| |
1 maj 2006
Kamrater,
mötesdeltagare:
Det går bra för Kuba. Östblockets sammanbrott
och USA:s skärpta blockad medförde 15 år av
umbäranden och krigsekonomi. Under denna tid har det
handlat om att överleva och försvara det man tillkämpat
sig: gratis hälsovård, utbildning och social trygghet.
Nu kan man äntligen gå vidare. De fick grundligt
fel, alla de experter och förståsigpåare
som la sina pannor i djupa veck och trätte om ifall det
socialistiska Kuba hade en, två eller kanske tom tre
månader kvar. Och de diskuterade hur övergången
till marknadsekonomi skulle gå till. EU var mer än
villigt att hjälpa till med detta. Våra riksdagspartier
ville också gärna vara med. Visst är Kuba
fortfarande ett fattigt land. Men nu finns det mer mat på
marknaderna än tidigare, det byggs som aldrig förr,
vägar och järnvägar rustas upp. Kubas investeringar
på hög utbildning, på bioteknologi, på
ekologiskt och giftfritt jordbruk har gett resultat. Satsning
på alternativa energikällor och energibesparing
pågår för fullt. Optimismen och framtidstron
ökar. Förra året låg den ekonomiska
tillväxten på 12 %, den högsta i Amerika.
USA och EU har inte lyckats knäcka Kuba, har inte lyckats
vrida klockan tillbaka. Det socialistiska Kuba står
idag starkare, stoltare, mer självmedvetet och populärare
än någonsin.
Och
bäst av allt, det våras inte bara för Kuba,
utan för stora delar av Latinamerika. Folkliga massrörelser
har i land efter land störtat de USA-stödda, nyliberala
regeringar som bara medfört elände. Det våras
för Bolivia, där för första gången
på 500 år en ledare för den undertryckta
majoriteten tagit plats i presidentpalatset. Det våras
för Venezuela landets oljerikedomar nu tillfaller de
många fattiga. Till nyliberalers och marknadsekonomers
fasa blåser en folklig vänstervind över kontinenten.
Det
nära samarbetet mellan Kuba och Venezuela har medfört
mirakel för miljoner fattiga. 200 000 latinamerikaner
har redan återfått synen tack vare kubanska kirurger
i det sk Operation Mirakel. 600 000 om året ska opereras
framöver. Det betyder att inom 10 år har man i
praktiken utrotat starr och andra ögonsjukdomar i LA
och sex miljoner fattiga återfått något
av det mest värdefulla vi har – synen. Utan att
betala ett öre för resa, uppehälle eller operation.
Detta oerhörda och fantastiska som händer tusentals
människor vecka efter vecka får vi inget veta om
av våra media.
Och
får vi veta det, så undrar vi, hjärntvättade
som vi är, ”varför gör de detta?”
Det naturliga svaret är: ”För att det finns
människor som är blinda och möjligheten finns
att återge dem synen.” Men, den misstrogne undrar:
”Vad vill de ha istället? Är det propaganda?”
Då är svaret: ”Varför gör inte
det rika USA och EU motsvarande? Varför tävlar inte
kapitalisterna inom fattigdomsbekämpning, alfabetisering,
hälsa?” Operation Mirakel visar att det viktigaste
för en stat är att göra slut på lidande
som går att åtgärda. Så enkelt är
det. Men det som borde vara naturligt och normalt, det är
i högsta grad revolutionärt. Varken USA eller EU
kommer att försöka tävla med lilla Kuba inom
medmänsklighet och humanism, Och Kuba gör mycket
mer än återger synen till miljoner:
Idag
är Venezuela fritt från analfabetism, nu pågår
arbetet i Bolivia. Där ska 1 miljon bolivianer befrias
från detta gissel. Hur viktigt är det inte för
en människas självkänsla att kunna läsa
och skriva? Hur viktigt är det inte för att kunna
delta i samhällslivet och i en demokrati?
Sedan
20 år behandlar Kuba gratis barn från Ukraina
som strålskadades i samband med Tjernobylkatastrofen.
Och det har man fortsatt med också efter Sovjetblockets
fall och även när EU och USA nyligen lyckades installera
sin presidentkandidat i Ukraina. För att för Kuba
handlar det om principer. Det handlar inte, som för USA,
om utpressning och politiska favörer. Kan Kuba hjälpa,
så gör man det. Även om det gäller allierade
till USA. För något år sedan var Honduras
president och röstade mot Kuba i FN, samtidigt som hans
fru var i Havanna och bad om läkarhjälp. Och självklart
fick Honduras detta.
Kuba
skickade 11 kompletta fältsjukhus och över 1 000
läkare till det jordbävningsdrabbade Pakistan, en
nära allierad till USA. De svåra fall som krävde
avancerade operationer, remitterades till Kuba. Här får
pakistanier, som i många fall aldrig mött en läkare,
proteser för att kunna gå och för att kunna
använda armarna. Givetvis gratis. Den enorma kubanska
hjälpinsatsen, 75 % av all hjälp, förtegs som
vanligt i media. Sveriges Radios utsände reporter Nils
Horner nämnde det faktiskt en tidig morgonsändning,
men redan en halvtimme senare var ordningen återställd
och den kubanska insatsen nedtystad.
Kuba
skickar tusentals läkare och lärare att arbeta i
andra länder, och man utbildar också tusentals
studenter från 3:e världen. Exempelvis så
är det, liksom på så många andra håll,
kubanska läkare som står för den medicinska
vård som finns på det urfattiga Haiti.
Humanism,
solidaritet och osjälviskhet har karaktäriserat
Kuba sedan revolutionens seger 1959. Som symbolen och förkroppsligandet
på hängiven självuppoffring står Che
Guevara, det stora föredömet för kubansk ungdom.
Hatad av liberaler och kristdemokrater och idol för många
miljoner progressiva runtom i världen. Och dessa hycklande
nyliberaler, tillsammans med hycklande kristdemokrater, moderater,
socialdemokrater och vänsterpartister anklagar Kuba för
brott mot de mänskliga rättigheterna! Kuba har tvärtom
blivit en stormakt vad gäller att främja de mänskliga
rättigheterna! Det finns inget land i världen som
gör så mycket för de mänskliga rättigheterna
som Kuba! Medan det i det rika Sverige krävs folkstorm
och upprörda kvällstidningar för att ett stackars
dödssjukt utländskt barn ska få stanna och
få nödvändig medicinsk behandling! Medan invandrare
utan uppehållstillstånd i Sverige nekas sjukvård,
eller tvingas betala dryga avgifter som de inte har råd
med. Och våra styrande politikerbroilers har mage att
sätta sig till doms över Kuba!
Medan
USA:s bomber, marinkårssoldater och utarmade uran varje
dag föder och när nya terrorister, så får
Kuba genom sin solidariska hjälp varje vecka, ja varje
dag, nya vänner i världen. Att stödja Kuba,
det är att stödja mänskliga rättigheter
och rättvisa.
De
många som för första gången fått
tillgång till bostad, mat, utbildning, arbete, hälsovård
och hopp om en bättre framtid för sig och sina barn
– de kommer att försvara detta till sista blodsdroppen.
För tyvärr är de hotade. Framgång för
folken är bakslag för kapitalisterna. Friska, utbildade
människor med självkänsla kan inte exploateras
för en spottstyver under slavliknande förhållanden
i USA-ägda fabriker. Därför hotar USA helt
öppet och oprovocerat Kuba, Bolivia och Venezuela. Därför
hatas Fidel och Chávez av ledarskribenterna på
våra stora tidningar. Därför satsar USA 60
miljoner dollar om året på att utradera exemplet
Kuba. Därför har USA:s kongress lagstiftat, och
Bush lovat, att Fidel Castro och hans regering ska bort. Men,
kamrater och mötesdeltagare, om Kuba var i gungning för
10 år sedan, så står det idag stadigt som
en påle rakt igenom det ruttna, arroganta, självgoda
US-amerikanska fläsket. Kuba visar att en bättre,
mer solidarisk och rättvisare värld är möjlig!
|
