Nationalistisk ryggmärgsreaktion från svenska media
Ve den som kritiserar Kungariket Sverige
Eva Björklund 07 03 22

Kärnan i Kubas kritik är att Carl Bildt i sitt tal om mänskliga rättigheter i världen idag med tystnad förbigår Irak, Guantanamo, Abu Ghraib, Afghanistan.

Som representant för Sverige talade utrikesminister Carl Bildt inför FNs Råd för Mänskliga Rättigheter i Genève den 12 mars, veckan före 4-årsdagen av USAs och allierades anfall på Irak. Om svenska media offentliggjort hans tal skulle det antagligen väckt kritik även i delar av det svenska samhället. Till och med i de krigshetsande kretsar som tidigare dominerat i media har bekymrade röster höjts mot USAs och allierades brutala framfart i Mellanöstern och uppenbara brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter.
Men varken EU eller Sverige har ansett det värt mödan att öppet uttala sig mot dem på det sätt som betydligt mindre förseelser i mindre och fattigare länder kraftigt fördöms och bestraffas. I den del av världen där folkflertalet bor, rättslösa mot övergrepp från USA och allierade, uppfattas detta som uttryck för cynism och hyckleri av de som framställer sig själva som den mänskliga civilisationens krona med självpåtagen rättighet att mästra ”de andra”. Kuba är ett av de få fattiga länder som vågar tala klarspråk om detta nykoloniala översitteri.

Så talade Carl Bildt 12 mars

I 9 minuter talade han om

• att regimer som kränker medborgarnas rättigheter ofta också är de som hotar internationell fred, och stabilitet – han nämnde inte USAs och allierades förödande brott mot fred och stabilitet i Irak och Afghanistan

• att de senaste åren har framstegstakten när det gäller demokrati och rättsamhälle dämpats – han sade inte förbytts i bakslag och nämnde inte USAs och allierades anfallskrig, ockupation, rättsövergrepp och systematiska brott mot grundläggande medborgerliga rättigheter

• att nya auktoritära regimer inför restriktioner för användning av internet – men menade inte USA och dess blockad som förhindrar och fördyrar kubanernas användning av internet och förbjuder dem att logga in på USA-bolagens hemsidor, som Disneys, Time Warners m fl

• att brotten mot mänskliga rättigheter måste bemötas kraftfullt och objektivt, och nämnde faktiskt att de begås på ockuperat område i Palestina, men inte av vem, och nämnde Sudan, men sedan kom USAs favoritlista på s k skurkstater där Kuba finns med – men fortfarande inte en stavelse om USA och allierades övergrepp

• att dödsstraff måste överges, och han nämnde Iran, och med beklagande Irak, men framför allt Kina – och fortfarande lyste husbonden USA med sin frånvaro

• att risken är stor för justitiemord och avrättning av oskyldiga i repressiva regimer – men drog inte slutsatsen att USA är en sådan

• att utomrättsliga avrättningar förekommer i Sri Lanka – men glömde USAs och Israels välkända, och högteknologiskt ledande praktik på området

Diplomatisk kris 21 mars

Vad som föranledde svenska media att den 21 mars skapa en diplomatisk kris över Kubas bemötande 9 dagar tidigare av Bildts ord till MR-Rådet undandrar sig vår kännedom. Men den nationalistiska upprördheten över att ett litet fattigt land som Kuba anklagade vår höge representant för cynism och hyckleri är avslöjande. Det är också den starkt tendentiösa mörkningen av Bildts tal och förvridningen av det kubanska bemötandet. Varken Bildt eller media brydde sig ens om att ta reda på vad den kubanske ledamoten har för namn, säkra på att ingen kommer att komma till tals med kritisk granskning av vad som egentligen sagts och av vem.

Kubas representant i MR-Rådet – Rodolfo Reyes Rodriguez - kritiserade inte Bildt i första hand för att han kopierade USAs prioriteringslista när det gäller påstådda brott mot mänskliga rättigheter, en lista där Kuba finns med av helt andra skäl. Den kubanska upprördheten gällde mycket tydligt i första hand Bildts förtigande av USAs grova brott: ”Cynismen och hyckleriet i hans ord är helt enkelt förfärande, liksom Sveriges medskyldighet. Hur kan han tala om läget för de mänskliga rättigheterna i världen utan att nämna tortyrcentrat i Guantanamo? Hur kan han tala om läget för de mänskliga rättigheterna utan att nämna de krigsförbrytelser som begås av USAs ockupationstrupper i Irak? Hur kan han i denna sal tala om läget för de mänskliga rättigheterna utan att nämna de hemliga flygningarna och de spöklika tortyrcentraler som etablerats i flera länder i Europa, och som flera av dem varit medskyldiga till, denna process och praktik som Sverige inte på något sätt står utanför.”

Det är en grov förolämpning inte bara mot Kuba utan mot alla mänskliga värden att hävda att brott mot mänskliga rättigheter begås på Kuba utom på den del av ö-riket som är ockuperad av USA och där människor hålls fängslade i åratal i total rättslöshet och rutinmässig fysisk och psykisk misshandel och tortyr. Svenska medias ryggmärgsreaktion mot Kubas kritik och deras självklara uppslutning på Carl Bildts högdragna översitteri är förfärande.