Spiondömda kubaner i USA får ny rättegång
Henrik Sundh
Internationalen onsdag 17 augusti 2005
<www.internationalen.se>

De fem kubaner som hållits fängslade i USA, dömda för spioneri i en orättvis rättegång, har beviljats nya rättegångar.
Natten till den 12 september 1998 greps Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René Gonzalez av FBI i Miami. De följande 17 månaderna hölls de i total isolering. I december 2001 dömdes de till fängelsestraff på mellan 15 år och dubbel livstid. De fem kubanerna hade infiltrerat högerextremistiska och terroristiska exilkubanska organisationer i Miami. Genom sin verksamhet hade de bidragit till att omintetgöra en stor mängd planerade terroraktioner mot Kuba.
Rättsskandalen med de fem kubanerna har genom åren lyst med sin frånvaro i de stora massmedierna. Så, efter sju års tystnad, på morgonen den 10 augusti, sprack plötsligt den mediala järnridån. I radio och TV:s morgonnyheter rapporterades om den senaste nyheten i fallet. Inte så sanningsenligt och dessutom förmodligen svårbegripligt för den som inte hört om fallet tidigare, men ändock bara det en seger.
Sedan själva nyheten, kanske den mest glädjande under hela denna sjuåriga kamp för rättvisa och frihet. De fem har beviljats nya rättegångar.

FN-kritik
Det var för 19 månader sedan som de fems advokater skickade en gemensam ansökan om resning i fallet. Nu kom alltså svaret. Appellationsdomstolen håller med om att de fem kubanerna inte fick en rättvis rättegång, och att en sådan, på grund av sociopolitiska faktorer, var omöjlig i Miami. Atlantas appellationsdomstol upphäver därmed de tidigare domsluten och rättegången måste göras om från början. De fem är inte längre dömda och ska därmed betraktas som oskyldiga vad gäller samtliga åtalspunkter.
Detta var den andra positiva nyheten inom kort tid. Tidigare hade FN:s kommission för mänskliga rättigheter, den avdelning som bevakar godtyckliga fängslanden, uttalat sig om fallet, och riktat kritik mot USA:s regering. Man fokuserade på tre punkter som innebar att rättegången inte blev rättvis. För det första den extremt långa isoleringstid som de fem fick under häktesförhandlingarna, och som avsevärt försvårade möjligheterna att förbereda försvaret. För det andra att på grund av att fallet klassificerades som en fråga som rörde USA:s nationella säkerhet, vilket försämrade försvarets möjligheter till förberedelse ytterligare, genom att deras tillgång till bevismaterial begränsades kraftigt. Och för det tredje att rättegången överhuvudtaget hölls i Miami. Och det är alltså denna tredje punkt som appellationsdomstolen behandlar i sitt domslut.
Det är ett domslut som statsmakten dock har möjligheter att agera mot. Åklagarmyndigheten kan begära att appellationsdomstolen omprövar sitt beslut, eller så kan det begäras att högsta domstolen ska ta över fallet.

Omfattande domslut
Inget av dessa alternativ bedöms dock av försvarsadvokaterna som troligt. På grund av att domslutet är så pass omfattande, detaljerat och klart formulerat så menar man att sådana försök med all sannolikhet skulle visa sig lönlösa. (Domslutet är hela 93-sidor långt och går igenom en mängd incidenter och omständigheter som präglade rättegången).
Det går naturligtvis bara att spekulera kring vad som ledde fram till detta framsteg. FN:s uttalande är säkerligen en faktor som spelade in. En annan faktor är den internationella solidaritetsrörelsen, som nu kanske är viktigare än någonsin.
Paul McKenna, Gerardo Hernandez’ advokat, menar att solidaritetsrörelsen har varit avgörande för att hålla moralen uppe, såväl för advokaterna som för de fem:
”Deras bidrag är enormt och jag ber dem fortsätta med det dom håller på med för det gör verkan. Det gör verkan på mig.”
Leonard Weinglass, advokat till Antonio Guerrero, sa nyligen i ett tal under ungdomsfestivalen i Venezuela att under denna kritiska tidpunkt kommer ”solidaritetsarbetet att vara av lika stor vikt som advokaternas (…) domslutet är inte hundraprocentigt positivt. Vi kommer att få en ny rättegång, men beslutet om när är ännu inte taget. Det är åklagaren som bestämmer det och därför är det så viktigt att det i denna stund finns en stark internationell röst, riktad mot åklagarna…”
Vad som händer härnäst är alltså oklart, men det som måste krävas är naturligtvis först och främst att de fem släpps från sina fängelser. Sedan att deras fruar som hittills nekats inresevisum får det, så att familjerna äntligen kan återförenas.

Prejudikat
En annan positiv aspekt av appellationsdomstolens beslut som är värd att nämnas är att detta fall kommer att kunna åberopas av försvar i liknande fall där omständigheterna på den geografiska platsen där rättegången äger rum påverkar möjligheterna till en rättvis rättegång. Weinglass menade under en presskonferens dagen då domslutet offentliggjordes att ”det kommer att betraktas som en milstolpe i historien bara utifrån det rent juridiska”.
Ur svensk synvinkel kan det kanske vara intressant att nu påminna om vår utrikesministers interpellationssvar i riksdagen i mars 2005, då hon menade att fallet med de fem varit ”en brottsprocess som vi i Sverige inte har haft anledning att ha synpunkter på”. Till skillnad från såväl FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna som USA:s eget rättsväsende, kan nu tilläggas.