dog av huvudskador vid nedslaget i gatan. De ansvariga arresterades den 22 juli. Det var andra gången som Zulias Bostadsstyrelse blev utsatt för mordbrand, första gången var den 24 maj, då en oppositionsgrupp antände styrelsens huvudbyggnad.

Och två kvinnor dog när ett snabbköp plundrades i stadsdelen Altos de Jalisco i huvudstaden Caracas. De dog när de grep tag i en högspänningskabel i butiken. Myndigheterna utreder också hur en 15-årig åskådare dog vid en våldsam demonstration i delstaten Zulia under generalstrejken.

Väpnat angrepp på solidaritetsbrigad från Brasilien och Argentina
Angreppet den 22 juli riktades mot den internationalistiska brigaden Apolonio Carvaljo från Brasiliens Jordlösas Rörelse. Det väpnade gänget trängde in på jordbrukskooperativet Caquetios i Cabudare, Lara, där de gav sig på och misshandlade de argentinare och brasilianare som arbetade i jordbruket. De stal också utrustning, mat, arbetsmaterial och en bil. Det var inte första gången. Småbrukarrådet i Lara har anmält flera anfall som tillsammans har lett till att hundratals familjer tvingats lämna sina jordlotter.

Angreppen på valen till grundlagsförsamling har börjat
I Mérida har fascister börjat angripa kandidater till grundlagsförsamlingen. Den 23 juli gav de sig på en kandidats bostad med molotovcocktailbomber.

På de antisociala näten sprider oppositionen redan en ny kampanj, för att förmå de skollokaler som ska fungera som vallokaler att inte öppna sina portar den 30 juli, när allmänna valen till grundlagsförsamling ska hållas. De sätter upp plakat på skolorna: ”Stängd vallokal. Här deltar vi inte i valen till grundlagsförsamling”. Twitter sprider uppmaningen till alla skolmyndigheter i landet.

Resumen Latinoamericano 1707221-24
Översättning Eva Björklund

upp  
 

Kuba inte inblandad i korruptionsskandalen Odebrecht

   
 


Den brasilianska jättekoncernen Odebrecht är djupt involverad i en rad korruptionsskandaler. Det handlar om mutor på många miljoner. Men finansmagnaten Marcelo Odebrecht framhåller de kubanska ämbetsmännens ”ärlighet”. Brasilianska medier återger uttalanden från Odebrecht i domstol där han säger att de kubanska tjänstemännen, i motsats till så många andra, inte bad om några fördelar vid affärsuppgörelsen. Den f.d. VD:n säger att transaktionerna med Kuba var ”rena” och tillade att ”korruptionen i Kuba är nära noll, vilket visas av att ministrarna lever ett enkelt liv.”

Odebrecht har spelat en huvudroll i konstruktionen av den stora containerhamnen Mariel, väster om Havanna och den speciella utvecklingszonen i samma område. Bara den senare handlar om en investering på ca 900 miljoner dollar. Frihandelszonen spelaren viktig roll för Kubas försök att locka till sig utländska investeringar.

Korruptionsskandalen berör myndigheter och chefer i USA, Argentina, Colombia, Ecuador, Angola, Guatemala, Mexiko, Mocambique, Panama, Peru, Dominikanska Republiken och Venezuela. I dessa länder ska Odebrecht ha betalat stora summor för att vinna mångmiljonkontrakt mellan 2001 och 2016.

Odebrecht har omfattande relationer med Kubas regering, med vilken man tecknat flera stora avtal.

EFE 170708


upp  
 

7 döda under högerns misslyckade generalstrejk

   
 


Efter låg uppslutning i oppositionens utlysta generalstrejk torsdagen 20 juli för att störta regeringen, la de ut en rökridå av våld.

Inrikesdepartementet rapporterar 7 döda. Andrés Uxcátegui dog när han skulle utlösa en hemmagjord sprängladdning mot nationalgardet under en våldsam oppositionsdemonstration i delstaten Carabobo. Han skadades i bröstkorgen och fördes till sjukhus, där han dock avled.

Högern byggde barrikader för att hindra biltrafik på flera huvudleder. Det ledde till att Ronney Tejera (24 år) och Sury Hurtado (34) dog när de närmade sig en barrikad i stadsdelen Santa Eulalia y Los Teques, där de träffades av flera skott. Händelsen utreds av myndigheterna.

En person dog när en våldsam oppositionsgrupp angrep Bostadsstyrelsen i Zulia och skadade den västra flygeln, första och andra våningen. Víctor Márquez (34) omringades av eld och kastade sig ut genom fönstret och dog av huvudskador vid nedslaget i gatan.

Myndigheterna utreder också hur en 15-åring dog under en demonstration i delstaten Zulia den 20 juli efter att generalstrejken utlysts. Två kvinnor dog när ett snabbköp plundrades i stadsdelen Altos de Jalisco i huvudstaden Caracas. De dog när de grep tag i en högspänningskabel i butiken.

Källa: Resumen Latinoamericano 170721
översättning Eva Björklund

upp  
 

SR nyhetsmorgon – Fullt av fel och partisk vinkling

   
 

Kommentarer till ”Krisen i venezuela – missnöjet bland landets militär kan vara stort”, inslag i SR nyhetsmorgon, publicerat lördag 8 juli kl 10.57, (2:36 min) Åsa Welander.
Eva Björklunds kommentarer till inslaget i kursiv.


Foto: JUAN BARRETO

Intressant foto. På den stenkastande maskerade oppositionsmannens plakat står det ”inga fler övergrepp”. Så vad är det han håller på med, gentemot de människor som träffas av hans stenar?

”Oroligheterna i Venezuela fortsätter och har under veckan eskalerat med flera allvarliga incidenter [..] Över 90 personer har dödats i de regeringskritiska protesterna.”
Av vem har de dödats? Statistiken visar att de flesta dödats av oppositionens gatugäng, bland annat bränts till döds (se separat artikel).

”Philip Gunson är analytiker på International Crisis Group”
(USA-finansierad, med Kissinger och Natos f.d. överbefälhavare, Natos f.d. generalsekreterare, f.d. utrikesminster för EU i ledningen, inte särskilt opartisk analytiker).
”Han säger att regeringen uppenbarligen gett upp tanken på att behålla makten genom fria val.”
Alternativ tolkning av läget: oppositionen – över- och medelklass – vet att den inte kan vinna i fria val, därför vill de med våld stoppa de fria valen till grundlagsförsamling.

”90 personer har dödats under de regeringskritiska protesterna.”
Vem har dödat, och hur?

”Nästa steg för Maduro är den nya nationalförsamling som den 30 juli ska väljas för att skriva om grundlagen. Philip Gunson anser att Venezuela redan är en diktatur men oroas för vad som kommer att hända om församlingen tillsätts som planerat.”
Fel, ingen ny nationalförsamlingen ska väljas, den som är vald fortsätter sitt arbete oförändrat. Det val som ska hållas gäller en särskild grundlagsförsamling, i enlighet med vad gällande grundlag stipulerar för att komplettera eller ändra i grundlagen.

”Då kommer de att få absolut makt, säger han (Philip Gunson).”
Fel igen, valen till grundlagsförsamling ändrar inte maktförhållandena (inte ens om oppositionen vinner). Regering, nationalförsamling (där oppositionen har majoritet) och president påverkas inte.

Eva Björklund 170721


 
upp  
 

Gammal grym sed, återupplivad av oppositionen
i Venezuela: Att tända eld på folk

   
 


Sedan april har extremister inom oppositionen i Venezuela för att störta regeringen satsat på våldsamma gatuaktioner. De har hittills skördat över 80 dödsoffer och över 1 400 skadade, och ovärderliga skador på privat och offentlig egendom. Till de värsta våldsdåden hör att bränna chavister. Att brännas ihjäl bedöms vara ett att de mest smärtsamma sätten att förlora livet.

Att bränna personer för att de ”verkar vara chavister” eller för att de ”vågar” ge sin in i högerns områden, har blivit en av de grymmaste och mest skakande angreppssätten och har både dödat och orsakat oerhört lidande och skador för hela livet.

Att bränna människor förekom redan i biblisk tid. Det vittnar många bibelverser om. Julius Cesar kastade kelter och krigsfångar på bålet. Den spanska inkvisitionen uppskattas ha bränt över 10 000 kättare (många judar) på bål. Och katolska kyrkans häxbränning känner väl alla till. Nu har den venezolanska oppositionens gatugäng tagit upp metoden.

Vad händer med kroppen vid brand?
Värmen och röken bränner ögonfransar, -bryn och hud, sedan halsen och luftvägarna. De som överlever har ofta fått förfärliga skador, stora ärr, förstörda leder, amputation, svåra psykiska följder som rädsla, ångest, depression, raseri och förtvivlan. De flesta behöver mycket hjälp. Svårt brända människor får svårt att överleva.

De som bränts av oppositionens gatugäng i Venezuela under 2017:
1. Carlos Ramírez, angreps med molotovcocktail när han passerade Altamiratorget i Caracas den 18 maj, för ”han verkade vara chavist”. Han fick stora brännskador på ben, armar, överkropp och ansikte.

2. Orlando Figuera, 21 år, blev misshandlad, knivhuggen och bränd levande den 20 maj, också i Altamira, för han ”verkade vara chavist”. Han fick brännskador av 1a och 2a graden på 80 procent av kroppen. Han dog av hjärt- och lungkollaps tio dagar efter överfallet.

3. Henry Escalona, 27 år, och Wladimir Peña, 20 år, angreps den 24 juni av 8 män med svarta huvor, på Libertadoravenyn i delstaten Lara, för att de bodde i ett område som tillkommit genom Bolivarianska Bostadsprojektet. De befinner sig fortfarande på sjukhus.

4. Giovanny González, 24 år, blev våldsamt knivhuggen och bränd av huvklädda män som ”misstog” honom för att vara chavist, den 25 juni, i La Castellana. Han fördes till sjukhus och befinner sig i stabilt tillstånd.

5. José Rodolfo Bauza Bravo, 34 år, brändes i delstaten Zulia, när han arbetade som extraförare i en lastbil och motsatte sig terrorister som försökte råna bilen under det trancazo (trafikstopp) som oppositionen uppmanat till den 28 juni. Han dog senare med 95 procent brännskador. Vid detta tillfälle brändes också chauffören ihjäl och en motorcyklist som körts av vägen och nåddes av lågorna.

De försökte också bränna ihjäl
Den venezolanska journalisten Yasmín Velasco som brändes levande under en protest i huvudstaden för att hon hade röd tröja, den färg som utmärker chavismen.

Något liknande hände USA-journalisten Abby Martin, i början av juni, när hon hotades att bli ihjälbränd om hon rapporterade något annat än västliga mediers version.

Båda dessa journalister överlevde.

Ännu en yngling svårt bränd
Den 19 juli angreps Hilario López i en av tunnelbaneuppgångarna i Altamira av huvklädda män, tillhöriga det så kallade “motståndet”, en av oppositionens stöttrupper för att bränna, förstöra och skapa kaos.

Tunnelbanestationens övervakningskameror fångade allt på bild. López togs om hand av sjukvården i kommunen Chacao, delstaten Miranda. Det påminner om anfallet på Orlando Figuera den 20 maj.

Resumen Latinoamericano 170717
Översättning, sammandrag och redigering Eva Björklund


 
upp  
 

USAs besynnerliga uttalande mot Bolivars fosterland tillbakavisas

   
 


Upptrappning mot Venezuela: USA och EU kräver att president Maduro ska ställa in valet till grundlagsförsamling, Hotar med sanktioner. Oppositionen, MUD, har utsett en egen regering, med USAs stöd. Venezuelas svar/EB

Bolivarianska Republiken Venezuela
Utrikesdepartementet
Kommuniké


USAs besynnerliga uttalande mot Bolivars fosterland tillbakavisas

Bolivarianska Republiken Venezuela tillbakavisar Vita husets oerhörda uttalande som publicerades den 17 juli 2017.

Det är ett aldrig tidigare skådat dokument, som på grund av sin låga nivå och urusla kvalitet gör det svårt att förstå avsändarens avsikter. Uppenbarligen har USAs regering för vana att i sina internationella förbindelser förödmjuka andra nationer och tro att mottagaren som svar som vanligt ska underkasta sig. Den skyttegrav som USA gräver i sitt förhållande till Venezuela gör det svårt för hela det internationella samfundet att på rationell grund förutspå USAs kommande handlande.

USAs regering visar skamlöst sin fullständigt partiska uppslutning bakom det venezolanska politiska livets våldsamma och extremistiska sektorer, som föredrar terrorism för att störta en folklig, demokratisk regering.

Den venezolanska oppositionens moraliska bankrutt har dragit med president Trump att begå ett öppet angrepp mot ett latinamerikanskt land. Vi vet inte vem som kan ha författat, och ännu mindre vem som beordrat ett så begreppsmässigt och moraliska undermåligt uttalande.

Den venezolanska oppositionens tunna demokratiska slöja har fallit och nu avslöjas USA-regeringens starka brutala inblandning och uppbackning av det våld som har drabbat Venezuelas folk de senaste fyra månaderna.

Det är inte första gången som vi fördömer och bemöter så befängda hot som i detta oerhörda dokument.

Vi uppmanar Latinamerikas och Karibiens folk, och alla fria folk i världen, att inse omfattningen av det brutala hotet i detta imperialistiska uttalande, och försvara den internationella rättens grundläggande principer om nationell suveränitet, självbestämmande och oberoende.

Den ursprungliga rätten att beslut om Venezuelas grundlag tillkommer enbart Venezuelas folk. Nationens grundlagsförsamling väljs av folket i Venezuela genom direkt, allmännelig och hemlig röstning, under överinseende av det nationella valrådet i enlighet med vårt rättssystem. Det är en politisk handling i en suverän republik som varken någon eller något kan stoppa. Grundlagsförsamlingen blir av!

Idag är Venezuelas folk fritt och står enat mot ett främlingsfientligt och rasistiskt imperiums oförskämda hot. Befriarens antiimperialistiska ideal är mer relevant än någonsin:

"USA verkar av högre makter fått uppgiften att hemsöka Amerika med elände i frihetens namn”, Simón Bolívar

(översättning Eva Björklund)


 
upp  
 

USA-presidenten Donald Trumps uttalande om Venezuela

   
 

”Igår gjorde Venezuelas folk än en gång klart att de står för demokrati, frihet och laglighet. Men deras starka och modiga handlingar ignoreras fortsättningsvis av en dålig ledare som drömmer om att bli diktator.

USA kommer inte att stillatigande se hur Venezuela faller samman. Om Maduroregimen tvingar fram en grundlagsförsamling den 30 juli kommer USA att vidta starka och snabba ekonomiska åtgärder.

USA kräver än en gång fria och rättvisa val och står med Venezuelas folk i deras strävan för att återföra sitt land till fullständig och välmående demokrati. ”

170717 översättning Eva Björklund


 
upp  
 

Venezuela har antagligen en av världens mest demokratiska grundlagar. Varför ändra i den?

   
 


Förutom fria val till beslutande församlingar på alla nivåer, från kommundelar till hela nationen, så finns också deltagande demokrati, dvs att väljarna även mellan valen ska kunna påverka politiken, särskilt påtagligt på kommun- och kommundelsnivå, där det också är lättare att förverkliga direkt i kontakt med de valda församlingarna.

Men på alla nivåer finns också möjligheten att under löpande mandatperiod återkalla de valdas mandat om de sviker förtroendet. Det gäller även valen till nationalförsamling och president. För att återkalla mandat fordras att halva mandatperioden gått och att minst 1 procent av väljarna med sina namn, verifierade av Valmyndigheten CNE, begär att dra igång processen för återkallande, sedan 20 procent för att genomföra en folkomröstning enligt grundlagen.

Fristående valmyndighet, CNE
Valmyndigheten, som har till uppgift att kontrollera att alla val utlyses, organiseras, genomförs och verifieras i enlighet med vallagen, är ett från både regering och partier fristående organ, bestående av 5 personer, 3 tillsatta av civilsamhället, 1 av juridiska och politiska fakulteterna på Venezuelas universitet, 1 tillsatt av Medborgmakten (en företrädare för Riksåklagaren, Riksombudsmannen och Riksrevisorn tillsammans). Men Nationalförsamlingen kan efter Högsta Domstolens godkännande avsätta CNE.

Oppositionen i Venezuela satte för snart ett år sedan igång en process för att återkalla president Maduros mandat. Av de 195 000 namn (1 procent av väljarna) som oppositionen lämnade in till CNE var 65 000 falska (döda, minderåriga, oregistrerade) och ytterliga ca 40 000 stulna identiteter. Alltså kunde ingen omröstning om Maduros mandat genomföras.

Maktbalans mellan olika folkvalda organ
Venezuela statsskick bygger på maktbalans mellan olika folkvalda organ. I senaste presidentvalet 2014 vann Maduro som därmed bildar regering (samma modell som USA) och kan fatta vissa egna beslut, men de flesta måste godkännas av nationalförsamlingen. I valen till nationalförsamling 2015 förlorade socialistpartiet PSUV majoriteten, men på grund av konstaterat valfusk godkände Valmyndigheten inte 3 av oppositionens ledamöter, vilket oppositionen vägrar godta, liksom den också vägrar erkänna regeringen och den grundlag som antogs och de samhällsreformer som genomfördes under Chavez tid, innan hans plötsliga död.

Klasskamp med hudfärg
Efter att oppositionen misslyckats både med försöket att bli av med presidenten och att få absolut majoritet i nationalförsamlingen (3 icke godkända) har den trappat upp sin kampanj för att göra Venezuela oregerligt och kunna inkalla utländsk militär. Oppositionens stora demonstrationer visar tydligt att det handlar om klasskamp, ljushyllt, välfriserad, välklädd över- och medelklass, jämfört med chavisternas ännu större demonstrationer där mörkhyad arbetarklass dominerar.

Grundlagsförsamling - för att ändra i grundlagen
Den första maj utlyste president Maduro - helt i enlighet med grundlagen - allmänna val till en grundlagsförsamling med 500 ledamöter. Varför behöver då ”världens mest demokratiska grundlag” kompletteras? De förslag som grundlagsförsamlingen ska ta ställning till handlar bland annat om ett nytt socialförsäkringssystem som ska stadfästa många av de samhälleliga framsteg som gjorts under 2000-talet i form av landsomfattandet projekt, kallade Misiones, som husläkarsystem på grannskapsnivå för allmän och gratis hälsovård, skolor för gratis utbildning för alla, bostadsbyggande, kultur, samhälleliga lågprisbutiker m.m. samt att utveckla den mångkulturella identiteten och den deltagande demokratin utifrån kommundels- och kommunförsamlingarna, värna naturens och motarbeta klimatförändringarna, med mera i samma riktning, dvs utveckla demokratin och välfärden, men också att stärka den nationella suveräniteten och införa en ny icke oljebaserad ekonomisk modell.

Oppositionen vågar inte satsa på demokratiska val
Oppositionen vägrar att godta genomförda val, och vågar inte invänta det utlysta valet till grundlagsförsamling 30 juli och kommande regionala och lokala valen i december 2017 och 2018 och presidentvalet i december 2018. I stället för att i demokratisk ordning satsa på att vinna dessa val så har oppositionen med USAs goda minne valt att med ekonomiskt sabotage, våldsamma upplopp, misshandel och mord på chavister och mordbränder på förskolor, sjukhus och offentliga byggnader, samt senast granatangrepp på regeringsbyggnader, göra Venezuela oregerligt för att kalla på USA-trupp att återställa ordningen.

I den andan kallade oppositionen till en egen ”folkomröstning” den 17e juli, på lösa boliner, utan röstlängder och oberoende kontroll, för att föregå de utlysta valen till grundlagsförsamling den 30 juli. De hävdar 7 miljoner deltagare, ungefär 35 % av alla röstberättigade, den siffra de uppnått i tidigare val, och 98 % ja-röster, men visar inga belägg för detta och har redan bränt upp registren så att inget ska kunna kollas.

Att de väljer att försöka sabotera den demokratiska processen i stället för att vinna i den, visar att de vet att i regelrätta val om den bolivarianska modellen kommer de inte att kunna segra, hur mycket de än omhuldas av USA och den internationella mediemakten.

Eva Björklund 2017-07-16


 
upp  
 

Nordiskt initiativ: Stöd dialogen för fred i Venezuela

   
 

Det upptrappade gatuvåldet i Caracas måste upphöra och våldet få ett stopp. Det riskerar att som i Mellanöstern leda till inbördeskrig med oöverskådliga följder. Granatanfallet från en kapad helikopter mot regeringsbyggnader den 27 juni är en varningssignal.

Konfrontationerna mot president, regering och myndigheter måste återgå till fredliga former och fredliga lösningar sökas.

Regering och myndigheter måste visa respekt för de mänskliga rättigheterna och rätten till fredlig kamp för dem, innefattande yttrandefrihet och rätt till fredliga demonstrationer.

Vi stöder alla goda krafter för en fredlig lösning, till gagn för Venezuelas folk och freden i Latinamerika.

Vi uppmanar till stöd för de internationella initiativ som tagits för samtal och fredlig lösning på konflikten mellan opposition och regering,

Vi uppmanar de nordiska regeringarna och politiska partierna att uttala sitt stöd för

* Fredliga samtal för fredlig lösning enligt
UNASURs¹ initiativ till samtal mellan parterna med f.d. presidenterna Leonel Fernández, Dominikanska Republiken och Martín Torrijos, Panama och f.d. statsminister José Luis Rodríguez Zapatero, Spanien, som ledsagare med stöd av Vatikanen och CELAC.
CELACs² utropande av Latinamerika till Fredszon
På sitt toppmöte 2014 beslöt CELAC att utropa Latinamerika och Karibien till Fredszon. Under CELAC-EU-toppmötet 2015 anslöt sig även EU-länderna till detta.

* Respekt för de mänskliga rättigheterna och rätten till yttrandefrihet och fredliga demonstrationer
Genomförda val måste respekteras, liksom kommande val till grundlagsförsamling 30 juli och till de regionala och lokala valen i december 2017 och presidentval i december 2018.

Sveriges Fredsråd 4 juli 2017
Medlemsorganisationer: Kvinnor för Fred, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Artister för Fred, Svenska Fredskommittén, Irakiska Demokraters Förening, Svensk-Kubanska Föreningen, Kurdocide Watch info@frednu.se, www.frednu.se

¹ UNASUR – Sydamerikanska Ländernas Förbund, bildat av 12 länder 2008: Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Suriname, Uruguay, Venezuela
² CELAC – De Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap, bildad 2004-2008-2011 på toppmöten i Mexiko och Venezuela (UNASUR plus Karibien), innefattande alla länder i världsdelen utom USA och Kanada.

Med stöd hittills av
Riksdagsledamöter:
  (mp) Marco Venegas, Valter Mutt
  (s) Faradj Koliev, ersättare
  (v) Jens Holm, Daniel Sestrajcic, Amineh Kakabaveh
Venezuelanätverket
Resocal – Närverket för Solidaritet med Latinamerika


 
upp  
 

Kuba mitt i hungerspelen

   
 

Rosa Maria Payá, Jorge Luis Garcáa ("Antúnez"), Antonio Rodiles m. fl.
Floridakubaner applåderar Trumps nya åtgärder mot Kuba.


”Damerna i Vitt” och andra dissidentgrupper publicerade ett uttalande mot EUs överenskommelse med Kuba om att normalisera de bilaterala förbindelserna. De tänkte pressa Bryssel att återuppta de ekonomiska påtryckningarna på öriket.

En av Joven Cuba-bloggens medlemmar skrev: ”om det någon gång skulle hända att jag känner mig trött, om jag skulle få för mig att det inte längre finns så många skäl för att försvara Revolutionen, behöver jag bara sätta mig och titta på videor om kontrarevolutionen. De är rena lektionerna, de sopar undan varje tvivel och laddar batterierna för att fortsätta kampen.”

Jag skriver detta för jag helt och hållet förstod många kubaners reaktion när de insåg att dessa grupper tänker försöka stänga in dem igen, när Miamis anticastrister och Kubas ”dissidenter” kritiserar Europa och applåderar Trumps poltitik mot den kubanska nationen.

Washingtons åtgärder visar med all önskvärd tydlighet vilka ”fienderna” är, vilket politiskt är till fördel för Revolutionen. Men, de skadar nationen, vars ekonomi – såväl landets som familjernas – blir lidande av nerdragning av förbindelserna med USA.

Det var för bedrövligt att se dessa ”kubanska folkets räddare” applådera Trump och sjunga USAs nationalsång med handen på hjärtat. Det kan bara tävla med den dissident som springande ”paraderade” på Revolutionstorget med USAs fana i höjden.

Kubas regering anklagar dem hela tiden för att vara ”Imperiets legoknektar”, men det måste erkännas att oppositionen ger den rätt. Det skulle också kunna sägas att den officiella propagandan i väldigt liten utsträckning utnyttjar de bilder som dissidenterna skänker dem.

Anticastrismen verkar inte ha några generationsproblem, ungdomar som Rosa María Payá eller Antonio Rodiles fortsätter med samma strategi som 60-talets: att trycka på USA för att störta Revolutionen. Det var inte av en händelse som de satte sig i knäet på de som invaderade Grisbukten.

Bland de dissidenter som var närvarande den 16 juni utmärker sig Jorge Luis García (känd som Antúnez), som applåderade men ändå inte var nöjd. Han tyckte att Trumps åtgärder var för mjuka, som han skrev i ett brev till Vita Huset med krav på hårdare tag.

Antúnez kräver att Ekonomiska Embargot (USAs Kubablockad ö.a.) ska utsträckas till fria händer för Washington att använda ”alla tänkbara påtryckningar” och anta en ”politik mot Havanna utan minsta lilla eftergift”.

Han vill att Kuba ska sättas tillbaka på listan över ”länder som främjar terrorism”, som det ”aldrig borde ha tagits bort ifrån” och uttalar sig mot allt kulturellt utbyte mellan de två nationerna. Jämfört med Antúnez verkar Trump försiktig och måttfull.

Att föreslå ledaren för världens största militära och ekonomiska makt att använda varje tänkbar påtryckning mot ditt eget land är inget nytt, den stämmer precis med den strategi som rått sedan skäggens seger.

Oppositionen satsade hela tiden på att USA på ett eller annat sätt skulle krossa Kubas Revolution och sedan som den goda grannen överlämna nationen åt dem som gåva. Detta resonemang ledde dem till nederlag gång efter annan sedan 1959.

Fortfarande idag anklagar de president Kennedy för att inte ha givit Pentagon order att angripa Kuba när de ”hjältemodiga” medlemmarna i brigad 2506 allihop hade kapitulerat i Grisbukten mindre än 72 timmar efter landstigningen.

Dessa antikommunistiska kämpar är väldigt orättvisa för det var de själva som gjorde att den militära operationen misslyckades när de inte kunde göra motstånd tillräckligt längre. De är dessutom otacksamma för det var JFK som räddade dem genom överenskommelsen med Fidel Castro att utväxla dem mot barnmatskompotter.

Med sådana kompisar är det inte underligt att dissidenterna blir utfrusna, alla kubaner vet att det är de fattigaste, de svagaste, de mest sårbara som ”på köpet” får betala för denna ”påtryckningsstrategi” i dessa hungerspel.

Det ”Damerna i vitt” och Antúnez vill, det som Rosa María Payá och Rodiles kräver är en återgång till trakasserierna mot de kubaner som håller stånd, de som statssekreterare Lester D. Mallory präntade ner i svart på vitt den 6 april 1960, ordern som föreskrev iscensättning av en ”skicklig och diskret” handlingsplan som berövar ”Kuba pengar och leveranser, får att minska deras finansiella tillgångar och reallönerna och framkalla hunger, förtvivlan och att regeringen störtas.”

Fernando Ravsberg, Cartas desde Cuba 170713
Översättning Eva Björklund



 
upp  
 

Känd ”dissident” vill ha hårdare tag mot sitt land

   
 


Den kubanske dissidenten Jorge Luis García Pérez “Antúnez” bad idag president Trump att han vidmakthåller blockaden mot ”regimen i Havanna”. I ett öppet brev till Trump ber dissidenten, förutom att blockaden ska fortsätta, också ”varje form av påtryckning” tills det på ön finns ”en verklig möjlighet att utöva de rättigheter som erkänns universellt”.

”Antúnez” var närvarande och nämndes av presidenten under det tal han höll i Miami i förra månaden i vilket Trump tillkännagav USAs nya (dvs gamla) politik mot Kuba.

”Antúnez” uttrycker sin ”oändliga tacksamhet” för att dissidenter och exilkubaner bjöds in till Trumps tal, vilket var ”ett tydligt erkännande och moraliskt stöd” till oppositionen. Dissidenten tackade också för att Trump gjort slut på ”närmare ett decennium av eftergivenhetspolitik” gentemot Kuba som fördes av Obama.

”Tack så mycket för att tala klart och tydligt till denna grymma och blodtörstiga regim som arkebuserar, fängslar, mördar, låter försvinna; till denna regim som kränker, fängslar och föraktar sitt folk”, skriver ”Antúnez” i sitt brev i vilket han välkomnar att Vita Huset ska införa en ”ny, tydlig och fast politik gentemot Havanna utan den minsta eftergift.”

Han krävde också att Utrikesdepartementet omedelbart upphäver ”visum och rätten att ta emot pengar för regimens funktionärer”, då ”att inte göra det skulle vara att fortsätta att stimulera dubbelmoral och uppmuntra förtryck.” Han refererade till ”det som felaktigt kallas kulturellt utbyte” mellan regeringarna, något som inte är annat än ”en underkastelsens överenskommelse som ger auktoritet åt Havanna att besluta vilken konstnär som får, och vilken som inte får, resa.”

Som dissidenterna tidigare sagt insisterar de på att USA åter ska föra upp Kuba på listan över länder ”som befrämjar terrorism”, en lista från ”vilken det aldrig borde tagits bort på grund av den roll av destabilisering som Castrismen innebär för kontinenten och dess öppna stöd åt undergrävande väpnade grupper och narkoterrorister.”

[Att dissidenterna vänder sig till en utländsk publik är uppenbart. Uttalanden som den från ”Antúnez” ovan har givetvis inget stöd bland kubanerna. De förbannar de fjäskande dissidenterna, som själva lever gott medan de arbetar för en politik som drabbar vanliga kubaner.]

EFE 170707


 
upp  
 

Att vidmakthålla framsteg i Venezuela

   
 


Dr Rogelio Enrique Suárez i kubanska hälsovårdsbrigaden i Venezuela, leder specialistvårdcentralen (CAT) i Mirandalänet. Han berättar om Bolivarianska Revolutionens framsteg och fortsatta motstånd mot den ”okonventionella” krigföringen.

Hettan var pressande på vårdcentralen i Manguito 7, i kommunen Paz Castillo i västra Miranda. Men där var också mycket fridfullt. Vårdcentralen ska utreda patienter som behöver snabb diagnos.

Dr Suárez, 50-årig allmänläkare från Camagüey, och hans kollegor tog emot oss. Han har erfarenheter från många internationella uppdrag, det här är andra omgången i Venezuela. Mellan 2006 och 2008 arbetade han i Honduras på den första ögonkliniken som Kuba satte upp där. Han berättar hur skakad han var över hur svårt det var att få läkarvård, och om alla barn som levde i extrem fattigdom, utan möjlighet att gå i skola. Men också så fint att se hur så många människor med gråstarr återfick sin syn på ögonkliniken, gratis för alla som behövde. Upp till 70 honduraner per dag tog de emot, och många blev också deras vänner.

Det här är andra gången i Venezuela, hur är det?
Vi kom hit i en viktig, intensiv tid. Den Bolivarianska Revolutionen håller ut trots att mycket har förändrats sedan Hugo Chávez dog. Vi är här för att vidmakthålla vad han och Fidel Castro avtalade om inom hälsovården.

De vårdcentraler vi arbetar på är belägna där de största behoven finns. Vi arbetar tillsammans med venezolanerna för att förbättra hälsoläget. Vi tar särskilt hand om de mest sårbara barnen och havande kvinnor. Under samarbetet växer solidariteten, liksom patienternas tacksamhet.

Dr Suárez inledde sin läkargärning i Venezuela som familjeläkare. ”Det var en fantastisk tid i direktkontakt med patienterna, dag efter dag. Det var som att återvända till rötterna, familjeläkarens underbara roll. Och det var fint att se patienternas uppskattning över att bli så noggrant undersökta. Vi tog hand om de som behövde även efter öppettiderna. Sedan blev jag utsedd att leda specialistvårdcentralen.”

Har det varit lätt att få vänner här?
Verkligen. Till att börja med är allt arbete inom Venezuelas hälsovårdssystem grupparbete, vi är alla kuggar i ett maskineri, och för att det ska fungera perfekt måste vi alla göra vårt bästa, så att patienterna när de är färdigbehandlade är nöjda med våra tjänster.

Hur har tiden i Honduras påverkat dig?
Till att börja med ett starkare engagemang för Kuba och Fidels ideal, ett åtagande att upprätthålla alla vår revolutions landvinningar, innefattande allmän hälsovård. Det är ingen lätt uppgift när utmaningarna mot vår revolution ökar.

En annan sak som påverkar oss är att vi har bidragit till att utbilda nya revolutionära generationer. Överallt där vi arbetat har vi också undervisat. När vi drar vidare måste vi lämna efter oss folk som kan fortsätta det arbete vid satt igång.

Hur hanterar ni den pågående politiska destabiliseringen och våldet?
Jag har varit här sedan november 2014, med dagliga förändringar. Landet är utsatt för ett utnötningskrig. Vi kubaner vet vad det innebär. Kanske har inte så många av oss upplevt det personligen, men våra föräldrar har det och har fört över sina erfarenheter till oss. Vi får se direkt vad imperialismen är beredd att göra med en hel uppsättning av metoder, och vi förbereder oss bättre, för denna ”okonventionella” krigföring är något som Kuba upplevt ganska nyligen, även om inte i den extrema form som pågår här.

Venezuela är en riktig skola i ämnet
Våra föräldrar upplevde det under revolutionens första år med USAs Grisbuktsinvasion och angreppen på alfabetiseringskampanjen. För oss här är detta vår skyttegrav. Vi är här inte bara för att rädda Kubas revolution utan Latinamerikas, för Venezuela är avgörande, visar vad som kan gå förlorat. Det angår oss och är lika viktigt som våra andra uppgifter.

Utan rädsla...
Inte av något slag. För med rädsla går det inte att arbeta skapande. En måste ta hand om sig själv och förstå faran, men det är en annan sak, inte rädsla.

Vi är alla inställda på att fortsätta och göra vårt bästa för att upprätthålla de landvinningar som uppnåddes med Barrio Adentro (hälsovårdsutbyggnaden på grannskapsnivå). Detta medmänskliga projekt är, trots de svårigheter som nu finns, en av den Bolivarianska Revolutionens ovedersägliga bedrifter, och det är därför stora ansträngningar görs för att kunna fortsätta utvecklingen.

Vi som arbetar här kommer inte att svika Kubas Revolution, och inte heller den Bolivarianska, och inte svika våra presidenter Raúl och Nicolás Maduro. För det handlar också om att försvara Fidels och Chávez ideal.

Alina Perera Robbio, Granma, 170630
Översättning Eva Björklund



 
upp  
 

USA ger grönt ljus för att störta Venezuelas regering

   
 


TEGUCIGALPA / 2017-07-11 / USA har gått från att utfärda uttalanden om dialog till direkta uppmaningar om att störta den folkvalda regeringen Nicolas Maduro i Venezuela. – Jag uppmanar Venezuelas militärer att störta Nicolas Maduro! Om Nicolas Maduro friger sina politiska fångar, kommer jag förhandla för honom om fri lejd ut från Venezuela. 

Så uttryckte sig Amiral Kurt W. Tidd, befälhavare för USA:s Sydkommando (USSOUTHCOM) den 8 april 2017 i en videofilm [1]: 

Med all rätt betraktade inte bara regeringen Maduro Tidds direkta uppmaning till en militärkupp, även Latinamerikas folk blev grymt varse om att ”Imperialismen är ingen Papperstiger”. 

USA leder oppositionen i Venezuela
Framträdandet från det militära Sydkommandots högste chef, som kan ses och höras på följande video, illustrerar och bekräftar samtidigt USA:s avgörande roll och inblandning i den venezuelanska extrema högeroppositionens 100 dagars försök att störta regeringen. Oppositionsledarna har sedan länge begärt USA:s direkta stöd för att störta Maduro.

I den manual oppositionen följer eskalerar den varje dag terrormetoderna för att skapa det kaos som är nödvändigt för att förklara Venezuela som en stat i förfall, inkapabel att fullfölja sina nationella och internationella åtaganden. I det läget träder OAS, de Amerikanska Staternas Organisation in och fattar beslut om den ”Demokratiska Chartan”. Hittills har USA och dess lydstater som Colombia, Argentina, Mexiko eller Peru inte lyckats få den 2/3-majoritet som behövs för att utfärda Chartan, mycket tack vare de karibiska staterna och ALBA-gruppen.

Det var därför som Amiral Kurt Walter Tidd främst vände sig till dessa karibiska stater i sitt framträdande den 8 april:

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/07/usa-ger-gront-ljus-att-storta.html?spref=fb

Dick Emanuelsson 170711



 
upp  
 

Venezuela: Terroristernas Plan B

   
 

”De är helt enkelt förövningar för det som komma skall i Venezuela,
inte bara i Caracas, det är Venezuela.”


Juan Requesens, ledamot för partiet Primero Justicia (Rättvisa Först) i Venezuelas Nationalförsamling, höll ett tal på Floridas Internationella Universitet i Miami den 5 juli 2017.

I sitt tal säger Requesens bland annat:
• Om regeringen vill ha krig, ska vi ge dem det. Vi ska paralysera Venezuela!
• Den 16 juli är det 14 dagar kvar till Grundlagsförsamlingen, och vi har inget mer att förlora!
• Vi kan inte låta 30 juli komma utan att folks vardagsliv i detta land totalförlamats.
• Det ska inte finnas något företag som håller öppet, inget dit de anställda går, allt ska vara stoppat och de ska inte komma fram!
• Om vi lyckas skapa det klimat av oregerbarhet som vi behöver, kommer vi att vrida av diktaturens fötter!
• Vår folkomröstning* gör det möjligt för oss att rättfärdiga, mer än rättfärdiga, uppnå en sprängeffekt som utlöser en förlamning av hela landet.
• Det viktiga är att vi utropar Timme Noll då Venezuela definitivt paralyseras.
• Allt detta kan ske när vi utropar Timme Noll. Vi måste vara förberedda på att folk ska kunna dra sig tillbaka och återvända.
• Vi anfaller regeringen på fyra flanker.
• För att bryta landets förlamning så får de välja mellan att massakrera oss eller inte. Vi måste tvinga de väpnade styrkorna att välja beslut att fatta.
• Vi har all rätt i världen att paralysera detta land.
• Men för att framkalla en utländsk intervention måste vi gå igenom denna – etapp. Det är självklart.

* Oppositionen planerar att genomföra sin egen folkomröstning om regeringens vara eller inte vara.

Se video reportage: http://albaciudad.org/2017/07/requesens-usaran-el-plebiscito-y-la-hora-cero-para-paralizar-el-pais-y-exigir-una-intervencion-militar-video

Resumen Latinoamericano 170709
Översättning Eva Björklund



 
upp  
 

Tyst dialog leder till Leopoldo López frisläppande

   
 


Högsta Domstolen beslutade i lördags att släppa högerledaren Leopoldo López ut ur fängelset och ge honom husarrest. López dömdes 2015 till fängelsestraff som ansvarig för morden på 43 personer under kravallerna februari-maj 2014 som döptes av oppositionen till ”La Salida” (utgången) med avsikt att störta den sittande presidenten Nicolás Maduro. 

Leopoldo López leder högerpartiet Voluntad Popular och är den mest kraftfulla ledaren för oppositionen i landet. Han tillhör överklassen i Venezuela med studier i elituniversiteten Kenyon College och Harvard i USA. Han kommer från en av de rikaste familjerna i Venezuela med flera inflytelserika högerpolitiker under 1900-talet som Eduardo Mendoza och Rafael Lopez, båda ministrar i tidigare högerregeringar. López far är ledande i den största högertidningen El Nacional. Kusinen Lorenzo Mendoza, landets mäktigaste företagsledare, äger det livsmedelsbolaget La Polar. En annan i familjen, Eduardo Mendozas barnbarn, Thor Halvorssen Mendoza är aktivt motståndare till Chávez och nuvarande regering och driver från Norge kampanjstiftelsen Human Rights Foundation.

Läs hela artikeln här:
https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/07/09/tyst-dialog-leder-till-leopoldo-lopez-frislappande/

Nordicvenezuelasolidarity 170709

 
upp  
 

10 miljoner människor i 30 länder
har lärt sig läsa och skriva tack vare Kuba

   
 


Nu överstiger antalet som alfabetiserats i Panama 70 000 personer. I en intervju med Prensa Latina i Panamas huvudstad sade Kubas utbildningsminister Ena Elsa Velázquez att den kubanska metoden ”Yo sí puedo” (Visst kan jag) tillämpas i Panama i samarbete med landets Socialdepartement.

Hon berättade att besökets syfte är att stärka detta alfabetiseringsprogram som fram tills idag har lärt ungefär 10 miljoner människor i 30 olika länder att läsa och skriva. Ministern berättade att programmet med stor framgång tillämpats i Ecuador, Venezuela, Bolivia och Nicaragua. De tre sistnämnda är nu befriade från analfabetism.

Hon framhöll att i Yo sí puedo innefattar ämnen som historia, spanska språket, matematik och naturvetenskap, vilket tillåter deltagarna att klara basnivån på två år. Samarbetet med Panama ska fördjupas. Förutom böckerna på spanska så utarbetas textböcker på de lokala språken för ursprungsbefolkningen, med hjälp av frivilliga som behärskar båda språken. Ministern betonade att utbildningsmaterialet alltid anpassas efter varje land så att användarna känner igen symboler och bilder. Videoinspelningar görs med lokala aktörer.

Alfabetisering är ett viktigt bidrag till utbildning i världen. Men Kuba hjälper också till med att utbilda lärare, validera kvalitet och erbjuder stipendier för att elever ska kunna fortsätta högre studier i Kuba.

Kuba har inte bara gynnat Latinamerika och Karibien utan också länder i Afrika. Där arbetar exempelvis kubanska lärare i Västsahara på en högstadieskola byggd med venezolansk hjälp.

Prensa Latina 170707 (nedkortad)



 
upp  
 

Terrorism ursäktas när det passar

   
 


Trump tillkännagav USAs återgång till en mer aggressiv politik mot Kuba i ett tal i Miami inför jublande veteraner från invasionen i Grisbukten, terrorister av diverse slag, med flera ur extremhögerns skräckkabinett. Trump fick också applåder från de s.k. “dissidenterna” i Kuba, som Vita Huset årligen finansierar med mellan 20 och 30 miljoner dollar.

Efter att under några år ha hamnat i skuggan har dessa “dissidenter” nu kunnat gå på offensiven. Åter får vi höra om “hungerstrejker”, påhejade av Vita Huset och internationella medier.

Ett av dessa medier är Cadena Ser, som tillhör Grupo Prisa (Med spanska dagstidningen El País som flaggskepp). Deras journalist Victoria García driver en propagandakampanj för Jorge Cervantes, medlem av UNPACU, en “dissidentgrupp” som stöder blockaden av Kuba och finansieras från Washington via extremhögern i Miami. I journalistens krönika kan vi läsa groteska och grova anklagelser som att “hans familj vill fördöma övergreppen från en regim som fortsätter att misshandla Damerna i Vitt” och “Castros politiska polis skrämmer och torterar de som höjer rösten.”

Misshandel av Damer i Vitt? Tortyr i Kuba? Var är inspelningarna, fotona, videoupptagningarna? Vad är detta för journalistik som kommer med grova anklagelser utan tillstymmelse till bevis, vars enda vittnesmål kommer från de som arbetar för och betalas av USAs regering?

Varför informerar inte journalisten om vem den s.k. människorättskämpen Jorge Cervantes är? Varför berättar de inte att han dömdes till fängelse för rån 1997? Att han 2011 hamnade i fängelse igen efter våldtäktsförsök?

Men man ska inte bli förvånad över att journalisten Victoria García försvarar sådana personer. Hon är samma journalist som nyligen ansåg att en helikopterpilot, som en del av en påbörjad militärkupp i Venezuela, “skjuter granater på en fest med 80 personer” inte är en terrorist utan en “pilot som gjorde uppror mot regeringen Nicolás Maduro”. Hon nämner inte heller att bland de 80 personerna fanns journalistkollegor till henne. Och hon rättfärdigar detta attentat mot civila för att “Venezuela i praktiken har omvandlats till en diktatur” där “fler än 75 personer dödats av polisen”.

Utan tvekan hade Victoria García suttit i fänglese om hon i sitt eget land, Spanien, hade fått för sig att anklaga landets regering för ett enda av de mord som oppositionen begått. Men när det handlar om Venezuela vet hon att hon har till uppgift att tillskriva regeringen de många morden och lynchningarna, fast de genomförts av den fascistiska oppositionen. Det kan hon göra tack vare den internationella mediecensuren som döljer denna oppositions alla brott.

Vi kan också leka med tanken: om någon kastar några granater på en fest som Victoria Garcías bolag Cadena Ser håller; vad skulle hända då?

Cubainformacion.tv 170706 (med utförliga källhänvisningar i originalet)



 
upp  
 

Helikopterkapare i Venezuela

   
 


”Vi är Gudskrigare och vårt uppdrag är att tjäna folket! Leve Venezuela” Det var helikopterkaparens budskap på Instragram. Med handen sträckt i en hälsning och med stenhård min, uppbackad av sin maskerade skyddsvakt, läser Gudskrigaren sitt budskap innan han startar den helikopter han kapat för att attackera både inrikesministeriet och Högsta Domstolen.

Gudskrigaren vid namn Oscar Pérez är kapten. Det är oklart vilka han representerar men säger själv på en video på Instragram att ”Vi är en koalition av militärer, poliser och civila som söker jämvikt och mot denna kriminella övergångsregering. Vi tillhör ingen politisk riktning eller parti. Vi är nationalister, fosterlandsvänner som stöder institutionerna”.

Gudskrigaren kapade en helikopter från kriminalpolisen Cicpc och flög med sin andrepilot först till inrikesministeriet i Caracas där han besköt med 15 skott på de 80-tal sociala kommunikatörer som samlats på terrassen för att fira Journalistdagen. Sedan fortsatte han till Högsta Domstolen där domarna samlats till möte i Grundlagssalen. Han besköt byggnaden och kastade minst fyra granater mot den – två mot vakterna – varav alla utlöstes utom en. Tack vare vakternas snabba reaktion kunde en tragedi undvikas. Granaterna visade sig vara av israeliskt och USA-ursprung. Gudskrigaren var under granskning på grund av sina kontakter med CIA och USA:s ambassad i Caracas liksom med en f.d. inrikesminister som tidigare offentligt bekräftat sina kontakter med CIA.

Venezuelas regering har fördömt attacken och menar att det är en terroristaktion i ett led i konfrontationen och våldet för att störta president Maduro och för att stoppa valet till en ny grundlagsförsamling den 30 juli. Överbefälhavaren Padrino uppmanar folket att vara på sin vakt inför kuppmakarnas upptrappning. Maduro själv menar att inget och ingen kommer att kunna hejda det kommande valet till grundlagsförsamlingen.

nordicvenezuelasolidarity 170628



 
upp  
 

Vad hade hänt om ”Venezuelas fredliga demonstranter” hade agerat i Stockholm?

   
 


TEGUCIGALPA 2017-06-25 Vad hade hänt om svenska demonstranter, uppbackade av nästan en hel politisk omvärld, i synnerhet alla slags massmedier, hade attackerat (den nu nedlagda) Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby med hemmagjorda granatkastare? Två ordningspoliser skadades allvarligt och svävar mellan liv och död.

Vad hade polisens och militärens reaktion blivit om terrorister hade attackerat F8:s interna skola (för barn i årsklasserna 1-9) med eldvapen och brandbomber? Perforationerna från kulorna i skolans väggar är vittnesmål på den väpnade aktionen.

En mor som har sin 7-åriga dotter på skolan är orolig för att terroristerna inte bara förhindrar sin dotters skolgång utan sätter hennes liv på spel. Brandbomberna tog sikte på hustaket för att lättare antända hela byggnaden.

– I morse frågade min dotter; varför hatar de oss så mycket? Vad har vi gjort dem?

Vad skulle föräldraföreningen har sagt och krävt gentemot svenska myndigheter?

För några veckor sedan attackerade en liknande terroristgrupp Bostadsdepartementets byggnad. Där arbetar 1000 anställda samt förskolelärare och 45 barn på husets dagis. Dessa människor löpte stor risk att gå under i den av terroristerna antända byggnaden. Tänk på vad branden i London kostade i människoliv.

Men det här är inte Stockholm utan Caracas, Venezuela
Det är inte i hela Caracas detta händer utan i de kommundelar där den högerextrema politiska oppositionen utsåg borgmästare i det senaste valet och där denne också är chef för den kommunala polisen. Denna ingriper sällan när terroristerna, som i Dagens Nyheter, STV och Sveriges Radio kallas ”fredliga demonstranter”. De lyfter ju upp sina rena och vita händer mot himlen samtidigt som dessa oppositionsledare ger sina paramilitära grupper på tvärgatorna order om att attackera ordningsmakten och som i fallet i fredags, flygbasen La Carlota.

Rev ned säkerhetsstängsel och besköt flygbasen
Närmare 80 venezuelaner har dödats de senaste två månaderna, bland dem många ur de obeväpnade polisstyrkorna. Dessa besvarar brandbomber, pistoleld och granater från hemmagjorda granatkastare med batonger och tårgas. De är förbjudna att använda eldvapen mot demonstranter.

Läs hela artikeln här:
http://dickema.blogspot.se/2017/06/vad-hade-hant-om-venezuelas-fredliga.html?spref=fb

Dick Emanuelsson 170625



 
upp  
 

USAs Kubapolitik är kapad av extremhögern

   
 


USAs politik gentemot Kuba, där Trump dragit tillbaka Obamas överenskommelser, begränsat möjligheterna till resor och handel, har kidnappats av en klick Kubaamerikaner som sålt sitt stöd i Kongressen till Trump mot att denne inför nya restriktioner mot Kuba. Dessa individer och Trump har demonstrerat hur korrupt det politiska systemet i USA är. Kan detta system stå som en symbol för ”frihet” för någon i världen?

Kubas medicinska brigader tjänstgör i fler än 100 länder och sörjer för de fattigaste. De var avgörande för att stoppa Ebolaepidemin i Afrika, en framgång erkänd av WHO. Kuba har en av världens högsta antal läkare i förhållande till befolkningen, medellivslängden är jämförbar med USAs och kubanerna åtnjuter gratis hälsovård, utbildning, bostad, pensioner och trygghet till arbete. Kuba har inga knarklangare, knarkgäng, mobb, hemlöshet, analfabetism eller undernäring. Landets framgångar i bioteknik är unika i Latinamerika och står som symbol för vad ett litet land med begränsade resurser kan göra.

Dessa framgångar har uppnåtts trots en 55-årig blockad från världens mäktigaste nation som, förutom den förödande blockaden, också utsatt Kuba för ekonomiskt sabotage, spioneri, mord och militär aggression.

Luis Suarez-Villa, Professor emeritus, University of California, Irvine


”Medan de diplomatiska förbindelserna återupptogs under Obama och begränsade lättnader skedde, så har verkligheten för kubanerna varit en fortsättning på den aggressiva politiken från deras granne supermakten. Medborgare i USA får bara resa till Kuba med speciell licens, internationella företag bötfälls för handel med Kuba och investeringar kvävs av hot om dryga böter mot dem som bryter blockaden.”

Under Obamas presidenttid utdömdes 56 böter på sammanlagt ca 14 miljarder dollar mot internationella företag för att de ska ha brutit blockaden. Sedan den s.k. ”normaliseringen” av relationerna har USA bötfällt 11 internationella företag med ytterligare 2,8 miljarder dollar.

I oktober 2016 antog FN en kubansk resolution som uppmanar till blockadens upphörande. I november 2015 stängde Co-operative Bank kontot för Cuba Solidarity Campaign i Storbritannien som en direkt konsekvens av USAs blockad. Bankens VD Niall Booker bekräftade att stängningen berodde på risken av att utsättas för böter av USA.

[Svensk-Kubanska Föreningen drabbades också nyligen av blockaden när en penningöverföring från Sverige, via Nordea, till banken Credit Suisse i Schweiz annulerades. Pengarna var avsedda för medicinframställning i Kuba. Inte nog med det, bankerna behöll 20 000 kr av våra pengar som ”växlingsförluster”.]

Rob Miller, Director, Cuba Solidarity campaign, The Guardian 170619



 
upp  
 

Trump vill gå tillbaka, men vi säger:
slå tillbaka mot blockaden!

   
 


Ungefär samtidigt som Philandro Castiles mamma stod utanför en domstol i Minnesota och krävde rättvisa för sin dödade son, då hennes sons mördare nyss befanns vara oskyldig, var Trump i Miami och fördömde Kuba för grova människorättsbrott. Han skrev under ett dokument för att stoppa processen för normalisering av relationerna mellan länderna som pågått den senaste tiden.

Philandro Castile var den unge svarte man som mördades i sin bil, med bilbältet på, efter att ha stoppats utan annan orsak än hans hudfärg. Polisen sköt Castile fem gånger på nära håll medan hans flickvän, med sin baby i baksätet, streamade illdådet. Inget liknande skulle kunnat hända i Kuba, medan scener som denna är alltför vanliga i USA.

Trump, med sin förvrängda verklighetssyn, talade till den krympande skaran av förhärdade, ärkereaktionära, anti-kubaner. Trump anklagde Kuba för att sprida ”våld och instabilitet” för att rättfärdiga nya inskränkningar för USA-medborgare att resa till Kuba och stärka blockaden genom att eliminera affärsavtal med kubanska statliga företag som administreras av militären. Detta sägs av en president för ett land vars imperialistiska intressen är engagerade i att hota och destabilisera världen från havet, från luften och från sina hundratals militärbaser som ockuperar områden i fler än 90 länder.

Det Kuba å sin sida sprider i världen är solidaritet genom sina medicinska och utbildningsbrigader. Kuba får ett överväldigande stöd i FN varje oktober i fördömandet av blockaden, vilket visar hur världens länder och folk känner.

Som väntat var Kubas svar på Trumps utfall behärskat och värdigt: ”Den kubanska regeringen avvisar den politiska manipulationen och hyckleriet när det gäller mänskliga rättigheter. Det kubanska folket åtnjuter fundamentala rättigheter och friheter och visar framgångar som vi är stolta över och som i många länder bara är en dröm, inklusive USA. Såsom rätten till hälsovård, utbildning, social trygghet, lika lön för lika arbete, barnens rättigheter, rätten till livsmedel, fred och utveckling. Med sina knappa resurser bidrar Kuba också till förbättringar av mänskliga rättigheter i många delar av världen, trots de begränsningar som påtvingas oss genom att ha en ekonomi som är utsatt för blockad.”

I USA stöder 65 % av befolkningen en normalisering av förbindelserna med Kuba och ännu fler rätten att fritt kunna resa dit. Kommer denna majoritet att stå vid sidan om medan Trump försöker återgå till en politik som straffar Kuba och som varit ett kostsamt misslyckande i över 50 år?

För oss i solidaritetsrörelsen för Kuba, som har genomlevt upp- och nedgångar, behöver vi se denna utveckling som ett tillfälle att stärka vårt arbete och motsätta oss Trump och sådana som honom genom olika aktiviteter. Vi behöver upplysa om Kubas verklighet, ett land som visar att en bättre värld är möjlig, för nya åhörare. Det är vår uppgift.

International Committee for Peace, Justice and Dignity 170618



 
upp  
 

Trumps hyckleri

   
 


Trump: ”Castroregimen har sänt vapen till Nordkorea och underblåst kaos i Venezuela. Medan den fängslar oskyldiga, skyddar det polismördare, flygplanskapare och terrorister. Den har stött trafficking, tvångsarbete och exploatering runt om i hela världen.”

Hyckleriet är otroligt. Under Trump har de civila dödsoffren i kriget mot ISIS skjutit i höjden. Sedan Trump tillträdde har 3 800 oskyldiga dött av USAs bomber, när landets militär, med nya befogenheter, använder alltmer kraftfulla bomber mot civila områden.

Inte nog med det; under de senaste månaderna har Trump offentligt hyllat Filippinernas president Duterte, vars dödsskvadroner slaktat tusentals människor den senaste tiden; hyllat Erdogan i Turkiet som håller tiotusentals politiska fångar och utsätter dem för tortyr och våldtäkt i en etnisk rensning mot kurderna; hyllat kung Salaman i Saudiarabien, som ligger bakom en blockad mot Jemen med miljontals svältande som följd, samtidigt som han med sina i USA inköpta vapen slaktar tusen och åter tusen.

Det är ingen överraskning att Kubas regering omgående pekade på den löjliga dubbelmoralen och slog fast att USA inte har något att lära Kuba vad gäller mänskliga rättigheter.

Washington Journal 170618



 
upp  
 

Lars Håkansson, en sann Kubavän, till minne

   
 


Vi har nåtts av beskedet att Lars Håkansson gick ur tiden den 3 juni, 89 år gammal. Efter pensioneringen för över 20 år sedan förlade han sitt huvudsakliga politiska arbete till Svensk-Kubanska Föreningens Stockholmsavdelning och besökte Kuba flera gånger. Han var en kär och omtyckt kamrat som i många år bidrog till solidaritetsarbetet både praktiskt och ekonomiskt. Så länge hälsan tillät var han ute på gator och torg och möten och pratade med folk – det hade han lätt för - om Kuba som fyrbåk och hopp. Och hade alltid med sig Kuba-tidskriften och flygblad att dela ut där kan kom åt. Och hans hem stod alltid öppet för besökande kubaner. Vi minns särskilt hans stora, ständiga engagemang i den mångåriga kampen för Frihet för De 5 kubanska politiska fångarna i USA, ända från starten. I solidaritetsarbetet för Kuba kunde han förena sitt kulturella, existentiella och antiimperialistiska engagemang. Han var en trofast vän, ständigt uppmuntrande, ständigt beredd att ställa upp när det behövdes.

Eva Björklund

Om Lars Håkanssons liv: Han föddes 1928 i Blekinge. Han växte upp under hårda förhållanden, yngst i en stor syskonskara. Tidig kontakt med litteratur vidgade hans vyer. Han sökte sig till huvudstaden och ut i efterkrigseuropa och lärde känna andra kulturer.

Efter realskolan arbetade han på bank och ett handelsbolag, och tog sedan över ett litet specialmetallföretag. Genom arbetet lärde han känna industrivärlden i Sverige och Europa. Hans inblick i klasskompromissernas välfärdssverige som gjorde honom kritisk till en stagnerad socialdemokrati.

De djupa orättvisor han erfor under sin uppväxt och sökandet efter tankegemenskap ledde honom till socialismen. Han var aktiv i VPK Sölvesborg, där han även var ledamot i kommunfullmäktige, och blev känd som bekämpare av lokal korruption i en kommun som visade socialdemokratins sämre sidor. Han såg socialismen som en frihetsfråga där säkrandet av de materiella grundbehoven skulle frigöra människan. Han var kritisk till konsumtionssamhället och alienationen och bejakade livets goda såsom den klassiska litteraturen, musiken och konsten. Han var medlem i många freds- och solidaritetsorganisationer genom åren. Han var beläst marxist, gentleman och systemkritisk kommunist hela livet och hade vissa ideologiska svårigheter med Vänsterpartiets utveckling till allmänvänster, särskilt utrikespolitiskt.

Minnesceremoni kommer att äga rum på Lidingö Kyrkogård, samlingslokalen Viken, fredagen den 30 juni kl 12. Hans vänner är välkomna (sammandrag ur familjens runa).



 
upp  
 

Kuba tillbakavisar USAs påbud

   
 


Kuba upprepade sin beredskap att samarbeta med Washington samtidigt som man totalt avvisar den fortsatta olagliga blockaden. Kubas regering publicerade ett uttalande i fredags som svar på president Trumps ändrade politik mot den socialistiska ön, i vilket Kuba försvarade landets oberoende.

Trump sa att han kommer att upphäva Obamas “helt ensidiga avtal med Kuba. Vi kommer att kräva ett mycket bättre avtal för det kubanska folket och USA. Vi vill inte att US-dollar ska stödja ett militärt monopol som exploaterar och missbrukar de kubanska medborgarna.” Han tillade att USAs sanktioner inte kommer att upphöra förrän Kuba friger “sina politiska fångar och håller fria val.”

USA kommer nu att skärpa reglerna för USA-medborgare som vill resa till Kuba. De måste delta i organiserade resor som sköts av företag i USA. Den nya politiken förbjuder också de flesta affärsöverenskommelser som är kopplade till kubanska GAESA, som har kopplingar till militären. Men flygbolag och kryssningsfartyg får fortsätta sina turer.

Kuba tillbakavisar den fortsatta illegala blockaden. “Kubas regering fördömer de nya åtgärderna som skärper blockaden. En blockad som är dömd att misslyckas, vilket visats upprepade gånger i det förflutna, och som inte kommer att uppnå sitt mål att försvaga revolutionen och besegra det kubanska folket vars motstånd mot aggression av alla typer och ursprung har bevisats under närmare sex årtionden.” Det sägs också: “Kubas regering upprepar sin beredskap att fortsätta en respektfull dialog och samarbete inom områden av ömsesidigt intresse, liksom fortsatta förhandlingar om bilaterala frågor som väntar på sin lösning.”

Havanna tillbakavisade att USA kritiserar Kuba istället för att ta itu med USAs egna problem. “USA är inte i läge att ge oss några lektioner. Vi är allvarligt bekymrade för bristen på respekt och garantier för mänskliga rättigheter i det landet, där fallen av mord och polisbrutalitet, särskilt mot den afroamerikanska befolkningen, är många; rätten till liv kränks av de många som dör av vapen; barn exploateras i barnarbete och det finns många allvarliga uttryck för rasdiskriminering. USA hotar att begränsa hälsovården ytterligare, vilket skulle göra att 23 miljoner människor saknar hälsoförsäkring; det finns ojämlikhet i löner mellan män och kvinnor; invandrare och flyktingar är marginaliserade, särskilt de som kommer från islamska länder; USA vill resa murar som svärtar ner landets grannar; överge internationella åtaganden som syftar till att skydda miljön och möta klimatförändringarna.”

Telesurtv.net 170616



 
upp  
 

Kuba ger USA svar på tal

   
 


Redan samma dag som Trump höll sitt Kubatal i Miami bland krigsförbrytare, terrorister och misslyckade stofiler, svarade Kuba på Trumps infama anklagelser. Bland annat sades det i uttalandet:

“USA är inte i läge att ge oss några lektioner. Vi är allvarligt bekymrade för bristen på respekt och garantier för mänskliga rättigheter i USA, där fallen av mord och polisbrutalitet, särskilt mot den afroamerikanska befolkningen, är många; rätten till liv kränks av det stora antal som dör av alla dödsskjutningar; barn exploateras i barnarbete och det finns många allvarliga uttryck för rasdiskriminering. USA hotar att begränsa hälsovården ytterligare, vilket skulle göra att 23 miljoner människor helt saknar hälsoförsäkring; det finns ojämlikhet i löner mellan män och kvinnor; invandrare och flyktingar är marginaliserade, särskilt de som kommer från islamska länder; USA vill resa murar som svärtar ner landets grannar; överge internationella åtaganden som syftar till att skydda miljön och möta klimatförändringarna.

Det finns också anledning till oro för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som USA står bakom i andra länder. Bland dem finns de godtyckliga fängslandena av dussintals personer på den av USA illegalt ockuperade Guantánamobasen i Kuba. Här har man också tillämpat tortyr. Utomrättsliga avrättningar och dödsfall bland civila orsakade av bomber och användning av drönare; krigen som utlösts mot länder som Irak, baserade på lögner om innehav av massförstörelsevapen, med förödande konsekvenser för freden, säkerheten och stabiliteten i regionen.

Vi påminner om att Kuba är delaktig i 44 internationella avtal som rör mänskliga rättigheter medan USA bara är det i 18. Vi har mycket att visa, tycka och försvara.

Varje strategi i syfte att ändra det politiska, ekonomiska och sociala systemet i Kuba, oavsett om man försöker uppnå det genom påtryckningar eller påbud, eller genom användning av mer subtila metoder, är dömda att misslyckas.”

Havanna, 170616



 
upp  
 

USA försöker tvinga Kuba till eftergifter

   
 


Under rop om ”mänskliga rättigheter” slår USA ett hårt slag just mot dessa rättigheter. Trump vrider klockan tillbaka till den aggressiva kalla-krigspolitiken gentemot Kuba. Han går därmed emot USAs affärsintressen och majoriteten av sina egna väljare för att tillfredsställa en liten, men rik och mäktig, minoritet bland högerextrema politiker.

Världshistoriens längsta blockad skärps åter. Det är det kubanska folket som drabbas av de nya restriktionerna. USA säger öppet att det vill tvinga Kuba till eftergifter. Det är en politik som misslyckats i årtionden. Det den lyckats med är att hindra landets ekonomiska utveckling och högre levnadsstandard för befolkningen.

Trump sällar sig till det dussintal USA-presidenter som lovat att återföra Kuba under USAs dominans. Liksom de tidigare, kommer han att misslyckas. Kuba förhandlar inte med utomstående om sitt statsskick, ekonomiska och sociala system. Men priset för kubanerna är högt. USAs politik åstadkommer nöd och död. Stormaktens försök att införa sin form av demokrati i länder som Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien osv. är inte lockande. Kubanerna är, av förståeliga skäl, inte intresserade.

Politiker, ”experter” och media i Sverige försöker nu utmåla USAs ändrade politik som en ”gåva till Castro-regimen”. Lika absurt har de länge hävdat att blockaden, som varje år orsakar skador för mångmiljardbelopp på den kubanska ekonomin, gynnar regeringen. Det är förstås lögn och hyckleri. Kubas regering önskar inget annat än normala relationer.

Vanlig mänsklig anständighet kräver att man motsätter sig USAs bestraffning av ett helt folk. Lämna tillbaka Guantánamo och sluta med den undergrävande verksamheten.

Ett bra sätt att protestera mot den människovidriga politiken är att stärka solidaritetsarbetet med Kuba och Latinamerika. Protestera mot USAs självpåtagna rätt att försöka styra och dominera världen. Gå med och/eller värva medlemmar till Svensk-Kubanska Föreningen!

Zoltan Tiroler 170618



 
upp  
 

Är det slut på tövädret USA-Kuba?

   
 


Idag pratar USAs president i Miami, på en teater vars namn påminner om åren av de hårdaste konfrontationer mellan länderna. När man attackerade ön med exilkubaner tränade, finansierade, utrustade och styrda av CIA.

Utan tvekan hade man valt en lämplig miljö för att tillkännage USAs nya planer. Ingen vet om det verkligen handlar om en återgång till det förgångna och Kalla Kriget, eller om det mer handlar om att få stöd av kubaamerikanska senatorer, som innehar nyckelpositioner för andra strider som är viktigare för administrationen. I realiteten har det liten betydelse.

Om Trump går tillbaka och återtar Obamas reformer, är vi tillbaka i samma politik som USA drivit mot Kuba mellan 1959 och 2015, en strategi vars resultat vi känner till.

Blockaden/embargot, Torricelli och Helms-Burton lagarna syftar till att föra det kubanska folket i hunger, fattigdom och desperation, precis som det står i dokumenten från Washington på 1960-talet. Politken hade inte avsedd effekt.

Nu ger man intrycket att relationen med Kuba hårdnar och att administrationen återtar de förändringar Obama införde. Ovissheten kvarstår om hur långt USA är berett att gå, vilka som påverkas. Handlar det “bara” om att slå mot den statliga sektorn, som de insinuerar eller om de vill fortsätta att arbeta för fattigdom bland folket.

Hur kan Vita Huset begränsa resorna till ön utan att detta skulle påverka privata restauranger, barer, inkvarteringsställen, taxichaufförer, hantverkare, kypare, bartender, kockar, turistguider eller fiskare och lantbrukare som förser matställena med förnödenheter?

Hur ska Vita Huset hindra att turisterna från USA utnyttjar vissa hotellkedjor utan att det påverkar de tusentals anställda som försörjer sina familjer med sina inkomster?

Det är cyniskt att påstå att man kan hålla en blockad mot Kuba som enbart påverkar de styrande, utan att det skulle påverka den vanlige kubanen. Dissidenterna, som firar den nya politiken, verkar inte förstå att deras isolering kommer just av att de stödjer Washington gentemot sitt eget folk.

Albert Einstien uppmanade oss att “Om du vill ha annorlunda resultat, gör inte samma sak som du gjort innan”, men han påpekade också att det finns två saker som är ändlösa: “universum och den mänskliga dumheten, och vad gäller universum är jag inte säker.”

Cartas desde Cuba 170616



 
upp  
 

Spanska El País ljuger mest om Kuba!

   
 


Ett stort antal vänskapsorganisationer har tilldelat den spanska dagstidningen El Pais priset för att vara den tidning som ljuger mest om Kuba. Detta unika pris tillkännagavs på den sista dagen av det 14:e Nationella Mötet för Solidaritet med Kuba i Bilbao, Spanien.

De över 200 deltagarna på konferensen ansåg att El Pais har den längsta meritlistan när det gäller förtal, manipulation, förvrängning och lögner mot Kuba och dess revolution.

Det är andra gången El Pais fått utmärkelsen. Förra gången var 2015. Sedan dess har den ultrakonservativa tidningen ABC fått den tvivelaktiga äran. Men ABC har halkat efter i lögnkampanjerna trots en injektion av pengar från utländska investerare.

Prensa Latina 170611



 
upp  
 

Venezuelas opposition attackerar dagis

   
 


Inget som kan förknippas med regeringen undkommer den högerextrema oppositionen i Venezuela. Nu senast attackerades Bostadsministeriet och dess dagis i Chacao, delstaten Miranda. 900 vuxna på ministeriet och 45 dagisbarn på dess dagis var målet för attacken.

Sedan april har de våldsamma attackerna pågått, där molotovcocktails, brandbomber och granater kommit till användning. Säkerhetsstyrkorna har visat stor återhållsamhet. Hittills har våldet, huvudsakligen koncentrerat till östra delen av Caracas, krävt över 70 människoliv. Bland dem finns oskyldiga som träffats av kulor och flera som mördats i hatbrott för att de var svarta och ansågs stödja vänstern.

TeleSur 170612



 
upp  
 

USA utfärdar nya blockadböter

   
 


OFAC, Byrån för kontroll av efterlevnad av sanktioner, en del av USAs finansdepartement, har ålagt det amerikanska företaget Honda Finance Corporation (AHFC), att böta 87 255 dollar för brott mot reglerna i USAs blockad mot Kuba.

Enligt ett dokument som publiceras på finansdepartementets webbplats har ett av AHFCs dotterbolag i Kanada, Honda Canada Finance Inc., godkänt och finansierat 13 avtal gällande leasing av bilar mellan Kubas ambassad i Kanada och en återförsäljare av Honda i Ottawa, mellan februari 2011 och mars 2014.

AHFCs dotterbolag i Kanada, ett finansbolag baserat i Kalifornien, hade redan den 30 mars 2015 vägrat ta emot en betalning från den kubanska legationen för leasade fordon som skulle bytas ut.

Dessa böter spär på den långa listan av USA-regeringens extraterritoriella sanktioner i enlighet med den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba.

I januari 2017, bara en vecka innan president Barack Obamas mandat gick ut, bötfällde USAs finansdepartement den ideella organisationen Alliance for Responsible Cuba Policy Foundation (ARCPF) och den kanadensiska banken Toronto Dominion (TD), imed 10 000 resp 955 750 dollar för brott mot reglerna i blockaden på Kuba.

Sedan 17 december 2014, har den amerikanska regeringen bötfällt sju USA-företag och fyra utländska på sammanlagt 2 842 429 064 dollar.

Under Obamas tid i Vita Huset (2009-2017) utfärdades 56 böter för brott mot sanktionsreglerna mot Kuba och andra länder, på totalt 14 272 985 610 dollar.

Böterna för American Honda Finance Corporation visar på den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockadens och dess extraterritoriella räckvidd, med de negativa konsekvenser detta får för Kubas ekonomiska och sociala utveckling, och på Kubas ekonomiska förbindelser med andra länder.

Cubadebate 170608



 
upp  
 

Extremhögern till attack mot journalister

   
 


Journalisten Adriana Sivori från TeleSur träffades av en kula medan hon bevakade en oppositionsdemonstration genomförd av ultrahögern i Caracas, Venezuela. Tack vare att hon bar en skottsäker väst klarade hon sig från skador av skottet som träffade axeln.

Händelsen inträffade när hon, tillsammans med andra medier, bevakde en demonstration sammankallad av MUD, som är en koalition av ultrahögerpartier i Venezuela. “Västen räddade livet på mig”, säger Adriana. Efter flera tidigare incidenter, när demonstranterna attackerat pressen bar hon både skottsäker väst och hjälm. Ordet “Press” var skrivet i stora bokstäver på västen.

Journalisterna attackerades också med molotovcocktails och Sivori säger att attacken var riktad just mot gruppen av journalister. “Vi hade kameror, som de måste ha sett.“

Sedan de våldsamma demonstrationerna började i april har en rad attacker mot journalister rapporterats. 8 maj dränktes en grupp journalister från Globovision i bensin av demonstranter som tänkte sätta eld på dem medan de rapporterade från protester i östra Caracas. Ett annat exempel är Ricardo González från programmet Zurda Konducta från Venezuelas TV, som blev beskjuten i sitt fordon och fick motta dödshot. Demonstranterna kräver att de inte ska filmas.

Högergrupperna har flera gånger dränkt (misstänkta) meningsmotståndare i bensin och tänt på. Häromdagen dog en 21-åring av sina brännskador i kombination med misshandel.

Cubadebate 170606



 
upp  
 

En pensionerad CIA-agent berättar

   
 


Kubanen Antonio Veciana var spion åt CIA, försökte mörda Fidel Castro och destabilisera Kuba. Nu, vid 88 års ålder, säger han att hans liv är en historia om misslyckande. Men han säger det utan ånger, “Jag var terrorist. Det arbete jag gjorde är det som terrorister gör, men vi kallade det inte så.” I sin bok “Trained to Kill” berättar han sin historia.

Han sitter i dotterns hus i Miami. Bredvid sig har han sin rullator. I händerna håller han boken som berättar hur CIA-agenten David Atlee Phillps, vars täcknamn var Bishop, rekryterade honom 1959 och han tränades för att mörda Castro. “Bishop bjöd mig på lunch. Jag var lättövertalad, han behövde inte övertyga mig om hur farlig kommunismen var för Kuba. Jag tränades att utföra allt arbete jag behövde göra.”

Han arbetade på Kubas Riksbank, men tränades att göra sig osynlig, att planera, att vara hänsynslös och att misstro. “I början handlade det om destabilisering. I länder där det förekommer undergrävande verksamhet så tror folk på rykten. Det var mitt jobb att skapa rykten. Och kubaner tror lätt på vad som helst.” Ett rykte spreds om att Kubas regering skulle ta barnen från deras föräldrar och hjärntvätta dem. Detta skedde med Katolska kyrkans hjälp och det ledde till att närmare 14 000 barn skickades till USA av sina föräldrar. “Många träffades senare, men andra hade hunnit dö eller kunde inte lämna landet.” Denna utvandring gick till historien som Operation Peter Pan. Mellan 1960 och 1962 ombesörjde Katolska kyrkan utvandringen. Barn som reste utan följeslagare togs emot i läger i Florida.

Ångrar sig Veciana för att ha splittrat tusentals familjer? “Nej, egentligen ångrar jag mig inte. Kanske var det oansvarigt, men jag gjorde det av övertygelse. Jag var övertygad om att jag gjorde det rätta, så jag skulle kunna göra om det.”

1961 gick Veciana i exil i USA efter ett misslyckat attentat mot Castro, som ledde myndigheterna att leta efter honom. Senare kontaktades han av Bishop i Miami och grundade den paramilitära gruppen Alpha 66, som under 60- och 70-talen “genomförde kommandoräder och vidmakthöll kampen mot kommunismen. Dessa attacker förstärkte ett hopp. När attackerna fick rubriker var vi euforiska. Folk fortsatte att tro att vi kunde vinna slaget. Men det överdrevs alltid. När man attackerade en båt och på sin höjd sköt ett 20-tal skott på långt håll, så sade vi att vi sköt mer och det på nära håll, samt att vi sårade folk på båten.”

Som många (exil)kubaner i hans ålder, minns Veciana missnöjet med dåvarande president Kennedy, som de ansåg förrådde dem i samband med invasionen i Grisbukten 1961. Detta “förräderi” straffades av CIA. Veciana försäkrar att han sett sin chef, Bishop, i samtal med Lee Harvey Oswald tre månader innan Kennedy mördades i Texas 1963. Men efter mordet sades det officiellt att Oswald var ensam gärningsman.

Ett nytt försök att mörda Castro i Santiago de Chile misslyckades. Flera år senare tvingades Vaciana att överge ytterligare ett planerat attentat. Också försöken att svartmåla Che Guevara efter dennes död i Bolivia misslyckades. CIA lyckades inte hindra att Che blev till en legend och revolutionsikon. “Jag har verkligen försökt att inte tänka på detta, för min historia är en historia om fiasko. När man misslyckas beror det på olika saker, men man känner att man gjorde fel, eller att man hade otur, men man känner sig misslyckad.” 1979 kastade Veciana in handduken.

Cubadebate 170601



 
upp  
 

Den kubanska oppositionen ber om stöd
från USA, Europa och Latinamerika

   
 


Åtminstone tre oppositionsgrupper har bett om ett möte med USAs UD och med utrikesministrarna i Europa och Latinamerika. Grupperna vill presentera sitt projekt och klaga på den behandling de får, enligt spanska nyhetsbyrån EFE.

Det handlar om la Mesa de Unidad de Acción Democrática (MUAD), la Plataforma Ciudadana #Otro18 och Ciudadanos Observadores de Procesos Electorales (COPE). De säger i en kommuniké att de vill undersöka om länderna vill ta emot en delegation som de skickar för att de ska få presentera sina idéer och “förklara mer noggrant den ilska de känner mot såväl de prodemokratiska aktivisterna som det kubanska konstitutionella regelverket.” De tre organisationerna “vill ge det internationella samfundet perspektiv på de senaste stegen som de kubanska myndigheterna tagit mot deras ansträngningar att delta i den politiska processen, de senaste helt inom den konstitutionella ordningen.”

Deras uttalande har undertecknats av Boris González, Manuel Cuesta Morua och Marthadela Tamayo och ber om “solidaritet från det internationella samfundet” till de personer som är beredda att oberoende kandidera i de kommande valen och som tillhör folkliga organisationer, men inte är inskrivna i något politiskt parti, då det enda legala partiet i landet är Kommunistpartiet, PCC.

I de kubanska valen tillåts endast oberoende kandidater i kommunvalen. I valen till Provins- och Nationalförsamling finns en valberedning som fungerar som ett filter för de som inte tillhör PCC.

Inititativet vill skapa en kanal för en demokratisk övergång med tanke på att Raúl Castro avgår som president i februari 2018 och på sikt för att få fria och demokratiska val i Kuba, med direkta val till presidentposten.

[Som alltid söker oppositionen stöd utomlands och betraktas därför med misstro av vanliga kubaner, något som också USAs diplomatiska personal uppgivit. Kuba har personval, inget parti är med i valsystemet och många av de som väljs är inte med i Kommunistpartiet. På kommunnivå sker valen lokalt. Dit kan vem som helst nomineras, men man får inte nominera sig själv. Oppositionen har tidigare misslyckats med att få stöd på lokal nivå, och då är det inte möjligt att bli valbar till högre nivåer. Till provins- och nationalförsamling arbetar en valberedning, sammansatt av de stora folkliga organisationer där så gott som alla kubaner är med. Valberedningarna försöker få till listor med en bred representation av olika grupper. Många hämtas från de direktvalda kommunfullmäktige. Oppositionen förlitar sig nu åter på utländsk hjälp för att nå framgångar i de kommande valen]

Periodico Cubano (USA) 170531



 
upp  
 

Rapport om mediernas förvanskade bild av Venezuela

   
 


Medierna har planterat en bild av vad som pågår i Venezuela som om det vore en fredlig opposition som demonstrerar för demokrati och en regim som våldsamt förtrycker demonstrationerna och har dödat över 50 personer. Det är en förvanskad beskrivning, menar Jorge Martin och Ricardo Vaz i Investig’Action.

– Oppositionen genomför stora demonstrationer, de har pågått nu i nästan två månader och har lockat många människor. Men i de flesta fall har de också urartat i  våldsamma konfrontationer, där maskerade grupper använder hemmagjorda skjutvapen och sprängämnen. Dessa våldsamma grupper har också attackerat lärosäten, statliga byggnader, bostadsprojekt och kollektivtrafiken. De har till och med satt upp brinnande barrikader utanför barnsjukhus. Det förekommer också beskjutningar mot passerande civila och mot människor som de misstänker är chavistas, regeringsvänliga.

–  En annan sak, och som felaktigt hävdats av medierna, är att dessa protester inte äger rum över hela territoriet, inte ens hela huvudstaden. De är koncentrerade till ett antal delstater och kommuner som styrs av guvernörer och borgmästare som tillhör oppositionen, särskilt i Tachira, Merida, Barinas, Carabobo, Lara och i östra Caracas. Så om du är i Caracas kan du leva ditt dagliga liv utan att någonsin stöta på en oppositionsdemonstration eller våld, som är koncentrerad till Altamira, i Chacao, i östra delen av Caracas, där mellan- och överklassen bor.

– Oppositionen har misslyckats med sitt mål att få människor i fattiga områden att delta i protesterna, och detta undergräver deras berättelse om att protesterna är motiverade av hunger och matbrist. Det finns problem med brist på basprodukter, med maten, men människor från fattiga områden, som drabbas mest av krisen, har kvar sitt stöd till den bolivarianska revolutionen. Människorna i mellan- och överklassområden, som inte påverkas av dessa ekonomiska svårigheter, är de som engagerat sig i demonstrationerna.

–Och en annan sak, som står i kontrast till bilden som media ger, är att det har varit stora pro-bolivarianska demonstrationer. Den 19 april och på 1 majdagen var de mycket stora. Dessa stora demonstrationer har följts av nästan dagliga, mindre demonstrationer. Demonstrationer av kvinnor, bönder, ungdomar etc. för att försvara den bolivarianska revolutionen. Om dessa demonstrationer rapporterar inte medierna. Som vanligt ger medierna en extremt ensidig bild av vad som händer i Venezuela.

– Vi måste därför bryta igenom lögnerna, förvrängningarna, halvsanningarna och manipulationerna angående Venezuela. Som när medierna rapporterar om de som dödats. Exempelvis när BBC World News skriver att “Two more protesters killed in Venezuela. The deaths bring the number of anti-government protesters killed in the last seven weeks to 42”. Det är uppenbarligen inte sant. Det finns människor som dödats av regeringsförtryck, men de är inte majoriteten. Majoriteten av människorna har dödats som ett direkt resultat av oppositionens politiska våld. Till exempel pga av skottlossning som kommit från oppositionens håll.

nordicvenezuelasolidarity 170601

https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com


 
upp  
 

"Where's my boy? Where's Noriega?"

   
 


Manuel Noriega, Panamas förre president,som dog idag, symboliserar hur USA agerat i Latinamerika och betraktat regionen som sin egen bakgård. Noriega var aldrig ett "misstag" i USAs utrikespolitik. Hans karriär i händerna på USA var inte unik. Andra officerare, som Pinochet, gick precis samma väg.

USA både rekryterade Noriega under hans vistelse i Peru och utbildade honom i School of the Americas. Han fanns redan i mitten på CIAs lönelista med en inkomst på 110 000 US-dollar per år. Som informatör såg dåvarande CIA-chefen George Bush till att han klättrade i maktens korridorer. Han blev både chef för Panamas underrättelsetjänst och för försvarsmakten och 1983 de facto Panamas starke man efter mordet på vänsterpresidenten Torrijos (1981). När CIA-chefen Casey 1984 kom till Panama frågade han "Where's my boy? Where's Noriega?".

Noriega gjorde en hel del jobb åt USA. Han var bl a inblandad i finansieringen av Contras krig mot sandinisternas Nicaragua i operationen "Project Democracy". CIA-chefen William Casey hade beordrat Oliver North att finansiera terroristorganisationen Contras med pengar från vapenförsäljning till Iran, under Iran-Irakkriget, men också genom Noriega som hade goda kontakter med knarkkartellerna i Colombia. Även Pablo Escobars son hävdar att hans pappa bidrog till att bekämpa vänsterrörelser i Centralamerika. Noriega lånade ut flygplatser och träningsläger samt bombade på order av CIA både ekonomiska och militära mål som tillhörde sandinisterna. CIAs finansiering av Contras via vapenförsäljning till Iran avslöjades 1986 av den libanesisk tidningen Ash Shiraa och desarmerade till viss del strategin.

Noriega bidrog också till mordet på Arturo Jarrín, ledaren för den ecuadorianska vänsterrörelsen Alfaro Vive Carajo. Noriegas goda kontakter och affärer gjorde honom till en bra kontaktlänk mellan Medellínkartellen och USAs knarkpolis DEA.

I slutet av 1980-talet blev Noriega obekväm för USA. Han hade mycket emot sig och var en farlig typ. Han hade samröre med de fallande colombianska drogkartellerna och han var inblandad i flera hemliga USA-stödda operationer i Centralamerika. Men framförallt ingick han inte i USAs nya strategi för Latinamerika, som gick ut på att göra sig av med obekväma USA-stödda diktatorer som Videla, Pinochet, Stroessner m fl.

USA ville bli av med Noriega. Han fick ett ultimatum men vägrade lämna makten. Han ogiltigförklarade i maj 1989 ett val som USAs nye man Guillermo Endara  säger sig ha vunnit. USAs tålamod var slut. I december 1989 invaderade USA Panama med 28 000 marinsoldater. 4 000 människor mördades, majoriteten civila. Noriega sökte sin tillflykt till Vatikanens ambassad men tvingades ge upp i början av januari 1990 och fördes till USA där han dömdes till 40 år för knarksmuggling och pengatvätt. Ett av huvudvittnena var Carlos Lehder, en av grundarna i Medellinkartellen.

Francisco Contreras 170530



 
upp  
 

Fascisternas våld i Venezuela

   
 


Här kommer i kronologisk ordning en rad videoklipp som visar fascisterna våld.

Låt oss inte förledas, se verkligheten!

Video 1
https://www.youtube.com/watch?v=kUoPO9iarbo

Video 2
https://www.youtube.com/watch?v=zCANnYiRgmw

Video 3
https://www.youtube.com/watch?v=yUKYngsvC_8

Video 4
https://www.youtube.com/watch?v=Y-cahixNg48

Video 5
https://www.youtube.com/watch?v=l4yl9cT83k8

Video 6
https://www.youtube.com/watch?v=BM-1gDzvLgg

Ruth Cartaya 170531



 
upp  
 

I juni tillkännager Trump nya aggressioner mot Kuba

   
 


Dåliga nyheter på gång. The Daily Caller, TDC, informerar att ”president Trump är klar för att annonsera en tillbakagång från expresident Obamas politik gentemot Kuba.” Enligt TDC så ligger påtryckningar från Kongressledamöterna Marco Rubio, Bob Menéndez och Mario Díaz-Balart bakom presidentens beslut att vidta åtgärder och avveckla de initiativ som togs under Obama gentemot Kuba. John Kavulich från Handelsrådet USA-Kuba bekräftar informationen från TDC: ”Trumpadministrationen är sedan februari 2017 klara att tillkännage förändringarna, men de har fördröjts av ärenden som inte har med Kuba att göra.”

TDC säger också att ”Rubio och Díaz-Balart har offentligt sagt att Trump ska återta den hårda linjen gentemot Kuba.” Och National Journal skrev i onsdags att Díaz-Balart sagt sig vara 1 000 procent säker på att presidenten ska uppfylla sina löften. Kuba ska behandlas som en diktatur.

Senatorn Rubio från Florida har sagt till El Nuevo Herald: ”Vi har pratat om alla ärenden med presidenten och hans stab, för att vidta de rätta åtgärderna och när han ska göra det.” Förmodligen kommer Trump att offentliggöra sitt beslut under ett planerat besök i Miami i juni.

Kavulich från Handelsrådet sade att administrationen kommer att hindra transaktioner med enheter som tillhör Kubas Väpnade Styrkor, FAR. Det gör att exempelvis Starwood Hotels & Resorts, som har ett hotell som ägs av en enhet under FAR, kommer att bli ifrågasatt.

Progreso Semanal 170530



 
upp  
 

Vita Husets finansiering av undergrävande verksamhet

   
 

President Clinton undertecknar Helms-Burtonlagen 1996

Trumpadministrationen föreslår en nedskärning av programmen för ”regimförändring”, rapporterar Miami Herald. Anslagen till propagandasändningar via radio/TV mot Kuba föreslås sänkas från 28 till 23,7 miljoner dollar. Anslagen för undergrävande aktiviteter i Kuba föreslås tas bort, jämfört med de 20 miljoner dollar som anslogs för innevarande budgetår 2017 och som antogs i maj 2017. [lite konstiga budgetår i USA, vilket kan förklara förvirringen och de motstridiga uppgifterna kring anslagen och deras storlek]

Totalt föreslås drygt 28 miljarder dollar för programmen globalt, en nedskärning från 40 miljarder, vilket är 29% mindre än förra budgetåret.

Kubaexperter i USA säger att radio/TV-sändningarna, trots de höga kostnaderna, når mycket få kubaner. Programmen för regimförändring har i flera fall slagit tillbaka, t.ex. arresteringen av Alan Gross 2009 och resulterat i förödmjukande rubriker i USA när olika projekt avslöjats av grävande journalister som Tracey Eaton och nyhetsbyrån AP.

”Att främja demokratin” i Kuba finansieras enligt Helms-Burton lagarna från 1996. De i Kongressen som stöder dessa program håller nyckelpositioner och de rekommenderade nedskärningarna kommer förmodligen inte att gå igenom i Kongressen när det slutliga budgetförslaget föreligger.

Cuba Central Team 1705226



 
upp  
 

Sveriges Radio och Lotten Collin

   
 


Hundratusentals människor demonstrerar i Brasilien mot den korrupte president Temer, tillsatt i en statskupp förra året. Temers popularitetssiffror ligger på några få procent. Folket kräver den självtillsatte kuppmakarens avgång. Collin är tyst.

I Venezuela har över 60 personer dött i pöbelns angrepp på vänsteranhängare och polis. De välutrustade fascisterna kastar molotovcocktails, brandbomber och granater. De angriper sjukhus, vårdinrättningar, skolor och allmän egendom. Högern vill inte invänta nästa års presidentval, utan kräver den valde presidentens avgång nu. Om inte, försöker de göra Venezuela till ett kaos och sedan ropa på hjälp från USAs militär. Collin rapporterar att allt är vänsterregeringens fel.

Men viktigare ändå, i Collins ögon, är att en grupp kubaner inte släpps in i USA. Sedan början på året gäller nämligen samma lagar för dem som för andra som försöker ta sig till USA. Om de stackars kubanerna, som med hjälp av människosmugglare vill komma till det rika USA, gör Collin ett stort reportage. Men nämner inte med ett ord USAs förödande blockad som håller Kuba i ett järngrepp och fattigdom.

Collin är en lydig megafon för sina uppdragsgivare, där inget tillfälle att angripa Kuba och socialismen, och inget tillfälle att försvara nyliberala regeringar lämnas åt sidan.

Zoltan Tiroler 170530



 
upp  
 

Trumps budget: inga anslag till ”dissidenterna”

   
 


Trump la fram sitt första budgetäskande till kongressen tisdag den 23:e utan några pengar alls till Kubas ”civilsamhälle och mänskliga rättigheter”. Detta har Kuba ju krävt under alla år, men det blev Trump som levererade. Dock har han samtidigt tänkt stänga Obamas små öppningar för USA-företag att handla med Kuba och för US-medborgare att resa. Obamas budget innehöll 20 miljoner US$ i ”bistånd” till Kuba (undergrävande verksamhet), de tar Trump bort. Detsamma gäller 6,5 miljoner till Venezuela med samma rubrik.

Han vill också kraftigt skära ner ”biståndet” till alla Latinamerikas länder och skära ner hela utrikesdepartementets och USAIDs budget med 30 procent. ”Vi måste garantera effektiv användning av skattebetalarnas pengar, vi måste prioritera och fatta svåra beslut.” För att istället prioritera nationell säkerhet.

Budgetäskandet går till kongressen, och där kommer det att möte starkt motstånd från båda partiernas exilkubaner och andra Kubahatare, som ju vill ha kvar Kuba-pengarna för sina behov. Men budgeten får också stöd av de många som kritiserat USAIDs slöseri med pengar på undergrävande verksamhet som inte lett till resultat. Som försöken att omvända Kubas hiphop-rörelse till ett redskap för USA, som i Otpor i Jugoslavien. Eller Twitterkopieringsförsöket med Zunzuneo, och ett antiHIV-projekt där unga latinamerikaner uppträdde som turister för att hitta möjliga ”aktörer för samhällsförändring”, osv.

Men en annan budgetpost, ”Bistånd till utvandrare och flyktingar”, får 51,3 miljoner US$ med förklaringen ”I Kuba kan dessa resurser göra det möjligt för utrikesdepartementet att stödja Utvandringscentrat på Guantánamobasen”. Det ska ta hand om utvandrare som plockas upp på havet, och som behöver hjälp i avvaktan på placering i tredje land.

Kommissionen för Utländska Fordringar får 40 miljoner, en ökning med 2,41 miljoner. USA har erkänt 5 913 privata fordringar på Kuba (nationaliserade sockerbruk, storgods, bolagstillgångar och personliga egendomar mm), till ett nominellt värde av 1,9 miljarder US$ . Med ränta på ränta skulle det idag handla om ca 8 miljarderUS$. Men Kuba riktar också krav mot USA som ersättning för den ekonomiska skada som USAs ekonomiska blockad har orsakat, ersättning till de kubaner som skadats och förlorat familjemedlemmar under Grisbuktsinvasionen, sprängningn av ett kubanskt passagerarplan och de skador andra USA-intrång på Kuba orsakat.

Förhandlingar har pågått i flera år, men för närvarande finns inte mer än ”hoppet om att uppnå en lösning som båda parter kan godta”.

Eva Björklund 2017-05-26
Källa: Cubaencuentro 2017-05-24




 
upp  
 

FNCA en av finansiärerna av oppositionen i Kuba

   
 


Kubansk-Amerikanska Stiftelsen (FNCA) har offentliggjort ett dokument där man beskriver sitt stöd till ”dissidenterna” i Kuba under förra året, 2016. FNCA grundades av president Reagan som paraplyorganisation för de exilkubanska grupperna i Miami. Stiftelsen har gjort sig ökänd för terroraktioner mot Kuba och mot kubaner i USA som inte delar deras uppfattningar.

FNCA har ett brett spektrum av stöd till utvalda grupper, från att finansiera husbyggen, dela ut leksaker och betala politiska grupper, uppger Nuevo Herald i Miami. ”Vi stöder 18 grupper i civilsamhället, vi arbetar i 14 av landets provinser och vi stödjer 500 personer med månatliga bidrag”, förklarade Karinna Alvarez, chef för FNCAs program. Marta Beatriz Roque och René Gómez Manzano, två kända oppositionella, var med vid lunchen som hölls för att uppmärksamma 115-årsdagen av Kubas självständighet (som i praktiken hamnade under USAs kontroll istället för Spaniens 1902; självständighet uppnåddes först i och med revolutionens seger 1959).

Detaljer i rapporten visar att FNCA förra året skickade 15 datorer och 59 mobiltelefoner till Kuba. Man betalade också för 54 000 minuters telefonsamtal på det kubanska nätet. FNCAs budget sägs i huvudsak gå till oppositionella grupper som Damer i Vitt, Unión Patriótica de Cuba, Foro Antitotalitario Unido med flera. Dessutom till ”politiska fångar” och deras familjemedlemmar. FNCA finansierade utlandsresor för chefer i Unión Patriótica de Cuba och den f.d. ”politiske fången” José Daniel Ferrer, liksom ett stort antal resor för oppositionsaktivister för att dessa skulle kunna fördöma situationen för mänskliga rättigheter i Kuba i olika internationella sammanhang. FNCA uppger att de stöder Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional, Cubalex och Asociación Sindical Independiente de Cuba.

245 000 dollar har tilldelats projekt för att stärka olika grupper i civilsamhället. ”Genom att stärka civilsamhället försöker vi inte bara hjälpa Kuba att bli fritt, utan också att förbereda nya företagsledare så att dessa ska kunna använda de resurser som de får på ett effektivt och transparent sätt”, förklarade Alvarez.

Periódico Cubano 170523



 
upp  
 

Raúl Castro tillbakavisar Trumps Kubakommentarer

   
 


Kubas president Raúl Castro tillbakavisade i en TV-sändning energiskt Trumps arroganta och överlägsna fördömande av Kuba. Trump sade att ön var hemvist för ”grym despotism”. Castro kommenterade med att det ”var ett klumpigt och motsägelsefullt uttalande av miljonären och magnaten som blivit president.” Trump återupprepade gamla slitna argument och sade att ”det kubanska folket förtjänar en regering som fredligt försvarar demokratiska värden, ekonomisk frihet, religiös frihet och mänskliga rättigheter. Och min administration lovar att uppfylla denna vision.” Trumps kommentarer kommer två veckor efter att USAs UD hotfullt sagt att Vita Huset kommer att pressa Kuba för framsteg vad gäller mänskliga rättigheter och att man höll på med en omfattande översyn av USAs Kubapolitik.

Raúl Castro å sin sida försäkrade att Kuba kommer att hålla fast vid sina revolutionära ideal. Obama och Raúl Castro inledde en normaliseringsprocess mellan länderna i december 2014. Men Kuba anser att det inte kan vara någon normalisering så länge blockaden mot Kuba fortsätter, så länge USA ockuperar Guantánamobasen och så länge USA inte respekterar Kubas oavhängighet. Trump har visat fientlighet mot den inledda normaliseringsprocessen och tillbakavisat upptinandet av förbindelserna. Han har förordat att processen bör förkastas om inte Havanna accepterar USAs villkor. Castro har intygat att det socialistiska Kuba aldrig kommer att återvända till kapitalismen.

Cubadebate 170521



 
upp  
 

Kubas hållbara jordbruk – påtvingad omställning

   
 


Det har sagts att Kuba är det första landet att behöva anpassa sitt jordbruk till en situation av ”peak oil”, ett uttryck för när oljeproduktionen minskar för att tillslut stanna. När Sovjetunionen föll utsattes landets ekonomi för stora prövningar, vilket tvingat jordbruket att ställa om. Resultatet blev färre maskiner, mer vegetariska livsmedel och begränsad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.

Innan den kubanska revolutionen 1959 var landets ekonomi starkt kopplat till den amerikanska. Mindre än ett år efter den misslyckade Grisbuktsinvasionen (se faktaruta) cementerade dåvarande amerikanska presidenten John F. Kennedy en handelsblockad mot Kuba. Många länder följde det amerikanska exemplet, och Castros regering vände sig till Sovjetunionen som handelspartner.

Samtidigt pågick Kalla kriget, och Sovjetunionen var mycket intresserade av att få åtkomst till land nära den amerikanska gränsen. Länderna utvecklade en nära relation.

Beatrice Rindevall 170425 på Extrakt.se

Läs hela artikeln här: http://www.extrakt.se/jordbruk-och-djurhallning/kubas-hallbara-jordbruk-en-patvingad-omstallning/




 
upp  
 

Att skylla brotten som Venezuelas opposition begår
på president Maduro -
Upplagt för intervention som i Libyen?

   
 


Den samlade världspressen anklagar Venezuelas regering för att undertrycka fredliga protester och ha orsakat 42 döda på drygt en månad. Det är huvudbudskapet i mediekriget mot regeringen Maduro, som presenteras som en brutal diktatur. Det ska rättfärdiga att avlägsna regeringen med våld, antingen genom en militärkupp eller genom utländsk intervention.

Det argumenteras uttryckligen och utan hämningar för båda alternativen i spanska tidningar som El Pais, ABC och i nyhetsbyråernas telegram som Europa Press. Varje nytt dödsfall tillskrivs regeringen och genom sociala medier växer hatet och förföljelsen av de som stöder vänsterregeringen.

Men alltihop är fabricerat. Ett manus som vänder på sanningen. För av de 42 personer som har avlidit mellan 3 april och 16 maj så har den överväldigande majoriteten mördats av oppositionen. 25 av dem, närmare 60 procent, var regeringsanhängare eller poliser. Två var motorcyklister som dog i olyckor orsakade av oppositionens barrikader. 9 dog av elektricitet när de plundrade en affär. Hittills är det bara 3 personer som dött av polisens agerande och de har häktats. Slutligen har tre unga oppositionella dött av vapen som avlossats på mycket nära håll, vilket indikerar att de dödats av sina egna för att skylla på regeringen.

Medierna döljer det extrema våld som demonstranterna utövar och den fascistiska karaktären på många bland dem. Trots det har president Maduro beordrat att polisen inte får bära eldvapen. Videofilmer som visar attackerna på poliser eller helt enkelt på människor som motsätter sig våldet nämns aldrig i de internationella medierna. Märkligt nog inte heller lynchningen av journalister. Inte heller mordbränder mot bostäder där regeringsanhängare bor, eller byggnader som tillhör partier som stöder regeringen, eller överfall på offentliga byggnader inklusive barnsjukhus, vårdcentraler och bibliotek.

Medierna informerar inte om Venezuela. Deras uppgift är att förbereda opinionen på en internationell intervention. Som i Libyen.

För att undvika detta är det nödvändigt med en intensiv och modig mobilisering av solidaritet. Och ett kraftfullt fördömande av den roll som de vulgära förespråkarna för våld och terror spelar. Vi har gått om dem i Sverige, inte minst Lotten Collin på Sveriges Radio.

Cubainformacion 170523 (med källhänvisningar i originalet)


 
upp  
 

Puerto Ricos frihetskämpe Oscar López Rivera
har frigivits och återupptar kampen!

   
 

Den 17 maj blev den puertoricanske frihetskämpen Oscar López Rivera en fri man, efter nästan 36 år i fängelse i USA. Hans frigivning firades i Stockholm den 20 maj vid La Mano. Jeannette Escanilla och Jaldia Abubakra, från Kvinnobåten till Gaza, inledde mötet med en begäran om solidaritet med de hungerstrejkande palestinska politiska fångarna i Israel. Deltagarna godkände enhälligt följande uttalande som skickades till Vita huset och USA:s ambassad i Stockholm:

”Idag, lördagen den 20 maj, 2017, har medlemmar av latinamerikanska och svenska organisationer samlats vid monumentet La Mano i Stockholm (uppfört till minne av de svenska internationalister som kämpade i försvaret av den spanska republiken mot fascismen), för att fira frigivningen av den puertoricanska patrioten Oscar López Rivera. Det 36-åriga orättvisa fängelsestraffet i USA är äntligen över! 36 år i fängelse för att han velat se sitt land fritt och oberoende!

Vi här i Stockholm stödjer Puerto Ricos önskan om oberoende. Det är dags för Puerto Rico att bryta sina kedjor. Vi kräver ett slut på kolonialismen! Vi kräver respekt för Puerto Rico, som ett fritt och oberoende land!

Frigivningen av Oscar López Rivera blev möjlig tack vare det puertoricanska folkets och den internationella solidaritetsrörelsens kamp. Vi tillkännager från Stockholm att vi kommer att fortsätta kampen för frigivningen av de politiska fångarna i USA.

President Trump, gör det rätta: Frige Leonard Peltier, Mumia Abu-Jamal, Ana Belén Montes och Simón Trinidad! Vi ber Er att få ett slut på denna orättvisa!

Vi åberopar Latinamerikas uttalade önskan att utgöra en fredszon! Nej till utländsk intervention! Avskaffa USA:s militärbaser i Latinamerika! Häv den kriminella blockaden mot Kuba! Och vi kräver ett slut på attackerna och hoten mot Venezuela!”

Mötet avslutades med den hälsning som Oscar López Rivera skickade till solidaritetsrörelsen i Sverige:

Kära kamrater!

Jag vill att ni ska veta att jag känner djup tacksamhet gentemot alla kamrater i Sverige som stött kampanjen för min frigivning. Det var denna massiva kampanj som möjliggjorde att President Obama omvandlade mitt straff och att jag sedan den 17 maj kan börja en ny etapp av kamp och motstånd.

Vi vet alla att vi idag mer än någonsin måste stödja de politiska fångarna i USA. För min del kommer jag att göra allt jag kan för att utverka deras frigivning. Jag satt en tid i fängelse tillsammans med några av dem. Jag vet hur de lider för jag har varit fängslad tillsammans med dem. Med tanke på deras ålder och hälsotillstånd är det brådskande att vi stärker och breddar kampanjen för deras frigivning. Jag hoppas att vi alla kan kämpa för och uppnå frigivningen av Mumia, Leonard, Ana Belén Montes, Simón Trinidad och andra fångar.

Jag hoppas en dag få tillfälle att uttrycka min tacksamhet personligen till er alla, antingen i Sverige eller i Puerto Rico.

Starka och kärleksfulla omfamningar till er alla.

Motstånd och kamp!

OLR


Vania Ramírez, Internationella Kommittén för fred, rättvisa och folkens värdighet
(Sverige-avdelningen)
170520

Se pdf med fler bilder



 
upp  
 

"Venezuela är utsatt för högerterror"

   
 


–Tänk om en bråkdel av allt det som högerextremister gjort i Venezuela hade inträffat i något europeiskt land. Då hade omvärlden fördömt det som terrorism, inte talat om politiska protester. Det säger Paul Dobson från Venezuelas kommunistiska parti i en intervju om krisens orsaker och mediernas förvrängda rapportering.

Venezuelas kommunistiska parti (PCV) säger i ett färskt uttalande att vissa delar av högeroppositionen ägnar sig åt terroristaktiviteter. Det är en allvarlig anklagelse och något som inte existerar i svenska mediers skildring av de pågående protesterna

Men för Paul Dobson från Venezuelas kommunistiska partis internationella avdelning är våldet en viktig fråga.

– De senaste veckorna har högerextremister gjort följande: sprängt tankbilar på motorvägar, attackerat sjukhus och bostäder, slumpmässigt avrättat människor oavsett partitillhörighet, angripit nationalgardet, polisstationer och en rad myndigheter, använt krypskyttar som dödat från långt avstånd, kapat elkablar och saboterat det nationella elnätet, lynchat vänsteraktivister, tänt eld på och plundrat privata butiker och bagerier… Är det politiska protester eller är det terrorism?

Paul Dobson ser paralleller mellan dagens våldsvåg och oroligheterna i Venezuela 2014 då 43 personer dödades. Det är samma krafter som ligger bakom nu som då. Men precis som 2014 är det tyst i västvärlden.

– Tänk om en bråkdel av allt det som högerextremisterna gjort i Venezuela hade inträffat i något europeiskt land. Då hade det fördömts som terrorism och solidaritetsmeddelanden från omvärlden hade strömmat in. När det händer i Venezuela talar medierna om folkliga protester mot diktaturen…

Paul Dobson är född och uppvuxen i Storbritannien. De senaste elva åren har han bott i Venezuela och varit aktiv i kommunistpartiet. I staden Merida och dess vackra omgivningar i västra Venezuela arbetar han som turistguide, tar emot internationella solidaritetsbrigader och jobbar som journalist.

Proletären 170517

Läs hela artikeln här: http://www.proletaren.se/utrikes-mellanostern/venezuela-ar-utsatt-hogerterror


 
upp  
 

Ett avslöjande dokument

   
 


Ett avslöjande dokument från december 2016 undertecknat av USAs (Obamas) justitieminister Loretta B Lynch visar hur USA planerar och genomför sin intervention i Venezuela. Svart på vitt kan man utläsa hur USA agerar mot Venezuela.

• Dokumentet bekräftar att USA agerar bakom kulisserna för att "återställa demokratin i Venezuela".

• USA har direkta kontakter med oppositionen för att (som det heter) samarbeta i "spridning av budskap som uppmuntrar till protester".

• Oppositionen tar direkta instruktioner från USA gällande vilket budskap oppositionen ska använda i sina tal, aktioner och publikationer för att generera högsta möjliga konfliktnivå och öka ogillandet mot landets president Nicolás Maduro.

• USA-officerare har försett nyckelpersoner inom oppositionen med alla nödvändiga ekonomiska medel för att täcka logistiska utgifter och kampanjer med syfte att "slutföra det beställda uppdraget".

• USA har en lista på nyckelpersoner inom oppositionen som ska få skydd i en eventuell USA-intervention.

Nordicvenezuelasolidarity 170517

https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/05/17/dokument-avslojar-usas-intervention-i-venezuela/#more-1781

 
upp  
 

Världsfredsrådet:
Stäng alla utländska militärbaser!

   
 

F.d. översten i USAs armé, Ann Dwigt

Världsfredsrådet, Guantánamo, Kuba, 4-6 maj

Internationellt seminarium för fred i världen
och avskaffandet av utländska militärbaser


För 5:e gången kallade Världsfredsrådet fredskämpar från stora delar av världen till Guantánamo för att kräva att alla världens militärbaser på utländsk mark ska avskaffas. I år var det omkring 200 fredsaktivister och antimilitarister från ett 20-tal länder som deltog, och en stor grupp krigsveteraner från USA och Japan.

Invigningstalen hölls av Silvio Platero, ordförande i Kubas Fredsråd, ordförande i Kubas kommunistiska parti José Ramón Balaguer och Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes.

En särskilt uppskattad talare var f.d. översten i USAs armé, Ann Dwigt – hon avgick efter USAs invasion i Irak - som gav en detaljerad redogörelse för USAs och NATOs militärbaser runt om i världen. De viktigaste i Latinamerika finns i Kuba - Guantánamo, Honduras - Soto Cano, Palmerola, i Aruba och Curaçao, Comalapa i El Savador, en handfull i Colombia, och många fler i andra länder. USA har omkring 342 000 soldater utspridda över världen och 587 militära installationer, och dess främsta utländska militära fästen är Tyskland, Japan och Sydkorea.

Ingen plats kan väl vara mer lämpad än Guantánamo för att kräva att utländska militärbaser avskaffas. Och särskilt nu, då USA-imperialismen och de lokala härskarklasserna ökar hoten mot freden i hela Latinamerika och Karibien. ”USA och deras medbrottslingar i NATO tänker tvinga världen att acceptera deras herravälde,” sa Platero och krävde att USA ska upplösa sitt tortyrläger i Guantánamo och återlämna ockuperad mark till Kuba.

Balaguer menade att världsläget är ett av historiens värsta, med ökad fattigdom, främlingsfientlighet, rasism, ultranationalism och fascism i så många länder: ”Denna upptrappning är en fara för freden. I Latinamerika är detta tydligast i Venezuela, där imperialismen avser att med våld störta regeringen. För varje dag blir det alltmer brådskande att få bort USAs alla baser i Latinamerika och Karibien, och Storbritanniens i Malvinerna, Argentina.”

Seminariet ägde rum på Guantánamos Läkarhögskola och rektorn talade om Kubas bidrag till världsfreden med kubansk sjukvårdspersonal runt om i världen. Och på Guantánamos universitet studerar för närvarande 100 stipendiater från fattiga länder, dit de ska återvända färdigutbildade för att ge de fattigaste av de fattiga läkarvård.

Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes talade om hur ”USA praktiskt taget håller hela världen i sin krigsmaskins strupgrepp och att vi måste mångdubbla mobiliseringen för att dra åt bromsen och dessutom se till att NATO upplöses, för att få slut på dessa angrepp på folken.” Hon kritiserade också Argentina inte bara för ockupationen av Malvinerna utan också för planerna att tillsammans med USA och Storbritannien bygga nya militärbaser där.

Den pensionerade kubanska översten Manuel Carbonell tog upp en aktuell rapport från USAs Sydkommando, ”Ny allians för Amerikas länder”, som klargör att för Washingtons aggressiva, expansiva planer gäller det framför allt att säkra ”energitillgången”. Inom en nära framtid räknar USA med att för sin överlevnad behöva 32 procent mer olja och 62 procent mer naturgas. Detta är bakgrunden till USAs aggressiva ingripanden i flera länder i världen. I Latinamerika och Karibien är Venezuela det viktigaste bytet. I Världsfredsrådet är stödet stort och påtagligt för den Bolivarianska Revolutionen och president Maduros regering.

Den andra dagen talade bland annat företrädare för fredsrörelser i Argentina, Nicaragua och Palestina. Det var också premiär för en dokumentär av den colombianska journalisten Hernando Calvo Ospina, ”Hela Guantánamo är vårt”, och på eftermiddagens program stod vittnesmål från veteraner från Okinawa och Sardinien.

170515

 



upp  
 

Gammelmedia och morden i Venezuela

   
 

De våldsamma demonstrationerna i Venezuela har resulterat i mellan 35-54 personer döda, beroende på hur och vem som räknar. I gammelmedia rapporteras om döda, men de låter bli att informera om vilka gärningsmännen varit eller i vilket sammanhang dödsfallen skett. Internationella mediekritiker menar att detta görs avsiktligt för att skapa en bild om att människorna mördats av regeringen. Detta mönster är återkommande i svensk gammelmedia, som i en ledare i SvD eller en notis i SR. Resonemanget lyder ".... i fredliga demonstrationer mot regimen, har skjutits till döds med skott i huvudet" eller "...där hundratals personer skadats och tre personer dött hittills i våldsamma konfrontationer mellan polis och oppositionella demonstranter".

En närmare titt på informationen från såväl oppositionella som regeringsvänliga venezolanska medier visar att de allra flesta som mördats inte var deltaktiga i demonstrationerna, att nästan hälften dött i plundringar av affärer som skett av demonstranterna och att 7 personer som mist livet ska ha tillhört de oppositionella grupperna.

Enligt högermedia i Venezuela som nyhetssajten Efecto Cocuyo har 50 människor mist livet. Av dem sköts 25 ihjäl. 13 deltog i demonstrationer för och emot regeringen, 15-18 passerade antingen barrikader eller demonstrationer, 22 dog i samband med plundringar (som i El Valle där 12-16 personer fick ström i sig) och 2 tillhörde polisen.

Det statliga riksåklagarämbetet rapporterar om 35 döda fram till den 4 maj. Det finns en lista med namn, plats och hur de dött, men det saknas information om de deltagit i demonstrationer eller om politisk tillhörighet. Människorna som dött i samband med plundringar har inte räknats med.

En sammanställning med hjälp av högersajten Efecto Cocuyo och regeringens Ministerio Público, tidningarna El Universal och Ultimas Noticias samt högersajten Runrun.es visar följande.

Totalt 54 dödade fram till den 11 maj. Av dem dog 17 i plundringar. 12 personer passerade en demonstration när de sköts ihjäl. 10 dog i samband med konflikt med oppositionella grupper i barrikader. 7 dog när de deltog i oppositionens demonstrationer. 3 poliser i PNB och GNB mördades, troligtvis av oppositionella grupper. 5 regeringsvänliga personer mördades, troligtvis av oppositionella grupper.

Av de 7 oppositionella mördades en 32-åring av poliser. 14 poliser har häktats för mordet. En 20-årig dog av en bultpistol i Caracas. En maskerad person som finns på film har pekats ut som gärningsmannen. En ung kvinna mördades av en person som är medlem i högerpartiet Vente Venezuela och som "av misstag ska ha skjutit henne" när han sköt på poliser under en demonstration. Gärningsmannen är nu häktad. Två poliser har också häktats för mordet i Carabobo på en 20-årig. En 20-årig blev skjuten i Valencia av en prickskytt och en 27-årig journalist som demonstrerade sköts ihjäl med hemmagjorda kulor och vapen. Det mest uppmärksammade mordet är det på en 17-åring, en violinist i den välkända orkesterrörelsen El Sistema, som deltog i oppositionens demonstrationer. Även dirigenten Dumadel uppmärksammade och fördömde mordet. I början menade både medier och oppositionen att han mördats av polisen, men det visade sig snabbt att det handlade om hemmagjorda kulor och vapen. Den spanska tidningen La Vanguardia skriver att mordet måste ha begåtts av beväpnade grupper i den oppositionella demonstrationen. "Det finns otaliga bevis på att det finns demonstranter som är beväpnade" skriver tidningen.

Tillägg:
Det senaste mordet gäller en chilensk radikal som sköts av en prickskytt när han satt på en restaurang i Caracas och deltog i ett regeringsvänligt möte.

nordicvenezuelasolidarity 170513

Se video på telesur

 
upp  
 

Kan man skymma en massdemonstration med en flagga?

   
 


Kuba överraskar världen varje år med sina 1a majdemonstrationer, som samlar flera miljoner människor runtom på ön. Det är besvärande för maktcentra som försöker fläcka ner och förminska detta faktum genom sina propagandamedier.

I år sprang en man, med USAs flagga, in framför demonstrationen strax innan den skulle börja. Medierna glömde genast de enorma demonstrationerna för att koncentera sig på protesten från en ensam individ. Som överallt annars i världen när någon försöker avbryta en sammankomst där landets statschef och andra ledande personer finns några meter bort, så togs mannen om hand. Men det som på andra ställen skulle förbigås som ett normalt säkerhetsingripande omvandlas när det gäller Kuba till "förtryck". I El Nuevo Herald kan man läsa att "agenter för förtryckarna arresterade och misshandlade mannen" som "utsattes för slag". En version som är våldsamt överdriven, vilket visas av videofilmer från ingripandet.

Samma överdrifter som under åratal förmedlats av medierna var gång polisen i Kuba ingriper, med minimalt våld i jämförelse med hur polisen agerar i andra länder. Sedan följer det vanliga mönstret: Vita Husets talesman Joseph Crook anklagar Kuba för att bryta mot yttrandefriheten för mannen med flaggan och kräver respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta säger han, utan att medierna en sekund reflekterar över att USAs regering lovat att med våld utvisa tre miljoner människor, eller att samma regering ligger bakom en reform som berövar 24 miljoner människor deras nuvarande rätt till hälsovård.

Det är den upp- och nedvända världen de miljonärsägda monopolmedierna presenterar. De förtiger de hundratusentals kubaner som försvarar sin revolution 1a maj, för att fokusera på en enda misslyckad figur, tidigare dömd för stöld. Denne har nu skaffat sig meriter för att få politisk asyl i USA.

Cubainformacion 170511


 
upp  
 

Inga båtflyktingar från Kuba till USA

   
 


Att antalet båtflyktingar från Kuba till USA, länge ett argument för de som är mot Kubas regering, i praktiken upphört när samma regler tillämpas på dem som andra, det tystas förstås ner.

I många år krävde Kubas regering ett slut på den specialbehandling som kubanska emigranter fick av USA för att det uppmuntrade oordnad utvandring som ofta ledde till döden i Floridasundet. Strax innan Obama avgick införde han samma regler för kubaner som andra.

För några dagar sedan kunde man i internationella nyhetsbyråer läsa om detta. AP skrev att antalet båtflyktingar från Kuba har gått ner från 25 om dagen till 20 i månaden, dvs en minskning med mer än 97%. Reuters, å sin sida, skrev om en minskning på 87% och tillade att "folk från Dominikanska Republiken är de som oftast uppbringas till havs."

Båda notiserna bevisar att det man sade från Havanna stämde. Det visar att om kubaner behandlas utan speciella privilegier så blir utvandringen för varje dag alltmer lik de från andra länder.

Under många år har de stora medierna ljugit om den kubanska emigrationen. Enligt Vita Huset uppgår den till 1,2 miljoner människor. Inte två eller tre, som många stora medier påstår. Den drastiska minskningen har inte intresserat de stora medierna, som under många år gjort stor affär av den kubanska emigrationen. Nu är de tysta. Bara i den progressiva mexikanska tidningen La Jornada hittar vi något om detta. Samtidigt mörkar anti-kubanerna i Miami, finansierade av USAs regering, det som hänt. De försöker istället publicera mer anekdotiska historier om snabbgående båtar som används för att plocka upp folk. Och de skriver att "emigration via havet har inte upphört, trots att politiken ändrats." Helt rätt, den har inte upphört. Men det har minskat, även om de inte vill säga det, med ca 90%.

Det är så de informerar oss om Kuba (eller Venezuela) dagligen. De ljuger, de överdriver eller de förtiger.

Cubainformacion 170505 med källhänvisningar i originalet

 
upp  
 

Kuba bekämpar trans- och homofobi

   
 


10:e upplagan av Kubas Möte mot Homo- och Transfobi inleddes i onsdags. Mötet, som kommer att hålla på till 20 maj, inleddes med en presentation av en utbildningskampanj kallad "med mig inkluderad". Årets tema fokuserar på trans/homofobi i skolorna.

"Varför valde vi skolorna? Just för att det är en av de viktigaste institutionerna i samhället", förklarade Mariela Castro Espín, chef för det Nationella Centret för Sexuell Utbildning, CENESEX.

Just för att Kuba har en jämförelsevis låg nivå av denna typ av sociala problem så "betyder det inte att det inte finns." "Enligt vårt sätt att se är inte bara kvantiteten viktig, men också de kvalitativa aspekterna av våra liv. Denna typ av diskriminering är väldigt skadlig. Vår kampanj baseras inte på att homo- och transfobi är stora problem, men de finns och medvetenheten är dålig."

Många sociala, juridiska och medicinska undersökningar fördömer mobbning som en realitet. Många fall sker i skolor och andra utbildningsanstalter, men ofta är det osynligt för samhället runt om. Av denna anledning arbetar kampanjen i nära samarabete med Utbildningsministeriet. Det handlar både om att utbilda befolkningen och undervisa lärare. "Vi vill ge dem metodologiska verktyg som gör det möjligt för dem att hindra detta fenomen i skolorna, den idealiska platsen för barn att lära sig att älska och respektera alla", underströk Castro Espín.

Utöver de kubanska experterna deltar bl.a. Daniela Vega, en transsexuell skådespelare och huvudperson i filmen En fantastisk kvinna. Vega reste till Kuba för att delta i mötet och delge sina erfarenheter. "Jag växte upp i ett kärleksfullt hem och gick i en skola som stödde mig när jag behövde det. Jag är ett resultat av dessa faktorer", sade Vega. "Det är svårt när en stat inte erkänner vissa rättigheter, vilket är fallet i Chile. Det är mycket uppmuntrande att Kuba har institutioner med möjlighet att erkänna mänsklighet och mångfald som giltigt och positivt."

Sådant erkännande kan inte skiljas från det faktum att homofobi, transfobi och machism importerats till Kuba under århundradena av spansk dominans. Diskriminering och lagar som straffade homosexuella infördes långt innan den kubanska revolutionen. Espín: "Samhällen som har drömmar har mycket att göra och när de uppnår något, måste de fortsätta att drömma."

Telesurtv.net 170503

 
upp  
 

Sveriges Radios hets mot Venezuela

   
 


Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin har alltmer utvecklats till talesperson för de USA-stödda högerkrafterna i Latinamerika. USAs, och Collins, fokus är nu på Venezuela, där högern släppt loss hela sin arsenal för att störta regeringen i det oljerika landet. Ett 30-tal döda är saldot i högerns försök att göra landet omöjligt att styra och därmed öppna upp för utländsk invasion.

Collin har inget att säga om högeroppositionens brandbomber, molotovcocktails, mord, vandaliseringar, kidnappningar och sabotage. Inget om att dessa grupper genomförde en misslyckad statskupp 2002, att de försöker torpedera landets ekonomi, att de aldrig godkänner ett enda demokratiskt val när de förlorar.

3 maj får vi ett nytt hårdvinklat reportage i radio då Collin tar sig an media i Venezuela. Det framgår förstås inte att högeroppositionen totalt dominerar mediemarknaden. Collin intervjuar företrädare för högermedia, som ostört får ge sin bild. Det är medier som hetsar till våld och uppmanar att störta regeringen. Det handlar inte om nyhetsförmedling, utan om att organisera upploppen. Som "motvikt" pratar Collin också med en journalist från regeringsmedia. Men det visar sig att hon lyckats hitta en person som också denne klagar på regeringen. Så, ur Collins synpunkt, ett hellyckat reportage, där båda sidor får säga något, men säger samma sak. Bingo!

Den som vill skaffa sig en vederhäftig uppfattning om utvecklingen i Venezuela och Latinamerika måste tyvärr vända sig till andra källor än Sveriges Radio.

Zoltan Tiroler 170503

 
upp  
 

Venezuelas president kallar till val

   
 


President Nicolás Maduro sade att folket, i direkta, hemliga och allmänna val beslutar om landets framtid. Val ska hållas inom de närmaste veckorna för att välja representanter till en Konstituerande Församling.

"Jag överlämnar makten till er för att ni ska besluta om fosterlandets framtid". Han sade också: "folket bör bestämma om de önskar krig eller fred, om de önskar våld eller en Konstituerande Församling och livet."

När Maduro överlämnade dokumenten, enligt Grundlagens artikel 348, utropade han: "Ni vill ha val? Ni ska få val! Vill ni rösta? Vi ska rösta!" Presidenten uttryckte sin önskan att folket beslutar och intygade att det som väljarna beslutar gäller. Han uppmanade alla att arbeta för fred och ett slut på våldet, som medfört över 30 döda i högerns demonstrationer som slutat med vandalisering.

Han uppmanade oppositionen att ställa upp sina kandidater till valen. "De säger att de är i majoritet, låt dem lansera sina kandidater och folket bestämmer." Vidare: "Jag litar på folket, jag litar på er, jag litar på seger i valen till Konstituerande Församlingen."

Att Maduro vill ha val till Konstituerande Församlingen beror på att högeroppositionen vägrar delta i den dialog, som Maduro inbjudit till upprepade gånger. Oppositionen har beslutat att förkasta dialog och försöker få till en statskupp. Under flera års tid har de krävt val till en Konstituerande Församling, när de nu får det är de emot.

Cubadebate 170503

 
upp  
 

Nya våldsamheter från oppositionen i Venezuela

   
 


Oppositionen uppmanar till vägblockader och att begränsa framkomligheten till skolor och vårdcentraler. Det som ett sätt att avvisa president Maduros kallelse till en Konstituerande Församling, en process för att samla sociala och andra organisationer för att göra ändringar i Konstitutionen från 1999. Maduro lade fram förslaget 1a maj för att lätta på de politiska spänningarna efter flera dagar av demonstrationer för och emot regeringen. Men oppositionen betecknade förslaget som en "kupp", och hävdar att det skulle befästa "mer konstitutionellt fusk". Oppositionen uppmanar folket att göra uppror på gatorna. Oppositionsledaren Henrique Capriles varnade att Maduros motståndare kommer att fortsätta kampen mot regeringen.

De senaste veckorna har protesterna resulterat i ett antal våldsamma incidenter som medfört att långt över 20 personer dött och flera hundra skadats. I protesterna har offentliga lokaler som skolor och sjukhus skadats. Affärer har plundrats. På tisdagsmorgonen började protesterande sätta upp nya vägblockader i olika stadsdelar i Caracas.

2013 krävde oppositionen, inklusive Henrique Capriles, Leopoldo López och María Corina Machado, val till en Konstiterande Församling för att avsätta presidenten. Enligt Konstitutionen ska församlingen bestå av 500 medlemmar, valda i direkta val. Maduro sade att hälften av församlingen skulle organiseras av handikapp-, student-, HBTQ-, fack-, bonde- och andra organisationer.

Den nuvarande Konstitutionen togs fram under president Hugo Chávez och betraktas som en av de mest progressiva i världen, där sociala rättigheter garanteras, liksom möjligheter för medborgarna att delta i det politiska beslutsfattandet.

Telesurtv.net 170502

 
upp  
 

Viktigt förtydligande till medias framställning om Venezuela

   
 


President Maduro utlyste igår på en 1:a maj demonstration allmänna val till en ny konstituerande församling som ska göra ändringar i grundlagen. Den nuvarande grundlagen antogs 1999 strax efter att Hugo Chávez valts till president. Enligt Hermann Escarrá, författningsjurist och ledamot i den konstituerande församlingen från 1999, handlar det denna gång om att göra ändringar i nuvarande grundlag. Alltså inte om att skriva en ny grundlag så som internationella medier nu felaktigt rapporterat.

Bland de punkter som den nya konstituerande församlingen kommer få ta ställning till finns ett nytt socialförsäkringssystem som ska bygga vidare på de sociala programmen Misiones, den nationella suveräniteten, sociala rättigheter, en ny ekonomisk modell som ej grundar sig på oljeberoendet, deltagande demokrati som bygger på de kommunala råden, förbättra brottsbalken för att minimera straffriheten och utveckla kulturidentiteten.

Läs mer här:
https://nordicvenezuelasolidarity.wordpress.com/2017/05/02/val-till-ny-konstituerande-forsamling-utlyst

nordicvenezuelasolidarity 170502

 
upp  
 

Första Maj i Havanna

   
 


I Kuba firades Internationella Arbetardagen som vanligt med jättelika demonstrationståg. I Havanna deltog över 600 000 i marschen och samlingen på Revolutionstorget med José Martístatyn med 1 600 utländska gäster, företrädare för ett par hundra organisationer i 68 länder. Huvudtalare var Fackliga Centralorganisationens generalsekreterare Ulises Guilarte. Han framhöll kubanernas orubbliga uppslutning kring sina revolutionära och antiimperialistiska ideal […] och sin utrikespolitik till stöd för rättfärdiga krav i den nya politiska omgivning som öppnats med förbindelserna med Washington, och Kubas fortsatta uppslutning kring Venezuelas folkvalda regering.

Årets 1 Maj-manifestation tillägnades Kubas lärare, som gick i täten med en jättebanderoll med texten ”Kubas folk kommer att segra” även detta det 55e året efter Alfaberiseringskampanjen.

Eva Björklund 170501 fritt efter Cubanews

 
upp  
 

Milo och Esteban utsedda till bästa film

   
 


På Stockholms filmfestival Junior är det Juniorgruppen som bestämmer vilka filmer som vinner det pristigefulla filmpriset Bronshästen för Bästa Film. I år prisas den animerade franska filmen Milo Månvaktaren och det gripande kubanska dramat Esteban med varsin Bonshäst. Om "Esteban": Regissör: Jonal Cosculluela, Land: Kuba, Längd: 92 min.

Juniorgruppens motivering: En berättelse om vikten av att våga drömma och aldrig ge upp och som på ett träffsäkert sätt genom vackra bilder och enastående skådespel berör och inspirerar. En film som fick oss att reflektera kring ungas utsatthet och den ekonomiska orättvisa som för många barn i världen är en del av vardagen. Vi i juryn vill ge denna film priset för bästa film för att vi anser den vara viktig för alla unga och deras drömmar och ambitioner!

"Esteban" deltar för närvarande i Chicagos filmfestival. Men redan har en mycket krävande publik tilldelat den pris. Juryn består av ungdomar mellan 11 och 19 år som tilldelat filmen priset Bronshästen. Filmen berättar historien om hur pianomusik förför en 9-årig kubansk pojke som, trots stora svårigheter, lyckas uppnå sin dröm och bli musiker.

“Esteban” började med att visas på Festival de Cine Iberoamericano de Huelva, Spanien, där den fick erkännande med juryns specialpris, publikens film för bästa långfilm och ytterligare tre pris för filmen och dess musik av Chucho Valdés.

Stockholm Filmfestival 170425, Cubadebate 170429

 
upp  
 

Våldsamma maskerade grupper tar över
oppositionens demonstrationer i Venezuela

   
 


Oppositionens demonstrationer har alltmer tagits över av våldsamma maskerade grupper som sätter skräck i både fredliga oppositionella demonstranter, journalister och befolkningen i allmänhet. Maskerade oppositionella grupper bränner offentliga byggnader och lastbilar, häller olja på motorvägar, attackerar vårdcentraler och förstör torg och offentliga platser. I huvudsak är det via sociala medier som vi kunnat få information om de våldsamma upploppen. Exempelvis hur en grupp maskerade oppositionella attackerade ett barnsjukhus och hur en oppositionell demonstration urartade i plundringar och 12 personer dog när de fick ström genom kroppen.

Svenska medier, i synnerhet DN och Sveriges Radio, har medvetet undvikit att rapportera om vandalismen och dessa våldsamma grupper. De etablerade medierna verkar inte vilja informera oss om att de flesta av de 29 venezolaner som dött under demonstrationerna antingen är förbipasserande som inte deltagit i demonstrationer, regeringsanhängare eller poliser. De oppositionella dödades av andra oppositionella eller okända gärningsmän. 11 oppositionella dog när de plundrade ett bageri och fick ström genom kroppen.

Nu har nyhetsbyrån Reuters efter nästan fyra veckors våldsamma upplopp uppmärksammat hur maskerade grupper sätter skräck i befolkningen. Den internationella nyhetsbyrån, som är agendasättande i den negativa rapporteringen från Venezuela, beskriver hur de oppositionella demonstrationerna alltmer tas över av våldsamma grupper. Reuters artikel är en varning riktad till oppositionen. Våldet och de maskerade grupperna håller på att förstöra bilden av en ”fredlig opposition” som pumpats ut internationellt via medierna.

De sociala medierna gör att de etablerade medierna inte längre kan bortse från de våldsamma upploppen under oppositionens demonstrationer. Och som en SR-reporter insinuerade i en kommentar: högeroppositionen (vars starkaste kort just nu är stödet från Trump och de latinamerikanska högerregeringarna) kommer inte få stöd från det internationella samfundet om bilden från de ”fredliga” demonstrationerna störs av vandalism, våld och terror.

nordicvenezuelasolidarity 170430

 
upp  
 

Årets Göteborgare 2010 uttalar sig om Venezuela

   
 


Gustavo Dudamel, den världsberömde venezuelanska dirigenten, som korades till årets Göteborgare 2010 när han ledde Göteborgs symfoniorkester 2007-2012, och utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs universitet, uppmanar de politiska ledarna i sitt land att inte låta krisen glida in i en stor inbördesstrid utan att de med brådska måste finna lösningar på demokratisk väg.

Som bekant är det oppositionsledare i Venezuela som brutit förhandlingarna med den socialistiska regeringen. Med USA i ryggen har mäktiga delar av oppositionen iscensatt våldsaktioner, terror och sabotage med sikte på statskupp eftersom de tidigare inte lyckats vinna makten den parlamentariska vägen. De försöker göra som CIA gjorde med Allende i Chile 1973.

Detta är första gången Dudamel uttalar sig om situationen i sitt land. Hans liv som stjärna i den klassiska musiken för honom till konsertsalar runtom i världen. När han var verksam i Göteborg förde han ut musiken till förorterna. Efter Göteborg ledde han Los Angeles filharmoniska orkester och förra hösten turnerade han i Europa med Venezuelas Simon Bolivar symfoniorkester. 21 juni i år har han konsert i Göteborg med Göteborgs Symfoniker. Gustavo Dudamels video 25 april där han uttalar sig finns på twitter: #GustavoDudamel Här är texten på svenska:

”Jag har med stor oro bevittnat händelserna som har skakat mitt land under den senaste tiden. Jag vill uppmana de politiska ledarna att finna de sätt som är nödvändiga för att komma ur denna kris som drabbar vårt älskade Venezuela. Först och främst måste egoism och ideologier lämnas åt sidan. Och vi måste definitivt lyssna till och tänka på vårt folk. Vi måste undvika konfrontation mellan bröder och systrar eftersom en sådan motsättning kan leda till inbördeskrig.

Kära politiska ledare i Venezuela, omedelbara lösningar krävs, som lämnar varje spår av politisk själviskhet åt sidan, och som öppnar dörrarna till ett verkligt hälsosamt och föredömligt demokratiskt samspel. Vi är ett land fullt av ungdom och framtidshopp!”

Martin Österlin 170429

 
upp  
 

Risken för statskupp i Venezuela ökar

   
 


Vi ser i hela Latinamerika en ökande oro efter att högerkrafterna i Venezuela åter har uppmanat att störta den valde presidenten Nicolás Maduro. De uppmanar öppet militären att ingripa innan hans mandatperiod går ut.

Detta följer på USAs beslut att fortsätta sanktionerna mot Venezuela. Donald Trump attackerade Venezuela under sin valkampanj och det finns allvarlig oro för att han kan eskalera inblandningen för att få till en annan regering. Vi uppmanar till respekt för Venezuelas nationella oberoende och ett slut på sådan inblandning.

John Pilger, Richard Gott, Andy de la Tour, Michael Mansfield QC, John Hendy QC, Judith Amanthis, Dr Julie Hearn, Dr Hazel Marsh, Professor Frank Land, Salma Yaqoob

Guardian 170428

 
upp  
 

USA undersöker kinesiska Huawei för dess affärer i Kuba

   
 


Huawei Technologies, en av världens största tillverkare av mobiltelefoner och IT-utrustning, har hamnat under luppen av USA-myndigheter på grund av sina affärer med några länder, bland dem Kuba.
New York Times skriver att USA utökar sin undersökning för att avgöra ifall Huawei brutit mot USAs bestämmelser vad gäller handel med Kuba, Iran, Sudan och Syrien.

Detta ligger i linje med Trumpadministrationens ansträngningar att få Kina att skära ner på sina affärer med vissa länder. Företaget krävs på redovisning av sin teknologi och de tjänster som de erbjudit nämnda länder under de senaste fem åren. Informationen gäller också de personer som deltagit i affärerna. Om USA kommer fram till att Huawei och ZTE brutit mot USAs blockadlagar kan USA neka företagen att köpa elektronikprodukter.

CiberCuba170428

 
upp  
 

Den största uppoffringen

   
 

Tänk dig att behöva förneka allt du själv tror på. Att aktivt arbeta för det du mest av allt hatar och spotta på det du älskar. Att din familj, dina vänner, dina grannar ser på dig med skepsis, avsky och förakt - att leva så vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in. Finns det någon större uppoffring? Den är kubanska säkerhetsagenter beredda att göra när de infiltrerar grupper som samarbetar med främmande makt (USA) för att störta Kubas regering. De är beredda att göra allt som behövs för att skydda sitt land.

Mest kända är de 5 kubaner som infiltrerade exilkubanska organisationer i Florida för att kunna rapportera hem om planerade attentat och därmed förhindra dem och rädda liv. De 5 fick betala med 16 år isolerade i USAs fängelseindustri. De betraktas som hjältar i Kuba, dit de kunde återvända i december 2014 i samband med en omfattande överenskommelse mellan de båda länderna. Och det finns många fler än de 5.

Vid det stora europeiska solidaritetsmötet för Kuba i Stockholm i november 2016 ingick Moisés Rodríguez i kubanska delegationen. Han presenterades som kunnig på relationerna USA-Kuba, vilket visade sig vara en underdrift. Han känner fienden på ett alldeles speciellt sätt. I hans anförande kom det bara en antydan om hans bakgrund som säkerhetsagent infiltrerad i kubanska dissidentgrupper. Jag ville veta mer. Så i en paus satte vi oss ner. Lågmält, kortfattat och odramatiskt svarar Moisés på mina frågor.

Moisés berättar
– Det var 1980, jag var 20 år och gick på universitetet i Havanna när jag blev agent i kubanska säkerhetstjänsten. Jag var med i studentföreningen FEU, jag var inte speciellt politiskt mogen, men jag hade de grundläggande värderingarna och älskade mitt land. Jag erbjöd mig själv, jag blev inte rekryterad. När jag några år senare tillfrågades om att infiltrera den grupp som Elizardo Sánchez höll på att bygga upp så tvekade jag inte. Ärligt talat så tänkte jag inte så mycket på konsekvenserna. Jag insåg inte följderna eller farorna.

– Reagan var president i USA och intensifierade det undergrävande arbetet mot Kuba. Sánchez jobbade då på universitetet, men dömdes till fängelse för kontrarevolutionär verksamhet och CIA-kontakter. Jag blev satt i fängelse 1983 för att kunna bli vän med Sánchez där. I Västvärlden var han under många år en av de mest omskrivna och hyllade dissidenterna. Han var tilltänkt president efter den av Västvärlden så det eftersträvade ’regimskiftet’. Jag blev hans förtrogne. Han grundade ’Comisión Cubana de Derechos Humanos y Reconciliación Nacional (CCDHRN Kubanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och Nationell Försoning), som än idag används av många västerländska medier som huvudsaklig informationskälla om Kuba.

Elizardo Sánchez lurade många godtrogna i Sverige och Europa
– Han framställde sig som socialist för att få kontakt med ledande politiska kretsar. Och det fick han. Också många som ansåg sig progressiva - vänster - trodde på honom och stödde hans sak på 1980 och -90-talen* och fortfarande. Efterhand visade han sig alltmer öppet kontrarevolutionär för att kunna bli den ledande USA-agenten i Kuba.

– Jag hade tidigare inte varit politiskt engagerad och det var förstås väldigt svårt att förklara min nya kontrarevolutionära inställning för familjen. Jag ville försvara revolutionen. Jag infiltrerade för allas bästa, för att försvara 10 miljoner kubaner. Visst, det var en stor uppoffring. Mamma försökte hela tiden att övertala mig att komma tillbaka till rätta vägen. Jag var en stor besvikelse för henne. Men för mig var målet viktigast. Jag var nu gift, och vi fick barn 1987, 1990 och 1994. Efter att jag börjat arbeta med Sánchez trodde min fru hela tiden att jag skulle ångra mig men 2000 hade hon fått nog och lämnade mig. Och nej, man får inte skvallra och avslöja vad man håller på med, då är det kört. Beslutet var oåterkalleligt.

USA-diplomater talade om vad vi skulle göra
– Det fanns ögonblick då jag kände tillgivenhet för Elizardo. Han hade ett sjukt barn. Men jag lät mig inte styras av dessa känslor. Han hade egentligen ingen bestämd ideologi. Han hade inget politiskt program. Det var personliga intressen som styrde honom. Han ville ha pengar och få ett bättre liv i lyx utomlands.

– USA bryter ständigt mot internationella avtal. De skapar grupper för att störta regeringar och det fortsätter ännu i Kuba, men delvis med andra metoder. Jag fick en passersedel som gav mig fritt tillträde till USAs Intressekontor (idag ambassad) i Havanna. Där talade de om för oss vad vi skulle göra. Exempelvis upprätta en rapport till FNs Människorättskommisssion i Géneve. De talade också om vad vi skulle skriva: tortyr, polisbrutalitet, försvinnanden, samvetsfångar. De ville att vi skulle göra en lista på politiska fångar och ta fram en karta på ”Kubas Gulag”. Vi var som mest ett 30-tal i gruppen. Aldrig fler.

En enorm lättnad att komma ut
– 2011 bestämdes att sex agenter, varav jag var en, skulle framträda och avslöja vad USA höll på med. Det var förstås en enorm lättnad. Lördagen den 26e februari kallades familjen till mitt hus. Sedan gick vi ut i direktsändning på kubansk TV i programmet ”Razones de Cuba’ – Kubas rätt”. Och det blev ett liv! Grannarna kom in mitt under sändning och hyllade mig. Familjen grät och vi grät och kramades allihop. Barnen var också jätteglada. Men det är klart, vi har gått miste om mycket.

– Idag är jag 55 år och arbetar som tulltjänsteman, men arbetet som agent har präglat mitt liv. Efter avslöjandet var det ingen i Sánchez grupp som hörde av sig. De var med i gruppen för att få visum till USA. Idag är ingen av dem kvar i Kuba, inte Elizardo Sánchez heller.

– Jag tror inte att Elizardo någonsin anade något om mig. Efter att jag framträtt i TV så nekade han till att vi överhuvudtaget arbetat ihop. Å andra sidan så sade han också att han hade misstänkt mig länge.

Blockaden fortsätter, för regimskifte
– Vad gäller USAs inblandning i Kuba idag så förklarade ju Obama tydligt de nya metoderna för att nå samma mål som med de gamla och att de nu inriktar sig på ungdomen. Bland universitetsungdomar, som är ute i samhället om några år, letar de framtida ledare för ’övergången’. Men majoriteten av Kubas ungdom stöder revolutionen. Det vet jag för jag är i ständig kontakt med universiteten. Jänkarnas strategi är väl uttänkt, men de kommer inte att nå sina mål. Kom också ihåg att de flesta besökarna till Kuba från USA inte har några baktankar, men någon enstaka procent försöker samla information till stöd för USAs strategi.

– Nu verkar det som att blockaden kommer att vara kvar och vi måste arbeta för att trots det höja levnadsstandarden. Vi får väl se vad som händer med Trump. Det var delar av de styrande skikten som ville ha honom, inte folket. Men vi kubaner har tålamod.

– Jag är ute mycket och pratar, framförallt med ungdomar. De får alltfler viktiga uppdrag i samhället. De är modiga. Jag varnar för USAs undergrävande verksamhet. På sätt och vis är det svårare nu med ”normaliseringen” mellan länderna, som inte pekar ut fienden lika tydligt. Jag är vän med flera andra exagenter och vi åket ofta tillsammans och talar på olika ställen. Jag får erkännande och uppskattning. 2013 valdes jag till parlamentsledamot. Mina ideal står fast. Vi måste försvara Kuba.”

Zoltan Tiroler
170429 - ur Tidskriften Kuba 1-2017

* I Sveriges riksdag tävlade Pierrre Schori (s) och Margaretha av Ugglas (m) på 90-talet om att vara hans bästa vän. För något år sedan var han inbjuden till Sverige och hade överläggningar med Pierre Schori och Lisa Pelling, Arenaredaktör.


 
upp  
 

Vad massmedia inte säger om Venezuela

   
 


Anledningen till att Venezuela lämnar OAS är organisationens olagliga inblandning i landets inre angelägenheter och öppna ställningstagande för den reaktionära oppositionen. Sveriges Radio och de miljonärsägda tidningarna ger en helt annan bild.

Där pratar man om utträdet som ett försök av regeringen att behålla makten trots protesterna. De säger heller inget om hyckleriet i OAS, som aldrig brytt sig om mänskliga rättigheter i länder med högerregeringar, eller militärdiktatur, men angriper länder med vänsterregeringar.

Den 3 april höll OAS ett extra möte om Venezuela, trots protester från roterande ordförande, Bolivia. Ordföranden hävdade att mötet var ett brott mot Venezuelas självständighet och en inblandning i landets interna angelägenheter. Men mötet genomfördes i alla fall, och man utsåg Honduras högerregering som tillfällig ordförande. Bolivia, Nicaragua, El Salvador, Dominica och Haitis representanter fördömde agerandet som en "institutionell kupp".

Inför mötet 3 april, och efter det, uppmanade OAS Generalsekreterare Luis Almagro till regimförändring och gav stöd till den våldssamma oppositionen. Almagros stöd till utländsk intervention mot en demokratiskt vald regering visar hans ensidighet och partiskhet mot ett medlemsland.

2014 krävde oppositionens våldsamma protester 43 liv. Flera länder i OAS, som Panama och USA, uppmanade till att avsätta president Maduro. De skyllde på Maduro, trots att de flesta dödsfallen berodde på regeringsfientliga demonstranter.

Men 11 april 2002, när förre president Hugo Chávez tillfälligt kuppades bort av högern, så ignorerade OAS regeringens uppmaning om stöd. OAS väntade i flera dagar för att hålla ett möte om kuppen. När det hade sitt möte var Chávez redan återinsatt.

De stora medierna ignorerar också det faktum att OAS står passiv inför övergrepp av mänskliga rättigheter i högerstyrda länder.

Bara under de senaste åtta veckorna har fem journalister i Mexiko mördats, enligt Kommittén för Skydd av Journalister. Fyra bönder som kämpade för sin jord mördades av polis nu i april. Och antalet kvinnomord stiger brant. I Colombia har 35 sociala ledare mördats i år, enligt FN. Under årets två första månader har 3 549 människor, de flesta svarta och indianer, drivits från sina hem. Förra året mördades 59 människorättsaktivister och över 11 000 drevs från sina hem.

Sedan högerkuppen i Honduras 2009, som avsatte vänsterpresidenten, har hundratals aktivister, som representerar svarta, indianer, sexuella minoriteter, lantarbetare, fackföreningar och journalister, systematiskt mördats. Honduras har utsetts till världens farligaste land för de som försvarar jord och miljö av NGOn Global Witness.

Övergreppen mot mänskliga rättigheter i högerstyrda länder som Mexiko, Colombia och Honduras är mångfalt värre än något som Venezuela någonsin anklagats för. Med tanke på detta borde man ifrågasätta OAS dubbelmoral och mediernas medlöperi i den falska och förvrängda nyhetsrapporteringen.

Telesurtv.net 170426

 
upp  
 

Venezuela lämnar OAS,
de Amerikanska Staternas Organisation

   
 


President Maduro betecknar det som "ett gigantiskt steg för att bryta med Imperiets interventioner." Processen för att lämna OAS inleds omedelbart. "Det räcker med övergrepp, inblandning, brott mot legitimiteten. Venezuela är en vagga för befriare och vi kräver respekt", skriver han på Twitter.

Efter att beslutet fattats förklarade utrikesminister Delcy Rodríguez att processen kommer att ta två år tills utträdet är definitivt. Hon sade i en TV-sändning från presidentpalatset att "då de inkräktande, godtyckliga, olagliga och oförskämda aktionerna mot vårt land fortsatt, inleder vi omgående förfarandet för Venezuela att defintivit lämna denna organisation."

Utrikesministern förklarade att "detta är Venezuelas svar på den grupp av regeringar som utgör en fraktion inom OAS, och som har siktet inställt mot Venezuelas självständighet och oberoende." Enligt utrikesministern så är avsikten från dessa högerregeringar att "intervenera och utöva förmyndarskap över venezolanerna, något som aldrig kommer att ske, för deras planer kommer att misslyckas."

Venezuelas beslut togs efter att några av OAS´ medlemmar ville ha ett utrikesministermöte mellan regeringarna som motarbetar Venezuelas regering, något som bryter mot reglerna i organisationen. På Twitter skriver Delcy Rodríguez: "Vi har arbetat för att en multilateral anda skulle råda, men istället härskar en anda av brott mot de heliga normerna i organisationen. Venezuela lämnar OAS av värdighet, för sitt oberoende, sin självständighet, för freden och för vårt lands framtid."

Redan innan det regelvidriga mötet sammankallades hade Rodríguez informerat att "om något möte sammankallas mellan utrikesministrar i OAS, som inte godkänts eller har medgivande av Venezuelas regering, så har jag instruktioner från statschefen, president Nicolás Maduro, att påbörja processen för att Venezuela lämnar denna organisation."

Cubadebate 170426

 
upp  
 

I VENEZUELA, ¡NO PASARÁN!

   
 


Venezuela plågas och lider på grund av fascistiskt raseri som raserar och dödar, inte har några begränsningar, som attackerar skolor och sjukhus, som terroriserar nyfödda och deras mödrar. Nesliga är lögnerna och hatet från det gigantiska monstret förklätt till "medier". Äckligt är de Amerikanska Staternas Organisations (OAS) agerande, en fars med sina förrädare, fläckade av sina attacker på Bolívars och Chávez´ folk, en upprepning av skändligheterna mot Kuba för mer än ett halvt sekel sedan.

Nu som då kommer de att misslyckas. De som drömmer om att återvända till det förflutna tar miste. Det venezolanska folket - miljontals kvinnor och män - som för första gången tillkämpat sig rätten till hälsovård, utbildning, bostad och arbete har äntligen uppnått en värdig och rättvis nation. De gör motstånd och kämpar tillsammans med Nicolás Maduro, arbetaren som är president som de valt fritt och självständigt. Mot dem kommer inte Imperiet, inte heller de korrupta eller förrädarna i oligarkin att segra.

Men handling brådskar, vi får inte förlora en sekund. Den imperialistiska aggressionen är igång och vi måste hjälpa till att besegra den. Faran är överhängande. Vi vet att den obehärskade ignoranten som regerar i Washington kan vara beredd till vad som helst.

Låt oss vända smärtan till omgående solidaritet, militant och effektiv. Måtte ingen missta sig, idag är vi alla Venezuela.

Ricardo Alarcón de Quesada, Nätverk för intelektuella 170424

Och dödssiffran för högerns våld har stigit till snart 30 personer. De materiella skadorna är omfattande.

 
upp  
 

Hittills 21 döda under våldsamma
demonstrationer i Venezuela

   
 


21 personer har dött under de våldsamma demonstrationerna i Venezuela. Etablerade medier rapporterar i vissa fall felaktigt om omständigheterna för morden. Exempelvis skriver DN:s korrespondent att "Hittills har "los colectivos" dödat två studenter. Den senaste var 23-åriga Paola Ramírez som blev skjuten i huvudet". Det visade sig att den unga kvinnan, som deltog i oppositionens demonstration, sköts av en medlem i högerpartiet (tillhörande oppositionen) Voluntad Popular. Mannen är nu gripen och ska åtalas.

Två grupper som återkommer i rapporterna är Colectivos som av oppositionen pekas ut som regeringsvänliga och guarimberos som av regeringssidan pekas ut som oppositionella. En sammanställning gjord på rapporteringen från både oppositionella och regeringsvänliga medier visar att 21 personer har dött i olika omständigheter under de 3 veckors våldsamma demonstrationer.

Tre personer som deltog i oppositionens demonstrationer sköts till döds. En av dem var en ung man i 20-årsålder som ska ha skjutits av två poliser i Carabobo under en demonstration. De två poliserna har nu gripits och kommer att åtalas. En annan är en ung kvinna, 23 år, som sköts av en medlem i oppositionspartiet Vente Venezuela. Mannen har gripits och ska åtalas. En tredje demonstrant ska ha skjutits av poliser i GNB. 14 poliser är nu misstänkta och har gripits.

Fyra personer som passerade eller befann sig nära demonstrationerna (enligt familjerna deltog de inte i demonstrationerna) sköts av okända gärningsmän. Oppositionen pekar på motorcykelkörande grupper, s k colectivos, som skyldiga. Dock finns än så länge inga gripna.

En kvinna dödades av en flaska med is som kastades från en balkong när hon deltog i en regeringsvänlig demonstration. Gärningsmannen har inte gripits.

En äldre kvinna på 86 år dog när hon hindrades av oppositionens barrikader, s k guarimberos, att ta sig till ett sjukhus.

En polis i GNB sköts till döds av en prickskytt.

11 personer dog när en av oppositionens demonstrationer i El Valle, Caracas, urartade i plundringar. 15 affärer ska ha plundrats. 9 personer som deltog i en plundring av ett bageri fick ström i sig och dog. 2 personer, bland annat bageriets ägare, sköts av guarimberos/plundrarna.

nordicvenezuelasolidarity 170424


 
upp  
 

En gammal Kubavän har gått ur tiden

   
 

Pinge Lundberg längst till höger på möte med ICAPs ordförande René Rodríguez, tillika veteran från Sierra Maestra, längst till vänster, på Drottninggatan 89, 1982.

Pinge Lundberg var Svensk-Kubanska Föreningens första anställda sekreterare, då var han bara lite drygt 20 år, och dessutom vår bokhandelsföreståndare - Latinamerikansk Bokhandel - på Drottninggatan 89. Han jobbade där under 70- och 80-talen, och var medlem så gott som livet ut, utom under de sista årens svåra sjukdom.

När han slutade sin anställning på Svensk-Kubanska var det för att ta över antikvariatet Blå Tornet högst upp i Drottninggatsbacken, med fortsatt nära kontakt med Svensk-Kubanska och Latinamerikansk Bokhandel i kvarteret intill, där han ofta tittade in.

Det socialistiska Kuba och gamla och nya böcker var hans livs stora intressen. På det egna förlaget Storken gav han bland annat ut den legendariska kubanska poeten Eliseo Diegos dikter i svensk tolkning – den första gången ett kubanskt diktverk publicerades i sin helhet - samt Nicolás Guilléns Den Stora Djurparken. Vi som var där minns även den intima spelning med Carlos Puebla som Pinge ordnade på Café Branting på Vasagatan.

Pinges önskan var att vännerna skulle tänka på Svensk-Kubanska Föreningen,
pg 40 54 11-0. Se PDF


Eva Björklund 170412

 
upp  
 

Fler än en miljard böcker
har publicerats sedan revolutionen

   
 


Kuba har publicerat drygt 1,1 miljard böcker sedan revolutionens seger 1959. Det genomsnittliga priset för böckerna, som subventioneras för att öka läsandet, har varit knappt fem kronor för en bok.

Ordföranden för Det Kubanska Bokinstitutet ICL, Juan Rodríguez, berättade om den stora spridningen i ämnen och teman för böckerna. Han framhöll också den årliga Kubanska Bokmässan som den viktigaste kulturella händelsen i landet varje år. Vid årets mässa, som avslutas i Santiago de Cuba 16 april efter att ha turnerat runt i landet, har det sålts ca 1,2 miljoner böcker.

Bokinstitutet grundades redan i mars 1959, bara ett par månader efter revolutionens seger. Den första texten var Don Quijote med illustrationer av Gustav Doré och Pablo Picasso. Boken ingick i den massiva alfabetiseringskampanjen 1961, som utrotade analfabetismen i landet.

Myndigheternas strävan har hela tiden varit att föra ut kulturen till de breda lagren och såg därför till att hålla nere priserna. Urval och rådgivning kom från de viktigaste intellektuella för sin epok och den första chefen för det nationella tryckeriet var den framstående författaren Alejo Carpentier.

Cubadebate 170405



 
upp  
 

Fattig skola i Miami tackar nej till kubansk donation

   
 
Den kubanska reggaetongruppen Gente de Zona ville skänka sina Grammypengar till en resurssvag skola i Miami. Men rektorn vägrar att ta emot såväl de 20 000 dollarna som att låta gruppen spela för eleverna.

Enligt rektorn är det oförsvarligt att försvara, godta eller acceptera åsikter som är motsatta de som exilkubanerna i Miami har. En grupp, som enligt rektorn, lidit så mycket. Rektorn säger sig stödja kubanerna i Miami och fördömer allt stöd till den "kubanska regimen."

Diario de Cuba 170403

 
 
 

Högern provocerar fram våldsamma upplopp
i Venezuela

   
 


Våldsamma upplopp utbröt i helgen i Caracas och i ett flertal städer i Venezuela. En domstol i Chacao i östra Caracas stormades och sattes i brand av maskerade oppositionella. Promenadgatan Sabana Grande intogs av maskerade ”guarimberos” som plundrade affärer och kastade stenar. Gator och torg i det mer välmående östra Caracas förstördes av våldsamma demonstranter. Även skolor och myndigheter förstördes och sattes i brand. Kravallpoliser stoppade demonstranterna från att ta sig vidare till centrala Caracas.

Enligt den oppositionella tidningen El Universal ska 14 personer ha gripits för förstörelserna och kommer att ställas inför rätta. Tidningen skriver också att 34 personer skadades under våldsamheterna. Ledarna för oppositionen har i en presskonferens meddelat att de kommer att fortsätta med demonstrationerna under påskveckan. En av ledarna för högerpartiet Voluntad Popular Freddy Guevara sa att de inte kan ta ansvar för våldsamheterna och förstörelsen. En borgmästare i östra Caracas från samma högerparti, David Smolansky, påstod via Twitter, riktat till det internationella samfundet, att polisen använde sig av kemiska vapen och gjorde en koppling till USA:s bombning av Syrien nyligen. Högern gör allt för att försöka få till ett internationellt militärt ingripande i Venezuela.

Från flera håll uppmanas nu oppositionen att hålla sig till fredliga former för demonstrationer och att fördöma våldet från maskerade oppositionella. På samma sätt har både regeringen och andra fördömt Smolanskys indirekta ”uppmaning” till USA att bomba Venezuela.

Efter tre dagar med våldsamheter var östra Caracas på söndag lugnt. Men nya protester väntas på måndag. För högeroppositionen är tiden knapp för att få igång protesterna i landet efter en uppmaning från OAS och högerregeringar i Latinamerika om att skapa de interna ”förutsättningarna” för ett utländskt ingripande. Misslyckas de igen kommer USA, OAS och de latinamerikanska högerregeringarna tvingas släppa det hårda trycket mot landet just nu.

nordicvenezuelasolidarity 170410


 
upp  
 

USA nekar rekordmånga kubaner visum

   
 


Enligt USA:s UD har landet nekat visum till fler kubaner än sökande från något annat land under 2016. 82 % av de kubaner som ansökte om visum för turism eller för affärsresor fick avslag. Det är den högsta procentandelen för något land.
Cuba Central Team 170331



 
 
 

Kubanska ungdomar strömmar till Kommunistpartiet

   
 


Ungkommunisterna i Kuba har för närvarande drygt 300 000 medlemmar organiserade i tusentals basorganisationer. När USA och Kuba började normalisera förindelserna 2014 var det många som trodde på kommunismens snara död på den karibiska ön. Men partifunktionären Susely Morfa Gonzalez säger att detta tvärtom ökade intresset för kommunismen bland landets ungdomar. Och sedan 2014 har antalet medlemmar i Ungkommunisterna i UJC stadigt ökat. UJC bildades 1965 och är Kommunistpartiets ungdomssektion. "Trots det stora antalet vill vi fortsättaatt rekrytera fler unga människor och idéer. Dessutom fortsätter vi att stärka organisationen och dess politiska processer för att uppmuntra och motivera nya generationer att lära sig mer om Kubas historia på ett mer inkluderande, humant och skapande sätt", säger Gonzalez.

UJC lär ungdomar om socialism och drar med dem i olika kommunala projekt. UJC arrangerar historiska utflykter, sommarläger, workshops och politiska debatter för högstadie- och universitetsungdomar. Man samarbetar också med Småjordbrukarföreningen för att utbilda och stödja unga jordbrukare på landet.

Då arbetsstyrkan i socker- och tobaksindustrin till 65% utgörs av ungdomar så är detta prioriterade områden för UJC. Men också ett ökande antal ungdomar från landets växande privata sektor söker sig till organisationen.

"De av oss som vill försvara, förbättra, skapa och bevara allt det som vi åstadkommit de senaste 55 åren kommer alltid att finnas i UJC", säger Gonzalez. "Vårt mål är att öka deltagandet för att bli en organisation för all, så att alla ungdomar känner större samhörighet med det", tillägger hon.
Telesurtv.net 1704061



 
upp  
 

Nya lagar kring HBTQ-rättigheter väntas nästa år

   
 


Mariela Castro, chef för kubanska CENESEX (ungefärligen en motsvarighet till svenska RFSU) har till journalister sagt att en serie lagar som rör rättigheterna för HBTQ-personer kommer att presenteras för Kubas Nationalförsamling nästa år. Hon gick inte närmare in på innehållet men källor inom CENESEX uppger att förväntningarna är att förslagen ska innehålla reformer som innebär en rad förbättringar vad gäller rättigheter för denna grupp. 17 maj firar Kuba den internationella årliga dagen mot homo- och transfobi för 10:e gången.

Cuba Central Team 170331



 
upp  
 

Kubanernas användning av sociala medier
växer rekordartat

   
 


ETECSA, Kubas telebolag, meddelade 30 mars att priset för att surfa på nätet till hemsidor i Kuba minskar från knappt 2,50 kr till knappt 1 kr i timmen. För att navigera på sidor utanför Kuba är priset tills vidare knappt 15 kr i timmen. ETECSA förutser fortsatta prissänkningar efterhand.

Ytterligare 38 000 hushåll i Havanna ska få tillgång till Internet och ytterligare 180 offentliga wi-fi ställen installeras under året. Av dessa kommer 42 att finnas i Havanna. För närvarande finns 327 wi-fi hotspots runtom på ön. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet.

Amerikanska Rådet rapporterar att Kuba är det land i världen som snabbast ökade användningen av sociala medier 2016. Ökningen uppges till 368 %. Den snabba ökningen beror på det ökande antalet wi-fi hotspots på ön, som mer än trefaldigades under 2016.

Cuba Central Team 170331



 
upp  
 

Vänstern vinner presidentvalet i Ecuador!

   
 


Medan de progressiva krafterna i hela världen jublar över Lenin Morenos vinst i presidentvalet i Ecuador hänger högern läpp. Och som alltid när valresultatet inte passar, skriker de om valfulsk, vill ha utländsk intervention och genomför våldsamma gatuprotester. En av högeranhängarna som är besviken på resultatet är Sveriges Radios pålitliga reporter Lotten Collin. Lika säkert som amen i kyrkan hamnar hon i knät på de mest reaktionära krafterna i Latinamerika. Nu tar hon upp de mest långsökta argumenten från den besegrade högern för att hävda att det förekom valfusk. Något som inte de internationella observatörerna såg. De rapporterar tvärtom om ett exemplariskt val. Men Lotten sprider högerns rykten och desinformation, trogen sitt uppdrag. Redan inför första valomgången, då Moreno vann överlägset, försökte Collin att ifrågasätta resultaten och intervjuade i huvudsak företrädare för högern.

Bland gratulanerna till Lenins (som Collin envisas med att kalla för "Lenny" istället för det han heter, nämligen "Lenin". Men det namnet klarar väl Collin inte av att uttala) seger hittar vi Bolivias president Evo Morales, Argentinas förre president Cristina Fenandez, El Salvadors president Sánchez Cerén, Venezuelas president Nicolas Maduro, Colombias president Manuel Santos, Kubas president Raul Castro och många sociala rörelser och partier.

Desto surare är reaktionerna bland högerns anhängare. Trots sina överlägsna resurser, trots sin totala dominans över medierna, trots sina våldsamma kampanjer förlorade deras kandidat, den korrupte bankiren Lasso valet med drygt 2 procent av rösterna. Nu kör högern sitt ständiga gapande om "valfusk" och försöker framkalla våldsamma protester.

Detta var en mycket viktig seger i ett Latinamerika där högern driver en stenhård offensiv och skördat flera segrar, inte minst statskuppen mot Brasiliens folkvalda president Dilma Rousseff förra året. Men vänstern inom det progressiva ALBA håller emot. Förra året vann Nicaraguas sandinister presidentvalet med god marginal när Daniel Ortega valdes om. Och nu var det alltså ALBA-landet Ecuador där högern misslyckades. Lenin Moreno efterträder den populäre Rafael Correa som under tio år lyckats minska fattigdomen kraftigt och satsat på hälsovård och utbildning.

Telesurtv.net 170403





 
upp  
 

Uttalande från Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund
i solidaritet med Venezuelas ungdomar

   
 


OAS angriper än en gång det venezuelanska broderfolket. Än en gång slår denna "otidsenliga och motbjudande institution", för att använda vår överbefälhavare Fidel Castros ord, mot den bolivarianska revolutionen. Kuba, dess folk och dess ungdomar känner väl strategin för en institution som håller tyst om högerns aggression i Venezuela och den uppenbara kränkningen av de latinamerikanska ungdomarnas mest elementära rättigheter.

Våra farföräldrar uteslöts, våra föräldrar vägrade att återinträda och vi i den yngre generationen av kubaner står fast i vår beslutsamhet att aldrig mer gå med i en organisation som betjänar imperiets och oligarkins intressen.

Den bolivarianska revolutionen har gjort betydande sociala framsteg till förmån för folket, många direkt till riktade ungdomarna: tillgång till utbildning, hälsa, försvar av den kulturella identiteten, stöd till behövande, bättre omfördelning av landets tillgångar till förmån för alla och uppbygget av en bred civil-militär enhet.

Vi låter oss inte luras; vi känner till denna organisations och dess hantlangares verkliga avsikter. OAS har en stor historisk skuld till Vårt Amerika. Vi vet att denna organisation är oförenlig med de latinamerikanska och karibiska folkens mest trängande önskningar, att den är oförmögen att representera och försvara folkens värderingar, intressen och genuina längtan efter demokrati. Vi har sett hur den misslyckats med att lösa problemen med ojämlikhet och skillnader i välstånd.

Till de venezolanska ungdomarna sänder vi vår solidaritet och vårt åtagande att fortsätta att fördöma imperialisternas destabiliserande aktioner. Kubas ungdomar bekräftar den djupa övertygelsen att den bolivarianska revolutionen inte är skyldig ingenting imperiet och dess interventionistiska hantlangare något. Venezuela står inte ensamt; miljoner unga människor står på sanningens, förnuftet och rättvisans sida.

Länge leve fred och solidaritet! Alltid mot segern!  

Nationella Styrelsen Kubas Kommunistiska Ungdomsförbund (UJC
)


 
upp  
 

Kuba skickar katastrofhjälp till Peru

   
 


I samband med häftiga regn och översvämningar i Peru skickar Kuba ett team på drygt 20 läkare och hälsovårdsarbetare till landet. De har med sig medicine och förnödenheter som räcker för behandling av flera tusen personer. Översvämningar har medfört att 700 000 personer tvingats flytta och 94 har omkommit. Också infrastruktur och odlingar har lidit skada.

Cuba Central Team 170331


 
upp  
 

Kuba har bra placering vad gäller
Human Development Index

   
 


FN-organet UNDP har släppt den senaste rapporten om "Mänsklig Utveckling". Här mäts förväntad livslängd vid födelsen och perspektiven att leva sunt och länge; genomsnittligt antal år i skolan för att skaffa kunskaper; och bruttonationalprodukten uppdelad per capita för att mäta levnadsstandarden.

Kuba hamnar då på 6:e plats i Latinamerika och 68:e plats av alla länder i världen. Landets resultat dras ner av ett lågt BNP. Kuba hamnar trots det i kategorin "hög" utifrån detta index. Inget land i Latinamerika kvalar in bland de 30 med högst HDI-index och ojämlikheten pekas ut som ett stort hinder för regionens utveckling. UNDP pekar på framsteg i regionen men att dessa "döljer en långsam och ojämlik utveckling bland vissa grupper." I topp ligger Chile och Argentina. Men deras resultat dras ner kraftigt av den stora ojämliketen. I botten i regionen ligger Guatemala och Honduras. Långt efter och sist hittar vi Haiti. I topp i världen enligt UNDP hittar vi Norge, Australien och Schweiz.

Rapporten pekar på att bristen på säkerhet är ett stort problem i Latinamerika och Karibien, med höga mordtal i jämförelse med andra regioner.

Det kan tilläggas att Kuba skulle ha legat betydligt bättre till om inte den förödande blockaden fortsatt efter 55 år. En annan observation är att Världsnaturfonden WWF pekat ut Kuba som enda land i världen som både ligger "högt" på UNDPs HDI-tal och samtidigt är ekologiskt långsiktigt hållbart.

Cartas desde Cuba 170329


 
upp  
 

De flesta kubaner vill normalisera
förbindelserna med USA

   
 


I höstas genomförde Chicagos universitet en opinionsundersökning i Kuba. 840 vuxna kubaner tillfrågades.

* 55 % ansåg att en normalisering av relationera med USA i ”huvudsak är positivt för Kuba.” 3% var rädda för att en normalisering skulle leda till att ”vi förlorar landet, USA skulle ta över.”

* Mer än 50% av de tillfrågade ansåg att Kuba går i rätt riktning.

* Vad gäller de tillfrågades egna önskemål låg internationella resor högst med 67%. 56% ville starta eget och lika många ville köpa en bil.

* Den övervägande majoriteten fick sina nyheter från kubanska medier, medan många, främst yngre, också kollar utländska källor. De som också använde sig av utländska källor var mer positiva till Kubas finansiella och sin egen situation, men också mer kritiska till vissa aspekter av det kubanska samhället.

Cuba Central Team 170324


 
upp  
 

Tillgången till Internet växer snabbt

   
 


ETECSA, Kubas telebolag, har meddelat att ytterligare 38 000 hem kan få tillgång till Internet. Planen är att hela Havanna ska få uppkoppling och så småningom också resten av landet. Man har nyligen avslutat ett pilotprojekt som nu går in i en ny fas.

Man meddelade också att priserna ska sänkas från 25 till 10 cent i timmen (ca 2,50 respektive 1 kr) och att priserna kommer att sänkas ytterligare längre fram. Ytterligare 180 WiFi-punkter kommer till innan årets slut, varav 42 i parker i Havanna. För närvarande finns 327 WiFi-hotspots runtom i landet.

Ett annat initiativ är att ETECSA givit möjlighet till studenter i ett program som heter "Kuba utbildar" att koppla upp sig mot lärare.

Cuba Central Team 170324


 
upp  
 

I Spanien är sexturismen utbredd,
men pressen skriver om Kuba

   
 


2003 lanserade president Bush en aggressiv kampanj mot turism till Kuba. Under åren dessförinnan hade terroristgrupper med säte i Miami sprängt bomber på hotell, nattklubbar och andra turistinstallationer för att skrämma bort det ökande antalet turister.

Dessa kampanjer misslyckades och de senaste åren har turismen ökat med 15 % per år och drar till sig utländska investeringar. Men media har inte gett upp, utan fortsätter att förtala ön som en destination för turister. Händelser som aldrig blir till nyheter om de händer i Mexiko eller Colombia, får gott om utrymme om de utspelar sig i Kuba.

Exempel är hur spanska turister luras att köpa stulna cigarrer, en kanadensare som blir lindrigt magsjuk, en turist från Brasilien som klagar för att de kubanska myndigheterna vid ankomsten krävde att han var vaccinerad, eller ett bröllop som inte blev av på grund av en liten olycka på hotellet. Allt detta har föranlett reportage och artiklar i pressen.

För några dagar sedan publicerade Spaniens största dagstidning El País ett reportage om sexturism i Kuba. Det kan påpekas att Kuba inte finns med på listan över de viktigaste destinationerna för sexturism [https://informe21.com/actualidad/turismo-sexual-los-paises-mas-populares-para-su-practica och http://ideasqueayudan.com/7-destinos-obligados-para-el-turismo-sexual]

Spansk press påstår också att Kuba är en destination för pedofiler, trots att Kuba inte finns med på den lista som UNICEF publicerat. Bland latinamerikanska länder är det Mexiko, Brasilien, Colombia och Peru som är de huvudsakliga länderna för detta brott, som straffas mycket hårt i Kuba. [http://www.infobae.com/2014/08/09/1586472-america-latina-la-cabeza-del-turismo-sexual-infantil och https://www.publimetro.com.mx/mx/noticias/2017/02/15/mexico-segundo-lugar-nivel-mundial-turismo-sexual-infantil.html]

Samtidigt har Spanien över 1 500 bordeller.

Trots att turism från USA till Kuba fortfarande är förbjudet på grund av USAs blockad, så har antalet besökare från USA ökat med 74% på grund av lättnader i vilka kategorier som beviljas resetillstånd.

Denna boom i turism har föranlett medier att publicera katastrofscenarier om att Kubas hotellväsende håller på att kollapsa på grund av det snabbt ökande trycket. Men bara några månader senare så säger samma medier precis tvärtom. Nu sägs det att den låga efterfrågan har gjort att flera flygbolag från USA lagt ner linjer till ön. Det är något som inte stämmer. Är det brist på efterfrågan om antalet resenärer ökar med 74%?

Sanningen är väl att konkurrensen reglerat marknaden och vissa bolag är kvar medan andra slås ut.

Att förstöra turismen till Kuba är en gammal dröm bland fiender till revolutionen. En dröm som fortsätter att vara orealistisk när det gäller ett land som, i motsats till andra destinationer i närheten, fortsätter att erbjuda en säker miljö, gästfrihet och en välutbildad, välinformerad, vänlig och talför befolkning. Det är så tilltalande och attraktivt att ingen mediekampanj lyckats knäcka det.

Cubainformación 170323 (med utförliga källhänvisnngar)

 
upp  
 

USAs blockad fortsätter

   
 


Ett år efter Obamas historiska besök och 55 år efter att den infördes, är blockaden fortfarande kvar. Under sitt besök träffade Obama Raúl Castro där denne åter krävde ett slut på USAs blockad: "Blockaden är det viktigaste hindret för utvecklingen för det kubanska folket, det är därför elimineringen är av yttersta vikt för en normalisering av relationerna", sade Castro.

Obama å sin sida, i sitt direktsända tal i kubansk TV, sade sig också vilja ha slut på blockaden: "Jag har uppmanat vår Kongress att upphäva embargot. Det är en föråldrad börda på det kubanska folket. Det är en börda på de amerikaner som vill arbeta, göra affärer eller investera här i Kuba. Det är dags att häva embargot."

Men ett år efter besöket och 55 år efter införandet finns blockaden kvar. Enligt Kubas senaste rapport till FN har blockaden kostat den kubanska ekonomin mer än 753 miljarder dollar.

Obama ville inte häva blockaden i omsorg om kubanerna, som lidit under denna aggression i mer än ett halvt sekel. Han sade istället att blockaden "inte fungerar" för att främja USAs intressen. Det visar att det handlar om byte av taktik, inte att man övergett målet att störta Kubas socialistiska regering.

Det målet står kvar. Tre dagar efter att Obama lämnade Kuba avsatte USAs UD ytterligare 754 000 dollar till "unga, kommande ledare för det kubanska civilsamhället". Och det är bara ett av USAs många aktiviteter för att undergräva Kubas regering och statsskick.

Under Obama gjordes flera små framsteg i förbindelserna, bland annat att återupprätta diplomatiska relationer, postgång och flyg. Men det viktigaste - blockaden - är kvar liksom den illegala ockupationen av Guantánamo-bukten.

Trumpadministrationen håller nu på med en översyn av Kubapolitiken. Trump har hotat med att rulla tillbaka de smärre förbättringar som genomfördes under Obama. Flera högerpolitiker, som aggressivt vill motarbeta Kuba, har nyckelpositioner i hans administration.

Cuba Solidarity Campaign 170321


 
upp  
 

Material från USAs armé hittades i Venezuela

   
 


"Venezuela respekterar inte de mänskliga rättigheterna"

Venezuelas armé oskadliggjorde ett läger för högerextrema paramilitärer nära gränsen till Colombia i provinsen Tachira. I lägret fann man bland annat arméuniformer från USA. I samma provins hittade regeringen nyligen en stor penningsumma i venezolansk valuta undangömd. Den utgjorde en del av försöken att sabotera Venezuelas ekonomi.

Bland fynden i lägret fanns stulna venezolanska uniformer och stridsutrustning från Colombias militära styrkor. "Utredning pågår", säger provinsguvernören. Han berättade också att man hittat listor på personer som utsatts för utpressning.

Colombiansk paramilitär är ansvariga för tiotusentals mördade colombianer. De vanligaste måltavlorna är bönder, ursprungsbefolkning, afro-colombianer, människorättsförkämpar och sympatisörer med gerillan och Venezuelas Bolivarianska Revolution.

Fynden i lägret stödjer påståendena om att USA tränar de högerextrema paramilitärerna för att sprida terror i regionen. De stöder också misstankarna att USA-stödda styrkor använder stulna uniformer från Venezuelas armé för att genomföra "false-flag"- attacker.

I tisdags fördömde Venezuelas president Maduro USAs samarbete med högerpolitiker för att destabilisera landet. Likaså fördömde Maduro OAS för organisationens försök att utesluta Venezuela från OAS: "USAs UD har aktiverat alla sina ambassadörer, speciellt i Latinamerika och Karibien, för att pressa alla regeringar att stödja en politisk, diplomatisk och global intervention i Venezuela." Han tillade att Washington vill göra Venezuela till ett slags koloni som styrs utifrån av eliterna i USA.

Generalsekreteraren i OAS, Luis Almagro, har uppmanat till att kasta ut Venezuela från organisationen för påstådda brott mot mänskliga rättigheter. Almagro är sedan länge en svuren fiende till den Bolivarianska Revolutionen och arbetar öppet tillsammans med landets högerextrema opposition för att kräva regimförändring. I måndags var Almagro värd för en presskonferens med de ledande högerpolitikerna i Venezuela.

Telesurtv.net 170322

 
upp  
 

Folkmakten i Kuba

   
 

Det är få internationella medier som rapporterat när valda representanter redogör för väljarna vad de uträttat och ställs inför ansvar. Dessa möten, som äger rum var sjätte månad, genomförs i varje stadsdel och valkrets i landet. Cubainformación följde med Jorge Luis Mazorra delegat för valkrets 69 i stadsdelen Marianao i Havanna. Mazorra är en ung representant i både kommun- och nationalförsamlingen och, som vi märker vid vårt besök, en populär ledare.

Den första erfarenheten som Jorge Luis fick som vald representant var vid 18 års ålder. Nu är han 24. Hälften av delegaterna i kommunfullmäktige i Mariano är under 40 år, de flesta kvinnor. Och Mazorra kommenterar: "Från USA försöker man skapa en klyfta mellan ungdomen och generationen som genomförde revolutionen. Det är något vi inte kommer att tillåta."

Vi pratar också med Yoan Martinez ,38 år, ordförande (borgmästare) för Marianao, som berättar att kommunen har 134 000 invånare. Fullmäktige består av 67 delegater. Varje valkrets består av 24 CDR-kommittéer (Kommittén för Revolutionens Försvar. CDR är kvarterskommittéer).

Amparo Isalgué, sekreterare i kommunfullmäktige, förklarar att fullmäktiges uppgift är att "integrerat organisera det kommunala arbetet" och motivera befolkningen att hitta lösningar på sina egna problem. Det ska dessutom behandla frågor, krav och reklamationer som gäller institutioner och serviceföretag. Hon tillägger att "om det finns en struktur som kan förbättra livsvillkoren för befolkningen så är det just Folkmakten."

Darlys Safora förklarar för oss hur mötena där delegaterna ställs till svar fungerar. Vid dessa ska delegaterna redogöra för sitt arbete under senaste halvåret, som sedan godkänns eller underkänns av väljarna i församlingen. Delegaterna får ingen lön för det arbetet. Det ses som ett förtroende, inte en inkomstkälla. De behåller istället lönen från sitt vanliga arbete, dit de normalt återvänder efter sin mandattid.

Mazorra berättar om kommunvalen, där kommunfullmäktige väljs. Det finns mellan 2 och 8 kandidater till varje post. "Jag föreslogs av en granne och första gången fick jag mindre än 50 % av rösterna. Så valet gick till en andra omgång, mellan de två som fått flest röster. I andra omgången vann jag."

I landets nationalförsamling, som är Kubas riksdag, sitter 612 representanter. Av dessa är 46 % representanter från landets kommunfullmäktige. I nationalförsamlingen är nästan hälften, 48 %, kvinnor.

Cubainformaciontv.net 170314


 
upp  
 

Kuba stödjer fredsprocessen med 1 000 stipendier

   
 

500 f.d. gerillasoldater från FARC och 500 offer för inbördeskriget lovas nu att få studera medicin i Kuba gratis.

Kuba var platsen där förhandlingarna för ett fredsavtal i Colombia framgångsrikt fördes under flera år. Nu vill Kuba hjälpa till med fredsarbetet efter mer än 50 års väpnad konflikt.

Kuba erbjuder 500 fd gerillakämpar och 500 civila krigsoffer stipendier för läkarstudier som en gest av solidaritet från Havanna och för att stärka fredsprocessen. Det handlar om 200 stipendier per år i fem års tid. Hälften av stipendierna delas ut av FARC och hälften av Colombias regering till civila som direkt påverkades av konflikten och tvingades fly m.m. De första 200 kan påbörja sina studier i september i år.

Projektet publicerades i ett brev från Kubas ambassadör i Bogotá till FARCs ledning och fredsförhandlare Iván Márquez. Denne tackade Kubas president för hans stöd och skrev på sitt Twitterkonto: "tack för att (Kuba) fyller Colombia med kärlek och solidaritet." Márquez konstaterade "ni hjälper att skapa fred och ni erbjuder oss läkare. Kubas bidrag i fredsprocessen och i den nuvarande perioden är en gest av ren humanitet."

Kuba har en lång historia av bidrag till fred i Colombia. 2008 skrev Fidel Castro en bok som hette just "Fred i Colombia".

Colombias 52 år av inbördeskrig har kostat ca 260 000 colombianer livet och över 7 miljoner har flytt inom, eller utanför, landet.

Kuba är erkänt i hela världen för den höga standarden på läkarna, landets internationalistiska arbete, medicinsk innovation och vidareutbildning. I Colombia är läkarutbildningen en av de dyraste akademiska utbildningarna.

Cuba Solidarity Campaign 170316

 
upp  
 

"Kulturen räddar" - det socio-ekonomiska projektet "konsten att drömma"

   
 


Vem i Kuba känner inte Irma Sehwerert? Hon är mor till René González, en av de fem kubanska hjältarna som satt orättvist dömda i fängelser i USA i närmare 16 år. Man minns hennes hängivna aktivism för de 5. Men det är färre som känner till hennes intensiva arbete med det lokalprojekt hon leder i sin stadsdel Cotorro i Havanna.

Hennes solidariska arbete i stadsdelen är ett föredöme och projektet tilldelades "Stadsdelspriset" 2015 av den nationella ledningen för CDR (Kommittéerna för Revolutionens Försvar).

Irma och de andra frivilliga på Soñarte arbetar med ungdomar och deras skolor. Men också med personer som kräver speciell uppmärksamhet, som alkoholister, dömda och deras familjer samt andra problembelastade.

Man började hösten 2011. Folk i stadsdelen förde fram förslaget om att satsa på kultur för samarbetet familj-skola-samhälle och arbeta för förbättringar av människan genom att arbeta med konst som verktyg för sociala förändringar. Projektet började på en liten innergård och tog ett stort steg framåt när man fick ett hus som skänktes av en "vän solidarisk med Kuba i USA".

I projektet arbetar man med värderingar. Här handlar det om såväl mänskliga som artistiska kvaliteter, utgående från kulturella uttryck, idrott och anpassat förebyggande arbete, främst inriktat på att stärka familjerna.

För närvarande arbetar man med teater, dans, musik, litteratur, målning och konst.

Tilläggas kan att Svensk-Kubanska Föreningen i Jönköping började att stödja Soñarte i februari. Såväl kontanter som akrylfärger och annat material för målning har lämnats över på plats. Det är ett arbete som Jönköpingsavdelningen planerar att fortsätta.

Cubainformaciontv.net 170307

 
upp  
 

60-årsdagen av attacken mot presidentpalatset

   
 


Den 13 mars 1957 genomförde en grupp revolutionärer under ledning av José Antonio Echevarría ett anfall på Presidentpalatset i Havanna (nuvarande Revolutionsmuséet), och radiostationen Radio Reloj, vilket skakade Batista-diktaturen i grunden. "Vi var inte de första som tänkt angripa presidentpalatset," förklarade Chomón Faure, grundare av Revolutionära Direktoratet och aktionsledare 1957. "Denna idé var en del av Revolutionens taktiska arsenal och det var en fantastisk idé som hade besatt mer än en generation. Under den andra Batistadiktaturen (1952-1958), närde de gamla revolutionärer som börjat konspirera mot diktatorn detta projekt, men skred inte till verket trots att de förfogade över både vapen och andra resurser. Med José Antonio som vår ledare genomförde vi det verkligen, och det var det som var originellt. Palatsattacken var den kubanska ungdomens åtagande gentemot nationen."

Med undertecknandet av det s.k. Mexiko-dokumentet i augusti 1956, hade José Antonio Echevarría lovat Fidel att förena Direktoratets ansträngningar med 26 juli-rörelsens för att störta tyranniet och genomföra den kubanska revolutionen. Med attacken den 13 mars fullbordades en del av detta åtagande. Striden vid presidentpalatset var blodig och revolutionärerna lyckades ta sig ända in till diktatorns kontor, men denne hade flytt. Då situationen försvårades för angriparna pga brist på ammunition och att förstärkningen aldrig dök upp, beslutade man att retirera för att undvika en massaker.

Inte långt därifrån anlände tre bilar med 15 män till Radio Centrum (nu ICRT) för att inta Radio Reloj. Beväpnad med en pistol gick José Antonio in i studion och uppmanade nyhetsuppläsaren att läsa det uttalande som skrivits av Directorio Revolucionario, och informera om anfallet på presidentpalatset och ett förmodat uppror inom militären mot regimen. Några minuter senare hördes studentledarens röst i radion: "Kubas folk, i detta ögonblick har diktatorn Fulgencio Batista avrättats av revolutionärerna. I sin egen håla på presidentpalatset har det kubanska folket gjort upp räkningen med honom. Och det är vi, det Revolutionära Direktoratet, som i den kubanska revolutionens namn har gett nådastöten till denna förtryckarregim. Kubaner som hör mig: Han har precis avrättats ..." Plötsligt bröts sändningen, utan att rebellerna insåg detta. När de lämnade Radio Reloj tog bilen som José Antonio färdades i inte den planerade vägen utan svängde in på gatan Jovellar. Vid gatan L stoppades bilen av en buss som blockerade vägen. När han sprang över körbanan, möttes han av en polisbil och skottlossning utbröt, vilken resulterade i att José Antonio stupade.

Faure Chomón sammanfattade händelserna den dagen: "... om FEUs ordförande inte hade stupat i den strid som utbröt när del två av planen för att nå universitetet inleddes, skulle han ha fortsatt till presidentpalatset, där hans närvaro skulle ha förändrats situationen. Hans revolutionära prestige skulle ha fått alla de spridda krafterna att samlas, fått de osäkra att ta steget eller fått dem att rädda skåpbilen med vapen för stödaktiviteterna. Idag skulle vi i så fall minnas en mycket större strid än den som ägde rum den 13 mars."

Källa: Archivo Nacional 170313

 
upp
 
 

Mediekriget mot Kuba

   
 

Den jättelika spanska mediekoncernen PRISA finns i 23 spansk- och portugisisk-talande länder. Flaggskeppet är dagstidningen El País. Sedan flera år driver PRISA ett mediekrig mot det progressiva Latinamerika, främst Kuba och Venezuela.

I en artikel i El País nyligen ifrågasätter tidningen de framgångar Kuba uppnått inom flera områden och som fått beröm från en rad FN-organ. Argumenten i El País är pinsamt dåliga, men tjänar sitt syfte att ifrågasätta det kubanska systemet.

I artikeln påstås att det inte finns aktuell statistik som bekräftar att Kuba har det bästa utbildningssystemet i Latinamerika. Men det gör det faktiskt: UNESCO uppgav nyligen att Kuba är det enda land i regionen som uppnått 100 procent av de mål som satts upp i satsningen "Utbildning för alla 2000 - 2015". Och på FN-organets webbsida kan man läsa att Kuba "visar en utvecklingsnivå inom utbildning (IDE) som ligger på 0,983 och därmed ligger främst i Latinamerika och Karibien."

Men längst vad gäller lögnerna går El País när man ifrågasätter att undernäring bland barn inte förekommer i Kuba. I artikeln sägs att "visserligen har ön fått beröm från UNICEF i en rapport från 2006, men den senaste statistiken visar att det fortfarande finns en undernäring på 7 %."

Men för det första blandar El País samman begreppen "undernäring" och "kronisk undernäring". Det är det senare Kuba utrotat enligt UNICEF.

För det andra säger sig El País basera sig på en mer aktuell statistik än den från 2006. Men när vi undersökte källan visade det sig att El Pais baserade sig på statistik från 2000!

För det tredje så handlar den uppgivna siffran på 7 % inte om "kronisk undernäring", som alltså är den som UNICEF uppger vara utrotad i Kuba. De 7 % hänförde sig till s.k. "stunting" bland barn under 5 år och som har med tillväxt att göra och som inte skiljer på moderata och allvarliga fall.

El País har under de senaste veckorna släppt loss ett batteri med artiklar som attackerar FNs olika organ och Kuba. I en text med titeln "Att mäta desperationen", skriven av den förmögne "dissidenten" Yoani Sánchez i Havanna (när hon inte är i Miami eller Madrid) kritiseras FAO "som mäter kaloriintaget men aldrig räknar med energin som går åt på grund av frustration eller besvikelse."

Vi påminner om att FAO i sin rapport 2014 placerade Kuba i den bästa gruppen, "under 5 %" när det gäller undernäring. Det i jämförelse med 52 % i Haiti eller 15 % i Dominikanska Republiken. Men för en sådan som Yoani Sánchez är det bara en bagatell att Kuba utrotat hunger tack vare medveten politik. Det allvarliga för henne är att FNs "statistik inte registrerar besvikelse eller missmod", faktorer som enligt henne "också förtjänar att tas i beaktande och räknas.

I samma anda har El País givit utrymme till Antonio José Ponte, vicechef på Diaro de Cuba. Det är en antikubansk webbsida i Madrid, finansierad av USA. I den artikeln uppmanas Donald Trump att återinföra den s.k. Cuban Medical Professional Parole, ett program för att locka kubanska läkare i utlandstjänst att desertera till USA och överge de fattiga patienter de behandlar i Tredje världens länder.

I det syftet smutskastas WHO, som i januari tilldelade sitt Hälsovårdspris till Kubas medicinska brigad Henry Reeve, som är den som levererar Kubas medicinska stöd till behövande länder.

Ponte attackerar WHO för att det "välsignar förslavandet" av de kubanska läkarna. Han upprepar dumheter som att dessa läkare "försöker påverka patienter som är röstberättigade". Och att detta skulle vara en "fortsättning av gerillakriget från Castro-regimen med andra medel."

El País, som en gång var en seriös och professionell tidning, har omvandlats till att sprida propaganda för de sämsta mänskliga värderingarna.

Cubainformaciontv.net 170310 (med källhänvisningar i originalet)

 
upp
 
 

Raúl Castro på ALBA-toppmötet i Caracas

   
 


(utdrag)

Jag vågar påstå att vi befinner oss på en avgörande punkt i vår historia. En tillbakagång i regionen skulle ha mycket negativa konsekvenser för våra folk.

Medlemsländerna i ALBA anser att den solidariska integrationen är ett nödvändigt villkor för utveckling och för att kunna bemöta de olika block som bildas och dominerar världsekonomin.

ALBA hade inte varit möjligt vid tiden för den kubanska revolutionen. En revolt av den typ som ägde rum 4 februari 1992 och segern för den Bolivarianska revolutionen, under ledning av kommendant Hugo Chávez Frías, var nödvändig för att ett sådant projekt skulle bli möjligt.

Det var viktigt att Socialt Forum i Sao Paulo, tillsammans med idéerna hos Fidel och Lula, förenades för att ta emot och stödja Chávez. Kopplingen mellan ALBA och Sao Paulos Socialt Forum är fortsatt viktig för relationen mellan revolutionära regeringar och fackliga, folkliga, bonde-, student- och akademiska organisationer bland våra folk.

Kampen för att bygga enhet är den viktigaste uppgiften som varje verklig revolutionär ställs inför. För att stärka enheten måste vi ödmjukt ställa allt som splittrar oss åt sidan. Tack vare enheten har den Bolivarianska Revolutionen överlevt attackerna från dess fiender.

Tack vare denna enhet har revolutionen överlevt de lumpna attackerna från OAS, de orättfärdiga sanktionerna från USA, de senaste anklagelserna mot Venezuelas vicepresident, kamrat Tareck El Aissami, som försöker att dra uppmärksamheten från de verkliga problemen och misstänkliggöra dem som arbetar för att rädda, försvara och utveckla fosterlandet.

USA-regeringens nya agenda hotar att skapa en extrem och egoistisk protektionism som negativt skulle slå mot vår utrikeshandel, undergräva miljöavtal för att gynna multinationella företags profiter, förfölja och deportera migranter som skapas av den ojämlika fördelningen av rikedomar och öka fattigdomen som den rådande internationella ordningen skapar.

Muren som de vill resa vid gränsen till Mexiko är ett uttryck för irrationalitet, inte bara mot detta broderland, utan mot hela vår region. Vi uttrycker Kubas solidaritet med det mexikanska folket och regeringen. Fattigdom, katastrofer och emigranter stoppas inte av murar, utan av samarbete, förståelse och fred.

Venezuela har kraftfullt bidragit till den regionala integrationen med sin solidaritet och generositet och uppmuntrat till integration i Petrocaribe, UNASUR och CELAC.

Venezuela står inte ensamt. Vi bekräftar vårt löfte från denna deklaration, att delta i försvaret av Venezuela och president Maduros värdiga, modiga och konstruktiva position.

Kamrater: Idag utspelar sig en avgörande batalj i Venezuela för självständigheten, frigörelsen, integrationen och utvecklingen av Vårt Amerika.

Vi bekräftar vår solidaritet med Dilma Rousseff, Luiz Inácio Lula da Silva och Cristina Fernández de Kirchner, erkända ledare för vårt Amerika.

Vi stöder Rafael Correa och hans kamrat Lenín Moreno i Ecuador. Vi kommer aldrig att överge Evo (Morales), Bolivias sanne ledare och ledare för alla ursprungsfolk. Vi fortsätter tillsammans med Daniel (Ortega) och Nicaraguas sandinister.

Cubadebate 170305

 
upp
 
 

Blockaden drabbar flygresenärer med Virgin

   
 


Passagerare som flyger till Kuba med Virgin Atlantic kan inte längre boka sina biljetter på nätet. Inte heller kan de utnyttja intjänade bonuspoäng. De måste ringa ett särskilt telefonnummer hos Virgin. De nya problemen har uppstått sedan företaget gått samman med USA-baserade Delta.

Kubavänner i Storbitannien kräver att Virgin upphör med dessa "diskriminerande åtgärder som drabbar resande." Vidare lyfter man fram att "det är USA:s blockad som ligger bakom de senaste problemen." Motsvarigheten till Svensk-Kubanska i Storbritannien har skrivit till brittiska regeringen och Virgin Atantic och kräver att de löser frågan.

Cuba Solidarity Campaign 170304

 
upp
 
 

USA anklagar Kuba för penningtvätt

   
 


USA har många listor där man tar sig friheten att döma andra länder och tala om för dem hur de ska agera. En av dessa listor är en över länder som påstås ägna sig åt pennintvätt. Förra året var Kuba inte med på listan över "huvudsaklig penningtvättarnation." 2015. Några belägg eller motiv för varför Kuba förs upp på listan för 2016 ges inte. Det kan nog hänföras mer till de politiska vindarna i Washington än något som hänt i Kuba.

USA nämner att "den regeringskontrollerade banksektorn, låg användning av internet och mobiltelefoner och dålig transperens gör Kuba till ett oattraktivt land för penningtvätt via finansiella institutioner." Trots det så för man upp Kuba på listan som en viktig aktör för penningtvätt. Man påstår att det finns "strategiska brister" i Kubas anti-penningtvättförmåga och rekommenderar att Kuba visar "större transperans av sin finansiella sektor och ökar sin kapacitet att bekämpa olagliga aktiviteter". Likaså vill USA att Kuba visar större öppenhet av hur man undersöker och straffar penningtvätt och ökar det internationella samarbetet.

Cuba Central Team 170303

 
 
upp
 
 

Över 100 knarkbaroner har gripits i Venezuela sedan man kastade ut USAs "drogbekämpningsbyrå"

   
 

2005 kastade Venezuela ut USAs ökända drogbekämpningsorganisation DEA. Landets självständiga politik i kampen mot knarkhandeln har sedan dess gett resultat genom att över 100 knarkbaroner gripits. Detta framhölls av landets vicepresident Tareck El Aissami i söndags.

I en intervju i programmet José Vicente Hoy i Televen, sade han att resultatet uppnåddes mellan 2008 och 2012 när han ledde Inrikesministeriet, och att drogbekämpningspolitiken stärks fortlöpande.

Av de gripna lämnades 21 över till USA och drygt 30 till Colombia. "Ett av de viktigaste resultaten som framkommit är att DEA var en del av problemet. Det kommer man inte att förlåta oss." Det är en av anledningarna till att Imperiets aggressioner mot Venezuela.

Mycket riktigt så utfärdade USA nyligen en kommuniké där man betecknade El Aissami som "knarkhandlare" i en attack mot den socialistiska regeringen. Anklagelsen har fördömts i hela Venezuela.

El Aissami påminde om att när DEA opererade i landet så beslagtogs i genomsnitt 43 ton droger per år. Efter att DEA kastats ut måndubblades beslagen och har ökat sedan dess.

Venezuelas arbete mot droger har fått beröm av FN, som framhåller landet som ett av sex länder som lyckats konfiskera mest illegala droger och befriat sig från illegala odlingar. Bland annat har man upptäckt och oskadliggjort 359 olagliga landningsbanor, 108 knarklaboratorier och 111 flygplan.

El Aissami har "med styrka visat sin knarkbekämpningspolitik som aldrig förr i landets historia, som aldrig förr i Latinamerika och vi kommer att fortsätta med absolut fasthet."

AVN 20170226

 
upp
 
 

Samarbete mellan Kuba och Sverige, eller?

   
 


Kuba och Sverige har som bekant undertecknat en Avsiktsförklaring för att upprätta ett ”ramverk för samarbete och bilaterala politiska överläggningar”. Där står att båda parter är överens om ”att samarbetet ska ske på grundval av ömsesidighet, ömsesidig nytta och respekt för folkrättens principer, FN-stadgan, FN-deklarationen om Mänskliga rättigheter, Wiendeklarationen och handlingsplanen”.

Och att ”syftet med samarbetet är att främja en djupare dialog mellan de två länderna och deras folk, med sikte på att stödja varandras utveckling och komplettera varandra på områden av ömsesidigt intresse”.

Det låter ju jättebra! Ömsesidighet och respekt, våra båda länder skulle kunna ha stor nytta av ett ömsesidigt samarbete och förståelse. Men det är de vackra orden. Sedan går uppdraget till SIDA att utarbeta strategin, riktlinjerna för ett anslag på 90 miljoner kronor fram till 2020. ”Nya svenska pengar för mer demokrati i Kuba” som Sveriges Radio sammanfattade regeringsbeslutet. Och så drar SIDA upp riktlinjerna för i sin Strategi. SIDAs ”Strategi” är i princip kopierad på USAs för att införliva Kuba i den sanna demokratin: kapitalism och flerpartisystem som befäster systemet.

Eva Björklund 170224
Läs hela artikeln som pdf


 
upp
 
 

Collins korståg mot vänstern

   
 


Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin försitter inget tillfälle att attackera regionens vänsterkrafter. Medan viktiga händelser, som exempelvis Mapuche-folkets kamp i Chile, statskuppen i Brasilien, högerns aggressiva attacker och mord på vänsteranhängare i länder som Venezuela, Colombia, Mexiko, Honduras förtigs eller behandlas styvmoderligt, så kan småsaker få uppmärksamhet om Collin bara kan vinkla det ur sitt högerperspektiv.

Den 27e februari gjorde hon sig lustig över att en påhittad colombiansk TV-serie om Venezuelas förre vänsterpresident Hugo Chávez inte uppskattas i Venezuela av landets vänster. Collin påstår att Chávez "hjältegloria hamnat på sned" internationellt. Om det skulle vara sant har hon själv, tillsammans med många likasinnade i bolagsmedierna, bidragit allt vad hon förmått till just det.

Venezolanerna, som borde veta bäst, håller dock inte med Collin. I en ny opinions-undersökning visar det sig att 76 % av de tillfrågade anser Chávez vara den störste venezolanske ledaren i ett internationellt perspektiv. Som nr 2 på listan kom socialdemokraten Carlos Andrés Pérez med ynka 8 %! Övriga tidigare presidenter ligger på någon enstaka procent. Som den "mest effektive presidenten" vinner Chávez stort med 57%, också här följd av Andrés Pérez långt efter med 15%. Chávez vinner likaså överlägset på frågan om den "mest demokratiske presidenten" med 51% och Andrés Pérez 18. Föga förvånande vinner Chávez frågan om vilken president som brytt sig mest om de fattiga, 62 % för Chávez. Slutligen: den mest omtyckte? Ja, Chávez förstås med 79%. Svider det, Collin?

Inför presidentvalet i Ecuador nyligen gjorde Collin det hon brukar: hon blåste upp högerkandidaten, i detta fall bankiren Lasso, och försökte framställa det som att denne kunde vinna över vänsterns Lenín Moreno. Hon följer traditionen från sin tidigare rapportering där hon kampanjat mot vänsterns Dilma Rousseff i Brasilien, som trots Collins önskan och spådom vann valet (men avsattes i en underrapporterad statskupp). Vad visade då resultaten i det av Collin förutspådda så jämna valet i Ecuador? Jo, vänsterns Moreno vann med över en miljon röster och drygt 10 % över bankiren Lasso.

Zoltan Tiroler 170227

 
upp
 
 

Kan Sveriges läkare lära av Kubas läkare?
– eller tvärtom!

   
 


av Anders Romelsjö på jinge.se

Läkartidningen rapporterar att Sveriges Läkarförbund vill stötta Kubas läkare. Läkarförbundet vill stötta Kubas läkare. Det kan låta bra, men har medfört diskussion omfattande kritik på Läkartidningens hemsida i frågor av allmänt politiskt intresse. Vad tycker Du?

Jag återger först ett utdrag ur artikeln, och sedan andras och min kommentar:

Läkarförbundet har inlett kontakt med en oberoende läkarorganisation på Kuba. Nu ska förbundet söka bidrag från Union to union för att stärka fackliga och mänskliga rättigheter i landet.
Vi har fått två bra kontakter med läkare och vi har hittat en motpart, läkarnas vetenskapliga och professionella organisation berättar Läkarförbundet ordförande Heidi Stensmyren.
– Vi ska underlätta för dem att få information och kontakt med omvärlden, och vi kan hjälpa dem att delta i det internationella arbetet.
Var det farligt för dem ni pratade med att träffa er?
Regimen vet att vi har kontakt, därför utsätter vi inte dem för fara. Det är ytterligare en anledning till att vi måste vara öppna.
Kuba har många läkare och många som arbetar inom hälso- och sjukvården. Den är väl utbyggd, men har stora brister, enligt Heidi Stensmyren.
– Även om tillgängligheten är hög är sjukvården underfinansierad och de saknar läkemedel och medicinsk teknik.

Läs hela artikeln här!
170224

 
-
 
  upp

Val i Ecuador: Vänstern vann men missade
med 0,6 procent i första valomgången.
Nu blir det en andra valomgång den 2 april

   
 


QUITO-TEGUCIGALPA / 2017-02-23 / Regeringspartiet Alianza Pais´ kandidat till presidentposten, Lenin Moreno, var en hårsmån från att vinna i första valomgången. Det fattade 0,65 procent till de nödvändiga 40 procent och tio procent till den närmaste kandidaten, bankiren Guillermo Lasso (CREO). Moren vann med mer än elva procent och en miljon röster mot Lasso som fick 28,1 procent.

Morenos hopp stod till Ecuadors 800 000 migranter, utspridda i 55 länder och fem kontinenter som skulle kunna ha blivit de som fällt avgörandet i Ecuadors presidentval.


Av Dick Emanuelsson

Läs hela artikeln!

 
upp
 
 

Uttalande från Kubas Utrikesministerium:
Misslyckad provokation

   
 


De senaste veckorna har man i media kunnat läsa om OAS Generalsekreterare Luis Almagros planer att resa till Havanna för att ta emot ett "pris", påhittat av en liten antikubansk grupp som konspirerar tillsammans med ultrahögerns stiftelse Fundación para la Democracia Panamericana. Gruppen bildades vid VII Amerikanska Toppmötet i Panama för att koordinera kampen mot vänsterregeringar i Latinamerika.

Planen, som utarbetats under ett antal resor mellan Washington och andra huvudstäder i regionen, består av att genomföra en provokation i Havanna, skapa instabilitet, förtala Kuba internationellt och negativt påverka utvecklingen av de diplomatiska förbindelserna mellan Kuba och USA.

Till spektaklet knöts Almagro och några andra högerpolitiker som är med i det s.k. Iniciativa Democrática para España y las Américas (IDEA). Organisationen har tidigare våldsamt motarbetat Venezuela och andra progressiva regeringar i Latinamerika och Karibien. Planen hade stöd av andra organisationer med långvarigt anti-kubanskt arbete på sin meritlista som Centro Democracia y Comunidad, Centro de Estudios y Gestión para el Desarrollo de América Latina (CADAL) och el Instituto Interamericano para la Democracia. Den sistnämnda under ledning av terroristen och CIA-agenten Carlos Alberto Montaner.

Sedan flera år tillbaka är kopplingen mellan dessa grupper och Fundación Nacional para la Democracia de Estados Unidos, NED, känd. NED får sina pengar från USA:s regering för att bedriva undergrävande verksamhet i bland annat Kuba.

Som självständig nation beslutade Kubas regering att neka inresa för utländska medborgare som hade för avsikt att resa till Kuba för att genomföra denna plan

De kubanska myndigheterna tog kontakt med regeringarna i de länder där resenärerna kom ifrån för att avråda dem från sina planerade aktiviteter. I enlighet med internationella regler för civilflyget annullerades biljetterna då de aktuella personerna inte var välkomna. Några av dem försökte utnyttja händelserna politiskt i sina hemländer.

Det kom förstås uttalanden och fördömanden från anhängare till tidigare diktaturer i Latinamerika och politiker som samarbetar med personer som mot betalning arbetar för utländska intressen. Det är grupper som inte har något stöd i Kuba, lever på lögner och förtal, framställer sig som offer, agerar mot det kubanska folkets intressen och det politiska, ekonomiska och sociala system som kubanerna frivilligt valt och heroiskt försvarat.

Vad gäller Almagro och OAS är vi inte förvånade över hans öppet antikubanska uttalanden. På kort tid som chef för denna organisation har han utmärkt sig för att, utan mandat från medlemsstaterna, genomföra en ambitiös kampanj för sig själv genom att attackera regeringar i progressiva länder som Venezuela, Bolivia och Ecuador.

Under denna period har oligarkernas och imperialisternas attacker mot den latinamerikanska integrationen mångdubblats, liksom mot den demokratiska ordningen i våra länder. Under den nyliberala offensiven har miljoner latinamerikaner åter kastats ner i fattigdom, hundratusentals har förlorat sina jobb, de har tvingats emigrera eller mördas av maffia och människosmugglare. Samtidigt främjas isolationism och protektionism, miljöförstöring, deportationer, religiös- och etnisk diskriminering, otrygghet och brutalt förtryck.

Var har OAS, som alltid iakttagit medlöparens tystnad, befunnit sig inför dessa realiteter? Varför så tyst? Man måste vara ur takt med tiden om man vill försöka pådyvla kubanerna "det interamerikanska systemets principer och värderingar" med tanke på den grymma anti-demokratiska realitet som frambringats av just detta system. Man måste ha kort minne för att ha glömt att Kuba i februari 1962 ensamt protesterade mot denna "omoraliska samling", som Fidel kallade OAS i Andra Havannadeklarationen. 55 år senare är det nödvändigt att upprepa det som president Raúl Castro försäkrat, att Kuba aldrig kommer att gå med i OAS. I Kuba glömmer vi inte historiens lärdomar.

Minrex 170222 (nedkortat)

 
upp
 
 

Kuba bygger sin första moské

   
 


Sedan 2015 har Kubas ca 10 000 muslimer samlats för bön i ett hus i Centro Habana där det funnits tillgång till koraner på spanska och arabiska. Nu ska Havanna bygga sin första moské, och det ska ske i Gamla Havanna.

Pedro Lazo Torres är muslimernas främste ledare och förste imam, Imam Yahya. I en intervju med USA today berättade han att tidigare var muslimerna i Kuba så få att de kunde samlas för bön hemma hos varandra. Nu har de alltså blivit betydligt fler.

Torres, som också är ordförande i Kubas Islamiska Förbund, förklarade att allt fler ansluter sig till islam. Dels beror det på att många från Chad, Niger, Nigeria och Rwanda studerar i Kuba, men också de hundratals pakistanier som fick komma till Kuba efter jordbävningen 2005. Men av de infödda muslimska kubanerna har nästan alla konverterat, de är inte arabiska ättlingar.

Eva Björklund
Källa USA Today 170220

 
upp
 
 

Jiddisch-Kubansk Opera

   
 


Det är inte varje dag en kan stöta på en Jiddisch-Kubansk Opera. Men Frank London, The Klezmatics, den internationellt kända klezmerorkestern (traditionell sekulär judisk musikgenre), har komponerat en sådan opera. Den grundar sig på en 86 år gammal jiddischdikt om Hatuey, den Taínohövding som ledde motståndet mot de första spanska kolonisatörerna i Kuba. Operan har premiär den 3 mars i Havanna.

Författaren till dikten som operan ”Hatuey – Minnen av eld” grundas på skrevs av Oscar Pinis 1931. Han var flykting från Ukraina och gav ut en tidning på jiddisch. Han tog sedan namnet Ascher Penn. I en intervju sa Frank London att när han upptäckte dikten beslöt han att ”det måste bli en opera” och bad Elise Thoron att skriva librettot.

”Det är en fantastisk historia – den sätter min värld i gungning” sa London och talade om sin lidelse för olika musikstilar: ”Jag hade spelat afrokubanskt länge innan jag började spela judisk musik.”

I Kuba kommer operan att spelas av Opera de la Calle – en gatuopera med fem slagverkare, gitarr, bas och tre keyboardspelare. Och dikten har översatts till spanska.

”Jag gjorde allt som behövdes för att kunna arbeta med Gatuoperan, de är så unga, så entusiastiska och detta ligger så långt från vad de normalt spelar, och spränger deras gränser. Men de ställer upp på det.”

Kubas judiska befolkning minskade efter 1959, men det finns fortfarande judiska församlingar och en ganska stor synagoga i Vedado, Havanna. Men de flesta är gamla, och en av de kvinnor London kom i kontakt med hade Oscar Pinis diktsamling i original, på jiddisch.

Eva Björklund
Källa NYT 170219



 
upp
 
 

Slut på gräddfilen till USA:
Hundratals kubaner deporterade

 
 


Över 680 kubanska invandrare har deporterats tillbaka till Kuba sedan Obama i sista stund den 12 januari uppfyllde sitt löfte till Kuba att avskaffa USAs gräddfil för kubaner som tog sig in i USA utan visum – det var villkoret för att få flyktingstatus med uppehållstillstånd, och inte simpla invandrare.

Kuba har under alla år hävdat att denna USAs gräddfil för kubaner varit en provokation, att den syftat till att locka kubaner till livsfarliga resvägar för att kunna utnyttja dem för politiska syften. Kuba har krävt att den ska avskaffas ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996.

I Obamas uttalandet 12 januari står det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter'-bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner som försöker ta sig till USA olagligt och inte har skäl för humanitär asyl, att avlägsnas. Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska invandrare på samma sätt som vi behandlar invandrare från andra länder."

Samtidigt satte USA också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som med gynnsamma ekonomiska villkor och löfte om uppehållstillstånd i USA syftade till att förmå kubanska läkare på biståndsuppdrag i olika länder, att hoppa av till USA.

Och Kuba har gått med på att ta emot de som deporteras från USA, eller från gränsstationer på väg in i USA, eller uppbringas till havs.

Eva Björklund
Källa AFP 170219


 
upp
 
 

Lenín vinner valet i Ecuador!

 
 


Det regerande vänsterpartiets Alianza País kandidat, Lenín Moreno, vann söndagens presidentval i Ecuador med ca 10 procents övervikt mot nästa kandidat, bankiren Guillermo Lasso. Landets populäre vänsterpresident, Rafael Correa, har suttit vid makten i 10 år och ställer inte upp till omval. Ecuador har under hans ämbetstid utvecklats positivt.

Om Lenin når 40 % av rösterna och 10 % mer än närmaste kandidat, krävs ingen andra valomgång, men det är oerhört nära. Eftersom det är så nära måste alla röster räknas och granskas. Det kan ta upp till tre dagar. När detta skrivs har drygt 88 % av rösterna räknats och Lenín Moreno har 39,11 % mot 28,30 för Lasso. Om kraven för att vinna i första omgången inte uppfylls blir det en andra valomgång 2 april mellan Moreno och Lasso. Nu gäller det att vänta och se.

För övrigt har valet knappast alls uppmärksammats i Sverige, bortsett från Sveriges Radio, där Lotten Collin sin vana trogen försökt lyfta fram högeroppositionen. Som alltså ligger långt efter vänsterkandidaten i popularitet, med över en miljon rösters skillnad. Vänstern i Alianza País vann också majoritet i parlamentet.

Telesurtv.net 170220


 
upp
 
 

Kuba vill ha gemensamt bemötande av terrorism

 
 



I FNs Säkerhetsråd uppmanade Kubas delegat till ett gemensamt och samordnat svar på terrorism, inte ensidiga aktioner och dubbelmoral.

I debatten mellan de 15 staterna i Säkerhetsrådet noterade Kubas FN-delegat, Anayansi Rodriguez, att Havanna stöder en överenskommelse mot detta gissel och uppmanar till en global konferens för att arbeta fram åtgärder mot det.

"Vi avvisar och fördömer dubbelmoral och selektivt urval. Kampen mot terrorism får inte bli en ursäkt för intervention, inblandning i interna affärer, aggression eller brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter". Den kubanska diplomaten krävde också ett slut på finansiering, beväpning och utbildning av extremistgrupper som sprider våld och förstörelse i världen.

Rodriguez upprepade Kubas engagemang i kampen mot terrorism och påminde om att det kubanska folket varit offer för terrorism, organiserat, finansierat och utfört från utländskt territorium. Med resultatet av närmare 3 500 döda och fler än 2 000 invalidiserade.

Hon betonade att Kuba aldrig har tillåtit att dess territorium används för att genomföra, planera, stödja, dölja eller finansiera sådana aktioner mot något annat land.

Det är vitalt att skapa bindande internationella verktyg inom FN-systemet som kan reglera och försäkra att IT används i överensstämmelse med internationell lag och FN-stadgan.

Resolution 2341 antogs enhälligt vid debatten. Den syftar till att stärka mekanismer för att förhindra och reducera verkningarna av terroristattacker på civil infrastruktur.

Deltagare vid debatten uttryckte oro över attacker från IS, Boko Haram, Al Shabaab och Al Nusrafronten mot sjukhus, skolor, transportmedel och grundläggande service som energi och vatten.
Granma 170216


 
upp
 
 

Barnens hälsa garanteras

 
 


Närmare en halv miljon barn kommer att få oralt poliovaccin mellan februari och april som del av den 56e kampanjen mot polio. Vaccinet ges vid landets vårdcentraler.

Över hälften av barnen är under tre år, medan drygt 100 000 är nio år och får en påfyllnadsdos i april.

Mellan 1962 och 2016 har ungefär 84 miljoner doser av poliomyelitisvaccin givits. Det innebär att alla kubaner under 69 år är skyddade mot sjukdomen. Kuba är det första landet i Latinamerika som blev fritt från polio med en vaccinationstäckning på 99,5% av befolkningen.

Tills idag har man eliminerat 14 smittsamma sjukdomar. Ytterligare nio utgör ingen hälsorisk, fem har en mycket låg förekomst och 29 är under kontroll. Dödligheten i infektionssjukdomar är under 1 procent och utgör alltså en mycket liten orsak till dödsfall i landet.
Cuba Solidarity Campaign 170212

 
upp
 
 

Kuba förbättrar villkoren för mödrar

 
 


Ny lagstiftning har antagits för att utöka skyddet för arbetande mödrar. En av anledningarna är att barnafödandet de senaste tre årtiondena inte har överstigit 2,1 barn per kvinna. Samtidigt är nu medellivslängden 78,45 år. Dessa siffror är väl jämförbara med världens rikaste länder och man har problem med en åldrande befolkning.

De nya bestämmelserna innebär att ifall en kvinna går tillbaka till arbetet under sin mödraledighet medan barnet är under ett år, får hon samtidigt sin normala lön och mödrapenning.

Barnets mor- och farföräldrar har också rätt att vårda barnet upp tills dess att det fyllt ett år och få 60 % av sin lön. Fram tills nu kunde bara barnets far utnyttja denna möjlighet. Det slås också fast att summan inte får understiga den fastslagna minimilönen.

Om modern har inkomst från mer än ett arbete, oavsett om det är på samma eller olika arbetsplatser, har hon rätt till ekonomiska och sociala rättigheter från respektive arbetsplats i förhållande till arbetad tid.

Ett nytt system införs för betalning av dagis. För mödrar med två barn reduceras avgiften med 50 %. Fler än två barn så är det gratis. Mödrar till tvillingar (eller fler) befrias helt från avgift.

Mödrar inom den privata sektorn, som har två eller flera barn under 17 år, får sin inkomstskatt halverad. (Endast höginkomsttagare inom den statliga sektorn betalar inkomstskatt; se Tidskriften Kuba nr 3/2016 på globalarkivet.se).

Cuba Solidarity Campaign 170211

 
upp
 
 

TVs rapportering från Mexiko

 
 
 
 


Nedanstående artikel handlar om spansk TV och dess rapportering från Latinamerika. Men svenska medier är inte ett dugg bättre, så håll till godo.

I januari rapporterade spansk TV om protesterna i Mexiko mot höjda priser på bensin. Spanska TVs utsände Vicenç Sanclemente undvek att nämna polisens misshandel av 12 journalister. I Mexiko mördas i genomsnitt en journalist varje månad. Däremot har samma journalist noga rapporterat, i tiotals medier, att han kvarhölls av kubansk polis i två hela timmar när han rest dit efter Fidel Castros död.

Hans lilla hämnd på de kubanska myndigheterna blev reportage i TV, som man kan kontrastera mot hans krönikor om Mexiko. När han rapporterar om protesterna i Mexiko är det inte om effekterna av prishöjningarna på basvaror som drabbar de många fattiga. Istället är det "plundringarna". "Just nuA undersöker polisen vilka som ligger bakom och gav order om plundringarna... Det har gått en vecka av protester och kaos. Köpcentra som denna hotas av plundring."

Journalisten gav enbart utrymme åt regeringens version: President "Enrique Peña Nieto insisterar på att prishöjningen är nödvändig för den ekonomiska stabiliteten." Och han infogade en del av presidentens tal i TV: "Att upprätthålla ett konstlat pris på bensin skulle tvinga oss att skära ner på de sociala programmen." Journalisten fortsatte att ge den officiella versionen från myndigheterna, som understöddes av en "expert".

När det gäller Kuba tystades den officiella versionen totalt. Där intervjuar Vicenç Sanclemente sex personer, varav fem är emot regeringen. Den 6:e är en känd kubansk vänsterintellektuell som, A otroligt nog, presenteras som "mexikansk diplomat", och det som denne säger i det som publiceras är en enda mening utan politiskt innehåll. De kubaner Vicenç Sanclemente släpper fram pratar om att emigrera till USA. Själv bor journalisten i Mexiko, ett land som har 13 miljoner emigranter i USA.

Sanclemente undviker att informera om att de påstådda oppositionella kubanerna, som han ger exklusivt tillträde i sina reportage, varje år får del av de 20 miljoner dollar som USA avsätter för ändamålet. Något som är olagligt i alla länder i världen. Han presenterar till och med en av dessa som opartisk representant för "Kommissionen för Mänskliga Rättigheter". Denne får oemotsagt påstå att: "Enligt Kommissionen för Mänskliga Rättigheter finns det ett hundratal politiska fångar." A Självklart är det ingen i reportaget som upplyser om att av "dessa hundratal politiska fångar" finns inte en enda samvetsfånge, utan att de flesta av dem avtjänar straff för våldsdåd, inklusive mord, attentat och kidnappningar.

Journalisten kommer också med klichéer om den påstådda "censuren av Internet". Om nu Kubas regering är skyldig till den låga tillgängligheten till Internet, varför har den då bara under det senast året upprättat 252 nya wifi-zoner och är i färd med att dra kablar till hushållen?

Spanska TV besökte också en matsal, organiserad av katolska kyrkan. Syftet med besöket var att påvisa armodet bland gamla i Kuba. Det man inte sade i reportaget, är att denna sociala inrättning i stadsdelen Diez de Octubre i Havanna, är resultatet av en överenskommelAse mellan stat och kyrka. Den senare får sedan 20 år bidrag av staten till verksamheten.

Vi vet inte om några liknande inrättningar för måltider finns i Mexiko, som har tusentals familjer som lever i extrem fattigdom. Men än så länge har vi inte sett något reportage från Vicenç Sanclemente om det.

Cubainformación 170207 (med fylliga källhänvisningar i originalet)



 
upp
 
 

Freedom House har sin egen definition på frihet

 
 
 
 

USAID-finansierade Freedom House publicerar varje år en rapport över frihet i världens länder. Denna lista citeras ofta okritiskt i olika medier. Föga förvånande fördömer Freedom House regeringar som lutar åt vänster som "icke fria". Inte så konstigt med tanke på USAs långa historia av att avsätta och tillsätta regeringar.

Washingtonbaserade Freedom House har nyligen publicerat årets "Freedom in the World", som definierar "frihet" efter hur det främjar USAs intressen i regionen. Medan Venezuela och andra vänsterregeringar i Latinamerika betecknas som "inte fria", så betecknas Brasiliens regering under Michel Temer som "fri". Detta trots att Temer är president efter en parlamentarisk statskupp som avsatte den folkvalda presidenten Dilma Rousseff förra året.

Fördömandet av Venezuelas president Nicolás Maduro som "kombinerar hårdhänt styre med eländig ekonomisk styrning" bortser helt från det oppositionsledda parlamentet som länge haft som sin viktigaste fråga att tvinga Maduro från makten.

Sedan rapporten publicerades har olika statschefer kritiserat det. Uruguays president Tabaré Vázquez dämpade bolagsmediernas hysteri om Venezuela när han sa till Deutsche Welle i tisdags att Venezuela är "en demokrati där makten är fördelad mellan tre arbetande institutioner. Det finns ett fungerande rättssystem, en lagstiftande församling (i vilken oppositionen är i majoritet) och det finns en utövande makt som består av presidenten och vice presidenten. Det är kalla fakta om den venezolanska staten."
Telesurtv.net 170208


 
     
upp
 
 

Världshistoriens längsta blockad fyller 55 år

 
 
 
 


Idag för 55 år sedan, 7 februari 1962, utökades USAs blockad mot Kuba till att innefatta så gott som all import. Redan i oktober 1960, kort efter revolutionens seger 1959, införde USA ekonomiska, kommersiella och finansiella begränsningar. På 1990-talet, efter Östblockets fall, skärptes blockaden ytterligare och skrevs in i USAs lagstiftning. Det betyder att enbart Kongressen kan lyfta den, trots att utrikespolitiken i vanliga fall utövas av presidenten.

Enligt kubanska beräkningar har blockaden fram till nu kostat landet ofattbara 831 miljarder dollar. FNs förre generalsekreterare Ban Ki-moon kallade blockaden "de mest orättvisa, de hårdaste och de långvarigaste" sanktioner som någonsin påtvingats ett land.

I oktober 2016 röstade FNs Generalförsamling för 25:e året i rad om en resolution som kräver ett slut på blockaden. 191 länder röstade för resolutionen och inget land röstade emot. USA och Israel lade ner sina röster. Vi kräver ett slut på blockaden, som är ett folkrättsbrott, strider mot hela det internationella samfundets vilja och är en kollektiv bestraffning av en hel befolkning.

Cuba Solidarity Campaign 170207

 
upp
 
 

Om protesterna varit i Venezuela,
om journalisterna misshandlats i Kuba...

 
 
 
 


Sex döda och 1 500 gripna är första saldot av protesterna mot regeringens höjning av bensinpriserna med 20 procent i Mexiko.

Spaniens största dagstidning El País försvarar, liksom andra stora medier, åtgärden som "oundviklig", och angriper de protesterande i artiklar, intervjuer och reportage.

Om vi bara för ett ögonblick tänker oss att de döda i Mexiko hade varit i Venezuela?

Att den mexikanska polisen i samband med protesterna misshandlade 12 journalister har inte fått något genomslag i den internationella pressen. Enligt den verkar de enda journalister som har problem finnas i Kuba och Venezuela.

Inte heller har denna press rapporterat om anhållandet i Washington av Russia Todays utsände, när denne rapporterade om protesterna mot Trumps installation, då 217 personer anhölls.

För några veckor sedan kunde man läsa om en medborgare som arresterades i Florida efter att ha hotat Trump på Facebook. Tänk er om detta hade hänt i Venezuela, där dödshoten mot president Nicolas Maduro haglar på sociala medier! Vad skulle vi då få läsa i den internationella pressen? Vad skulle vi få läsa ifall den kubanska polisen hade arresterat sångaren Gorki Aguila som på en video varnade president Raul Castro "vi kommer efter dig"?

Redan under 2017 års första månad har fler än 100 fångar mist livet i Brasiliens fängelser. Medierna, t.ex. El Comercio i Ecuador, kastar skulden på "landets kriminella grupper". Och man låter sju talespersoner för regeringen, inklusive högerpresidenten Michel Temer, framföra det budskapet. Medan en incident i ett venezolanskt fängelse förra året utnyttjades för att attackera Venezuelas regering. Och det mest otroliga: fotot som publicerades tillsammans med artikeln var från en oppositionsdemonstration som inte hade något alls att göra med textinnehållet.

I Mexiko mördades för några dagar sedan Isidro Baldenegro, en av ledarna för ursprungsbefolkningen. Han sköts till döds precis som hans far blev skjuten 30 år tidigare. Liksom honduranskan Berta Cáceres, som mördades för ett år sedan, hade Baldenegro tilldelats Goldmans Miljöpris. 2015 mördades 85 miljöaktivister i världen. Inte en enda, inte en enda i Kuba eller Venezuela.

I sin rapport för 2016 pekar Front Line Defenders ut Colombia som det farligaste landet i världen för människorättsaktivister. 85 mördades förra året. Inget av detta är något som de stora medierna pratar om. För det är ju Kuba som, enligt dem, dagligen kränker de mänskliga rättigheterna. Det är ju där som de beryktade "dissidenterna" fortsätter att leva gott på de 20 miljoner dollar som USAs Kongress årligen avsätter till dem.

Vi läser att 47 procent av barnen under 5 år lider av undernäring i Guatemala. I Colombia är det drygt 13 , medan siffran stiger drastiskt i fattiga provinser som La Guajira, där ett barn dör av hunger var 33:e timme. Varför skrivs det inte om dessa dramer i den internationella pressen? Kanske för att det skulle bli nödvändigt att nämna det enda landet i Latinamerika som, enligt FNs Barnfond UNICEF, inte har någon undernäring bland barn. Du kanske kan gissa vilket?

Cubainformacion 170202


 
     
upp
 
 

WHO prisar Henry Reeve-brigaden

 
 
 
 


Världshälsoorganisationen (WHO) gav vid sitt 140e styrelsemöte enhälligt priset till Dr Lee Jong-wooks Minne till Kubas internationella brigad "Henry Reeve", som består av läkare som specialutbildats för att hantera katastrofsituationer och allvarliga epidemier.

Brigaden "Henry Reeve" bildades den 19 september 2005 i Havanna på initiativ av den kubanska revolutionens historiska ledare, Fidel Castro Ruz, för att samarbeta direkt med specialutbildad personal i länder som drabbats av en katastrof, orkaner, översvämningar eller andra naturkatastrofer, förutom epidemier som ju utgör verkliga naturliga och sociala katastrofer.

Sedan dess har 7 254 kubanska sjukvårdsarbetare deltagit i 22 medicinska brigader och bistått 19 länder (två gånger i Haiti och Chile) på alla breddgrader. Denna hälso- och sjukvårdspersonal från Kuba, utbildade och tränade för dessa uppdrag, har enligt rigorösa beräkningar gett vård till mer än 3,5 miljoner människor och räddat 80 000 människoliv.

Utmärkelsen är ett erkännande av Kubas solidariska arbete som, i enlighet med den kubanska revolutionens ledares humanistiska och universella visioner, ställt det kubanska medicinska kunnandet till förfogande för många nationer genom Henry Reeve-brigadens solidariska arbete. Den är också ett erkännande av det osjälviska arbete som mer än 250 kubanska sjukvårdsarbetare utförde i Sierra Leone, Liberia och Guinea mellan 2014 och 2015, under den farliga ebola-epidemin som drabbade dessa afrikanska länder.

Hälsovårdspriset till Dr Lee Jong-wooks Minne instiftades 2008 av WHO som ett sätt att belöna en eller flera personer, institutioner eller icke-statliga organisationer som gjort en enastående insats på folkhälsoområdet. Priset är ett erkännande av arbete som utförts långt utöver vad man kan kalla normala skyldigheter.

Prisutdelningen kommer att äga rum under WHOs 70:e Världshälsoförsamling i Genève den 22-31 maj i år.
Cubadebate 170131

http://www.cubadebate.cu/noticias/2017/01/31/contingente-henry-reeve-obtiene-premio-de-la-organizacion-mundial-de-salud/#.WJN38WXP9y1



 
     
upp
 
 

Från "politisk flykting" till turist i Havanna

 
 
 
 


Från "politiskt förföljd" till turist i Havanna; så enkel är förvandlingen för Rosa María Payá Acevedo, dotter till "dissidenten" Oswaldo Payá. Denne dog, tillsammans med en annan "dissident", för några år sedan, på grund av den spanske högerpolitikern Angel Carromero, när denne körde vansinnigt fort med sina passagerare på en grusväg i Kuba.

/Carromero dömdes för dråp, medan den fjärde personen i bilen, hans svenske kompis Aron Modig, ordförande i KDU, släpptes efter att han ångerfullt bett om ursäkt för att han smugglat pengar till "dissidenterna". Aron, med det illa passande namnet "Modig", lovade att aldrig göra om något som bryter mot kubansk lag, men efter återkomsten till Sverige (hårt kritiserad av sina högervänner för sin undfallenhet mot de kubanska myndigheterna) har han hämtat sig och påstår att bilkraschen berodde på kubanska säkerhetstjänsten. Något som varken spanska domstolar eller någon annan seriös bedömare tror på./

När Oswaldo Payá dog förlorade familjen de inkomster som man under många år fått från USA för Oswaldos verksamhet. Rosa María och hennes mamma Ofelia vände sig då till USAs diplomater och påstod att den kubanska polisen "tänkte mörda dem". Något som ingen som vet något om Kuba tror på. Men de båda fick visum som politiska flyktingar.

Som tack förde de en kampanj mot den kubanska regeringen och anklagade den för Payás död, utan några som helst bevis. Spanska domstolar slog fast att olyckan berodde på den spanske medborgaren Carromero, som redan tidigare gjort sig skyldig till mängder med trafikförseelser. I Miami skapade Rosa María en regeringsfientlig organisation som ett sätt att få pengar från USAs regering, som varje år avsätter 20 miljoner dollar för ändamålet.

När Rosa María kom till USA togs hon under vingarna av extremhögern i Miami och av kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Marco Rubio. Men inom kort upphörde påståendena om att hon var politiskt förföljd. Istället åkte hon tillbaka till Kuba för att inte förlora sin bostad. Lögnen kom i öppen dager när hon utan problem kunde åka tillbaka.

Hon reste tillbaka en andra gång till ön, där hon påstått att "hennes liv var i fara". Den betalda pressen publicerade 18 januari 2017 att Rosa María var tillbaka på ön för att - hör och häpna - vara med sina vänner. De skulle enligt medierna vara "inspärrade, misshandlade eller hotade och fruktar för sina liv."

Oj, vad hemskt! Dessa som utan problem reser till Europa, USA och tillbaka till Kuba. Inte heller behöver de arbeta sedan de hittat sättet att enkelt och utan bekymmer få pengar från den generöse grannen i norr.

Nu, efter Trumps tillträde, fruktar kontrarevolutionärerna att de ska bli utan finansiering, något som de fått i 58 år. För att hindra att penningflödet upphör, intensifierar de sina påståenden om "arresteringar och misshandel", något som ingen sett i Kuba.

Tack vare att USA försörjer henne som "politisk flykting" njuter nu Rosa María, som vilken turist som helst, av middagar på privata restauranger i Havanna. Pengarna gör det möjligt för henne att festa med sina vänner, och ingen besvärar dem.

Varje verklig politisk flykting vet att ifall han återvänder till landet han flydde ifrån för att rädda livet, är en död man. Det är något helt annat än vad som gäller för den "politiskt förföljda" Rosa María. När hon insåg att hennes historia inte höll så bra, så rapporterade "flyktingen" på sin Facebooksida att hon under tre dagar förföljts av tre bilar medan hon gick runt i Havanna. Något svårt att tro om man samtidigt ska tro på de historier om bränslebrist i Kuba som medierna skriver om dagligen i Miami.

Dessa "politiska flyktingar" anstränger sig hårt för att övertyga de nya funktionärerna i Vita Huset om alla skräckhistorier. Framtiden får utvisa om de fortsatt kan leva på miljonbidrag.

Arthur González 170124
https://heraldocubano.wordpress.com/2017/01/24/de-perseguida-politica-a-turista-en-la-habana/

 
     
upp
 
 

Den nya strategin i krigföringen mot Kuba

 
 
 
 

I kriget mot Kuba dör inga soldater. Här följer en inblick i den upptrappade, aktuella "icke-vålds-krigföringen" mot Kuba, enligt planerna hos specialisterna i USA och ideologen Gene Sharp.

Sharp skissar på fem etapper i maktövertagandet. Det är etapp två och tre som nu är aktuella att tillämpas med större kraft mot den kubanska revolutionen:

• Utveckla intensiva kampanjer till "försvar för pressfriheten och de mänskliga rättigheterna", i kombination med anklagelser mot Kubas regering för "totalitärism/diktatur".

• Kamp för "politiska och sociala krav" och manipulation av invånarna för att dessa ska ta till våldsamma demonstrationer och protester, och därmed hota myndigheterna.

Under senare tid har de mest våldsamma kontrarevolutionärerna varit i USA på utbildning och träning. Tillbaka i Kuba ska de kunna starta provokationer i det offentliga rummet och orsaka destabilisering. I detta syfte utnyttjar de svårigheterna som kubanerna lider under och som beror på det ihållande ekonomiska kriget och som gör att utländska företag inte vågar investera och därmed sätta fart på produktionen.

Organisationerna i USAs Nationella Säkerhetsråd, bland dem CIA, anser att nu är det bästa ögonblicket för att uppmuntra aktioner i Kuba och nå ut till den missnöjda ungdomen och för att försöka få dessa att ansluta sig till provokationer som kontrarevolutionärerna står bakom, med finansiering på flera miljoner dollar årligen för att hålla dem vid liv.

För att genomdriva dessa planer har vi sett ett massivt utflöde av olika oppositionella som Berta Soler (Damer i Vitt), Antonio Enrique González-Rodiles, José Daniel Ferrer, (Unión Patriótica de Cuba), Óscar Elías Biscet och Iván Hernández Carrillo.

Det är därför ingen tillfällighet att de som återvänt ger likartade uttalanden till den utländska pressen, som är deras plattform. Deras budskap är att "den revolutionära regeringen tänker utlösa en ny våg av förtryck". De hävdar att närmandet mellan Kuba å ena sidan och Washington och EU å den andra, inte har medfört några förbättringar av de mänskliga rättigheterna [exakt det som liberaler och den s.k. människorättsorganisationen Civil Right Defenders i Sverige papegojlikt upprepar].

Bland de kontrarevolutionärer som hävdar detta finns Hildebrando Chaviano, en journalist beroende av pengar från USA, som i smutskastningstidningen Diaro de Cuba påstår att: "förtrycket kommer att användas i olika omfattning, åt varje individ den specifika dos beroende på det hot regimen anser att respektive opponent utgör mot systemet".

En annan som fått instruktioner för denna kampanj är Guillermo Fariñas, personlig vän till massmördaren och terroristen Luis Posada Carriles, som försäkrar: "man förbereder en ny våg av förtryck eftersom den kubanska regeringen känner att den kan agera straffritt". Och Eduardo Cardet, "nationell samordnare för Rörelsen för Kristen Befrielse", fyller på: "utan tvivel har regimen skärpt förtrycket mot oppositionen och dissidenterna".

Berta Soler, som med enorm uppbackning utifrån, stått för störst antal provokationer, förklarar från Miami att: "jag kommer att bemöta anklagelserna, men inte upphöra med aktionerna". Till detta anti-kubanska korståg har också Antonio Enrique González-Rodiles, chef för det misslyckade undergrävande projektet "Estado de SATS", sällat sig: "ökningen av förtrycket gäller inte bara Damer i Vitt, utan alla aktivister i kampanjen #TodosMarchamos och 'Foro por los Derechos y Libertades'”.

"Vi måste hitta nya strategier eftersom regimen kan agera med straffrihet, vilket tvingar oppositionen att begränsa många saker. En del av framgången för den nya strategin är reaktionen hos befolkningen för att gå ut på gatan och stödja oppositionen och spontana protester."

Den gamla skojaren Martha Beatriz Roque, som i Miami erkände att det inte finns någon opposition i Kuba, blev kallad till sina uppdragsgivare och anslöt sig till kampanjen: "Oppositionen har det extremt svårt. Men också folket, som för varje dag kvävs allt mer och som regimen dagligen plågar för att åtgärderna som vidtas strider mot folkets intressen."

Oscar Elias Biscet erkänner från Madrid att: "jag reser inom kort till USA för att träffa senatorer av kubanskt ursprung och sedan återvänder jag till Kuba för att fortsätta att arbeta för demokrati och frihet. Förtrycket från staten har ökat och vi måste arbeta hårt och väcka kubanerna".

En annan del av planen för provokationer är konstnären Tania Bruguera som på nytt landat i Havanna efter besöket i USA. Som hon tidigare visat är hennes mål olika aktioner för att skapa oroligheter. Innan hon återvände fick hon ett hedersdoktorat vid Chicagos Konstskola, vilket är ovanligt. Det syftar till att det ska bli större internationella protester om hon blir fängslad för sina aktioner.

En annan punkt i programmet var en "workshop" för att utbilda aktivister i teman som demokrati, medborgarskap, rättsstat, liberalism och mänskliga rättigheter. Denna ägde rum i Santiago med 20 kontrarevolutionärer under namnet "Kuba twittrar ungdomar", arrangerat av Unión Patriótica de Cuba. Syftet med kursen var att förbereda kursdeltagarna "att genomföra propagandakampanjer i social medier, huvudsakligen på Twitter, för att skapa opinion, framförallt bland ungdomar så att dessa aktivt ska delta i den framtida politiken".
Arthur González

 
     
upp
 
 

Hamnar i Florida hotas och säger upp Kuba-avtal

 
 
 
 

Sedan Floridas guvernör, Rick Scott, hotat med att skära ner fonder till hamnar i regionen som har kommersiella förbindelser med Kuba, så har hamnen Port Everglades i Fort Lauderdale upphävt planerna på att skriva på en överenskommelse med Kuba.
Cartas desde Cuba 170127

 
     
upp
 
 

Orden "Kuba" och "Castro" tänder rödljuset

 
 
 
 

5 minuters blockad motsvarar kostnaden för materialet att bygga en tvårumslägenhet.

USA-företaget PayPal, för elektroniska ekonomiska överföringar, hindrar betalningar som innehåller ordet "Kuba" eller "Castro", enligt vad journalisten Mark Frauenfelder uppger på bloggen Boing Boing.

"Min fru Carla Sinclar är redaktör på Wink Books. Igår använde hon PayPal för att betala Ben Mark hans arvode för recensionen av fotoboken "Castros Kuba: En amerikansk journalists insides betraktelse av Kuba 1959-1969", publicerad på förlaget Taschen."

I meddelandet skrev hon: "Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla." Så fort hon hade tryckt på "sänd"-tangenten kom det ett automatsvar från PayPal som uppgav att betalningen "hålls inne för kontroll". Hon förstod inte varför PayPal stoppade transaktionen. Ett meddelande senare från PayPal uppgav att problemet berodde på att meddelandet innehöll orden "Kuba" och/eller "Castro".

PayPal skriver: "Kontrollenheten på PayPal har sett över ert konto och har identifierat aktivitet som kan vara brott mot regler som USAs Finansdepartements ”Byrå för kontroll av utländska tillgångar” satt upp." PayPal krävde av sin kund att denna skulle uppge syftet med betalningen på 30 dollar "inklusive en komplett och detaljerad förklaring av de varor och tjänster som ni tänkt köpa. Förklara också ert meddelande: 'Hej Ben, din recension av Castros Kuba är klar! Tack så mycket, Carla.'"

Om hon inte gjorde det inom uppgiven tid skulle hennes konto spärras tills "problemet var löst".

Det är inte första gången som PayPal agerar på liknande sätt. 2011 stängde PayPal ner kontot för det tyska företagets Rum & Co för att det via sin websida sålt cigarrer, rom och andra kubanska produkter. Ekonomiska transaktioner som utfördes i tredje land, alltså varken USA eller Kuba.

Ett 10-tal europeiska företag som använde PayPal gick till domstol för att få sälja kubanska produkter. Men istället blockerade PayPal två år senare rockgruppen COR som samlade in pengar via nätet till en Kuba-turné.

Och strax efter att Obama och Raul Castro skrivit på avtal om att normalisera förbindelserna mellan länderna så spärrade PayPal konton för två kanadensare som använt företaget för att betala en resa till Kuba. Det var ett trädgårdsmästarpar från Alberta som skulle åka till Kuba för att studera stadsjordbruk.

I april 2016 dömde så en tysk domstol ett dotterföretag till PayPal att sluta spärra kontot till en kund i Nortrhein Westfalen, med hot om 250 000 euro i böter ifall inte kontot öppnades omgående. Också i detta fall hade det spärrats för att ordet "Kuba" och "kuban" använts.

Trots att PayPal kontrollerar och spärrar transaktioner till Kuba har det ändå dömts till böter på 7,7 miljoner dollar av OFAC på grund av påstådda "förseelser" fram till 2013.

"Vilka andra ord förbjuder PayPal?" undrar Mark Frauenfelder ironiskt, vars fru verkar vara det senaste offret för de sanktioner som USA påtvingat Kuba sedan 1963 genom en lång rad lagar och bestämmelser, som Trading with the Enemy (1963), Torricelli (1992) och Helms Burton (1996).

OnCuba 170124

 
     
upp
 
 

Kubas läskunnighetsrevolution - att lära av idag

 
 
 
  Det låter som en saga. Tusentals unga, ivriga frivilliga beväpnade med bara böcker, pennor och fotogenlampor ger de sig ut på den kubanska landsbygden med ett gemensamt mål: att lära sina landsmän att läsa och skriva. Detta är vad som hände under 1961 års läskunnighetskampanj, och något som jag blev fascinerad av efter ett besök i landet.

Från det ögonblick vi togs emot av den underbart entusiastiska chefen för Alfabetiseringsmuséet så kände jag att jag var fast och ville höra mer om denna banbrytande kampanj som startades tack vare revolutionens seger.

I ett berömt tal i FN sade Fidel Castro i september 1960: "Under det kommande året kommer vårt folk att bekämpa analfabetismen, med det ambitiösa målet att lära varenda invånare i landet att läsa och skriva på ett år." Detta var inte ett vimsigt politiskt uttalande. Det var en fullskalig offensiv mot analfabetism.

Samma år hade man insett att mer än en miljon kubaner inte kunde läsa och skriva. Skolor stängdes och inom några månader hade Kubas regering mobiliserat tusentals ungdomar och lärare för att resa till landsbygden, leva och arbeta bland bönderna, som medvetet försummats av Batistaregimen.

Lärare betalades för att övervaka och utbilda unga frivilliga, som kallades Brigadister, under två veckor. Livet på landet och fälten var hårt och Brigadisterna förväntades hjälpa till på dagen och undervisa på kvällen. Berättelserna från kampanjen förbluffade mig: den yngsta Brigadisten var bara åtta år gammal och den äldsta studeranden var 104.

De många brev som skrevs till Fidel efter kampanjen kan fortfarande beskådas i ett museum kallat Frihetsstaden i Havanna. Men kampanjen hade också sina kritiker. Många familjer var oroliga för sina ungdomar då kontrarevolutionär aktivitet aldrig var långt borta. Sorgligt nog mördades några lärare av motståndare till revolutionen. 5 januari 1961 dödades Conrado Benítez av kontrarevolutionärer i Escambrayregionen. I november samma år mördades den 16-årige pojken Manuel Ascunce tillsammans med fadern i värdfamiljen, Pedro Lantigua. Kampanjen markerade en viktig vändpunkt för revolutionen - den förde samman stad och landsbygd och bekämpade diskrimineringen av kvinnor och svarta.

Kampanjens avslutning firades 22 december 1961 med en "pennornas demonstration" på Revolutionstorget i Havanna. Analfabetismen hade kapats från 25 % till under 4 % på mindre än ett år.

Hur kom det sig att kampanjen var så framgångsrik? Utbildningsmaterialet var enkelt, två böcker: "Vi ska läsa" och "Vi ska segra". Var det viljan hos de tusentals frivilliga som var beslutna att göra skillnad så här nära inpå revolutionen?
Utbildaren Theodore Macdonald tror att folk var övertygade om vikten av att kunna läsa och skriva, inte bara för sin egen skull, utan också för landets bästa. Han sade: "Det geniala med den kubanska kampanjen var att den gjorde skillnad. Det handlade inte bara om bönder som blev litterata; det handlade om att kunna läsa så att de kunde delta politiskt och socialt. Det fanns en mening. Och sedan ville de ha mer."

Faktum är att efter kampanjen var det många som fortsatte att skola sig och regeringen gjorde det möjligt. Inom några månader hade man skapat program för att de som nyligen lärt sig att läsa och skriva kunde fortsätta att studera.
Lärarutbildningen gjordes om och tusentals nya klassrum byggdes. 1970 hade så gott som alla kubaner tillgång till skola. Alfabetiseringskampanjen blev en av revolutionens stora landvinningar och Kuba fortsätter att skicka tusentals lärare till länder som behöver det. Programmet "Ja, jag kan" är en metod som 15 länder använder sig av och som erkänns av Unesco.

Så vad kan lärare i Storbritannien lära av detta? Erfarenheterna från kampanjen är av vital betydelse idag. Vi tror ofta att analfabetism är ett problem som utrotats. Men enligt Unesco så är 1 miljard människor, 26 % av världens vuxna, analfabeter. Vi vet från kampanjen och av senare erfarenheter att när utbildning prioriteras så kan stora resultat nås.

Kuba fortsätter med en hög nivå på läsande och skrivande jämfört med många rika länder i Väst. Många tror att det beror på välutbildade lärare som arbetar i ett helt statligt finansierat system (det finns inga privatskolor i Kuba). 13 % av budgeten används till utbildning, jämfört med 4 % i Storbritannien.

Man kan också lugnt slå fast att när våra skolor ständigt används som politiska slagfält och förutsättningarna ändras enligt infall från olika utbildningsministrar, så är det lärare och elever som betalar priset. Om vi också räknar in hur fragmenterat vårt utbildningssystem är, så är det inte svårt att förstå varför det kubanska systemet är så framgångsrikt.

Det finns också en underbar känsla av gemenskap i Kubas utbildningssystem. Det finns en verklig känsla av att återgälda. När en av representanterna från Kubas Universitetsstuderandes Förening (FEU) som vi träffade fick höra hur stora skulder engelska studenter kan ha efter tre års studier, skakade han på huvudet och sa: "Den enda skuld som jag kommer att ha är till mitt land."

José Martís princip om "läskunnighet utan gränser" var en uppmaning till kubanerna efter revolutionen och något som motiverar deras otroliga anda av internationalism idag.

Nyligen sa Kubas utbildningsminister Ena Elsa Velázquez vid en konferens i Paris, att politisk vilja är nyckeln till att utrota analfabetismen i världen idag och att utbildning kan ges till alla om regeringar prioriterar det. Hon sa: "Vårt utbildningssystem är verkligen inkluderande för att vi hittar sätt att nå var och en."
Morning Star 170124
https://www.morningstaronline.co.uk/a-ee18-Cubas-literacy-revolution
 
     
upp
 
 

Hotfulla tongångar från USA

 
 
 
  "Vi ska upphäva Obamas beslut om Kuba". Trumps kandidat till utrikesminister-posten, ExxonMobils förre VD Rex Tillerson, säger att han ska upphäva eller grundligt se över Obamas exekutiva order och eftergifter till Kuba.

"Det kommer att ske en grundlig översyn av nuvarande politik och Obamas exekutiva order vad gäller Kuba för att avgöra hur vi bäst ska pressa Kuba till att respektera mänskliga rättigheter och främja demokratiska förändringar", sade han och tillade att han tänkte rulla tillbaka Obamas lättnader.

Tillerson lovade att han tänkte arbeta med skattemyndigheterna för att försäkra att inga intäkter från USA-företag går till att stödja Kubas regering. Han vill också använda handelspåtryckningar för att Kuba ska utlämna Black Panther Party aktivisten Joanne Chesimard/Assata Shakur. Hon är anklagad för att ha dödat en polis i USA vid en skottväxling i New Jersey 1977.

Han tillade att han kommer att fortsätta att aktivt stödja den regeringsfientliga oppositionen i Kuba och fortsätta att finansiera den Miami-baserade, reaktionära radio/TV-stationen Martí.

I motsats till Trump har Tillerson tillkännagivit sitt stöd för NATO.
Telesurtv.net 170124

 
     
upp
 
 

Återuppbyggnaden i provinsen Guantánamo framskrider

 
 
 
  Hittills har 70% av alla bostäder som drabbades av orkanen Matthew i oktober, reparerats. Det betyder 29 600 hem, till stor del tack vare ansträngningarna från kubanska staten som levererat material och byggbrigader.

I rapporten till Provinsförsamlingen informerar ordföranden Nancy Acosta att arbetet fortsätter. Arbetet med de totalt förstörda husen går långsammare, då de kräver större resurser som det ofta råder brist på. I provinsen totalförstördes 8 413 hus och de flesta familjer har fått material för att ordna tillfälliga boenden medan deras hus återuppbyggs. 2017 kommer att bli ett hårt år i provinsen som dels behöver återuppbyggas efter orkanen och dels behöver avancera enligt den ekonomiska planen.

Granma 170123
 
     
 
 

Trumps presstalesman är en mutad journalist

 
 
 
  Trumps nya mediechef, Helen Ferre, är en av många journalister som betalades av USAs regering för att smutskasta de 5 kubanska anti-terroristerna som infiltrerat terrororganisationer i Miami. Journalisterna betalades under rättegången mot de 5 för att de skulle få hårdast möjliga straff (fast de borde ha hyllats som hjältar för att ha räddat liv).

Helen Ferre varnade: "Castros totala tyranni är ett hot mot USA". Hon tog emot flera betalningar under rättegångstiden och sålde sig för lite drygt 6 000 dollar.

Under Ferres chefskap var det flera signerade och osignerade ledare och opinionsartiklar som krävde blodig hämnd mot de 5 och Fidel Castro. De hatfulla epiteten som gavs de 5 försvararna av Kuba kan inte ens med bästa vilja kallas journalistik. Här fanns ord som "Hitler", "slaktare", "bödel", "tyrann", "värre än Pinochet". Artiklar, inlägg och teckningar syftade till att skapa en atmosfär där ingen åtalad med kopplingar till Kubas regering kunde hoppas på en rättvis rättegång.

Kongressledamöter som Ileana Ros-Lehtinen och Lincoln Diaz-Balart, kända för sin glorifiering av terrorister som Orlando Bosch, fick medan rättegången varade publicera ledarartiklar som hetsade mot de 5.

Till och med Orlando Bosch, ansvarig för dussintals döda på grund av sina terroristaktiviteter, fick en opinionsartikel publicerad med Ferres godkännande. I den artikeln riktas ett förtäckt hot mot en av försvarsadvokaterna för de 5, för att han ställt upp och försvarat dem.

Denna korrupta Ferres är alltså nu högsta mediechef under Trump.
Telesurtv.net 170122

 
     
upp
 
 

Kubanska experter hjälper
de fattigaste områdena i Chicago

 
 
 
  Kubanska experter ska nu samarbeta med lokala specialister i Chicago för att ge hälsovårdsrådgivning i några av stadens fattigaste områden. Detta tillkännagavs från diplomatiska källor i Kuba. Initiativet är del av samarbetsprojekt mellan University of Illinois och Kubas Hälsovårdsministerium.

Arbetet började i tisdags med besök i Chicago av tre kubanska hälsovårdsspecialister. I första delen av projektet stannar de till 13 januari men kommer att fortsätta att arbeta med projektet i ungefär ett år.

Projektet syftar till att bygga upp ett samarbete som kan förbättra nyckeltal och fokuserar på mödra- och barnavård, liksom förebyggande och tidig upptäckt av cancer.

"Vi hoppas arbeta med de kubanska specialisterna för att identifiera den medicinska praktik som fungerat för dem, medan de kan lära sig av våra metoder och erfarenheter. Vi erbjuder hälsovård som kan skilja sig kraftigt från hur de arbetar och hoppas att detta utbyte kommer att leda till bättre hälsa för befolkningen i båda länderna", säger Dr Robert Winn på University of Illinois Cancer Center.

Under de senaste 50 åren har Kuba utbildat fler än 80 000 läkare från Karibien, Latinamerika, Afrika, USA, Pakistan och Kina gratis.
Cuba Solidarity Campaign 170112

 
     
upp
 
 

López dotter tackar Kuba med flera för frigivningen

 
 
 
  Oscar López Rivera är en av USAs många politiska fångar. Han är en av dem som suttit längst i fängelse, 35 år.

"Idag firar jag livet och rättvisan. Samt den bästa födelsedagspresenten: min käre gamle far får äntligen komma hem." I onsdags tackade Oscar López Riveras dotter offentligt regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua för deras konsekventa och ihärdiga stöd under de flera decennier långa internationella kampanjerna för López´ frigivning.

"Vi firar denna seger för Puerto Ricos folk. Mitt djupast tack till regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua", sade dottern och fick varma applåder under en presskonferens i Puerto Ricos huvudstad San Juan.

Clarisa López Ramos var omgiven av supportrar och vänner när hon uttalade sig för första gången sedan Obamas tillkännagivande i tisdags som i maj gör slut på faderns 35 år i USAs fängelser. Han var fängslad av politiska skäl efter att ha kämpat för Puerto Ricos självständighet.
Telesurtv.net 170119


 
     
upp
 
 

Amnesti för Puerto Ricos frihetsaktivist
Óscar López Rivera
och visselblåsaren Chelsea Manning

 
 
 
  President Obama har som en av sina sista åtgärder kortat Óscar López´ fängelsestraff och han ska släppas ur fängelset den 17 maj. López har varit inspärrad i USAs fängelsesystem i 36 år för sin kamp för Puerto Ricos självständighet.

Obama har beviljat nåd och kraftiga straffminskningar åt 209 fångar, bland dem alltså Oscar López och Chelsea Manning.

López är född 1943 i Puerto Rico och är en ledare för kampen för Puerto Ricos självständighet. Han är krigsveteran från Vietnamkriget och har fått medalj för mod i strid.

När han återvände till Chicago från kriget blev han engagerad i kampen för puerto-ricanska folkets rättigheter och deltog i fredliga manifestationer och civil olydnad.

1976 anslöt han sig till den underjordiska kampen för Puerto Ricos självständighet och blev medlem av De Väpnade Nationella Befrielsestyrkorna, FALN. 1981 tillfångatogs han av FBI och anklagades för konspiration och medlemskap i FALN.

Efter att ha gripits krävde han att betraktas som krigsfånge och behandlas enligt Genèvekonventionen från 1949. Enligt den är han tillfångatagen i en konflikt och kämpar mot kolonial ockupation. Hans krav godkändes inte av USA. Istället dömdes han till 55 års fängelse. Efter ett påstått flyktförsök ökade straffet till 70 års fängelse, av vilka han tillbringat 12 i total isolering.

Förre presidenten Bill Clinton erbjöd honom, tillsammans med 13 andra, nåd 1999. För López del innefattade Clintons erbjudande ytterligare tio års fängelse, med gott uppförande. De andra accepterade, men inte López, som förkastade erbjudandet.

Ledare från hela världen, liksom människorättsorganisationer, har krävt frigivning av Oscar López. 2012 godkände FNs avkoloniseringskommitté en resolution som, på kubanskt initiativ, krävde ett erkännande av Puerto Ricos oberoende och självständighet och uppmanade USA att frige de fångar som kämpat för Puerto Ricos oberoende.

Också den tidigare soldaten Bradley Manning (numera Chelsea Manning) fick sitt straff omvandlat. 2010 lämnade denne ut över 700 000 hemliga dokument till Wikileaks. För detta utdömdes 2013 ett straff på 35 års fängelse. Hon släpps också 17 maj i år, istället för 2045.
Förra veckan erbjöd sig Wikileaks Julian Assange att utlämnas till USA i utbyte mot Manning.
Obama har omvandlat (kortat) 209 fängelsestraff och benådat 64. De flesta av dessa inblandade i knarkhandel.

Nu återstår alla andra politiska fångar i USA, sådana som Mumia Abu Jamal och Leonard Peltier och andra människorättskämpar, företrädare för afro-amerikaner, ursprungsbefolkning osv.
Telesurtv.net 170116, Cubadebate.cu 170117

 
     
upp
 
 

Nya USA-böter för företag som sägs bryta mot blockaden

 
 
multas
 
  USA har ännu en gång bötfällt företag som de påstår agerar mot USAs rättsvidriga blockad. Denna gång är det den ideella organisationen Política Responsable hacia Cuba (ARCPF) och den kanadensiska banken Toronto Dominion som drabbas av bannbullan. De båda företagen bötfälls med ca 100 000 respektive 1 000 000 kronor.

Det förstnämnda företaget sägs ha hjälpt två grupper av resenärer från USA med program i Kuba som inte är godkända av USA.

När det gäller den kanadensiska banken anklagas den för att ha gjort finansiella transaktioner genom ett system baserat i USA. Transaktionerna gäller ett kanadensiskt företag som äger ett kubanskt.

Dessa nya böter visar ihärdigheten i USAs blockad och dess karaktär av att drabba också enheter utanför Kuba och USA, med de negativa konsekvenser detta har för Kubas externa ekonomiska förbindelser.

Sedan tillkännagivandet från de båda regeringarna i december 2014 om en normalisering av förbindelserna, så har USAs regering bötfällt såväl USA-baserade som utländska enheter på sammanlagt drygt 2,8 miljarder dollar. Under Obamas presidentperiod har 52 företag drabbats av böter på sammanlagt drygt 14,4 miljarder dollar.
Granma 170116
 
     
upp
 
 

Obama upphäver den speciella statusen
för kubanska emigranter

 
 
emigranter
 
 

Med omedelbar verkan upphävs de bestämmelser USA haft som enbart gäller kubaner och givit emigranter automatisk rätt att stanna i USA.

I ett uttalande från Vita Huset heter det: "The Department of Homeland Security upphäver den s.k. 'blöta fötter - torra fötter' bestämmelsen, som infördes för mer än 20 år sedan. Med omedelbar verkan kommer kubaner, som försöker ta sig till USA illegalt och inte är kvalificerade för humanitär asyl, att avlägsnas i enlighet med USAs lagar och verkställighetsprinciper."

Det sägs också att kubanska regeringen gått med på att "acceptera att ta emot de kubaner som fått order om att flyttas [från USA] på samma sätt som man accepterat att ta emot dem som uppbringas till havs."

Kubas regering har under många år hävdat att USAs migrationspolitik varit en provokation och har krävt dess upphävande ända sedan den antogs 1966 i den s.k. Cuban Adjustment Act och reviderades 1996. Kuba hävdar att bestämmelserna syftat till att locka och främja livsfarliga resvägar för kubaner, för att utnyttjas i politiska syften.

Rättighetsgrupper har ofta hävdat att USA gav en priviligierad ställning till kubanska migranter, som inga andra länders medborgare åtnjutit. I Vita Husets uttalande sägs det nu: "Genom att ta detta steg behandlar vi kubanska migranter på samma sätt som vi behandlar migranter från andra länder."

I ett gemensamt uttalande från i torsdags säger Kubas och USAs myndigheter att "Republiken Kuba och USA har kommit överens om att ta ett viktigt steg i normaliseringen av ländernas migrationsrelationer för att garantera en reglerad, säker och ordnad migration." Båda parter är överens om att avskräcka från olaglig och farlig migration och "effektivt, bilateralt samarbeta för att hindra och åtala trafficking av människor, såväl som brott förknippade med migration som sätter den nationella säkerheten på spel, inklusive kapningar av flygplan och fartyg."

Department of Homeland Security sätter nu också stopp för det s.k. Cuban Medical Professional Parole Program, som syftade till att förmå kubansk medicinsk personal på uppdrag i olika länder, att hoppa av och desertera till USA.
Telesurtv.net 170112

 
upp
 
 

USA betecknar åter Kuba, Venezuela m.fl. som hot
mot den nationella säkerheten

 
 
snara
 
 

I fredags deklarerade USA nationella nödlägen för påstådda hot från Kuba och Venezuela. Andra länder på listan är Iran, Libyen, Ukraina, Ryssland och Zimbabwe. Detta förlänger med ytterligare ett år de ekonomiska sanktioner som redan tillämpas.

Detta gör det möjligt för presidenten att använda resurser i nödlägen för att bekämpa hot, t.ex. genom att införa ytterligare sanktioner mot respektive land.

Ett av hoten Obama varnade för är en massinvandring av kubaner efter att han upphävt politiken med "våta fötter - torra fötter" som garanterade uppehållstillstånd för kubaner som tagit sig till USA. Obama hävdar också att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Venezuela har inte förbättrats." Om Trump så önskar, kan han upphäva dessa bestämmelser.

USA förlänger också sanktioner mot Iran trots den historiska överenskommelsen som de två länderna kom fram till för två år sedan. Likaså förlängs sanktionerna mot Ryssland, som infördes som svar på landets agerande på Krim och i Ukraina. Nu sker det mot bakgrund av den senaste tidens hysteri om misstänkt rysk inblandning i valet i USA. Vissa spekulerar att Trumps utrikesminister, Rex Tillerson, snart kommer att häva sanktionerna eftersom de blockerar ett mångmiljardprojekt som han förhandlat fram med Ryssland medan han var VD för ExxonMobile.
Telesurtv.net 170113

 
     
upp
 
 

Washington häver sanktionerna mot vissa

 
 
no_al_bloqueo
 
 

USA:s skattemyndigheter drar tillbaka 28 individer och företag från listan som anses ha komersiella kontakter med Kubas regering och är förbjudna att göra affärer med USA.

Byrån för kontroll av utländska aktiviteter OFAC, en del av skattemyndigheten, tillkännagav listan på de 28. Alla finns i länder utanför USA, som Mexiko, Argentina, Panama, Japan, Storbritannien och Holland. Bland de 17 affärsenheterna finns Carbisugar, med säte i London; Nippon-Caribbean i Tokyo; Corporación Argentina De Ingeniería y Arquitectura, i Buenos Aires; Curef Metal, i Rotterdam; Exportadora del Caribe, Mexiko City; Mariscos de Farallón, i Panamá.

Detta är ytterligare ett exempel som visar att USA:s blockad inte bara handlar om förbindelser mellan Kuba och USA, utan är ett världsomfattande system för att strypa Kuba ekonomiskt.

Företagen arbetar med vitt skilda områden; från livsmedel, till turism, tillverkning och service.

De 11 individer som drabbats inkluderar Alejandro Abood Angelini och Carlos Alfonso González från Panama och mexikanarna Carlos Domínguez, (Viñales Tours), Wilfred Eggleton och Guadalupe Ortiz (Cubanatur), och Daniel García (Proarte), bland andra.

Trots att USA och Kuba för drygt två år sedan kom överens om att normalisera förbindelserna har Obama inte utnyttjat sin verkställande makt för att motverka blockaden, som helt bara kan hävas av Kongressen.

När det gäller de viktiga bankaffärerna så är det fortfarande omöjligt för Kuba att använda dollar i sin handel. Däremot har en rad avtal ingåtts på exempelvis miljöområdet.

Cartas desde Cuba 170107

 
     
upp
 
 

USA inför sanktioner mot "Präster för fred"

 
 
soptunnor
 
 

Den USA-baserade, religiösa och humanitära organisationen "Pastors for Peace", IFCO, har drabbats av USA-administrationens sanktioner. IFCO har under många år, med stor kreativitet och mod, brutit USA:s blockad mot Kuba. Man har lyckats, att utan de tillstånd som krävs, förmedla humanitärt stöd till bland annat Kuba.

Det är USA:s skattemyndigheter IRS som fråntagit IFCO rätten att ta emot skattefria donationer, vilket är vad liknande organisataioner i USA åtnjuter och lever på.

Ordföranden för IFCO, Gail Walker, som i november besökte Stockholm i samband med det Europeiska Solidaritetsmötet för Kuba, berättar att de fick "nyheten av det slutgiltiga beslutet 3:e januari, när vi kom tillbaka från julledigheten."

Myndigheterna har granskat IFCO sedan 2009 och motarbetat det med olika argument. En donation till Gaza ifrågasattes, liksom det humanitära stödet till Kuba som ges utan auktorisation från USA:s skattemyndigheter. Sedan 1992 har IFCO tagit med sig mer än 4 000 ton av humanitärt stöd som skol- och hälsovårdsmaterial, liksom 300 begagnade bussar till Kuba.

Walker säger att IFCO inte kan fortsätta de rättsliga processerna för att man inte har de ekonomiska resurser som krävs. "Vi kämpade och överklagade så länge vi kunde, men att fortsätta nu skulle kosta mer än vad vi har råd med."

Cartas desde Cuba 170111

 
     
upp
 
 

Världen behöver lära av Kuba

 
 
salud
 
  "Det Kuba uppnått visar på den begränsning den ofta bedrövliga kapitalistiska demokratin har."

På revolutionens årsdag, hur kommer det sig att den lilla karibiska ön presterar bättre än många kapitalistiska demokratier, trots 58 år av fientlighet från omvärlden? Enligt UNICEFs senaste statistik, från 2015, så har Kuba i närmare två årtionden haft lägre barnadödlighet än USA. Det är en uppseendeväckande framgång i mänskliga rättigheter, särskilt om man betänker att Kuba under mer än 50 år utsatts för en skoningslös fiendskap från USA. En fiendskap som inkluderar inte bara ekonomisk strypning, utan många stora terroristaktioner som att spränga fabriker och döda hundratals arbetare, spränga ett civilt kubanskt flygplan i luften, införa sjukdomar på ön osv.

Det Kuba uppnått, under supermaktens attacker, överskuggar varje kapitalistisk demokrati i Latinamerika. Det finns ingen ursäkt för att ha en högre barnadödlighet än Kuba, inte ens för länder som var längst efter Kuba när Fidel Castro tog makten 1959. Att ha haft depraverade diktatorer som Duvalier eller Somoza befriar befolkningen i dessa länder (offren för diktaturen) men inte det politiska systemet och definitivt inte diktaturernas sponsorer i Washington.

Om länderna i Latinamerika och Karibien skulle ha samma barnadödlighet som Kuba, så skulle enbart under 2015 ytterligare 136 000 barn vara i livet. Människor som hånar det Kuba uppnått inom hälsovården föraktar inte enbart mänskliga rättigheter utan också människoliv.

För att vara rättvis så finns det tillfällen när USA-imperialismen betecknar hälsovård som en mänsklig rättighet. Men då gäller det regeringar man inte gillar. Nyligen presenterade USA-baserade Human Rights Watch en utförlig rapport om Venezuelas krisande hälsovårdssystem. Men man refererade, märkligt nog, inte till UNICEF:s statistik då denna på många punkter motsade det HRW påstod.

Kuwait och Saudi Arabien är två fabulöst oljerika diktaturer som hårdnackat backas upp av USA:s regering. Ja, faktum är att USA gick i krig för att återinstallera diktaturen i Kuwait efter att den störtats vid Iraks invasion 1990. Chile levde årtionden under Pinochetdiktaturen, som ofta hyllades av storbolagen för sin ekonomiska politik. Ibland presenteras Costa Rica som vad Kuba skulle kunnat ha uppnått "utan förtryck". Kuba, ett land utan särskilda naturrikedomar och med årtionden av sabotage från USA, har trots det lägre barnadödlighet än alla dessa. Hur kommer det sig?

Att Kubas exceptionella resultat har nåtts under svåra begränsningar indikerar en regering som svarar på befolkningens bekymmer. Detta blottlägger den väldigt ofta begränsade och bristfälliga naturen hos de kapitalistiska demokratierna.

Jag har här fokuserat på Kubas låga barnadödlighet. Men med tanke på risken för mänsklighetens blotta existens på grund av de av oss åstadkomna klimatförändringarna, så bör det noteras att Kuba uppnått detta med en bråkdel av de koldioxidutsläpp per capita, och utan kärnkraft, som de rika länderna står för. Med beaktande av alla fel Kuba har, skulle mänskligheten överleva och kunna arbeta för att eliminera dessa fel om de hade det kubanska systemet. Detsamma kan inte sägas om kapitalismen.
Att lära av Kuba borde vara högsta prioritet om vi sätter något värde på mänsklighetens överlevnad.
Telesurtv.net 170103 (nedkortad)
 
     
upp
 
 

Spaniens DN om Kuba

 
 
soptunnor
 
 

Denna notis handlar om Spanien, men hade lika gärna kunnat handla om Sverige.

Man säger oss att det inte finns någon pressfrihet i Kuba och att man hos oss i Väst ger utrymme till olika uppfattningar och åsikter. Låt oss då se på hur olika uppfattningar kommer fram i den spanska pressen, exempelvis genom att undersöka hur Fidel Castros död rapporterats. Vi tar Spaniens största tidning, El País, som exempel. En tidning som presenterar sig som "progressiv" och som har nära band till socialdemokratin.

Under ca 1 månad, från det att Fidel Castro avled fram till 1 januari, publicerade denna tidning inte mindre än 140 inlägg i form av artiklar, nyheter, krönikor och fotoreportage. Bortsett från två eller tre anekdotiska texter utan speciellt ställningstagande, så är alla de övriga negativa till Fidel Castro och fördömer utan omsvep den kubanska revolutionen.

Det visas av användningen av ordet "regim", synonym i pressen med "diktatur", 106 gånger. Fidel Castro omnämns 44 gånger som "diktator" och 9 gånger som tyrann. Fiendskapen från El País mot den kubanske ledaren uttrycks i 42 opinionsartiklar och fyra intervjuer.

Av de 42 artiklarna kan möjligen en betecknas som neutral. I de övriga 41 attackeras, smutskastas, förolämpas och sataniseras Fidel Castro. Allt detta i ett blint politiskt hat mot en statschef som aldrig förlåtits för att han inte övergav sin politiska övertygelse. Därför fattas inte heller från tidningssidorna texter från ökända ideologiska kameleonter som Mario Vargas Llosa, Antonio Elorza, Joaquín Villalobos, Vicent Botin och Jorge Edwards.

Intervjuerna med dessa visar vad El País menar med mångfald av åsikter. Vargas Llosa har gjort sig känd för sina reaktionära åsikter. Elorza är kubansk "dissident" som hyllar Trump och försvarar USA:s blockad av Kuba. Den tredje intervjuas tillsammans med sju andra, inklusive denne Vargas Llosa igen, under bokmässan i Guadalajara i Mexiko. De fördömer samstämmigt Fidel. De två sista i raden har ett budskap om desperation och brist på framtidshopp för den kubanska revolutionen.

Slutsats: Spaniens största tidning publicerar under en månad 140 texter som attackerar Kuba och Fidel Castro. Inte en enda är positiv. Inte en enda intervju görs med intellektuella eller artister från Kuba som försvarar Fidels eftermäle.
Det krav på "mångfald av uppfattningar" som den spanska pressen, med arrogant överlägsenhet, kräver av Kuba visas varken av den spanska pressen och inte heller av övriga media som radio och TV. Dessa har samma prioriteringar och infallsvinklar som El País.

Kan det vara så att vi, utan att veta om det, lider under en brutal mediediktatur som år efter år förvanskar verkligheten så att den till slut görs oigenkännlig i pressfrihetens namn?

Cubainformacion.tv 170107 (källhänvisningar i originaltexten)

 
upp
 
 

Jättedemonstration för Revolutionen

 
 
 
 

Jättedemonstration för Revolutionen, alla är vi FIDEL - dvs trofasta, detta märkvärdiga att den historiska revolutionsledaren heter TROFAST. Den 2 januari fylldes Revolutionstorget i Havanna av tallösa TROFASTA - Yo soy Fidel, med den definition av Revolution som han formulerade på Revolutionstorget 1 maj 2000.
Och Rauls ord den 2 december i Santiago, Javisst kan vi, och folkets Raul amigo, el pueblo está contigo.

Revolution är känsla för det historiska tillfället
är att ändra allt som behöver ändras
är fullständig jämlikhet och frihet
är att bli behandlad och behandla alla andra som människor
är att själva befria oss, med våra egna krafter
är att utmana de mäktiga krafter som råder i och utanför samhället och landet
är att till priset av vilket uppoffring som helst försvara de värderingar vi tror på
är ödmjukhet, osjälviskhet, allas väl, solidaritet och hjältemod
är att kämpa djärvt, intelligent och realistiskt
är att aldrig någonsin ljuga eller göra våld på etiska principer
är djup övertygelse att ingen makt i världen kan krossa sanningens och idéernas kraft

Revolution är enighet,
är oberoende
är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen
som är grunden för vår fosterlandskärlek, vår socialism och vår internationalism”

översättning Eva Björklund

Se video

 
     


För äldre artiklar, se arkivet >>











För att hitta artiklar om ett visst ämne:

Sök på sidan:
ctrl+F för Windows
command+F för Mac OS

För äldre artiklar:


Arkivet
>>




Vid utskrift:

Om du vill skriva ut en enskild text, tänk på att först kopiera den till t.ex. en ordhanterare.








Denna plats utges av Svensk-Kubanska Föreningen