Ljusglimt för De Fem. (December 2006)

Den 9 augusti i år rev appellationsdomstolen i Atlanta upp det beslut som samma domstol i enighet hade fattat på dagen ett år tidigare. Då, den 9 augusti 2005, blev beslutet att domarna från december 2001 mot Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernandéz, Ramón Labañino och René González upphävdes, och att en ny rättegång måste hållas på annan ort än Miami. Den fråga som domstolen tog ställning till, bland de punkter som försvaret överklagat, var just frågan om platsen för rättegången. Det enhälliga utslaget blev att rättegången inte varit rättvis, på grund av den ägde rum i Miami, och att en rättegång mot kubaner som arbetat för den kubanska regeringen, på grund av den hotfulla politiska stämningen i staden, inte kan förläggas till Miami. Domen var på 93 sidor, och den ådrog sig, på grund av sin grundlighet, berömmande kommentarer från många jurister.

Reaktionen från åklagarsidan, det vill säga staten, blev att begära att domstolen en banc, det vill säga med ”full styrka” (tolv domare), om igen skulle pröva frågan om platsen för rättegången. Domstolen gick med på att göra så; vilket i sig inte alls är vanligt förekommande. Under ordförandeskap av Charles Wilson från Florida inleddes processen på nytt. Av de tre domarna Stanley Birch, Phyllis Kravitch och James Oakes, vilka enhälligt upphävt domarna mot De Fem och beordrat om en ny rättegång på annan ort än Miami, ingick inte Oakes, som varit ”utlånad” från appellationsdomstolen i New York, i den nya tolvdomarepanelen.

Det var med röstsiffrorna 10 mot 2 som det nya beslutet den 9 augusti 2006 togs. Majoritetens mening var att domaren Joan Lenard under rättegången i Miami handlat rätt då hon upprepade gånger avslagit försvaret begäran om att få rättegången flyttad till annan ort. Mot majoritetens beslut reserverade sig domarna Birch och Kravitch. Reservationen omfattar 53 sidor och utgör en kraftfull och grundligt argumenterad kritik av kollegornas ståndpunkt. Dessutom kritiserar de åklagarsidan för att den under rättegången medvetet frångått sin skyldighet att eftersträva sanning och rättvisa och inte avstått från metoder ”avsedda att ge upphov till en felaktig dom”. Vad gäller en ny rättegång för De Fem slår Birch och Kravitch fast: ”Vår konstitution kräver inget mindre än detta.”

Situationen i appellationsprocessen är nu att fallet gått tillbaka till den ursprungliga panelen. Men denna består inte längre av tre domare, utan endast två. Det är domarna Birch och Kravitch som inlett behandlingen av de övriga punkter som omfattas av försvarets överklaganden. Det handlar om sammantaget nio punkter; förutom åtalen, på vars grund De Fem dömts, också om vad försvaret hävdar var rättegångsfel.

Som representant för försvaret har Antonio Guerreros advokat Leonard Weinglass i en intervju gjord av Gloria La Riba (den 20 november) från kampanjen för De Fem i USA, redogjort för försvarets strategi i nuläget. Weinglass berättar att försvaret den 19 november skickade in sina synpunkter till domstolen. Åklagarsidan ska komma in med sina senast den 17 december. Den 20 december får försvaret tillgång till åklagarsidans inlägg, och beslutar då om man ska komplettera med skriftliga kommentarer till åklagarsidans argumentation. Det kan också bli aktuellt med en kort så kallad ”hearing”, om domstolen vill kalla in parterna och höra dem.

Weinglass berättar att försvaret skjuter fram fyra punkter i sitt inlägg. För det första mordåtalet mot Gerardo Hernandéz, vilket i Miami renderade honom ett av hans två livstidsstraff. Det handlar om nedskjutningen av två Cessnaplan tillhörande terroristen José Basultos organisation. Planen var den 26 februari 1996 på väg mot Havanna. Försvarets ståndpunkt, som delas av USA-militärer som vittnade under rättegången, är att incidenten inte kan betraktas som mord, och att Hernández hur som helst saknade varje inflytande på de beslut som togs av den kubanska försvarsmakten. På denna punkt begär således försvaret att åtalet ogillas.

För det andra begär försvaret också att åtalen för ”konspiration i syfte att begå spioneri” ogillas. Denna åtalspunkt drabbade Antonio Guerrero, Gerardo Hernández och Ramón Labañino, med livstids fängelse som påföljd. Försvarets ståndpunkt är att de tre, som aldrig kunde åtalas för genomfört spioneri på en enda punkt, inte heller konspirerat i syfte att begå spioneri. Också vad gäller den påstådda ”konspirationen” saknas bevis, understryker försvaret.

Vidare: om det nu varit så att Guerrero, Hernández och Labañino förberett handlingar som skulle kunna klassas som spioneri, något som de tre energiskt förnekar, så är straffpåföljden ändå groteskt, och ett övergrepp begått av Joan Lenard, domaren i Miami.

För det tredje hävdar försvaret att åklagarsidan begick allvarliga fel under rättegången. Ett sådant allvarligt fel var att den i sin slutplädering inför juryn hävdade om De Fem att ”de kom till Förenta Staterna för att förstöra (destroy) landet”. Detta påstående framfördes inför juryn inte bara en gång, utan tre. Om appellationsdomstolen bedömer detta yttrande inför juryn som otillbörligt ska konsekvensen bli att domarna mot De Fem upphävs.

För det fjärde påpekar förvaret det absurda sätt på vilket en lag om hantering i rättsprocesser av uppgifter som anses röra den nationella säkerheten (Classified Information Procedures Act – CIPA). Lagens syfte är att känsligt material inte skall behöva offentliggöras, men ändå kunna ingå i bevisningen. I fallet med De Fem fanns egentligen inget sekretessbelagt material. Men det skapades! Allt som beslagtogs från De Fem klassificerades som känsligt och rörande den nationella säkerheten (inkluderande 20 000 textsidor). Genom att tillämpa CIPA på detta material förhindrades försvaret att ta del av det (det vill säga de åtalades egna tillhörigheter). Endast på nåder tilläts försvaret se mycket begränsade delar, och förbjöds att kopiera i samband med förevisandet. Om appellationsdomstolen finner att ett missbruk av CIPA förelåg är det en grund för att ogiltigförklara rättegången i Miami.

I det fall de två domarna Stanley Birch och Phyllis Kravitch inte kan ena sig om ett utslag kommer appellationsdomstolens ordförande att tillsätta en tredje domare. Weinglass tror inte att ett utslag är att vänta förrän tidigast någon gång i vår, och det kan dröja längre än så. En ljusglimt är det förstås att det är Birch och Kravitch, som redan visat principfasthet och kurage, som fortfarande handhar fallet. Ett för De Fem positivt utslag kommer dock säkerligen att överklagas av åklagarsidan. Leonard Weinglass understryker därför också vikten av det världsomfattande upplysningsarbetet om fallet. Kampen för rättvisa för De Fem måste föras vidare, och, påpekar Weinglass, även knytas till kampanjen för överlämnandet till rättvisan i Venezuela av Bush-administrationens och CIA:s skyddsling: terroristen och massmördaren Luis Posada Carriles.