Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen
Logo Che  
  Aktuellt 
Svensk-Kubanska Föreningens sida för nyhetsbevakning av Kuba och Latinamerika
  HEM >> Aktuellt  



 
   
 

USA utfärdar nya böter mot ett franskt företag.

 
 

Det bekräftar att blockaden är i kraft och förblir det främsta hindret för utveckling av Kuba. OFAC, USAs Finansdepartements ”Byrå för kontroll av utländska tillgångar”, utfärdade den 22 febrauri för andra gången böter för franska företaget CGG Services S.A, det senaste offret för USAs förföljelse av utländska företags ekonomiska, finansiella och handelsförbindelser med Kuba.

Bötesbeloppet uppgår till 614 250 USD, för att CGG Services S.A. och flera av dess dotterbolag mellan 2010 och 2011 tillhandahållit tjänster, reservdelar och utrustning med ursprung i USA till fartyg som är verksamma med olje- och gasprospektering i kubanskt territorialvatten. CGGs venezuelanska dotterbolag CGG Services S.A. i USA har också medverkat med informationsbehandling av de seismiska undersökningarna som Kuba utfört inom gränsen för dess ekonomiska havsområdet.
Denna påföljd bekräftar blockadens extraterritoriella omfattningen och dess avskräckande effekt på utländska föetag och även USA-företag, som kan vara intresserade av att göra affärer med Kuba även inom den begränsade ram som blockadreglerna erbjuder.
Enligt OFAC:s meddelande skulle de transaktioner som det franska företaget gjort "betytt ett betydande skada för målen för sanktionsprogrammet genom att tillhandahålla en betydande ekonomisk fördel för Kuba", som bekräftar att blockaden är det största hindret för utvecklingen av den kubanska ekonomin.

Denna åtgärd vidtogs några dagar efter Kubas utrikeshandelsminister, Rodrigo Malmiercas, besök i Washington med ett program som innehöll samtal mellan tjänstemän från Kuba och USA om de befintliga blockadbestämmelsernas och de senaste ändringar som gjorts för att modifiera vissa aspekter. Bötesstraffet mot CDD är oförenligt med den pågående förändringen av förbindelserna mellan de två länderna för att uppnå en normalisering av de bilaterala banden, för vilket blockaden måste hävas.
Bötesbeloppet uppgick till 614 250 US$ för en export värd 2 758 701 US$. Hittills har OFAC utdömt 48 böter under Obamas presidenttid (2009-2016) för brott mot blockadlagstiftningen mot Kuba.
Eva Björklund/Källa: OFAC

 
 

 

 
 
 



Ramon Castro Ruz, Fidels äldre bror har dött.
   
 

 

Alla tre bröderna – Ramon, Fidel och Raul - blev revolutionärer. Ramon fängslades 1953, men frigavs och var sedan aktiv i 26-julirörelsen och deltog i nätverket för försörjning av Andra fronten under befrielsekriget. Efter revolutionens seger ägnade han sig åt jordbruket, särskilt socker och boskapsskötsel. Han ledde uppfödningen av högmjölkande kossor på det genetiska projektet på Valle de Picadura. Kuba köpte in tjurar av den högmjölkande men inte värmetåliga Holsteinrasen som fick bestiga de värmetåliga Cebukossorna, och korsningen gav mycket bra resultat. Kubas mjölkproduktion ökade med Alva Lavals maskiner, finansierade med svenskt bistånd, och byggde upp en omfattande osttillverkning förutom mjölk till alla barn. Tetrapak var också inblandat för mjölkförpackningarna.
Ramon Castro var på Sverigebesök i mitten av 70-talet, för affärssamtal med Alfa Laval m fl. Vi mötte honom på en mottagning på Kubas ambassad, det var på den tiden Kuba stod högt i kurs. Och Ramon var väldigt imponerad av det svenska välfärdssamhället, rent av socialistiskt tyckte han.
Allt detta gick dock förlorat när före detta Warsawapaktländerna anslöt sig till USAs blockad och Kuba stod utan energi och foder för fortsatt produktion. Ramon Castro var född 1924.
Eva Björklund
 

 

 
 
 

Krav på medicinskt samarbete med Kuba

 
 

NGO:n MEDICC i USA vill att president Obama vidtar åtgärder för samarbete med Kuba inom hälsovård och sjukvårdsutbildning. MEDICC har publicerat ett dokument ”En säkrare och mer hälsosam framtid genom samarbete USA-Kuba”. I dokumentet påvisas konkret vad Obama kan göra för att förbättra hälsovården i USA genom samarbete med Kuba.
Bland förslagen finns att låta farmaceutika och mediciner utvecklade i Kuba bli tillgängligt för patienter i USA. Vidare att tillåta medicinska företag från USA testa sina produkter i Kuba och att tillåta US-medborgare att resa till Kuba för behandling. Likaså uppmuntran till bilateralt samarbete för att möta akuta utmaningar som Ebola, Dengue och Zika-viruset.
Cuba Central Team 160219

 
 

 

 
 
 

55:e året av blockad har börjat

 
 

Ungefär 121 miljarder dollar har USA:s nu drygt 55:åriga blockad kostat Kuba. Den inleddes 6 februari 1962, efter USA:s totala nederlag vid invasionen ett knappt år tidigare. Syftet med blockaden uppgavs vara att ”framkalla svält och desperation” bland befolkningen, så att dessa skulle störta sin regering. Sedan dess har 11 USA-presidenter passerat revy, men blockaden har bestått.
I december 2014 aviserade president Obama en förändring. Inte så att han bad om ursäkt för allt det lidande blockaden åstadkommit. Nej, han konstaterade att den misslyckats med att uppnå sitt syfte och att USA stod inför en allt större isolering bland Amerikas länder. Istället skulle nya metoder användas, men målet, att störta Kubas regering, kvarstår.
Det gör också blockaden i alla sina väsentliga delar. Sedan Obamas tillkännagivande har USA fortsatt att bötfälla banker och företag för brott mot USA:s blockadlagar. Obama har inte heller använt sig av de möjligheter han har för att urholka blockaden och göra den mindre verkningsfull. Att helt häva den kan bara USA:s kongress göra. Det trots att en opinionsundersökning förra året visade att 72% av de tillfrågade i USA var för ett slut på blockaden. Också bland republikaner finns en majoritet för detta med 55%.
Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez kommenterar att ”man kan bara döma utifrån handlingar. Och fakta visar, med all önskvärd tydlighet, att den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden mot Kuba är i full kraft och tillämpas fullt ut.”
Liberación 160212

 
 

 

 
 
 



USA-företag sätter upp traktorfabrik i Kuba
   
 

 

Genom presidentbeslut 26 januari får USA-banker sköta finansieringen av viss export till Kuba dock ej av jordbruksvaror. Och den 15 februari gav Obamaregeringen tillstånd till Alabamaföretaget Cleber att sätta upp en traktorfabrik på industriområdet vid den nya kontainerhamnen i Mariel. Det är första gången på över 50 år som USA tillåter ett USA-företag att investera i Kuba. Cleber ska tillverka traktorer för små jordbruk.
Redan den 17 december förra året tillät USA viss varuexport men bara till privata företag på Kuba, och den begränsningen gäller också nu för Clebers Kubatillverkade traktorer, de får inte säljas till statliga företag. Dock ingår i kategorin ”privat företag” de jordbrukskooperativ som dominerar Kubas jordbruk.
Cleber ska bygga en liten röd traktor på 25 hästkrafter, som döpts till ”Oggun” som hyllning till de kubanska metallarbetarnas skyddshelgon i afrokubanska Santeriareligionen. Personalen ska vara kubansk, både på golvet och i ledningen. Båda ska läras upp på Clebers fabrik i Alabama för att sedan tillämpa kunskaper i Mariel.
Cleber räknar med att starta tillverkningen av 1 000 traktorer per år med början 2017 och sälja dem för 10 000 US$ över hela Latinamerika. Många USA-företag är intresserade att följa Clebers exempel och Caterpillar tillkännagav nyligen att de ska börja sälja sin maskiner till Kuba. ”Vi har nu brutit mark som andra US-företag kan dra nytta av”, sa Clebers ägare Saul Berenthal, ”vi vet hur man ska gå tillväga.¨
Samma dag, 15 februari, beslöt Obama också att underlätta för export knuten till katastrofberedskap, utbildning och konstnärlig verksamhet, jordbruksprodukter och kollektivtransportmedel. Och för USAs flygbolag att lägga bud på ett antal rutter till Kuba. Dock inte detsamma för kubanska.
Eva Björklund/ Källa US Today 2016-02-15
 

 

 
 
 

Atilio Boron om Bolivias president Evo Morales:

 
 

Han slängde ut USA:s knarkmyndighet DEA från Bolivia, han besegrade CIA:s kupplaner, han hindrade försöken att separera landets östra del från det västra höglandet, han kastade ut USA:s ambassadör Philip Goldberg tillsammans med USAID.
Han har omvandlat Bolivia som ingen gjort de senaste 500 åren. Han inkluderade ursprungsbefolkningen, majoriteten, som är de som styr landet idag. Till och med Financial Times ägnade en bilaga på mer än 60 sidor åt den stora omvandlingen av Bolivia under Evos ledning.
Är det någon som inbillar sig att Washington sitter passivt med korsade armar inför allt detta? De har dragit igång en stor smutskastningskampanj, en ny Plan Condor i media där de försöker dölja och begrava sanningen, inte som tidigare, människorna. På grund av detta: ALLA FÖR EVO, idag mer än någonsin förr. Atilio Boron, Buenos Aires 160210

 
 

 

 
 
 



Josefina Vidal: Obama kommer att behandlas respektfullt
   
 

 

Under presskonferens på Kubas utrikesdepartement 16:e februari sa chefen för departementets USA-avdelning, Josefina Vidal: ”USAs president kommer att behandlas med all respekt. Han välkomnas av Kubas regering och folk med den gästfrihet som är deras kännemärke. Det gör det möjligt för president Obama att förstå Kubas verklighet och fortsätta bredda de bilaterala samtalen och det samarbete som är av ömsesidigt intresse. Detta besök är ytterligare ett steg för bättre förbindelser mellan Kuba och USA.
Det är klart att för att dessa förbindelser ska kunna normaliseras måste vissa nyckelfrågor lösas innefattande ett hävande av blockaden och återlämnade till Kuba av det område som USAs flottbas ockuperar i Guantanamo. Under besöket kan Kubas regering bekräfta sin vilja att gå vidare och bygga en ny relation, grundad på FN-stadgan och principerna för ”Latinamerikas och Karibiens Fredsområde” som de samlade latinamerikanska och karibiska ländernas etablerat. Och befästa de den respekt för skillnader och ömsesidiga fördelar som bygger på historiska band mellan kulturer och familjer som har enat våra båda nationer och folk.”
 

 

 
 
 



Att kämpa för freden Det är alla människornas allra heligaste plikt.
Fidel Castro fredag 14 februari 2016
   
 

 

Nästan alla religioner har tvingats sörja och klaga över den förstörelse krig åstadkommer och deras fruktansvärda följder. De har tvingats ägna det mesta av sin kraft åt detta. Det allra viktigaste med mötet i Havanna mellan Påven Fransiskus och Hans Helighet Kirill är att de har tänt ett hopp för världens folk.

Fred har varit den mänsklighetens gyllene dröm som folken längtat efter genom hela historien. Tusentals kärnvapen hänger nu över mänsklighetens huvuden. Att förhindra det grymmaste av alla krig som kan utbryta måste tveklöst vara det mest grundläggande målet för de religiösa ledare som styrs av katolska kyrkans Påve Fransiskus och Hans Helighet Kirill, Moskvas och hela Rysslands Patriark.

Att kämpa för freden är alla människornas allra heligaste plikt, oberoende av religion eller födelseland, hudfärg, gammal som ung.
Översättning Eva Björklund  
 

 

 
 
 



Ny ambassadör
   
 

 

Den 5 februari kom hon så, Kubas nya ambassadör i Sverige. Hennes excellens Rosario Navas Morata mottogs av Sveriges Konung Carl Gustav på Kungliga Slottet den 5 februari. Hon överlämnade sina ackrediteringsbrev och eskorterades sedan ut av vackert dekorerade hovdignitärer till bilen, Med sig hade hon också sitt ambassadråd, utan kraschaner. Och den 14 februari kom hon till Solidaritetshuset och deltog i stockholmsavdelningens söndagsmiddag efter årsmötet. Det var mindre formellt, men desto trevligare.
Eva Björklund  
 

 

 
 
 



Ekologisk honung, ny exportframgång 
   
 

 

Kuba har länge varit berömt för sina cigarrer och rom. Nu är också ekologisk honung med på listan av viktiga jordbruksprodukter för export, omtalad bland biodlare i hela världen, då bekämpningsmedel har kopplats till minskande bi-populationer på andra ställen.
Ekologisk honung har blivit Kubas fjärde viktigaste jordbruksprodukt för export. Viktigare än honung är fisk, tobak och sprit. Men honung är viktigare än öns mer kända produkter som socker och kaffe, rapporterar FAOs representant i Kuba. ”Hela Kubas honungsproduktion är ekologisk”, säger FAOs Friedrich.
Efter Sovjets sammanbrott 1991 har regeringen uppmuntrat ekologiskt jordbruk och det har lyckats. 2014 producerade Kuba 7 200 ton ekologisk honung med ett värde på drygt 23 miljoner dollar. Fortfarande är landets honungsproduktion blygsam i jämförelse med jättar som Kina, Turkiet och Argentina.
Biodlarna säljer honungen till staten som betalar dem enligt världsmarknadspriset och tar ansvar för att marknadsföra honungen utomlands. Det mesta exporteras till Europa. Raul Vásquez, en anställd, säger att ”regeringen får inte sälja några kemikalier till oss, vilket kan vara anledningen till att bina inte dör här”, som de gör på andra platser.
Medan Kubas lilla ekologiska honungsindustri vill skörda frukterna av ökad export, så är honungsproduceter i andra regioner under hot. Biodlare i USA, Kanada och på andra håll har länge klagat och hävdar att bekämpningsmedel är orsaken till att deras bin dör. I USA har Miljömyndigheten publicerat en rapport som indikerar att omfattande användning av gifter inom bomulls- och citrusodling kan skada bina.
Klimatförändringar, sämre villkor för vilda bin, annorlunda landanvändning, sjukdomar och bekämpningsmedel ligger bakom minskningen av antalet bin. Eftersom den kubanska honungsproduktionen är giftfri kan landets biodlingar fungera som ett skydd mot de problem som andra honungsexportörer drabbas av, säger FAO och tillägger att ”Kuba har varit immun dill bi-döden som drabbat andra regioner.”
Guardian 160209  
 

 

 
 
 



Mujica: Kubanerna kan kritisera till och med gud, men Fidel är mytisk 
   
 

 

Uruguays förre president Pepe Mujica markerade i en intervju att den kubanske ledaren Fidel Castro är i en alldeles speciell kategori, där han blivit en myt bland människorna och en del av historien som en förebild, hängiven det som utgör folkets liv.
I en lång intervju i tidskriften La Republica i Uruguay talar senatorn för Frente Amplio i Uruguay om sitt besök nyligen i Havanna, där han fick träffa den historiske ledaren för den kubanska revolutionen.
”Jag blev förvånad att han kan läsa utan glasögon, han är livlig och ställer hela tiden intelligenta frågor, som alltid. Jag tycker han verkade piggare nu än för två år sedan, då jag senast träffade honom. Han mår bra.” Och Mujica anmärkte: ”Kubanerna kan kritisera till och med gud, men Fidel är mytisk.”
Mujica försäkrade att han tycker om att prata med Fidel och Raul för att ”man kan diskutera viktiga händelser under 1900-talet som de upplevt och som fått återverkningar i hela världen.
På frågan om hur Fidel levde, svarade senatorn att han bor på en gård ”i ett typiskt medelklasshus, ganska enkelt och med en jordplätt där det finns massor av försöksodlingar.” Mujica förklarade att Fidel övervakar en hel serie odlingar med olika foder- och baljväxter som ska förbättra den kubanska boskapen.
”Jag fick äta yoghurt från får, vilket jag aldrig gjort förut och det är mycket mer näringsrikt än den vanliga yoghurten. Han arbetade med frön från Peru som lär vara väldigt rika på Omega 3.”
Cubadebate 160208  
 

 

 
 
 



 
   
 

 

 
 

 

 
 
 

Den hemliga internationella svarta lista som kan stänga ditt bankkonto

 
 

Liberaldemokrater, rådgivare till Bank of England och Kubasympatisörer med flera har alla funnit sig utestängda från finansiella tjänster som vi tar för givet. Det gäller till exempel Palestina Solidarity Campaign (PSC) för fred och rättvisa för palestinier, som har gjort bankaffärer med Co-op Bank i 10 år, med många regionala kontor över hela Storbritannien.
Och strax före jul stängde Co-op alla sina konton för Cuba Solidarity Campaign, Wales Nicaragua Solidarity Campaign och Friends of Al Aqsa, en brittisk välgörenhetsorganisation för att bevara moskén i Jerusalem.

Nu har Co-op Bank också äntligen erkänt att stängningen av bankkonton tillhöriga Cuba Solidarity Campaign är en direkt följd av USAs blockadpolitik mot Kuba.
Daily Mirror, 160210

 
 

 

 
 
 

Oncle Sams stackars brorsbarn

 
 

Den kubanska oppositionens tragiska öde verkar vara att hänga Onkel Sam i kjolarna, med det fåfänga hoppet att detta ska legitimera dem inför sina landsmän. En usel strategi som har medfört deras isolering som till och med Washington erkänner. De hölls inte bara utanför förhandlingarna mellan Obama och Castro, utan man kan säga att de var de sista som informerades. Och nu, inför den nya situationen, känner de sig lika bortkomna som en svensk i Burundi.
Medan Washington och Havanna bytt samtalston och sina relationer, så använder oppositionen samma gamla argument som för tio, tjugo eller trettio år sedan. De fortsätter med samma strategi sedan 1959 och agerar i ”amerikanernas” skugga, Först drömde de om en invasion av marinkåren, sedan om att blockaden skulle få deras landsmän att kapitulera, sedan provade de terroristattentat och slutligen ”fredlig opposition”, finansierad av USA med 20 miljoner dollar om året.
Deras kapacitet att mobilisera kubaner inskränker sig till några dussin. Nu pressar de Obama att han ska villkora ett besök till Kuba med att Raul Castro accepterar ”ett formellt möte med representanter för oppositionen.” De varnar att om detta inte sker skulle besöket enbart ”konsolidera den totalitära regimen och inte öka makten hos de demokratiska krafterna.”

Det är förvånande att de inte insett att den kubanska revolutionen konsoliderades på 1960-talet och det gjorde det så effektivt att det inte krossades ens med förlusten av Sovjetunionen. Att förlora kontakten med verkligheten kan vara katastrofalt i politiken. De tillägger att besöket ”kommer att stärka Castro-regimens beslutsamhet att bibehålla sin nuvarande position”. Vad skulle kunna stärka Raul Castros position mer än erkännandet från världens mäktigaste nation att det misslyckats med att störta Kubas regering med våld?
För att kunna sätta sig vid förhandlingsbordet med en regering måste man utgöra en reell politisk makt, må det vara militärt som FARC i Colombia, må det vara via valsystemet som Venezuelas opposition eller genom förmågan till massmobilisering som Solidaritet i Polen. Men den kubanska oppositionen verkar försöka spela en huvudroll mot såväl majoritetens vilja i Kuba som i USA. De fortsätter att förespråka konfrontation och kräva villkor av Havanna som Kuba förkastat under ett halvt sekel.
Dissidenterna säger att ”USA:s regering bör inte förlora sitt ledarskap och sitt främjande av demokratin och dess försvarare.” Denna mening sammanfattar bättre än någon annan den verkliga relationen mellan Washington och dess kubanska oppositionella. Detta ledarskap som de tillerkänner USA i Kubas affärer har varit deras förbannelse. De har prioriterat USA:s politiska agenda om mänskliga rättigheter före konkreta ekonomiska och vardagliga krav från deras landsmän.
Och ännu värre blev det när Kubas regering gjorde det möjligt att resa och oppositionen tillbringar så mycket tid utomlands att de kallas ”den resande oppositionen” i Miami. Möjligtvis skulle de ha ett större politiskt inflytande om de lade dessa resurser på politiskt arbete.

Det är möjligt att Obama besöker Kuba och träffar några dissidenter. Det är många som gjort innan honom. Men att utifrån detta försöka tvinga fram ett deltagande från oppositionella vid förhandlingsbordet, det är långt, väldigt långt dit. Det är sunt att en regering har kritiker, men för att dissidenterna ska kunna spela denna roll måste de ”uppdatera” sig och sin strategi. För varje dag som går tynar oppositionen bort. Det har gått så långt att de är farligt nära hjärndöden.
Fernando Ravsberg, Cartas desde Cuba 160204

 
 

 

 
 
 

USA bötfäller åter företag för brott mot blockaden

 
 

USA:s regering har bötfällt design-företaget WATG Holdings för brott mot USA:s blockadlagar mot Kuba. WATG:s dotterföretag Wimberly Allison Tong och Goo, arbetade tillsammans med ett annat företag i utformningen av ett hotellprojekt. Böterna är på 140 000 dollar, nästan hälften av den summa på drygt 350 000 dollar som WATG fått för sitt arbete.
Böterna den 20 januari inleder 2016 i vad som väntas följa och visar med all önskvärd tydlighet att blockaden är i kraft. Kuba anser åtgärden strida mot det ramverk som USA:s nya politik gentemot Kuba sägs innebära. De senaste åren har 47 fall medfört att USA ålagt banker och företag att betala sammanlagt över 14 miljarder dollar. Efter att USA tillkännagivit sin nya politik har sex USA- och utländska företag dömts till 2,8 miljarder dollar i böter.
För att normala relationer ska kunna uppnås kräver Kuba att Washington upphäver blockaden, återlämnar Guantanamo-basen, upphör med de olagliga Radio/TV-sändningarna mot ön och slutar med hemliga aktiviteter för att undergräva Kuba.
Granma International 160201

 
 

 

 
 
 

Kuba har inga fall av Zika-viruset

 
   
 

Kubanska hälsovårdsmyndigheter har tillkännagivit att det inte finns några kända fall av Zika-viruset i landet. Men man är medveten om risken och övervakar det som händer. Samtidigt noterar myndigheten att viruset sprids explosionsartat och kan infektera upp till 4 miljoner människor i Amerika, enligt WHO. Telesurtv.net 160129

 
 

 

 
 
 

Inte bara vitt btöd och ris

 
   
 

Läs Eva Björklunds kommentarer till Jens Jerndals drapa på newsvoice.se. Jens Jerndal ”har fått intrycket”, ”har inte hört talas om”, ”min erfarenhet säger mig”, ”min egen teori”, ”min vän ger svaret” …
Evas kommentarer är kursiverade:

Svensk välbärgad f d diplomat betraktar storögt fattigKuba, och får det inte att gå ihop:
”Välfärden är rudimentär och fattigdomen hög”, men ändå ”tycks många uppnå imponerande hög ålder med bibehållen vigör”. Och ”Vad beträffar hälsovård anser sig Kuba vara ett av de mest avancerade länderna i världen” och ”bildningsnivån sannolikt en av de högsta i världen”.
Är inte det välfärd?

”allt som brister och felar, alla problem och umbäranden som 57 år av ”revolutionär” regim hopat över den oändligt tålmodiga befolkningen” –
Jerndal har uppenbarligen inte en aning om effekterna av USAs ekonomiska krigföring under över 50 år som kostat Kuba 833 miljarder US$. Seriösa bedömare menar att utan blockaden skulle Kuba inte bara ha uppnått den rika världens utbildnings- och hälsonivåer som de gjort trots blockaden, utan även den materiella standarden.

”Kubaner är generellt politiskt medvetna trots begränsade nyheter utifrån” ”man ofta kan föra en ganska avancerad kulturell eller filosofisk diskussion med en industriarbetare, bussförare eller gatuarbetare, på ett sätt som är ovanligt i andra länder, inte minst i de s.k. högutvecklade länderna, där utbudet av antikulturella massmedia överväger. kubaner i olika åldrar, som uppvisade en imponerande nivå av medvetenhet, kunskaper och engagemang trots begränsad tillgång till nyheter utifrån.”
En riktig iakttagelse, utom vad gäller ”begränsade nyheter utifrån”.Jag hävdar att kubaner i allmänhet genom sina medier, inte minst radion, är betydligt bättre informerade om vad som händer i världen och det egna landet eftersom medierna inte styrs av ägarnas vinstintresse och bolagsstyrda politiska avsikter.

”frånvaron av vad vi i Sverige skulle anse som ett minimum av renlighet … här tycks man inte bry sig om att skura golven med vatten och såpa eller andra rengöringsmedel”
Jerndal måste ha träffat på mycket ovanliga kubaner. Min erfarenhet, och som jag lärde mig noga när jag bodde i Kuba – och än idag hos alla jag besöker - är att golven vaskas varje dag, en grundläggande hygienisk åtgärd i ett varmt och fuktigt klimat, bättre än dammsugare.

”Dieten består till stor del av vitt bröd och ris!"
Och bönor, och kikärtor, och rotfrukter, och grönsaker, och frukt, och lite kött, och lite mer kyckling, och emellanåt fisk.

Kranvattnet är givetvis dödligt om det inte först kokas och filtreras.”
Nej, det är inte dödligt, men det är starkt klorerat just för att inte vara dödligt eftersom reningsverken fungerar dåligt, vilket för ovana leder till magont. Dock kokas kranvattnet för att få bort den höga kalkhalten i dricksvattnet.

”vart pengarna från turismen tar vägen, så får man svaret att ingen vet, men att befolkningen i allmänhet inte märker någon förbättring. .. Min egen teori är att turistpengar gått till de fleråriga restaurationerna” Igen, ”ingen vet”, som om dessa kubaner med ”imponerande kunskaper” inte skulle fatta att välfärd kostar.
Vilka pengar tror Jerndal finansierar 9årig-utbildning för alla, gratis universitetsutbildning för över 60 procent av ungdomarna, husläkare i varje grannskap, avancerad sjukvård på hög internationell nivå. Turistintäkterna så klart – både de direkt statliga från hotell och restauranger mm, och de som privatföretagarna betalar i skatt - går också till upprustningen av Gamla Havanna som parallellt också drar in mer turistintäkter. Turistintäkterna utgör en stor post i statsbudgeten.

”En dag observerade jag hos min vän två tända gaslågor på spisen utan något kokkärl på, och jag nämnde det i tanken att han bara glömt stänga av dem. Svaret blev att gasen var billig, medan tändstickor var dyra och svåra att få tag i. Därför lät man gasen brinna för att spara på tändstickorna! ”
Ack ja, Jerndals vän beter sig sannerligen märkligt, och bortförklarar sitt slöseri med gasen med att tändstickor skulle vara dyra! Jerndal borde ha kollat upp priset, det är försumbart.

”importerar yoghurts och torrmjölk från Europa och småkakor från Chile” … ”mejerinäringen vara så gott som obefintlig, vilket gör alla mejeriprodukter dyra och svåråtkomliga. Den mjölk som finns är torrmjölk från Tyskland.”
På 60-talet satsade Kuba stort på att genom inseminering ta fram högmjölkande kor (de traditionella var huvudsakligen biffkor) och byggde med svenskt bistånd och Alfa Laval upp en imponerande mejeriindustri, mjölk, yoghurt, ost, smör. Allt det gick i graven tillsammans med Warsawapakten i början på 90-talet och den dubbla blockad som innebar att Kuba inte kunde fortsätta att importera olja för elnät, traktorer, bilar, kraftfoder, mm. USAs blockad som också begränsar Kubas möjligheter att handla med andra länder (se info USAs blockads verkningar på www.svensk-kubanska.se) innebär att den ekonomiska återhämtningen går trögt. Men visst kan välbärgad svensk tycka att Kuba inte ska importera yoghurt och torrmjölk till befolkningen.

”och t.o.m. helt andliga och opolitiska diskussionsklubbar eller andra föreningar utsätts för närgånget intresse från regeringen, inklusive infiltrering av representanter för säkerhetspolisen.”
Detta är vad utländska besökare så gärna vill höra, och många kubaner tillhandahåller, men det är inte sant, och motsägs ju av alla dumheter som Jerndal säger sig ha fått höra.

”USA upprätthåller dock fortfarande sin handelsblockad. När jag uttryckte åsikten att detta föreföll ologiskt fick jag förklaringen att öppnandet av en ambassad är ett exekutivt beslut, som kan tas av presidenten och State Department, medan handelsblockaden grundar sig på lagstiftning av kongressen och kräver en längre och mer invecklad procedur för att ändras.”
Fel igen, det är inte tid och invecklade procedurer som hindrar USA att lyfta sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba, det är kongressens politiska motstånd. Obama skulle dock kunna göra mycket mer än han gjort…. Och ologiskt? Det är konsekvent imperialistisk logik att fortsätta hämma Kubas ekonomiska utveckling, för att ”skapa missnöje” och åstadkomma regimskifte, nu med förhoppningen att äntligen lyckas när USA genom de väl valda små lättnaderna i blockaden får större möjligheter att påverka de nya egenföretagarna och ”civilsamhället”.

”Något jag inte riktigt begriper är hur USA har kunnat behålla en militärbas i Guantanamo på Kubas sydspets under hela tiden sedan revolutionen, och samtidigt inta en så fientlig inställning och samtidigt varken förmå erövra, slå ut eller kontrollera landet.”
Visst blir det konstigt när Jerndal inte begriper det mest uppenbara – att USA har makten. Kuba har sedan 1959 krävt att USA ska återlämna den illegalt ockuperade Guantanamobukten. Men USA har vägrat, och USA har makt att vägra. Skulle Kuba försöka återta området militärt skulle det bara ge USA en förevändning för det militära angrepp som ingått i planerna hela tiden, och särskilt aktualiserades under Reagans tid. Jerndal skulle likaväl kunna fråga sig, hur kommer det sig att ”omvärlden” tillåter USA att upprätta tortyrlägen på Guantanamobasen, och fortfarande där håller ett hundratal godtyckligt infångade ”terrorister”, utan åtal och rättegång. Hur kommer det sig att ”omvärlden” tillåter USA att förbjuda deras företag och banker att handla med Kuba, och om de inte lyder tilldöma dem miljarbelopp i ”böter”?

”även Kuba förförts av det Rockefellerska medicinska paradigmet, där materialism är det enda som anses ”vetenskapligt”.
”Därför är den berömda kubanska medicinen i huvudsak kopierad efter den nu internationella, högteknologiska och kemiska ”skolmedicin”, som Rockefeller Foundation skapade för 100 år sedan. Något som kom att kosta Venezuelas statsöverhuvud Hugo Chavez livet, då han dog i Havanna efter flera omgångar av ”ortodox” cancerbehandling med cellgift och strålning. ”
Det är ju löjligt, och gement, dels därför att Kuba har världens mest utvecklade alternativmedicinska cancerbehandling, förutom högt utvecklad ”skolmedicin” med erkänd framgång när det gäller att förlänga liv, trots att USAs blockad hindrar dem att införskaffa utrustning och läkemedel med minsta inslag av USA-tillverkade beståndsdelar eller patent. Och Kuba har mycket stort inslag av naturläkemedel, där användningen av läkeörter och annan alternativmedicin och behandling drevs på starkt under 90-talet när landet utsattes för dubbel blockad (USA och fd Warsawapaktsländerna) och det har sedan fortsatt, så att Kuba idag både har högt utvecklad skolmedicin, och alternativdito.

Och så vidare, jag blir alldeles utmattad av alla dessa påståenden tagna ur luften, ur ”intryck … min erfarenhet … ingen vet” osv.

 
 

 

 

 
 
 

Raul Castro på statsbesök i Frankrike

 
   
 

Frankrikes president Francois Hollande besökte Kuba i maj 2015 och nu återgäldade Raul Castro visiten. Båda parterna säger sig vilja stärka banden och utbytet mellan länderna.
Man arbetar på att hitta nya vägar för att öka de bilaterala ekonomiska utbytet. Dessutom är Frankrike det 4:e största landet när det gäller turistbesök till Kuba. Franska investeringar finns inom turismen, livsmedels-, energi- och telekommunikationsindustrin. Frankrike är på 12:e plats vad gäller handelsutbytet med Kuba och 5:e inom EU.
Cubadebate 160202

 
 

 

 

 
 
 

Medellivslängden i Kuba bland de högsta i världen

 
   
 

Medellivslängden i Kuba är nu nästan 78,5 år vilket är bland de högsta i världen. Det är dessutom en ökning med nästan ett halvt år sedan förra studien. Ökningen gäller hela ön, inte bara städerna där den medicinska vården tenderar att ha högre kvalitet. För kvinnor är medellivslängden 80,45 år och för män 76,50 år. Härmed placerar sig Kuba bland de 25 länder med högst medellivslängd. Denna är en viktig indikator på levnadsnivå och hälsovård.

Trots att Kuba är ett låg-inkomstland så erkänns landets hälsovårdssystem som ett av de bästa i världen. Tyngdpunkten ligger på prevention. Dessutom arbetar kubanska läkare i stora delar av världen och erbjuder läkarvård till fattiga samhällen och hjälper till vid naturkatastrofer och hälsokriser som Ebola-utbrottet i Västafrika.
Kubanska forskare har också gjort viktiga insatser som att ta fram ett vaccin mot lungcancer. Vaccinet kommer snart att vara tillgängligt i USA genom ett avtal mellan Kuba och delstaten New York.
Telesurtv.net 160128

 
 

 

 

 
 
 

Kubaner tas emot med stora famnen i USA medan centralamerikaner deporteras

 
   
 

TEGUCIGALPA / 2016-01-22 / Medan 8000 kubaner nu har fått grönt ljus att fortsätta sin färd från Costa Rica till USA, intensifieras räder och jakt på papperslösa mexikaner och centralamerikaner i USA. Donald Trumph är euforisk.
- Wow! Tack vara mina påtryckningar kommer utvisningar och deporteringar i stor skala att inledas. Det var på tiden, sammanfattade en av republikanernas presidentkandidater, Donald Trump beslutet från The Department of Homeland Security i ett Twitter.

Kubanerna har suttit fast i Costa Rica under tre månader sedan Nicaragua vägrade att bli ett transitland för vad president Daniel Ortega betraktar som ett politiskt spektakel. ”Den som står för festen ska också betala kalaset”, sa president Daniel Ortega med hänvisning till USA:s migrationspolitik mot Kuba.

Costa Ricas president Luis Guillermo Solis befann sig i en desperat situation. De centralamerikanska ländernas samorganisation SICA (Centralamerikanska integrationssystemet) och Mexiko beslutade i slutet av december att kubanerna kunde flyga från Costa Rica till San Salvador och därifrån resa landvägen till Mexiko-USA.

Extrem fattigdom och våld
Samtidigt med att den första gruppen av kubaner anlände till USA de första dagarna i januari, genomförde USA-polisen räder och jakt på papperslösa centralamerikaner och mexikaner. Bara under en dag grep polisen 121 centralamerikaner. I USA har de arbetat för 3-7 dollar per timme, moderna slavlöner som ändå gör att familjerna i hemländerna överlever.
Tusentals centralamerikaner deporterades under januari från USA. Många av dessa var minderåriga barn som anlänt ensamma till USA. De landade i länder där den extrema fattigdomen uppgår till 20-40 procent medan den relativa fattigdomen omfattar 55-70 procent av befolkningen. De har flytt från fattigdomen och det extrema våldet som registreras i mordstatistiken: 45-90 mord per 100.000 invånare, de högsta siffrorna i världen.

Kubaner får uppehållstillstånd
Samtidigt med dessa massdeporteringar togs en grupp på 40 kubaner, som hade anlänt från från Costa Rica emot i Miami. Värden var det nätverk som sedan Revolutionens seger på Kuba 1 januari 1959 har bekämpat den revolutionära regeringen i Havanna med alla medel, inklusive väpnade terroristaktioner och invasionsförsök. Deras olagliga aktiviteter har aldrig betraktas av myndigheterna som sådan utan tillåtits att träna militärt för att senare sättas in mot Kuba. Den amerikansk-kubanska maffian är en politisk maktfaktor i södra Florida som tvåpartisystemets republikaner och demokrater tar hänsyn till. Maffian utpekas för att ha förgreningar till narkotikakartellerna som har Miami som en transitstad.De anländande kubanerna får efter en formell process permanent uppehållstillstånd i USA och kan omedelbart söka jobb eller börja studera. Detta privilegium bygger på en ”Kalla-Kriget-Lag” från 1966. Den säger att den person som lämnar Kuba har rätt till permanent uppehållstillstånd i USA när han sätter en fot på USA-territorium. Lagen har stimulerat illegal utvandring under ett halvt sekel i tron att den och blockaden skulle knäcka revolutionen. Sedan 2012 kan kubaner som vill lämna landet utan ange motiv. De kan också stanna i utlandet i 24 månader utan att förlora sina medborgerliga rättigheter på Kuba.

Men den 17 december 2014 var det Obama som tvingades erkänna att denna isoleringspolitik i stället hade isolerat USA från världssamfundet.

Minskade antal visum
USA har under alla år haft en kvot på 19.500 visum per år för kubaner som ansöker att resa till USA. Men USA har aldrig uppfyllt kvoten utan stimulerar den illegala utvandringen från Kuba, hävdar dess kritiker. För 2015 sänktes denna kvot till 10.000 visum.
Den nya paradoxala situationen har alltså uppstått att Kuba ger grönt ljus till alla medborgare rätt att legalt resa till utlandet medan USA halverar antalet inresevisum för kubaner trots att Vita Huset påstår att det nu råder normala relationer mellan de bägge länderna.
I slutet av december 2015 undertecknades också ett nytt avtal mellan USA och Kuba som ger flygbolag i USA rätten att sätta in 20 flyg per dag mellan de bägge länderna. Varför då inte införa visumfritt för kubaner till USA och varför tvinga dem att riskera livet på en resa som är 25 gånger längre än ett direktflyg mellan Havanna-Miami?

Från Kuba till Costa Rica
För de kubaner som i slutet av oktober anlände till Costa Rica hade denna långa sträcka framför sig.
– I början av 2015 började vi att reagera över att det varje torsdag anlände mellan 5-15 kubaner till San Jose de Costa Rica. De hade kommit landvägen från Panama i södra Costa Rica till huvudstaden. Det som gjorde oss uppmärksammade var att de förfogade över ett officiellt resedokument som var utfärdat av de costaricanska myndigheterna. Dokumentet såldes illegalt vid den panamanska gränsen för 50 dollar och på så sätt uppdagades denna människohandel.
Det säger Trino Barrientos, generalsekreterare i det costarrikanska kommunistpartiet Vanguardia Popular (Folklig Förtrupp) till Flamman.
Närmare 8000 kubaner koncentrerades under de tre sista månaderna 2015 vid gränsen mot Nicaragua. De hade lämnat Kuba helt lagligt och flög till Ecuador, som sedan 2012 är visumfritt för kubaner. Från Ecuador reste kubanerna norrut och via Colombia och Panama anlände de till Costa Rica. Den sammanlagda resvägen från Kuba via Ecuador till Miami är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami. Fram tills november hade trafiken med kubaner varit relativt lugn, uppger Barrientos.

Nicaragua vägrar underordna sig USA
– När Nicaragua vägrade att delta i vad president Daniel Ortega kallade för ”värden för festen betalar också notan”, med anspelning på detta politiska spektakel från USA:s sida, stod Costa Rica inför ett verkligt problem med tusentals kubaner som väntade på att resa till USA. Den centralamerikanska samorganisationen Sica kunde inte komma överens och även Guatemala vägrade att bli ett transitland.
– Nicaraguas värdiga agerande står i kontrast mot resten av Centralamerika. Utan tvekan pressade USA på för att tvinga El Salvador ta emot kubanerna via flyg. Från Costa Rica till San Salvador flygs nu plan efter plan. Därifrån tar de sig med buss till Mexiko, säger Barrientos.
Från Mexiko flyger kubanerna vidare till USA i tron att de ska uppfylla ”The American Dream”.

Massdeportering av centralamerikaner
Från USA lyfter varje vecka 14 plan som deporterar papperslösa centralamerikaner. På detta ska vi lägga dussintals bussar från USA till Mexiko. Enligt säkerhetsministern Jeh Johnson greps 331.333 personer 2015 vid gränsen till Mexiko. Det beräknas att varje år dödas vid denna gräns 500 personer. USA kräver av Mexiko att centralamerikanska immigranter ska stoppas vid Mexikos gräns till Guatemala och Mexiko kräver att Guatemala ska intensifiera jakten på illegala immigranter som måste passera Mexiko innan de når gränsen till USA.
Mellan januari-oktober 2015 grep mexikansk polis 30.000 centralamerikanska barn och minderåriga som försökte ta sig till Mexikos gräns mot USA. 11034 av dessa barn var i åldern 0-11 år. År 2014 anlände nästan 60.000 barn och minderåriga till USA som successivt har skickats tillbaka till Centralamerika.

"La Bestia" kallas även Dödens Tåg där de centralamerikanska immigranterna lever livsfarligt under sin färd från Chiapas i södra Mexiko till gränsen mot USA i norr. Tusentals har förlorat livet när de i farten ska ta sig ombord på tåget. Andra har mördats av "Las Maras", psykopatiska mördare i kriminella gäng som opererar i allians med den organiserade brottsligheten.

Obama gråter. . .
Hur känner sig en centralamerikan som Trino Barrientos inför en situation där kubaner å ena sidan hälsas som hjältar när de tas emot i Miami medan centralamerikaner och mexikaner spärras in i jättelager och behandlas omänskligt och därefter deporteras tillbaka till sina hemländer?
– Cynismen har ibland inga gränser, som när USA:s president Barack Obama grät på en presskonferens när han kommenterade hur skolbarn i USA hade massakrerats. I Centralamerika gråter både barn och föräldrar inför en framtid som för varje dag ter sig allt hårdare och omänsklig. I Costa Rica finns det knappast någon familj som inte har en papperslös anhörig i USA. Och nu jagas de medan kubanerna tas emot med stora famnen, summerar Trino Barrientos.
Dick Emanuelsson

 
 

 

 

 
 
 

Slutdeklaration från CELAC

 
   
 

Som samlar alla stater i Amerika, utom USA och Kanada, avslutade nyligen sitt toppmöte i Ecuador. Ett 20-tal deklarationer antogs av de 33 länderna.

• CELAC kräver ett slut på USA:s blockad av Kuba och att USA återlämnar basen i Guantanamo till Kuba.

• Länderna uttalar sitt stöd för upprättande av fred i Colombia och för förhandlingarna mellan landets regering och FARC.

• Man stöder Argentinas krav på Malvinas (Falklandsöarna)

• Man uttalar sitt stöd för immigranterna i regionen.

• Vidare framhålls kampen mot terrorismen, för skuldavskrivning och för hållbar utveckling.

Bolivias president Evo Morales argumenterade för fred med social rättvisa och pekade på framstegen i Bolivia efter att man frigjort sig från utländsk dominans. Morales sa att syftet med CELAC är att ”främja Latinamerikas frigörelse sig från USA:s dominans.”

Ecuadors president Rafael Correa ansåg att CELAC bör ersätta OAS: ”Varför ska vi diskutera våra problem i Washington?” Han uppmanade också till att bygga en mer jämlik region och minska fattigdomen. Ett av sätten att göra det på är ett progressivt skattesystem där den som har mer också betalar mer. Correa sade också att ”vi är fortsatt beroende av utländska lån. Unasur arbetar sedan flera år för att skapa en ny finansiell struktur för regionen. I Latinamerika är skatten i genomsnitt under 23 % medan de rikaste länderna ligger på över 35 %. Correa ansåg att skatteintäkterna bör användas för att ge lika möjligheter, utbildning och hälsovård. ”Så länge vi inte uppnår en jämlik fördelning av rikedomarna kommer vi inte att lösa problemen i våra samhällen.”

Nicolas Maduro, Venezuelas president, framhöll att ”vår styrka är vår enighet, med de olikheter vi uppvisar i ideologi och politik.” Han sade också att regionen numera är en ekonomisk makt att räkna med. Han sade att ”Det är verkligen imponerande hur ledarskap, med diversifierad ideologi och politik, i vårt Amerika har skapat en väg som inte var lätt att uppnå”, med tanke på över 200 år av kamp för regionens självständighet. Maduro ansåg att länderna i CELAC har en tacksamhetsskuld till grundarna Nestor Kirchener, Hugo Chavez, Lula och de övriga.

Länderna tillmötesgick en förfrågan från Haitis regering om att utrikesministrarna i flera av länderna ska stödja de kommande valen i landet.
I och med detta 4:e toppmöte övergick det roterande ordförandeskapet från Ecuador till Dominikanska republiken.
Brasiliens Dilma Rousseff kallade till ett akut möte i Mercosur med anledning av Zika-epidemin, med syfte att skapa en regional strategi för att bekämpa viruset. Hårdast drabbad är Brasilien följt av Colombia, El Salvador och Honduras.
Cubainformacion.tv 160128

 
 

 

 

 
 
 

Stort och smått kring blockaden

 
 


Många tror att USA:s rättsvidriga blockad mot Kuba upphört. Tvärtom upprätthålls den i sina mest absurda detaljer. Holländaren Jan Franke planerade att fira semester i Kuba. Han överförde pengar från sitt sparkonto i Amsterdams Trade Bank till sitt kreditkort hos banken ING-Diba för att ha pengarna tillgängliga under vistelsen i Kuba. Efter några dagar uppmärksammade Franke att pengarna inte överförts och ringde banken. Han fick då veta att pengarna konfiskerats eftersom han skrivit ordet ”Kuba” på transfereringen.
Fidelista por Siempre 160116

 
 

 

 

 
 
 

Pepe Mujica och Lucía Topolansky i Havanna

 
 

Uruguays förre president Pepe Mujica befinner sig i Havanna med sin fru Lucia Topolansky med anledning av den II:a Internationella Konferensen ”Med alla för allas bästa”. I en intervju förre konferensen pratar Mujica bland annat om vänstern och nödvändigheten av ”strategisk enhet” och att ”styrkorna måste vara kollektiva och arbeta på lång sikt.” Han sade också att ”de enda som är besegrade är de som sänker garden, ger upp, de som slutar kämpa”. De som kämpar vidare blir aldrig besegrade, men inte heller är segrarna för alltid.

Om Latinamerikas integration säger han ”vi har inte skött integrationen bra. Det är inte högerns fel, det är vår egen impotens.” Vi borde ha kommit längre. ”Det handlar om korta tidsperioder i politiken med val och regeringar som tänker på nästa val.”
Mujica tillhör en generation av vänster som formats av den kubanska revolutionen, som levt med manliga ledare och han rörs till tårar när han minns mödrarna som spelat huvudrollen i kampen mot de latinamerikanska diktaturerna. Han kommenterar också att idag är 60% av studenterna vid Uruguays universitet kvinnor, men de kräver inte kvotering för större makt. Allt måste vinnas genom kamp, genom arbete, säger Mujica.
Cubadebate 160126 (nedkortat)

 
 

 

 

 
 
 

USA ökar anslagen till undergrävande verksamhet

 
 

USA:s Utrikesdepartement har tillkännagivit att man ska ge ytterligare 5,6 miljoner dollar till institutioner som erbjuder ”hjälp” till det kubanska civilsamhället. Pengarna kommer utöver det som USA kanaliserar till undergrävande verksamhet i Kuba via USAID och National Endowment for Democracy, NED.
Dessa pengar ska läggas till de 30 miljoner dollar som avsatts för ”demokratiutveckling” i Kuba under 2016.
Ett stopp för denna typ av aktiviteter är ett av Kubas krav för en normalisering av förbindelserna. Lika lite som Kuba lägger sig i USA:s samhällssystem, lika lite bör USA göra det omvända.
Telesur 160112

 
 

 

 

 
 
 

Pakistan tackar med 15 000 ton ris

 
 


I lördags skickade Pakistan iväg ett fraktfartyg med 15 000 ton ris som tack för Kubas stöd till Pakistan efter jordbävningen 2005. Lasten består av 10 000 ton Irri-ris och 5 000 ton Basmati.
Beslutet om gåvan till Kuba togs av Pakistans premiärminister som sade att Pakistan kommer att ge Kuba stöd i största möjliga utsträckning. Han sade också att Pakistan vill visa samma anda som Kuba gjorde när man skickade läkarteam till Pakistan efter den förödande jordbävningen.
Resumen 160116

 
 

 

 


 
 
 

Kuba – FNs pris för kampanj mot kvinnomisshandel

 
   
 


Än en gång skrapar IPS Patricia Grogg ihop saker utan historia och sammanhang till en falsk bild av Kubas verklighet. I en artikel om kvinnomisshandel försöker hon framställa Kuba som efterblivet i Latinamerika när det gäller kampen mot könsrelaterat våld, när det är tvärtom. Kuba har gått i täten ända sedan starten med fri abort för över 50 år sedan. Hon påstår också att det i Kuba ”tills nyligen” ”inte talades högt” om våld mot kvinnor. Vad ”nyligen” är kan naturligtvis diskuteras: 3, 5, 10 eller ? år. I Kuba var det för 30 år sedan som kvinnoförbundet FMC tog initiativ till en ”Nationell samordning mot våld mot kvinnor och flickor”
.
Grogg tar också i denna Kubaartikel upp begreppet feminicid. Det har börjat användas i lagstiftning i länder där morden på kvinnor är att jämföra med folkmord, massivt förekommande och riktat mot kvinnokönet. Det är en hårresande verklighet i länder som Mexiko, Colombia, Guatemala m fl i Centralamerika, men inte på Kuba. Lika lite som Kuba har Sverige ansett sig ha behov av särskild sådan lagstiftning.
Artikeln illustreras med en bild som sägs visa ”medlemmar i nätverket Red de Artistas Únete” som kräver särskild lagstiftning mot kvinnomisshandel. Det som inte framgår är detta kulturarbetarnätverk är internationellt liksom kampanjen ”Únete för att få slut på allt våld mot kvinnor och flickor” som lanserades i februari 2008 av FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och som återupplivas 25.11 – 10.12 varje år. Syftet var och är att mobilisera folkopinioner och regeringar för att förebygga och utrota mäns våld mot kvinnor. Kuba var ett av de första länderna som anslöt sig officiellt till kampanjen med institutioner, universitet, folkrörelser och andra socialt engagerade organisationer och projekt, alla de som deltog i demonstrationerna som krävde slut på våld mot kvinnor, inte lagstiftning, även om den frågan också drivs av kvinnoförbundet m fl.
Redan 1997 hade FMC tagit initiativ till en ”Nationell samordning mot våld mot kvinnor och flickor” med företrädare för utbildnings- och hälsovårdsdepartementen och polisen, domstolsväsendet, Havannas universitet, Radio- och teveinstitutet och Solidaritetsorganisationen Oscar Arnulfo Romero, i täten för de ideella organisationernas engagemang, m.fl. Syftet var att få med hela samhället i en aktionsplan för engagemang och kunskapsutveckling mot könsrelaterat våld. Med sin allsidiga sammansättning kunde Samordningen dra in lärare, läkare, poliser, domare på alla nivåer i arbetet för att forska, utreda, utbilda, förebygga, stödja offren och öka deras och förövarnas och det omgivande samhällets förståelse för de mekanismer och utryck som det manliga våldet tar sig, för att kunna avskaffa det. Men ännu återstår att göra. Att utrota mångtusenåriga patriarkala kulturer är inte gjort över en natt, det gäller som bekant även i Sverige, som liksom Kuba ändå ligger ganska långt fram internationellt sett.
Kuba var alltså väl förberett för att från starten kunna ta en ledande roll i Únete-kampanjen i Latinamerika. Men könsrelaterat våld förekommer fortfarande på Kuba, så klart, även om patriarkatet starkt undergrävts av omfattande sociala och ekonomiska samhällsförändringar. De har betytt oerhört mycket för kvinnorna, inte minst den höga utbildningsnivån. Deras delaktighet i samhällslivets alla områden tillhör de högsta i världen. Men det räcker inte. Mer behövs av intersektionalitet, statligt ansvar, formella lagar och medvetenhet i tillämpningen för att uppnå ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor.

Det som nu också utmärker Kuba är dels frånvaron av extrema former av fysiskt våld, dels den begränsade omfattningen i sig. Sedan ganska länge handlar det i Kuba huvudsakligen om psykiskt och socialt våld mot kvinnor och flickor – nog så plågsam. Och kravet på särskild lagstiftning mot alla former av våld mot kvinnor finns i de årliga Únete-kampanjerna med FMC:s 3 centrala paroller: Stopp för straffriheten, Inte ett enda övergrepp till och Allas ansvar. Samtidigt som Grogg framställer kampen mot mäns våld mot kvinnor som något nymornat på Kuba var det samma Kubas Kvinnoförbund, FMC, med miljoner medlemmar, som 2015 fick FNs Únetepris för sitt föredömliga kampanjarbete.
Eva Björklund

 
 

 

 

 
 
 

Att låtsas att mördare är politiska fångar

 
 


Låtsas som om kriminella är politiska fångar är en del av det som de sk dissidenterna i Kuba sysslar med för att få sina utbetalningar från USA. De berömda listorna över påstådda kubanska politiska fångar publiceras utan omsvep av de stora internationella medierna. Om man tittar på den senaste listan hittar man ett antal personer som inte ens är fängslade och dussintals terrorister med grova våldsbrott på sitt samvete.
Här finns till exempel Raúl Ernesto Cruz León och Otto René Rodríguez Llerena, som avlönades för att placera ut bomber på turistanläggningar i Havanna. Förutom omfattande materiella skador dödades den italienska turisten Fabio Di Celmo 1997. Här finns Elias Pérez som tilltvingade sig en yacht på playa Tarara och som sköt ihjäl fyra vakter. På listan finns Miguel Díaz Bouza, Humberto Eladio Real Suárez och Armando Sosa Fortuna, medlemmar i ett kommando från Miami som mördade en ung fiskare i Cayo Santa Maria. Vidare Karel de Miranda Rubio, Alain Forbes Lamoru, Rider Lescay Veloz, Leandro Cerezo Sirut och Yoan Torres, som sköt ihjäl två gisslan när de försökte kapa ett flygplan. På listan finns dessutom dussintals medlemmar i olika kommandon som genomfört otaliga attentat mot Kuba.
Och trots att denna lista består av kända terrorister så ger pressen dem legitimitet och påstår att Kuba har politiska fångar. Därmed gör de sig medskyldiga till dessa mördare.
Cubainformacion.tv 150909

 
 

 

 
 
 

Nya relationer och gamla lagar

 
 

När president Obama den14 december 2014, för snart ett år sedan, deklarerade att politiken mot Kuba varit ett misslyckande och att USA:s intressen inte på minsta sätt uppfyllts på alla dessa år, trots att man spenderat miljontals dollar i försöken att störta den kubanska revolutionen, trodde vi alla på en scenförändring.
Tillkännagivandet av upprättande av diplomatiska förbindelser verkade peka mot en ny relation. Till och med var det så att när Kuba plockades bort från USA:s lista över länder som påstods stöda terrorism, trodde en del i Kuba att vi nu var vi förlåtna alla våra synder, utan att betänka att vi är på många listor och lagarna som påverkar vårt land är många, också om man bortser från blockaden.
Med händelserna i Costa Rica, för att ta exemplet emigration, kan vi se omfattningen och längden på fientligheten mot Kuba. Den är inte begränsad till demokrater eller republikaner, den är ett problem för den härskande klassen som är den som beslutar om vad demokrater eller republikaner ska göra.

Problemet med emigrationen mellan Kuba och USA började när Eisenhower 1960 skapade ett center för kubanska flyktingar i Miami, där alla som kom togs emot som flyktingar, oavsett motiven varför de lämnat Kuba. 1961 godkände Kennedy ett program för kubanska flyktingar för att underlätta dessas integration. Från denna tid talade allt för att det var osäkert när flyktingarna skulle kunna återvända. Detta program varade i 15 år och kostade skattebetalarna 727 miljoner dollar.
1986 godkände Ronald Reagan en ny immigrationslag som gav kubaner, som kom via Mariel, permanent uppehållstillstånd. Därefter var det Clinton som 1995 införde lagen om tillstånd för de kubaner att stanna som nådde USA:s territorium.
2006 införde Bush det s.k. “Cuban Medical Professional Parole” med syftet att uppmuntra desertering bland kubanska hälsovårdsarbetare som arbetade i utlandet. 2007 infördes nya bestämmelser för att underlätta för personer, födda utanför Kuba, men med en kubansk förälder, att söka permanent uppehållstillstånd i USA.
I samtal mellan Kuba och USA så sent som i början på denna vecka förklarade USA-funktionärerna att de inte kommer att ändra på någonting vad gäller detta. Allt kommer att förbli som det varit.
Som vi skrev i början på denna artikel är det en ny relation, men med de gamla lagarna och med samma oförsonliga, ensidiga positioner. Det verkar inte som man övervägt möjligheten att inför de gamla positionerna, också vi kan tillämpa tidigare recept för att lösa problemet.
Néstor García Iturbe 151201

 
 

 

 

 
 
 

Kampanj mot USAs Kubablockad på isigt Soltorg 2016.01.16

 
   
 

Vi var ett halvdussin, delade ut några hundra flygblad i 11 graders kyla på en timme. Och återigen samma reaktion från många: ”Men den är ju redan hävd!” Tänk vad våra medier kan åstadkomma.
Men det är klart, att om Latinamerikainstitutet också har den uppfattningen, är det inte så konstigt. Vi lyckades dock upplysa rätt många om att det som så mycket annat är en "missupfattning", för att utrycka det milt.
USA måste häva blockaden och lämna Guantanmo!
Eva Björklund

 
 

 

 

 
 
 

Högern attackerar polis och civila i Ecuador

 
 


Ledare för högern ledde en grupp på ett 70-tal våldsamma demonstranter som försökte bryta igenom polisens säkerhetskedja för att komma fram till Parlamentsbyggnaden i Ecuadors huvudstad Quito. De protesterar mot lagförslag och tillägg till Konstitutionen som ska föreläggas folkomröstning. Demonstranterna blockerade gator, brände gummi och bildäck och attackerade polisen, men lyckades inte bryta igenom poliskedjan. De attackerade också sympatisörer till regeringen med stenar och käppar.
Senare på kvällen kom ytterligare ca 500 högerdemonstranter beväpnade med spjut, järnrör, klubbor och stenar för att attackera poliskedjorna. 13 poliser skadades, liksom flera journalister. En av dem rånades dessutom. Flera personer anhölls.
Efter en lång debatt godkände Parlamentet lagförslagen med stor majoritet. Det som röstades igenom var möjlighet till rådgivande folkomröstningar, möjlighet till återval av kandidater, att en person som kan väljas till president ska ha fyllt 30 år, regler för Riksrevisionen, progressiv arbetslagstiftning, pensionslagstiftning med mera.
Det högern fruktar är att den populäre presidenten Rafael Correa ska kunna återväljas.
Telesurtv.net 151204

 
 

 

 

 
 

USA avslår 5 av 6 visumansökningar från Kuba, men medierna anklagar Ecuador

 
 
Av de visumansökningar som görs vid USA:s ambassad i Havanna beviljas färre än 50 av 300. Så gott som samtliga de kubaner som nu sitter fast i Costa Rica har tidigare sökt visum av USA i Havanna. De betalade 160 dollar var och fick avslag. Några av dem kom till och med tillbaka och försökte igen. De måste betala 160 dollar till och fick avslag igen. Varför nämner inte de stora medierna detta?
Ecuador har nu infört krav på visum från Kuba för att inte fler kubaner ska fastna på vägen. De allra flesta av dessa kubaner lämnade Kuba helt legalt och åkte till Ecuador. På olagliga vägar har de sedan korsat åtta länder, med hjälp av människosmugglare med målet att nå USA. Lyckas de bara sätta sin fot där kan de åtnjuta de privilegier som enbart kubaner har via lagen Ley de Ajuste Cubano.
Efter att Ecuador återinfört visumkravet har en grupp kubaner satt sig utanför Ecuadors ambassad i Havanna och kräver att få resa. Men de demonstrerar vid fel ambassad. De flesta av dem vill till USA. De har tidigare sökt visum dit, men fått avslag efter att ha betalat sina 160 dollar. Först då har de bestämt sig att försöka ta sig till USA via Ecuador. Varför ropar de inte på visum utanför USA:s ambassad?
Sammanfattningsvis: Washington tillåter inte dessa personer att ta sig till USA legalt. Men om de tar sig fram 5 500 kilometer, betalar tusentals dollar till människosmugglare och poliser i en rad länder, riskerar sina liv för att ta sig olagligt in i USA, så ger Vita Huset dem, om de väl tagit sig in i landet, status som flyktingar och de får fördelar som inga andra invandrare får. Kafkalikt, men sant.
Cubainformacion.tv 151204
 
 

 

 
 
 

Sverige byter fot

 
 
I över tio år har Sverige hört till de mest anti-kubanska länderna inom EU. Sverige har kämpat hårt för att den ”Gemensamma Ståndpunkten”, som EU införde 1996, inte ska sägas upp. Detta innebar att EU-länderna skulle arbeta för en förändring av Kubas statsskick och också bjuda in ”dissidenter” som arbetade mot Kubas regering till sina respektive ambassader. Sverige gav dem dessutom lokaler och möjligheter att arbeta från Sveriges ambassad. Den ”Gemensamma Ståndpunkten” fick till följd att EU-länderna i stort sett inte hade någon kontakt med de kubanska myndigheterna, utan isolerades. Det gick så långt att personal på svenska ambassaden bad svenska turister om information om Kuba.

Nu har Kubas och Sveriges regeringar undertecknat ett dokument där viljan att återuppta det bilaterala utbytet slås fast. Undertecknarna var Sveriges ambassadör i Havanna, Elisabeth Eklund. och Kubas vice utrikesminister Rogelio Sierra. Enligt ett uttalande från Kubas UD så visar dokumentet en ömsesidig vilja att starta en ny etapp i relationerna mellan länderna. Det är en positiv utveckling av förbindelserna mellan Kuba och EU:s medlemsländer. Avtalet är ett första steg mot framtida ekonomiskt- och kommersiellt utbyte.

Ambassadör Eklund ville helst glömma Sveriges tidigare aggressiva inställning till Kuba och talade om den kubanske diplomaten som ”sin käre vän”, och att från och med detta ögonblick ”kommer vi att få se en fantastisk utveckling mellan Kuba och Sverige.” Kubas vice minister svarade lite mer tillbakahållet med att det finns olika uppfattningar mellan länderna, men att dessa kan diskuteras så länge en dialog förs med ömsesidig respekt. Han tillade att Sverige är det 19:e EU-landet som sett över sina förbindelser med Kuba.
Detta är ett stort steg framåt i relationerna. Bottennivån nåddes 2007 när den arrogante Carl Bildt for ut i anklagelser mot Kuba i FN:s Människorättsråd. Han fick svar på tal av Kubas representant. Det som öppnat vägen är de deklarationer som USA och Kuba gjorde för drygt ett år sedan om att ”normalisera förbindelserna.” Efter det vågar också Sverige tina upp relationerna. Ett steg på vägen var en donation av den kubanske frihetskämpen Antonio Maceos svärd tillbaka till Kuba. Svärdet hade länge befunnit sig i Sverige. Detta följdes av att Annika Söder från UD reste till Kuba och på plats förklarade Sveriges önskan att stärka förbindelserna med ön. Därefter skänktes ett tiotal Kubakrokodiler, som på märkliga vägar hamnat i Sverige, till Kuba. Under FN:s Generalförsamlings möten i New York i höstas togs Stefan Löfvén emot av Raul Castro.
Sverige följer en rad EU-länder i upptiningen och hoppas liksom de övriga på mer kommersiellt utbyte. Kuba har förklarat att förhandlingar tar tid, men vi kan hoppas på att den ”fantastiska utvecklingen” som den svenska ambassadören förutspådde besannas.
Liberación 150108
 
 

 

 
 
 

Utpressning mot emigranterna i Costa Rica?

 
 
Jag läste just följande i en anti-castristisk tidning: ”Till råga på eländet så har de (kubaner) som intervjuats i Costa Rica inte kunskapen att föra fram idén att de är politiska flyktingar. Nästan alla säger att de vill till USA för att ge sina barn en bättre framtid, för att få större möjligheter eller för att hjälpa familjen hemma. Det är som om hela världen, den kubanska regeringen, politiker i USA och kubaner på väg till USA skulle ha kommit överens om att neka till att de söker politiskt skydd, vilket är vad som krävs.”
Med andra ord, tidningen kräver att den fars som pågått ett halvt århundrade ska fortsätta. Enligt den är de kubanska ekonomiska emigranterna i verkligheten ”politiskt förföljda som flyr från kommunismen.” Till och med så hotar man emigranterna med att lämna dem i sticket nr man skriver: ”varför ska man vara solidarisk med de som inte säger att de flyr i jakt på frihet, varför har de på sin långa resa inte ett enda plakat riktat mot ”den kubanska revolutionen”.
Fernando Ravsberg 151204
 
 

 

 

 
 

Det är inte för inte som man inringat oss med militärbaser

 
 
I TV-programmet Mañana más, i samband med FN:s 68:e möte i Generalförsamlingen, analyserade Atilio Borón den internationella situationen och framhöll: ”Om du har 76 militärbaser från USA som omringar hela Latinamerika och Karibien, då måste man vara väldigt naiv om man tror att de är där för att titta på fåglar i Amazonas eller fisk i Atlanten.”
”De är ute efter vattnet, de är ute efter oljan”, förutsåg Borón, som är professor vid Harvard Universitetet. Han fortsatte: ”alla de viktigaste teoretikerna inom USA-högern, samtliga, erkänner att nedgången i USAs världsmakt har inletts. Därför blir det allt mer krigiskt.” Liksom andra imperier som stått inför nedgång och fall, så blir processerna alltmer våldsamma och krigiska.
”Därför försöker de återinföra Stilla Havsalliansen, de försvagar UNASUR, de isolerar Argentina, de spionerar på Brasilien. De försöker återskapa situationen till hur det var i slutet på 1950-talet som var det optimala läget för USA i Latinamerika.”
”Om Latinamerika går framåt i integrationen så har kontinenten en fantastisk potential, vi har vatten, olja, naturgas, strategiska mineraler, livsmedel, biodiversitet.”
I samma mån som denna enhetsprocess, som påbörjades kring sekelskiftet, stärks, i samma mån kan vi bättre motstå påfrestningarna i det internationella systemet och angreppen från USA.”
”De latinamerikanska staterna måste förstärka enhetsprocessen. Det är enda försäkringen för att de inte kan förgöra oss.”
När det gäller USA:s spioneri sade han att ”det mest oroande med Obamas tal är att han inte på minsta sätt nämnde ämnet” och än mindre uttryckte ånger för det USA gjort. ”Det är förbjudet med industrispionage och utan tvivel har USA gjort detta.”
Av statschefernas anföranden inför Generalförsamlingen framhöll Borón talen från Brasiliens Dilma Rousseff, Cristina Fernández och Pepe Mujica.
Latimahora 151204
 
 

 

 

 
 

Om kubaner i USA

 
 
 
 

Enligt USAs Folkbokföringsbyrå finns i USA 1,1 miljon personer som är födda i Kuba, och 851.000 födda i USA av invandrade kubanska föräldrar. Dessa nästan 2 miljoner US-kubaner utgör 3,7 procent av alla av latinamerikanskt ursprung, att jämföra med 64,1 procent av mexikanskt. Detta trots att kubaner ju har privilegiet att omedelbart få uppehållstillstånd om de kommer till USA, i stället för att som de flesta latinamerikaner deporteras. 25 procent av US-kubanerna har universitetsexamen, jämfört med 14 procent av US-latinamerikanerna. 20 procent av US-kubanerna lever i fattigdom, jämfört med 25 procent av US-latinarna.

47 procent av kubaner födda i USA har levt där mer än 20 år, och 59 procent är medborgare i USA. 49 procent US-kubaner identifierar sig som katoliker och 17 procent som protestanter. 70 procent av US-kubanerna (1,2 miljoner) bor i delstaten Florida, och 75 procent av dem i länet Miami-Dade. Där bor praktiskt taget hälften av alla US-kubaner. I delstaterna Ney Jersey, New York och Kalifornien bor vardera 80-90.000, och i Texas omkring 50.000.

Långt ifrån alla US-kubanerna är motståndare till revolutionen. Tvärtom, i USA finns US-kubanska organisationer som under årtionden – ibland med risk för livet – har försvarat den. Där finns bland annat Martíalliansen som bara för några dagar sedan organiserade en karavan i Miami mot USAs blockad. Och de allra flesta stöder kravet på normaliserade förbindelser mellan USA och Kuba, vilket förutsätter att blockaden hävs. Andrés Gomez
Översättning Eva Björklund

 
 

 

 
 
 

Nyårshälsning från De-5-Gerardo med familj

 
 
 
 

Gott Nytt År och framgångsrikt 2016 för alla våra systrar och bröder i Kuba och världen. Önskar Adriana, Gerardo och Gema.
Vi önskar alla ett fredligt 2016. På väg in i ett nytt år kommer vi ihåg alla ni som gjorde den lycka vi nu upplever möjlig. Vi är er evigt tacksamma.

 
 

 

 

 
 

4 procents tillväxt, trots fortsatt blockad och svår torka

 
 
 
 

Under regeringssammanträde sista veckan innan jul informerade ekonomiminister Marino Murillo att de ekonomiska tillväxten under 2015 uppgår till 4 procent. Den materiella produktionen har bidragit med 61 procent, en ökning jämfört med 2014. Tillväxten inom jordbruket uppgick till 3.1 procent, något lägre än planerat när det gäller grönsaker, tobak, mjölk och ris.

Sockerindustrin växte med 16,9 procent, lägre än planerat, på grund av brister i investeringsplanerna.
För 2016 planeras att i högre utsträckning prioritera verksamheter som ökar exporten och ökar importersättningarna. För utbildning och hälsovård garanteras oförändrad nivå. Dessa och andra planer ska läggas fram för nationalförsamlingen för diskussion och beslut den 29 december. Finansminister Lina Pedraza redovisade ett budgetunderskott för 2015 på 5,7 procent av BNP, lägre än förväntat. Indrivningen av skatter har gått bättre, de flesta företag och enskilda betalar skatt som sig bör, men fortfarande finns det smitare.

Arbets- och socialstrygghetsministern Margarita González informerade om löneökningar på 30 procent under året, till en genomsnittslön på 696 peso/månad, en ökning med 12 procent jämfört med 2014. Löneökningarna sker i takt med respektive produktions bruttointäkter. Och antalet statliga företag som gör förlust har minskat påtagligt.

Åtgärder mot svår torka
Chefen för Vattenstyrelsen INHR (Instituto Nacional de Recursos Hidráulicos) Inés María Chapman Waugh, konsaterade att 47 procent av Kuba får allt mindre regn. De län som drabbas svårast är Artemisa, Mayabeque och Havanna. 137 kommuner har påtagligt drabbats av torka, vara 50 allvarligt och 50 extremt allvarligt. Vattenmagasinen är bara fyllda till 53 procent och fortsättningsvis slösas mycket vatten bort, framför allt genom ineffektivt användning i jordbruket, men också läckor i vattenledningar, både stora och små. Att åtgärda detta måste prioriteras, bevattningsanläggningar och ledningssystem måste underhållas och moderniseras, men det behövs också mer vatten, och för 2016 planeras för att framkalla regn samt investering i anläggningar för avsaltning av havsvatten med förnybar energi. Hushållens avgifter för vattenförbrukning kommer också att höjas.
Leticia Martínez 2015-12-20
Sammanfattning och översättning Eva Björklund

 
 

 

 
 
 

Sverige återupptar samarbete med Kuba

 
 
 
 

Den 18 december undertecknade Kuba och Sverige en Samförståndsavtal för att återupprätta det officiella samarbetet och det bilaterala politiska samrådet. På Kubas utrikesdepartements protokollsavdelning undertecknade Kubanska UD:s statssekreterare Robelio Sierra Díaz och Sveriges ambassadör excellensen Elisabeth Eklund avtalet. Detta Samförståndsavtal bekräftar båda parternas vilja att inleda ett nytt skede i de bilaterala kontakterna, grundat på samtal och ömsesidig respekt och det är ett uttryck för de gynnsamma framsteg som görs i Kubas förbindelser med länderna i EU. Efter undertecknanden höll de båda en presskonferens och framhöll vikten av detta Samförståndsavtal för att utveckla och stärka förbindelserna, såväl politiskt som inom ekonomi och handel och mellanstatligt samarbete.
Cubaminrex 2015-12-19

 
 

 

 
 
 

USA-planer på att mörda Evo Morales

 
 
Bolivia kräver undersökningar om de telegram som WikiLeaks avslöjat om att USA 2008 planerade att störta Bolivias regering och stödja ett mord på president Evo Morales.

”Detta kräver en grundlig utredning”, säger presidentkontoret. ”Vi behöver göra en utredning för att ta relevanta beslut vad gäller USA:s regering.” WikiLeaks avslöjande görs i en nyligen publicerad bok, ”The WikiLeaks Files, Världen enligt USA-imperiet”. Boken beskriver utförligt hur Bolivia skulle destabiliseras och en kupp genomföras, samt mord på president Morales. 2007 installerade USA:s ambassad en central för operationerna för att leda kuppen, plan A. Plan B gällde mordet.

Relationerna mellan länderna har varit ansträngda ända sedan Morales valdes till Bolivias president 2005. Efter det fördes nyckelsektorerna av ekonomin över i statens händer. Fattigdomen minskade genom stora sociala satsningar och ursprungsbefolkningen fick rättigheter de inte haft på 500 år. 2008 utvisades USA:s ambassadör och Bolivia anklagade honom för att aktivt stödja en högerkupp. USA har nekat till de planer som WikiLeaks avslöjat. En talesman för USA beskrev anklagelserna som ”absolut falska och absurda”. Trots förnekandena säger Bolivias regering att man tänker gå vidare med en undersökning.

”USA och Bolivia skulle inte kunna vara längre ifrån varandra”, säger den politiska analytikern Franklyn Pareja till TeleSUR. ”Den Bolivianska regeringens ideologi är anti-imperialistisk, anti-kapitalistisk och för det bolivianska folket är symbolen för allt detta USA.”
Green Left Weekly, 151010

 
 

 

 
 
 

Kuba på klimattoppmötet i Paris: För att komma tillrätta med klimatförändringarna krävs fattigdomsbekämpning

 
 
Kubas förste vicepresident, Miguel Diaz-Canel talade för Kuba i Paris. Han sade bland annat:
Det har gått 23 år sedan den stora miljökonferensen i Rio 1993, där den kubanska revolutionens historiske ledare Fidel Castro varnade: ”En viktig biologisk art hotas av utrotning med tanke på den accelererande förstörelsen av dess naturliga levnadsbetingelser: arten är den mänskliga.”

Redan då förutsåg han att den enda realistiska och rättvisa lösningen bestod i att förändra produktions- och konsumtionsmönstren. Dessa har sitt ursprung i de tidigare kolonialmakterna och deras imperialistiska politik som ledde till efterblivenhet och fattigdom för majoriteten av mänskligheten. En rättvisare och mer jämlik ekonomisk världsordning krävs. Detta är fortfarande förutsättningen för att stabilisera den globala temperaturhöjningen till ca 1,5 grader, vilket vi, små och fattiga ö-nationer som står i fronten i kampen mot de globala klimatförändringarna, kräver.

Kuba deltar på konferensen för att förespråka ett bindande avtal baserat på en mer effektiv tillämpning av FN:s ramavtal. Överenskommelsen i Paris bör innehålla ett beslut att reducera utsläppen av växthusgaser, baserat på principen om gemensamt ansvar, men differentierade åtaganden. Likaså bör ett nytt ramverk för internationellt samarbete ingås som försäkrar tekniköverföring till utvecklingsländerna så att dessa kan uppfylla kraven.
Kuba framhöll att man inte kan bekämpa klimatförändringarna genom att försvåra utvecklingen för de nationer som mest behöver det för att utrota fattigdom och hunger.
Mänskligheten har lagt sitt hopp på resultat från konferensen, vilket borde leda till ett rättvis och balanserat avtal, utan att göra avkall på åtaganden och ledarskap från de utvecklade länderna, som bör axla sitt historiska ansvar för dagens situation.
Radio Havana 151202
 
 

 

 
 
 

Fidel Castros budskap till president Nicolás Maduro
2015-12-11, 01:12

 
 
Käre Nicolás
Jag ansluter mig till alla de som enhälligt har lyckönskat dig till ditt strålande och modiga tal på natten den 6 december, så fort valresultatet blev känt.
Bland världshistoriens ärorikaste finns Amerikas befriare, upplysningsmannen, frihetskämpen, venezolanen, den politiska ledaren Simón Bolívar. Han tillhör inte bara Venezuela, utan alla Latinamerikas folk.
En annan venezolansk officer av bästa virke, Hugo Chávez, förstod det, beundrade honom och kämpade för hans idéer till sista andetag. Redan i småskolan i det fosterland där Bolívars fattiga arvingar som barn måste arbeta för att bidra till familjens försörjning, utvecklade Hugo samma anda som den som härdade Amerikas Befriare.
De miljoner barn och ungdomar som idag går i världens bästa och modernaste skolsystem är Venezuelas. Mycket kan också sägas om det nätverk av läkarmottagningar och vårdcentraler för ett modigt folks hälsovård, som tidigare utarmats av spanska kronans utplundring under århundraden och senare av de utländska transnationella bolagen i Venezuela under mer än hundra år, framför allt av den oljerikedom som naturen försett landet med.
Historieskrivningen måste dock också notera att arbetarna finns och är de som möjliggör för alla att njuta av näringsrik mat, av läkemedel, utbildning, säkerhet, bostad och av världens solidaritet. De skulle kunna fråga härskarklassen: vet ni om allt detta?
Kubas revolutionärer – några får sjömil från det USA, som alltid drömt om att kunna lägga vantarna på henne och förvandla henne till en blandning av spelhall och bordell, som levnadssätt för José Martís barn – kommer aldrig att avsvärja sig sitt fullständiga oberoende och rätten till respekt för sin värdighet.
Jag är säker på att mänsklighetens liv på jorden bara kan räddas med fred för alla jordens folk och rätten att som gemensam egendom behandla alla jordklotets naturtillgångar, liksom den vetenskap och teknologi som skapats av människan till förmån för alla världens invånare. När mänskligheten fortsätter på utsugningens väg och de transnationella företagen och internationella storbankerna fortsätter utplundring av naturtillgångarna, måste de statschefer och –företrädare som träffades i Paris, dra de slutsatser som behövs.
Ingen kan känna sig säker idag. Nio stater har kärnvapen, och en av dem USA, släppte bomber som dödade hundratusentals människor på bara tre dagar, och skadade miljoner försvarslösa personer till kropp och själ.
Folkrepubliken Kina och Ryssland har mycket större insikt i världens problem än USA, för de har tvingats uthärda de fruktansvärda krig som fascismens blinda själviskhet drev fram. Jag hyser ingen tvekan om att de med sin historiska tradition och egna revolutionära erfarenhet kommer att göra allt de kan för att undvika krig och bidra till fredlig utveckling i Venezuela, Latinamerika, Asien och Afrika.

Fidel Castro Ruz
Översättning Eva Björklund

 
 

 

 
 
 

Vad ligger bakom valnederlaget i Venezuela?

 
  Valförlusten är det värsta bakslaget för vänstern i Venezuela sedan den bolivarianska revolutionen inleddes. Vad ligger bakom nederlaget? Vad kommer att hända framöver?

Resultatet i parlamentsvalet i Venezuela 6 december är unikt på två sätt. Det ena är att valet accepterades av alla parter. Ingen har än så länge framfört anklagelser om valfusk, och det har inte förekommit några kravaller på gatorna. Det har ett direkt samband med det andra skälet till att valet är unikt. De som tidigare dömt ut varje valprocess som odemokratisk och iscensatt våldsamma protester hade denna gång ingen anledning att göra så. Högeralliansen MUD vann nämligen valet. President Nicolás Maduro och Venezuelas förenade socialistparti (PSUV) accepterade genast förlusten när resultatet presenterats.

Varför har PSUV och dess allians Stora patriotiska poolen förlorat folkligt stöd? Det är ett faktum att den venezuelanska borgarklassen, med stöd av USA, gjort allt vad de kunnat för att sabotera ekonomin och destabilisera landet. Detta intensifierades efter att den bolivarianska revolutionens självklara ledare Hugo Chávez gick bort i cancer i mars 2013. Men det är också ett faktum att regeringen Maduro misslyckats med att stå emot det ekonomiska kriget och lösa problemen med exempelvis varubristen.

”Visst är det så att mycket beror på sabotage. Men den som har regeringsmakten kan inte agera som om den vore i opposition, den måste finna ett sätt att hantera situationen”, sade Carolus Wimmer från Venezuelas kommunistparti till Proletären i juni 2013. Till slut söker människor en utväg. Det har hänt förr. Som när Nicaraguas folk 1990 röstade bort sandinisternas vänsterregering efter tio år av USA-stödd högerterror.

Det har under de senaste åren hörts många kritiska röster inom den chavistiska rörelsen. De har pekat på oförmågan att bekämpa det ekonomiska kriget, men också lyft fram korruptionen och en oroande klyfta mellan de styrande på olika nivåer och gräsrötterna. Den kommande diskussionen om de egna brister och misstag som bidragit till valnederlaget är viktig. Maduro har redan kallat till partimöten och debatt om framtiden.

Utvecklingen i Venezuela väcker också större frågor, som hänger samman med konstitutionsreformen 2007 och målet att bygga 2000-talets socialism. Den förändring som Venezuela genomgått under sjutton år har varit revolutionerande för en stor del av befolkningen. Analfabetismen är utrotad, undernäringen har minskat drastiskt med skolmatens införande, läkare finns tillgängliga i de fattiga kåkstäderna, miljontals venezuelaner har flyttat från plåtskjul till moderna bostäder, demokratin har vidgats.

Men något socialistiskt systemskifte har inte genomförts. Venezuela är ett kapitalistiskt land där kapitalisterna genom hamstring, smuggling, svarthandel och valuta-spekulation både tjänat enorma pengar och skapat folkligt missnöje med regeringen. En viktig fråga för vänstern i Venezuela är att syna den hittillsvarande politiken.

Går det att år efter år försöka föra en politik i arbetarklassens och de fattigas intresse och samtidigt låta kapitalistklassen sitta kvar med all den makt som ägandet ger?

PSUV, Venezuelas kommunistparti och övrig vänster står dock inför mer akuta bekymmer. Högeralliansen är spretig och saknar ett gemensamt politiskt program. Men MUD är enat sin strävan att göra slut på den bolivarianska revolutionen. Med valsegern får MUD ett nytt redskap i sin hand. När detta skrivs är det ännu oklart om högern får tvåtredjedels majoritet i parlamentet. Om det sker får de stora möjligheter att vrida klockan tillbaka. Då väntar en folkomröstning för att avsätta president Maduro i halvtid, reaktionära ändringar av konstitutionen och ekonomisk liberalisering.

Det kommer att möta motstånd. De utomparlamentariska sociala, politiska och fackliga rörelser som den bolivarianska revolutionen vilar på kommer inte tysta acceptera att allt de tillkämpat sig raseras. Venezuela och hela Latinamerika står inför en tuff tid.
Proletären 151208
 
 

 

 
 
 

Venezuela: “Detta nederlag är en örfil för att väcka oss”

 
  ”Detta nederlag är en örfil för att vakna och ett uppehåll för att revidera revolutionens färdriktning”, sammanfattade president Nicolas Maduro söndagens parlamentsval i Venezuela och erkände revolutionens sämsta val under 19 år av segrar.
Nederlaget för regeringen i söndagens val till Nationalförsamlingen skakade om inte bara delar av Venezuela utan hela Latinamerikas vänster. Den USA-vänliga högeroppositionen får kvalificerad majoritet vilket ger dem verktyg som praktiskt taget omöjliggör ett normalt regeringsarbete för regeringen Maduro, även om presidentmakten är stark i Venezuela.

Högern, från Kap Horn i söder till Washington i norr njuter av sötman från valsegern i söndags och aviserar en offensiv för att rulla tillbaka historien, varnar ´Chavisterna´ och många ledande personligheter från vänstern i Latinamerika. Högern vann valet i Argentina den 22 oktober. I förra veckan förklarade talmannen i det brasilianska Representanthuset att kongressens Etiska Råd ska inleda en politisk riksrätt mot president Dilma Rousseff. I Ecuador går en ohelig allians mellan den spekulativa företags- och finanshögern och ett antal organisationer från ursprungsbefolkningen ut och konfronterar den progressiva regeringen Rafael Correa. Som kronan på verket registreras nu det första stora valnederlaget för ´Chavisterna´ i Venezuela sedan december 1998, den nation som 1999 kom att gå i spetsen för den latinamerikanska integrationen och en reorganisering av Opec.
Oppositionen i Venezuela får i skrivande stund 113 platser vilken ger den en bekväm kvalificerad majoritet i Nationalförsamlingen. Regeringspartiet PSUV får endast 54 ledamöter av de 167 platserna. Men valnederlaget kan inte bara skyllas på ekonomisk krigföring och utländsk finansiering av oppositionen.

”Det handlar i huvudsak om en felaktig förd politik. Denna har bara har plåstrat över problemen med livsmedelsbrist, en gigantisk spekulation av dollarn och enorm smuggeltrafik till Colombia. I stället borde regeringen ha gått till grunden med orsakerna till den upps Fidel Castro ensler erbjuda intressanta lötådda ”ekonomiska krigföringen mot Venezuela” och genomfört strukturella förändringar.” Det säger José Manuel Rodríguez till Flamman när vi på måndagsmorgonen ringde upp honom för en kommentar. Rodríguez är professor på det Bolivarianska Universitetet i Caracas och är hård i sin kritik mot regeringspartiet och dess ledning med Maduro i spetsen: ”Nu satsar de allt för att ta kontrollen över alla offentliga institutioner. De har rätt att utlysa val för att utse ledamöter till en församling som skriver en ny författning. De kan revidera och reformera författningen. Eller utnämna och entlediga domare i den Högsta Domstolen eller det Nationella Valrådet, CNE”.

Men den första uppgiften som står på deras dagordning, det är att i mars-april samla in tillräckligt med namn för att i juni genomföra en folkomröstning som bestämmer om nytt presidentval ska utlysas eller inte. President Maduros halva mandatperiod inträffar under 2016 och om tillräckligt många namn samlas in, vilket ingen tvivlar på, utlyser CNE folkomröstningen. Detta skedde i augusti 2004 då oppositionen ville ha Chavez avsatt men misslyckades grovt.

”Oppositionen kommer utan tvivel att verka för att folkomröstningen genomförs. Den har i dag styrka att göra detta och deras strategi är att likvidera regeringen Maduro om sex månader.”

Vilka perspektiv ser du idag för regeringen och det Bolivarianska projektet? ”Det måste till betydelsefulla interna förändringar. En av dessa är att ledningen i både regering och parti måste lyssna på oss tiotusentals revolutionärer som under lång tid i interna forum har försökt föra fram vår kritik. Vi har kritiserat den förda politiken och den kurs den hållit som i går resulterade i ett förnedrande nederlag.”

Universitetsprofessor Rodriguez uppmanar Maduro att sammankalla alla som under de 19 år av försök att bygga upp en politisk modell inom ramen för den borgerliga parlamentarismen har gett allt för att skapa ett nytt Venezuela. ”Det betyder bland annat att den nuvarande ledningen (regerings- och partiledning) inser att den har spelat ut sin roll och inte kan fortsätta. Det måste till en grundläggande debatt som stimulerar nya grepp.”
Dick Emanuelsson 151207
 
 

 

 
 
 

Raul Castro till Maduro efter valnederlaget i Venezuela

 
 
 
 

Bäste Maduro
Jag har minut för minut följt den enastående kamp ni fört och jag lyssnade med beundran på dina ord.
Jag är säker på att den Bolivarianska och Chavistiska Revolutionen kommer att skörda nya segrar under din ledning.
Vi kommer alltid att stå vid er sida.
Med omfamning
Raúl Castro Ruz

 
 

 

 
 
 

Cooperative Bank avslutar ensidigt alla konton för den brittiska vänskapsföreningen för Kuba CSC (Cuba Solidarity Campaign).

 
 
 
 

Enligt tidningen The Morning Star har Cooperative Bank även avslutat 20 konton för pro-palestinska grupper, bl a PSC (Palestine Solidarity Campaign).

Rob Miller, ordförande för CSC är inte förvånad över bankens åtgärder med tanke på att den tog över US-baserade hedgefonder för två år sedan när den hotades av finansiell kollaps. ”Vi har anlitat banken i över 20 år eftersom den framställde sig själv som en ’etisk’ bank som värnade om medborgar- och människorättsorganisationer. De åtgärder som de nu har vidtagit äventyrar vår ekonomi och våra solidaritetskampanjer.
Vi utesluter inte att stämma Co-op för att få orsakerna till deras åtgärder klarlagda och för att få kompensation för de skador som de orsakat oss.”
Från www.cuba-solidarity.org.uk

 
 

 

 
 
 

Ecuador införde visumtvång för kubaner

 
 

Ecuador införde visumtvång för kubaner för att inte ge mer näring åt människosmugglare och humanitära kriser i Centralamerika. I Havanna demonstrerade ett hundratal upprört vid Ecuadors ambassad mot detta, i stället för att demonstrera vid USAs ambassad mot den snåla tilldelningen av visum , som tvingar de som vill till USA att ta dyra och farliga omvägar.USAs ambassad mot den snåla tilldelningen av visum, som tvingar de som vill till USA att ta dyra och farliga omvägar.
Artikel i kommande nummer 4 av Kubatidskriften

 
 

 

 
 
 

Kubansk migrantkris i Costa Rica

 
 
 
 

För fattiga latinamerikaner (och andra fattigvärldenfolk) är det så gott som omöjligt att få inresevisum till USA. De som riskerar sina liv för att ta sig genom Centralamerikas människosmugglarområde till, och genom USAs järnridå mot Mexiko, interneras och skickas tillbaka. Detsamma gäller båtmigranter från Haiti och Dominikanska republiken. Men inte kubaner.

Kubanska undantagslagen
De kubaner som lyckas ta sig till USA över Floridasundet eller landvägen via Mexiko garanteras omedelbart uppehållstillstånd. Det har gällt i decennier och medan USA stoppat migranter från övriga Latinamerika har de uppmuntrat kubaner att lämna sitt land, dock inte genom att söka visum på USA intressekontor (numera ambassad) i Havanna, där är det svårt och dyrt att få visum. Däremot är det öppna dörrar till USA för de som tar sig dit på riskabla omvägar och kan framställas som desperata flyktingar undan en grym diktatur. Men det är erkänt att kubanerna som regel är ekonomiska migranter, som när de väl fått sitt uppehållstillstånd i USA reser hem när de vill, på besök eller för gott. Och numera kräver också de flesta av de nästa 2 miljoner av kubanskt ursprung som bor i USA, de flesta i Florida, att USA ska häva blockaden och normalisera förbindelserna. Vilket det republikanska styret i Florida motsätter sig.

Fritt att resa ut, svårt att få visum
Fram till 2013 behövde kubaner som ville resa utomlands utresetillstånd. Det infördes på 60-talet för att hindra kunskapsdränering (brain drain): att de högutbildade läkare, ingenjörer, forskare mm som fattiga Kuba utbildat berövades landet för att berika redan rika länder. Kravet på utresetillstånd upphävdes 2013. Det blev då klart för kubanerna att det fanns ett annat svårare hinder: att få inresevisum till USA och Europa, precis som för övriga fattigvärldenfolk. USA hade visserligen efter vågor av båtmigranter i början av 90-talet avtalat med Kuba att bevilja minst 20.000 visum per år. Men det löftet uppfylldes aldrig för USA prioriterade ändå den politiska vinst som ”båtflyktingarna” förde med sig.

Så kom 17 december, USA erkände Kuba
Antalet båtmigranter fördubblades till 7.000: nu gällde det att passa på innan USA upphäver den privilegierade ställning kubaner haft. Krafter i Florida hade börjat ifrågasätta den eftersom USA-kubanernas täta hemresande undergrävde det politiska asylskälet. Andra började utnyttja Ecuadors visumfrihet, ta flyget dit för att ta sig upp genom Centralamerika till USA. Det bedömdes som mindre riskabelt än båtvägen.
Men för att komma till USAs gräns måste de passera genom Colombias urskog, Panama, Costa Rica, Nicaragua, Honduras, Guatemala, Mexiko. De hamnade i händerna på människosmugglarna som kräver upp till 10 000 US$ för att ta dem genom dessa länder. Rapporter kom om överfall, våldtäkter, dagar utan mat och vatten, farliga överfulla lastbilar osv.

Migrantkris mellan Costa Rica och Nicaragua.
I november slog Costa Rica till och upplöste en del smugglargäng. Över tusen kubaner blev strandsatta på gränsen till Panama, och fler anlände varje dag, De uppmärksammades medialt och ledde till politiska protester. Regeringen beslöt då att garantera kubanerna en humanitär korridor genom Costa Rica till Nicaragua. Det fanns starka politiska motiv att kasta över problemet till Nicaragua som Costa Rica har en gammal gränstvist med, och där regeringen sympatiserar med Kuba, till skillnad från Costa Ricas. Men Nicaragua höll fast vid sitt visumkrav så kubanerna stoppades vid gränsen, och försökte ta sig igenom med våld.

USA hade nekat visum
Så gott som alla kubaner som nu fastnat i Costa Rica på väg till USA hade först sökt visum på USAs intressekontor i Havanna och betalt 160 US$ för att få en intervju med en tjänsteman, och efter intervjun fått avslag, och försökt igen, betalt igen, och fått avslag igen. Och sedan beslutat sig för att ta sig till USA utan visum, eftersom om de lyckades skulle de få uppehållstillstånd.

Centralamerikanskt krismöte
Den 25 november höll de 5 centralamerikanska ländernas organisation SICA (Sistema de Integración Centroamerikana) ett tidigare planerat möte och hade nu bjudit in Kuba, Ecuador, Colombia och Mexiko för att diskutera den humanitära kris som uppstått. Om de hade kommit överens om att skapa en trygg passage till USAs gräns skulle det fått intressanta konsekvenser. Dels skulle inte bara de kubaner som nu befinner sig i Costa Rica kunna utnyttja den, utan också tiotusentals kubaner runt om i Latinamerika som egentligen vill till drömlandet i norr, liksom fler från Kuba. Trots att Costa Rica är ett av länderna i Latinamerika med högst levnadsnivå så skulle massor av costaricaner också kräva fri passage. Om dessutom krav skulle ställas på att alla latinamerikaner skulle behandlas lika, skulle miljoner inte räcka. Så något sådant kom inte på tal.

Undantagslagen för kubaner måste bort
De 9 länderna kom först överens om att enhälligt kräva att USA upphäver undantagslagen för kubaner och konstaterade att de strandsatta kubanerna, nu ca 3 000, är offer för USA politisering av invandringen. Särbehandlingen av kubanerna är också ohållbar i förhållande till USAs järnridå längs mexikanska gränsen och debatten i USA om behandlingen av miljoner illegala, papperslösa latinamerikanska invandrare.
Det var också överens om att tillsammans bekämpa människohandeln och att alla länder har rätt att själva ta ställning till visumregler och hur de ska minska den illegala migrationen.
Costa Rica har tills vidare med Röda korsets hjälp erbjudit kubanerna natthärbärge, och Kuba erbjuder de som vill att återvända hem utan några problem. Kuba och USA kommer att diskutera migrationsfrågor i början av december.

Från Syd till Nord, från fattiga till rika länder.
Den kubanska revolutionen gjordes för att komma ur beroendefällan och skapa ett nytt mer jämlikt samhälle, och utsattes för nu över 50 års ekonomisk krigföring från USA. Och även under 90-talskrisens dubbla blockad – USA och f.d. Warszawapaktsländerna – vidmakthölls i stor utsträckning det sociala system som skulle garantera ett värdigt liv för alla och vars oemotsägliga framgångar är internationellt erkända. Men den materiella ekonomiska krisen blev mycket kännbar och ökade det antal som krävde mer och valde att lämna landet. Utmaningen för Kuba är att skynda på den förändringsprocess som i sin tur ska skynda på den ekonomiska utvecklingen så att färre ska förledas att se utvandring som en lösning på sina problem.

Eva Björklund/Källor: Progreso Weekly 150225, AP 151123, desbloqueandocuba.com, La Prensa 15.11.20, Granma 15.11.25,m fl

 
 

 

 
 
 

Kubas krav på stängning av Guantanamo och skadestånd är rimliga

 
 

President Obama startade en historisk förändring när han i december 2014 började normalisera förbindelserna med Kuba. Det var ett erkännande att mer än ett halvt sekel av försök att störta den kubanska regeringen genom invasion, mordförsök, ekonomisk blockad och andra åtgärder, huvudsakligen illegala, hade misslyckats.

Det var också en eftergift till världsdelens majoritet som hade talat om för Washington att det inte skulle bli några fler toppmöten utan Kuba. Det var inte nödvändigtvis en förändring i USA:s mål, vilket ett antal uttalanden från regeringen visar. I dessa framgår att målet med normaliseringen och handel med Kuba fortfarande är ”regimförändring”, men med andra medel än tidigare.
Men trots det är det ett stort steg framåt. USA hade blivit isolerad i decennier, med röstningar i FN:s Generalförsamling mot blockaden. 2014 var röstsiffrorna 188 – 2 med bara Israel på USA:s sida.

Kubas regering har upprepat att för att uppnå normala relationer måste USA avsluta blockaden och dessutom betala skadestånd för de skador som blockaden åsamkat Kuba och dess folk under de senaste 54 åren. Kubas president Raul Castro har också påmint Washington om att Guantanamobasen måste stängas och området återlämnas till Kuba.

Detta är rimliga krav. USA tvingade Kuba att avstå området 1903, samt att tillåta USA att intervenera i Kubas interna affärer. Allt detta som ett krav för att få ”oberoende”. Dessutom, och bortsett från hur överlämnandet gick till, så gällde avtalet en marin- och kolbunkringsbas, inte ett fängelse. Det betyder att USA bryter mot villkoren i avtalet, ungefär som om någon hyr en lägenhet och sedan använder den för att sälja knark.

Guantanamo är än mer upprörande för kubaner, då det är ett illegalt fängelse som blivit ökänt för tortyr och skändning av fångar, av vilken majoriteten fått klartecken för frigivning då det finns för lite bevis för att åtala dem.
Det kubanska kravet på skadestånd är lika rimligt. Den 54 år långa blockaden har orsakat skador för tiotals miljarder dollar gen?om brist på mat och medicin, förhindrande av utländska investeringar, och omöjliggörandet av satsningar, inklusive behovet av dricksvatten.

Skadorna är svåra att beräkna men är säkerligen många gånger större än de krav som USA-företag och individer som förlorade egendom efter revolutionen kan begära. Det är inte troligt att Washington erkänner att de är skyldiga Kuba något för de brott man begått, inte minst med tanke på att det skulle öppna fördämningarna för krav från andra länder där USA bidragit till slakt och förstörelse, som Guatemala, Haiti, El Salvador, Nicaragua, Irak för att bara nämna några.

I motsats till exempelvis Japan, där man erkänner landets aggression under 1900-talet mot andra länder, så är USA:s officiella ståndpunkt ungefär som i Monty Python: ”Låt oss inte diskutera vem som dödade vem.”
Så det är bra att kubanerna tar upp frågan om skadestånd. Det fanns inte mer skäl till blockaden än det fanns för USA:s invasion och ockupation av Irak. Kravet på kompensation från en oberoende nation som förhandlar om normalisering av sina förbindelser med USA kommer att öka kunskapen om den långvariga skuld som Washington har.
Common Dreams, Mark Weisbrot 151017

 
 

 

 
 
 

USA är offer för sin egen maktfullkomlighet


 
 
 
 

Vilket budskap hade USA:s handelsminister med sig till Kuba i september? Tidigare i höst skrev jag att USA vill stödja den framväxande privata sektorn och göra oss mer sårbara för USA:s historiska mål (dvs att göra Kuba till en nykoloni). Handelsministerns besök bekräftar tyvärr mina farhågor.

I sin messianism och sin maktfullkomlighet inbillar sig de styrande i USA att alla andra är idioter. Utmaningen för USA är att det måste fortsätta att förhandla med oss på jämlik basis och på lika villkor, med full respekt för vår självständighet. Annars blir det inga förhandlingar. Kubas regering har förklarat att det inte kan handla om någon ömsesidighet så länge blockaden kvarstår. Kuba är i sin fulla rätt att pröva om USA:s regering och Obama uppfyller sina löften.

USA har påtvingat oss blockaden, och nu delar de den i två delar och använder den som ett påtryckningsverktyg för att Kuba ska göra eftergifter. USA vill att vi är nöjda med de begränsade åtgärder som de vidtagit för att stödja den privata sektorn i Kuba. Men USA har inte ens skrapat på ytan av blockaden. USA:s uttryckliga intention är att ge inflytande till de sektorer i samhället som de tror ska kunna genomföra den politiska förändring som USA önskar och som man inte lyckats med under alla år. Det var i detta syfte vi fick besök av Handelsministern. Hon förklarar att Kuba inte heller fortsättningsvis får exportera till USA, vilket gör att också diskussionerna om handelsutbyte är av ringa värde.

Det är inte lite som står på spel för Kuba i dessa förhandlingar. Det handlar om om inget mindre än vår självständighet och vårt oberoende. Därför blir det inga förhandlingar om de åtgärder USA tillkännagivit så länge blockaden består.

USA klagar på att Kuba inte svarat positivt på åtgärderna som tagits för att underlätta utbytet med privata företag och religiösa organisationer. Det visar att USA inte fattar vad som händer. Varför skulle Kuba acceptera så ensidiga och begränsade åtgärder som enbart syftar till att öka inflytandet hos en sektor av den kubanska befolkningen? Varför skulle Kuba acceptera att Obama inte använder de möjligheter han har för att lätta på blockaden?
En blockad som Kuba fortfarande lider svårt av. Kuba kommer inte att acceptera annat än sådant som direkt urholkar blockaden.

För att säga det på ett annat sätt: Så länge Obama inte vidtar åtgärder som på allvar urholkar blockaden, så är jag säker på att Kuba inte kommer att svara på ensidiga, begränsade och unilaterala åtgärder som enbart riktar sig till sektorer som Obama vill ge ökat inflytande. Alltså de som USA tror ska hjälpa dem i deras undergrävande politik.

Ska vi tro på Obamas goda vilja när han inte ens låter oss importera utan att betala kontant och i förskott? Varor som kubanska fartyg inte får transportera hit? Och Kuba får inte sälja något till USA? Dessa villkor förklarar varför importen från USA minskat, och om inte villkoren ändras kommer den att fortsätta att minska tills den hamnar på noll. Vi måste vända oss till andra marknader som inte ligger lika nära, men trots det är mer logiska ur ekonomisk synpunkt. Visst använder Kuba den minskande importen som ett påtryckningsmedel, inte mot företagen, utan mot USA:s regering så att den kräver att Kongressen ska eliminera blockaden. Är vi inte i vår fulla rätt att utöva denna påtryckning? Vi handlar gärna av USA, men inte på hur usla villkor som helst.

I januari gav Obama tillstånd av viss export till privata företag. Men handel med Kuba kan bara skötas via statliga företag, vilket i praktiken gjort tillståndet värdelöst. Detta är inget vi kommer att ändra på i en nära framtid. Vad gäller det kubanska telekommunikationsföretaget ETECSA, så är det ensamt inom sitt område och att ändra det förhållandet skulle vara att ge efter för påtryckningar. Under tiden fortsätter företag i andra länder att ha utbyte med ETECSA och de behöver inte frukta konkurrens från USA. Kuba kommer att fortsätta att använda andra alternativ och USA ska inte tro att dessa inte finns. Detta gör företagare i USA otåliga; hur länge ska de behöva vänta på grund av Obama?

USA kräver eftergifter av Kuba. Men inget kan tvinga Kuba till åtgärder som inte gynnar landets intressen. Landet har väntat i över 50 år för att förhandla om relationerna med USA, men accepterar inte utpressning för att få goda relationer med grannen i norr. Kuba har aldrig gjort det, inte ens under mycket svårare förhållanden. Man kan inte skrämma Kuba genom att säga att möjligheterna inte kommer att vara kvar, eller att Obama har tagit en stor politisk risk, eller att företagen kommer att tröttna på att komma, eller att Obama bara har kort tid kvar. Allt detta är press på Obama, inte på Kuba.

Om Obama vill att processen ska gå snabbare borde han vidta mer intelligenta åtgärder, sådant som är acceptabelt för Kuba. Det handlar om att montera ner blockaden. Istället ser vi väldigt begränsade och ensidiga åtgärder som syftar till att gynna USA:s undergrävande politik. Visst agerar Kuba försiktigt. Det svarar mot den fara landet ser i de åtgärder USA vidtar. Dessa inger inte förtroende och inte heller ger de några fördelar för Kuba på kort sikt.

Fortsätt inte med hattandet med privata en-mansföretag. Tillåt investeringar från USA-företag så får vi se vad som händer. Låt Kuba anta utmaningen att ta emot nordamerikanskt kapital. Obama gör det inte för att han vet att Kuba inte är rädd för utmaningen. Vi vet att inte allt handlar om undergrävande verksamhetoch Obama vet att det är vad som skulle göra verklig skillnad för den kubanska ekonomin. USA vill inte att den kubanska ekonomin ska förbättras. De marginella åtgärderna hjälper inte ekonomin, utan är för att understödja arbetet för “regimförändring”.

Påven får förlåta mig, men det verkar som Obama kommer med samma gamla idé om att ta över Kuba som USA drivit sedan befrielsekriget mot Spanien i början på 1900-talet. När USA då kom, förlorade vi den självständighet som vi kämpat för i över trettio år. Sedan fick vi kämpa i ytterligare 60 för att återfå den i och med revolutionens seger 1959. Nu är vi inte beredda att förlora vårt oberoende, kosta vad det kosta vill.
151011 Esteban Morales, forskare vid Havannas Universitet (nedkortad version)

 
 

 

 
 
 

CELAC stödjer rättsligt bindande klimatavtal


 
 
 
 

Klimatförändringskonferensen (COP21) äger rum i Paris under de första två veckorna av december. CELAC (De Sydamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap) har för avsikt att anta en gemensam ståndpunkt vid konferensen. CELAC kommer att stödja antagandet av ett rättsligt bindande avtal om klimatförändringarna vid COP21 deklarerade organisationen i ett uttalande som publicerades igår i Ecuador. I dokument, som publicerades av utrikesministeriet, gavs detaljer om det senaste mötet 6 november.
Enligt CELAC måste världens nationer nå ett universellt och juridiskt bindande avtal som på ett effektivt sätt bidrar till kampen mot klimathotet; ett fenomen som industriländerna bär det största ansvaret för. Gemensamma utmaningar för medlemsländerna när det gäller begränsning av, och anpassning till klimatförändringarna, tillgång till finansiering, ren teknik och kapacitetsuppbyggnad, identifierades under det regionala mötet. Problem som rör klimat, sårbarhet, förluster och skador, särskilt med tanke på nuvarande och framtida hot som orkaner, översvämningar, torka, retirerande glaciärer, stigande havsnivåer och El Niño och La Niña-fenomenen, diskuterades också under CELAC mötet.

 
 

 

 
 
 

”USA:s bakhåll mot Venezuela”

 
 

USA intensifierar sitt ekonomiska och logistiska stöd till oppositionen i Venezuela inför parlamentsvalet den 6 december, avslöjar USA-advokaten och författaren Eva Golinger. Hon varnar för USA:s psykologiska krigföring och militära provokationer. ”Detta är USA:s bakhåll mot Venezuela”, sammanfattar Golinger i ett omfattande dokument som publicerades förra veckan.
– Vi får aldrig glömma att Venezuela förfogar över de största oljereserverna och alltid kommer vara ett mål för de mäktigaste intressena i världen. Målet för ”bakhållet” är inte att en person ska falla, det slutliga målet är Venezuela.
I det omfattade dokumentet räknar Golinger upp hur oppositionen bokstavligen dränks i miljoner dollar. Under det senaste året har sammanlagt 18 miljoner dollar (ca 150 miljoner kronor) anslagits till den opposition som genomförde våldsamma protester under två månader 2014. De slutade med 43 döda och hundratals skadade och enorma materiella värden till spillo.

Pengar till valet
USA-organet National Endowment for Democracy, NED, anslog 2014-2015 närmare tre miljoner dollar till den organiserade oppositionen som ska delta i valet i december.
Över 400.000 dollar har överlämnats till ett program för att ”stödja ledamöter i Nationalförsamlingen i politisk utveckling”. Ett annat anslag är på 40 000 dollar för att ”observera Nationalförsamlingen i Venezuela”. Vilken rätt har ett utländskt organ som av kritikerna i Latinamerika utpekas som en av ”CIA:s civila biståndsorgan” att bevaka en lagstiftande församling i ett annat land. Det blir ännu värre när det handlar om interna grupper som tar emot utländska pengar för att spionera på sin egen regering, understryker Golinger.

”Sociala Nätverk”
NED:s anslag till oppositionen i Venezuela inkluderar 410.155 dollar för att ”förbättra den strategiska kapaciteten via alternativa medier”. Nästan 75 000 dollar från NED har använts för att “förstärka den tekniska kapaciteten och för att befrämja yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna via Twitter”. Närmare 65 000 dollar ska anslås till att ”praktisera ett effektivt användande av de sociala nätverken och de alternativa medierna”.
USA:s regering har intensifierat sin allmänna kritik mot Venezuela för brott mot de mänskliga rättigheterna. Följdriktigt anslår NED 474.000 dollar för att oppositionsgrupper i Venezuela ”dokumenterar och publicerar” information om de mänskliga rättigheterna.
Denna dokumentation opererar på två fronter; den inhemska och den internationella där regeringen i Caracas utpekas som ansvarig för brott mot de mänskliga rättigheterna. – När en utländsk regering finansierar påstådda NGO:s för att utarbeta rapporter mot sin egen regering med avsikten att misskreditera den hos den internationella opinionen, då blir det inte trovärdigt eller tillförlitligt, är Golingers slutsats.

”Civilsamhällets” statskupp
USA:s andra ”biståndsorgan”, USAID, har budgetåret 2014-2015 anslagit 15 miljoner dollar till den venezuelanska högeroppositionen. För 2016 (som inleds i oktober 2015, två månader innan valet) anslås 5,5 miljoner dollar för att ”försvara och förstärka värden som stöder de mänskliga rättigheterna i Venezuela”.
USA-organen som sprider sina dollar runt om i världen talar allt oftare om ”civilsamhället” vilket i klartext i Venezuela betyder ”opposition”, för att använda Golingers uttryck.
– Samma USA-organ finansierade ´civilsamhället´ i april 2002 som använde sig av krypskyttar som från hustaken dödade oskyldiga människor med målet att störta president Hugo Chavez. Tack vare det verkliga ´civilsamhället´, mer känt som folket, misslyckades oppositionens mål.

Överflygningar och intrång
USA:s mål, menar Golinger är att skapa kaos och isolera landet för att framställa regeringen som totalitär och diktatorisk. Som ett led i denna strategi har Willard Tenney Smith, ett slipat proffs i psykologisk krigföring med bakgrund inom CIA, anlänt till USA-ambassaden i Caracas där han har titeln ”Politiskt Ambassadråd”. Redan har träffar genomförts på ambassaden med oppositionen.
Samtidigt genomförs sabotageaktioner över hela Venezuela mot elnätet. USA har å sin sida gjort både överflygningar av Venezuelas luftrum som kränkt landets territorialvatten. Spionfartyg har utgått från den ön Curazo, där USA:s viktigaste militära- och spionbas på kontinenten är belägen, bara några kilometer från det venezuelanska fastlandet.
151120 Dick Emanuelsson

 
 

 

 
 
 

Stockholm 17/11 Soltorget vid Sergels Torg


 
 
 
 

USA måste häva sin Kuba-blockad. Vadå? Den är ju redan hävd!

I tisdags den 17e november var vi stockholmare ute igen med flygbladsutdelning vid Sergelstorg – Soltorget. Det var mörkt och kallt, och förbipasserande var inte så många. Men vi var som mest ett tiotal som gick på med flygblad där de kunde läsa på, och fundera över varför massmedia försöker förmedla en så grov lögn. Några hundra flygblad blev vi av med och upprullen väcker ju viss uppmärksamhet. Fotot är lite suddigt, men visar god kampanda.

Eva Björklund

 
 

 

 



 
 
   
 

Världen lägger märke till Kubansk ekologisk matsäkerhet

 
   
 

På den internationella handelsmässan i Havanna visade Kuba upp flera av sina intressanta bioteknologiska framsteg, en sektor inom den kubanska ekonomin som tilldragit sig betydande intresse utomlands. Kubas Centrum för Genforskning och Bioteknologi visade fram flera miljövänliga och biologiskt nedbrytbara nyheter på mässan, som alternativ till konventionella medel. Bland dem finns ”Gavac”, ett immunförstärkande medel för att bekämpa fästingar och fästingrelaterade infektioner på boskapen, enligt doktor Hector Machado på Kubas Heber Biotec företag. Gavac minskar användningen av kemiska insektsmedel, och minskar risken för överföring av sjukdomar genom fästingar, genom att öka djurens naturliga förmåga att bekämpa infektionen, utan att skapa resistens. Gavac har redan sålts till Venezuela, Mexiko, Colombia och Brasilien och är på väg att godkännas också i Nicaragua, Panama och Costa Rica. Bland andra bioteknologiska produkter finns Acuabios näringstillskott för fiskodling, också för förhöjt immunförsvar mot sjukdomar. Och Hebernem ekologiska bekämpningsmedel mot rundmaskar är mycket populärt på Kuba. Kuba har på senare år tilldragit sig allt större uppmärksamhet för sitt organiska jordbruk och utvecklingen av billiga och ekologiska tekniker som bidragit till att landet uppnått en viss grad av matsäkerhet utan att skada miljön. Med de utmaningar för ekonomi och miljö som världen står inför, kan Kuba erbjuda intressanta lösningar till många länder. Till mässan kom för första gången också ett några dussin företrädare för företag i USA, för första gången sedan Havannas handelsmässa drog igång för 33 år sedan.

TeleSur 20151103
Översättning Eva Björklund

 


 
 
   
 

FN hyllar Kuba
För Ebolainsatsen och för jämställd forskarvärld

 
   
 

En rapport från FN igår hyllar Kuba för enastående resultat inom utbildning och forskning, och alldeles särskilt för insatserna för att bekämpa Ebolaviruset i flera länder i Afrika.
Kubas medicinska personal gjorde en ”ärofull” insats i Västafrika. Kubas solidariska insats hyllas i Unescos Vetenskapsrapport: Mot 2013, som anger att över 400 liv räddades och att kubanerna bidrog till att dödligheten inte blev högre än 24,4 procent.
Rapporten noterar också att Kuba är det land i Latinamerika som avsätter största andelen av BNP till högre utbildning, med 4,47 procent, följt av Bolivia med 1,61 procent.
Kubas högre utbildning förblir också den mest attraktiva för studenter i Latinamerika, enligt rapporten. Bara under de senaste fem åren har Kuba tagit emot omkring 17 000 utländska studenter på sina universitet. Kuba kommer också tvåa, efter Brasilien, när dt gäller antalet doktorsexamina inom vetenskap och utbildning. Därmed hamnar denna lilla nation med 11 miljoner invånare på 12e plats i världen.
Och medan forskarvärlden internationellt verkar tillhöra männen så är Kuba ett undantag. Där har genusklyftan utjämnats och kvinnorna utgör 47 % på de vetenskapliga institutionerna, som forskare.
Rapporten erkänner också Kubas framsteg inom områden som livsmedelsindustri, förnybar energi och läkemedels – och den bioteknologiska industrin.

Bildtext
Kubanska läkaren Dania Rosa undersöker en ung patient på vårdcentralen i Jiquitaia i Bahia, nordöstra Brasilien.

TeleSur 2015-11-12
Översättning Eva Björklund

 


 
 
   
 

You can download the English version here.

 
 
 
  The book explains why Cuba is the only sustainable country in the world in terms of ecology and human development. It also describes what the North can learn from Cuba and how the rich countries could become sustainable.  

 
 

Bakvägen till Kuba De galna förhandlingarna som revolutionerade vårt förhållande till Kuba

 
 


 
 

Peter Kornbluh och William LeoGrande skriver om turerna när politiker, pengar och lobbyorganisationer i USA drev fram de förändringar i Kubapolitiken som USA behövde för att komma ur sin isolering: Erkänn Kuba, frige de kubanska antiterroristerna, lova att häva blockaden. I april 2013 inleddes superhemliga förhandlingar med Kuba, 9 omgångar på olika platser från Kanada till Vatikanen. Mångmiljonbelopp satsades på reklamkampanjer. Höjdare inom politik- och affärsvärlden skrev upprop. New York Times skrev en serie ledare: ”Kuba - Ny början” som röjde marken för den 17 december 2015.
Läs mer i Kuba nr 3/2015 /Eva Björklund

 
 

 

 
 
 

Storseger för Kuba
191 länder kräver att USA ska häva Kuba-blockaden. USA och Israel helt isolerade

 
 

 
 

Denna den 24 gången FNs Generalförsamling röstade om Kubas resolutionsförslag: att USA måste häva sin blockad mot Kuba, blev det storseger. De senaste 5 åren har de varit 188 för kravet att USA ska häva blockaden, 2 mot: USA och Israel, och 3 som avstod: Stillahavsörikena Palau, Micronesien och Marshallöarna. Nu, efter att Obama erkänt att USAs försök att svälta Kuba till underkastelse inte har lyckats, och taktiken för regimskifte ändrats, förekom spekulationer om att USA skulle lägga ner sin röst, eller avstå. Istället blev de bara ensammare tillsammans med Israel. Alla tre Stillahavsöriken röstade för blockadens hävande, 191 mot 2. Och ändå dominerar föreställningen fortfarande i medievärlden att USA har hävt blockaden.

 
 

 

 
 
 

Kubas jordbruk drabbas hårt av USAs fortsatta blockad

 
 

 
 

Den 21 oktober presenterade jordbruksdepartementet en sammanställning av hur USAs ekonomiska, finansiella och handelsblockad drabbar jordbruket mellan mars 2014 och mars 2015, och summerade det ekonomiska bortfallet till 451 miljoner 520 tusen US$ på ett år. Rapporten presenterade den 21 oktober av chefen för internationella avdelningen på departementet. Några utdrag - 229 miljoner i förlorade exportintäkter - 128 miljoner i ökade kostnader för omlokalisering av handel - 30 miljoner på grund av hinder för produktion av varor och tjänster och resten på grund av hindrade inköp av teknologi, finansiella och monetära förluster med mera. Totalsumman innebär att förlusterna för jordbruket på grund av blockaden har ökat med 144 miljoner US$, och det mesta beror på importhinder och på sänkt avkastning i jordbruket som påverkat tillgången till basvaror som ris, bönor, majs och kaffe. Då är ändå inte kostnader inräknade som beror på att Kuba inte fått tillgång till reservdelar och till högteknologisk utrustning, samt på svårigheten att hitta utländska handelspartner för import och export på grund av deras rädsla att drabbas av straffavgifter till USA. Tvånget att lasta om import och export mellan kubanska och utländska fartyg så att de utländska inte behöver angöra hamn på Kuba och därmed portas i 6 månader från att angöra hamn i USA. Det påverkar boskapsuppfödningen, risproduktionen, svindito och tillgång till andra livsmedel. Tobaksnäringen förlorar 149 miljoner US$ på grund av blockaden, som hindrar tillgång till USAs marknad.
Eva Björklund, översättning av Granmaartikel av Sheyla Delgado 2015-10-21

 
 

 

 
 
 

Kontakter har förekommit hela tiden

 
 

 
 

Ramón Sánchez Parodi var chef för Kubas intressekontor i Washington 1977-1989, och en av Kubas främsta kännare av USA. Han berättar en fascinerande historia om mer eller mindre hemliga kontakter och samtal under de över 50 år som gått sedan USA bröt förbindelserna med Kuba. Det har det funnits tider av hemliga kontakter och möten när USA ansett sig behöva det, och tider av total iskyla och våldsamma hot från norr. Redan under Nixons tid, då var det Henry Kissinger som skickade brev till Fidel Castro och ville föra samtal. Men sedan stoppades de av Gerald Ford, fot för att vinna val. Samma hände sedan med Carter, som inledde förhandlingar för att öppna ambassader. Men det stoppades av höken Zbigniew Brzezinski, och stannade vid intressekontor. Under Reagans tid ökade fientligheterna, men sedan USA tvingades till fredsförhandlingar för att förhindra förnedrande nederlag för Sydafrikas armé i Angola. Och sedan blev det Bill Clintons tur att av valtekniska skäl stoppa ett närmande och i stället skriva under Helms-Burton lagens omfattande skärpningar av blockaden för att vinna valet 1992. ”Men nu finns ingen återvändo” hävdar Parodi.
Läs mer i Kuba nr 3. 2015

 
 

 

 
 
 

Sveriges statsminister besökte Raul Castro i New York

 
 

 
 

I går, 26 september, kom Stefan Löwen på besök till Kubas FN-ambassad i New York för att träffa Kubas president Raul Castro. Vem hade vänstat sig det? Vad ska svenska medier säga om att ett av deras långvariga hatobjekt på detta sätt hedras av ett svenskt statsministerbesök? Eva Björklund

 
 

 

 
 
 

Nya
KUBAS OMSTÄLLNING TILL EKOLOGISK HÅLLBARHET

 
 

 
 

Aktualiserad nyutgåva av boken som beskriver Kubas omställning av jordbruk, vattenbruk, energi, bostäder, transporter,och avfallshantering. Vad kan vi i Sverige lära av ett land som inte konsumerar mer än vad vårt enda jordklot klarar av och ändå uppnår mycket högt levnadsnivåindex enligt FN?
Utgiven av Långholmen förlag. Beställ från info@svensk-kubanska.se, pris 100 kr inkl frakt.
Finns även att köpa på Söderbokhandeln i Stockholm, Götgatan 37.

 
 

 

 

 
 
 

Internationella kampanjen: Mot USAs Kubablockad den 17e varje månad

 
 

Den 17 september satte vi igång med kampanjen i Stockholm.Vi delade ut flygblad på Sergels Torg, promenerade med banderoller och flygblad till startmöte på ABF kl 18 i fullsatt lokal.

Vi talade med riksdagsledamöterna Marco Venegas (mp) och Torbjörn Björlund (v) om hur USAs blockad fortfarande kostar Kuba många miljarder US-dollar varje år och hindrar landets utveckling (läs mer i Kuba 3.15).

Och att Sverige borde ta mer offensiv ställning på FNs kommande Generalförsamling i november för Kubas lägger resolution mot blockaden för 24e året i rad, och som tidigare år få stöd av alla världens länder utom Israel och 3 Stillahavsöar för kravet:

USA måste häva Kubablockaden NU!
Vi tänker samlas vid Sergels Torg efter jobbet den 17e varje månad. Kom med!

 
 

 

 

 
 
 

Lotten Collin har fel igen

 
 

Alla medier upprepar det: ”katolska kyrkan har varit förbjuden”. Då måste det ju vara sant. Inte desto mindre är det en lögn, som så många av Collins och andras ”sanningar” om Kuba. Nu är det tredje påven som besöker Kuba, och nu upprepas samma mediala historia som vid de två tidigare besöken. Ingen har brytt sig om att kolla saken, och inte heller vilken just katolska kyrkans roll är i den religiösa smältdegel som Kuba är.

Utom BBC-journalisten Fernando Ravsberg som 2012 – i samband med förre påvens besök - intervjuade Havannabiskopen Juan de Diós och företrädare för frikyrkorna. Till att börja med kunde biskopen inte säga hur många praktiserande katoliker det finns på Kuba, bara att katolska kyrkan inte har och aldrig har haft någon stark folklig förankring på Kuba som i andra latinamerikanska länder. Så var det också före 1959 och det berodde på kyrkans historia.

Den var först slavägarnas och senare godsägarnas och överklassens kyrka. Slavarna och underklassen vände sig till de afrikanska gudarna. De flesta prästerna, munkarna och nunnorna rekryterades utomlands och skydde de afrokubanska traditionerna som pesten. Och under 60-talet stödde kyrkans hierarki aktivt kontrarevolutionen, i vissa delar av landet även de USA-beväpnade kontrasgrupperna.

Men katolska kyrkan var aldrig förbjuden. Däremot fick den inte importera fler präster från Spanien. Och fram till 1990 kunde inga religiöst troende bli medlemmar i kommunistpartiet. Katolska kyrkan på Kuba förblev enligt Joel Suárez på Martin Luther Kingcentrat också väldigt romersk. Den följde Vatikanens avoga inställning till den befrielseteologi som tog ställning för de fattiga och göt nytt liv i kyrkan på andra håll i Latinamerika. Inför förra påvebesöket sa han till Ravsberg: ”Men ändå kommer många att samlas till påvens gudstjänster. En del gör det av tro, andra av nyfikenhet, andra återigen av artighet på uppmaning av landets politiska ledning.”

 Det påvebesöket orsakades av 400-årsjubileet av Kubas katolska skyddshelgon, Kopparmadonnan, vars statyett bars i procession runt hela Kuba. Hundratusentals kubaner följde processionen som deltagare eller åskådare och gav intrycket att katolska kyrkan har starkt folkligt stöd. Men hon är också Oshun inom Kubas synkretistiska santeriareligion.

Enligt Iliana Hosch, forskare på Havannauniversitetets avdelning för socioreligiösa studier och specialist på afrikanska religioner kan”kubaner tro både på den katolska Kopparmadonnan och på Oshun, hennes inkarnation som santeríagudom. Många är troende, men det är svårt att veta om de är katoliker, protestanter eller santeríaanhängare.”

Santería är enligt de flesta källor den religion som har flest anhängare och Lázaro Cuesta, en av Kubas mest kända santeríapräster – babalao - menade att påvens besök inte hade någon betydelse för dem och att katolska kyrkan har fel när de räknar in santeriatroende som katoliker. ”Vi har helt enkelt vår egen religion, Yoruba-religionen. Vi har tidigare döpt våra barn i kyrkan i den tradition som påtvingades våra förfäder. Men det gör oss inte till katoliker och nu kan vi själva utföra dopet.” En förklaring till just santeríans starka förankring är kulturell, att den kubanska mytologin, musiken, dansen och bildkonsten är så starkt präglad av den afrikanska kultur som slavarna tog med sig.

Enligt Iliana Hosch blev det så att folkflertalet och katolska kyrkan helt enkelt inte gick ihop. Santerían som är en sammansmältning av de katolska helgonen med de afrikanska gudarna uppfattas av kyrkan som vidskepelse och hädelse. Och efter de upptinade relationerna mellan katolska kyrkan och kubanska staten – som inleddes redan under 70-talet - verkar kyrkan ha lättare att umgås med kommunistpartiet än med santerían.

Faktaruta
Religiösa samfund på Kuba

Enligt en undersökning gjord av Havannauniversitetets avdelning för socioreligiösa studier tror 70 procent av befolkningen på någonting utan att vara knutna till en organiserad religion, medan 15 procent bekänner sig till en religion (katolsk, protestantisk, judisk etc) och 15 procent betraktar sig som ateister.                       

Det finns ca 60 olika religiösa samfund. Störst är katolska kyrkan med ca en halv miljon anslutna och 600 kyrkor/församlingar, organiserade i åtta stift och två ärkestift med 250 präster och 500 munkar och nunnor, varav hälften är utländska.

Inom den protestantiska rörelsen finns 54 samfund. Störst är pingströrelsen, baptistkyrkan och adventisterna, men det finns också kväkare, metodister, presbyteraner, frälsningssoldater och Jehovas vittnen. De har tillsammans 900 kyrkor/församlingar, 1 100 präster och omkring 2 000 mötesplatser i privata hus (legala och illegala). Antalet aktiva uppskattades 1992 till drygt 300.000, och har sedan vuxit och engagerar nu fler än katolska kyrkan.

Dessutom finns judiska församlingen med ca 1 500 medlemmar och tre synagogor i Havanna. Ytterligare ca 25 000 kubaner är anslutna till Frimurarrörelsen med flera hundra loger. Santeria är dock den största religionen utan jämförelse, och dess präster är kända som santeros, paleros och abakuas. Santería har inga kyrkor eller kultplatser utan utövas i hemmen. Kommunistpartiet och dess ungdomsförbund har drygt 1 miljon medlemmar, varav en del sedan 1990 också tillhör något av de religiösa samfunden.

 
 

 

 

 
 
 

Lotten Collin i Havanna, osaklig som vanligt

 
 

Lotten Collín rapporterade i "Studio ett" för ett par minuter sedan inför påvens besök på Kuba. Som vanligt lyckades hon få in sina osakligheter. Hon påstod att katolska kyrkan varit helt förbjuden på Cuba, vilket inte är sant. Kyrkan har varit utsatt för restriktioner. Även innan castroregimen fanns det starka aversioner på Kuba mot katolska kyrkan. Den katolska hierarkin var under befrielsekampen på 1800-talet lierat med kolonialmakten Spanien. Hela prästerskapet var spanskt. Castro införde regeln att katoliker inte kunde vara medlemmar i kommunistpartiet. Denna regel togs bort 1992 när Kuba antog en sekulär konstitution. Förbjudet har kyrkan aldrig varit.

Collin påstod att en ung flicka hon intervjuat kallade de fem kubaner som suttit fängslade i USA för "spioner". Inte troligt tänkte jag och kollade upp på sr.se Mycket riktigt! Flickan säger "los cinco heroes" de fem hjältarna! Lotten ljuger alltså. Och det är inte första gången hon använder USA regimens beteckning "spioner" om dom fem. Hon gjorde det i sin rapportering i Studio ett samma dag som USA och Cuba meddelade att de skulle upprätta diplomatiska förbindelser. De fem hade ju i verkligheten inte alls spionerat på USA utan kartlagt planerade terroristdåd som högerextrema exilkubanska organisationer planerade. Terrorismbekämpning alltså.

Sen kan Lotten naturligtvis inte låta bli att intervjua "dissidenter" t.o.m. en extremist som är emot att USA:s handelsblockad hävs. Jag vet inte om en utländsk journalist i Sverige känner sej tvingad att varje gång han/hon rapporterar från Sverige är tvungen att leta upp någon Sverigedemokrat som som får lägga ut texten om läget. Samtidigt som ingen från regeringen får komma till tals.

Kul om ni kunde fråga Lotten om hennes insats. Speciellt om hur hon ljuger om vad den intervjuade flickan sa.

 
 

 

 

 
 
 

Ekot – språkrör för ”dissidenter” Ensidigt och okunnigt om Kuba i P1 Morgon

 
 

 
 

Nyhetsredaktionen på Sveriges Radio och P1 Morgon har länge utmärkt sig för sina okunniga och vinklade inslag om Kuba, utifrån den från USAs tidigare utgående medieversionen. Sedan förra hösten, när ledande USA-medier började uppmana president Obama att normalisera förbindelserna, har SR, P1 morgon och Studio 1, valt att bortse från detta och huvudpoängen i bland andra New York Times, sedermera president Obamas argumentation: Kubapolitiken måste ändras för den har isolerat USA från hela Latinamerika och Karibien och från hela FNs Generalförsamling, där 188 länder i många år krävt att USA ska häva blockaden och erkänna Kuba (alla utom Israel, Micronesien, Palau och Marshallöarna).

SR/P1 har av någon anledning genom åren konsekvent undvikit att ta upp USAs ekonomiska krigföring mot Kuba som det gigantiska brott mot folkrätten och mot kubanernas mänskliga rättigheter det är. Likaså har de i historiebakgrunderna undvikit USAs militära och terrorangrepp på Kuba och mordförsök på deras ledare. Så också nu 14 augusti när P1 Nyhetsmorgon väljer att ge röst åt den mycket begränsade minoritet som likt de mest reaktionära republikanerna i USA kritiserar Obama för att inte kräva regimskifte på Kuba – kodord: ”respekt för mänskliga rättigheter” - i utbyte mot lättnader i USAs kriminella blockad som kostar Kuba tusentals miljoner US-dollar varje år i ökade importkostnader och minskade exportintäkter.

Ironiskt nog väljer SR/P1 samma förhållningssätt som den lilla grupp kubanska s.k. dissidenter som i decennier finansierats av USA för att åstadkomma regimskiftet. De är så gott som de enda som radions inslag återger, och som nu protesterar mot de diplomatiska förbindelser som de fruktar ska dra in pengarna. Tyvärr behöver de inte bekymra sig om det, finansieringen kommer att fortsätta, kongressen har avsatt över 30 miljoner US-dollar för fortsatt undergrävande verksamhet på Kuba 2016.

Obama har också varit mycket tydlig: över 50 års ekonomiska krigföring har inte lyckats knäcka och isolera Kuba, utan har istället isolerat USA. Så det är dags för ny politik för att uppnå samma mål – dvs regimskifte. Så de 90 demonstranterna i Havanna behöver inte frukta något annat än vissa önskemål om att acceptera att USA måste försöka visa att de följer Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, dvs icke inblandning i interna angelägenheter.

Det gäller i och för sig för USAs diplomatiska förbindelser med alla länder, men historien har ju visat att USA anser sig ha exceptionella rättigheter att med alla medel verka för regimskiften i de länder som inte tillvaratar USAs intressen. Sådan verksamhet pågår också för fullt i det Latinamerika som enhälligt tvingat USA att erkänna Kuba. I flera nyckelländer i Latinamerika arbetar USAs ”biståndsorgan” med att förbereda marken för ”mjuka kupper” för att återta kontrollen på USAs traditionella ”bakgård”.

Återupprättandet av diplomatiska förbindelser med USA är en historisk seger för Kuba. Tyvärr verkar SR/P1 inte vilja delge lyssnarna kubanernas segerglädje, innefattande de flesta kubaner i USA. De senaste opinionsundersökningarna visar att 72-73 % i USA stöder diplomatiska förbindelser och att häva blockaden mot Kuba. Dit hör även 56 % av de republikanska väljarna och 75 % av alla spansktalande. Det kan ingen som lyssnar till SRs rapportering förstå.

Eva Björklund

Pil www.svensk-kubanska.se

 

 


   
 

USA-Kuba: stora framsteg, mycket återstår

 
 

Inför den USA-ledda invasionen våren 1961 bröt president Eisenhower de diplomatiska förbindelserna med ön som stormakten tappat kontrollen över. Anfallet blev ett förödmjukande nederlag. Efter det militära fiaskot införde USA en blockad med syftet att ”framkalla svält och desperation”. Alltså en kollektiv bestraffning av en hel befolkning, något som står i strid med internationell rätt och FN-stadgan.

I år, 54 år senare, har så de diplomatiska relationerna återupprättats. Det beror på att ”våra ansträngningar att isolera Kuba fick en motsatt effekt”, som president Obama uttryckt det. USA har under det senaste årtiondet haft ett enat Latinamerika emot sig. Till det senaste Amerikanska toppmötet hade en rad stater meddelat att de tänkte bojkotta ifall Kuba inte tilläts att vara med. I FN har USA:s blockad år efter år fördömts med förkrossande majoritet, 186 länder mot två (USA och Israel). Affärsintressen i USA och människorättsgrupper krävde också en ändring.

Politiken ändras inte för att USA:s blockad orsakat ett stort mänskligt lidande. Inte heller för att fler än tretusen kubaner dödats på grund av terroristaktioner. Stormakten ber inte om ursäkt för alla attentat, allt lidande, all propaganda och inblandning i ett suveränt land. Nej, man konstaterar att man misslyckats och måste prova något nytt.

Trots de återöppnade ambassaderna är det långt kvar till normala relationer. Normala har de för övrigt aldrig varit; efter Kubas självständighet från Spanien för drygt hundra år sedan blev Kuba en halvkoloni till USA. Det är från denna tid som USA-basen vid Guantanamobukten härstammar. Efter revolutionen 1959 har politiken syftat till att återinsätta en USA-lydig regim.

Den nya utrikespolitiken välkomnas av kubanerna. Men för att relationerna ska bli normala krävs mer. Först och främst att världshistoriens längsta blockad, som tillfogat Kuba kostnader på långt över tusen miljoner dollar, hävs. Blockaden är enligt de flesta bedömare det största hindret för Kubas ekonomiska utveckling. Den kan bara hävas av Kongressen, men presidenten har möjligheter att göra den mer eller mindre verkningslös.

Vidare kräver Kuba att USA ska återlämna Guantanamobasen som ockuperas mot kubanernas vilja.

Dessutom vill Kuba att USA följer Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Det betyder att USA, inte som hittills, ska använda sina diplomater för att finansiera och organisera en inhemsk opposition. Likaså att USA upphör med sin propaganda via radio- och TV-sändningar på frekvenser som tillhör Kuba. Det ser inte särskilt ljust ut: För 2016 äskas 30 miljoner dollar, 10 mer än 2015, i olika program för ”regimförändring”. För Radio/TV-Marti 28 miljoner dollar. I ett nytt program föreslås drygt 17 miljoner dollar för olika IT-projekt, som ses som ett viktigt instrument för USA:s syften.

För att relationerna ska bli normala måste USA respektera att Kuba är ett självständigt land. Att det är kubanerna som väljer landets politiska, ekonomiska och sociala system. Att Kuba inte accepterar inblandning i sina angelägenheter, utan kräver att behandlas med värdighet och som jämlikar. Kubanerna har i 56 år stått emot invasion, blockad, terroristattentat, propagandakrig, brandbomber, biologisk- och kemisk krigföring. De nya relationerna är en stor framgång för Kuba och det tänker inte nu ge upp alla de landvinningar som man med stora uppoffringar nått, trots en maktfull och fientlig granne.

Zoltan Tiroler

 

Pil www.svensk-kubanska.se

 


   
 

En Internetskröna: Påven, Fidel och en mörkhyad president.

 
 

”USA kommer att vilja prata med oss när de har en mörkhyad president och världen har en latinamerikansk påve.” Detta citat tillskrivs Fidel Castro 1973 och har gått jorden runt och rapporterats på många olika språk. Men den är falsk. Historien uppstod när en argentinsk författare Pedro Jorge Solans ”offentliggjorde” den. I mars i år hävdade han i argentinska tidningen El Diario att han hade hört historien av en chaufför under sitt Kubabesök i januari. Och sen har den spridits över världen sålunda: 1973 när Fidel Castro återvände från sitt besök i Vietnam 12-16 september skulle han i samtal med internationella journalister ha fått frågan av den engelska journalisten Bryan Davis: ”När tror ni att förbindelserna mellan Kuba och USA kommer att återupprättas?” Och då skulle Fidel Castro ha svarat enligt citatet ovan. Skrönan tog fart och publicerades vitt och brett. Även kubanska hemsidor spred den och några radioprogram. Och många som sympatiserar med Kuba svalde den förtjust. Men det finns ingen annan källa än den anonyme chauffören som Solans hänvisar till. Ingen kubansk eller annan tidning eller nyhetsmedia återgav utsagan när den skulle ha gjorts 1973. Och den brittiske journalisten Bryan Davis har inte kunnat spåras. Och dessutom är det ohistoriskt att tro att Fidel Castro ens indirekt eller underförstått då skulle ha yttrat sig kritiskt eller nedsättande om Vatikanen eller påven. I början av 70-talet hade Fidel Castro utvecklat ett mycket gott förhållande med Vatikanens företrädare på Kuba, Cessare Sacchi, som blivit en modell för Vatikanen, och hade som mål att uppnå en allians med katolska kyrkans progressiva krafter. Eva Björklund, översättning och sammanfattning av Nelson Valdés’ artikel i Counterpunch 2015-08-03

Pil www.svensk-kubanska.se

 
   
 

Diplomatkår och solidaritetsrörelse hyllar 62-årsdagen av Mocada

 
 
 
 

Den 24 juli hade Kubas ambassad mottagning med stöd av Svensk-Kubanska Föreningen, Cubanos por Cuba och Resocal, inför den kommande 62-årsdagen av Moncada. Medlemmar i diplomatkåren, företrädare för UD och riksdagsledamöter samlades i Vilma Espínsalongen på ambassaden och lyssnade till Kubas nationalsång och ett anförande av ambassadören om läget på Kuba, framgångar och utmaningar.
Ambassadören framhöll att utan den kubanska revolutionen hade det varit omöjligt att alfabetisera miljoner och bistå fattiga sjuka på avlägsna platser i Latinamerika, liksom stödet till Afrikas oberoende och Kubas bistånd vid katastrofer och pandemier runt om i världen.
Han tackade för det svenska folkets solidaritet och närvarande latinamerikanska organisationer, och framhöll kampanjer som Frihet för De5 och insamlingen efter Sandyorkanen i Santiago de Cuba.
Nu öppnas ett nytt skede med ökande bilateralt intresse för samarbete med viktiga svenska företag och för ett aktivt kultur- och akademiskt utbyte. Den svenska turismen till Kuba har fördubblats med 3 flyg i veckan till Varadero och Havanna. Ambassadören framhöll också den nystart som ägt rum i förbindelserna mellan Sverige och Kuba med besöket av UDs statssekreterare på Kuba i maj i år.
Kvällens samkväm fortsatte med framträdanden av flera kubanska artister bosatta i Sverige som violinisten Emilio Estrada, Systrarna Abreu, dansösen Yumari och medverkan av två chilenska par som framförde sånger av Silvio och andra klassiker som Guantanamera och Hasta siempre.
Tillställningen fick stöd av Habana Club och Habanos SA i Sverige. Alla inbjudna bidrog till en stämning av vänskap, solidaritet och kubanism, och uttryckte sin tillfredsställelse över att ha fått delta i högtidlighållandet av ett så viktigt datum för det kubanska folket.

Kubas utrikesdepartement/Ambassaden i Sverige
Översättning Eva Björklund

Pil www.svensk-kubanska.se

 
   
 

Kuba rapporterar 4,7 % tillväxt första halvåret

 
 

Under nationalförsamlingens möte den 16 juli kungjorde ekonomiminister Marino Murillo att landets BNP vuxit med 4,7 % under första halvåret 2015. Därmed har den ekonomiskt låga tillväxttakten de senaste åren brutits. Tillväxten noteras inom de flesta områden som jordbruk, boskapsskötsel, sockerindustrin, tillverkningsindustrin, byggnadsverksamhet och handel med mera. Samhällsservice som utbildning och hälsovård följer årets plan.
Livsmedelsimporten har minskat med 1,62 miljoner US$, på grund av lägre världsmarknadspriser men mer ris har importerats eftersom den inhemska produktionen inte klarat av efterfrågan. Importen av mjölk, vete och socker har också ökat.
Handelsbalansen är än så länge positiv, men prisfall på den internationella marknaden och nedskrivning av valutor har lett till sämre resultat inom export av nickel, olja, metallindustri och turism. Där har antalet besökare ökat, men inte inkomsterna. Tillgången på flera livsmedel inom hårdvalutehandel har varit instabil dels på grund av brister i den inhemska produktionen, dels minskad import av vissa stapelvaror. Så ytterligare 40 miljoner US$ ska avsättas för ändamålet. Eva Björklund 2015-07-31

Pil www.svensk-kubanska.se

 
   
 

Vi firar nu ännu en seger
Efter 54 år vajar Kubas fana över ambassaden i Washington

 
 
 
  Den tvingades ner 1961 när USA bröt förbindelserna inför sin gangsterinvasion i Grisbukten.

Invasionen misslyckades och USA satte in total ekonomisk krigföring
kryddad med biologiska angrepp, terrorism, sabotage och undergrävande verksamhet. Obama erkände 17 december att USA trots allt detta inte uppnått sitt mål: att störta Kubas regering.
”Vi måste pröva något nytt” sa han och frigav de sista 3 av De 5 kubanska antiterroristerna

Frihet för de 3 var ett första villkor från Kuba för att inleda förhandlingar om diplomatiska förbindelser. Och för att upprätta dem krävde Kuba att USA skulle ta bort landet från sin lista över länder som de menar stöder terrorism,
vilket ju dels är helt grundlöst när det gäller Kuba, dels fullständigt skamlöst med tanke på USAs terrorism i tredje världen.

Kuba togs bort från listan i slutet av maj, och den 20 juli hissades fanorna på ambassaderna i Washington och Havanna.

Även om våra mäktiga medier gör allt för att dölja det, var det Kuba som tvingade USA till detta. USA hade inte bara misslyckats med att knäcka Kuba
utan också isolerat sig från Amerika söder om Rio Bravo som mycket tack vare Kuba kunnat börja frigöra sig från USA.

Alla Amerikas länder utom USA och Kanada bildade 2011 sitt eget förbund:
Latinamerikanska och Karibiska Gemenskapen, CELAC
vars 33 länder krävde att USAs skulle häva blockaden och erkänna Kuba.

Inför Amerikatoppmötet i Panama i april i år ställde CELAC USA inför ultimatum: acceptera Kubas deltagande eller så blir det inget toppmöte. Det vore en väldig nesa för USA, som måste böja sig för att kunna förbättra relationerna till södra världsdelen. Så den 17 december kungjorde Obama sin ändrade politik.

De samtal på jämlika villkor som nu pågår är i sig en seger för Kuba men priset för kubanerna har varit mycket högt och smärtsamt. USAs ekonomiska krigföring, har berövat Kuba motsvarande halva dess bruttonationalprodukt, den syftade till villkorslös kapitulation, men det gick inte, kubanernas uthållighet segrade.

Men USAs ekonomiska blockad består i nästan allt, framför allt den extraterritoriella lag som hindrar företag och banker i andra länder att handla med Kuba, om de inte vill riskera mångmiljardböter till USA. Men det är inte bara alla Amerikas länder - även Kanada – som kräver att USA ska häva Kubablockaden, det gör också 188 länder i FNs Generalförsamling. Mot dem står bara USA och Israel.

Obama har infört små lättnader i blockaden och tillåter nu US- medborgare att under vissa villkor besöka Kuba - allmän turism förbjuds ännu. Vissa US-företag får i viss, mindre utsträckning handla med Kuba, men inte med statliga företag. USAs avsikt att störta Kubas regering består och alla lättnader hittills syftar till att köpa, utrusta och bygga upp en femtekolonn i Kuba.

Nu förhandlar de om att normalisera förbindelserna. Men Kuba förhandlar inte om sina principer och samhällsystem. När det gäller mänskliga rättigheter är det inte Kuba som står vid skampålen. Och som Kubas utrikesminister sa 20 juli i Washington sa när fanan hissades över Kubas ambassad:

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” [...]

Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USAs nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen.” (slut citat)

Vi här säger som hela världen
USA:
Häv blockaden mot Kuba
Återlämna Guantanamo
Leve Kuba, Leve Moncada och den internationella solidariteten

Pil www.svensk-kubanska.se

 
 
 

Kubanska flaggan hissad i Washington
54 år efter att USA bröt förbindelserna och förberedde invasionen i Grisbukten 1961.

 
 

Den 20 juli hissade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Padilla den kubanska flaggan på Kubas ambassadbyggnad i Washington med orden: ”Den fana vi hedrar här idag är densamma som togs ned för 54 år sedan, och som en kubansk familj i Florida trogen sitt hemland tog hand om och bevarade i avvaktan på att denna dag måste komma någon gång”. Det var 1961 som USA bröt förbindelserna med Kuba inför den invasion de planerade och genomförde 16 april samma år i Grisbukten. Den misslyckades men följdes av ekonomisk och propagandakrigföring med inslag av biologiska angrepp, terrorism och sabotage och undergrävande verksamhet.

Bruno Rodriguez hyllade nu alla som kämpat för och givit sina liv för Kubas frihet och självständighet och påminde om att det var i USA som José Martí i USA förberedde befrielsekriget mot Spanien 1895. Han framförde en hälsning från Kubas president Raúl Castro som bekräftade Kubas goda vilja att gå vidare på en grundval av ömsesidig respekt, jämlik suveränitet, för en civiliserad samlevnad och normaliserade förbindelser för att lösa problem och främja samarbete till fördel för båda folken. ”Vi vet att det bidrar till fred, utveckling, jämlikhet och stabilitet i världsdelen med tillämpningen av FN:s stadgar och respekt för den fredszon som de latinamerikanska och karibiska länderna upprättat.”

Men blockaden består, den måste hävas
”Upprättandet av de diplomatiska förbindelserna och ambassaderna i båda länderna avslutar den första etappen av förhandlingar och inledning till den troligtvis långa och komplicerade process som väntar för att normalisera de bilaterala förbindelserna. […]”

”Bara genom att USA häver sin ekonomiska, finansiella och handelsblockad som orsakat så stort lidande och umbäranden för det kubanska folket, och återlämnar ockuperat område i Guantanamo och respekterar Kubas självbestämmande, kan meningen med dagens historiska händelse fullbordas.” […]

”Att hålla fast vid föråldrade och orättfärdiga mål och bara ändra metoderna för att uppnå dem gör dem inte mer acceptabla och det ligger inte i USA:s nationella intressen och inte heller medborgarnas. Men om det skulle bli så är vi beredda att anta utmaningen. ”

Bruno Rodriguez uttalade också den kubanska regeringens respekt och erkännande till USA:s president för hans uppmaning till kongressen att häva blockaden och för den ändrade politik som han inlett. Och framförde Kubas tacksamhet till alla kongressledamöter, akademiker, religiösa ledare, aktivister, solidaritetsföreningar, företagare och alla USA-medborgare som under dessa år arbetat för att denna dag skulle komma. Till dem hör också det flertal kubaner bosatta i USA som har försvarat Kuba och krävt en förändring.

Han tackade också den diplomatiska kåren som var närvarande och FN:s Generalförsamling som i så många år med 188 röste mot 2 krävt att USA ska häva blockaden.

Eva Björklund 20150721

Kom till Sergels Torg 26 juli kl 16, hylla Moncadahjältarna och fira Kubas seger

 

 
 
 

Folkens möte i Bryssel

 
 

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet.” Så sade Ecuadors president Rafael Correa vid Folkens Möte som hölls parallellt med toppmötet EU-Celac (Latinamerika och Karibien) i Bryssel i juni.

Correa höll ett uppskattat tal som tog upp en rad teman och i vilket han försvarade de åtgärder som de revolutionära regeringarna i Latinamerika vidtagit för att minska ojämlikheten. Han uttryckte också stöd till Kuba och Venezuela.

”Den största utmaningen detta århundrade är att människor ska prioriteras högre än kapital”, sade han till entusiastiska applåder. Correa tog upp en rad åtgärder som hans regering vidtagit för att minska förmögenhetskoncentrationen, den viktigaste orsaken till ojämlikhet. ”Latinamerikas största sjukdom är ojämlikhet.”

Förslag till nya skattelagar har lett till våldsamma protester från den politiska oppositionen och de välbärgade sektorerna i Ecuador. Det har genomförts en rad demonstrationer med inslag av våld från aggressiva grupper inom oppositionen.

Correa fördömde USA:s sanktioner mot Venezuela och kallade USA:s motiv för sanktionerna, att Venezuela skulle vara ett hot mot USA, för ”löjliga”.

”Venezuela, Bolivia och Ecuador är motståndare till nykolonialism. Vi böjer inte våra nackar inför imperiet. På grund av detta försöker det att straffa oss på alla möjliga sätt.” Correa hyllade beslutet att Kuba och USA ska arbeta för att återupprätta de diplomatiska relationerna, men krävde att blockaden måste upphöra.

Telesurtv.net 150611.
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

Kuppförsök i Ecuador

 
 

Sedan den 8 juni har Ecuadors regering, under ledning av president Rafael Correa, utsatts för ett kuppförsök. I flera städer har våldsamma demonstrationer hållits med krav på att störta landets regering. Grupper inom oligarkin, med stöd av medier nationellt och internationellt, har försökt att förtala regeringen och skapa en kris. Man har utlöst våld i ett fredligt land.

Oppositionen har utnyttjat ett lagförslag som skulle öka beskattningen på arv och kapital för att skapa missnöje och regeringsskifte. Men enligt regeringen skulle endast 2 % av befolkningen beröras av det nya förslaget. Enligt president Correa är det inte lagförslaget protesterna handlar om, ”det verkliga motivet är att störta regeringen. Det handlar inte om att avskaffa arvsskatten, det handlar om att tvinga bort den nationella regeringen…de hade förberett allt…de har utländska rådgivare.”

Presidenten och andra ledare har energiskt fördömt detta nya kuppförsök och har svarat med folkliga mobiliseringar till försvar för Ecuadors ”medborgarrevolution”. De fördömer den utlandsstödda kupplanen.

Flera regeringar, bland andra Venezuelas och Kubas, har uttalat sitt stöd för Ecuador. I sitt uttalande från den 15 juni skriver Kubas regering att ”inför dessa händelser, som verkar upprepa samma schema av destabilisering som använts mot andra progressiva regeringar i området, så uttrycker Kubas revolutionära regering sin fasta och oreserverade solidaritet med Ecuadors regering och kamrat Rafael Correa.” Kubas regering kräver respekt för den konstitutionella ordningen och fördömer energiskt varje inblandning i landets interna affärer.

Telesurtv.net 150613, Kubas utrikesministerium 150615.
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

Puerto Ricos långa frihetskamp – Äntligen händer det något

 
 

Eva Björklund, redaktör för tidskriften Kuba

I början av juni gick många tusentals puertoricaner ut i gatudemonstrationer både i Manhattan och San Juan med krav på självständighet för Puerto Rico och frihet för Oscar López Rivera, som med 34 år i fängelse slår rekordet för politiska fångar på hela västra halvklotet. Och i slutet av juni bekräftade FN:s Särskilda Avkoloniseringskommitté – som haft frågan på sitt bord sedan 1972 – Puerto Ricos rätt till självständighet.

Kuba har tagit upp detta i FN ända sedan 60-talet och på senare år fått sällskap av allt fler länder i Latinamerika och Karibien. På deras samorganisation CELAC:s senaste toppmöte i Costa Rica var ledaren för Puerto Ricos Oberoendeparti, Rubén Berrios, inbjuden som gäst. Och Nicaraguas president Daniel Ortega avslutade sitt tal i förtid och överlät mikrofonen till Berrios: ”Kom hit Rubén, avsluta mitt tal”. Berrios uppmanade CELAC att se till att Puerto Rico befrias från USA:s koloniala styre och att Oscar López Rivera släpps fri. Det fick stort medialt genomslag. USA satte in alla krafter men lyckades inte förhindra toppmötets beslut att frågan om Puerto Ricos självständighet ska tas upp på nästa toppmöte som ska äga rum i Ecuador, då Rafael Correa övertar ordförandeskapet.

I Puerto Rico deltar nu folk från alla politiska och samhälleliga riktningar i demonstrationerna. För första gången har alla antikoloniala organisationer gått samman och många andra som vill visa sitt missnöje med en kolonialregim utan makt i ett land i djup ekonomisk och social kris.

Puerto Ricos kamp för självständighet har varit komplicerad. I sista stund, när de kubanska befrielsestyrkorna 1898 så gott som besegrat Spanien invaderade USA Kuba och berövade kubanerna segern. I fredsöverenskommelse mellan USA och Spanien – kubanerna var inte tillfrågade – överlät Spanien inte bara Kuba utan också Puerto Rico och Filippinerna till USA. Sedan dess har puertoricanernas kamp mot världens mäktigaste imperium fått föras i medial osynlighet.

Puertoricanernas enastående massiva aktioner mot USA-truppernas närvaro och bombövningar i Vieques fick dock internationell uppmärksamhet i slutet av 1900-talet och FN:s Avkoloniseringskommitté krävde i sin resolution år 2000 i starka ordalag att USA skulle upphöra med sina krigsövningar på Vieques och återlämna ockuperad mark till Puerto Rico. Och att frågan om avkolonisering av Puerto Rico skulle tas upp i FNs Generalförsamling 2008. Men det skulle ta längre tid. USA utövade hårda påtryckningar och flera länder i Europa fruktade för att deras kvarvarande kolonier i Karibien skulle komma på tapeten också, så det fick vänta.

Nu har läget ändrats. Kravet på frihet för Oscar López Rivera driver på saken. Hans orimliga och brutala fängelsestraff har väckt alla puertoricaners avsky. Oscar har inte dödat eller skadat någon eller brutit mot någon lag. Hans enda erfarenhet av väpnad kamp fick han i USA:s krig mot Vietnam – som han drogs in i som så många unga män på den tiden – som han fick medalj för. Han dömdes 1981 till fängelse i 55 år för påstådd ”uppviglande sammansvärjning” för att han varit medlem i en organisation i Chicago som fredligt arbetade för självständighet för Puerto Rico.

Av sina 34 år i fängelse har han suttit isolerad i 13. USA:s presidenter har fått motta många vädjanden om frigivning och 2013 riktade fackförbundet AFL-CIO:s kongress - efter enhällig omröstning - en vädjan till president Obama om frigivning. Puerto Ricos politiska, religiösa, akademiska och sociala institutioner har gjort detsamma. Det gäller även de partier som vill behålla landets koloniala status liksom puertoricanska massmedier på ön och i USA. Och själva guvernören gjorde en tydlig markering när han besökte Oscar i det federala fängelset.

Aldrig tidigare har sådan enighet uppnåtts bland puertoricaner. Kravet på frihet för Oscar har förenats med kravet på självständighet från USA. Det är en kamp där Latinamerika nu spelar en helt annan roll än tidigare och hoppet om seger växer.

 

 
 
 

USA satsar ytterligare miljoner på ”demokratifonder” för Kuba

 
 

Trots att USA hävdar att man försöker normalisera relationerna med Kuba så fortsätter ansträngningarna för att begrava den kubanska revolutionen och återinföra kapitalism. I fredags beviljades 30 miljoner dollar för ”program för att främja demokrati och stärka civilsamhället i Kuba”. Minst 800 000 dollar ska gå till NED, National Endowment for Democracy.

NED används av USA för att undergräva vänster- och socialistregeringar och stöder oppositionsgrupper i dessa länder. Fonderna ska enbart användas för program och aktiviteter i detta syfte och får inte användas för att främja affärer, ekonomiska reformer, entreprenörskap eller något annat som inte är ”demokratifrämjande”.

Dess pengar är utöver tidigare beviljade 20 miljoner dollar. Förra månaden ströks Kuba från USA:s lista över länder som påstås stödja terrorism. Men den halvsekellånga blockaden fortsätter, liksom alltså också den undergrävande verksamheten.

Cuba Solidarity Campaign 150613.
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

Uttalande från Kubas regering om diplomatiska förbindelser med USA

 
 


Efter att diplomatiska förbindelser med USA upprättats måste blockaden hävas som en av flera nödvändiga åtgärder för att kunna normalisera förbindelserna.

Den 1 juli 2015 utbytte ordförande i Kubas statsråd och regering, general Raúl Castro Ruz, och USA:s president, Barack Obama, brev som bekräftade beslutet att återupprätta diplomatiska förbindelser mellan de två länderna och öppna permanenta diplomatiska beskickningar i respektive huvudstäder den 20 juli 2015.

Den dagen kommer Kubas ambassad i Washington att öppnas officiellt i närvaro av en kubansk delegation ledd av utrikesministern Bruno Rodriguéz Parrilla med deltagare av framstående företrädare för det kubanska samhället.

När Kuba och USA nu tar detta formella steg har de bekräftat sin avsikt att utveckla respektfulla förbindelser mellan båda folken och regeringarna för samarbete grundat på de principer och syften som befästs i FN-stadgan och folkrätten, särskilt Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser.

Det självständiga Kubas regering har beslutat att återupprätta diplomatiska förbindelser med USA med orubbad åtagande att försvara sina ideal – oberoende, social rättvisa och solidaritet med världens rättfärdiga krav, och bekräftar samtidigt var och en av alla de principer för vilka vårt folk har utgjutit sitt blod och utstått alla faror under ledning av vår revolutions historiska ledare, Fidel Castro Ruz.

Att återupprätta diplomatiska förbindelser och öppna ambassader är första steg på en process som kommer att bli lång och komplicerad för normalisering av bilaterala förbindelser där det kommer att bli nödvändigt att lösa en rad frågor som härrör ur den politik som tillämpats och som fortfarande är i kraft och skadar den kubanska nationen och dess folk.

Det kan inte bli några normala förbindelser mellan Kuba och USA så länge USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad är i full kraft och orsakar skador och umbäranden för det kubanska folket. Blockaden är det främsta hindret för att kunna utveckla vår ekonomi, den bryter mot folkrätten och skadar alla länders intresses, även USA:s.

För att kunna normalisera förbindelserna måste USA:s regering också till Kuba återlämna det område i Guantánamo som ockuperas olagligt; upphöra med sina radio- och tevesändningar som bryter mot internationella regler och inkräktar på vår självständighet; upphöra med program som främjar omstörtande verksamhet och destabilisering samt gottgöra det kubanska folket för alla de mänskliga och ekonomiska skador som USA:s politik orsakat dem.

Översättning: Eva Björklund
Källa: Kubas nyhetsbyrån ACN

 

 
 
 

Fidel Castro, en social reformator

 
 

Ledaren för den kubanska revolutionen ses som en talesman för de utan egen röst, som kräver social rättvisa och en jämlik fördelning av rikedomarna. Kuba erkänns allmänt för sitt sociala trygghetssystem och sina exceptionella resultat inom utbildning, hälsa, vetenskap, kultur och idrott. Genom att prioritera de mest lottlösa har Fidel Castro skapat det mest jämlika samhället i Latinamerika och Tredje Världen.

Siffrorna är talande. Vad gäller utbildning är analfabetismen i Latinamerika 11,7 %, i Kuba är den 0,2 %. När det gäller skolgång upp till 11 år är den 92 % i Latinamerika och 100 % i Kuba. När det gäller skolgång upp till 14 år är siffrorna 52 respektive 99,7 %. Av de latinamerikanska barnen når 76 % gymnasienivå, medan i Kuba är det 100 %. Till och med EU:s ekonomiska och sociala råd erkännaer att “dess siffror är exceptionella när det gäller utvecklingsländer.”

FN-organet UNESCO anger att Kuba har den lägsta andelen analfabeter och den högsta andelen i skola i Latinamerika. Enligt UNESCO besitter en kubansk elev dubbelt så mycket kunskaper som en genomsnittslig latinamerikansk dito. Och man tillägger: “Trots att Kuba är ett av de fattigaste länderna [sett till BNP] i Latinamerika, så har det de bästa resultaten vad gäller grundutbildning eftersom utbildning har prioriterats högst.” UNESCO framhåller också att Kuba ligger som nr 16 i världen (nr 1 i Nord- och Sydamerika) när det gäller Utbildning för Alla, IDE, som mäter allmän skolutbildning, skriv- och läskunnighet bland vuxna, jämlikhet mellan könen och utbildningens kvalitet. Kuba är också det land i världen som lägger högst andel av sin BNP på utbildning, nämligen 13 %. Motsvarande siffror är 7,3 i USA, 6,7 i Sverige, 6,4 i Finland, 6 i Storbritannien och 4,9 i Italien.

Några indikatorer gör det möjligt att utvärdera det utmärkta hälsovårdssystemet i Kuba. Medan barnadödligheten är 32 per 1 000 i Latinamerika, så har Kuba lägst i hela Amerika, 4,6 per 1 000. Medellivslängden är 70 år i Latinamerika, medan kubanerna blir 78 år i genomsnitt. Enligt WHO är Kuba ett av de länder med högst andel plus 100-åringar i förhållande till sin befolkning. Antalet läkare per 100 000 invånare är 160 i Latinamerika och 590 i Kuba. Ö-nationen har flest läkare i världen i förhållande till folkmängd.

Enligt USA:s American Public Health Association så “finns inga rasbarriärer som hindrar tillgång till hälsovård” och understryker “det exempel som Kuba utgör, ett land med politisk vilja att erbjuda en bra medicinsk vård till alla sina medborgare.”

Enligt världens mest ansedda medicinska tidskrift, New England Journal of Medicine så “verkar det kubanska hälsovårdssystemet inte vara av denna världen. Det finns för många läkare. Alla har en familjeläkare. Allt är gratis, fullständigt gratis... Trots att Kuba har begränsade resurser så har deras hälsovårdssystem löst problem som vårt (dvs USA) ännu inte lyckats lösa.” Tidningen tillägger att “Kuba har dubbelt så många läkare per invånare som USA.”

Enligt FN:s Utvecklingsprogram så är Kuba det enda landet i Latinamerika och Tredje Världen som under det senaste årtiondet finns bland de tio länder med bäst resultat vad gäller mänsklig utveckling bedömt efter “förväntad livslängd, utbildning och levnadsstandard.”

Enligt WHO är Kuba en modell för utvecklingsländer när det gäller hälsovård för mödrar och barn. UNICEF understryker att “Kuba är ett exempel på hur man skyddar och värnar barn.” Och vidare “allvarlig undernäring finns inte i Kuba. Här finns inga gatubarn. I Kuba är barnen alltid prioriterade och därför lider de inte av de brister som miljontals barn gör i Latinamerika. Barn som tvingas arbeta, som utnyttjas eller som hamnar i prostitution... Kuba är ett paradis för barndomen.” UNICEF uppger att Kuba är det enda land i Latinamerika som utrotat undernäring bland barn.

Rädda Barnen placerar Kuba på första plats bland utvecklingsländer när det gäller villkor som ges mödrar, före länder som Argentina, Israel eller Sydkorea. Rädda Barnen har då också tagit hänsyn till kriterier som hälsovårdssystemet, utbildning, personlig hjälp av kvalificerad personal vid förlossning, distribution av preventivmedel och utbildningsnivån hos kvinnor och barn. Likaså tar man i beaktande politisk- och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor, dvs kvinnornas deltagande i det politiska livet, liksom lika löner.

ILO, Internationella Arbetsorganisationen, betecknar det kubanska sociala trygghetssystemet som ett “mirakel”, med tanke på det skydd som arbetarna har och den låga arbetslösheten (1,9 %). Enligt ILO är 11 % i Latinamerika utan arbete och 65 % av befolkningen har inte tillgång till social trygghet. I Latinamerika är en av de stora paradoxerna att 25 miljoner barn tvingas arbeta medan 19,5 miljoner vuxna saknar arbete.

Genom att engagera människa i projektet för att skapa ett nytt samhälle, har Fidel Castro visat världen att det är möjligt. Trots väldigt begränsade resurser och ett ekonomiskt belägringstillstånd som USA påtvingar landet, erbjuder Kuba alla sina medborgare ett liknande socialt trygghetssystem som de rikaste ländern i världen.

Salim Lamrani, professor i Ibero-Latinamerikanska studier vid Sorbonne i Paris, specialist på relationerna Kuba-USA. Almayadeen 150403 (i originalet med källhänvisningar till alla siffror och citat)
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

USA avlönar våldsman

 
 

USA-journalisten Tracey Eaton avslöjar att Orlando Gutierrez Bornat, en man som satte igång ett stort bråk utanför Kubas ambassad i samband med det Amerikanska Toppmötet i Panama, fick bra betalt. Orlando Gutierrez skickades av kongressledamoten och högerextremisten (hon har uppmanat till mord på bland andra Castro) Ileana Ros-Lehtinen för att provocera fram en incident som skulle störa, och helst förhindra, mötet mellan presidenterna Obama och Castro i samband med toppmötet. Eaton uppger att provokatören fick 26 000 dollar för besväret, pengar som kommer från USA:s regering. Hans fru fick över 53 000 dollar. Paret fick alltså med sig mer än 79 000 dollar av skattepengar för att sabotera relationerna mellan USA och Kuba. De båda arbetar för det sk. “Directorio Democrático Cubano” med säte i Miami. De hörde till gruppen som skickats från USA till Panama för att företräda ”det kubanska civilsamhället”.

Tracey skriver att organisationen under åren 2009 till 2013 fått 6,2 miljoner dollar av USAs regering. En mindre del av pengarna går till olika personer i Kuba som stöd till aktiviteter och ”reportrar”, resten till verksamheten i USA.

La Pupila Insomne 150521
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

Che Guevaras dotter inviger ögonsjukhus i Argentina

 
 

28 maj invigdes ögonsjukhuset ”Dr. Ernesto Che Guevara” i Cordoba, Argentina. Sjukhuset är en del av den så kallade ”Operation Mirakel”, som återställt synen hos miljontals fattiga i en lång rad länder genom att erbjuda dem gratis ögonoperationer.

I invigningen deltog läkaren Aleida Guevara, dotter till Che. På sjukhuset kommer att utföras gratis ögonoperationer. I samband med invigningen hölls ett seminarium ”10 år av ALBA [den latinamerikanska samarbetsorganisationen] och dess påverkan på folken i Latinamerika och Karibien.”

Initiativet till sjukhuset har tagits av Aleida Guevara och kommer att fortsätta arbetet inom Operation Mirakel. Hittills har patienter som saknat resurser fått resa till Kuba och Bolivia för att genomgå ögonoperationer. Cirka 48 000 argentinare har sedan 2009 kunnat dra nytta av programmet. På det nya sjukhuset arbetar fyra oftalmologer. Sjukhuset har byggts med kubanska resurser och medel från lokala institutioner, men utan anslag från staten. Nästa mål är att bygga till en våning för utbildning av personal.

La mañana de Cordoba, Argentina 150528
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
 

Lek med BNP-siffror

 
 

2005 tillkännagav Kuba att man skulle räkna om sin BNP för att också innefatta hälsovård och utbildning, något som erbjuds alla kubaner gratis. Havanna sade att BNP används som en måttstock för ekonomin och marknaden, där så gott som allt har ett pris, så måste detta räknas in. Då en lång rad tjänster i Kuba inte är prissatta gav Kubas BNP tidigare en missvisande bild. För denna ändring fick Kuba utstå mycket kritik i internationella medier. Det sades vara en ”statistisk pantomim”.

Nobelpristagaren och Världsbankens tidigare chef Joseph Stiglitz säger att ökad BNP gynnar regeringar som ökar den materiella produktionen, men inte befolkningens välfärd och att BNP är missvisande för att den inte tar hänsyn till förstörelse av miljö eller att naturresurser försvinner. I BNP ingår inte sådan social service som ges gratis och som påtagligt påverkar deras livskvalitet. Å andra sidan räknas till exempel vapenproduktion och reklam in i BNP, saker som knappast är en indikator på ekonomiska framsteg.

Nu har EU beslutat att räkna in knarkhandeln i BNP. Då kallas detta en ”metodförändring”.

Cubainformacion 150512
Översättning: Zoltan Tiroler

 


 
 
   
 

Ny miljonrullning för ”regimförändring” i Kuba och andra progressiva länder

 
 
USA:s UD begär över 20 miljoner dollar för sina program enbart i Kuba under 2016. Ansökan visar tydligt att stormakten inte gett upp planerna på att lägga landet under sig.

Drygt 6 miljoner dollar är avsedda till att uppgradera Intressekontoret i Havanna till ambassad. Över en halv miljon dollar söks till ett nytt program som kallas ”Cuba Outreach Initiative”. Ytterligare 15 miljoner dollar till olika program riktat till ”civilsamhället” och 5 miljoner dollar till olika ”program för mänskliga rättigheter”.

I ansökan står att ”USA kommer att fortsätta sitt robusta demokratistöd till civilsamhället i Kuba och för större mänskliga rättigheter för det kubanska folket.” Och vidare slår ansökan fast att när USA har ambassad i Havanna kommer det att ”ställa större krav för att samarbeta med det kubanska civilsamhället”.

En annan ansökan på en dryg halvmiljon motiveras med att UD ”hoppas kunna utnyttja de förändringar som sker i Kuba och i USA-Kuba-relationerna.” Man vill utöka ”utbildning och kulturella utbytesprogram och utveckla kontakter med nya grupper och institutioner.” I ett tillägg till ansökan sägs att ”USA:s regering hoppas att kunna utnyttja ett unikt politiskt fönster av möjligheter”.

I andra budgetäskanden vill UD:s avdelning för Kuba i Washington ha närmare 3 miljoner dollar, en ökning med 100 000 dollar jämfört med 2015. Intressekontoret i Havanna ber om drygt 11 miljoner dollar, rejält upp från årets 4,8 miljoner.

Här finns också ambitioner för övriga Latinamerika. Man ”vill bredda närmandet till Centralamerika.” ”USA:s stöd till regionen svarar direkt mot prioriteringar i USA:s politik.” Man talar också om att ”fortsätta stödet till demokrati och mänskliga rättigheter i utmanande operationsmiljöer, inklusive Kuba och Venezuela. I enlighet med presidentens kubapolitik kommer USA att fortsätta att erbjuda demokratistöd till Kuba för att främja mänskliga rättigheter och fundamentala friheter och stödja det fria informationsflödet.”

Budgetdokumenten understryker att demokrati och mänskliga rättighetsprogram i Kuba fortsätter att vara en topprioritering för USA:s regering.

Den Ekonomiska Stödfonden ESF ska ”stödja initiativ i civilsamhället som främjar demokrati, marknadsekonomi… Programmet ska ge humanitärt stöd till offer för politisk repression och deras familjer, stärka oberoende kubanskt civilsamhälle, stödja det kubanska folkets önskan om att fritt bestämma sin framtid och reducera deras beroende av den kubanska staten…”

”USAID och UD fortsätter att arbeta nära med mottagare och kontraktsanställda…UD fortsätter att identifiera de lämpligaste programområdena, liksom områden för framtida program som har störst möjlighet att ge återverkningar i Kuba.”

I 2016 års budget begär NED, National Endowment for Democracy, 103 miljoner dollar för att ”ge konkret stöd till aktivister som arbetar i de svåraste och känsligaste politiska miljöer.” ”Som den enda diktaturen i Latinamerika kommer Kuba fortsatt att vara prioriterat. Nicaragua har presidentval 2016 och NED kommer att stödja civilsamhället och organisationer som försvarar demokratiska institutioner, processer och värden. Stöd till civilsamhället i de halvauktoritära regimerna i Bolivia, Ecuador och Venezuela kommer också att fortsätta.”

För propagandasändningar via radio/TV begärs 752 miljoner dollar, ca 10 miljoner mer än 2015. I detta ingår att ”etablera och övervaka stipendier till oberoende mottagarorganisationer för att utföra medieaktiviteter” i den Latinamerikanska regionen.

Along the Malecon 150506
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

USA:s politik, Kuba och dissidenterna: Hjälp eller hinder?

 
 
Låt oss föreställa oss ett parti i USA som arbetar för att ändra det politiska, ekonomiska och sociala systemet så att det blir som det i Folkrepubliken Kina. Att detta parti, eller en samling av grupper, saknar ett stabilt och erkänt ledarskap, saknar en sammanhållen ideologi mer än att de opponerar sig mot den ordning som finns i USA och att de omfamnar den kinesiska modellen; att de presenterar sig själva som de äkta representanterna för det nordamerikanska samhället trots att de inte har något verkligt intresse för något speciellt område.

Låt oss vidare anta att den kinesiska regeringen, som en del i sin statsbudget, ger dessa grupper hundratals miljoner yen för att stärka det som de kallar ”fredlig utveckling” mot en modell som skulle medföra en intim relation med Kina.

Slutligen, låt oss tänka oss att Kina skulle ligga där Kanada finns idag och med en befolkning 30 gånger större och en ekonomi 233 gånger starkare än USA:s. Att man skulle haft mycket dåliga relationer i över ett halvt århundrade och att Kinas president skulle insistera på att framhäva och visa sig med ledarna för dessa grupper.

Hur skulle USA:s regering reagera på detta? Skulle man isolera gruppen på Guantanamobasen, utan rättigheter eller skydd? Skulle man betrakta dem som en fredlig grupp, eller som en grupp som i praktiken uppmuntrar till väpnat uppror? Eller kanske skulle man nöja sig med att lägga fram åtal för att de samarbetar med främmande makt och bara döma till ett antal livstidsstraff? Eller skulle det vara möjligt att man skulle anse dem vara en legitim opposition, med rätt att utöva sina medborgerliga rättigheter, att ha avvikande åsikt om den etablerade ordningen att stärka fritt tänkande och uppföra sig som goda medborgare? Skulle de uppträda inför nordamerikanerna som försvarare av demokrati och pluralism, kapabla till dialog och respekt mot dem som inte delar deras idéer? Eller som förkämpar för yttrandefrihet via opartiska medier och spela en informativ roll som oberoende balanserar andra politiska riktningar?

[detta är den tänkvärda inledningen om dissidenterna i Kuba, skriven av chefredaktören för den kubanska tidskriften ”Temas”. Han fortsätter att peka på att dessa grupper, som Obama sagt USA ska fortsätta att finansiera, har spelat ut sin roll också för USA. Ö.a.]

Rafael Hernandez, Havanna, 150410
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Kubas läkarbrigad i Nepal:
"Tack är det vanligaste ordet"

 
 
“Dhan'yavada”, nepalesiska för Tack, det är det vanligaste ordet i korridorerna på Kubas sjukhus i Kirtipur, Katmandu, där Kubas Internationella Läkarbrigad Henry Reeve arbetar. Brigaden är specialiserad på katastrofsituationer och epidemibekämpning, och har hittills behandlat över 2 200 patienter. På sitt twitterkonto @CubahelpsNepal, rapporterar de dagligen.

Det kubanska fältsjukhuset har all nödvändig utrustning för katastrofsituationer som operationssalar, intensivsalar, röntgen, laboratorier, sterilisering, mottagningsrum och återhämtningssalar.

Eva Björklund, källa Granma 150522
 


 
 
   
 

Nu vågar också Sverige prata med Kuba - Officiella samtal mellan viceministrar

 
 
Efter tillkännagivanden från Kuba och USA i december 2014 om omprövning av USA:s kubapolitik sker nu besök och utbyten med en rad västländer på löpande band. I dagarna är Frankrikes president Hollande på statsbesök. Också Sverige bryter sin långvariga isolering och har skickat en delegation på hög nivå till Havanna.

Kubas vice utrikesminister Rogelio Sierra Diaz tog den 8 maj emot Annika Söder, statssekreterare på Sveriges Utrikesdepartement. Under samtalet uttryckte viceministrarna sin önskan att bredda och förstärka relationerna mellan de båda länderna.

I Sveriges delegation fanns också Sveriges ambassadör i Havanna, Elisabeth Eklund, samt Jonas Lövén och Barbro Elm från Sveriges UD. Från kubansk sida deltog bland andra chefen för Europa- Kanadakontoret, Elio Rodriguez Perdomo.

Källa: Kubas Ambassad 150508
Referat: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Kuba och USA utbyter ambassadörer inom kort

 
 
Raul Castro meddelade att Kuba kommer att utbyta ambassadörer med USA i slutet på maj. Enligt en talesman för USA är inget datum fastslaget.

Den kubanske presidenten bekräftade att när USA tagit bort Kuba från listan över länder som påstås stödja terrorism, så skulle de bägge regeringarna utse ambassadörer. Kuba förväntas strykas från listan 29 maj. Men Castro tillade att man fortsatt har betänkligheter vad gäller återupprättande av relationer med USA då Havanna anser de aktiviteter som USA:s diplomater ägnar sig åt är illegala. Det gäller att ge stöd, uppmuntran och resurser till oppositionsgrupper och individer. Kuba har länge hävdat att Washington använder sina begränsade diplomatiska resurser till att stödja oppositionsgrupper, av vilka många finansieras av USA via National Endowment for Democracy (NED) och United States Agency for International Development (USAID).

Den kubanske ledaren slog fast att USA måste avsluta sin ekonomiska blockad och ockupationen av Guantanamo innan fullständiga relationer återupprättas. ”Blockaden måste till fullo hävas och Guantanamo ska återlämnas”, sade president Castro.

Telesurtv.net 150512.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Uppskattad gåva till Kuba från stadsmuséet i Eskilstuna

 
   
 
Lördagen den 25 april var en solig vårdag i Eskilstuna. I kapp med solen sken Kubas ambassadör Francisco Florentino då han i stadsmuséets utställningslokal, belägen i det gamla gevärsfaktoriets byggnad, mottog muséets gåva; ett Winchestergevär som tillhört den legendariske kubanska frihetskämpen Antonio Maceo.

Antonio Maceo, som på grund av sin afro-kubanska bakgrund och betydelsefulla roll i frihetskampen mot den spanska kolonialmakten, har på Kuba fått tilläggsnamnet ”Bronstitanen”. Han var på sin mors sida slavättling, och när han 1868 anslöts sig till det första befrielsekriget handlade det också om en kamp mot slaveriet på Kuba. Ett system som först två årtionden senare avskaffades.

Det första befrielsekriget slutade med en uppgörelse1878, men Maceo tillhörde den grupp av kämpar som vägrade acceptera det man såg som ett nederlag för de principer man slagits för.

När det andra befrielsekriget under ledning av José Martí inleddes 1895, var Maceo en av generalerna. Han stupade i strid 7 december 1896.

Bakgrunden till att hans Winchestergevär hamnade i Eskilstuna var en vänskap som uppstod mellan Maceo och den svenske bergsingenjören Åke Sjögren. De träffades i Costa Rica och arbetade åt samma företag under fyra år. Maceo var anställd som vakt och skyddade Sjögren i samband med guldtransporter. När Maceo återvände till Kuba fick Sjögren som vängåva geväret som många år senare, 1979, donerades av Sjögrens barnbarn Eva Wilson till vapenmuséet i Eskilstuna. När detta museum av säkerhetsskäl lades ner 2006 hamnade Maceos gevär nerpackat tillsammans med tusentals andra vapen och vapendelar i stadsmuséets förråd.

Men i maj 2014 kontaktades muséet av den i Havanna bosatte svenske fotografen Anders Rising, som nåtts av ryktet om att Maceos gevär skulle finnas i Eskilstuna. Vapnet letades fram, och den kubanska ambassaden och stadsmuséet i Havanna kontaktades. Och naturligtvis accepterade kubanerna med entusiasm erbjudandet om att få tillbaka frihetshjältens vapen.

Vid ceremonin den 25 april närvarade förutom representanter för Kubas ambassad också Nicaraguas ambassadöroch medlemmar i Cubanos por Cuba och Svensk-Kubanska Föreningen.

Eskilstuna kommun representerades av kommunfullmäktiges vice ordförande Lars-Olov Lundkvist och kulturnämndens ordförande Mona Kanaan. Kubas ambassadör Francisco Florentino och stadsmuséets chef Nils Mossberg höll tal, och Sussanne Nickel som arbetat med alla praktiska och formella problem som pockat på att lösas, höll ett inspirerat och mycket uppskattat anförande om vägen fram till dagens överämnande av Maceos Winchester. Som avslutning bjöd ambassaden och Cubanos por Cuba på mojito med piroger och välsmakande tilltugg. Den avspända och goda stämningen höjdes ytterligare genom de kubanska revolutionssånger som framfördes av Xavier Castro, till eget gitarrackompanjemang.

I Eskilstuna-Kuriren (27/4) citerades Kubas ambassadör: ”Det här knyter banden mellan folken allt tätare!”

Tomas Vidén
 


 
 
   
 

Ekonomin pekar uppåt

 
 
Kubas varuexport ökade 49,5 % mellan 2008 och 2014. Ökningen kan till stor del hänföras till exporten av bioteknologiska produkter och olika produkter som tas fram ur olja. Tjänstesektorn har vuxit med 59,3 % under samma period. Här sticker främst den medicinska sektorn ut, som preliminärt gav ett inflöde på 8,2 miljarder dollar 2014.

Mellan 2008 och 2013 minskade importen från 32,4 % av BNP till 18,8 %. Motsvarande siffror för exporten gick från 18,4 till 21,5 %. Handelsbalansen var negativ med minus 1,7 miljarder dollar 2008, men positiv 2014 – plus 1,6 miljarder dollar. Från 2009 har Kuba omförhandlat sina lån och fått betydliga nedsättningar av dessa bland flera stora lånegivare.

Anställda i den icke-statliga sektorn har gått från 16 till 23 % av arbetskraften mellan 2009 och 2013, och kommer förmodligen att nå 30 % av arbetskraften i år och 35 % i en nära framtid. Samtidigt har den statliga sektorn bantats med 34 % på ministeriera och 27 % i industrin fram till 2013. Antalet egenföretagare har stigit från 144 000 individer 2009 till närmare 500 000 vid slutet av 2014, mer än en tredubbling.

Cuba Contemporanea april 2015 (utdrag).
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Andra önationer lär av Kubas ekologiska jordbruk

 
 
Ekologiska jordbrukare från Fiji och Solomonöarna har anlänt till Kuba för att lära sig innovativ jordbruksteknik från världsledarna inom ekologisk odling. Syftet är att förstärka tillgången till livsmedel och skydd av miljön i hemländerna.

Besöket inleder ett projekt från the Pacific Organic and Ethical Trade Community (POETCom) för att överföra utprovade ekologiska jordbruksmetoder med låga kostnader till stillahavsregionen. Gruppen består av odlare från Fiji och Salomonöarna.

Utbildningen fokuserar på jordbruksteknik och hålls vid Alejandro Humboldt-institutet för tropiskt jordbruk, som ligger under Kubas jordbruksministerium. Projektet finansieras bland annat av FN för att ge kunskap om överföring utprovade, kostnadseffektiva och ekologiska jordbruksmetoder.

Bland annat ska kompostering med maskar, som ger väldigt högvärdig kompost; mikrobevattning och decentraliserade lokala laboratorier för utveckling av biologiska bekämpningsmedel studeras

Lärdomar från Kuba ska användas för att sätta upp pilotanläggningar för stadsjordbruk. Koordinatorn säger att Stilla Havsregionen står inför enorma utmaningar för att kunna hålla med livsmedel, då landförstöring breder ut sig, liksom dåliga jordbrukstekniker och användning av kemikalier. Problemen förstärks av klimatförändringarna.

”Kuba etablerade ett omfattande nätverk av stadsjordbruk som kan mätta de 80 procent av landets befolkning som bor i urbana områden. De har nu gjort systemet mycket effektivt. Denna modell är relevant för urbana centra i Stilla Havet där samhällen stor inför liknande livsmedelsproblem”, säger koordinatorn Ms Mapusua.

”Vi behöver utveckla bättre metoder och integrera dem i våra system för att garantera livsmedelssäkerhet samtidigt som den biologiska mångfalden skyddas och vi bekämpar de negativa effekterna av jordförstöring som är kopplat till klimatförändringar”, säger hon.

The JET, Fiji 1505.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Kanadensisk bank kanske till Kuba

 
 
Scotiabank, baserad i Kanada, överväger att öppna en filial i Kuba. Bankens chef besökte nyligen Kuba för att utröna möjligheter att finansiera försäljning av jordbruks- och medicinska produkter till kubanska företag. Kanadensiska företag som gör affärer med Kuba är bannlysta av USA:s finansiella system och de ledande personerna i företagen får inte resa in i USA.

Cuba Central Team 150410
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Två döda och omfattande skador efter regnstorm i Havanna

 
 
Starka stormvindar och enorma skyfall drabbade Havanna onsdag kväll. Enligt myndigheterna har 24 hus till stor del rasat, och lika många totalförstörts. De områden som drabbats värst är Gamla Havanna, Centro Havanna och Cerro.

Myndigheterna satte upp evakueringscentra väster om staden för de som bodde i riskområdena. Och elektrikerbrigader ryckte ut så snart det gick för att laga elledningar. Några dagar senare drabbades östra Kuba också av häftiga regn och storm som skadade hundratals byggnader, elnätet, grödor och vägar i bergskommunen Baracoa i Guantanamoregionen. 350 mm på två dagar översvämmade floder och dammar och översvämmade delar av staden. En tornado slog till mot Bermejal i utkanten av staden. Kakaoodlingar, bevattningssytem och vägar drabbades liksom skolor och sjukstugor.

Eva Björklund
Källa: ANC 150430 och 150505
 


 
 
   
 

Sammanfattning av toppmötet i Panama

 
 
För Kuba blev det Sjunde Amerikanska Toppmötet en sorts debutantföreställning. Utesluten från samlingen från det att toppmötena började 1994, så var Kuba i år inte bara inbjudet, utan mötets centralpunkt. Kubas närvaro hyllades i talen från nästan alla statschefer och handslaget mellan Obama och Castro var mötets fotoögonblick.

I Raul Castros 49-minuter långa tal (han skämtade att eftersom Kuba varit utestängt från de sex tidigare mötena så förtjänade han längre taltid) gav han en historielektion om tidigare USA-angrepp på Kuba – från Platt-tillägget (då USA gav sig rätten att intervenera i Kuba) till USA:s stöd till diktatorn Batista, till invasionen av Grisbukten och fängelset på Guantanamobasen. Men han var storsint gentemot Obama, och sade att man inte kan klandra honom för historien. Castro kallade honom en ”ärlig person” sprungen ur enkla förhållanden.

President Obama fick beröm under mötet för att ha vänt detta blad. Några statschefer insisterade på att klargöra att Kuba inte var med på mötet tack vare Obamas inställning, utan för att ledarna i Latinamerika hade sagt att det inte skulle bli ett ytterligare toppmöte utan Kuba. Colombias president Santos, ingen vänsterman, påminde om sin inställning vid förra mötet som han var värd för, att Kuba måste bjudas in. Bolivia, Nicaragua, Venezuela och andra hade hotat med bojkott om inte Kuba bjöds in.

Argentinas president Christina Kirchner gick ett steg längre i att ta ifrån Obama äran. Hon sade att Kuba var med för att landet kämpat modigt och envist i över 50 år, medan man led under den USA-ledda blockaden. Ecuadors Rafael Correa sade att Obamas början var bra, men inte bra nog. Correa insisterade på att det var dags att göra slut på den ”inhumana och olagliga blockaden av Kuba” som allvarligt hade skadat kubanerna och att det var dags att ”återlämna det ockuperade territoriet i Guantánamo”. Bolivias Evo Morales avfärdade varje antydande om att USA skulle vara en god kraft som nu kom för att hjälpa stackars Kuba. Istället ansåg han att USA skulle betala skadestånd för mer än 50 års skador på Kubas ekonomi.

Det är svårt för många USA-medborgare att förstå Kubas stora roll på västra halvklotet. Colombias Santos tackade Kuba för dess roll i fredssamtalen mellan hans regering och FARC-gerillan. Andra regeringar tackade Kuba för att det skickar läkare till deras länder och behandlar patienter i fattiga områden dit deras egna läkare vägrade att åka, eller för att Kuba startar skolor för att utbilda deras medborgare till läkare. Kuba hyllades för att det hjälper till med sina framgångsrika alfabetiseringskampanjer. Men vad de flesta nordamerikaner inte förstår är stoltheten som så många latinamerikaner känner – också personer som inte gillar Kubas politik – överatt denna lilla ö i över 50 år lyckats försvara sig och hindrat alla stormaktens försök att ta över.

Från revolutionens början har USA:s regering använt alla medel det kunde komma på för att störta Fidel Castro – från förgiftade cigarrer, till att finansiera sabotage och diplomatisk isolering. Historien är full av CIA:s och exilmaffians smutsiga tricks, innefattande sprängningen 1976 av ett kubanskt passagerarflygplan som dödade alla 73 personer ombord. Till och med i Panama, där toppmötet ägde rum, fanns en konspiration i november 2000 för att döda Fidel Castro genom att spränga aulan där han skulle hålla tal.

Så det faktum att Kuba lyckats hålla USA stången i alla dessa år ses av många som ett mirakel. ”Jag var i Kuba på semester”, berättar Gabriela Gomez, en lärare från Panama. ”Jag såg en ruinerad ekonomi och byggnader som höll på att rasa. Jag gillar inte restriktionerna på fritt tal och församling. Men jag älskar det faktum att Kuba lyckats överleva som en kommunistisk nation trots så mycket aggression utifrån.” [Kuba har i själva verket både yttrandefrihet och föreningsfrihet, men de ”dissidenter” som avlönas av det angripande USA brukar uppge att de förföljs både av myndigheter och civilsamhället. De ges ofta utrymme i internationell massmedia, vilket ligger bakom missuppfattningen att kubaner saknar yttrandefrihet. Reds. Anm.]

Men tänker USA verkligen acceptera Kuba som en självständig nation som valt en annan väg? Prästen Raul Suarez som förestår Martin Luther King Center i Havanna och som närvarar i Panama på det parallella Civil Society Forum, ser samma gamla intriger, inblandning och manipulation. ”Se bara vad som hände vid Civil Society Forum. Jänkarna betalade kubanska dissidenter, som inte har några anhängare i Kuba, för att komma hit till Panama och delta som kubanska representanter för civilsamhället. Samtidigt nekades många av representanterna för Kubas massorganisationer tillträde.”

”Halva vår delegation kom hit bara för att finna att de inte fick den ackreditering som de utlovats och de utestängdes från mötena”, säger Grechen Gomez från Kubas Studentförening. ”Medan kubanska dissidenter, som inte representerar någon utom sig själva, blev ackrediterade som representanter för det kubanska civilsamhället.” Det blev sammanstötningar mellan de som stöder Kuba och dissidenterna. Dessa blev kallade för legoknektar för att ta emot pengar från USA. Foton visades upp där några av dem kramar om den ökände terroristen Posada Carriles. De säger också att den fd CIA-agenten Felix Rodriguez, som anklagas för att ha gett ordern om att avrätta Che Guevara, var på plats för att arbeta ihop med dissidenterna.

USA och Kanada stoppade den slutdeklaration som alla de övriga 33 länderna var överens om. Deklarationen kräver enhällighet för att antas. De två nordamerikanska länderna opponerade sig mot punkter som att hälsovård är en mänsklig rättighet, ett stopp för det elektroniskt spionage, tekniköverföring till utvecklingsländer, och ett tillbakadragande av USA:s deklaration om Venezuela som ett allvarligt och akut hot mot USA. Inte heller förra toppmötet, som hölls i Colombia 2012, kunde enas om ett slutdokument. Den gången gällde motsättningarna USA:s blockad mot Kuba.

Counterpunch 150415, Venezuelanalysis 150413.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Solidaritet med Venezuela!

 
 
Uttalande från Svensk- Kubanska Föreningens styrelse

Trots att alla länder i Latinamerika och Karibien och även många andra länder protesterar och kräver att USA:s president Barack Obama drar tillbaka sitt beslut om sanktioner mot Venezuela, har han vägrat. Det var genom sin exekutiva order den 9 mars som Obama beslöt om sanktioner mot Venezuela. Alla 33 länder i den latinamerikanska och karibiska gemenskapen CELAC har krävt att han upphäver sin order. På OAS-toppmötet i Panama reste sig den ena statschefen efter den andra upp i talarstolen och krävde: ”Ta bort sanktionerna!” Folkrörelseorganisationer från när och fjärran ställer kravet. En internationell namnlista har nu nått upp till 13 miljoner undertecknare.

President Obama motiverade sina sanktioner med att Venezuela skulle ”utgöra ett exceptionellt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik”, ett löjeväckande påstående som han och hans talespersoner muntligt tvingats ta tillbaka. Men sanktionerna vägrar han rubba.

Sanktionerna mot Venezuela går ut på att anklaga och trakassera Venezuelas statsåklagare, polischef, säkerhetschef och militära ledare, sammanlagt sju personer, för att som USA påstår ha agerat med kraftigt omotiverat våld mot protestaktioner mot regeringen och att ha förfalskat bevis. Verkligheten är tvärtom. USA har tillsammans med krafter bland Venezuelas allra rikaste, misslyckats få bort Hugo Chavez och nu Nicolás Maduro den parlamentariska vägen. De tillgriper istället andra metoder: destabilisering, statskupp, förtalspropaganda.

Med uppbackning från USA har extrema våldsbenägna och beväpnade högerkrafter fått råg i ryggen i sina försök att skapa kaos, med attacker mot och förstörelse av statliga byggnader, universitetsbyggnader, tunnelbanestationer m.m. Barrikader de byggde lamslog trafiken. 2014 miste 43 personer livet och hundratals skadades, huvudsakligen regeringslojala och poliser. Landets polis och rättsinstanser har agerat mot de skyldiga, inklusive mot uppviglande framträdande högerpolitiker, som förts till rätten och dömts till fängelsestraff.

Enbart i år har Obama godkänt mer än fem miljoner dollar till stöd för högergrupper som agerar mot regeringen. Tillsammans med ytterligare miljoner via USA:s NED, USAID och andra kanaler finansieras mängder med grupper för att skapa kaos i försök att få den lagliga regeringen att i internationell press framstå som oduglig och utan folkligt stöd, och fälla den. Sedan 1998, då Hugo Chavez valdes första gången, har minst 90 miljoner dollar pumpats in från USA.

I ett meddelande från USA:s ambassad i Venezuelas huvudstad Caracas släppt av Wikileaks avslöjas att Chargé D’Affaires John Caulfield skrev ”Utan fortsatt stöd från oss, är det möjligt att organisationerna som vi hjälpte till att skapa . . . skulle tvingas lägga ned . . . Vår finansiering kommer att ge dessa organisationer en nödvändig livlina”.

Flera USA-diplomater har deklarerats non grata på grund av deras konspiratoriska inblandning i Venezuelas interna angelägenheter. FN:s Wienkonvention reglerar vad diplomater skall ägna sig åt. De får ej blanda sig i värdlandets interna angelägenheter. I februari i år avslöjade president Maduro ett planerat kuppförsök som inkluderade flygbombning. Några venezulanska militärer och USA-medborgare utpekades. I mars begärde Venezuela att USA:s ambassads enorma bemanning med 100 tjänstemän reduceras till 17 diplomater för att motsvara det som Venezuela har i sin ambassad i Washington. Venezuela inför nu också visumkrav för USA-medborgare.

Venezuela är det land i världen som enligt OPEC har de största oljereserverna, olja som det oljetörstiga USA vill ha. USA och många rika i Venezuela tål inte att Venezuelas revolutionära regering använder oljerikedomarna för folkets bästa, hälsovård, utbildning, bostäder, kultur. De tål inte Hugo Chavez initiativ PetroCaribe som försörjer Karibiens länder med olja till lågt vänskapspris. De tål inte Venezuelas solidariska politik och viktiga betydelse i den internationella politiken och progressiva rörelsen. USA har avslöjats och tvingats till defensiven i sanktionsfrågan, men har ej ändrat sina världshärskarambitioner i Latinamerika och Karibien.

USA, upphäv sanktionerna mot Venezuela!
Solidaritet med Venezuela!
 


 
 
   
 

Kommunval på Kuba: ”Folk vill inte ha något systemskifte”

 
   
 
Drygt 7,5 miljoner kubaner – drygt 88 % av väljarna – la sin röst i kommunalvalen som ägde rum 19 april.  90 % av rösterna var giltiga, 4,5 % blankröster och 4,9 % ogiltigförklarade (trasiga eller klottrade på).  Dvs 12 % avstod av olika skäl, och ytterligare nästan 10 % röstade blankt eller med ogiltig valsedel. Om man ser alla dessa, de som avstod, röstade blankt eller där valsedlarna var ogiltiga (som politiskt avståndstagande eller av andra skäl), så blir det drygt 1,5 miljoner.

24 600 vallokaler, 27 379 kandidater till 12 589 ledamotsplatser i kommunfullmäktige runt tom i landet. 11 425 ledamöter valdes med över 50 % av rösterna, medan de övriga går till en andra valomgång mellan de två med flest röster. 35 % av de valda är kvinnor, 15 % ungdomar, och 55 % valdes om på sina platser.  59 % av de valda är medlemmar i kommunistpartiet.

Utländska medier har särskilt fokuserat på ett par framträdande oppositionella med anknytning till USA:s intressekontor i Havanna. De nominerades av över 50 % av grannarna på något av stormötena i sina valdistrikt.  De lyckades dock inte vinna över 50 % av väljarna i sina valkretsar, där kom de på tredje respektive fjärde plats. Till Reuters sa de båda att valet hade gått rätt till och att ”Folk vill inte ha något systemskifte”.

Eva Björklund
 


 
 
   
 

Uttalande från Svensk-Kubanska Föreningens årsmöte: Stoppa USA:s blockad mot Kuba!

 
 
Löftet från USA:s president Obama i december 2014 om att upphäva blockaden – eller det han felaktigt kallar embargot – har inte uppfyllts. Bara inom telekombranschen har vissa förändringar skett, och baktanken är att USA därigenom ska kunna påverka Kuba inifrån och sabotera det socialistiska samhällsbygget. Detta har talespersoner från USA, inklusive president Obama själv, öppet deklarerat. Strategin i USA:s kubapolitik – att störta Kubas regering – är oförändrad. Men USA har erkänt att de hittills misslyckats och ändrar därför nu sin taktik.  

Det är de senaste årens utveckling i Latinamerika som tvingat fram denna taktikändring. Med CELAC, som enar alla 33 länder i Latinamerika och Karibien, står USA isolerat från den världsdel som de sedan Monroedoktrinen 1823 betraktat som sin egen ”bakgård”. USA försöker nu med alla medel, och med det i verkligheten överspelade OAS som ett forum, att återta sin dominans på de amerikanska kontinenterna. De försöker söndra och splittra upp CELAC, ömsom med moroten, ömsom med piskan. För att vinna sympatier i Latinamerika sträcks nu en morot mot Kuba, men mot Venezuela slår man med piskan.

  USA vill nu återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Kuba, som president Eisenhower bröt 1961. Kuba och USA har inlett samtal på hög nivå. Samtal om mänskliga rättigheter har också inletts på hög nivå. Allt detta är mycket bra. Men Kuba kommer inte att låta sig förföras och köpas till priset av sitt socialistiska samhälle eller till priset av Latinamerikas enhet.

Innan relationerna USA–Kuba kan normaliseras måste USA avsluta sin aggressiva kubapolitik, och:

· Upphäva alla blockadlagar mot Kuba.
· Tillåta alla USA-medborgare att resa fritt till Kuba som turister.
· Stryka Kuba från USA:s lista på länder som sponsrar terrorism.
· Upphöra med att bötfälla banker i USA och Europa som förmedlat affärer med Kuba.
· Upphöra med att betala, utrusta och instruera s.k. ”dissidenter” på Kuba att agera mot den lagliga och folkvalda regeringen.
· Upphöra med kubafientlig propaganda in över Kubas egna etermediafrekvenser.
· Återlämna det olagligt ockuperade området vid Guantánamoviken till Kuba.

Solidaritet med Kuba och Venezuela!
Leve Latinamerikas och Karibiens enhet!
Stoppa USA:s Kuba-blockad!

Stockholm, 11 april 2015
 


 
 
   
 

USA söker chef för sina ”journalister” i Kuba

 
 
USA:s statliga propagandasändningar mot Kuba, Radio/TV Martí, söker en chef till sitt ”nätverk av journalister” i Kuba. Radio/TV Martí, som i strid mot internationella överenskommelser sänder på frekvenser som tillhör Kuba, vill utöka sitt nätverk av rapportörer i Kuba. I annonsen anges att ”artiklar om ekonomi, politik och dissidentrörelsen är av speciellt intresse.” I den nye chefens uppgifter ingår att rekrytera ”journalister” spridda över hela landet. Den långa annonsen listar en rad krav på eventuella kandidater och visar att USA inte har några tankar på att upphöra med sin propaganda mot den socialistiska ön.

Along the Malecon 150412.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Kuba enda landet som når UNESCO:s mål

 
 
Kuba är det enda landet i Latinamerika som når upp till UNESCO:s mål för grundutbildning. Kuba har klarat alla målen som satts upp av UNESCO i dess ”Utbildning till alla” år 2000, säger organisationen i ett pressmeddelande. Målen är (1) att utöka tidig utbildning för barn (2) obligatorisk grundskoleutbildning (3) utöka vuxenutbildning (4) öka läskunnigheten bland vuxna med 50 % (5) eliminera all ojämlikhet mellan könen inom utbildning och (6) förbättra kvaliteten på lärarna och ha mätbara mål för resultat inom utbildning.

Av Kubas BNP gick förra året 13 % till utbildning. I USA var motsvarande siffra 5,4 % år 2010 (det senaste året för vilket det finns tillgängliga data för USA).

Cuba Central Team 150410.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

USA bestraffar fortfarande handel med Kuba

 
 
Många tror annorlunda, men USA vidmakthåller sanktioner mot företag och medborgare för deras förbindelser med Kuba. Att det gäller mexikanska företag framhålls av dagstidningen Excelsior.

Tidningen skriver att, trots den process av normalisering som pågår mellan Havanna och Washington, så finns mexikanska företag kvar på Vita Husets svarta lista för sina band med Karibiens största ö. Man påminner om att myndigheterna i USA registrerar företag och personer som man anklagar för att ha utbyte med Kuba. Dessa medborgare får inte öppna bankkonton i USA, inte heller göra penningöverföringar eller göra inköp i affärer. De får bara betala för basutgifter som mat och boende, skriver den mexikanska tidningen. Den drar slutsatsen att hindren för handel med Kuba kvarstår. Cubadebate 150413.
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Myter börjar spricka efter USA:s öppningar

 
 
Sedan december 2014, då president Obama offentliggjorde att man börjat diskussioner med Kuba och han förklarade att blockaden varit ett misslyckande, har flera myter om Kuba börjat falla sönder.

För det första: Blockaden är inte ett påhitt eller en ursäkt av den kubanska regeringen, utan en politik som påverkar hela den kubanska befolkningen och är det största hindret för landets ekonomiska utveckling.

För det andra: För första gången har många kunnat läsa i tidningarna att de medborgare som inte kan resa, eftersom de är förbjudna att göra det, är USA-medborgare. Det är de som bara kan åka till Kuba under vissa villkor. Medan kubanerna sedan några år kan resa utan de tidigare administrativa hindren.

För det tredje: Att svårigheterna med Internet i Kuba till stor del sammanhänger med USAs blockad och inte beror på påstådda beslut av Kubs regering för att hindra åtkomst till nätet. Vita Husets beslut att nu tillåta USA-företag att sälja IT-utrustning gör slut på myten om att Havanna vägrar att acceptera, eller censurerar, Internet.

För det fjärde: Ytterligare en myt som börjar falla har att göra med kubanska idrottsmän i USA. Kuba tillåter sedan en tid idrottsmän att åka utomlands och få behålla största delen av sin inkomst. Men i USA går det inte på grund av blockaden om inte idrottsmannen/ kvinnan bryter alla förbindelser med kubansk idrott och slutar betala skatt på ön.

Det verkar trots allt som att Obamas insikt om att blockaden mot Kuba misslyckats har medfört att vissa medier börjat kasta en del ljus på sådant som de tidigare teg om. [Det verkar dock inte gälla svenska medier, ö.a.]

Cuba News 150130
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

Argentinas president hyllar Kuba

 
 
Det panamerikanska toppmötet i Panamá är det första som Kuba deltar i, efter att länge uteslutits ur det av USA skapade OAS, Organization of American States. Förändringen kom sedan flera latinamerikanska länder lovat att bojkotta mötet om Kuba förvägrades delta. Argentinas president Cristina Kirchner hyllar nu i ett uttalande det kubanska folkets långa kamp:

”Kuba är här för att det kämpat i mer än 60 år med en värdighet utan motstycke, med ett folk som lidit och som fortfarande lider av många umbäranden och för att detta folk har haft ledare som inte förrådit folkets kamp. Precis som man säger händer när någon dör, så passerar nu i minnet många extrema situationer från alla dessa år; ansikten på kända och okända som fallit på olika fronter för att vi skulle komma fram till en dag som denna... En dag som jag inte vet ifall den ska ihågkommas som ett slut eller som en början, men jag vet att det är en dag som man kommer att minnas.”

Referat: Oskar Lilja
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
 

“Skandal att betalda fiender till Kuba deltar på toppmötet i Panama”

 
 
På en presskonferens på Universitetet i Panamá presenterade representanter för Kuba till det parallella toppmötet en deklaration. Den lästes upp av Liaena Hernández från det kubanska kvinnoförbundet FMC, och fördömer att USA-finansierade och terroranstrukna “dissidenter” givits plats.

I deklarationen sägs att: “Kubas representanter vid det Parallella Toppmötet för Amerika, fördömer närvaron av agenter, betalda av de historiska fienderna till vår nation. De utgör en 'opposition', tillverkad i utlandet och i avsaknad av all legitimitet och anständighet. Flera av dess medlemmar har nära band till ökända terrorister som orsakat det kubanska folket stort lidande. Det är stötande att de, som gjort landsförräderi till en välbetald sysselsättning, deltar i dessa möten. De utnyttjar på ett skamligt sätt namnet på landet som de dagligen förtalar och förolämpar.

För det Kuba som värdigt och självständigt motstått mer än fem årtionden av blockad och fientlighet, för den överväldigande majoriteten av kubaner, för oss som kommit till Panama för att i anspråkslöshet och med samarbetsvilja delge erfarenheter av vår sociala utveckling, är det oförlåtligt att här ska finns personer med en sådan brist på moral.“

Cubadebate 150407
Översättning: Zoltan Tiroler
 


 
 
   
  Kuba och Venezuela lämnar Panamá-forum i protest  
 


Demonstration i Panamá mot Felix Rodriguez

 
 
De kubanska och venezolanska delegationerna lämnade i protest ett forum som organiseras parallellt till det Amerikanska Toppmötet i Panama. Delegaterna gick i protest mot att personer som tillhör kontrarevolutionära organisationer var inbjudna, bland annat personer kopplade till de terrorgrupper som dödat över tre tusen kubaner.

Den kubanska delegationen beslutade att lämna Hemispheric Civil Society and Social Actors forum, då organisatörerna tillät personer som “inte representerar det kubanska civilsamhället och bland dem finns de som har nära relationer till terrorister”, enligt kubanerna. Den venezolanska delegationen lämnade i solidaritet med kubanerna.

En av kubanerna sade att “vi kommer inte att dela detta utrymme med ett civilsamhälle som inte är vårt, och som är här för att de är betalda för det... Det är oförlåtligt att ha hyrda agenter som kallar sig representanter för civilsamhället.”

Den kubanska delegationen protesterar också mot att den inte ackrediterats till ett av de parallella fora som hålls, medan åtminstone 20 kontrarevolutionärer fått ackreditering. Bland kontrarevolutionärerna finns Felix Rodriguez, fd CIA-agent, deltagare i USA:s invasion i Grisbukten 1961 och den som beordrade mordet på den sårade och tillfångatagne Che Guevara i Bolivia 1967.

Telesurtv.net 150408
Översättning: Zoltan Tiroler
 

 
   
 

Kubas utrikesminister i FN:s Människorättsråd: Till försvar för de mänskliga rättigheternas odelbarhet

 
 
Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez föreslog rådet att inbjuda till debatt och bredda det internationella samarbetet för att lösa problem som analfabetismen, arbetslösheten, fattigdomen och andra människorättsfrågor av global betydelse.

Herr ordförande:

I denna församling måste någon ge röst åt de 842 miljoner människor i världen som lider av hunger, de 774 miljonerna vuxna analfabeter och de 6 miljoner barn som dör varje år i sjukdomar som kan förebyggas, alla dessa som på grund av en exkluderande, orättvis och ojämlik världsordning inte räknas, på grund av den speciella syn på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som råder i länderna i Nord.

Någon måste också ge röst åt de medborgare som lever i de öar av fattigdom som finns i den industrialiserade världen, de arbetare och studenter som drabbas av sparpaket och har förlorat sina bostäder, de invandrare som lider av diskriminering och främlingshat, de som drabbas av polisens våld och förtryck, barn och ungdomar som saknar mat, sjukvård och en utbildning värd namnet.

Verkligheten visar att vi på allvar måste diskutera den växande misstron mot politiker och politiska system, mot valsystem som grundar sig på finansiella bidrag och manipulation av massmedia, det allt lägre valdeltagandet och inte minst den politiska korruptionen, särskilt i vissa utvecklade länder.

I vårt land bidrar över två tusen organisationer och föreningar av de mest skilda slag aktivt till det ekonomiska, sociala och kulturella samhällslivet. Vi har vår tradition att rådfråga hela folket, som folkomröstningen om förslaget till den nu gällande grundlagen som antogs av en överväldigande majoritet. Och vårt nya ekonomiska och sociala program som antogs efter omfattande diskussioner med massivt deltagande och över 400 000 ändringsförslag. På samma sätt har nu den nya arbetslagstiftningen diskuterats.

Vi ser med djup oro hur den fackliga organiseringsgraden är som lägst i de största västerländska ekonomierna med bara 8 -12 procent av arbetarna. Alla har inte skrivit på ILO-konventionerna nr 87 och 98 om rätten till facklig organisering och kollektivavtal.

Det är väl känt att det förekommer arbetslagstiftning och rättspraxis som tillåter att arbetare i lagliga strejker avskedas och lagar som kraftigt inskränker strejkrätten för stora grupper av arbetare. Privata universitet inskränker rätten till facklig verksamhet och kollektivavtal. Det är också väl känt att det finns lagar som förbjuder kollektivavtal för de lägst avlönade inom offentlig sektor, att rättsliga beslut fattas mot fackliga fri- och rättigheter och som hindrar papperslösa arbetare från att få kompensation för olagligt avskedande.

I vårt fall är praktiskt taget alla arbetare fackligt anslutna och skyddade av kollektivavtal, även de anställda på privata småföretag. Vi har fackliga representanter i regeringen och i olika regeringsorgan och företagsgrupper. Alltsedan 1938 då kubanska arbetarrörelsen lyckades grunda den har de sin facklig centralorganisation, där det idag ingår 17 fackförbund och tusentals basorganisationer.

Jag skulle vilja föreslå Människorättsrådet att ordna debatter om och att utvidga det internationella samarbetet inom dessa områden.

Vi hoppas att kommande toppmöten i G7-gruppen, i NATO, i EU, OSCE, IMF, Världsbanken, Europeiska Centralbanken, och i synnerhet klimatmötet i Paris, ska underlätta civilsamhällets deltagande och lyssna till deras bidrag, garantera deras demonstrationsrätt och avstå från fysiska hinder och polisförtryck, vilket ofta har förekommit. Det vore värdefullt om medborgarrörelserna Occupy Wall Street och Indignados också kunde få sin rättmätiga plats i dessa fora.

Republiken Kuba är djupt engagerad i, och beredd att diskutera och samarbeta för, demokratiseringen av internet och informationsflödet. Det är skrämmande att sju jättelika privata koncerner kontrollerar 65 procent av den information som cirkulerar på jorden. Länderna i Syd har praktiskt tagen ingen möjlighet att påverka innehållet. Diskussionerna om hur internet ska styras och demokratiseras har inte lett till några konkreta resultat. Ensidiga, tvingande åtgärder inom informationsspridning, telekommunikationer och IT bör förbjudas.

Det är nödvändigt att omedelbart vidta effektiva åtgärder för att förhindra cyberrymdens militarisering. Förslaget att besvara cyberangrepp med konventionella vapen är oacceptabelt, för det skulle undergräva internationell fred och säkerhet.

Förändringarna i NATO:s och andra länders säkerhets- och försvarsdoktriner med betoning på okonventionella, s.k. fjärde generationens krig, som har tillämpats i senare tiders konflikter allt från Mellanöstern till Europa, har brutit sönder stater och nationer, allvarligt hotat regional och internationell fred och säkerhet och skadat ansträngningarna för att bekämpa terrorism i alla dess former och uttryck.

Tendensen att för politiska och militära syften utnyttja Människorättsrådet för att föra upp konflikter på Säkerhetsrådets dagordning och till Internationella Brottmålsdomstolen är mycket allvarlig och farlig.

Vi stödjer det palestinska folkets oförytterliga rätt till sin egen stat, med de gränser som gällde före 1967 och med östra Jerusalem som huvudstad. FN:s Generalförsamling bör beslutsamt och omedelbart garantera Palestina fullt medlemskap. Vapenleveranserna till Israel måste upphöra liksom Säkerhetsrådets veto som garanterar Israel straffrihet för de brott de begår, särskilt i Gaza.

Vi upprepar vårt kraftiga fördömande av oacceptabla och oberättigade ensidiga sanktioner mot Venezuelas Bolivarianska Republik, och den ständigt pågående yttre inblandningen för att skapa instabilitet i denna systernation. Vi bekräftar vårt fulla stöd till den Bolivarianska Revolutionen och president Nicolás Maduros legitima regering.

Kuba vidhåller sitt engagemang för ett internationellt samarbete grundat på de mänskliga rättigheternas odelbarhet, utan utsortering och politisering. Vi håller fast vid vårt åtagande att kämpa för en rättvisare, mer demokratisk och jämlik världsordning som undanröjer hindren för förverkligandet av alla mänskliga rättigheter.

Vi vidmakthåller vårt omfattande samarbete och samverkan när det gäller FN:s tillvägagångssätt och metoder i fråga om mänskliga rättigheters universella tillämpning och en positiv dialog med de organ som bildats i enlighet med internationella avtal.

Det är i den andan som vi bjuder in Internationella Röda Korsets ordförande och FN:s rapportör om trafficking att besöka vårt land.

Vi har också kommit överens med EU:s representant för utrikes- och säkerhetsfrågor om att återuppta den politiska dialogen, och vi fortsätter förhandlingarna om ett samarbetsavtal mellan EU och Kuba, på basis av ömsesidig respekt, jämlikhet, ickeinblandning i inre angelägenheter och respekt för parternas lagstiftning.

Vi är medvetna om de mycket olika uppfattningar som råder mellan oss och USA när det gäller politiska system, demokrati, mänskliga rättigheter och internationell rätt. Men trots dessa skillnader har vi alltid önskat att uppnå ett civiliserat sätt för båda parter att umgås, så i juli förra året föreslog vi därför en jämbördig dialog med ömsesidig respekt. USA:s utrikesdepartement har nyligen accepterat vårt förslag, och dialogen kommer att påbörjas under de närmaste veckorna.

Kuba kommer att delta i en konstruktiv anda, trogen våra övertygelser, inställd på internationellt samarbete och respektfullt och tydligt ge uttryck för vår oro när det gäller mänskliga rättigheter i USA.

Kuba anser att USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad är ett flagrant, massivt och systematiskt brott mot alla kubanernas mänskliga rättigheter.

Vi kommer att ta upp blockaden så länge den består, både i detta råd och i FN:s Generalförsamling, med motsvarande resolutionen. Jag framför till alla här närvarande nationer vår djupa tacksamhet för ert ständiga stöd, och uppmanar er att förnya det genom er röst och era inlägg under den kommande höstens sammanträden.

Kubas regering uppskattar president Barack Obamas erkännande att blockaden skadat det kubanska folket och hans vilja att ta upp frågan till debatt i landets kongress med avsikt att häva blockaden.

Jag tackar Latinamerikanska och Karibiska Ländernas Gemenskap och Afrikanska Unionen för de viktiga och lägliga uttalanden de antog vid sina toppmöten i slutet av januari, som uppmanar USA att häva blockaden och dess president att utnyttja sina långtgående befogenheter för att modifiera blockadens tillämpning med sikte på dess avskaffande.

Människorättsrådets Universella periodiska granskning har visat sig värdefull som stöd för det internationella samarbetet. Vi bör aldrig mer acceptera politisk förföljelse mot länder i Syd för att inskränka deras självständighet, medan brott och tortyr som i Abu Ghraib och på USA:s flottbas i Guantánamo – på ockuperad kubansk mark – godtogs utan vidare. Dessa brott misskrediterade den gamla Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och ledde till dess upplösning.

Trots brister och svårigheter har Kuba delat med sig och fortsätter att dela med sig av sina framsteg och erfarenheter med andra nationer, och därigenom har vi utan egennytta bidragit till förbättrade mänskliga rättigheter i andra länder.

Tack vare samarbetsprojektet ”Operation Mirakel” har 3,4 miljoner människor i 34 länder fått gratis ögonoperationer. På samma sätt har 9 miljoner människor lärt sig läsa och skriva med alfabetiseringsprogrammet ”Ja, jag kan”, och 113 000 har studerat vidare i programmet ”Ja, jag kan gå vidare”.

Idag arbetar 51 000 kubanska läkare och annan sjukvårdspersonal i 67 länder. Vi fortsätter vårt samarbete i kampen mot Ebola-viruset i Afrika. Över 250 specialister arbetar frivilligt inom Sjukvårdsbrigaden Henry Reeve i de mest drabbade områdena. Ytterligare 4 000 hälsovårdsarbetare deltar solidariskt i förebyggande verksamhet i 32 länder i Afrika.

Kubanska revolutionen fortsätter oförtröttligt och beslutsamt att försvara rättvisans sak, för vi vet att vårt fosterland är hela mänskligheten.

När Förenta Nationerna firar 70 år är de mål och principer viktigare än någonsin, som de formulerades i FN:s stadga vid grundandet.

Som president Raúl Castro nyligen framhöll: ”Vi kommer aldrig att frångå våra ideal självständighet och social rättvisa, eller överge en enda av våra principer, eller vika en tum i försvaret av vår nationella självständighet. Vi ger inte efter för påtryckningar när det gäller våra inre angelägenheter. Vi har erövrat denna självständighet genom stora uppoffringar och till priset av stora risker.”

Översättning: Bertil Olsson
 

 
 
   
 

Blockaden fortsätter; USA bötfäller PayPal

 
 


Nyhetsbyrån AP rapporterar att USA kommit överens med Pay Pal att företaget ska betala 7,7 miljoner dollar för att under flera år inte fullt ut ha uppfyllt USA:s sanktionsbestämmelser.

Cuba Central Team 150327
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
   
 

Kubas medicinska solidaritet hjälper 67 länder

 
 

Kubas vice hälsominister Marcia Cobas informerade nyligen om att det nu arbetar ca 50 000 kubanska hälsovårdsarbetare i 67 länder. Av dessa är över hälften läkare. Samarbetet omfattar bland annat “Uppdrag Mirakel”, som genomför miljontals kostnadsfria ögonoperationer på fattiga människor i framför allt Latinamerika. Likaså ingår Henry Reevebrigaden i Afrika, som ger teknisk assistans i 17 afrikanska nationer varav 16 har hjälp av kubanska läkare.

Viceministern framhöll att “Kuba exporterar tjänster, inte läkare. Våra hälsovårdsarbetare har sin garanterade arbetsplats i Kuba, liksom sin lön och sociala trygghet.” Hon tillkännagav nya samarbetsavtal med Brasilien, Qatar, Algeriet, Mexiko, Portugal, Saudi Arabien och ytterligare tekniker och sjuksköterskor till det eboladrabbade Västafrika. Hon berättade också att man inte kan uppfylla alla önskemål eftersom Kuba också måste täcka sina egna behov. Hälsoturism är en växande sektor som förväntas öka ytterligare.

Viceministern hyllade arbetet som utförts i mer än 50 år och som räddat otaliga liv i en lång rad länder. Hon gav ett speciellt erkännande till de fler än 250 specialister som bekämpar ebola i Västafrika, av vilka 150 återvänder denna vecka efter att ha utfört ett imponerande arbete. Gruppen, som tillhör Henry Reeve-kontingenten, har på mindre än fem månader räddat livet på fler än 400 människor i Sierra Leone och Liberia.

Cubadebate 150326
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
   
 

Dottern till tidigare ledare för ”Damer i Vitt” fördömer den nuvarande

 
 

Laura María Labrada, dotter till den avlidna Laura Pollan, medgrundare och förre ledaren för Damer i Vitt, har uttalat sig mot gruppens nuvarande chef, Berta Soler, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Labrada säger till journalister att hon ”har beslutat att från och med nu inte tillåta att Soler använder min mors namn eller förknippar namnet med ett uppförande som strider mot det min mor alltid försvarade.” Hon sade också att Soler inte är välkommen i Pollans hus, som fungerar som högkvarter för organisationen.

Damerna i Vitt har hyllats av kongressledamöter i USA men är i stort sett okänd i Kuba och har ett minimalt stöd från kubaner. Som Reuters rapporterar: ”Gruppen överlever i huvudsak genom donationer från anticastrogrupper i USA. Varje deltagare får 30 dollar för att delta i demonstrationerna som sker varje söndag, sade Soler. Det är en summa som överstiger en typisk månadslön i Kuba.”

Pollan dog 2011 och Soler, som tog över, har mötts av kritik för att ha uteslutit medlemmar som ifrågasatt hennes medlemskap.

Översättning: Zoltan Tiroler

 

 
 
   
 

Kubanska läkare hem efter att ha bekämpat ebola

 
 

Kubanska hälsovårdsarbetare som bekämpat ebola i Västafrika har nu åkt hem. En av dem, 63-årige intensivterapi- och internmedicinspecialisten Leonardo Fernandez, tonar blygsamt ner insatsen och säger:

”Jag tror att vi uppfyllt en uppgift, med revolutionär och medicinsk etik. På vilket sätt skiljer det sig från att arbeta i Brasiliens djungler? Hur skiljer det sig från de som arbetar i Venezuelas djungel och arbetar ensamma i byar med ursprungsbefolkning i månader i sträck? På vilket sätt skiljer det sig från de som arbetar i afrikanska byar? Skillnaden är att det var en internationellt uppmärksammad insats, som gavs den vikt som den förtjänade. Det är sant att det krävs mod att säga: ’jag åker, jag ska bekämpa det’, det kan man inte neka till, men det var bara ytterligare ett uppdrag bland andra.”

Cuba Solidarity Campaign 150323.
Översättning: Zoltan Tiroler.

 

 
 
   
 

Castro: USA måste förstå att de inte kan köpa Kuba eller skrämma Venezuela

 
 

Den kubanske presidenten Raúl Castro upprepar ”den osvikliga lojaliteten till kommendant Hugo Chavéz, den kubanska revolutionens bäste vän”, inför hoten från USA-imperialismen.

Kubas president försäkrade att USA:s regering ”borde förstå, en gång för alla, att det är omöjligt att förleda eller köpa Kuba, eller att skrämma Venezuela.” Det var vid det extrainkallade mötet för ALBA i Caracas som Castro försäkrade att det kubanska folkets enhet med det venezolanska inte går att förstöra. Castro gav stöd till Venezuelas president Maduro, som trots imperiemaktens allvarliga hot ”sträckt ut handen till USA:s president för att möjliggöra dialog, baserat på internationell rätt och ömsesidig respekt” som leder till upphävande av den exekutiva order som Obama utfärdat mot Venezuela.

”Venezuela är inte ensamt och vår region är inte längre densamma som för 20 år sedan. Vi kommer inte att tolerera att man försöker skada suveräniteten eller brott mot fred i regionen.” Castro betonade att man inte heller kommer att ge efter ”en endaste tum i försvaret av suveräniteten och oberoendet”, inte heller kommer man att tolerera någon typ av inblandning i de båda ländernas inre angelägenheter. ”Vi har kommit hit för att sluta leden med Venezuela och ALBA och för att bekräfta att principerna inte är förhandlingsbara.”

Denna inställning kommer att försvaras av Kuba vid det Amerikanska toppmötet i Panama nästa månad. ”Vi förkastar varje försök att isolera och hota Venezuela och kräver ett defenitivt slut på blockaden mot Kuba.”

Castro varnade att USA-imperialismen försöker förstöra Petrocaribe, ett exceptionellt, generöst och humant bidrag från Hugo Chávez. USA hotar medlemsländerna och vill underkasta dem de multinationella oljebolagens intressen och avskilja dem från Venezuela. USA accepterar inte att våra folk beslutat sig för att oåterkalleligen fortsätta att avancera, kämpa för en rättvis och multipolär värld, där de som historiskt har varit exkluderade, har en röst, hopp och värdighet.

Correo del Orinoco 150317
Översättning: Zoltan Tiroler.

 

 
 
   
 

FN hyllar Kuba för bevarande av ekosystem i bergstrakter

 
 

Kubas bevarande av ekosystemen i bergstrakter bidrar till en hållbar och långsiktig utveckling, säger Myrta Kaulard, representant för FN:s utvecklingsprogram UNDP. Hon betonade att detta är en ny och utmanande uppgift som inte bara innefattar samarbete mellan många olika sektorer i landet, men också deltagande av människan som kärnan i vårdandet av flora och fauna.

Kaulard framhöll att arbetet är i linje med UNDP:s globala strategi för biologisk mångfald och ekosystem under perioden 2012-2020 och svarar mot riktlinjerna i partiets och revolutionens program.  

  Maira Fernandez Zequeira, chef för Institutet för ekologi och systematik, som bedriver en pågående undersökning i ämnet, säger att studien kommer att omfatta känsliga områden som omfattar ca 13 procent av Kuba.  Ca 900 000 personer, eller 8 procent av befolkningen, bor i bergsområden, vid vattentillgångar som är av nationellt intresse.

ACN 150318
Översättning: Zoltan Tiroler.

 

 
 
   
 

Blockaden fortsätter: USA bötfäller tysk bank på 1,7 miljarder dollar

 
 
FN:s Generalförsamling, som varje år fördömer USA:s blockad. Endast USA och Israel röstar mot världsopinionen.

Commerzbank, med högkvarter i Frankfurt, är Tysklands näst största bank och anses vara världens femte mäktigaste. Banken har accepterat att betala 1 710 miljoner dollar till USA:s regering för brott mot blockadlagarna, bland annat för att ha genomfört transaktioner med US-dollar, meddelar Federal Reserve (FED) och USA:s skatteverk.

Skatteverket skriver: ”Denna aktion visar våra fortsatta ansträngningar för att energiskt försäkra oss om att USA:s lagstiftning för sanktioner följs och visar riskerna som finansiella institutioner löper om de genomför affärer med, eller genom USA, som gynnar enheter under sanktion.

Förutom böterna tvingar USA den bötfällda banken att avskeda konsulter eller anställda som varit inblandade i förbindelserna.

EFE 150312.
Översättning: Zoltan Tiroler.

 

 
 
   
 

Reportage i okunnighetens mörker

 
 

Henrik Brandão Jönsson, DN-korrespondent i Brasilien, besökte Kuba över nyåret. Hans artiklar därifrån i januari återkom upp i en stort uppslagen, 4 helsidors artikel den 1 mars. Den följer helt den förhärskande kubarapporteringen i svenska medier och blundar bl.a. för:

  • Att USA:s ekonomiska blockad berövar Kuba motsvarande en tredjedel av exportintäkterna
  • Att FN:s Generalförsamling sedan början av 90-talet i årliga omröstningar krävt att USA ska häva denna blockad som bryter mot folkrätten, de senaste åren med 188 röster mot 2: USA och Israel
  • Att alla 33 stater i Latinamerika och Karibien 2011 bildade en egen organisation CELAC, utan USA och Kanada, och har krävt att USA ska finna sig i att Kuba deltar på Amerikatoppmötet i Panama i april.
  • Att i ”omvärlden” utanför USA och Europa åtnjuter Kuba stor respekt och hyllas för sina enastående insatser inom hälsovård och alfabetisering.
  • Att USA:s 50-åriga politik lett till att USA isolerat sig självt, inte Kuba
  • Att insikten om detta är den huvudsakligen orsaken till att president Obama politikbyte
  • Att ingen av De Fem kubanerna, i medierna kallade ”spionerna” är dömda i USA för spioneri, till skillnad från den s.k. US-amerikanska ”människorättsaktivisten” på Kuba
Nedan följer en genomgång av ett urval av de svepande, missvisande, direkt lögnaktiga eller bara okunniga påståendena från HBJ:s artikel, som baseras på ett tiotal intervjuer.

1. HBJ: Artikeln rubriceras suggestivt ”Revolutionens skugga” och inleds med en äldre kvinna som pekar mot Martímonumentet på kyrkogården i Santiago de Cuba och ”viskar” att Fidel Castro ska begravas där, ”en statshemlighet”! samt att ”kommunen håller på att anlägga en paradväg från Plaza de la Revolución i centrum till begravningsplatsen och ska tvångsförflytta familjerna och riva husen som står i vägen”.

EB: Plaza de la Revolución ligger inte i centrum utan i stans utkant, mellan tre breda huvudvägar in mot olika stadsdelar, varav en leder till kyrkogården. Det behövs inga rivningar.

2. HBJ: Det finns inte längre någon som enbart lever på den statliga lönen eller på statens ransoneringskuponger.

EB: Några ransoneringskuponger att handla med finns inte (däremot ransonerade starkt subventionerade matvaror, men de betalas med peso). Påståenden att inte en enda kuban kan leva enbart på sin lön från statlig anställning är naturligtvis en överdrift. Att det är svårt för låginkomsttagare och särskilt ensamstående familjeförsörjare är sant. Men de flesta hushåll har minst två, ibland tre förvärvsarbetande och har sedan länge betalat av sin bostad. (se även pkt 8).

3. HBJ: När Sovjetunionens finansiering av kommunismen på Kuba upphörde…

EB: Efter att USA införde sin ekonomiska blockad 1961 trädde Sovjetunionen och de flesta av Warszawapaktsländerna in som Kubas nästan enda handelspartner, på för Kuba gynnsamma bytesvillkor. Detta upphörde efter murens fall och Kuba förlorade 85 procent av sin utrikeshandel, i princip utsatt för dubbel blockad, och djup ekonomisk kris. 4. HBJ: Räddningen kom när Hugo Chávez tog makten i Venezuela 1999 … gav Kuba olja … och ännu mer olja som regimen kunde handla med på världsmarknaden. På så sätt kom Kuba att få tillgång till hårdvaluta och konkursen kunde undvikas.

EB: Kuba satsade på internationell turism i början på 90-talet för att få in hårdvaluta. Den ekonomiska tillväxten tog fart efter 1995 men det dröjde till omkring 2005 innan BNP närmade sig 80-talets. Och då med växande ekonomiska skillnader.

5. HBJ: Men när världsmarknadspriset på olja halverades förra året försvann även det stödet. Venezuela har inte längre råd att finansiera Kubas ekonomiska system.

EB: Det har inte skett någon ändring av de gynnsamma villkor för oljeimport från Venezuela som genom Petrocaribe 2005 utsträcktes till alla karibiska öriken, innefattande Kuba.

6. HBJ: Återigen står regimen ensam. Det är i ljuset av den förändringen man ska se normaliseringen av relationerna med USA.

EB: Detta är den version som mediemakten gillar, utom New York Times som faktiskt ägnade 6 stora ledarartiklar i oktober och november åt krav på president Obama att häva blockaden, återupprätta de diplomatiska förbindelserna och frige de tre kubanska antiterroristerna i utbyte mot den på Kuba dömda USAID-agenten. Bakgrunden var USA:s tilltagande isolering i Latinamerika bland annat på grund av Kubablockaden, men också i världen (se ovan, 188 länder). Så den som stod ensam var inte Kuba, som har hela Latinamerikas och Karibiens stöd och uppskattning, utan USA.

7. HBJ: Taxichauffören Raúl Ferrer, får vittna om 60-talet ”ett vansinnesprojekt som förvandlade hela ön till ett enda sockerrörsfält. Projektet misslyckades och i dag tvingas Kuba importera socker från Colombia.”

EB: Återigen en av dessa vansinniga skrönor. Under 60-talet ökade sockerodlingen. Det som misslyckades var att uppnå målet 10 miljoner ton socker 1970 – men sockerodlingen förblev hög ända fram till 90-talet. Det som också började öka på 60-talet och tog fart på 70-talet var boskapsskötsel (Alfa Laval sålde mejeriutrustning), citrusfruktodlingar, risodling, grönsaksodling, kycklinguppfödning, mm. Jordbruket industrialiserades men blev också beroende av drivmedel och konstgödsel från Sovjetblocket, vilket ledde till ekonomisk kris då den handeln upphörde efter påtryckningar från USA.

8. HBJ: En vanlig månadslön ligger på 140 kronor. Så länge Sovjetunionen kunde skjuta till det som fattades var det inga större problem. Kuponger med allt från mat och kläder till glödlampor och byggnadsmaterial täckte upp bristen. Men nu när staten inte längre har råd att subventionera varorna har livet blivit svårt. […] därför måste alla kubaner tjäna pengar vid sidan av.

EB: En van resenär som HBJ vet ju att växlingskursen inte säger allt, utan att prisnivåerna också har betydelse, och vad som kostar pengar. Och att det naturligtvis med 140 kr månadslön och svenska priser är omöjligt att överleva.

Men om bostaden inte kostar något, eller högst 10 procent av lönen, om all hälsovård och utbildning är gratis, om den visserligen knappa matransonen inte kostar mer än 20 procent till, och elen 5 procent, och att lönen inte beskatta,s så blir saken en annan (se ovan pkt 2). Omräknad till köpkraft på Kuba uppgår nettolönen till ca 10.000 kr.

HBJ har rätt vad gäller statens oförmåga att vidmakthålla den tidigare mycket omfattande subventioneringen, vilket ingen heller förnekar. Med de förändringar som genomförs sedan 2011 ska de generella varusubventionerna på sikt bort, men det ska ske i takt med ökad produktivitet och löner, inte med chockterapi.

9. HBJ: […] framme i Kubas tredje största stad, Camagüey.[…] Många invånare är ättlingar till spanjorer som ägde stora lantgods innan revolutionen bröt ut. En del av lantgodsen har överlevt kommunismen och är åter i privat ägo.

EB: Storgodsägarna berövades inte all sin mark, men jordbruksreformerna på 60-talet gav arrendatorer och torpare äganderätten till den storgodsmark de brukade. Det inskränkte godsherrarnas markinnehav, men den marken har förblivit deras privata egendom hela tiden – om de inte flyttat till Miami.

10. HBJ: Kresimir Tarandes, restaurangägare från Kroatien. … är osäker på är om regimen verkligen kommer att offentliggöra Fidel Castros död, eftersom ”i Jugoslavien väntade myndigheterna i flera månader innan de berättade att Tito hade dött. De var livrädda för att landet skulle splittras.”

EB: Det skulle väl vara ett argument för de i medierna ständigt cirkulerande ryktena om Fidel Castros död.

11. HBJ konstaterar att utbildningssystemet är gratis och gör kubaner till ett ovanligt välutbildat folk, men ”Problemet är att kunskaperna inte är uppdaterade. Förbudet mot internet i hemmen och de statsstyrda medierna gör att kubanerna inte har tillgång till information. ”

EB: Det råder inget förbund mot internet. Notera USA-presidentens tal 17/12: ”Tyvärr har våra blockadåtgärder mot Kuba nekat kubaner tillgång till den teknologi som givit folk i hela världen nya möjligheter. Därför har jag givit tillstånd för att öka antalet anslutningar för telekommunikationer mellan USA och Kuba. ”

12. HBJ: Inte heller sjukvården, som tidigare var den kubanska stoltheten, håller längre samma standard. En vanlig läkarlön ligger på 320 kronor i månaden. Det gör att de kubanska läkarna lever precis över FN:s fattigdomsstreck på åtta kronor om dagen (se ovan pkt 8 om växlingskurs och levnadsomkostnader). Konsekvensen är att sjukhuspersonalen börjat ta betalt under bordet av den som vill ha kvalitativ vård.

EB: En korrupt läkare försvarar sig gärna med att alla är det. Det är de inte. Den kubanska läkarkåren har hög moral, kunnighet och stor omsorg om sina patienter, därom vittnar många, både kubaner och utlänningar. Resultaten finns där som bevis, barnadödlighet och medellivslängd som världens rikaste länder, med en bråkdel av deras resurser.

14. HBJ: Det kubanska turistbolaget Gaviota, som styrs av militären, äger alla hotellen och arrenderar ut driften till några av världens främsta hotellkedjor. Militären bestämmer vem som ska få jobba på hotellen och vad de ska få i lön. Resten bestämmer hotellen. För den spanska hotellkedjan Meliá, som driver nio resorts i Varadero, är det en vinstaffär att vara på Kuba.

EB: Redan i slutet av 80-talet bjöd Kuba in utländska turistkedjor till samriskinvesteringar i nybyggnation av hotell (se punkt 4, satsning på turism). Den spanska Meliá-kedjan är ett bra exempel. Villkoren var och är 50/50-procents ägande (utländsk ägare/kubanska staten) av hotellet, men för det mesta att hotelladministrationen leds av den utländska partnern. Det är inte bekymmersfritt. Med den ekonomiska katastrofen i början av 90-talet skars hela försvarsanslaget ner, försvarsdepartementet - "militären " fick lov att stå för sin egen försörjning, i värnplikten infördes jordbruks- och verkstadsarbete, osv. Försvarsdepartementet startade också sin egen turistverksamhet, Gaviota.

15. HBJ: När Kuba inte längre har tillgång till venezuelansk olja …

EB: Var tror HBJ att bensinen kommer ifrån? Vad har han för belägg för att Venezuela ställt in sin oljeexport?

16. HBJ: Barack Obama har upphävt turismembargot och amerikanarna behöver inte längre söka tillstånd för att flyga till Kuba. Det räcker med att turisten uppger att resan är i studiesyfte. EB. USA:s president har inte upphävt ”embargot”. USA-medborgare i allmänhet får fortfarande enbart resa till Kuba inom ramen för organiserade och godkända studieresor för ”folk-till-folkutbyte” inom 12 specificerade ämnesområde. Nyheten är att de inte dessutom individuellt måste ansöka om tillstånd.

17. HBJ; Kubaner får fortfarande inte tycka vad de vill. … Om en person kritiserar regimen kan han eller hon genast hamna under bevakning och riskera fängelse. … Enligt den kubanska människorättsorganisationen CCDHRN har förtrycket förvärrats de senaste åren. Under 2014 gjordes nästan 10 000 godtyckliga arresteringar av oliktänkande, varav 64 procent var kvinnor.

EB: Om det vore så skulle HBJ naturligtvis aldrig ha kunnat skriva den här artikeln (jag utgår från att han citerar intervjuoffren rätt). Och kolla vad Jonathan Farrar , chef för USA:s intressekontor i Havanna (2008– 2011), skriver i ett hemligt meddelande till State Department om de dissidenter som de finansierar, bland andra CCDHRN.

”Oppositionsgrupperna domineras av individer med så överdriven uppfattning om sin egen betydelse att de inte kan arbeta i grupp. […] I stället slösar de mycket kraft på att undergräva varandra. Trots att de hävdar att de företräder ”tusentals kubaner” finner USA:s intressekontor få belägg för något sådant stöd. […] I stället ägnar dissidenterna sina krafter åt att få pengar.” Farrar avslutar sin Havannarapport till Washington så här: ”det är väldigt få dissidenter, om det ens finns någon, som har en politisk vision som skulle kunna leda en framtida regering”. Om man bortser från själva skammen, skulle ni dessutom få det kubanska folket mot er om ni besudlar ert goda namn genom att liera er med en dissident som Elizardo Sanchez.” (grundare av CCDHRN)

(källa C O N F I D E N T I A L HAVANA 000221, SIPDIS, E.O. 12958: DECL: 03/08/2019 TAGS: PGOV, PINR, PREL, PHUM, CU, SUBJECT: THE U.S. AND THE ROLE OF THE OPPOSITION IN CUBA. Classified By: COM Jonathan Farrar)

 

 
 
   
 

Uttalande av Kubas regering om USA:s hot mot Venezuela

 
 

Angående den aggressiva Exekutiva Order som utfärdats av USA:s president mot regeringen i Venezuela, som pekades ut som ett hot mot USA:s nationella säkerhet:

Kubas revolutionära regering har fått kännedom av denna godtyckliga och aggressiva Exekutiva Order utfärdats av USA:s president mot den Bolivarianska republiken Venezuelas regering, som pekade ut detta land som ett hot mot den nationella säkerheten. Detta är en hämnd för de åtgärder som Venezuela tog i försvar av sin suveränitet mot de interventionistiska åtgärderna från USA:s statliga myndigheter och kongressen.

Hur kan Venezuela vara ett hot mot USA? Venezuela ligger tusentals kilometer ifrån USA. Venezuela har inga strategiska vapen. Venezuela använder inte resurser eller personal för att konspirera mot USA:s konstitutionella ordningen. Uttalandet låter osannolikt, och avslöjar det verkliga syftet.

Ett sådant uttalande, när det ska hållas parlamentsval i Venezuela, bekräftar återigen den interventionistiska karaktären av USA:s utrikespolitik.

Denna allvarliga handling är en varning till de latinamerikanska och karibiska regeringar, vars länder genomlidit så många imperialistiska intervention, och som i januari 2014 förklarade regionen som ”Fredens zon” och förkastade varje handling som går emot denna fred.

Kubas revolutionära regeringen och vårt folk upprepar igen sitt ovillkorliga stöd till den bolivarianska revolutionen, till president Nicolas Maduros legitima regering, och till det modiga venezolanska folket.

Ingen har rätt att ingripa i en suverän stats inre angelägenheter, och inte heller att grundlöst förklara den som ett hot mot den nationella säkerheten.

På samma sätt som Kuba var aldrig ensamt, kommer inte Venezuela heller att vara ensamt.

Havanna. 9 mars 2015
Översättning: Rolando Zanzi

 

 
 
   
 

"De förbereder militärt angrepp på Venezuela"

 
 

"När USA:s president utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats" skriver Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på CONICET i Argentina.

Presidentens verkställighetsorder för några timmar sedan (måndag 9/3) hävdar att Bolívars och Chávez’ land "utgör ett osedvanligt, utomordentligt hot mot USA:s nationella säkerhet och utrikespolitik" och "utlyser en nationell krissituation för att hantera detta hot". Sådana uttalanden föregår ofta USA:s militära angrepp, antingen på egen hand, som den blodiga invasionen i Panama för att störta Manuel Noriega 1989, eller det om Sydostasien som kulminerade i kriget mot Indokina, i synnerhet mot Vietnam, med start 1964. Men det kan också vara upptakten till andra militära operationer, där USA samarbetar med sina europeiska lakejer i Nato och med oljeteokratierna.

Exempel: första Gulfkriget 1991 eller Irakkriget, 2003-2011, med entusiastiskt stöd från Storbritanniens Tony Blair och från den knappt salongsfäige José María Aznars Spanien; eller fallet med Libyen, under 2011, framkallat av den fars som sattes upp i Benghazi, där förmenta "frihetskämpar" - som senare visade sig vara legosoldater rekryterade av Washington, London och Paris - upphandlades för att störta Kaddafi och överföra kontrollen över landets oljetillgångar till sina uppdragsgivare.?? Färskare fall är Syrien och särskilt Ukraina, där det eftertraktade "regimskiftet" (försköning för att undvika att tala om "kupp") av det slag som Washington obevekligt driver för att omforma världen - och särskilt Latinamerika och Karibien - till sin avbild, uppnåddes tack vare ovärderligt stöd från EU och NATO. Det har resulterat i ett blodbad i Ukraina som pågår än idag.

Victoria Nuland, USA:s statssekreterare för Europafrågor, sändes av 2009 års osannolika fredspristagare till Maidantorget i Kiev för att visa sin solidaritet med demonstranterna, inklusive de nynazistiska grupper som senare med blod och eld skulle erövra makten, och till vilka den vänliga tjänstekvinnan överräckte kex och vattenflaskor mot törsten och med denna kärleksfulla gest visa att Washington, som alltid, stod på frihetens, de mänskliga rättigheternas och demokratins sida. ??När denna "skurkstat" - som USA är på grund av sina systematiska kränkningar av internationell rätt - utfärdar ett hot av det slag vi nu talar om, måste det tas på mycket stort allvar. I synnerhet om vi erinrar oss en gammal politisk tradition i USA som går ut på att iscensätta attentat mot sig själva som förevändning för en omedelbar militär insats.

De gjorde det 1898, när de sprängde kryssaren Maine i Havannahamnen. Det sände två tredjedelar av besättningen i graven och orsakade sådan upprördhet bland allmänheten i USA att Washington kunde förklara krig mot Spanien.

Detta upprepades när USA kokade ihop ”incidenten” i Tonkinbukten för att "sälja" sina krig i Indokina: den påstådda nordvietnamesiska attacken mot två USA-flaggade kryssningsfartyg – som senare avslöjades som en CIA-operation - gjorde att president Lyndon B. Johnson först utropade nationell krissituation och strax därefter krig mot Nordvietnam.??

Maurice Bishop, på den lilla ön Granada, betraktades också som ett hot mot USA:s nationella säkerhet och störtades 1983 och utplånades av USA:s marinsoldater.

Historien skulle kunna göras oändligt mycket längre.?? Slutsats: ingen ska bli förvånad om Obama inom kort ger underrättelsetjänsterna eller försvarsmakten updrag att angripa något känsligt USA-mål i Venezuela, exempelvis ambassaden i Caracas. Eller någon annan förfärlig operation mot oskyldiga, civila venezolaner, liksom de "terroristattacker" som skakade Italien - mordet på Aldo Moro 1978 eller bomben som detonerade på tågstationen i Bologna 1980 – för att skapa panik och rättfärdiga ett ”svar” från imperiet med syfte att "återställa respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga friheter”. Långt senare upptäcktes att dessa brott begicks av CIA. ??

Kom ihåg att Washington stod fadder för statskuppen 2002 i Venezuela, kanske för att tillförsäkra sig oljeleveranser inför attacken mot Irak. USA lanserar nu ett krig på två fronter: Syrien/ IS och Ryssland, och vill även nu ha en säker energibakgård. Allvarligt, mycket allvarligt. Detta fordrar aktiv och omedelbar solidaritet från de sydamerikanska regeringarna, enskilt som land och genom UNASUR och CELAC, och från ”Vårt Amerikas” – Latinamerikas och Karibiens - folkliga organisationer och politiska krafter för att avslöja och stoppa denna manöver.

Dr. Atilio A. Boron, forskningschef på Conicet, och rektor på Latinamerikanska programmet för samhälsvetenskapliga distansstudier, PLED, i Argentina

 

 
 
   
 

Gerardo Hernández spred Bernies aska i havet

 
 

Bernie Dwyer, mellan Aleida Godínez och Alicia Zamora



Vid en ceremoni i Miramar i Havanna i början av mars samlades Bernie Dwyers anhöriga och vänner, bland dem De Fem med familjer, för att sprida hennes aska i havet.


Bernie Dwyer från Irland, som gick bort i juli 2013, var en hängiven kämpe för Kuba och för frihet åt De Fem. Hon var journalist och dokumentärfilmare och en outtröttlig kämpe i solidaritetsarbetet för Kuba. I många år arbetade hon på Radio Havanna och har intervjuat många kända personligheter. Hon engagerade sig tidigt i fallet med de fem kubanerna och alltsedan deras fängslande 1998 kämpade hon för att deras gärning skulle bli känd i vida kretsar. 2004 producerade hon dokumentärfilmen Uppdrag mot terror om de fem kubanerna som kämpade mot USA:s terror mot Kuba, men greps och dömdes till långa fängelsetider. 2010 kom filmen Dagen då diplomatin dog om hur USA betalar, instruerar och utrustar s.k. dissidenter på Kuba för att underminera Kubas regering. (Båda filmerna är svensktextade, se ”Kubabutiken”.)

Med vid ceremonin var även två speciellt nära vänner till Bernie; journalisten Aleida Godínez och fotografen Alicia Zamora. Båda dessa medverkar i filmen Dagen då diplomatin dog. De två anländer till Sverige nu i mars för en turné genom vårt land.

Bernies filmer skildrar framförallt människorna bakom Kubas kamp mot terror och mot USA:s försök att destabilisera landet.

Bernie fick inte uppleva den stora glädjedagen 17 december 2014, då alla fem var fria och återförenade med sina familjer på Kuba. Hon avled, svårt märkt av sjukdom i juli 2013.

Gerardo Hernández, en av De Fem, spred hennes aska i havet. ”Hon var en kämpe, vän och syster. Jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna henne personligen. Hon var svårt sjuk, men fortsatte ändå att kämpa för oss. Vi var lyckligt lottade som hade en sådan vän. Bernie, du är med De Fem för evigt.”

Louise Österlin
Källor, bl.a: realcuba.wordpress.com
8 mars 2015

 

 
 
   
 

Stryk Kuba från ”terroristlistan”!

 
 

Kubas delegation vid samtalen i Washington 27 februari. Josefina Vidal i mitten.



Samtalen i Washington mellan USA:s och Kubas delegationer som startade i januari fortsatte den 27 februari. Då var det speciellt två frågor som Kuba drev:


Den första är att stryka Kuba från USA:s lista på länder som sponsrar terrorism. Kuba har varit uppsatt på denna lista sedan 1982, men Josefina Vidal från Kubas UD som ledde Kubas delegation i Washington säger: ”Vi hör inte hemma på den listan och vi har aldrig hört hemma där”. Tre länder utom Kuba finns på listan, Syrien sedan 1979, Iran sedan 1984 och Sudan sedan 1993. Officiella talespersoner i USA har tidigare enligt nyhetsbyrån Reuters sagt att det kan ta fram till juni eller längre att stryka Kuba från listan.

Vid presskonferensen efter samtalen sa dock ledaren för USA:s delegation, Roberta Jacobsson, att processen att stryka Kuba från listan ska påskyndas och vara klar ”före april”.

En annan viktig fråga för Kuba är att landets intressekontor i Washington ska få tillgång till banktjänster, något som kontoret inte haft under mer än ett och ett halvt års tid. Den bank som Kuba tidigare anlitade avsade sig uppdraget på grund av risk för bötfällning, något som drabbat en rad stora banker som haft samröre med Kuba. Kuba har protesterat och hävdat att det strider mot Wienkonventionen att inte ge intressekontoret tillgång till vanliga banktjänster.

Wienkonventionen från 1961 om diplomatiska relationer har varit en kärnfråga för Kuba att framhålla i samtalen om hur de framtida ambassaderna ska fungera. USA har öppet deklarerat att ambassadens diplomater avser att ha kontakt med och ge stöd åt Kubas ”dissidenter”, som de kallar för demokratiaktivister. Kuba förklarar emellertid att detta strider mot Wienkonventionens artiklar om vilka uppgifter en diplomatisk beskickning ska ägna sig åt, och att det skulle innebära en inblandning i Kubas interna angelägenheter.

Wienkonventionens artikel 3 säger bl.a. att ”den diplomatiska beskickningens uppgifter är att främja vänskapliga förbindelser mellan den sändande staten och den mottagande staten samt att utveckla deras ekonomiska, kulturella och vetenskapliga förbindelser.”

Enligt nyhetsbyrån Reuters pressar USA nu på för att kunna öppna en ambassad i Havanna redan i april, lagom till OAS toppmöte i Panama den 10-11 april, där Kuba kommer att närvara för första gången på flera decennier.

Louise Österlin, 4 mars 2015
Källor: Granma, Reuters, Telesur

 

 
 
   
 

Töväder USA – Kuba?
Talarturné - hela programmet!

 
 



Aleida Godínez, journalist och Alicia Zamora, fotograf, besöker Sverige, Danmark och Norge. På turnén visas dokumentären Dagen då diplomatin dog, som visar hur de och andra infiltrerat s.k. dissidentgrupper i Kuba och avslöjade hur dessa smågrupper tog emot betalning från USA:s diplomater för subversiv verksamhet, alltifrån sabotage till propaganda.


Det är inte enbart i Kuba som USA använt denna metod mot regeringar som inte underordnar sig dess intressen. Venezuela är ett annat aktuellt exempel.

Nu pågår samtal mellan USA och Kuba och optimism sprids om normalisering av relationerna. Positiva framsteg har gjorts. Men USA har sagt sig ha kvar sina mål när det gäller Kuba. President Obama har deklarerat att blockadpolitiken har misslyckats att få till stånd regimskifte på Kuba och taktiken måste ändras.

Då USA:s chefsförhandlare Roberta Jacobson var i Havanna för att delta i samtalen med Kuba tog hon på USA:s intressekontor emot en rad dissidenter. Det är kontakterna med detta ”civilsamhälle” som USA vill vidga. Men Kubas chefsförhandlare Josefina Vidal hänvisar till FN:s Wienkonvention för diplomater. Diplomater får inte syssla med subversiv verksamhet. Vidal understryker att det är över 5 000 kvinno-, student-, ungdoms-, kyrkliga-, bonde-, med flera organisationer som utgör Kubas civilsamhälle, inte de i västmedier omhuldade dissidenterna.

Du som har möjligheten, missa inte tillfället att träffa Aleida Godínez och Alicia Zamora!

STOCKHOLM
Fredag 13 mars kl. 18.30
Solidaritetshuset, Drakensalen, Tegelviksg 40  

VÄSTERÅS
Lördag 14 mars kl. 14.00
Electra Folkets Bio
Culturen, Kopparlunden, Sinterg 4-6
 
ÖREBRO
Måndag 16 mars kl. 18.30
ABF, Drottninggatan 38
 
NORRKÖPING
Tisdag 17 mars kl 18.00
ABF, Bergslagsgården, Västgöteg 25
 
VÄXJÖ
Torsdag 19 mars kl. 18.00
Växjö Bibliotek, Luna lokalen, V:a Esplanaden 7
 
MALMÖ
Söndag 22 mars 17.30
Röda Huset, Industrigatan 4 
 
JÖNKÖPING
Måndag 23 mars kl 18.00
Stadsbiblioteket, Inspiration Världen
 
GÖTEBORG
Onsdag 25 mars kl 19.00
Fjärde Långgatan 8B, 300 m från Järntorget
 
Arrangörer är Svensk-Kubanska Föreningen, på flera orter tillsammans med andra organisationer och i samarbete med studieförbund.

För mer info se affischerna för respektive stad:svensk-kubanska.se

 

 
 
   
 

Fidels möte med De Fem

 
 



I lördags tog Fidel Castro emot de fem kubanska antiterroristerna för samtal om så många års orättvisa i USA:s fängelser.


Fidel skriver:

”Jag tog emot dem lördagen den 28 februari, 73 dagar efter att de landade på kubansk mark. Tre av dem hade offrat 15 år av sin ungdom på att inandas USA-fängelsets fuktiga, illaluktande, äckliga källarstank, dömda till detta av korrumperade domare. De andra två, som också försökt förhindra imperiets kriminella planer mot deras fosterland, hade också dömts till många års brutal fängelsevistelse.

De organ som skulle utreda saken var helt renons på de mest elementära begrepp om rättvisa och deltog i den omänskliga jakten.

Kubas säkerhetstjänst hade inget som helst behov av att i USA skaffa information om någon enda militär enhets rörelser, för den kunde med hjälp av radiobasen ”Lourdes”, söder om Kubas huvudstad, från rymden följa allt som rörde sig på vår planet. Den basen kan upptäcka allt som rör sig tusentals mil från vårt land.

Dessa fem hjältar tillfogade inte USA någon skada, de försökte förutse och förhindra de terroristaktioner mot vårt folk som organiserades av USAs säkerhetstjänst, som världsopinionen känner till mer än väl.

I juli 1953 när vi anföll Moncadakasernen var jag 26 år och hade mycket mindre erfarenhet än de har visat sig ha. När de var i USA var det inte för att skada det landet, eller utkräva hämnd för de sprängattentat som där organiserats mot vårt land. Att försöka stoppa detta var absolut berättigat.

De viktigaste när de kom hem var att träffa familjer, vänner och folket, och se till att inte offra sin hälsa eller hoppa över läkarundersökningar.

Jag var lycklig flera timmar igår. Jag lyssnade till underbara berättelser om denna grupps hjältemod, Gerardo förde ordet och de andra föll in, också den konstnär och poet som jag lärde känna när han byggde ett av sina verk på flygplatsen i Santiago de Cuba. Och hustrurna! Och barnen! Ska de inte ha tid för dem också? Återkomstens glädje måste firas med familjen!

Igår ville jag prata med de fem hjältarna. Det var temat under fem timmar. Och nu har jag lyckligtvis tid att be dem att lägga en del av sin omåttliga prestige på något som ska bli till stor nytta för vårt folk.”

Fidel Castro Ruz
2015-03-02
Översättning: Eva Björklund

 

 
 
   
 

Mujica: Avskriv Kubas skuld!

 
 

José Mujica. Bild: Agência Brasil.



Uruguays avgående president José Mujica har inför kongressen yrkat på att avskriva Kubas statsskuld till Uruguay. Detta som ett erkännande av Kubas humanitära insatser i det sydamerikanska landet, bland annat det oftalmologiska centret José Martí, som invigdes 2007.


Där har kubanska läkare tagit emot 130 000 patientbesök och utfört 50 000 ögonoperationer, alltsammans avgiftsfritt. Uruguays finansdepartement menar därför att Kubas skuld till landet, som uppgår till motsvarande 200 miljoner kronor, bör ses som betald. Mujicas parti Frente Amplio har majoritet i båda kamrarna i Uruguays kongress, som förväntas godkänna förslaget.

José Mujica har fått viss uppmärksamhet i västerländsk press, där han beskrivits som ”världens fattigaste president”. Han och hans hustru Lucía Topolansky, båda tidigare medlemmar i den kubainspirerade tupamarosgerillan, har bott kvar på sin gård utanför Montevidéo, istället för att flytta in i presidentpalatset. Han har också avsagt sig 90 % av lönen, som han istället gett till välgörenhet. Från och med 1 mars tillträder Mujicas partikamrat Tabaré Vásquez presidentposten.

Oskar Lilja
Källa: TeleSUR

Se också:
DN: ”Det är alla andra presidenter som är konstiga”
DN: Ingen tog upp liftaren – då kom presidenten

 

 
 
   
 

Fortsatta samtal mellan Kuba och USA

 
 




Den 25 februari 2015 reste en delegation kubaner till Washington för att fortsätta de samtal på hög nivå som inletts under januari. Ledare för Kubas delegation är, som tidigare, Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och för USA:s delegation Roberta Jacobsson. Vi får återkomma till resultaten från dessa samtal.


Tidigare i februari har flera högt uppsatta USA-politiker besökt Kuba: Den 17 februari kom tre senatorer från Demokratiska Partiet till Kuba, framför allt för att undersöka möjligheterna till framtida utvidgad handel mellan länderna. Det var Claire McCaskill, Mark Warner och Amy Klobucher, men de underströk att även representanter från Republikanska Partiet var intresserade av utbyte med Kuba. De tre mötte Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez och diskuterade processen för att återuppta de diplomatiska relationerna och lyfta den ekonomiska blockaden. Gästerna från USA besökte den nya hamnen i Mariel med omgivande industrizon utanför Havanna. Mot bakgrunden att USA satt upp Kuba på sin ”terroristlista” frågade en kubansk journalist om de upplevde att de var i ett terroristland – svaret var “Nej”.

Senator Klobucher har lagt fram ett lagförslag i kongressen som syftar till att upphäva blockadens restriktioner mot handel, resor, sjötransporter, etc.

Den 19 februari kom ledaren för Demokratiska Partiet i representanthuset i USA:s kongress, Nancy Pelozi med en delegation till Kuba. Kubas vice president Miguel Díaz-Canel, tillsammans med bl.a. Josefina Vidal från Kubas UD, tog emot delegationen. Diskussionsämnen för besöket var Kubas uppdaterade ekonomiska modell, relationerna Kuba–USA och möjligheterna att i USA:s kongress ta upp en debatt om att lyfta blockaden.

Louise Österlin
Källa: Flera notiser i Granma

 

 
 
   
 

”Vi har endast gjort det som var vår plikt”

 
 



Tal hållet av Gerardo Hernández i samband med hågkomsten av återupptagandet av Kubas befrielsekrig 1895. Vid ceremonin i Havanna den 24 februari 2015 dekorerades De Fem med utmärkelsen Republikens Hjältar som bevis på det kubanska folkets uppskattning.


Käre kamrat, general, och President Raúl Castro Ruz. Kära kamrater:

Att hedra de män och kvinnor som idag för 120 år sedan åter grep till vapen för att kämpa för hemlandets oberoende, är det bästa sättet för oss att ta emot utmärkelsen Republikens Hjälte, som idag så generöst tilldelats fem kubaner vars prestation endast bestått i fullgörandet av vår plikt.

José Martí, som var det nationella upprorets själ den 24 februari 1895, slog fast att en egenskap som utmärker en hjälte är beredvilligheten att visa svunna tiders hjältar respekt. Därför är vår första tanke en dag som denna präglad av tacksamhet och lojalitet gentemot dem som genom historien, som genom sina uppoffringar, gjort det möjligt för oss att idag tillhöra ett socialistiskt, revolutionärt och segrande Kuba. Vi vill ge uttryck för denna lojalitet i medvetenhet om att det är vår generations, och kommande generationers sak, att försvara fullföljandet av våra befriares verk, drömmar och ideal.

För De Fem betyder det att tankarna först måste gå till den man vars ledarskap och visionära strategi varit av så avgörande betydelse i den strid som ledde oss mot friheten, och som genom sitt exempel ingöt i oss en anda kampberedskap, motståndsförmåga och offervilja. Och som lärde oss att uttrycket kapitulation inte har någon plats i revolutionens ordlista; mannen som tidigt försäkrade det kubanska folket att De Fem skulle återvända till hemlandet. Comandante en Jefe: Den utmärkelse som vi idag med stolthet mottagit är också er.

Till vår general Raúl Castro, som kämpade oförtrutet till den dag då Fidels löfte kunde infrias, till alla de män och kvinnor som redan bär denna hedersutmärkelse, och som alltid varit ledstjärnor för De Fem, vill vi säga: Denna utmärkelse är också er.

Till det kubanska folket, som gjorde vår sak till sin, och som fortfarande ger oss sitt stöd och uppmuntran; till Partiets och vår regerings ledare; till folkrörelserna, samhällsinstitutionerna, kyrkosamfunden, personer och regeringar i andra länder som ställde sig solidariska med vår sak: Denna utmärkelse är också er.

Vi tackar också alla systrar och bröder världen över som skuldra mot skuldra under 16 år av juridiska och politiska strider kämpade tillsammans med oss. Denna utmärkelse är också er.

Till våra familjer, som kämpade, led, stod upp med fasthet under så många år, och till alla dem som förtjänat uppleva denna dag men som inte längre finns bland oss: Denna utmärkelse är också er.

Till alla anonyma hjältar och hjältinnor som aldrig offentligt och officiellt kommer att kunna ta emot en utmärkelse som denna, men som på okända stridsplatser hängivet verkat, verkar och i morgon kommer att verka för hemlandets försvar: Ni ska veta, var ni än befinner er, att denna utmärkelse också är er.

Den ära som idag tillkommit oss är också en maning, som förpliktigar oss till beredskap at framöver möta nya utmaningar som Revolutionen ställs inför. Mer än vid endast enstaka tillfällen har vi, sedan vi återvänt, mött landsmän som uttryckt att de skulle ha velat haft samma möjlighet som De Fem att göra en insats för att värna vårt folk mot aggression. Till dem och alla kubanska patrioter vill vi säga att vårt uppdrag inte är slut, och att de kommer att ha möjlighet att bidra.

Reformeringen av vår ekonomiska modell är ett projekt som syftar till att uppnå högre effektivitet och en blomstrande och uthållig socialism. Detta, liksom processen av återupprättande av relationerna med USA, innebär ett tillstånd präglat av förändring. Situationen kräver av oss alla att vi agerar med intelligens, professionalism, hängivenhet och övertygelse. Så kan vi identifiera och bemöta de utmaningar och de nya faror som vi kommer att ställas inför.

Det finns, och det kommer att finnas, många sätt att försvara Kuba, och Kuba kommer alltid att behöva lojala söner och döttrar. För oss är det uppmuntrande att veta det i detta revolutionära folks hjärta finns många ”De Fem” som är beredda till offer för hemlandets försvar.

Tillsammans med Ramón, René, Fernando och Antonio tar jag med stolthet och tacksamhet emot den stora ärebetygelse som hemlandet nu skänkt oss. Och hemlandet kan räkna med oss fem soldater som idag inför vårt folk ånyo vill försäkra att vi är beredda att tjäna er intill våra sista dagar, och att vi alltid ska förbli lojala gentemot de idéer som är förknippade med Martí, med Che, med Fidel och med Raúl.

Tack så mycket!

 

 
 
   
 

Kubansk medicinbrigad nominerad till Nobels Fredspris

 
 

Henry Reeve



Norges årliga fackföreningskonferens beslöt under sitt möte i Trondheim enhälligt att som kandidat till Nobels Fredspris 2015 nominera den kubanska Henry Reeve-brigaden. Brigaden består av läkare och annan sjukvårdspersonal som är specialiserade på katastrofmedicin och epidemier, som de 256 hälsovårdsarbetare som nu kämpar mot ebola-epidemin i Västafrika.


Kubas Henry Reeve-brigad, som grundades 2005, har gjort insatser i många länder drabbade av epidemier, jordbävningar och andra katastrofer, som Kina, Pakistan, Chile och Haiti. Brigaden är uppkallad efter USA-medborgaren Henry Reeve som föddes 1850. Bara 19 år gammal reste han till Kuba för att kämpa i det första befrielsekriget mot kolonialmakten Spanien. Henry Reeve dog ung, år 1876, i detta krig.

 

 
 
   
 

USA - Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

 
 


28 januari höll Kubas president Raúl Castro tal vid CELAC:s tredje toppmöte I Costa Rica. CELAC är den Latinamerikanska och Karibiska gemenskapen som omfattar alla 33 stater på västra halvklotet, utom USA och Kanada.

Raúl Castro tog upp flera för Latinamerika brännande frågor i sitt tal. Särskilt gav han sitt stöd till Venezuelas kamp mot opposition ledd av krafter som får uppbackning utifrån. Huvuddelen av talet ägnade han åt den nya situationen mellan USA och Kuba. Här följer några sammanfattade utdrag ur Raúl Castros tal.


- USA:s president erkände den 17 december hur hans lands mer än 50-åriga politik mot Kuba hade misslyckats. Han har gett order om att ompröva att Kuba står på listan över stater som sponsrar terrorism. Han tillkännagav också sitt beslut att USA ska återupprätta diplomatiska relationer med vår regering. (Anm: Det var USA som bröt de diplomatiska relationerna med Kuba 1961.) Dessa förändringar är ett resultat av Kubas nästan ett och ett halvt århundrade av kamp. De blev också möjliga tack vare de krav som ställts av regeringarna och folken i CELAC:s länder.

- Vid OAS-mötet 2012 i Cartagena (Colombia), då Kuba inte hade bjudits in, hölls en debatt där blockaden mot Kuba enhälligt fördömdes. Att Kuba var uteslutet från mötet fördömdes också. Panamas president förklarade att till nästa toppmöte i OAS, som ska hållas i Panama 10-11 april 2015, kommer han att bjuda in Kuba. Och Kuba har bekräftat att landet kommer att delta. (Anm: Det var USA som 1948 initierade OAS, de Amerikanska Staternas Organisation.)

- Jag vill tacka de 188 stater som röstade mot blockaden i FN, och till alla som på internationella konferenser och toppmöten ställt krav på att blockaden ska upphöra. Tack till alla folkliga rörelser, politiska krafter, parlament och personligheter som oförtröttligt har kämpat för att uppnå detta. Tack till USA:s folk som uttryckt ökande opposition till den fientliga politiken och blockaden som varit i kraft i över fem decennier.

Raúl Castro framhöll att regeringar som i grunden är djupt olika ändå kan finna lösningar på sina problem genom en respektfull dialog och ett ömsesidigt utbyte. Kuba och USA måste lära sig konsten att existera sida vid sida och ha respekt för de skillnader som finns mellan regeringarna och att samarbeta i frågor av gemensamt intresse för att lösa de utmaningar vi står inför i världen. Man får inte förutsätta att för att uppnå detta måste Kuba avsäga sig sina ideal, vad gäller självständighet och social rättvisa, eller överge en enda av landets principer eller ge efter en enda millimeter i försvaret av sitt nationella självbestämmande.

- Vi kommer inte att ge tillfälle till eller acceptera påtryckningar utifrån som rör våra interna angelägenheter. Vi har kämpat oss till denna rätt genom stora uppoffringar och genom att ta stora risker.

Hur skulle diplomatiska relationer kunna återupprättas utan att Kubas intressekontor I Washington får tillgång till USA:s bankers finansiella tjänster som nekats kontoret som ett resultat av blockaden?

Hur kan diplomatiska relationer återupprättas utan att ta bort Kuba från USA:s lista på stater som sponsrar terrorism?

Den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden, som orsakar så stora mänskliga och ekonomiska skador, måste upphöra.

Återetableringen av diplomatiska relationer är början till en process som kan utvecklas till normalisering av de bilaterala relationerna. Men detta är en omöjlighet så länge blockaden är i kraft, eller så länge som det illegalt ockuperade området i Guantánamo inte återlämnats (applåder), eller så länge som det pågår radio- och TV-sändningar utifrån som inkräktar på våra frekvenser, eller så länge som rättvis ersättning inte ges till vårt folk för de mänskliga och ekonomiska skador vi genomlidit. Det skulle inte vara etiskt, rättvist eller acceptabelt att någonting krävdes av Kuba i utbyte.

Om dessa problem inte blir lösta så blir detta diplomatiska närmande mellan Kuba och USA meningslöst. Kuba kommer inte att gå med på att förhandla om frågor som rör landets interna angelägenheter.

De åtgärder som USA har vidtagit när det gäller blockaden är mycket begränsade. Kvar finns förbud att ge krediter till Kuba och för Kuba att använda dollar i internationella transaktioner. För USA-medborgares resor till Kuba krävs fortfarande särskilda tillstånd från USA. Kuba får inte handla med produkter som innehåller mer än 10 procent av USA- tillverkade beståndsdelar, och import till USA av varor som innehåller råvaror från Kuba är förbjuden. Emellertid har president Obama använt sin exekutiva makt för att lätta på restriktionerna för telekommunikationer, med det tydliga målet att påverka Kuba politiskt. (Dvs utrusta s.k. dissidenter.) Men han skulle kunna använda samma beslutanderätt för att i samma omfattning minska blockaden inom andra delar av ekonomin.

Talespersoner från USA:s regering har varit mycket tydliga i att de nu vill ändra på sina metoder, men inte på sina mål. De insisterar på att de vill fortsätta att blanda sig i våra interna angelägenheter, och det kommer vi inte att acceptera. USA borde inte planera att utveckla relationer med Kuba som om det inte funnes en självständig regering på Kuba. (Applåder)

USA:s nya kubapolitik betyder inte att de accepterar en socialistisk revolution 15 mil från Florida. De vill att det s.k. civilsamhället ska vara närvarande på OAS toppmöte i Panama. Vi har alltid protesterat mot att vid toppmöten eller när G-7 eller IMF har möten, har civilsamhället placerats bakom stålstängsel och utsatts för brutalt polisvåld eller förvisats till platser långt ifrån händelsernas centrum.

Naturligtvis kommer Kubas civilsamhälle att delta, och jag hoppas att det inte blir några restriktioner mot vårt lands icke regeringsanknutna organisationer som inte har någon status i OAS men erkänns av FN.

Jag hoppas också att i Panama få se de folkliga rörelser och icke regeringsanknutna organisationer som kämpar för kärnvapennedrustning, för miljön, mot nyliberalismen, Occupy Wall Street-rörelsen, ursprungsfolkens organisationer, studenter, bönder, fackföreningar, organisationer som motsätter sig fracking, rasism, tortyr och polisvåld. President Obamas uttalanden den 17 december har fått ett världsomfattande erkännande och ett brett stöd I USA, men vissa krafter i USA kommer att försöka lägga hinder i vägen. Att få slut på blockaden kommer att bli en lång och svår process som kräver stöd och mobilisering och ett bestämt agerande av alla goda krafter i USA och i världen, och ett godkännande i FN av resolutionen som kräver att blockaden ska upphöra.

Sammanfattat av Louise Österlin.

Hela Raúl Castros tal (spanska) finns bl.a. på:
www.granma.cu/discursos-raul/2014-01-29/cuba-seguira-trabajando-arduamente-en-el-seno-de-la-celac

Talet på engelska:
en.granma.cu/mundo/2015-01-29/president-raul-castro-speaks-to-third-celac-summit-in-costa-rica

Alla CELAC:s dokument från toppmötet i Costa Rica är publicerade på spanska på hemsidan www.celac2015.go.cr

 

 
 
   
 

Förhandlingar inledda mellan USA och Kuba

 
 


21-22 januari inleddes bilaterala samtal i Havanna mellan delegationer från Kuba och USA. President Obama har uttryckt en önskan att ändra sitt lands Kubapolitik som han säger har passerat bäst-före-datum. (Tal till nationen 21 januari.)

Kubas delegation leddes av Josefina Vidal från Kubas utrikesdepartement, och USA:s av Roberta Jacobsson, vice utrikesminister för USA: intressen i västra hemisfären.

Delegationerna behandlade flera frågor för samarbete som flygsäkerhet, oljespillsanering, vidare bekämpning av narkotikahandel, terrorism och epidemier, det sista specifikt om ebolaepidemin, varningssystem vid jordbävningar och skydd för arter och miljöer i havet. Kuba föreslog vetenskapligt samarbete inom flera områden, som miljöskydd, minskning av effekterna av klimatförändringar och förebyggande av naturkatastrofer.


Josefina Vidal från Kubas UD


När delegationen kom in på frågor där de båda länderna har olika utgångspunkter uttryckte den kubanska delegationen sin djupaste oro över utvecklingen av mänskliga rättigheter i USA. Josefina Vidal tog upp tortyren inom USA:s flottbas i Guantánamoviken, polisvåldet i Fergusson och New York och ökande rasismen och rasdiskriminering. En diskriminering som också visar sig genom att dödstraff utmäts i större utsträckning mot afroamerikaner och invandrare, och även tillämpas på sjuka och minderåriga. Vidal uttryckte även sitt lands oro över löneskillnaderna i USA, där kvinnor har 25 procent lägre löner än männen för samma arbete, att barnarbete förekommer och att fackliga rättigheterna är begränsade. Den kubanska delegationen föreslog en dialog i dessa frågor med utgångspunkt från de positiva erfarenheter som uppnåtts på Kuba vad gäller de mänskliga rättigheterna, och hur kubanerna bidragit till att förbättra dessa rättigheter i många av världens länder.

I en presskonferens på USA:s intressekontor i Havanna efter dessa tvådagarssamtal sa Roberta Jacobsson att USA har bara ändrat sin ”taktik” gentemot Kuba. Det strategiska målet är att få till stånd ett regimskifte på Kuba så att det blir mer likt USA. USA:s regering vill ”hjälpa kubanerna att få sitt land, som ju ligger så nära USA, att bli fritt och demokratiskt”.

Sergio Alejandro Gómez från Kubas dagstidning Granma frågade Roberta Jacobsson hur man skulle kunna normalisera relationerna mellan länderna samtidigt som blockaden är i kraft och Kuba står på USA:s lista över länder som sponsrar terrorism. Gómez bad också Jacobsson att uttala sig om USA:s program för att locka kubanska hälsoarbetare att ”hoppa av” till USA när de är ute på uppdrag i tredje världen-länder.

Jacobsson svarade att ”embargot” är en lagstiftningsfråga, men att ta bort Kuba från ”terrorlistan” är på gång. Vad gäller planerna på att få kubanska läkare att hoppa av sa hon att hennes regering inte tänkte ändra dessa planer, och att detta är en fråga som gäller USA:s suveränitet.

Källa: Cubadebate 22 och 23 januari 2015
Översättning och sammandrag: Louise Österlin

 

 

 
   
 

Dick Emanuelsson om Kubas medicin mot diabetesfot

 
 


Latinamerikakorrespondenten Dick Emanuelsson skriver i Flamman om Kubas egenutvecklade medicin mot diabetesfot. Läkemedlet heter Heberprot-P och är det enda i sitt slag. Diabetesfot leder globalt till en miljon amputationer per år (2005), och även i ett rikt land som USA amputeras 85 000 årligen - särskilt drabbas de fattiga. Kuba har med Heberprot-P kunnat reducera antalet amputationer med 70%, men de drabbade i USA saknar tillgång till medicinen, på grund av blockaden mot Kuba.

I det fyrsidiga reportaget besöker Dick Emanuelsson Diabetescentret i Havanna, och talar med en chef för IGBC, Centrum för genteknik och bioteknik, ett av världens största forskningscenter. Heberprot-P, som framställts på IGBC, injiceras direkt i såret, och gör att känseln i foten återkommer. Dessutom påskyndas läkningen genom granulering.

Internationella Diabetesfederationen höll i december sin kongress på Kuba, vilket ses som en erkännande av landets framgångar inom hälsovården och i synnerhet diabetesvården.

Källa: Flamman nr 1/2015
Referat: Oskar Lilja

 

 

 
   
 

Förändringar i blockaden

 
 


15 januari angav USA:s regering de nya riktlinjer som kommer att gälla i relationerna mellan USA och Kuba, i enlighet med den omprövning av kubapolitiken som meddelades av presidenterna Barack Obama och Raúl Castro den 17 december 2014.

De nya reglerna publicerades på finansdepartementets hemsida, och de möjliggör för USA-medborgare att besöka Kuba, förutsatt att man deltar i någon av de tolv godkända kategorierna av gruppresor. Det blir också möjligt även betala med kort på ön, samt, efter mer än ett halvsekels förbud, ta med sig små mängder kubanska cigarrer hem.

Åtgärderna tillåter USA-amerikanska företag att exportera teknologisk utrustning för telekommunikation, IT och internet. Turism i vanlig bemärkelse kommer fortsatt att vara förbjudet, men de USA-medborgare som vill resa till Kuba i annat godkänt syfte kommer inte längre att behöva specialtillstånd från USA:s finansdepartement utan det räcker att man ansöker om ett nytt generellt tillstånd.

Trots att blockaden bibehålls lovade Obama en viss ökad flexibilitet kring de regleringar som under mer än 50 år satt upp finansiella, ekonomiska och teknologiska hinder för Kuba, samt att återupprätta diplomatiska relationer till landet, då ”dessa 50 år av isoleringspolitik inte fungerat”, som han sa i december.

Telekom-branschen är den enda som i stort sett undslipper blockadens regleringar, i linje med USA:s målsättning att via internet öka USA:s inflytande i det kubanska civilsamhället. Sektorn är den enda som har rätt att investera i infrastruktur och sälja tjänster, mjukvara och utrustning (om än ej högteknologisk sådan) till statliga kubanska företag Man tillåter USA-amerikanska finansinstitutioner att öppna bankkonton på Kuba för att genomföra tillåtna transaktioner mellan länderna. Dock får fortfarande inte kubanska institutioner och företag öppna bankkonton i USA-amerikanska banker.

Andra förändringar:

  • Avskaffade begränsningarna för hur mycket pengar resenärer från USA kan spendera på Kuba.

  • Tillåta flygbolag och resebyråer att organisera resor samt kontraktera kubanska försäkringsbolag. Dock är det fortfarande förbjudet för USA-medborgare att ta sig till Kuba sjövägen.

  • Storleksgränsen för pengaförsändelser höjs för 500 USD till 2000 USD per kvartal. Man bibehåller förbudet att exportera från USA till Kuba, i synnerhet när det gäller högteknologiska produkter, med undantag av en begränsad export av byggnadsmaterial och, jordbruksutrustning till privata kubanska företag, men via statligt ägda grossistfirmor. Det kommer fortsatt vara förbjudet för Kuba att exportera till USA, med undantag för de produkter som USA-amerikanska besökare tar med sig hem från besök på ön. Värdet på varorna varje besökare får ta med sig får dock inte överstiga 400 USD varav max 100 USD får utgöras av rom och tobak.

Regeländringarna påverkar inte de hårda restriktioner som omgärdar transporter till havs (Toricelli-lagen), dock behöver fartyg som transporterar livsmedel, mediciner, sjukvårdsmaterial, samt katastrofhjälp från tredje land med destination Kuba, inte längre vänta i 180 dagar innan de får anlägga hamn i USA. De fundamentala delarna av blockadlagarna som drabbar Kuba har däremot inte modifierats; bland dem förbudet mot att använda sig av USA-dollarn i internationella handelstransaktioner med ön, förbudet för Kuba att på andra marknader köpa produkter eller teknologi som innehåller mer än 10% komponenter från USA, möjligheten för Kuba att handla med dotterbolag till USA-ägda företag i tredje land, samt importförbudet till USA för produkter som innehåller kubanska råvaror.

Cubadebate
Översättning: Ola Nilsson

 

 

 
   
 

Nya medlemmar i ALBA

 
 


I mitten av december 2014, under ALBA:s 8:e toppmöte i Havanna, fick ALBA två nya medlemsstater: St Kitts och Newis, samt Grenada. Båda är engelsktalande nationer i ögruppen Lilla Antillerna.

Grenadas president Keith Mitchell lovordade Kuba och Venezuela för dessa länders insatser för projekten inom ALBA, som främjar sociala framsteg, fred och självbestämmande. Efter många år av kolonialt styre har människorna i vår region bestämt sig för att inte låta de konstgjorda barriärerna av hav och språk hålla oss isär. Vår gemensamma historia av att vara utsatta för utsugning från andra länder gör att vi ser en gemensam framtid i solidaritet och självständighet, sa Mitchell.

St. Kitts och Newis´ statsminister Denzil Douglas framhöll att ALBA är en utomordentlig samarbetsmodell som har lett till stora förbättringar inom hälsovård, utbildning, kultur och finansiering, vilket visar att det finns en alternativ väg till utveckling.

ALBA har nu elva medlemsstater: Kuba, Venezuela, Antigua och Barbuda, Bolivia, Dominica, Ecuador, Nicaragua, St. Lucia, St. Vincent och Grenadinerna, Grenada samt St. Kitts och Newis.

Louise Österlin

 

 

 
   
 

Spädbarnsdödligheten på Kuba den lägsta någonsin

 
 


 
 


Kubas spädbarnsdödlighet blev under det gångna året 4,2 promille, vilket är bland världens lägsta nivåer. Måttet anses, precis som medellivslängd, vara talande för den allmänna hälsosituationen i ett samhälle.

Allra bäst klarade sig provinserna Cienfuegos, Pinar del Río och Villa Clara, med mellan 3,0 och 3,2 döda per tusen levande födda. Enligt Dr. Roberto Álvarez Fumero, ansvarig för hälsomyndighetens projekt för mödrahälsovård, fokuserades bland annat på att minska antalet prematura födslar, och mer effektivt bruk av mödrahem för kvinnor med riskgraviditeter. Man lyckades också förbättra överlevnaden för barn med födslovikt under 1 500 gram.

Oskar Lilja

Källa: Granma 150105
Bild: Anabel Díaz

 

 

 
   
 

Över 100 000 besökare till hemsidan

 
 


 
 


Intresset för Kuba har ökat kraftigt de senaste åren och antalet besök till vår hemsida har ökat konstant under två år. Den 22 december passerade vi 100 000 besökare till hemsidan under 2014 och vi har nu haft 24 månader i rad med ständiga ökningar jämfört med samma period året före. Två års offensiv satsning har gett resultat, med en ökning på över 35 000 besök.

Hemsidan har fräschats upp både utseendemässigt och innehållsmässigt under åren och fortsätter att utvecklas. Kontinuerliga uppdateringar och kvaliteten på produktionen har utvecklats under åren och vi har även en ny sida som tar upp Kubas viktiga miljöarbete. Vi har numera en nyhetsredaktion som presenterar dagsaktuella nyheter från både Kuba och andra spännande länder i Latinamerika.

Det ökande intresset för Kuba ser vi också på vår sida i Facebook med allt fler medlemmar, vi har i dag en ständig tillväxt av medlemmar i vår grupp och passerade under december 900 medlemmar. Det ser bra ut för Kubasolidariteten.

Achim Rödner 141223

 

 

 
   
 

Obama släppte de fem kubanerna – nu gäller det upphäv blockaden!

 
 


Nordiska Brigaden – gruppen från Sverige den 17:e december. Alla gör segertecknet med fem fingrar i luften.

 
 


Martin Österlin, ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen, var på Kuba den historiska dagen då de tre kubanska anti-terroristerna efter mer än 16 år frigavs ur USA:s fängelser. Alla De Fem är nu fria! Martin och 38 andra från Sverige är på Kuba med Nordiska Brigaden. Här kommer hans berättelse:

– Det är en historisk dag! Fantastiskt att det händer just nu då vi
är på Kuba med Nordiska Brigaden.

– Det är en vändpunkt i relationerna mellan USA och Kuba!

– För oss kubaner är det nödvändigt att vår suveränitet respekteras.
Nu när USA frigett alla de fem kubanerna, är högst på listan
att USA måste upphäva sin Kubablockad.

Pil Läs hela artikeln PDF


Pil Läs vår aktuella bok om USA:s blockad mot Kuba, gå till Kubabutiken

Pil Läs mera om våra brigadresor, till brigadsidan

 

 

 
   
 

Historisk konsert med Silvio Rodríguez och De Fem

 
 


Onsdagen den 17 december blev en historisk dag då De Fem blev fria och var tillbaka på Kuba. Lördagen den 21 december anordnades en historisk konsert med Silvio Rodríguez tillsammans med De Fem i Havanna.

 
 


Det var ett historiskt ögonblick när De Fem kom tillbaka till Kuba och det blev en historisk konsert när Silvio Rodríguez sjöng sånger om frihet och kärlek tillsammans med Gerardo Hernández, Ramón Labañino, René González, Antonio Guerrero och Fernando González.

Under lördagskvällen fylldes det latinamerikanska stadium i Havanna för konsert med Silvio Rodríguez till en fantastisk välkomsthyllning till de fem kubaner som suttit upp till 16 år i fängelse i USA för sitt arbete med att stoppa terrorismen. Många trubadurer stod på scenen under kvällen för att välkomna De Fem kubanerna.



Tårarna rann nedför Silvios kinder när han sjöng en sång om kärlek och frihet, samtidigt som texten kopplades till historien av motstånd av Gerardo Hernández, Ramón Labañino, René González, Antonio Guerrero och Fernando González.
   – Den här konserten har förvandlats till något stort, eftersom det sammanföll med ett historiskt ögonblick för vårt land, sade Silvio Rodriguez.

Under konserten fanns stunder att rysa och sörja för glädjen av kärlek och hopp, så det var när ackorden togs i det mytiska temat i sången Amada och flera andra sånger i Silvios repertoar. Mitt i konserten steg De Fem in på scenen till publikens rop – Viva Cuba Libre!

Achim Rödner 141221
Foton: Cubadebate och Juventud Rebelde

 

 

 
   
 

Kuba vill öka tillgängligheten till Internet

 
 


 
 

Kubas vice Kommunikationsminister, Wilfredo González, upprepade regeringens vilja att öka tillgängligheten till Internet på ett möte på Havannas Universitet.

På en debatt om IT och undergrävande verksamhet, som hölls i samband med firande av Internationella dagen för Mänskliga Rättigheter, sade viceministern att ”det finns inga politiska restriktioner för att hindra ökad tillgång till Internet och den mån som ekonomin tillåter kommer tillgången att öka.”

Gonzalez framhöll några av utmaningarna Kuba står inför. Vad gäller infrastruktur ligger Kuba på 153:e plats bland världens länder. Samtidgit ligger man på 14:e plats vad gäller befolkningens kunskaper i att använda IT. Det finns alltså en klyfta mellan utbildning och kunskap å ena sidan och ekonomiska möjligheter å den andra. Fienden utnyttjar denna klyfta och exempel på det är t.ex. det kubanska ”Twitter”, Zunzuneo, skapat av USA och som avslöjades för en tid sedan. Likadant med el Piramideo. Bägge skapade och finansierade av USA med syfte att destabilisera landet. Inriktningen är i grunden på den kubanska ungdomen.

Samtidigt arbetar Kuba med att överbrygga denna klyfta och idag finns 400 000 abonnemang på e-mail. I juni 2013 breddades tillgången med 118 lokaler med Internettillgång. Det finns nu sammanlagt 154 och inom kort kommer också De ungas klubb för dataanvändning att anslutas. Det visar viljan att öka tillgången till den nya teknologin.

CubanitoenCuba 141211
Översättning: Zoltan Tiroler

 

 

 
   
 

Det är lång väg kvar tills USA:s blockad är borta, säger Raul Castro
Raul Castro vill ha Internationell mobilisering mot USA:s blockad!

 
 


Raul Castro talar i kubas parlamen om relationerna mellan USA och Kuba.

 
 


I ett tal i Kubas parlament upprepade idag Raul Castro att Kuba vill fortsätta att ha en respektfull dialog mellan länderna. Samtidigt betonade Castro att det är en lång väg kvar tills blockaden mot Kuba är borta och uppmuntrar till internationell mobilisering mot USA:s blockad mot Kuba.


I sitt tal i det kubanska parlamentet tog Raul Castro upp flera viktiga punkter i relationerna mellan Kuba och USA. Respekten för varandras stater och politik samt blockaden och vikten att lösa konflikter utan våld. Förhandlingarna fortsätter mellan länderna, men blockaden mot Kuba kommer att vara kvar tills USA:s kongress beslutat annat.

Raul Castro upprepade att Kuba vill fortsätta föra en respektfull dialog med USA. Castro menade att det finns stora skillnader mellan länderna i synen och utövandet av den nationella suveräniteten, om demokratin, om politiska modeller och om internationella relationer, bland mycket annat.
   – Trots dessa skillnader så är framgångar möjliga på grundvalen av principerna i internationell rätt och FN-stadgan, sade Raul Castro.

De här principerna omfattar ett erkännande av suveräna likställda stater, rättigheter och att folk själva skall bestämma utvecklingen i sina länder. Principerna omfattar ett lösande av internationella tvister med fredliga medel och att avstå från hot om våld, och att bruka våld.
   – Det är nödvändigt att förstå att Kuba är en suverän stat. Vi har aldrig föreslagit att USA ändrar sitt politiska system, och vi kommer att kräva respekt för vårt politiska system, sade Raul Castro.

Den kubanske presidenten sade att det kubanska folket uppskattade besluten om att förbättra relationerna mellan länderna. President Barack Obama har tagit bort ett hinder i relationerna mellan våra länder, sade han. Samtidigt manade Castro till försiktighet då avslutandet av USA:s blockad måste avgöras i USA:s kongress. Det finns krafter som motsätter sig en normalisering av förbindelserna med Kuba, både bland politiker i USA och bland kontrarevolutionära krafter.
   – Vägen till att avsluta USA:s blockad kommer att bli en lång och svår kamp som kommer att kräva internationell mobilisering, sade Raul Castro

Achim Rödner 141220
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Cubadebate, Tele Sur, Prensa Latina mfl.

 

 

 
   
 

De Fem är tillbaka på Kuba!
Barack Obama och Raul Castro bekräftade att de vill normalisera förbindelserna mellan Kuba och USA.

 
 


Glädjen var stor i Havanna när beskedet kom att Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero var fria och befinner sig på Kuba, och att stora steg har tagits för att normalisera förbindelserna mellan länderna, efter 50 år av blockad.

 
 


Onsdagen den 17 december är en historisk dag. De Fem är äntligen fria och glädjen är stor på Kuba över att samtliga ur De Fem är tillbaka på Kuba. Optimismen är stor inför framtiden med flera steg i riktningen mot en normalisering av förbindelserna mellan Kuba och USA, efter 50 år av blockad och terror mot det kubanska folket.

Barack Obama och Raul Castro bekräftade i går att de har kommit överens om att arbeta för en normalisering av förbindelserna mellan länderna. Det är ett resultat av en dialog på hög nivå mellan ledarna för de båda länderna, och med hjälp av Vatikanen och Canada. Bland annat frigavs Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero efter 16 år i USA:s fängelser, samtidigt som USA-agenten Alan Gross släpptes på Kuba.


Äntligen tillbaka på Kuba efter 16 år i USA:s fängelser. Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero kom till Kuba under onsdagen. Sedan tidigare finns René González och Fernando González i landet.

Ambassaderna öppnas igen och delar av sanktionerna tas bort
Nu kommer de båda länderna att öppna sina ambassader igen och flera lättnader i sanktionerna mot Kuba kommer att tas bort, som att släppa reseförbudet till Kuba och öka beloppen för pengatransaktioner till Kuba, mm. Det är en mycket positiv start på de nya relationerna mellan USA och Kuba. Mycket återstår att förhandla om och stora delar av borttagandet av blockaden måste godkännas av kongressen.

En omstörtande nyhet i USA

Efter över 50 år av fiendskap, terror och blockad från USA så är det en historisk händelse att Obama och Castro är överens om att arbeta för en normalisering av förbindelserna. I USA där president efter president lovat att krossa den kubanska revolutionen skulle det normalt vara en omstörtande nyhet, rent av politiskt självmord att föreslå en normalisering av förbindelserna med Kuba. Nyheten har förberetts i månader av media och särskilt New York Times har drivit kampanjer för förändringar med sex stora ledarsidor som skapat förståelse för framtida förändringar.

New York Times förberedde allmänhet och politiker i USA
New York Times har i en rad stora ledarartiklar de senaste månaderna förberett både allmänheten och politiska ledare på att något stort skulle hända. Ledarartiklarna har gått igenom fiaskot med blockaden, riktat skarp kritik mot de juridiska turerna med De Fem och föreslagit ett fångbyte mellan De Fem och Alan Gross, samt visat fördelarna med att normalisera förbindelserna med Kuba. Detta skedde samtidigt som förhandlingarna var igång mellan Kuba och USA.


Åter på Kuba, De Fem kubanerna tillsammans med Raul Castro.

Besvikelse bland extremhögern i Miami
Den kubanska extremhögern i Miami reagerade med bestörtning över beslutet att släppa De Fem och stegen för att normalisera förbindelserna med Kuba. Flera exilkubanska organisationer menade att det är ett stort misstag av Vita Huset. Republikanernas senator i Florida, Marco Rubio kritiserade beslutet att upprätta diplomatiska förbindelser och befria de tre kubanerna.
   – Besluten kommer inte att underlätta att störta den kubanska regimen, sade Marco Rubio till Associated Press.

Ingen självklar utveckling
Den fortsatta utvecklingen i normaliseringen av de båda länderna är inte självklar. Stora delar av USA:s blockad måste godkännas av kongressen. Där har republikanerna majoritet och kan fälla de delar av blockaden som inte Obama som president kan besluta om. De exilkubanska högerorganisationerna har fortfarande inflytande i USA:s politik, inte minst när det gäller pengar och de kommer att göra allt som står i deras makt att vrida klockan tillbaka.

En historisk dag

Onsdagen den 17 december en historisk dag och en dag att glädjas över. De Fem är fria och stora steg framåt har tagits för att normalisera förbindelserna mellan Kuba och USA. Kampen fortsätter för att skapa en normal relation med full respekt mellan länderna. Det är inte klart, men det går framåt!
   – De framsteg vi har gjort mellan våra länder visar att det är möjligt att hitta lösningar på många problem. Vi måste lära oss konsten att leva civiliserat med alla våra olikheter, sade Raul Castro i kubansk TV.

Achim Rödner 141218
Foto: www.cubadebate
Källor: Cubadebate, Tele Sur, Prensa Latina mm



Relaterade artiklar om New York Times artiklar:

Pil New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag
Samtidigt som USA hyllar Kubas insatser i globala katastrofområden finns att aktivt program för att få dem att hoppa av och flytta till USA, för att förnedra Castroregimen, skriver NYT


Pil Ytterligare kampanjer från New York Times för förändringar av USA:s utrikespolitik mot Kuba

Pil New York Times ledarsidor driver kampanj för att avsluta USA:s blockad mot Kuba och frigivning av De Fem
– Kräver fångutbyte mellan De Fem och USA-agenten Alan Gross


Pil USA:s blockad mot Kuba mot sitt slut?
– Tredje ledaren i New York Times som kräver slut på blockaden!

FN röstar om USA:s blockad den 28 oktober


Pil New York Times redaktion vill att Obama avslutar USA:s blockad mot Kuba
“Obama måste – och han borde se det som en möjlighet att skapa historia.”


FN omröstningen om USA:s blockad i oktober

Pil Världen och FN sätter ned foten och säger:
– NEJ till USA:s blockad mot Kuba

Kuba är inte ensamt – 188 länder stödde Kubas resolution i FN:s generalförsamling


 

 

 
   
 

De Fem är fria – fångväxling med USA-agenten Alan Gross
Nya relationer mellan USA och Kuba


 
 

Enligt CNN och ett flertal större media i världen skall en fångväxling ha gjorts mellan Kuba och USA där de återstående av de fem kubanska fångarna i USA har släppts i utbyte mot USA-agenten Alan Gross. Sedan en tid tillbaka har förhandlingar skett mellan de två länderna om en lösning av situationen.

USA-agenten Alan Gross har frigivits under onsdagen på Kuba av humanitära skäl och befinner sig nu i USA. Alan Gross greps 2009 och dömdes 2011 till 15 års fängelse för bl.a. spioneri. Gross är i dag 65 år gammal och hans hälsa har sviktat de senaste åren.

De Fem har suttit fängslade sedan 1998
Samtidigt skall de återstående av De Fem kubanerna också släppas, Ramón Labañino, Gerardo Hernandez och Antonio Guerrero. Sedan tidigare har René González och Fernando González släppts och befinner sig på Kuba.

Stor nyhet på gång

Klockan 18:00 i kväll kommer Raul Castro att tala till folket på Kuba om relationerna mellan Kuba och USA. Det står helt klart att det handlar om stora och ovanliga nyheter. De senaste två månaderna har New York Times drivit kampanjer för en förändring av USA:s relationer med Kuba.

Vi återkommer med mera nyheter

Achim Rödner 141217
Foto: Cubadebate

 
 

 

 

 

 
   
 

Latinamerikas integration fortsätter

 
 


UNASUR, den Sydamerikanska Unionen

 
 


De 12 medlemsländerna i UNASUR har tagit ett steg mot att skapa ett gemsamt medborgarskap i Sydamerika och ge fri rörlighet åt medborgarna. Venezuelas president Nicolas Maduro uppmanade till att förstärka kontinentens ekonomiska utveckling, sociala jämlikhet och ett oberoende försvar.

Förslagen gjordes under UNASURs toppmöte i Ecuador. Organisationens nya högkvarter öppnades i samband med mötet i landets huvudstad Quito.

Tvådagarsmötet arbetade för att främja fortsatt regional integration. Generalsekreteraren Ernesto Samper sa att ”vi har tillstyrkt idén om ett Sydamerikanskt medborgarskap.” Han fortsatte: ”Samstämmighet av medborgare, samstämmighet av likheter och samstämmighet av solidaritet är de förslag som vi för fram.”

I förslaget ingår att skapa ett pass och att likställa universitetsbetyg, samt att ge sydamerikaner rätt att leva, arbeta och studera i valfritt land som tillhör UNASUR, som också ska ge legalt skydd till immigranter.

Ecuadors president Rafael Correa uppmanade till att gå vidare med dena finansiella integrationen i form av Sydbanken och Reservfonden, ett valutaväxelsystem för att minimera användningen av dollar i mellanstatlig handel, skapande av en regional domstol för att döma i finansiella tvister och en gemensam valuta på halvlång sikt. Correa fick medhåll av Venezuelas president Maduro.

I samband med mötet övergick det roterande ordförandeskapet från Surinam till Uruguay. Det landets avgående president, José Mujica, höll ett passionerat tal där han slog fast: ”Det kommer inte att bli någon integration utan engagemang, viljestyrka och politsk vilja eftersom de globala hindren är enorma och det förflutna fortsätter att begränsa oss.”

Och Brasiliens respekterade förre president Lula Da Silva deklarerade: ”Idag är vår huvudutmaning att fördjupa konstruktionen av strategiskt tänkande i hela Latinamerika och Karibien. Vi kan bygga ett integrationsprojekt som är mer vågat och som tar till vara vår rika historia, varor och kulturer.”

UNASUR bildades 2008. Medlemsländerna är Argentina, Bolivia, Brazil, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana, Paraguay, Peru, Suriname, Uruguay och Venezuela.

Men kanske än viktigare var det möte som ALBA-länderna genomförde i Havanna för att uppmärksamma att det är tio år sedan som Fidel Castro och Hugo Chavez tog initiativet till den solidariska alliansen. Den har under dessa tio år stadigt vuxit från de ursprungliga två, till dagens elva länder. Samtidigt har samarbetet fördjupats och ALBA är starkare än någonsin. Alliansens betydelse och inflytande har stadigt vuxit.

Till mötet skickade Rysslands president Vladimir Putin en varm hälsning där han uttryckte Rysslands önskan om närmare förbindelser med ALBA.

På mötet diskuterades en lång rad frågor, från miljöarbetet till de undergrävande aktiviteter som USA ständigt bedriver mot de progressiva regeringarna.

Flera av ALBAs medlemsländer utgörs av små ö-nationer i Karibien. Från dessa framhölls hur ALBA förändrat och förbättrat livet för miljontals människor i Latinamerika och Karibien. Haitis representant tackade för det omfattande stöd som det fattiga landet fått från ALBA, och särskilt Kuba, trots att landet inte är fullvärdig medlem. El Salvadors nye president Sánchez Cerén, också från ett land som inte är medlem i ALBA, framhöll ALBAs stora roll för att främja integration och demokrati. Den lilla ö-nationen Grenada, som invaderades av USA 1984, deklarerade sitt stöd till Venezuela och fördömde USAs aktioner.

Ecuador uttryckte sitt orubbliga stöd till Venezuela inför de beslut USA tagit för att skada Venezuela. Mötet upprepade sitt fördömande av USAs blockad mot Kuba och USAs inblandning i ländernas interna angelägenheter. Man deklarerade sitt stöd till Argentinas krav på Malvinas/Falklandsöarna och till Bolivias krav på tillgång till Stilla Havskusten.

Zoltan Tioler
Foto: www.correodelorinoco.gob.ve
Källor: Venezuelanalyses 141205, Cubadebate 141214

 

 

 
   
 

USA:s blockad stoppar Världshälsoorganisationen WHO:s betalningar till de kubanska Ebolaläkarna i Västafrika!
– Vi har inte kunnat betala de kubanska läkarna, inte för att vi inte ville, utan för att vi inte kunde, sade WHO:s representant José Luis Di Fabio

 
 


Kuba var det första land som hörsammade WHO:s uppmaning till att bekämpa Ebolaviruset i Västafrika. Det finns 256 kubanska läkare på plats i Sierra Leone, Guinea och Liberia.

 
 


USA:s blockad stoppar Världshälsoorganisationen WHO:s betalningar till de kubanska läkarna i Västafrika i deras uppdrag att bekämpa Ebolaviruset. WHO betalar normalt för de internationella insatserna som görs för boende, mat, resor och dagtraktamenten. Kubanerna själva fick betala för WHO:s kostnader då bankerna inte vågade öppna konton för WHO och föra över pengar till de kubanska läkarna.

USA:s aggressioner mot banker som transfererar pengar till och från Kuba tar sig allt groteskare former. Från att tvinga ett flertal europeiska banker till miljardbelopp i böter har nu USA:s blockad stoppat Världshälsoorganisationens överföringar till det kubanska läkarteamet som bekämpar Ebola i Västafrika. WHO kan inte öppna bankkonton eller föra över pengar till kubanernas löpande kostnader. Bankerna vågar inte ta risken att hantera pengar där Kuba är inblandat.
   – Vi har inte kunnat betala de kubanska läkarna, inte för att vi inte ville, utan för att vi inte kunde, sade WHO:s representant José Luis Di Fabio i en intervju till Associated Press.

När WHO kallade till krismöte under hösten för att stoppa Ebolaviruset i Västafrika så var Kuba det första landet att skicka ett läkarteam till Sierra Leone, Liberia och Guinea. 265 kubanska läkare finns på plats varav en har återvänt till Kuba efter att ha smittats av viruset.
   – Vi hade en situation som inte var normal och en epidemi med hög dödlighet. Kubas svar var omedelbar, sade Di Fabio.

USA hyllar de kubanska insatserna – och stoppar samma insatser med blockaden
Den kubanska solidariteten hindras nu av USA:s blockad. I ord hyllar till och med ledarna i USA de kubanska insatserna, men i handling stoppar de upp det största läkarteamet som arbetar för att stoppa spridningen av det fruktade Ebolaviruset. För att WHO skall kunna betala kostnaderna för kubanerna så måste USA:s finansdepartement godkänna bankprocesserna.
   – USA:s sanktioner hade en stark inverkan på överföringar av pengar i Sierra Leone och i mindre utsträckning Conackry Guinea och Liberia där WHO endast hindrades att öppna vissa bankkonton, sade Di Fabio.

FN kräver att USA stoppar blockaden mot Kuba

FN och världens länder röstade i oktober för att stoppa USA:s blockad mot Kuba och där endast USA och Israel röstade för att behålla blockaden. Det är hög tid för FN och världens länder att agera och tvinga USA att ta bort den kriminella blockaden mot Kuba.


Relaterade artiklar:

Pil  Världen och FN sätter ned foten och säger:
– NEJ till USA:s blockad mot Kuba

Kuba är inte ensamt – 188 länder stödde Kubas resolution i FN:s generalförsamling


Pil   New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag
Samtidigt som USA hyllar Kubas insatser i globala katastrofområden finns att aktivt program för att få dem att hoppa av och flytta till USA, för att förnedra Castroregimen, skriver NYT



Achim Rödner 141215
Foto: Ladyrene Pérez / Cubadebate
Källa: Cubadebate

 

 

 
   
 

Kuba och Venezuela stärker samarbetet

 
 

 
 


Kuba och Venezuela undertecknade under lördagen fem avtal som kommer att stärka samarbetet och utbytet mellan nationerna. Länderna kommer att fortsätta att satsa på att utveckla de gemensamma program som finns inom områdena för utbildning, hälsa, kultur och olika produktionsprojekt inom jordbruk och livsmedelsproduktion.

Bland avtalen finns de etablerade projekten som t.ex, alfabetiseringskampanjer som använder Kubas program ”Ja jag kan” samt hälsoprojektet Barrio Adentro med tusentals kubanska läkare som syftar till att ge en heltäckande offentlig hälso- och sjukvård, tandvård och idrottsträning till fattiga och marginaliserade samhällen och områden i Venezuela.
   – Avtalen gör det möjligt att integrera miljontals venezuelaner som befinner sig i utkanten av samhället. Nu kan vi fortsätta att erbjuda dem läskunskap och yrkesutbildning, sade Venezuelas representant Rafael Ramirez

Avtalen gör att 62 projekt kommer att utföras för att stärka den sociala utvecklingen i de båda länderna. Avtal har träffats i områden för jordbruket, transporter, vetenskap och teknik, samt miljöprojekt.
   – Med dessa avtal kommer vi att stärka utbytet mellan våra länder, nu också knutet till produktionsprojekt inom jordbruket och livsmedel, sade Rafael Ramirez.

Achim Rödner 141214
Foto: www.vtc.gob.ve
Källor: Prensa Latina, Tele Sur

 

 

 
   
 

FN: livsmedels- och jordbruksorganisation menar att Bolivia är ett exempel för världen i bekämpningen av hungern
Bolivia halverade antalet hungriga och undernärda

 
 

 

 
 

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar i sin senaste rapport att Bolivia har halverat antalet människor som lider av hunger och undernäring. Bolivias omfördelningspolitik har lett till att antalet undernärda minskat från två miljoner till en miljon. Evo Morales kommer att få FAO:s pris för landets insatser och som exempel på att det går att utrota fattigdom och hunger.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO bedriver en kampanj sedan millennieskiftet för att utrota hungern till 2015. Det målet kommer inte att uppnås, men det finns glädjeämnen i rapporten. FAO konstaterar att det fortfarande finns 805 miljoner hungriga människor i världen, men att antalet har minskat med 100 miljoner det senaste decenniet. FAO nämner två länder som lyckats särskilt bra, Bolivia och Brasilien.

Kampanjen mot hunger ingår i milleniemålen som är åtta punkter för att göra världen bättre att leva i, bland punkterna finns att alla skall kunna äta sig mätta, få gå i skolan och ha tillgång till rent vatten. I Bolivia finns den politiska viljan och sociala program för att utrota fattigdomen.
   – Det är ett historiskt faktum att livsmedelspolitiken som bedrivs i Bolivia ses av FN som ett exempel för världen. Det är ett land som har visat att den har mycket stark politik för att stödja småskaligt jordbruk, som ger tillgång till hälsosam mat för befolkningen, enligt FAO.

Offensiv mot fattigdom och orättvisor
Bolivia ligger väl framme i samtliga milleniemål och har redan före denna rapport varit den ledande nationen i Latinamerika för att bekämpa fattigdom enligt FN-organet UNDP med en minskning av antalet fattiga med över 32 procent. Även skolan har gjorts om och tillgången till utbildning har ökat samtidigt som antalet elever som går i skolan har nått upp till 90 procent.

Bolivia har en egen utvecklingsplan
- Agenda Patriotica 2025

Bolivia deltar i FAO och FN:s milleniemål men har också en helt egen utvecklingsplan, Agenda Patriotica 2025. Planen innehåller liknande mål som FN har men tar steget fullt ut och utjämnar de olikheter som finns, politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. I Bolivias plan handlar det om en omfördelning av resurserna och att skapa ekonomisk och social jämlikhet. Nationaliseringarna av landets naturtillgångar fördelas om från de rika till en politik som gynnar alla bolivianer.

Achim Rödner 141213
Foto: www.soldepando.com
Källor: Tele Sur, Cambio mm

 

 

 
   
 

Nya avslöjanden om USA:s omstörtande verksamhet på Kuba
USAID betalade kubanska rappare för att skapa nätverk av ungdomar mot regimen

 
 

 

 
 

Avslöjanden om USAs omstörtande verksamhet på Kuba duggar tätt. Nu skriver media i USA att hjälporganisationen USAID försökte infiltrera den kubanska hiphoprörelsen i ett hemligt program för att destabilisera landet och skapa proteströrelser mot den kubanska regimen.

Media i USA och Europa skriver idag att agenter från USAID anlitade en grupp rappare på Kuba för att provocera fram en ungdomsrörelse mot den kubanska regimen, enligt handlingar som den amerikanska nyhetsbyrån Associated Press (AP) tagit fram. Rappare, konstnärer och musiker skulle betalas för att skapa ett nätverk av unga människor för att driva fram ”sociala förändringar” på ön.

USAID har betalt hundratals miljoner dollar för att underminera den kubanska regeringen. Ett fasadbolag skapades, Creative Associates International som organiserade verksamheten. Agenter skickades till Kuba för att ta kontakt med rappare och kulturmänniskor som skulle betalas för att skapa ungdomliga konstnärliga rörelser som utmanade regeringen i Havanna. Bland annat utbildades Kubaner i graffitimålning mot regimen och rappare uppmanades att hålla regeringsfientliga tal under konserter.

USA har en budget för att destabilisera Kuba
Enligt en tjänsteman på USAID användes programmet på Kuba under fyra år, från 2009 till att det avslutades 2012. Både före och efter de åren har det funnits ett flertal liknande program för att destabilisera Kuba. De senaste avslöjanden har varit den kubanska Twitter rörelsen som kallades för ZunZero, samt ett program där unga latinamerikaner betalades för att de skulle åka till Kuba och skapa missnöje och kritik mot regeringen bland unga kubaner. Det finns fortfarande en budget för att destabilisera Kuba och övriga delar av Latinamerika som inte följer USA:s fotspår.

Achim Rödner 141211
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Prensa Latina, Cubadebate

 

 

 
   
 

Bolivia använder linbanor som kollektivtrafik

 
 


Den röda linjen trafikerar La Paz och El Alto. Foto www.cambio.bo

 
 


Bolivia löser kollektivtrafiken genom att bygga linbanor. Fyra linjer är i trafik och har kapacitet att transportera tiotusentals passagerare per dag. På köpet får de en fantastisk naturupplevelse genom Bolivias bergssluttningar och städer.

Miljön i centrum

La Paz och grannstaden El Alto ligger högt uppe i bergen och geografin gör det svårt och dyrt att lösa kollektivtrafiken med bussar och rälsfordon. Lösningen har blivit att bygga ut i luften med linbanor. Det blir billigare och dessutom är det den miljömässigt bästa lösningen. Det finns idag tre linjer som trafikerar de båda städerna och en linje används i La Paz, och ytterligare linjer är planerade.


Allt ingår i resan: transport, Internetuppkoppling och en fantastisk naturupplevelse. Foto: Tele Sur.

En resa mellan de två städerna tar ungefär 17 minuter för sträckan på cirka 3 700 meter. Varje kabin har plats för 10 passagerare och drivs delvis av solpaneler. Det ingår också Internet i kabinen så att man kan jobba under resans gång. Med den sagolika utsikten som följer med i resan så är det också en given turistmagnet.

Achim Rödner 141210

 

 

 
   
 

ALBA-ambassadörer gör visit hos Göteborgs Stad

 
 
Borgmästare Lena Malm med sin kedja flankerad av ambassadörerna. Bilden är tagen av ALBA-ländernas fotograf.
 
 


På sin hemsida www.goteborg.se (googla "Göteborgs Stads representation) informerar Göteborgs Stad med bild och text om artighetsvisiten som fem ALBA-länders ambassadörer gjorde hos Göteborgs borgmästare Lena Malm den 4 december. 

Göteborgs Stad skriver följande på sin hemsida: 

"Ambassadör Francisco Roberto Florentino (Kuba), Kulturattaché Clotilde Proveyer Cervantes (Kuba), Kommunfullmäktiges ordförande Lena Malm, Chargé d'affaires Francisco Ramón Chavarria (Nicaragua), Ambassadör Milton René Soto Santiesteban (Bolivia), Ambassadör Milena  Santana Bolivar (Venezuela), Ambassadör Mario Aníbal Guerrero Murgueytio (Ecuador).

Den 4 december besökte en grupp latinamerikanska ambassadörer Göteborg och Kommunalfullmäktiges ordförande Lena Malm. Med anledning av tio-årsjubiléet av alliansen ALBA, som omfattar nio karibiska och latinamerikanska stater och totalt 70 miljoner invånare, genomförde ambassadörerna en föreläsning på Göteborgs Universitet och Centrum för globala studier."

Bolivia, Ecuador, Kuba, Nicaragua och Venezuela har tillsammans ca 70 miljoner invånare. De andra medlemmarna i ALBA är Saint Vincent och Grenadinerna, Dominica, Antigua och Barbuda, St. Lucia. De är små ö-nationer i Karibien med under en halv miljon invånare tillsammans. De har inte egna ambassader i Stockholm. 

 

 

 
   
 

Skapar USAs visum våld bland dissidenterna?

 
 

 

 
 

Mötet bland dissidenterna slutade med två fall av misshandel. Detta skapade först mycket förvirring eftersom dissidenten Guillermo Fariñas förklarade för tidningen Herald i Miami att han blivit överfallen av ”en agent och provokatör från (Kubas) säkerhetstjänst, som bröt sig in medan ett oppositionsmöte pågick.” Sedan ändrade han sin historia och uppgav för en dissidenttidskrift i Kuba att ”Aggressionen utfördes av José Alberto Botell medan denne deltog i ett möte, när han plötsligt drog kniv och hotade deltagarna.” Botell har varit ledande medlem av Fariñas grupp i fyra år.

Till saken hör att olika bloggar i Kuba publicerade kopior på ett brev från USAs immigrationsmyndigheter till Fariñas i vilket myndigheten skriver att, enligt hans rekommendationer har visumansökan från flera dissidenter avslagits, bland dem visum för José Alberto Botell. Alltså: ett brev från USAs myndigheter till Fariñas visar att denne pläderat för att Botell skulle nekas visum till USA.

USAs tystnad kring fallet får mig att tro att brevet är äkta. Det är utan jämförelse anmärkningsvärt att USAs immigrationsmyndighet frågar politiker i ett annat land om vem man bör ge visum och vem som bör nekas.

Artikeln är skriven av journalisten Fernando Ravsberg 141202
Översättning: Zoltan Tiroler

Pil Läs hela artikeln PDF

 

 

 
   
 

10 år med ALBA
10 años del ALBA; ambassadörsmöte i Göteborg


 
 


Podiet från vänster Kubas Ambassadör Francisco Florentino, Kubas kulturattaché Clotilde  Proveyer, Nicaraguas Chargé D'Affaires Francisco Chavarría, Ecuadors Ambassadör Mario Guerrero, Venezuelas ambassadör Milena Santana och längst bort Bolivias Ambassadör Milton Soto.

 
 


Torsdag 4 december anordnade Globala studier vid Göteborgs universitet ett seminarium på spanska; ”10 AÑOS DEL ALBA – att annat samarbete är möjligt.”

Fem latinamerikanska ambassadörer var inbjudna för att högtidlighålla 10-årsjubieet av ALBA:s (Alianza Bolivariana para las Américas) bildande. De hälsades inledningsvis välkomna av Sebastian Marx, Internationell chef, Göteborgs Stad. Ambassadörerna hade tidigare under dagen besökt Göteborgs borgmästare Lena Malm.

Maria Clara Medina från Göteborgs Universitet presenterade seminariet och överlämnade ordet till ambassadörerna. De talade om vikten av samarbete mellan länderna i Latinamerika där ALBA har en ledande roll. Organisationen eftersträvar ett ömsesidigt handelsutbyte, ekonomisk hjälp och social välfärd för sina medlemsländer.

Kubas och Venezuelas ambassadörer informerade om Petrocaribe där många av de karibiska länderna ingår. Sedan förra året utökades samarbetet även till ALBA:s medlemsländer med syfte att stärka den ekonomiska zonen i Sydamerika.

Nicaraguas ambassadör beskrev att planerna på en kanal genom landet nu kommer att bli verklighet. 2013 godkände Nicaraguas parlament ett lagförslag om att bevilja ett femtio-årigt koncessionsavtal med ett Hong Kong-baserat företag.

Cirka 100 deltagare lyssnade intresserat på de olika föredragen och många deltog i den efterföljande diskussionen.

Svensk-Kubanska Föreningen Göteborg 141210
Foto: Martin Österlin

 

 

 
   
 

Havanna vald till en av världens sju underbaraste städer

 
 


Havanna är vald som en av de sju mest fantastiska städerna i världen. Bilden är från gamla Havanna med Capitolio i bakgrunden.

 
 


Havanna blev i söndags vald till en av världens sju underbaraste städer. Av de 1 200 nominerade städerna från 220 länder placerade sig Havanna på fjärde plats i omröstningen. Världens sju underbaraste städer är: La Paz (Bolivia), Beirut (Libanon), Doha (Qatar), Durban (Sydafrika) Kuala Lumpur (Malaysia), Vigan (Filipinerna) och så då Havanna, Kubas pärla.

Organisationen New7WonderCities valde ut världens sju underbaraste städer i Dubai i söndags. Bland de 14 finalisterna fanns bland annat Barcelona, México City och Quito. Organisationen har tidigare utnämnt världens sju underverk och de sju mest enastående platserna i naturen. Nu blev det städernas tur och organisationens ordförande, Bernard Weber säger att det ligger i tiden.
   – För första gången i historien lever mer än hälften av jordens befolkning i städer, säger Bernard Weber i ett uttalande.

Världens sju mest fantastiska städer har valts ut och högst upp placerade sig Beirut, Doha och Durban i tur och ordning. Som världens fjärde underbaraste stad valdes Kubas huvudstad Havanna, som en av världens mest sevärda städer att besöka.

Achim Rödner 141208
Foto: http://autenticacuba.com
Källa: Granma, New7Wonders

 

 

 
   
 

Félix Baez tillbaka på Kuba
Jag återvänder till Sierra Leone för att avsluta det jag började!

 
 


Félix Báez är äntligen tillbaka på Kuba, här är han till höger i bilden när han välkomnades av sin fru Vania Ferrer, och äldste son Félix Alejandro i Havanna.

 
 


Den kubanska läkaren Félix Baez, som vårdades i Genève efter att ha smittats av Ebola under sitt uppdrag i Sierra Leone är nu tillbaka på Kuba. Felix har återhämtat sig bra och är fullt frisk och fri från ebolaviruset. Han landade på flygplatsen i Havanna i lördags och togs emot av familj och den kubanske hälsoministern, Roberto Morales. En lättad Félix Baez första ord på Kuba var:
   - Jag är väldigt glad över att vara tillbaka i mitt hemland. Tack alla, jag är så glad över att vara här igen!

Tillsammans med sin hustru och äldste son tackade han för den utsökta läkarvården som han hade fått i Genève och för all hjälp och stöd av myndigheterna i Sierra Leone och Kuba. Ett speciellt tack riktade Felix till Världshälsoorganisationen WHO som ordnade med transporten och vården på sjukhuset i Genève.
   – Uppmärksamheten på sjukhuset var magnifikt, de hade hela tiden inställningen att jag skulle bli frisk och återvända till mitt hemland, sade Félix Baez.

Viktigt arbete kvar att göra
Felix skall nu vila upp sig på Kuba med sin familj, samtidigt som han är fast besluten att återvända till Sierra Leone för att avsluta sitt uppdrag. I Västafrika arbetar 256 kubanska läkare med att bekämpa ebolaviruset. Felix jobbade i Sierra Leone tillsammans med 164 andra kubanska läkare, det finns också 53 läkare i Liberia och 38 i Guinea. Enligt den senaste rapporten från WHO har 17 256 fall konstaterats, med dödlig utgång i 6 113 fall.
   – Jag återvänder till Sierra Leone för att avsluta det jag började, sade Félix Baez.

Achim Rödner 141207
Foto: Ismael Francisco/ Cubadebate
Källa: Cubadebate

 

 

 
   
 

Företaget bakom Helms-Burton lagen finansierar blockaden mot Kuba

 
 

 

 
 

Sedan många år pågår en bojkottkampnj mot rommärket Bacardi. Det finns inget företag som satsat så stora penningsummor som Bacardi för att finansiera aktioern mot Kuba. Bacardis aktieägare har under många år varit stora donatorera av pengar till kongressledamöter, såväl republikaner som demokrater. Villkoret för donatioerna är att de stiftar lagar mot Kuba.

Bacardis advokater skrev en stor del av den s.k. Helms-Burtonlagen, som förstärker blockaden mot Kuba. Den ålägger höga straff på företag som investerar i Kuba. Senator William Dengue har deklarerat att lagen borde ha hetat Helms-Bacardi.

På 90-talet led Bacardi ett stort avbräck när den kubanska rommen Habana Club introducerades på den internationella marknaden. Bacardi påbörjade en legal strid för att få rätten över namnet och varumärket Habana Club, som tillhör ett konsortium med kubanska stten och det franska företaget Pernod-Ricard. Utanför USA har ingen domstol gett Bacardi rätt, men i USA kan Bacardi marknadsföra en falsk Habana Club, som inte har något med det kubanska originalet att göra.

1999, i strid mot all internationell rätt, fick Bacardi godkännande för paragraf 211, som innebär att ingen domstol i USA kan erkänna något patent eller varumärke, kubanskt eller från annat land, som har samband med företag som nationaliserades efter den kubanska revolutionen.

Men detta kan vi inte läsa en rad om i alla tidningar och tidskrifter som har stora inkomster från maffiaföretag som Bacardi.

Cubainformacion 141201
Översättning: Zoltan Tiroler
 

 

 
   
 

Intressant möte med den kubanska Sociologen Clotilde Proveyer Cervantes

 
 


Sociologen Clotilde Proveyer Cervantes samtalade  om kvinnors organisering för ett jämställt samhälle på Kuba och i jämförelse med övriga världen.

 
 


Sociologen Clotilde Proveyer Cervantes var inbjuden av Svensk-Kubanska Föreningen i Jönköping för att tala om arbetet för jämställdhet, mot homofobi och kvinnors organisering på Kuba. Det var ett mycket intressant anförande som ledde till många frågor och synpunkter.

Framstegen sedan revolutionens seger 1959 är stora och odiskutabla. Kuba har i huvudsak uppfyllt FN:s milleniemål i förtid. Clotilde Proveyer nämnde en rad indikatorer där Kuba ligger mycket långt fram i varje internationell jämförelse.

Hon pratade också om de tre grundpelarna: kvinnans rätt till sin kropp och reproduktion, kvinnans rätt till ekonomiskt oberoende och kvinnans rätt till makt och beslutsfattande i samma utsträckning som männen. På alla dessa områden har enorma framsteg gjorts.

Men det konstaterades också att det är lättare att ändra lagar och bestämmelser än kultur och historia i en machistisk omgivning. Man kunde se många likheter med diskussionen i dessa frågor i Sverige. Men en viktig skillnad är att i Kuba är det politiker, regering och myndigheter som går i täten och driver på.

Svensk-Kubanska Föreningen Jönköping

 

 

 
   
 

Diskussionskväll om Latinamerika

 
 


Intressanta diskussioner om utvecklingen i Latinamerika i Göteborg.

 
 


På lördagskvällen den 29 november samlades ett tjugotal medlemmar från Göteborgsavdelningen för årets sista möte.

Under lättsamma former diskuterade vi det aktuella läget i Latinamerika.
Inledningsvis informerade Martin Österlin om ALBA och Pär Magnusson om Colombia.

Bandet ”That girl is smiling” underhöll oss med sång och dans.

Svensk-Kubanska Föreningen Göteborg

 

 

 
   
 

Den kubanske läkaren Felix Baez mår bra och beräknas snart åka hem till Kuba
Vill åka tillbaka till Sierra Leone för att kämpa mot Ebola

 
 


Den kubanske läkaren Felix Baez var i Sierra Leone för att bekämpa ebolaviruset när han själv blev smittad. Stödet har varit stort runt om i världen, och nu är han glädjande på bättringsvägen.

 
 


Den kubanske läkaren Felix Baez, som insjuknade i ebola i Sierra Leone återställs i snabb takt och beräknas snart kunna lämna sjukhuset i Genève. Behandlingen har fungerat positivt och alla värden är normala och fortsätter det i samma takt så kan Felix inom kort kunna flyga hem till Kuba igen.

I en intervju med Prensa Latina meddelar direktören för sjukhuset i Genève att Felix Baez hälsa är utom fara och att han är på ett mycket gott humör. Felix smittades av Ebola den 20 november och fördes med ambulanshelikopter till Genève där han omedelbart fick intravenösa behandlingar och han har haft tre läkare och nio sjuksköterskor vid sin sida varje dag.
   – Efter 48 timmar kunde vi se ständiga förbättringar, dag för dag, sade sjukhusets direktör.

Felix kommer att stanna kvar för observation och ett beslut om utskrivning kommer att tas med den ansvariga läkaren inom kort. Felix Baez meddelar att han nu vill åka hem till Kuba och sin familj, men att han snart vill åka tillbaka till Sierra Leone och rädda flera liv där.


Läs mera:

Pil  Tillståndet stabilt för den kubanske läkaren

Pil  Kubansk läkare smittad av ebolavirus

Pil  Ytterligare 86 kubaner åker för att bekämpa ebolaviruset i Västafrika
256 kubaner på plats – Över 15 000 frivilliga har sökt uppdragen

Pil  Kuba skickar läkare – USA skickar soldater
Kubanska läkare framme i Sierra Leone för att bekämpa ebola


Achim Rödner 141203
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Prensa Latina och Cubadebate

 

 

 
   
 

Världskulturdagen i Västerås med Kuba i blickpunkten

 
 


 
 


Den årliga Världskulturfestivalen på Bäckby arrangeras av Västerås Kulturcentrum med föreningslivet som drivande motor. Under festivalen finns maträtter från Asien, Afrika och balkanländerna att spisa och dansuppvisningar och musik bjuds i en kulturell mångfald.
   
Svensk-Kubanska Föreningen åtog sig att sköta kaffeserveringen i Biblioteket där vi ställde upp vårt bokbord. Programmet för våra brigadresor, senaste tidningen Kuba och nya böcker fanns i blickfånget. 

Björn Berggren, Svensk-Kubanska Föreningen Västerås

 

 

 
   
 

Miljonrullningen för att störta Kubas regering fortsätter

 
 

 

 
 

Miljontals dollar satsas av USAs regering för att köpa journalister, artister och skribenter i syfte att undergräva Kubas regering. Bland de som tar emot dessa pengar finns journalister runt om i världen, inte minst i Europa. Propagandan mot Kuba pågår året runt, dygnet runt.

Journalisten Tracey Eaton har i sin blogg ”Along the Malecon” i en serie artiklar belyst USA satsningar på ”regimförändring” i Kuba. Miljontals och åter miljontals dollar satsas på ändamålet. I de nu aktuella artiklarna avslöjas mediekriget mot Kuba genom en rad dokument som Eaton fått tillgång till.

Sammandrag av tre artiklar från Cubadebate
Översättning och bearbetning: Zoltan Tiroler

Pil  Läs hela artikeln PDF

 

 

 
   
 

Kuba tillbaka på idrottstronen i de Centralamerikanska och Karibiska spelen
USA:s blockad stoppade Kuba i spelen för fyra år sedan

 
 


Kuba är tillbaka på friidrottarenorna och skördade guld i de Centralamerikanska och Karibiska spelen i Veracruz, Mexiko. På bilden firar Lianma Flores y Leila Martinez vollybollguldet. Foto: Ricardo López Hevia / Granma / Cubadebate

 
 


Efter åtta års frånvaro från idrottscenen i de Centralamerikanska och Karibiska spelen tog Kuba tillbaka tronen som regionens ledande idrottsnation. En storsatsning på att få fram nya unga stjärnor har gett resultat. Samtidigt är det en seger för demokratin och idrotten att Kuba är tillbaka, då de inte kunde vara med för fyra år sedan på grund av USA:s blockad.

Hela 123 guldmedaljer skördades av de kubanska idrottarna i de Centralamerikanska och Karibiska spelen i Veracruz. Det gör att Kuba åter är den största idrottsnationen i regionen. 31 länder från Mexiko i norr till Venezuela och Colombia i söder tillsammans med de karibiska öarna deltog i spelen, som är likt de Olympiska spelen, i ett regionalt perspektiv. Hemmanationen Mexiko klarade sig bra med 115 guldmedaljer och Colombia som tredje nation lade beslag på 70 guldmedaljer, och Venezuela blev klar fyra med sina 56 guld.


En ny världsstjärna i höjdhopp presenterade sig. Sergio Mestre tog guld på 2,26 meter.
Foto: Ismael Francisco / Cubadebate


Bred satsning ger resultat
Kubas guldregn togs i de mest skiftande sporter, traditionella idrotter som helt nya satsningar. Cykel och simning blev framgångsrika grenar och landet vann naturligtvis även guldet i basebollen och ett flertal boxningsmedaljer. I friidrotten står sig kubanerna fortfarande bra med och nya världsstjärnor är i vardande. Det blev ett mycket lyckat spel överlag.

Blockaden stoppade Kuba 2010
Under flera år har Kuba satsat på att få fram en generation av idrottare vilket nu ger resultat. 85 procent av deltagarna var med för första gången i ett större idrottsarrangemang. Det blev en stor sportslig seger men också en stor politisk seger då USA:s blockad gjorde att Kuba inte kunde vara med i spelen i Mayagüez 2010 på Puerto Rico, då blockadlagarna gäller på ön.
   – I dag fyra år senare är den Latinamerikanska kontinenten den stora vinnaren, där alla nationer kan delta på samma villkor, och där USA och deras blockad är den stora förloraren.

Achim Rödner 141202

 

 

 
   
 

Nya vänsterframgångar i Latinamerika
Frente Amplio och Tabaré Vázquez vann enkel seger i presidentvalet i Uruguay

 
 


Folket i Uruguay står eniga och röstar återigen fram Frente Amplio, den breda fronten till makten i Uruguay. Partiet har haft makten i Uruguay sedan 2005. Foto: Tele Sur.

 
 


Folket i Latinamerika firar nya segrar för vänstern efter den överlägsna segern för Frente Amplio i Uruguay. Långt innan valet har räknats klart står det klart att Tabaré Vázquez är ny president i Uruguay, han ledde då med 15 procentenheter. Han efterträder den oerhört populäre f.d. gerillaledaren José “Pepe” Mujica som inför detta val avgår som president.


Vid pressläggningen ledde Frente Amplios kandidat Tábare Vázquez med 53 procent mot högerns Luis Lacalle Pou som hade drygt 40 procent och med det lades ytterligare en enkel seger för vänstern i Latinamerika till handlingarna. Det är andra gången som Tábare Vázquez blir president, och tredje raka valvinsten för Frente Amplio, den breda fronten.

I slutet av oktober hade Frente Amplio vunnit majoriteten i parlamentsvalet och även första omgången av presidentvalet med stora marginaler. Vänstern har varit i makten sedan 2005 och har levererat en politik som gynnat folket och det fanns inga andra alternativ än Frente Amplio. Högerns havererade politik sitter i färskt minne hos det uruguayanska folket och den politiken valdes bort med stor majoritet.

Valresultatet visar ett förtroende för oss i Frente Amplio, sade den nye presidenten Tabaré Vázquez som menade att valet nu är historia och att arbetet måste fortsätta med att bygga upp det nya Uruguay.
   – Låt oss inte slösa någon tid. Tänk inte så mycket på nästa val, låt oss tänka på de nya generationerna och fortsätta den sociala utvecklingen och arbeta för det Uruguayanska folkets framsteg, sade Uruguays nya president, Tabaré Vázquez.

Achim Rödner 141201
Foto: www.telesurtv.net

 

 

 
   
 

Spanskt statsbesök på Kuba
Stärker processen för normalisering av förbindelserna mellan EU och Kuba

 
 


 
 

Ett statsbesök från Spanien öppnar nya dörrar för en normalisering av förbindelserna mellan EU och Kuba. Spaniens utrikesminister José Manuel García-Margallo har under veckan träffat både Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Parrilla och vicepresidenten Miguel Díaz-Canel. Besöket på Kuba är en del av processen för att förbättra de bilaterala förbindelserna mellan länderna.

Spaniens utrikesminister José Manuel García-Margallo har haft ett digert program under sitt besök på Kuba. Han har haft möten med både Kubas vice president Miguel Díaz-Canel och utrikesministern Bruno Rodriguez Parrilla och samtalat om behovet att utöka de bilaterala banden mellan länderna. Det fördes också samtal om att utöka handeln mellan nationerna.

Under besöket på Kuba invigdes ett andra spanskt konsulat i Santiago de Cuba samt ett nytt i Havanna. Det konstaterades att statsbesöket har stärkt förbindelserna mellan Spanien och Kuba. Ledarna i de två länderna var också överens om vikten att fortsätta processen med att normalisera relationerna mellan EU och Kuba.

Achim Rödner 141126
Foto: www.cubadebate.cu
Källa: Cubadebate

 

 

 
   
 

80-tal deltagare lyssnade på Svensk-Kubanska i Jönköping

 
 


 
 

I samband med ABF Jönköpings Läns halvårsmöte fick Svensk-Kubanska Föreningen hålla ett anförande där vi berättade om Kuba, Latinamerikas integration och Föreningens verksamhet. Vi hade också ett bokbord på arrangemanget.

De 80-talet deltagarna, från olika organisationer i länet anslutna till ABF, lyssnade med stort intresse. Flera ställde frågor och vill få våra utskick i framtiden.

Svensk-Kubanska Föreningen Jönköping

 

 

 
   
 

Nya kubanska vaccin mot kolera och hepatit B

 
 


 
 


Kubanska laboratorier har tagit fram flera nya preparat och vacciner som kommer ut i marknaden under 2015. Bland annat har de tagit fram vaccin mot kolera, pneumokocker och hepatit B. De skall täcka den kubanska marknaden, exporteras och levereras till Världshälsoorganisationen WHO.


Det kubanska forskningslaboratoriet Bio Cuba Farma har tagit fram flera nya vaccin och mediciner under året. Bland produkterna finns ett förebyggande vaccin mot kolera som i kliniska tester har visat sig vara en säker och ett mycket effektivt vaccin.
   – Från 2015 kommer vi att använda den för att skydda vår befolkning och för export till andra nationer, och även leverera den till Världshälsoorganisationen WHO, sade Gustavo Sierra som är vice VD.

Laboratoriet har också fått bra resultat av ett förebyggande vaccin mot hepatit B, som kommer att förbättra livskvaliteten för patienterna och förhindra skrumplever och dödsfall. Under året har det även tagits fram sju typer av vaccin mot pneumokocker, sade Gustavo Sierra.
   – En klinisk studie på barn mellan ett och fem år har gett bra respons. Vi kommer att starta vaccineringen nästa år för barn och även för äldre, som har hög risk att få lunginflammation

Achim Rödner 141123
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Juventud Rebelde och TeleSur

 

 

 
   
 

Tillståndet stabilt för den kubanske läkaren

 
 


 
 

Tillståndet för den kubanske läkaren Felix Baez som drabbats av ebolaviruset är stabilt men han lider av hög feberfrossa och andningsbesvär med symptom som liknar en svårartad influensa. Medicineringen har gett positiva resultat och Felix kunde igår ringa hem till sin familj på Kuba.

Den kubanske läkaren Dr Felix Baez Sarria vårdas på universitetssjukhuset i Genève med alla tillgängliga resurser som finns i dag för att rädda hans liv. Tre läkare och nio sjuksköterskor jobbar dygnet runt med patienten.

Medicineringen består av medicinen ZMapp som utvecklats i Kanada. Den har främst provats med gott resultat på djur och används i brist på annan medicin även på människor för att kunna rädda liv. En amerikansk läkare har tidigare klarat sig från virussjukdomen med medicinen, medan en spansk missionär inte kunde räddas. Medicinen har ännu inte kunnat massproduceras.
   – Om patientens tillstånd försämras, planerar vi att införa behandling med serum som erhållits från patienter som har övervunnit sjukdomen, sade den ansvarige läkaren på sjukhuset.

Känslofyllt samtal med familjen på Kuba

Medicineringen har gett positiva resultat och Felix Baez tillstånd har inte förvärrats, men han lider fortfarande av svåra influensaliknande besvär som feberfrossa och andningsproblem, meddelar läkarna från sjukhuset i Genève. Han kan tala och kommunicera och igår kunde han ringa sin familj på Kuba i ett känslofyllt telefonsamtal.

Achim Rödner 141122
Foto: www.cubadebate.cu
Källor: Tele Sur, Cubadebate


 

 

 
   
 

Slagsmål bland kubanska dissidenter, avhopp och splittring av ”Damer i Vitt”

 
 


 
 

De så kallade dissidenterna i Kuba, som finansieras och dirigeras av USAs regering har splittrats på nytt. ”Dissidenten” Guillermo Fariñas har publicerat ett uttalande i vilket han fördömer ”den orättfärdiga misshandeln som utförts av José Daniel Ferrer och ytterligare tre av hans aktivister mot den kände opponenten Ernesto Jimenez Rodriguez och som måste uppsöka sjukhus på grund av skadorna.” Fariñas meddelar att han därför lämnar det s.k. Unión Patriótica de Cuba, som leds av Ferrer.

Som ytterligare en orsak till att han lämnar denna grupp anger Fariñas inställningen från Ferrer inför den senaste splittringen bland gruppen ”Damer i Vitt”, från vilken 39 medlemmar hoppat av för att bilda “Ciudadanas por la Democracia”. En av gruppens representanter är Jorge Cerevantes som avtjänat fängelsestraff för våldtäkt.

En rad källor, bland annat flera bloggar, uppger att bakom de upprepade splittringarna bland de kontrarevolutionära grupperna ligger önskan om en större del av de fonder som förmedlas av USA via dess organisation USAID. Denna finansierar olika grupper av ”dissidenter” i sitt program för ”regimförändring” i Kuba.


Läs också:

Pil Förskingring i Folkpartiets ”Kubabistånd”

Cubainformacion 141120
Översättning: Zoltan Tiroler
 

 

 
   
 

Kubansk läkare smittad av ebolavirus

 
 


Kuba har över 200 specialister i Sierra Leone, Liberia och Guinea för att bekämpa det fruktade ebolaviruset.

 
 


En av de kubanska läkarna som bekämpar ebolaviruset i Sierra Leone har smittats av viruset och har förts till universitetssjukhuset i Genève för vård. Övrig sjukvårdspersonal i Västafrika jobbar vidare med sina uppdrag.

Dr Felix Baez, är specialist på internmedicin har insjuknat i ebolaviruset. Han är en av hundratals kubanska läkare som deltar i den internationella brigaden ”Henry Reeve” för att bekämpa det farliga viruset i Sierra Leone, Liberia och Guinea. Trots säkerhetsutrustningen som personalen har på sig finns det risk att bli smittad av det fruktade ebolaviruset.

Felix Baez flögs till Genève under torsdagen och fördes snabbt till sjukhuset i en ambulanskonvoj för omedelbar behandling. Sjukhuset i Genève har lång erfarenhet av behandling av liknande tropiska sjukdomar som ebola. Tillståndet för Felix Baez var under torsdagen stabilt.

Achim Rödner 141121
Foto: www.telesurtv.net
Källa: Cubadebate
 

 

 
   
 

New York Times avslöjar USA:s program för att få kubanska läkare i Internationella katastrofinsatser att hoppa av sina uppdrag
Samtidigt som USA hyllar Kubas insatser i globala katastrofområden finns att aktivt program för att få dem att hoppa av och flytta till USA, för att förnedra Castroregimen, skriver NYT

 
 


Samtidigt som USA hyllar Kubas Internationella insatser under globala katastrofer, så har landet ett program för att få de kubanska läkarna att avbryta insatserna och hoppa av till USA.

 
 


New York Times ledarsidor fortsätter att avslöja USA:s smutsiga utrikespolitik och kräver förändringar. Den sjätte ledaren under drygt en månad tar avstånd från USA:s program för att få Kubas hjälparbetare runt om i världen att hoppa av. I utbyte mot att de kubanska läkarna hoppar av erbjuds medborgarskap i USA, jobb och pengar. Tidigare ledare har bl.a. krävt slut på USA:s blockad och normaliserade förbindelser mellan länderna.

Den 17 november publicerades ytterligare en ledare på engelska och spanska av New York Times med krav på en normalisering av förbindelserna med Kuba. Den misslyckade utrikespolitiken har nagelfarits på alla fronter och fortsätter nu med avslöjanden om landets program för att få kubanska läkare att hoppa av sina Internationella uppdrag.

Det finns många förkastliga aspekter av USA:s misslyckade politik när det gäller Kuba och embargot mot ön i årtionden, skriver tidningen. Men det program som uppmuntrar migrationen av sjukvårdspersonal under officiella uppdrag i utlandet är särskilt svårt att motivera. Fram till årsskiftet har 1 278 kubanska vårdanställda fått tillstånd att invandra till USA.

Bra tillfälle att förnedra Castroregimen, menade Bush
Programmet startade i augusti 2006 under Bushadministrationen som försökte att underminera den kubanska regeringen genom att underlätta avhopp av läkare som deltar i utlandstjänst. Det sågs som ett tillfälle att angripa de viktigaste diplomatiska verktygen på ön och förnedra Castro-regimen, och programmet är fortfarande i bruk.

Lovordar Kubas insatser mot Ebola, samtidigt finns program för att de skall hoppa av
Som exempel nämner NYT att det är ologiskt att i media värdesätta de kubanska läkarnas insatser under jordbävningen i Haiti 2010, samtidigt som man aktivt försöker få dem att hoppa av sina uppdrag. I år har USA:s utrikesminister John Kerry och USA:s ambassadör i FN, Samantha Power lovordat Kubas bidrag i kampen mot Ebola, och de kubanska läkarna jobbar i lokaler som är byggda av USA. Samtidigt finns ett program för att de skall hoppa av till USA.

New York Times driver kampanj för förändringar
Tidigare ledare har bl.a. krävt ett slut på USA:s blockad mot Kuba och krävt frihet åt De Fem och kombinerat detta med en fångväxling med USA-agenten Alan Gross. Tidningen menar att USA:s utrikespolitik mot Kuba har varit en katastrof och helt misslyckad. Trots att landets politiska elit inte på något sätt har haft som mål att normalisera förbindelserna med Kuba så är det den linjen som NYT förespråkar och skriver om som en självklarhet:
   – Det förs en inkonsekvent politik som gör det fortsatt svårt att skapa en sund relation mellan de två länderna.

Achim Rödner 141118
Foto: Montage från foton i: Cubadebate och Prensa Latina
Källa: New York Times


Läs mera om New York Times kampanjer:

Pil Ytterligare kampanjer från New York Times för förändringar av USA:s utrikespolitik mot Kuba

Pil New York Times ledarsidor driver kampanj för att avsluta USA:s blockad mot Kuba och frigivning av De Fem
– Kräver fångutbyte mellan De Fem och USA-agenten Alan Gross


Pil USA:s blockad mot Kuba mot sitt slut?
– Tredje ledaren i New York Times som kräver slut på blockaden!

FN röstar om USA:s blockad den 28 oktober


Pil New York Times redaktion vill att Obama avslutar USA:s blockad mot Kuba
“Obama måste – och han borde se det som en möjlighet att skapa historia.”


Relaterad artikel:

Pil
Världen och FN sätter ned foten och säger:
– NEJ till USA:s blockad mot Kuba

Kuba är inte ensamt – 188 länder stödde Kubas resolution i FN:s generalförsamling

 

 

 
   
 

15 år av solidaritet – Kuba har utbildat mer än
24 000 läkare från Latinamerika och Afrika

– Vi skall skapa en oändlig armé av vårdpersonal för tredje världens nationer!

 
 


Tusentals ungdomar från tredje världen har utbildats gratis i den Latinamerikanska Medicinhögskolan ELAM på Kuba. Foto från: www.cubanismo.net

 
 


15 år i hälsans och solidaritetens tecken kännetecknar den Latinamerikanska Medicinhögskolan ELAM på Kuba. Den 15 november 1999 grundades skolan av Fidel Castro för att utbilda läkare och hälsopersonal från Latinamerikas och tredje världens länder. Sedan dess har över 24 000 ungdomar från 33 länder fått sin medicinska utbildning på Kuba, helt gratis.

Den 15 november 1999 invigde Fidel Castro den Latinamerikanska medicinhögskolan ELAM och med inskrivningen av 6 075 studenter kunde utbildningen av tredje världens nya läkare börja. Under de följande 15 åren har över 24 000 elever fått sin utbildning i skolan. Då som nu var grunden en vetenskaplig utbildning, baserat på värden som solidaritet, humanism och etik.

Utbilda de drabbade  
Tankarna på att starta en Latinamerikansk medicinhögskola föddes efter orkanerna George och Mitch i slutet av 90-talet som lämnade 10 tusentals döda och förödelse efter sig. Kuba skickade i vanlig ordning stora medicinbrigader till de drabbade, men insåg att det krävdes något mera, en permanent kår av medicinsk personal i länderna. Året efter orkanerna invigdes ELAM med många deltagare från de drabbade länderna i fr.a. Centralamerika och México.

Skolan har betytt mycket för länderna i Latinamerika och Afrika
I Latinamerika och Afrika firades 15 årsjubileet i ett flertal länder. I bl.a. Bolivia uppmärksammades händelsen stort då landet har fått tusentals utbildade läkare från skolan. Huvudaktiviteten skedde i universitetet San Andrés i La Paz med inbjudna tjänstemän från regeringen, lärare, läkare, akademiker och diplomater från andra länder som har elever utbildade på ELAM. Bolivia kommer under nästa år att ha fått fler än 4 000 utbildade läkare från den kubanska skolan.


Kuba fortsätter att skicka medicinbrigader till världens alla hörn där det finns behov. Samtidigt fortsätter satsningarna på att utbilda läkare från andra länder. Foto från: www.cubadebate.cu

Arméer av vårdpersonal

Under en aktivitet i skolan i Havanna uppmärksammas jubiléet och ELANS rektor Rafael Gonzalez Ponce de León, sade att skolan kommer att bevara och utveckla Fidel Castros visioner och de humanitära värden som är det viktigaste målet för verksamheten, och han fortsatte med att citera Fidel Castros ord från invigningen för 15 år sedan:
   – Vi skall skapa en oändlig armé av vårdpersonal för tredje världens nationer!

Achim Rödner 141115

 

 

 
   
 

Kuba satsar mest i världen på utbildning, enligt Världsbanken
Kuba, Venezuela och Bolivia bland världens 10 länder som satsar mest på skolan

 
 


Kuba satsar mest resurser i världen på skolan enligt Världsbanken.

 
 


Kuba är det land som investerar mest av alla länder på utbildning enligt Världsbanken. I listan på de 10 länder som satsar mest på skolan i förhållande till BNP, finns också Bolivia och Venezuela. Listan toppas av Kuba som befäster sin position som världsledande i satsningar på att utbilda sitt folk.

Rapporten omfattar studier under perioden 2009 till 2013 och gör en lista med genomsnittet för utgifterna under de åren. Det finns inte tillräcklig statistik för de senare åren av studierna och resultatet speglar mestadels förhållanden för åren 2009 till 2011. Sedan dess har mycket hänt i Latinamerika och andra delar av världen. Det blir allt positivare resultat, framför allt i Latinamerika, samtidigt som det saknas mycket för att nå FN:s målsättningar inom utbildningssektorn för 2015.

De 10 främsta länderna
Kuba satsar mest av alla på skolan och är också enligt UNESCO det land som går i spetsen för att utrota analfabetismen i världen. Kubas program för alfabetisering har hjälpt över 8 miljoner människor att läsa och skriva, främst i Latinamerika. Kuba satsar 13,1 % på utbildningen i förhållande till BNP. Sedan följer Östtimor, Danmark med 8,7 %, Ghana, Island, Thailand, Nya Zeeland, Cypern, Venezuela och Bolivia. Sverige är inte med i listan, men ligger strax under de 10 främsta länderna.

Bolivia står för de största förändringarna

Bolivia är ny på listan och visar resultatet av det nya Latinamerika där det har skett stora satsningar på fattigdomsbekämpning och investeringar på skolan och alfabetisering. I stora delar av världen hänger fattigdomsbekämpning ihop med förmågan att kunna gå i skolan. Bolivia är det land som har minskat de ekonomiska skillnaderna mest, med en minskning av antalet extremt fattiga med över 32 procent. Samtidigt har landet investerat i utbildning och alfabetiseringskampanjer med mer än fördubblade anslag sedan 2006, när Evo Morales blev vald till president.
   – Vi har mer än fördubblat investeringarna till grundskolan, med över 319 % i förskolan och med 306 % i gymnasieskolan sedan 2006, sade Bolivias utbildningsminister Roberto Aquilar.

Läs också:

Pil Över 8 miljoner har lärt sig läsa och skriva med kubanskt program

Pil Latinamerika går framåt – minskning av fattigdomen med över 16 procent

Pil UNESCO ger pris till Ecuador för alfabetiseringsprojekt

Pil Venezuela inleder program för att utrota den extrema fattigdomen

Achim Rödner 141113
Foto: www.telesurtv.net
Källor: Tele Sur, Landguiden i Sverige, UNESCO och Världsbanken
 

 

 
   
 

Nu krävs massiv handling i kampen mot Ebola!
Ebola, Kuba och Världen
Debattinlägg av:
Marco Venegas, riksdagsledamot MP
Victoria Andersson, Cubanos por Cuba (Kubaner i Sverige för Kuba)


 
 


Kubanska läkare anländer till Västafrika för att belämpa Ebola. Foto från www.cubasi.cu.

 
 


Vi ser redan hur nationer, stora och små, på ett imponerande sätt ökar sina insatser… Kuba, ett land med bara 11 miljoner invånare har sänt 165 läkare och sköterskor, och planerar att skicka 300 ytterligare.” (USA:s utrikesminister John Kerry, citerad av Reuter den 17 oktober.)


Fler än John Kerry har lovordat den kubanska insatsen. Inte minst Världshälsoorganisationen (WHO). Redan i ett uttalande den 12 september uttryckte organisationens generaldirektör Dr Margaret Chan sin stora uppskattning av Kubas initiativ, samtidigt som hon påpekade att det låg i linje med den politik som Kuba sedan länge praktiserat: ”Kuba är känt världen över för sin förmåga att utbilda skickliga läkare och sköterskor och för sin generositet i solidariskt bistånd till andra länder”.

Men Dr Chan påpekade också att det är just insatser som den kubanska, med kraftiga kontingenter av vårdpersonal, som krävs. Omvärlden får inte begränsa sig till att i huvudsak skicka utrustning och pengar.

Hitintills har kubanerna, tillsammans med ideella organisationer som Läkare Utan Gränser, varit lysande undantag. Men för att stoppa katastrofen krävs mer än berömmande ord till dessa undantag. De måste få efterföljare. Andra länder måste börja agera utifrån WHO:s tydliga rekommendation.

Ett f&ou