|
Det brutala svaret
George
W. Bush är utan tvekan den mest genuina representanten
för ett terrorsystem som har påtvingats världen
av den teknologiska, ekonomiska och politiska överlägsenheten
hos den kraftfullaste supermakt vår planet har erfarit.
Vi
känner därför deltagande med folket USA inför
tragedin för dess etiska värderingar.
Enbart
från Vita Huset kunde de instruktioner för domen
komma, som utfärdats av domaren Kathleen Cardone i Federala
domstolen i El Paso förra fredag och som innebar att
Luis Posada Carriles skall försättas fri mot borgen.
Det
var Bush själv som i varje ögonblick förnekade
den anklagades kriminella och terroristiska karaktär.
Han
skyddades genom att anklagas för brott mot migrationslagar.
Svaret är brutalt.
Förenta
Staterna och dess mest representativa institutioner beslöt
på förhand monstrets frigivning.
Bakgrunden
är välkänd och går långt tillbaka
i tiden.
Man
kunde inte vänta sig något annat av dem som tränade
och beordrade honom att spränga ett flygplan med 73 idrottsmän,
studerande och andra resenärer, båda inhemska och
utländska, förutom den drabbade besättningen,
av dem som köpte honom fri ur fängelset i Venezuela,
med syftet att organisera ett smutsigt krig mot den nicaraguanska
befolkningen med tusentals liv som gick till spillo och landets
bankrutt för årtionden, av dem som gav honom möjligheten
att smuggla droger och vapen och därmed strunta i av
Kongressen antagna lagar, av dem som med honom skapade den
hemska ”Operación Cóndor” som ett
sätt att globalisera terrorn, med föjden att hundratusentals
latinamerikaner torterades, dödades eller försvann.
Beslutet,
trots att det var väntat, är inte mindre förnedrande
för vårt folk, för det var Kuba som, utifrån
avslöjandet i ”Por Esto!” (delstaten Quintana
Roos mediamagasin i Mexico) och som kompletterades i efterhand
av våra egna medier, visste med all säkerhet att
Posada Carriles kom från Centralamerika, via Cancún
till Isla Mujeres varifrån han tog båten Santrina
(efter av båten hade besiktats av mexikanska myndigheter)
direkt till Miami.
Man
anmälde detta till den amerikanska regeringen med exakta
uppgifter från den 11 april 2005 och regeringen dröjde
mer än en månad innan terroristen fängslades
och det dröjde ytterligare ett år och två
månader innan man erkände att Posada Carriles anlänt
illegalt till Floridas kust ombord på Santrina, ett
skolfartyg registrerat i USA.
Man
nämner inte med ett ord hans oräkneliga offer, om
hans bomber mot turistanläggningar under de senaste åren,
och inte heller de tiotals planerna som USA:s regering finansierade
med syftet att döda mig.
Det
var inte tillräckligt för Bush att smutskasta Kubas
namn genom att installera i det olagligt ockuperade området
Guantánamo en hemsk tortyrcentral i likhet med den
i Abu Gharaib som har väckt så mycket skräck
världen över.
Hans
företrädares handlingar emot Kuba var inte tillräckliga.
Att påtvinga ett fattigt och underutvecklat land som
Kuba kostnader som överstiger 100 miljoner dollar var
inte nog.
Och
att åtala Posada Carriles innebar för Bush ett
åtal mot sig själv.
Under
nästan ett halvt sekel godkändes alla angreppssätt
mot vår lilla ö som ville vara självständig,
90 mil från USA:s kust. I Florida monterade man den
största underrättelse-och-omstörtnings verksamhet
som har funnits på vår planet.
Det
var inte tillräckligt med invasionen i Playa Giron med
hjälp av legosoldater som lämnade 176 döda
och mer en 300 sårade, när vi hade väldigt
få läkare kvar och de som fanns inte hade någon
erfarenhet om krigsskador.
Innan
dess hade det belgiska fartyget som transporterat granater
och vapen till Kuba från Belgien exploderat. Där
dog 100 arbetare och lika många blev sårade under
räddningsarbetet.
Det
var inte nog med oktoberkrisen 1962 som tog världen till
gränsen av ett kärnvapenkrig när det redan
fanns bomber 50 gånger så starka som de som fälldes
över Hiroshima och Nagasaki.
Det
var inte tillräckligt med införandet i vårt
land av virus, bakterier och svamp som drabbade våra
odlingar och vår boskap, och till och med (även
om det låter otroligt) människor.
Dessa
smittoämnen framställdes i amerikanska laboratorier
och infördes i Kuba av väl kända terrorister.
Ovanpå
allt detta har man det enorma justitiemord som innebär
att fem hjältemodiga kubaner som, p.g.a.att de gav oss
information om terroristisk verksamhet, blev dömda i
en rättsvidrig rättegång till straff som i
ett fall innebar två livstidsdomar, och som tappert
står ut mot en grym behandling var och en i olika fängelser.
Mer
än en gång har det kubanska folket konfronterats
med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft
och med lämplig taktik och strategi och framför
allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen,
att den kraften i världen som förmår besegra
vårt folk inte existerar.
Jag
tror att Första Maj blir en lämplig dag för
vårt folk att, med så liten förbrukning som
möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka
sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen.
Fidel
Castro Ruz
2007-04-10
|
