Aktuellt. Svensk-Kubanska Föreningen

	2010-06-01 Utdrag ur en interpellation från Jan Lindholm (mp) till Carl Bildt, 21/5 Handel som ett sätt att öppna kontaktvägar. …Jag har särskilt intresserat mig för två öriken, Taiwan, med världens troligen flitigaste befolkning, och Kuba, med världens kanske högst utbildade befolkning. Taiwan isoleras från gemenskapen i världen på grund av att Kina med ett tungt veto vägrar tillåta Taiwan ta platts i några internationella gemenskaper. Bakgrunden är för alla välkänd. Kuba isoleras från världens rika länder men på ett annorlunda sätt. Kuba förvägras inte plats i FN utan spelar tvärtom en aktiv roll där som språkrör för tredje världens länder, men förvägras såväl medlemskap och lån i IMF, Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken som handel med företag i de flesta länder på grund av den ekonomiska, handels- och finansiella blockad USA hävdar. Hur den handelsblockaden fungerar är förmodligen inte lika väl känt. Att den innebär ett brott mot internationell lag bekräftas dock varje år i FN:s generalförsamling som senast med 187 röster av 192 krävde att USA ska häva den. Sverige har i huvudsak valt att inte stöta sig med de två supermakterna USA och Kina genom att avstå från att peka på det destruktiva i hur båda dessa länder hanterar världssamfundet. Jag har i en motion tidigare påpekat det orimliga i att Taiwan med sin framstående forskning kring influensa vägras medverka i WHO:s arbete. Där har nu skett en liten förbättring. Men när det gäller Kuba har EU anslutit sig till USA:s isoleringspolitik genom att särbehandla Kuba med ”en gemensam hållning” från 1996, innefattande att Kuba som enda land i Latinamerika och Karibien inte får något samarbetsavtal med EU, vilket innebär ytterligare ett handelshinder. Det ska dock sägas att de flesta EU-länderna insett det ologiska och kontraproduktiva i denna hållning och vill häva denna särbehandling. Men med konsensuskravet i ryggen hindrar Sverige och några få länder detta, sedan flera år. Mot denna bakgrund är min avsikt att nu ställa en fråga till utrikesministern om en utrikespolitik som utöver alla andra ambitioner även vill verka för att samla alla folk i världen för att klara den utmaning som ett förändrat klimat innebär. För att göra den frågeställningen mer konkret väljer jag att använda Kuba som exempel även om jag vet att bara det faktum att man nämner det landet vid namn får många att sluta tänka klart. Kubas cirka elva miljoner innevånare har troligen den högsta utbildningen av alla folk. De får årligen besök av cirka tre miljoner besökare så man kan inte påstå att Kuba är ett slutet land. Men det är ett land vars handelsutbyte med omvärlden starkt försvåras och fördyras av USA:s blockad. Möjligheterna att försörja befolkningen är mycket ansträngda och återkommande tropiska orkaner tenderar att slå sönder inte bara bostäder utan även stora vitala delar av infrastrukturen och odlingarna. När påfrestningarna är stora brukar även uppfinningsrikedomen vara stor. Tack vare en mycket hög utbildningsnivå görs därför också många framsteg. Elförsörjningen av landsbygden är i dag i stort sätt säkerställd genom långt gången decentralisering och lokal produktion med hjälp av solceller och andra förnybara energikällor. Genom avancerad teknik räcker de knappa vattentillgångarna till för en växande odling. Forskning och praktik har utvecklat en stadsnära livsmedelsodling fri från kemikalier. Kunskaperna om markrestaurering efter storskalig utarmning är även de mycket intressanta. Man har även kommit långt när det gäller både utveckling och introduktion av energisnål teknik. Det är inte bara inom jordbruk – där ekologisk odling med starkt inslag av kretsloppstänkande dominerar – och teknik som man utvecklat egna lösningar utan även när det gäller värderingar händer mycket som världssamfundet kan ha nytta av. På den ö som inte fritt får bedriva handel blir matproduktionen så avgörande att det inte anses konstigt att en bonde kan ha högre lön än en högt uppsatt statstjänsteman eller en ingenjör i en industri. Det visar att när individen måste göra ett val mellan grundläggande försörjning och mindre viktig konsumtion så värderar individen mat och andra grundläggande behov högre. Jag menar att världen inte har råd att avstå från den kunskap som alla kan bidra med när vi står inför den största utmaning världen någonsin mött. Det är lika vansinnigt att miljoner högt utbildade kubaners kunnande inte tas till vara som att forskare från Taiwan utestängs från internationellt arbete, exempelvis i WHO… Den handelsblockad Kuba är utsatt för innebär emellertid att det Kubas folk skulle kunna bidra med hindras. Det är uppenbart för var och en som rest i fattiga länder att om den kunskap som finns på den kubanska landsbygden om hur man brukar med små resurser kunde spridas så skulle många som i dag hungrar slippa göra det. Nu då till mina frågor till utrikesministern: Kan utrikesministern närmare redogöra för sin syn på de förluster världssamfundet gör när det gäller kompetens som inte kan nyttjas för att möta klimatutmaningen på grund av att folk isoleras från den globala gemenskapen när ledare i länder upprätthåller en politik som isolerar och låser möjligheter till utbyte mellan folk?… Vad kan utrikesministern göra för att bryta handelsblockaden mot Kuba? Har utrikesministern för avsikt att medverka till att EU avskaffar den mot Kuba diskriminerande ”gemensamma hållningen”, normaliserar förbindelserna och sluter samarbetsavtal med Kuba som med alla andra länder i Latinamerika och Karibien? Inkom: 2010-05-21 Sista svarsdatum: 2010-06-04